5.8 Ithetoroniauska språkets dialekter.

I th e to r o n ia u sk a sp r å k e ts d ia le k te r . 5.8

A n d r a Dolen

som med vidtberöm da Filos. Fakultetens tillstånd

under inseende

a f

mag. C A R L W I L H E L M B O T T I G E R

E . O. P r o fe s s o r i Moderna L itter at u re n, E n a f de A d e r to n i S v e n s k a A k adem ie n m. ni.

komme r att offentligen försvaras

CAUL AUGUST TITZ

H olm .

på Gustavianska Lärosalen d. 25 Maj 1853

p. v . *. o. m.

U P S A L A W a h l s t r ö m & C. 1 8 8 3 .

2 Å

•

I • WM

T H E S E R .

I.

A t t i l i k h e t m e d ä l d r e fransk a f i l o l o g e r (p e r i o n, e s t i-

e n n e m. fl.) h ä r l e d a d e t fransk a s p r å k e t ur d e t g r e k i s k a , r ö je r s t o r o b e k a n t s k a p m e d d e t r o m a n s k a s p r å k s y s t e m e t i a l lm ä n h e t o c h s ä r s k i l t m e d la g a rn a för d e s s l j u d f o r a u d r i n g a r .

II.

N e k a s kan e j , a t t i fr ansk a s p r å k e t g r e k i s k a o r d f ö r e ­ finnas till ej r in g a a u t a l ; m an b ö r b l o t t sk ilja m e ll a n d e m , s o m u r s p r u n g l i g e n i n g å t t i s p r å k e t s d a n i n g , o c h d e m , s o m u n d e r d e s s u t v e c k l i n g i n k a ll a t s s å s o m lån.

II I.

E n d a s t d e s e d n a r e ä r o h ä m t a d e o m e d e l b a r t ur g r e k i ­ sk a n : d e för ra s v ä g ti ll F r a n k r ik e fr ån G r e k l a n d har s t ä d s e g å t t Öfver Ita lien .

IV.

D å vi ej ä g a he la d e n r o m e r s k a l it t e r a t u r e n i b e h å l l , k an ej h e l le r v å r k ä n n e d o m om l a t in e t s a l la t i l l g å n g a r vara f u l l s t ä n d i g . E t t m e d e l a t t v id g a d e n n a k ä n n e d o m l i g g e r i d e r o m a n sk a s p r å k e n s k o m p a r a t iv a s tu d iu m . F ö r s t i d e s s a s p r a k har o c k r o m a r s p r å k e t s rik a b i l d s a m h e t f u l l t t r ä d t i d a g e n .

A • G r ö d n e r d i a l e k t e n (la ru\neda de G ardälna) . G rödens befolkning, i allmänhet skrifkunnig, h a r i skrift fixerat sitt språk något m er efter italien­

ska orthografien än fallet ä r med rom anarne i Grau- bunden. Ulöfver italienska alfabetet begagnar Gröd- n e rs p rå k e t vokalerna y (bär uttalad som i spanskan),

« och ii, samt konsonanterna k och x. I I finnes, men hörs icke. I i utsäges såsom v , v deremot så­

som ett lent b t. ex. fev e r (läs feber) smed (lat.

fa b er). C och g , c/t och gh uttalas som i italien­

skan. E tt egendomligt u tta l, närmast liknande c/t i norditalienska folkdialekterna (t. ex. i den omkring T r ie n t och Nonsberg) har det ofta förekommande ljud­

tecknet ig t. ex. vatgia ko (lat. vacca), tiang hund (lat.

vanis) , tgiavall häst (lat. cavallus). F ö r beteckning af ljudet sch skall i det följande typen j~ användas.

Sp rå k et h a r blott tvenne genera. Den bestäm­

da maskulina artikeln är i sing. ’/ , till sina böjnin­

g a r lika med den italienska i l, utom att i nom. och acc. i är ersatt med apostrof och a tt gen. vanligen h a r d l i stället för del. Sin plurala form h a r den lika med t i italienskan. Den bestämda feminina a r ­ tikeln la sammanfaller äfvenså i sing, med den mot­

svarande italienska, endast att gen. sammandrages från della till dUa. Derem ot är dess plurala form icke le , som i italienskan? utan aldeles lika med for­

men för singularis. F r a m f o r vokal apostroferas den 2

... 1 1 1 1 1 1 1 1 1

18

alltid i begge numeri t. ex. Vantgia anka (lat. anas) pl. Vantgiesj derem ot la nidla r ig c l, pl. la nidles.

