Attityder till svenska dialekter
En studie om moderspråkstalare respektive andraspråkstalare av det svenska språket och deras attityder till åtta svenska utjämnade dialekter
Attitudes to Swedish dialects
A study about native speakers and second language speakers of the Swedish language and their attitudes to eight Swedish smoothed dialects
Philip Ekman
Fakultet: Fakulteten för Humaniora och Samhällsvetenskap Ämne/Utbildningsprogram: Ämneslärarprogrammet, Svenska Nivå/Högskolepoäng: Avancerad nivå, 15 hp
Handledarens namn: Björn Bihl Examinatorns namn: Nils Dverstorp Datum: 2020-01-17
Sammanfattning
Syftet med den här studien är att undersöka om det finns likheter och/eller skillnader mellan andraspråkstalare och modersmålstalare av det svenska språket och deras attityder till svenska dialekter, både ur ett generellt och specifikt perspektiv. Vad gäller de specifika dialekterna handlar det om åtta stycken och dessa är följande: norrländska, värmländska, gotländska, dalmål, skånska, finlandssvenska, stockholmska och göteborgska. Jag ämnar också sätta studiens resultat i förhållande till tidigare resultat – och deras framkomna teorier om dialektsattitydsmönster.
För att undersöka det här användes en webbaserad enkät som framförallt spreds via Facebook genom ett så kallat bekvämlighetsurval. Här var den primära tanken att fördelningen skulle te sig jämn mellan de två huvudgrupperna, vilket inte blev fallet. Med en riktad insats där fysiska skolklasser med andraspråkstalande elever av det svenska språket besöktes balanserades resultatet upp en aning, men trots detta blev slutresultatet att endast 21 % av respondenterna visade sig vara andraspråkstalare av det svenska språket av totalt 306
respondenter. Dialekterna gestaltades utan namngivning och därmed endast genom inspelade ljudklipp på cirka 30 sekunder.
De framkomna resultaten applicerades på tre olika filter och två olika mönster. De två första filtren bestod av frågorna Hur ser modersmålstalarnas respektive andraspråkstalarnas generella attityder ut till de svenska dialekterna? Och Hur förändras andraspråkstalarnas generella attityder till de svenska dialekterna i takt med att deras tid i Sverige går? Det här resulterade i att modersmålstalarnas generella attityder till de svenska dialekterna, totalt sett, är betydligt bättre än andraspråkstalarnas, men också att andraspråkstalarnas attityder
förbättras drastiskt efter 5 år i Sverige. Det tredje filtret utgjorde attityderna till de specifika dialekterna med hjälp av egenskapsskalor. Till stora delar ser de två målgruppernas svar lika ut, även om solidaritets- och statusvärdet främst skiljde sig mellan grupperna vad gäller finlandssvenskan, och även solidaritetsvärdet vad gäller det stockholmska bidraget i studien.
Andraspråkstalarna värderade alltså finlandssvenskan högre än modersmålstalarna utifrån båda perspektiven, men stockholmskan bedömdes endast som mer solidarisk än hos
modersmålstalarna. Slutligen kunde man inte skönja några nämnvärda distinktioner utifrån de två inkluderade mönstren: det egocentriska- och det allmänna mönstret.
Nyckelord: svenska dialekter, attityder, solidaritet, status, andraspråkstalare, modersmålstalare.
Abstract
The purpose of this study is to investigate if there are similarities and/or differences between second language speakers and native speakers of the Swedish language and their attitudes to Swedish dialects, both from a general and specific perspective. Regarding the specific dialects, there are eight of them, and these are the following: norrländska, värmländska, gotländska, dalmål, skånska, Finish Swedish accent, stockholmska and göteborgska. I also intend to set the study´s results in relation to previous results – and their emergent theories about dialect attitudes patterns.
To investigate this, a web-based survey was used, which was mainly spread through Facebook through a so-called convenience selection. Here, the primary idea was that the distribution would be even between the two main groups, which was not the case. With a targeted effort where physical school classes with students who had Swedish as their second language, the results were slightly balanced, but despite this end-result only 21 % of the respondents turned out to be second language speakers of the Swedish language of a total of 306 respondents.
The dialects were embodied without any naming and thus only through recorded audio clips in about 30 seconds.
The obtained results were applied to three different filters and two different patterns. The first two filters consisted of the questions What are the general attitudes of native speakers and second language speakers towards the Swedish dialects? And How do the general attitudes of the second language speakers to the Swedish dialects change as their time in Sweden goes?
This resulted in the general attitudes of the native speakers to the Swedish dialects, overall, being significantly better than those of the second language speakers, but also that the
attitudes of the second language speakers improved dramatically after 5 years in Sweden. The third filter was the attitudes to the specific dialects by means of property scales. To a large extent, the responses of the two target groups look similar, although the solidarity and status values differed mainly between the groups with regard to the Finnish Swedish accent, and also the solidarity value with regard to the Stockholm contribution in the study. The second language speakers rated the Finnish Swedish accent higher than the native speakers from both perspectives, but the Stockholm dialect was only considered more solidarity than by the native speakers. Finally, no significant distinctions could be discerned based on the two included patterns: the egocentric- and the general pattern.