Den obestämda artikeln ä r i masc. ung*, fem.

u n a , ocli böjes med casustecknen d i ocli a efter italiensk typ. F ö re n a d med ett substantivum , h a r den i masc. nom. och acc. den förkortade formen N%

(t. ex. N 'm u tt , en gosse), gen. d ’u ng, dat. a’ung (hvarvid u knapt höres)

fem. nom. och acc. na (t.

ex. na m u tta , en flicka) gen. d’n a , dat. a 'na. — B örjas substantivum med vokal, blifver form en så­

lunda :

I substantivernas pluralform er företer G rödnerdialek- ten en inom romanska språkom rådet hö g st ovanlig mångfald. Lämpligast torde denna kunna samman­

fattas u nder följande hufvudbestäm m elser, från hvii- ka undantagen straxt efteråt skola angitvas.

1

. Feminina substantiva, som i singularis ä n ­ das på rt, bilda pluralis på cs, t. ex. I^a cudria p lo ­ g e n , la cudries p logarna j Vaffa a p a n , la /fe s a p o r ­ na. N ågra a f de till denna klass höran d e substan- tiverna må h ä r anföra s, för att på samma gang lem- na p r o f a f språkets u r tyskan uppblandade o rd lo r-

* E f t e r n Lores g L l o t t s o m e t t n a s a l l j u d , l ik n a n d e s l u t l j u d e t i d e fransy s ka o r d e n m a in , f a im o. s. v.

M as c.

N o m . o c h acc. n an tik cn vän.

g en . d ’n a m i k dat. a n 'a m ik

F e m.

n a n a e n själ.

d ' n a n a a n a n a

råd*: äura tim m e, u r , anda äldre qvinna, a\tla v e d tr ä d , ava f a rm o r, m o rm o r, bala k u l a , bara b å r , bauda b leck , bleita g läd je , brama g räd d e , broda s m u ts , biösa f å r , bagana öfverrock, ban\ia lö g n , botgia m u n , bozza flaska, brotgia nagel, britula fick- k m f, blava s ä d , canzla p redikstol, caretta vagn, coda svans, colla lim , cunna vagga, erosa I. stlosa skal på f r u k t , corda stre c k , coppa k o p p , fat, caz- zina liu fv a , cäutra täcke, cäuta afgift, cassa kust, castagna k a sta n j, cazzuela m u rarstö t, cuega kokerska, cana k a p p , cuessa l å r , dasa s t r å , dota hemgift, eguia o r n , edla s y n å l, ela vinge, eva p ä ro n , esia vin- b ä r , fa n a ste k p a n n a , funiölla flicka, funtana källa, frie d a j e r n g a ll e r , fa rin a m jö l, fu rk e tta gaffel, f ä u ­ ra b lo m m a, fo rb a fä r g , fa v a b ö n a , fösta högtids- d a g , fa ld a v e c k , sk ry n k la , fossa g r a f , fu ja flicka, fä u rtg ia g a lg e , fu e ra larm , giatta k a tta , giallina h ö n a , giam a fo t, b e n , gobba pu c k e l, gabbia fogel- b u r , gain k a ja , golla d r o p p e , gola lu s ta , jcrb a g r ä s , ket ta p a p p e r, lä\a fnöske, lana u ll, luna måne, lam pa lam p a, lätt ra b r c f , lintierna lykta, löttiäria s a n g , luäsa släde, lägna v e d , lägua tu n g a, liagna k o r t, lösur a lem m , losa sken, maisa b o r d , matta t o k a, mansa k a lf, monåida m y n t, mo\a fluga, nibla m o ln , nutgia n ö t, ondla nagel, pastura vindspel, pista bikt, pizza t o p p , roda h ju l, rola kikare, raida

* Oa här frågan n ä r m a s t är a tt g ifv a e t t b e g r ep p o m s p r å k e t s m a t e r i a l , lem n a s t i l l s vidar e o r d s t a m m e n a sid o.

20

k r ö k n in g , m e ta r is , ristla trä d s p å n , ruvisa ro t. ras- sa s o t, rozza skinkm ärr, rufneda s p rå k , roa stenrös, sabia r a b a t t, sada lö r d a g , sabla sabel, säida giäns- s te n , solba salva, sil b a stafvelse, siella r å g , surica r å t t a , subla söm m , säi\la löfskära, sia s m e d så g , scor- za b a r k , siena buske, spiglietta lis t, k a n t , sbira al- t o n , sosta fjäder i lås, seva pela re, \uffd m o s , \lap- pa nationaldrägt, \kirlatta ekorre, fipa skifva, fön­

ste rg la s , fela s tig , foppa so p p a , fossa n a ttk a p p a , (intla tak å s, flitta släde, fcatula a s k , fabla axel, f tier a spänne, ftria h e x a , \talla stall, \tö illa stje rn a , ffiirt stuga , kam m are, ftänta n ö d , \tangia stång, ftreda v ä g , täurta t o r t a , tinta b läc k , truga lå d a , t r å g , Hum ja tån g , telpa m a l, tupa d u tv a , töilla ty g , l ä r f t , tierra j o r d , tja\a j a g t , ta\a t o d r a l , tizza eld­

g n ista , tuaja b o r d sd u k , tgäriösa k ö r s b ä r , tieca stång­

p is k a , tgantia så n g , tgiana liynda, tgiäura g e t, tgc- sa b u s , tjavalla s to , tgiampana klocka, tgiam panalla liten k locka, tgiauza s tr u m p a , tgimäisa s k j o r t a , tgia- döina r å t t a , vita lif, vela val, vaina å d e r , vierra k r i g , vändetta b ä m n d , vatgia k o , versura f r u k t , vä lta b a n d , uräclla ö r a , ua dru fv a , zum a t r ä d g å rd s ­ redskap.

U ndantag ä ro: a) oma m oder, pl. o m a n g s m u tta flicka, pl. m uttangs; fä nna q v in n a, pl. /arm angsj fia d o t­

t e r , pl. fiangs.

b) F e m in in a , som löre ändeisen a liafva

e , « , eller ö , ändra i pl. a t i l l j e s , t. ex. fre a sniul-

Iron pi. frejes', ea loge, brca b y x a , manea hacka, fo r- tnda l ä s t , garnda qva st, h röa b räd e m.

.

c) Maskulina, som i sing, ändas på accentueradt a , bilda sin pluralis på d i, t. ex. fu ja lefver, f u id i ; tubVa h y l s a , m ertgfa ko n tra k t, pitgia s y n d , pra äng.

d) F e m in in a, som ändas på accentueradt a , bilda sin plur. på ees, t. ex. L?aurita sanning, pl.

V auritees,• fausita falskhet, au lorita m yndighet, ra- rita sällsynthet.

2

. Alla substantiva, som i sing, ändas på p , m , r , f, eller d , bilda sin pluralis med tillägg af e s, t. ex. tlrap k läd e , pl. drapes', corp k ro p p , bolp r ä f , grep fö rm y n d a re , erp arfvinge, tgiamp åker, grop k n u t, stlop b össa, crdp b ergklippa, uem man, inuem n a m n , tram b jelk e , fu m r ö k , stram s trå , ram g r e n , cujam sulläder, löclam orenlighet, tajär tallrik, m ur m u r , ficr j e r n , pöir p äro n , cuer h jerta, pitgia- däur syndare, rnuraddur m urare, zum pradäur timmer­

m a n , sartdur sk rä d d a re , forestiär främ ling, läur a r­

b e te , ju d id r j u d e , doldur p la ts , cräu\ kors, bra]

a ln , a r m , bu\ h å l, fau\ lia, nj* d ö r r , m df g å rd , pd\

t å g , pai\ la n d , fn ä tre fo t, pl. fa n d es ,• molind m jö ln are , calighä skom akare, bdkd slagtare, form id myrstack.

Undantag: a) la sor sy ste r, pl. la sorangs.

b) S u b stan tiv a , som i sing, näst före ändel- sen r hafva e , bilda pluralis på i , t- ex. liber bok, pl.

lib r i; liöver b a r e , fe v e r sm ed, keder tafvelram, pin-

ter m ålare, samt slosser sm ed, tisler s n ic k a r e , snei- der sk rä d d a re , m fl. f rå n tyskan lånade ord.