Keywords: Swedish dialects, attitudes, solidarity, status, second language speakers, native speakers.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställningar ... 2
2. Bakgrund och tidigare forskning ... 3
2.1 Språk ... 3
2.1.1 Andraspråkstalare och modersmålstalare ... 3
2.1.2 Dialekt ... 3
2.1.3 Gränsdragningar mellan genuin dialekt och standardspråk ... 3
2.1.4 Dialektutjämning ... 4
2.1.5 Sociolekter, kronolekter och sexolekter ... 5
2.2 Attityder ... 5
2.2.1 Begreppet attityd ... 5
2.2.2 Språkattityder ... 6
2.2.3 Det allmänna- och egocentriska dialektattitydmönstret ... 7
2.2.4 Tidigare forskning om attityder till studiens dialekter ... 8
2.3 Matched guise-testet ... 9
3. Material och metod ... 11
3.1 Enkäten ... 11
3.2 Urval ... 12
3.2.1 Dialekter ... 12
3.2.2 Respondenter ... 14
3.3 Bortfall ... 14
3.4 Reliabilitet och validitet ... 15
3.5 Etiska tillämpningar ... 16
3.6 Metodkritik ... 17
4. Resultat ... 19
4.1 Generella attityder till svenska dialekter ... 19
4.2 Andraspråkstalares generella attityder till svenska dialekter... 20
4.3 Attityder till specifika svenska dialekter ... 20
4.3.1 Solidaritetsvärdet hos dialekterna ... 21
4.3.2 Statusvärdet hos dialekterna... 22
4.4 Attityder utifrån det egocentriska mönstret ... 22
4.4.1 Smålänningars attityder till studiens utjämnade dialekter ... 23
4.4.2 Bohuslänningars attityder till studiens utjämnade dialekter ... 23
4.4.3 Modersmålstalande värmlänningars attityder till studiens utjämnade dialekter ... 24
4.4.4 Andraspråkstalande värmlänningars attityder till studiens utjämnade dialekter ... 25
4.5 Attityder utifrån det allmänna mönstret ... 25
4.5.1 Modersmålstalares attityder till studiens utjämnade dialekter ... 26
4.5.2 Andraspråkstalares attityder till studiens utjämnade dialekter ... 26
4.6 Sammanfattning av resultatet ... 27
5. Diskussion ... 29
5.1 Resultatdiskussion ... 29
5.2 Metoddiskussion ... 34
5.2.1 Positiva inslag ... 34
5.2.2 Negativa inslag ... 35
5.3 Framtida studier ... 36
Referenser………36 Bilaga
Enkät om attityder till svenska dialekter
1
1. Inledning
Som andraspråkstalare av språket svenska måste man till en början aktivt träna på den svenska fonologin för att uttalet ska låta korrekt och vara begripligt (Hyltenstam & Wassén 1984, s. 48). När det dessutom finns många olika sätt att praktisera den svenska fonologin, morfologin, syntaxen och det lexikala på, i form av olika dialekter, så försvårar det
perceptionsprocessen i ännu högre utsträckning för de som inte har språket som sitt
modersmål (Einarsson 2009, s. 147). Det här problemet ger inte sällan upphov till ännu större problem, så som exempelvis anpassningsproblem, isolering och exkludering (Hultgren 1983, s. 112 – 113). På grund av detta är det inte otänkbart att andraspråkstalares attityder till de svenska dialekterna är av mer negativ karaktär än vad gemene modersmålstalares attityd är till fenomenet i fråga. Fast samtidigt har andraspråkstalare i många fall inte samma erfarenheter, såväl negativa som positiva, till de svenska dialekterna och dialekternas brukare som en modersmålstalare, och därför kan det också teoretiseras om att skillnader kan finnas gällande attityder mellan de två grupperna till de svenska dialekterna. Teorin mynnar alltså ut i att det kan vara som så att gemene andraspråkstalare i större utsträckning evaluerar just dialekten än brukarna av dialekterna. Samtidigt innefattar andraspråksinlärning allt som oftast någon form av kulturell socialisation, vilket i korta drag innebär att den som lär sig ett andraspråk inte bara lär sig språket i sig, utan även aspekter som attityder och generella värderingar för kulturen eller målspråksgruppen i fråga blir en del av helhetsinlärningen (Hyltenstam &
Wassén 1984, s. 8). Med detta som utgångspunkt kan det vara så att tiden i landet kan påverka attityderna till dialekterna hos andraspråkstalarna; ju längre tid i landet desto mer kommer attityderna hos andraspråkstalarna att likna modersmålstalarnas attityder.
Attityder förknippar många med vad man tycker om någon eller något, men i själva verket handlar det om betydligt mer grundläggande faktorer än så. En kort sammanfattning som beskriver begreppet är att en individs grundläggande värderingar till ett fenomen är det som kan beskrivas som en attityd, som kräver mer än ett simpelt frågeformulär för att kunna undersökas (Patel & Davidson 2003, s. 84).
Just studier som har riktat in sig på attityder till svenska dialekter finns det gott om (SOU 2002: 27), och de flesta anser att dialekter är ett fenomen som bör uppmuntras (Radovani 2000, s. 38). Forskningen har även gett upphov till flera likvärdiga resultat gällande nationella attityder och attitydmönster till specifika svenska dialekter. I och med att mycket forskning visar på liknande resultat inom ämnet i fråga så kan man i det här fallet hänvisa till en så
2 kallad statisk normalitet hos den svenska befolkningen, vilket innebär att ett beteende eller fenomen inte förändras nämnvärt över tid (Gustavsson 2004, s. 120).
Fundamentet för studien är dock att undersöka om andraspråkstalare och modersmålstalares attityder till fenomenet i fråga präglas av skillnader eller av likheter. Är andraspråkstalare en lika stor del av den statiska normaliteten som gemene modersmålstalare, eller skiljer sig grupperna åt? Och finns det interna variationer inom de två grupperna som kan generera intressanta subgrupper som antingen står i motsats till eller liknar andra subgrupper väldigt mycket? I och med att området i dagsläget är nästintill obeforskat så finns det många frågetecken att räta ut.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka modersmålstalares- och andraspråkstalares attityder till svenska utjämnade dialekter, både rent generellt men även till åtta specifika dialekter, och om det finns distinktioner, alternativt likheter, mellan gruppernas attityder.
1.2 Frågeställningar
- Hur ser andraspråkstalares och modersmålstalares generella attityder ut till de svenska utjämnade dialekterna?
- Hur förändras attityderna allmänt till dialekter för andraspråkstalare i takt med att deras tid i Sverige går?
- Hur ser andraspråkstalares och modersmålstalares attityder ut till de åtta utvalda utjämnade dialekterna, utifrån ett egenskapsperspektiv1?
- Hur förhåller sig mitt resultat till resultat som har framkommit i tidigare
attitydundersökningar till dialekter, och finns distinktioner mellan andrapspråkstalares- och modersmålstalares attitydsmönster utifrån dessa resultat?
1 Respondenterna evaluerar dialekterna med hjälp av egenskapsskalor (se avsnitt 3.1).
3
2. Bakgrund och tidigare forskning
2.1 Språk
2.1.1 Andraspråkstalare och modersmålstalare
I och med att syftet med den här studien är att undersöka om det går att identifiera distinktioner mellan modersmålstalares och andraspråkstalares attityder till de svenska
dialekterna, på både ett generellt och specifikt plan, vore det av godo att primärt definiera vad som egentligen menas med begreppen andraspråkstalare respektive modersmålstalare.
Att ha ett språk som modersmål innebär att det är språket som man lär sig först, redan som barn. Modersmålet är det man använder sig av för att kunna använda symboliska begrepp och för att koda sin värld. Om man föds och växer upp i en tvåspråkig familj kan man tillägna sig två modersmål (Nationalencyklopedin, E). Med andra ord kan man beskriva en individs modersmål som ett mycket grundläggande fenomen. Ett annat begrepp som beskriver samma fenomen, men som ej brukas i den här studien, är begreppet förstaspråk
(Nationalencyklopedin, D).
För att kunna beskriva ett andraspråk är det primärt adekvat att urskilja det från begreppet främmande språk. Skillnaden mellan dessa begrepp är att en individ framförallt tillägnar sig ett andraspråk genom att befinna sig i en miljö där språket brukas, och individens kunskaper ska kunna tillfredsställa de allra flesta kommunikationsbehoven. Ett främmande språk inhämtas istället i synnerhet i en miljö där språket inte används i en naturlig kommunikation, exempelvis i skolmiljö, vilket i de allra flesta fall inte bidrar till språkkunskaper som leder till ett naturligt bruk (Nationalencyklopedin, A).