5. Substantiva, som i sing, slutas p å nasallju- den a n g , ä n g , eng, i n g , ong, eller u n g , bilda sin pluralis genom tillägg a f ett s , som b lo tt svagt höres t. ex. ’/> pang b r ö d e t , pl. ?' p angsj bu\äng m. nö d , catreng m. penning, \adong f. sked, f/mfwM// m. faste­

d a g , tnang f. h a n d , Z«w</ m. t r ä d , m alang m. djef- v u l , tgiang m. h u n d , muling m. q v a r n , m anuring m.

b i la , ftouting m. t a r m , [Arm// m. sk rin , vin g m. vin, u\ing m. g ran n e, ling m. lin, \tuping m. v e k e, tgia- ming m. rökfång, fiimling m. tvilling, magong m.

m agen, form entong m. k o rn , lus on g m. skym f, ma-

\ong f. kam m are, re\ong f. r ä t t , verzong m. trä d g å rd , tgiä\tong m. k o rg , \turzong m. h a lm k ärfv e, bordong m. t r a s a , divoziong f. andakt, uraziong f. b ö n , bu- tong m. k n ap p , lung f. ljus, dang m. s k a d a , fäng m. h ö , sablong m. s a n d , bocong m. b i t , tgiantong m. h ö r n , dösdeng m. g r o ll, castrong m. gum se , se- ling m. hvete, pantang m. gatsm uts, bastong m. aln­

m å tt, son\ing m. plomm on m. fl.

4. De flesta substantiva, som i sing, ändas på e , bilda sin pluralis genom tillägg a f ett; skarpt f.

D e , som redan i sing, ändas pa s , oeli de som i

sing, ändas på z, utbyta i pl. dessa bokslälver mot |

oeli c , hvilket höres såsom tscli, t. ex. ' L pere lä ­

d r e n , pl. * peref, 7 mus ansigte, die, iddie Gud, piöne

ka m in , orde ko rn , p röve p re s t, lere tju f , manc stjelk,

tume fu k tig h e t, nöine f a r f a r , tö\ere väfvare, cule k ä lla re , sas s te n , nes näsa, os b e n , mäns m ån a d , bos k y s s , p o z fat (pl. p o c ), fo n z m a r k , b o tte n , cuz sm ygvinkel, daz tu ll , noz g a g n , s k ö rd , p iz vinkel, puz s ta n k , viz v ana, bigez afträde.

5. Nästan alla substantiva, som i sing, ändas på t , bilda sin pluralis genom tillsats a f g , ocli de som i sing, ändas på k , utbyta i pl. k mot ig , t. ex.

rnu\at å s n a , pl. mu\atg • f it rä n ta , pl. fitg ,• häk b o c k , pl. bä tg j v ä n t vind, bagott vädur, giat k a tt, sigat såg- k n if, sk ritt sk rift, tgiant värm e, m att n a r r , baratt ir r in g , debit s k u ld , patat potates, agut spik, liät b ä d d , b a rä u t b lo d k o rf, fust k ä p p , gott dricksglas, k r i st krucifix, döit finger, fazzolätt n ä sd u k , p u t b a r r ­ t r ä d , m inut ögonblick, crott g roda, (r u tt fru k t, spa- vänt förskräckelse fä n t dräng, gosse, lat m jölk, lott l o d , rebök spetsfundigt sv a r, fl o k snöflock, sak säck, tok b it, s ty c k e , drok vattentråg, b o , bank bänk.

U ndantag äro: m utt gosse, pl. m uttongs

amik vän, pl. ami\-, luck o rt, pi. lue\- bosk skog, pl. bof.

fi. Nästan alla substantiva, som i sing, ändas på cl eller i l , bilda pluralis genom utbyte a f l mot i', de på al hafva pluralis på ä i

de på 61 liafva pluralis på öi eller io i, t. ex. dödel fingerborg, pl.

d o d e i’, badil skofvel, tgiaval liäst, m antöl m antel,

a ccl stål, spödel hospital, bukel k r u k a , p o k a l, stivel

stöfvel, aglicl valtenränna, m el s m ä rta , spinel ry g g ,

tgiazel sko, cotel sk u rk , tgiampanil t o r n , fil t r å d ,

cu

yial t u p p , bal d a n s, cul b a k d el, nm l l a s t d j u r , ucöl fo g el, vadöl kalf, fu m ö l kakelugn, curtöl kn il, flöl vagnstistel, tyiapöl h a tt , ciöl him m el, vasöl fal, ( vasöl da m ort lik b å r, vasöl d'eves b i k u p a ) , cadröl teg e l, purcöl svin, tyiaväl Ilår, m artöl ham m are, cervöl h j e r n a , pänöl pensel. Likaså col h a l s , pl. coi.

De substantiva å te r, som i sing, hafva en kon­

sonant fra m fö r slutbokstafven l , bilda sin pluralis genom tillägg a f i , t. ex. zöil t r ä d s p å n , stall vinm ålt, tortl sk ru f, kiödl kägla, badi v a d a , kokl spöke, snodl k n ä , spiöill spegel, kitl k jo l, uedl öga. L ik a ­ så bilda anyiul engcl och pericul fara sin pluralis blott genom tillägg a f *.

7

. De flesta substantiva, som i sing, ändas på j*, (hvilket, som förut är s a g d t, höres såsom det tyska sch) äro i pluralis oförändrade t. ex. p e \ fisk, annef a n d , kälef k a lk , polc\ tumme.

Anom al pluralbildning förekom mer hos följande ord: bo oxe, pl. bues$ f i son, pl. f i o n y s c ö i r vax­

ljus, pl. cöiref; candeliär ljusstake, pl. candeliäref$

berba f a r b r o r , pl. berbefj corn h o r n , pl. co ryn

an å r , pi. a y n i} coller sängtäcke, pl. c o l l e r e non fad­

d e r , pl. nonynj di d a g , pl. disj fr a b r o d e r , pl. fre- def; möil ä p le , pl. möi fes $ pö ll h u d

pl. pöves; co­

c u li speck, pl. cocitij ilö nyckel, pl. tlövesj tyio huf- vu d , pl. tyiövcs; pö f o t, pl. p i e u e f ä g g , pl. ne­

ves j r u f b ä ck , pl. ruvesj r e f rofva, pl. reves$ nöif

snö, pl. növesj n ic r f nerv, pl. n icrvcs,• la u f v a r g ,

pi. liiuves; c'of ldom sterqvast, pi. codes', mont b e rg , pi. monies. Såsom bevis på b u r mycket allmännare m asculinum ä r i språket än femininum, må nämnas, att bland alla de nyss uppräknade anomala orden blott fyra ( p ö ll7 t io , u ö if ocli mont) äro feminina.

N ä r bem ärkelsen ej h indra r d e t, nyttjar Grödnarn gerna alla ord som m askulina, blott de ej ändas på a eller iong.

A d j e k t i vu m. Som dettas böjningar till en del bero på den plats det intager i en s a ts , bör först e rin ras, a tt G rödna rn vanligtvis sätter adjektivum e f ­ t e r substantivum , t. ex. L a vödla m älcontenta, den missnöjda g u m m a n , la lägna m o la , den våta veden, 5/ ciöl \niblu den mulna himm elen, o. s. v. Blott följande adjektiver stå f ö r e sina su b s la n tiv e r: bong g o d , fem. bona; rie elak, f. ria ; böl skö n , f. bolla', burt fu l, f. burla; grand sto r, f. g r a n d a ; p itl liten, f. p itla ; v ö d l gam m al, f. vödla; puere fattig, f. pue­

ra ; bra d u k tig , b r a , f. b r avi a ; sklöt dålig, f. sklöta.

Sålunda siiger m an: ISa bona m ärenda ett godt mid­

dagsmål , na bölla fläura en vacker b lo m m a , n sklöt m utt en stygg p o jk e, o. s. v. Begynner substan­

tivum med en vokal, så får det föregående adjekti­

vum a postrof, t. ex. I \a böli’ öilla ett vackert fru n ­ tim m er, (eg. en vacker bo n ), n’ p u e r’ nem en fattig m a n , na boti anda en god fru.