2.1.2 Dialekt
Einarsson (2009, s. 147) beskriver att termen dialekt står för ett visst sätt av tal som är karaktäristiskt för ett visst geografiskt område. Fast han presenterar också en mer nyanserad bild som grundar sig i dialektforskares definitioner. Det handlar i grund och botten om att den geografiska utbredningen kartläggs genom språkliga variabler. Dessa variabler består bland annat av fonologiska, morfologiska, lexikala och syntaktiska sådana. Med det sagt är det ingalunda en självklarhet att en dialekt sammanfaller med de historiska administrativa gränsdragningarna runt om i landet (Einarsson 2009, s. 147 – 148).
2.1.3 Gränsdragningar mellan genuin dialekt och standardspråk
Utifrån ett dialektalt perspektiv brukar man kategorisera olika sätt att tala på inom samma språk som en skillnad mellan dialekt och standardspråk. Men Andersson (1985, s. 61 – 62)
4 menar att det förhåller sig på ett lite mer komplext sätt än så. Han använder sig av följande figur för att beskriva det svenska talspråkets varieteter:
Figur 1. Bild över hur de språkliga varieteterna förhåller sig till varandra inom ett land.
Den genuina dialekten är ovanlig i dagens samhälle. Kravet för att ett sätt att tala på ska klassas som genuin dialekt är att avvikelserna från standardspråket ska infinna sig på precis alla språkliga nivåer (exempelvis ord och meningsuppbyggnader), och detta ska i sin tur leda till att dialekten i många fall blir en aning svårtydd för de som inte är uppväxta med den. Om man lyckas finna genuin dialekt i dagens Sverige är det uteslutande på landsbygden
(Andersson 1985, s. 62). Den utjämnade dialekten är dock den typen av dialekt som gemene man förknippar med just begreppet dialekt. Vi talar alltså här om dialekter som talas både på landsbygden och i städer och som i många fall representerar ett helt landskaps eller stads sätt att tala på, så som exempelvis småländska, skånska eller göteborgska (Andersson 1985, s. 63).
Sedan finns det regionala standardspråket som representerar ännu större områden än ett landskap. Exempel på detta kan exempelvis vara sydsvenska och nordsvenska, vilket innebär att det finns fyra till fem regionala standardspråk i Sverige (Andersson 1985, s. 63 – 64). Den fjärde och sista varianten kallas för det neutrala standardspråket. Om man talar på det här viset är det omöjligt att avslöja talarens geografiska härkomst. Sättet att tala på kallas också ibland för riksspråk (Andersson 1985, s. 64).
2.1.4 Dialektutjämning
Dialektutjämning innebär att de genuina dialekterna blir mer lika andra dialekter ju längre tiden går, och den i särklass största anledningen till att de svenska dialekterna blir alltmer utjämnade ju längre tiden går är att samhället är i ständig utveckling (Andersson 1985, s. 62).
Bland annat har den ökade rörligheten i samhället, i form av urbaniseringen och dylikt, påverkat att de mindre lokala dialekterna har blivit mer utjämnade och för att den dagliga kontakten med personer som har en annan språklig/dialektal bakgrund har förändrats drastiskt under de senaste decennierna (Språk och folkminnen, 2017). Här spelar både studier, arbete
5 och teknologin en stor roll. Rent krasst kan man konstatera att de allra flesta delarna i en dialekt förändras i och med dialektutjämningen. Här kan man inkludera aspekter som sträcker sig från prosodin till morfologin, även om det förstnämnda tar betydligt längre tid att förändra (Språk och folkminnen, 2017).
2.1.5 Sociolekter, kronolekter och sexolekter
Definitionen av begreppet dialekt är långt ifrån oproblematisk i den bemärkelsen att olika fenomen och begrepp går in i varandra. Ett exempel på detta är begreppet sociolekter.
Einarsson (2009, s. 155) beskriver också gränsen mellan just dialekter och sociolekter som oskarp. Utifrån ett högst generaliserande perspektiv beskrivs begreppet sociolekt som att den sociala statusen i samspel med klassdefinieringen ofta ger upphov till en viss typ av
språkbruk. Följaktligen leder detta till att personer inom exempelvis olika statusrelaterade yrken, olika demografiska områden eller olika familjer utvecklar ett språkbruk som skiljer sig från andra gruppers språkbruk (Einarsson 2009, s. 155). En tydlig tendens inom just
fenomenet sociolekter är att personer med högstatusrelaterade yrken talar mindre dialekt än vad de personer gör som har ett lågstatusrelaterat yrke. Alltså kan man exemplifiera
fenomenets innebörd genom att påtala att två advokater från olika delar av Sverige ofta talar mer likt varandra än två rörmokare från olika ändar av landet. Två andra begrepp som både kan liknas och urskiljas från dialektfenomenet, precis som sociolekter, är så kallade
kronolekter och sexolekter. De här begreppen syftar alltså till språklig variation utifrån ett ålders- och könsperspektiv och är ofta enklare att urskilja än sociolekter (Einarsson 2009, s.
155).
Det finns alltså olika metaperspektiv inom språket, och de kan i många fall vara vanskliga att exkludera när man vill diskutera ett begrepp på ett separat plan. Fast trots detta kommer det absoluta huvudfokuset att riktas in på just de tidigare presenterade begreppet; dialekter.
2.2 Attityder
2.2.1 Begreppet attityd
Begreppet attityd beskriver Nationalencyklopedin (B) på följande vis:
Inom socialpsykologin och andra vetenskaper används termen attityd vanligen för en varaktig inställning som har byggts upp genom erfarenheter och kommer till uttryck i att man är för eller emot något (ett attitydobjekt). I stort sett blir de flesta företeelser i samhällslivet föremål för attityder.
Det kan vara abstrakta objekt som jämställdhet, idrott, religion. Det kan också vara specifika beteenden som att använda tandkrämen X. Föremålet för en attityd kan vara en person – även den egna personen – och då ofta i en social roll, t.ex. som mor, lärare eller riksdagsman.
6 Utifrån beskrivningen kan man dra slutsatsen att en attityd till något är väldigt djupt rotad, och alltså därmed något mer än vad individen tycker om något. Enligt Einarsson (2009, s.
217) kan man beskriva fenomenet som en stark benägenhet att, på ett konsekvent plan, instinktivt reagera och tänka gillande eller ogillande gentemot specifika företeelser. Om man däremot endast vill uttrycka vad man tycker om något hade ett mer adekvat begrepp i så fall kunnat vara exempelvis ordet inställning (Patel & Davidson 2003, s. 84).
Attitydsfenomenet har undersökts under många decennier och det har resulterat i många olika typer av teorier och metoder angående hur man bäst mäter och observerar attityder
(Nationalencyklopedin, B). Det mest allmängiltiga viset att betrakta fenomenet på, i forskarkretsar, är genom att se det som en sammansättning av tre komponenter som tillsammans konstituerar själva attityden (Ryan, Giles & Sebastian 1982, s. 7 refererad i Bijvoet 1998, s. 31). Den första komponenten är den kognitiva komponenten som består i den kunskap som en individ besitter gällande objektet i fråga. Tillskansningen av den här
kunskapen har tillhandahållits genom antingen direkta eller rapporterade händelser eller upplevelser. Den andra komponenten är den emotiva, och den klassas som den mest centrala.