Om nu adjektivum s tå r f ö r e sitt substantivum,

så ultryckes dess feminina b öjning, både i sing, och

p l u r . , genom ändeisen a ; står det åter e f t e r sitt

26

substantivum , så bildas dess pluralis efter samma l a g a r , som gälla för substantiverna. Det b e ro r så­

ledes då på adjektivets ändelse i sin g , b u r dess plu­

ralis skall bildas. Således: f.contenta n ö j d , pl. con- tentes; truep mycken, pl. truepes; scur m ö r k , pl. scu- re sj pläng full, pl. p lä n g s; puere a r m , pl. pueref;

ro t s önde rbruten, pl. rotg', döibl sv a g er, pl. döibli', häl skön, pl. b ö im , m urtäl dödlig, pl. m u rtu i o. s. v.

E xem pel: la bona cöina den goda qvällsvarden, pl.

la bona cöines; la vödla fä n n a den gam la pvin- n a n , pl. la vödla fä n n a n g s; 7 p ra sut den torra ä n g e n , pl. i p rä i sutg ; 7 m öil m adur det mogna ä p p le t, pl. i möiles m adures; la vatijia grassa den feta kon, pl. la vatgics grasses.; la biösa rnegra det m agra få re t, pl. la biöses m egres, o. s. v.

Såsom p r o f på språkets adjektiver må följande b ä r anföras, med bifogad fem inalböjning: B la n k , blantgia, bvit; fös k , f ö \a , svart; b ru m , b ru m a , b lå ; v ä r d , v ä r d a , g r ö n ; g h iel, ghiela , g u l; cue u ng, cu- e c n a , rö d ; ross, rossa, b r u n ; </ris, </risa, g r å ; scur, scur a , m ö rk ; tie r , f /e r a , klar; linous, lino us a , ljus;

g ra n d , gra n d a , s to r; p itl, p itla , liten; citrf, c u rfa , k o r t , /örA, lä rg ia , b re d ; ftre/it, \tre n ta , trå n g ; so tt, so ita , d jup; flu d iä , [tu d ied a , l ä r d ; ignorant, igno­

ranta , okunnig; contänt, contäinla, n ö jd ; liö g h er,

liö g ra , g lad ; tg iä r, tgiära, k ä r , d y r b a r ; s a n n , sau-

r id a , nedlåten; m u rtä l, m u rtä lla , d ö d lig ; g iu st, giu-

s ta , rättvis; ingiust, ingiusta, orättvis; sö n ziä r, sön-

ziä ra , uppriktig-; fa u s , fa u s a , f a l s k

f r e d , freda la t; sa n , s a n « , f ris k ; arnalä, a m a led a , sjuk; sfärA stä rja , s ta r k ; m elsa n , rnelsana, sju k ; riA, rt*Art, rik fo rtu n ä , fo rtu n e d a , lycklig; j ä u n , jä u n a , u n g ; uod/

v ö d la , g am m al; m ttrid ä , m arid ed a , gift; dam aridi

(mask. ocli fem. lika) ogift; m o rt, m o rta , d ö d ; d«wc

d ä u c a , s ö t; efe, ejtVi, s u r ; b raus, hr ansa, bitter

sa le d a , salt; insaus, insäusa, osaltad; m adur

m a d u ra , m ogen; m elm a d u r, m elm adura, omogen

v a li f, v a liv a , lik; lösier, lösiera, lätt; p ö sok, pö

sottjia, t u n g ; d u r , d u ra , h å r d ; m onäföl, monåföla

m ju k ; p le n g , p lein a , fu ll; u e t, u e ta , tom ; pre\t

p r e \ta , (äfven snäll, snälla) , skyndsam; intier, in

tiera , hel; ro tt, r o tta , b r u te n ; z a r ä , za rcd , söndrig

su l, su ta , t o r r ; m o l, m ola, våt; n u e f, n u cva , ny

se rä , seretla, tillyckt; d a v ie rt, d a vierta , öppen; pos

sibl, possible, m öjlig; e rfa m ä , erfam eda, hungrig

m a tt, m a tta , tokig; a co rt, a co rta , blygsam ; aut

a u la , h ö g ; bas, bassa, låg ; tu ro n d , tu ro n d a , rund

ked cr, k e d ra , fyrkantig; gross, grossa, tjock; sotill

sotilla, tu n n ; sto rt, storta, krokig; in d re t, indreta

r a k ; grass, gra ssa , fet; m cgher, m cgra, m ager; sek

setgia, t o r r ; p u c k , p u etg ia , k n a p p , föga; tänder

tä n d ra , vek; tg iaut, tja u d a , varm ; frölid, frä id a

k a ll; ttäbe, tiöbia, ljum ; gh e rt, g h erd a , s ta rk ; tu

m e, turnia, fuktig; n e tt, n etta, snygg, ren; paz

p a z ia , oren; fr e s k , fr e \a , frisk; su p erb ä , superbia

sto lt; u m l, u m la, ödm juk; devot, devota, andäktig

a r ic o u l, a ric o u la , gräslig. (Såsom adverbium nytt- j a d t, betyder detta ord g a n s k a , m y c k e t , t. ex.