Kunskapen som individen har om exempelvis ett objekt eller en företeelse går här igenom en evaluativ process där objektet eller företeelsen tilldelas ett visst värde som antingen är av positiv eller negativ karaktär. Den avslutande komponenten i den här teorin gällande
konstitueringen av attitydsfenomenet är den konativa. Här transformeras kunskapen och det emotiva värdet till vilja/beredskap och handling (Deprez & Persoons 1987, s. 125 – 127 refererad iBijvoet 1998, s. 31).
2.2.2 Språkattityder
Psykologen John R. Edwards menar att vi inte evaluerar dialekter eller accenter utefter lingvistiska kvaliteter, utan våra preferenser uttrycker snarare vår medvetenhet om statusen och prestigen hos de talare som använder sig av den specifika språkvarieteten (Edwards 1982, s. 21 refererad i Bolfek Radovani 2000, s. 1). Även Labov (1996, s. 482 refererad i Andersson 1999, s. 3) menar att attityder till språk, dialekter och brytningar i stor utsträckning har med gruppen som talar språket, dialekten eller brytningen att göra – att det alltså är människorna i sig som man evaluerar, utifrån sina egna preferenser, snarare än den lingvistiska
komponenten.
Två olika dimensioner som man inom språkattitydsundersökningar har kunnat identifiera en attitydsvariation kring är status- samt solidaritetsdimensionen. De här dimensionerna
förknippas med språkbrukarnas socioekonomiska situation respektive språkbrukarnas
7 solidaritet med och lojalitet mot den egna språkgruppen (Giles & Ryan 1982, s. 9 refererad i Bolfek Radovani 2000, s. 1).
2.2.3 Det allmänna- och egocentriska dialektattitydmönstret
Ett allmänt vedertaget nationellt mönster i Sverige som man i viss mån kan applicera på status- och solidaritetsdimensionen är det så kallade allmänna mönstret angående svenska språkbrukares attityder till de inhemska dialekterna. Det här mönstret visar helt enkelt att svenskars generella attityder till dialekterna följer ett mönster som i stora drag påvisar att man i regel har sämre attityder till dialekterna som förknippas med mer makt. Det här innebär att man i regel har sämre attityder till de sydöstligt belägna dialekterna, alltså från Stockholm och nedåt (förutom gotländska) och att dialekterna norr om Stockholm och Göteborg, enligt nedanstående figur, (och gotländska) inte förknippas med lika mycket status och negativa attityder (Andersson 1985, s. 140 – 141).
Fenomenet kan rent geovisuellt demonstreras på följande vis:
Figur 2. Det allmänna dialektattitydmönstret.
Det andra mönstret kallas för det egocentriska mönstret och innebär att man tenderar att ha en slags ambivalent inställning till sin egen dialekt; att man både gillar och ogillar den samtidigt och att attityden är anpassad efter situationen. Fast till skillnad från förhållningssättet
gentemot sin egen dialekt tenderar man, enligt det här mönstret, att i större utsträckning ogilla den mest närliggande dialekten. Det här fenomenet benämns ofta som naboopposition. Sedan blir attityden allt mer positiv ju längre bort, rent geografiskt, som man kommer från sina hemtrakter (Andersson 1985, s. 140 – 141).
En visuell sammanfattning av fenomenet kan med fördel se ut såhär:
8 Figur 3. Det egocentriska dialektattitydmönstret.
2.2.4 Tidigare forskning om attityder till studiens dialekter
Utifrån ett generellt perspektiv är bland annat de ovan nämnda mönstren relevanta för att determinera attityderna till de svenska språkliga varieteterna. Andersson (1985, s. 139) presenterar i sitt verk att enkätundersökningar visar att ett specifikt mönster är relativt
entydigt – nämligen att dialekterna i södra och östra Sverige värderas lägre än de nordligt- och västligt belägna dialekterna, med gotländskan som det ständiga undantaget. Något som Lars Gunnar Andersson (1985, s. 139) dock är tydlig med är att undersökningen har gestaltats genom en enkätundersökning där respondenterna ej har fått möjligheten att lyssna på något ljudklipp av dialekterna, utan de har helt enkelt fått värdera dialekterna utifrån sina egna erfarenheter, vilka ofta består av fördomar och stereotypa föreställningar om folket som talar dialekten. Det här tillvägagångssättet tenderar alltså att exkludera den språkliga variabeln.
Det här perspektivet delar följaktligen in studiens dialekter på följande vis utifrån ett positivt respektive negativt värderingssystem:
+ värmländska, dalmål, norrländska, göteborgska och gotländska.
- stockholmska och skånska.
+/- finlandssvenskan2 hänvisar Andersson (1985, s. 140) till som en dialekt som man generellt sett har en positiv attityd till, medan Hans Dahlbäck (1988, s. 10 - 14, refererad i Norrby &
Håkansson 2015, s. 80), i sin studie, där han undersökte högstadieelevers attityd till svenska dialekter, kom fram till att attityderna var sämst gentemot finlandssvenskan.
Attityderna har som huvuduppgift att förenkla den extremt komplicerade värld som vi lever i, och därför är kategoriseringen av människor och ihopkopplandet mellan dialekterna och människorna en naturlig del i vår natur (Einarsson 2009, s. 218). En annan teori som pekar på
2 Finlandssvenska är ingen egentlig dialekt, utan snarare ett standardspråk och därmed även officiellt språk i Finland (Nationalencyklopedin, C), men här får det representera en hel svenskdialekt som talas i Finland.
9 att det här sambandet stämmer är en teori som menar att maktrelationerna har en stor inverkan på våra attityder till dialekterna. Om man exempelvis ser på stockholmare respektive
gotlänningar utifrån detta perspektiv ter det sig falla naturligt att man har en bättre bild av gotlänningar än av stockholmare eftersom gotlänningarna inte utgör ett lika stort maktrelaterat hot som stockholmarna. Det här påverkar även attityden till dialekterna som vederbörande
”folkgrupp” brukar, då ihopkopplandet mellan språkbruk och folket i sig tenderar att bli av enhetlig karaktär (Andersson 1985, s. 141). Sammanfattningsvis indikerar den här teorin att maktfaktorn spelar roll samt att den egna statusen i förhållande till en annan dialekt eller
”folkgrupp” är viktig att ha i åtanke. Teleman (2013, s. 96) nämner även att stockholmskan och det konstruerade nationella riksspråket under de senaste två århundradena har varit nära kopplade till varandra. Det här har sedermera bidragit till att benämningar som ”bildat språk”,
”högspråk” och ”vårdat språk” har brukats för att beskriva stockholmskan, vilket med stor säkerhet har bidragit till de nämnda maktrelaterade negativa attityderna gentemot
stockholmskan då det indikerar att resterande svenska dialekter ses som obildade.
2.3 Matched guise-testet
Socialpsykologen Wallace E. Lambert utvecklade under 50- och 60-talet en metod för att studera attityder till språk och språkliga varieteter i Kanada. Där undersökte han kanadensares attityder till de två officiella språken i landet – engelska och franska. Metoden fick namnet
”Matched Guise-Test” (MGT) (Einarsson 2009, s. 219).
Initialt i den här metoden låter man respondenterna lyssna på de två olika språken där det är samma talare. Den här talaren ska dessutom ha producerat (mer eller mindre) exakt samma semantiska innehåll för att respondenterna i så stor mån som möjligt ska evaluera just språken och inte själva innehållet (Einarsson 2009, s. 219). Däremot är respondenterna inte medvetna om att de två olika språken talas av en flerspråkig person med hjälp av två språkligt
maskerade texter, därav namnet matched guises (Kristiansen 2006, s. 142). De två inspelningarna på engelska och franska av samma person varvas med några
utfyllnadsinspelningar som forskarna inte inkluderar i resultatet, utan de finns bara med för att respondenterna inte ska genomskåda att de två relevanta inspelningarna är gjorda av samma person (Einarsson 2009, s. 219).
I den andra delen av metoden, som genomförs parallellt med den första delen, ska respondenterna evaluera de två olika språken med hjälp av så kallade semantiska
differentialskalor. Det här innebär att respondenterna ska bedöma språken eller dialekterna
10 med hjälp av en egenskapstilldelning. Det ska finnas ett ojämnt tal av grader (3, 5 eller 7) mellan två motsatta adjektiv, exempelvis stark-svag eller snäll-elak (Einarsson 2009, s. 219).
I efterkommande forskning, som har inspirerats av den här metoden, har man restaurerat den en aning genom att inkludera olika dimensioner i resultatdelen. Olika egenskapspar
representerar alltså tillsammans olika typer av dimensioner, och detta görs för att det i
förlängningen ska bli en tydligare och mer konkret kategorisering av respondenternas attityder (Kristiansen 2006, s. 143).
I Tamminen-Parres och Kristiansens undersökning, där huvudsyftet var att ta reda på hur finskfinländares attityder såg ut till engelska influenser i det finska språket, använde de sig av följande dimensioner (gröna) och egenskaper:
Tabell 1. Tamminen-Parres och Kristiansens dimensionsfördelning av dialektegenskaper.
Kompetens Sociabilitet
Superioritet Ambitiös
Intelligent
Tilltalande Förtroendeingivande
Dynamik Effektiv
Självständig
Intressant Avslappnad
Ett annat sätt att gestalta dimensionerna i förhållande till egenskaperna är genom att göra som Sara Nyholm i sin doktorsavhandling (2008). I Nyholms undersökning är syftet att ta reda på hur ungdomars attityder är till närpesdialekten respektive standardfinskan, och ungdomarna i fråga är uppvuxna i Närpes, i västra Finland. Tillvägagångssättet är betydligt mer
endimensionellt och ser i korta drag ut på följande vis:
Tabell 2. Exempel av Nyholms dimensionsfördelning av dialektegenskaper.
Status Solidaritet
Intelligent-Dum Snäll-Elak
Snygg-Ful Pålitlig-Opålitlig
Självsäker-Osäker Trevlig-Otrevlig
Nyholm har alltså använt sig av den tidigare presenterade dimensionsfördelningen som i slutändan förenklar och tydliggör skillnaderna gällande attityder till olika språk eller dialekter.
(Giles & Ryan 1982, s. 9 refererad i Bolfek Radovani 2000, s. 1).
11
3. Material och metod
När man har som huvudsyfte att undersöka attityder till språkliga varieteter finns det tre olika fördelaktiga metoder att luta sig emot för att kunna få fram det representativa resultat som man eftersträvar. Dessa tre är innehållsanalys, direkt metod och indirekt metod (Bolfek Radovani 2000, s. 7). I den här undersökningen tillhör metoden den direkta kategorin då enkäter utgör underlaget för studien, vilket i förlängningen innebär att studiens resultat presenteras på ett kvantitativt sätt. Valet grundar sig i att det är ett generellt resultat som eftersträvas, där två större gruppers attityder till åtta utvalda dialekter ska representeras, nämligen modersmålstalares och andraspråkstalares. Den övergripande uppfattningen om gruppernas attityder har som huvuduppdrag att ge upphov till skillnads- eller likhetsinsikter grupperna sinsemellan och sedermera även till adekvata slutsatser.
3.1 Enkäten
I viss utsträckning är den valda metoden inspirerad av MGT-metoden. Den semantiska differential-skalan brukas på samma sätt som i originalet av den här metoden, där
respondenterna får bedöma varje dialekt utifrån en femgradig skala med motsatta egenskaper i vardera ände. Skillnaderna är dock att den här metoden ej tar hänsyn till att samma persons röst ska gestalta alla eller några av de olika dialekterna, utan fokuset i den här studien är att ljudklippen är någorlunda neutrala ämnesmässigt, att de inte överstiger en minut, att
ljudkvaliteten är okej och att de inspelade rösterna ej är kända för allmänheten. Väldigt viktigt är också att dialekterna ej står explicit uttryckta i samband med ljudklippen för att
respondenterna ska bedöma just talet och inte det som står skrivet (Kristiansen 2006, s. 11).
Alla dessa faktorer bidrar förhoppningsvis till att just dialekten blir bedömd snarare än andra faktorer som kan ge upphov till attityder.
Sedan finns sex olika egenskapsskalor för varje dialekt, och precis som i Nyholms
doktorsavhandling (2008) tillhör hälften av dem solidaritetsdimensionen medan resterande kategoriseras som delar av statusdimensionen. Anledningen till att det i den här studien finns betydligt färre egenskapsskalor beror på att informanterna i den här enkäten ska bedöma hela åtta dialekter, och därför reducerades egenskapsskalorna från tio till sex stycken.
12 Tabell 3. Min dimensionsfördelning av dialektegenskaper
Solidaritetsdimensionen Statusdimensionen Snäll 1 2 3 4 5 Elak Intelligent 1 2 3 4 5 Ointelligent Lojal 1 2 3 4 5 Illojal Snygg 1 2 3 4 5 Ful Rolig 1 2 3 4 5 Tråkig Självsäker 1 2 3 4 5 Osäker
Ytterligare variabler som finns med i enkäten är följande: ålder, kön, om man har en generellt god attityd till de svenska dialekterna, och var man bor. Sedan får modersmålstalarna svara på frågan: var de är uppvuxna, medan andraspråkstalarna får svara på frågan: hur länge de har bott i Sverige. De här olika variablerna finns med för att man vid innehavande av resultatet ska kunna dra fler slutsatser och jämförelser mellan fler informantgrupper än bara
modersmålstalare och andraspråkstalare (Lagerholm 2010, s. 38). Exempelvis kan män som är andraspråkstalare i åldrarna 60 och mer vara en grupp som skiljer sig rejält från övriga
grupper etc. Frågorna som handlar om var respondenterna är uppvuxna och var de bor finns med för att man på ett fördelaktigt vis ska kunna determinera om det egocentriska mönstret är av relevans eller inte i det här fallet (Andersson 1985, 140 – 141). I övrigt kommer en initial enklare beskrivning av begreppen modersmålstalare och andraspråkstalare att finnas för att respondenterna ska vara helt på det klara med vad de själva ska identifiera sig som, även om det i vissa enstaka fall eventuellt kan orsaka problem rent identifierings- och
definitionsmässigt.