a rico u l burt mycket f u l, aricoul fr e d ganska lat).

Adjektivernas komparation sker endast g»enom att fram för positivus sätta p / u , fö r att bilda kom- p a ra tiv u s , ocli 7 p l u , för att bilda superlativms. I sednare fallet deklineras artikeln som vanligt, it. ex.

G hert sta rk , plu glicri starkare, 7 plu ghert starkast, G rove r å , plu g ro ve, ’l p lu gro ve,

B ö lla den sköna, plu b ö lla , la plu bölla.

Anomal komparation förekommer vid: G ra n d s t o r , m a \e r, rna\era s tö r r e , 7 m a \e r, la vua\era s t ö r s t

P itl liten, m ä n d cr, m ändra m in d r e , 7 m än­

d e r , la m ändra m inst; B ong g o d , m io u r, m ioura b ä ttr e , 7 m iour, la mioura b ä s t; T ru ep myteken, p lu m e r, 7 plu m est; P u ek k n a p p , m ancul mitndre,

7

m ancul m inst; B ie o n d , piåc s ä m r e , 7 piäc siämst.

R ä k n e o r d e n . Cardinalia:

U ng, d o i, fem. does, tr ä i, h a te r, c in k , sies, sö tt, o tt, n u e f, dio], u n d ä \, d o d ä \, tre d ä |, ha to r- d ä \, kindä f, söidä], dö\ösött, d ö \d o tt, d ö \n u ef, v in t, vin tu n g , vintedoi, o s. v. trä n ta , ka r a n ta , c in h a n ta , sossanta, söttanta, ottanta, n o vanta, c ä n t, milLe.

O rd in alia :

’L p rim , la p rim a , 7 second, la seconda, 7 te r z ,

la tcrza , 7 gu a rt, la g u a rta , 7 q u in t, la quiinta,

7 sest, la sesta. Längre går G rödna rn sällan i ordi-

n alia, utan n y ttja r sedan omskrifning: J ö sony sui s ö tt, j a g ä r den sju n d e , 7 j e sui u n d ä f han är den elfte. — V id multiplication n yttjar han ordet jed e (i engadinskan y a d a ) pl. jedes. — Likaså: uny jed e en g å n g , doi je d e s , kater je d e s , vin t je d e s , kar anta je d e s , c a n t je d e s o. s. v.

P r o n o m i n a Personalia:

F ö r s t a p e r s o n .

S in g . P lu r .

n o m . ,lö j a g , N o u s v i ,

M ie N o i t

A m ö A n o u s

M ö N o u s

A n d r a p e r s o n ,

n. T u du V o »I

g. T ie V oft

d. A T ö A vo

a. T ö V o 1. vö

g e n . da t.

ace.

T r e <1 j e p e r s o n . '/-. lia n , L a 1. ö illa h o n ,

IT iil d ' ö illa

A u l a ö illa

'L la

Ö ille s d e , D 'ö ille s A öilles Ö ille s K e c i p r o c u t n : S ö sig.

Possessiva

Muslud. Fem.

M ie min '1 m ie m ia la m ia

T ie din *I tie tia la tia

S ie siu '1 sie sia la sia

N o s t vår '1 n o ft n o s ta la n o i ta V o s t e d e r 7 v o ft v o s la la v o f ta

S ie deras 7 sie sia la sia

■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■

30

Fem

R iif ta R ä llia d e R ä f ta d e I u ä lla a R ä f ta a I u ä lla

R ä f ta R ä llo a

D em onstrativa:

M a s cu l.