Resultatet framställs främst med hjälp av diagram, men även genom tabeller som innehåller genomsnittssiffror gällande attityder till olika dialekter för olika grupper av respondenter. I dessa tabeller presenteras resultaten dessutom i inbördes ordning utifrån ett resultatperspektiv.
3.2 Urval 3.2.1 Dialekter
De utjämnade dialekterna som får representera urvalet av varieteter inom språket är, utifrån ett högst generaliserat perspektiv, följande åtta: skånska, göteborgska, gotländska,
värmländska, dalmål, stockholmska, norrländska och finlandssvenska. Detta har gjorts för att Radovanis undersökning (2000, s. 22) indikerar att sju av dessa åtta dialekter (finlandssvenska ej inräknat i studien) är bland de nio enklaste att placera rent geografiskt på en Sverigekarta.
Det här betyder i förlängningen att dialekterna också är bland de nio mest tacksamma att
13 urskilja från resten av de svenska varieteterna. Värt att nämna är att den här studien är
nationellt utspridd.
På landskaps- och stadsnivå är det absolut inte ovanligt att dialekterna inom landskapet eller staden varierar på olika sätt. Fast de har även många likheter i och med att de står på liknande grund då de regionalt betingade dialekterna är separat utvecklade former av fornspråket och är därmed betydligt äldre än riksspråket (Pamp 1978, s. 9). Med detta i åtanke har specifika orters dialekter fått representera vart och ett av landskapen och städerna samt att en specifik dialekt i Finland får representera hela finlandssvenskan i den här studien. Urvalet av orter är baserat på utbudet av dialekter som finns att lyssna på hos Swedia (2000), Youtube (2018) och Sveriges Radio (2010).
Utöver det här spelade även de sex större dialektområdena en stor roll i urvalet. Minst en dialekt från varje område skulle alltså inkluderas för att få en fördelaktig kulturell- och
geografisk spridning. Dialektområdena i fråga är följande: sydsvenska mål (skånska), götamål (göteborgska och sydligt belägen värmländska), sveamål (stockholmska och dalmål3),
norrländska mål, östsvenska mål (finlandssvenska) och gotländska mål (Norrby & Håkansson 2015, s. 50).
De utvalda dialekterna och stadsmålen iscensätts genom korta ljudklipp av talare som finns publikt tillgängliga på de nämnda hemsidorna. Urvalet är även baserat på kvaliteten på
ljudklippen. Med andra ord handlar det i mångt och mycket om att ämnet ska vara någorlunda neutralt och inte för radikalt rent åsiktsmässigt eller liknande, att det inte ska överstiga en minut men samtidigt inte vara kortare än 30 sekunder samt att man klart och tydligt ska höra personen i fråga. Detta för att det i så stor utsträckning som möjligt ska vara dialekten som evalueras och för att så få attityder som möjligt ska baseras på innehållet, vilket inte är ett ovanligt fenomen (Andersson 1985, s. 31). I och med att endast en dialekt per landskap, stad eller land ska representera området så har urvalet inom varje område fått spela en stor roll.
Det här urvalet är inte baserat på någon forskning som hänvisar till dialekten som den mest representativa för området i fråga, utan det handlar helt enkelt om utbudet och personliga preferenser. Dialekterna i fråga är geografiskt belägna i Bara (Skåne), Hisingen (Göteborg),
3 Dalmål kategoriseras i många fall som ett separat mål, men ingår i Sveamål (Norrby & Håkansson 2015, s. 51).
Det finns dessutom många utpräglade säregenheter inom dalmål, vilket gör dialekten extra speciell (Pamp 1978, s. 101).
14 Stockholms innerstad, Leksand (Dalarna), Hammarö (Värmland), Arjeplog (Lappland), Fole (Gotland) och Borgå (Finland).
3.2.2 Respondenter
Urvalet av respondenter har framförallt styrts utifrån en strävan av en så stor nationell spridning som möjligt. Det enda egentliga kravet som har funnits för att få eller kunna svara på enkäten är att man kan svenska i, i alla fall, viss utsträckning. För att möjliggöra en generalisering av resultatet är ett mål att totalt sett nå upp till minst 100 respondenter (Lagerholm 2010, s. 39). För att nå upp till detta resultat används den sociala plattformen Facebook där länken till den digitala enkäten enkelt kan spridas i olika forum.
Urvalstypen som har applicerats på arbetet är det så kallade bekvämlighetsurvalet, vilket i stora drag innebär att man tager de respondenter som man kan få tag i (Trost & Hultåker 2016, s. 31). Även snöbollsmetoden har legat till grund för de innehavande resultaten.
Metaforen hänvisar, enligt Trost och Hultåker (2016, s. 31), till ett fenomen där enkäten med tiden växer, bland annat genom att vänner sprider enkäten vidare till andra potentiella
respondenter genom att dela den på sina privata Facebook-sidor. Jag vände mig särskilt till andraspråkstalare av det svenska språket för att på så vis kunna nå ut till ännu fler
andraspråkstalare, då en fruktan om att en överrepresentativitet av modersmålstalare skulle infinna sig fanns.
Relativt tidigt identifierades också ett fundamentalt problem med de utvalda urvalsmetoderna.
Problemet grundade sig i att just inte tillräckligt många svar från andraspråkstalare mottogs;
snedfördelningen var extremt påtaglig. Det här ledde sedermera till en riktad insats som går att klassificera som ett stratifierat urval. Trost och Hultåker (2016, s. 35) beskriver
urvalstypen som ett urval som iscensätts vid brist av respondenter hos en viktig målgrupp i en enkätundersökning. I det här fallet praktiserades metoden genom att jag sökte upp skolor där ämnet Svenska som andraspråk undervisas, och tack vare insatsen ökade procentsatsen bland andraspråkstalare från runt 10 % till runt 20 %.
3.3 Bortfall
Det finns några bortfall att presentera i samband med den här studien. Till största del är det antalet respondenter som har gett upphov till att vissa bortfall har varit tvungna att träda i kraft, men det beror även till viss del på att vissa aspekter har uteblivit vid
enkätkonstruktionen.
15 Först och främst blev respondenterna från Finland, med svenska som modersmål, helt
exkluderade från den här enkätstudien, vilket många potentiella respondenter påpekade på Facebook, där jag framförallt spred enkäten på olika sidor med dialektintresserade individer, där framförallt gruppnamnen och diskussionerna indikerade ett spritt dialektintresse hos medlemmarna. Anledningen till bortfallet var för att varken alternativ för finländska uppväxt- eller boendelandskap fanns att kryssa i. Det andra felet som jag själv har varit en stor
bidragande orsak till är att de flesta respondenterna både är uppvuxna och bor i de södra delarna av Sverige, vilket gjorde att snedfördelningen, rent geografiskt, blev väldigt påtaglig.
Andra bortfall och snedfördelningar som skedde av olika anledningar är följande: de flesta respondenterna är ifrån Värmland, hela 72,3 % av respondenterna är av det kvinnliga könet, endast 20 % av respondenterna är andraspråkstalare av det svenska språket och
åldersfördelningen hos respondenterna är inte särskilt spridd.
Insatser som har fått ske på grund av att respondentantalet var för lågt samt för att variablerna blev allt för många är följande: kön, ålder, var modersmålstalarna bor (jag räknar dock med var de är uppvuxna) fick låtas exkluderas samt att andraspråkstalarnas tid i Sverige minskade från sex till fyra olika alternativ.
3.4 Reliabilitet och validitet
För att reliabiliteten av en undersökning ska ligga på en hög nivå är det av fundamental natur att undersökningen är tillförlitlig och stabil och att resultatet ej styrs av slumpen. Man brukar kunna uttrycka det som att man ska få ett snarlikt resultat andra gången som första gången om man gör exakt samma studie en tid efteråt. Det här innebär bland annat att yttre faktorer ej ska påverka respondenten (hög standardisering) och att frågorna ej ska gå att tolka på olika vis för att precisionen ska bli adekvat (Trost & Hultåker 2016, s. 61 - 63).
Den utformade enkäten, som har som syfte att svara på studiens syfte, är till mångt och mycket konstruerad utifrån dessa nämnda aspekter. Framförallt har fokus legat kring att göra frågorna så tydliga som möjligt för att inget som helst utrymme för missförstånd ska infinna sig. Däremot är det en omöjlighet för mig att påverka när, var och hur de gör enkäten, hur miljön ser ut och de yttre faktorerna som finns runt respondenten när enkäten genomförs. Det enda man kan vara säker på är att den görs med hjälp av ett digitalt verktyg. Fast även de digitala verktygen kan spela roll vad gäller reliabiliteten i och med att layouten ser annorlunda ut beroende på om man använder sig av en dator eller mobiltelefon. Rent krasst kan man uttrycka det som att ett genomförande med hjälp av dator gör enkäten mer lätthanterlig och
16 översiktlig än vad den är på mobiltelefoner. I samband med respondenternas genomförande av enkäten är det till och med en omöjlighet att säkerhetsställa att videoklippen med
gestaltningarna av dialekterna har blivit lyssnade på i och med att respondenterna hade möjligheten att svara på egenskapsskalorna utan att ha lyssnat på klippen.
Validiteten är lite mer komplex bestämma om den är hög eller ej. I stora drag handlar det om att man mäter det som man faktiskt ska eller vill mäta med sin enkät (Trost & Hultåker 2016, s. 63). Faktumet att enkätens utformning till allra högsta grad är baserad på en erkänt tung och adekvat enkätmetod från 1960-talet där språk evaluerades med hjälp av egenskapsskalor är dock betryggande. Just att det finns sex olika egenskapsskalor kopplade till varje dialekt gör med stor sannolikhet att solidaritets- och statusdimensionerna blir mer rättvisande i och med att vardera av de två dimensionernas resultat grundas utifrån tre olika egenskapsskalor istället för en. Att dimensionsresultaten alltså grundar sig i flera (i det här fallet) egenskapsskalor är enligt Trost och Hultåker (2016, s. 63) väldigt viktigt. De använder sig av ett exempel som hänvisar till att man inte kan mäta en persons ekonomi bara genom att fråga om årsinkomst, utan det handlar även exempelvis om hur många personen i fråga ska betala för. Även att bakgrundsvariablerna (de som inkluderas i resultatdelen) andraspråkstalare respektive modersmålstalare, tid i Sverige respektive uppväxtlandskap, den generella attityden till svenska dialekter och var andraspråkstalarna bor finns med gör grunden för jämförelser både gedigen och bred och därmed ökar dessutom validiteten.
3.5 Etiska tillämpningar
GDPR (Den europeiska dataskyddsförordningen) har utformat nio olika punkter som man behöver följa för att kunna genomföra studier där vissa typer av personuppgifter ska behandlas (Karlstads universitet, 2019). Här kommer en kort genomgång av hur den här studien är anpassad utefter de uppsatta lagarna.
Den första punkten trycker på att man som insamlare av material måste göra en bedömning kring vilka personuppgifter som man egentligen behöver samla in för att kunna genomföra sin studie. Detta kan både vara direkt och indirekt information som kan knytas till en levande människa, som exempelvis namn, personnummer, IP-nummer eller inspelade intervjuer, men även mindre utpekande uppgifter kan tillsammans möjliggöra en identifikation av en individ. I den här studien har endast variabler som ålder, kön, om man är andraspråkstalare respektive modersmålstalare av det svenska språket, landskap som man har vuxit upp i respektive bor i och hur länge man har bott i Sverige efterfrågats. All den här informationen är fördelad på
17 306, i övrigt, anonyma respondenter. Dessutom är information om kön, ålder och landskap som modersmålstalarna bor i helt exkluderade aspekter från studien.
I den andra punkten nämns det att man inte får samla in mer uppgifter än vad man behöver för att besvara syftet. Som nämnt blev tre variabler överflödiga för det slutgiltiga syftet. Detta beroende på att syftet med tiden förändrades. Däremot är inga av uppgifterna av känslig karaktär, enligt GDPR:s bedömning, i punkt tre. Den enda variabeln som eventuellt befinner sig i gränslandet är att det efterfrågas om man har svenska som modersmål eller ej.
I punkt fyra och fem står det hur länge uppgifterna ska bevaras samt vilka delar som ska bevaras. Svaret på frågorna är att all informationen kommer att raderas från enkätverktyget, och att informationen som respondenterna har lämnat endast kommer att finnas kvar i det här dokumentet.
Enligt den sjätte punkten ska både information kring studien och ett samtycke finnas innan man börjar svara på, i det här fallet, enkäten. Det rör sig om både en utförlig information kring alla rättigheter respondenten har och information om hur syftet med studien är utformat innan det ens är möjligt att starta enkäten.
De tre sista punkterna handlar om att en blankett över behandling av sådana här uppgifter ska fyllas i, att de tidigare stegen ska respekteras under arbetets gång och att alla uppgifter ska raderas vid uppsatsens slut. Allt det här både följs och respekteras i enlighet med hur GDPR:s punkter är utformade.
3.6 Metodkritik
Kritik gentemot metoder i allmänhet brukar grundas i hur hög reliabiliteten och validiteten är, och i det här fallet är det dessutom intressant och viktigt att problematisera hur goda
generaliseringsmöjligheterna är.