R ä f t d e n n e , R ä ll d e n d e r , D e R ä f t d e I u ill

A R ä f t a R a il

K ä f t R ä ll

A n m . I t e g g e d e s s a d e m o n s t r a t i v e r fö r s v in n e r v o k a l e n i va n ­ l ig e n b å d e i u l l a l o c h s k r i f t , t. e x . I C ft m a lla d ä t!

R 'll c a r o g n a ! R 'f ta m a r o c ca ! R 'fta d i a o la ! R ' la fT a u sa !

Relativa och Interrogativa m. 11.

R i h v e m , tg iö h v a d , R ’ll u n g h v i l k e n , h v a d fö»r e n , fem. R ’ll tin a , pl. m asc . R ä i u g n h v i l k a , fem. R ’ll u n es.

U n q m a n , n å g o n , o g n u n g hvar o c h e n , a l l , fem.

o g n u n a ; d e g u n q i n g e n , fem. d e g u n a , plur. d e g u t ii , f e im . d e J g u n e .

Verba auxiliaria. I . V ä \te r vara.

Praesens:

I n d i c a t . C o n ju n c t.

J o so n g R ’iu sib e

T u j e s l u i tu sibes

’L 1. ö illa j e R ’ul s i b e , k'oilla sib e N o u s so n g R ä tio u s so n g se

V o seis R ä vo sib es

O i , ö illc s j e R 'ö i s ib e , k 'ö illes sib e

Imp erf.

J ö fo e R ’j o fo s s

T u fo e s R ii tu fo ss e s

’L f o a , ö illa f o a R 'iil f o s s , k ’o illa fo s s N o u s f a n g R ä n o tis f u e s s a ti g , f o s s a a n g

V o fo e s R ä vo fo ss a is

Ö i fo a , öille s fo a R ö i f o s s , k 'ö illes fo s s

BMMi— ——MH— B

Perfect.

Jö

0

.

Plusquam perf.

J ö f o e f t a t K j ö fo s s f t a t

0 . S . V . 0 . S . V .

F u tu ru m (i begge modi).

J ö s a r e

.

L s a r a , ö illa s a r a N o u s s a r o n g V o s a r e is

O i s a r a

,

I m p e r a t . l n f i n i t .

sib es praes. v ö f te r

f o s s e s praet. v ö f te r f ta t

s ib e ’I fut. s a r a

fo s s e ’I •

'i. A v ä i liafva.

Praisens.

I n d i c a t . C onjunct .

J ö e K j ö ebbe

T u es Liä tu eb b es

’L a K ö l ebbe

N o u s o n g Liä n o u s o tig s e

V io e is Liä vo eise

Ö i a Li’o i ebbe

Imperf.

J ö ove T u o ves :L o va N o u s a n g V o o v e s Ö i o va

K j ö es l i ä tu esses K ö l es

Liä n o u s a ss a n g Liä v o a ss a is K ö i es

52 Perfect.

I n d i c ut.

J u e nbn

C onjunct K 'jb ebbe a b u

Plusquam perf.

J u o v e a b u f f j u es abu

o. s. v. o. i. v.

F u tu ru m (i begge modi).

J ö a v r e T u a v r e s

’L a v r ä N o u s avroncf V o a v r e is Ö i a v r ä I m p e r a t.

E b b e s L 'c b b e

pr.

Infinit.

A v ä i prsRt. A v ä i abu

V e r b e r n a s böjningar.

Man kan i G rödnerspråket urskilja minst tre n n e olika konjugationer. Till den f ö r s t a , som ä r på en gång den allmännaste ocb den mest rege lm ä ssiga , liänföra vi alla de v e r b e r , som ändas i praes. infin.

på e ocb i praes. parlic. på ii t. ex. am c (lat. am are), am ä (lat. amatus) . T ill denna typ bö r imperf. ind.

på o v a , lut. på r ä , praes. part. på ang: således ttm o- va (am abam ), amerä (a m a b o ), amang (am ans). Ano- mala verber i denna konjugation äro endast fé g ö r a , dé gifva, sté stå , tré draga.

* Son» G rö dner fo lkc t i allroänbet talar mycket f o r t , upp.slukas mången b o k s t a f , ocb inan bör t. cx. i detta futurum of tast a r é „ a r é s , a r ä i st. f. a v r é , a v r e s , a v r ä .

I»e H uldaste Föräldrar

• f

S o n l i g t a c k s a m h e t o c h k ä rlek .