Generaliseringen är rent kvantitativt god i den här studien i och med att respondenterna representerar ett antal som är en god bit över hundra stycken totalt sett (Bjurwill 2001, s. 75).
Däremot kan man absolut argumentera för att varje enskild subgrupp inom studien inte kan generaliseras eftersom många av dem inte ens är nära 100 eller 200 respondenter, exempelvis gruppen andraspråkstalare som endast består av cirka 20 % av respondenterna, vilket
motsvarar ungefär 60 personer i början av enkäten.
I kontrast till originalet av den använda metoden (Matched guise-test, MGT) så behövdes vissa ändringar av negativ karaktär för både standardiseringen, validiteten och reliabiliteten
18 genomföras i den här specifika studien. Först och främst skedde dessa ändringar på grund av praktiska själ. För det första var jag tvungen att basera urvalet på redan existerande ljudklipp med dialekter från internet som inte talades av en och samma person. Därmed var det även omöjligt att finna olika ljudklipp med exakt samma semantiska innehåll, fast med dialektala skillnader. Däremot lades stor vikt vid att hitta ljudklipp med så ”neutrala” ämnen som
möjligt som inte skulle kunna väcka varken hatiska eller amorösa attityder eller känslor. Fast i och med att olika personer och olika semantiska innehåll gestaltar de olika dialekterna så sjunker validiteten en aning. Främst förhåller det sig såhär eftersom man inte kan vara helt säker på vad det egentligen är respondenterna evaluerar i och med att andra aspekter än bara dialekten i fråga bedöms, som kön och ålder på talaren samt samtalsämnet. Det här sänker även reliabiliteten då det här förmodligen även påverkar hur respondenterna hade svarat vid en likadan undersökning i framtiden (Trost & Hultåker 2016, s. 62 – 63). Slutligen var det, i och med att det är en webbaserad enkät, omöjligt att kontrollera de yttre förhållandena för respondenterna i fråga (Trost & Hultåker 2016, s. 57). Det är med andra ord svårt att identifiera hur hög standardiseringen och reliabiliteten är, förutom vid den riktade insatsen som skedde i en traditionell och lugn klassrumsmiljö.
Utöver det nämnda så är det bara att konstatera att missförstånd kan ha skett hos
respondenterna vad gäller genomförandet av enkäten. Den initiala delen av enkäten gav en tydlig och konkret beskrivning av själva tillvägagångssättet, men att den kan ha tyckts vara för lång för vissa går naturligtvis inte att utesluta. Exempel på ett potentiellt missförstånd är att vissa kan ha tolkat 5:an som det mest positiva alternativet i egenskapsskalorna istället för 1:an och så vidare. Även det här påverkar både reliabiliteten och validiteten.
19
4. Resultat
Ovanför var och en av de nedanstående tabellerna finns en förklaring till vad det är som presenteras samt hur själva gestaltningen av resultaten är disponerad. Det är alltså av vikt att läsa ovanstående text för att perceptionen kring tabellerna ska anses som logisk i förhållande till resten av undersökningen, det vill säga teorin och andra resultat. En annan viktig sak att ha i åtanke under presentationen av resultatet är att svarsfrekvensen tyvärr succesivt sjunker sakta men säkert för varje del.
4.1 Generella attityder till svenska dialekter
Den primära frågan för undersökningens resultatdel är den som lyder: Skulle du säga att du, rent generellt, har en god attityd till de svenska dialekterna? Positivt är att många har svarat på den här frågan (306 stycken, varav 253 är modersmålstalare), vilket ökar
generaliseringsmöjligheterna. Här får man en första generell inblick i hur skillnaderna kring attityder till de svenska dialekterna ser ut mellan de två huvudmålgrupperna i
undersökningen: modersmålstalare och andraspråkstalare. En ganska stor skillnad mellan grupperna går att skönja. Modersmålstalare tenderar enligt det här resultatet att i en högre utsträckning ha en god attityd till svenska dialekter än andraspråkstalare. Resultatet visar att hela 96, 8% av modersmålstalarna har en god attityd till de svenska dialekterna, medan endast 71, 7% av andraspråkstalarna har en generellt god attityd till de svenska dialekterna.
Diagram 1. Värdering av modersmålstalares respektive andraspråkstalares generella attityd till de svenska dialekterna, där siffrorna i staplarna står för antalet respondenter.
245 38
8 15
0%
50%
100%
Modersmålstalare Andraspråkstalare
God generell attityd till dialekter eller ej
Ja Nej
20
4.2 Andraspråkstalares generella attityder till svenska dialekter
Den andra frågan som har undersökts är hur andraspråktalares attityder till de svenska dialekterna, på ett generellt plan, utvecklas i takt med att deras tid i Sverige går. Tabellen nedan visar att den generella attityden till dialekterna successivt förbättras. Av de som har bott i Sverige i mindre än fem år är endast 46, 2% positivt inställda till Sveriges dialekter. När de dock har bott i Sverige i mer än fem år förbättras attityden drastiskt; av de som har bott i Sverige i mellan fem och tio år har 87, 5% en generellt god attityd till de svenska dialekterna, och de som har bott i Sverige i mellan tio och tjugo år är ännu mer positivt inställda till fenomenet, då hela 91, 7% har svarat ja på nedanstående fråga. Slutligen är samtliga positivt inställda till de svenska dialekterna av de som har bott i över tjugo år i Sverige. Totalt svarade 62 stycken på den här frågan.
Diagram 2. Andraspråkstalares generella attityd till de svenska dialekterna, där de är uppdelade utefter hur länge de har bott i Sverige.
4.3 Attityder till specifika svenska dialekter
Attityderna hos de två målgrupperna till de specifika utvalda utjämnade dialekterna för den här studien konstituerar nästkommande del. Variablerna som är inkluderade i var och en av tabellerna, som mäter attityderna till de utvalda dialekterna, är modersmålstalare och andraspråkstalare. Den här resultatdelen är uppdelad i två delar där den första delen är en sammanslagning av egenskaperna Snäll-Elak, Lojal-Illojal och Rolig-Tråkig och
sammanställs som ett totalt solidaritetsvärde av varje dialekt. Den andra delen presenteras också som en sammanslagning, fast av egenskaperna Intelligent-Ointelligent, Snygg-Ful och Självsäker-Osäker. Dessa egenskaper sammanställs istället med hjälp av ett statusvärde. De nedanstående tabellerna visar alltså den slutgiltiga genomsnittssiffran för varje dialekt.
21 4.3.1 Solidaritetsvärdet hos dialekterna
De nedanstående solidaritetsresultaten är som nämnt den genomsnittliga siffran som varje dialekt är tilldelad av de två målgrupperna. I den första tabellen står den mest populära dialekten högst upp på varje grupps lista och den tillhandahåller även den lägsta genomsnittssiffran då 1 som bekant var det mest positiva svaret i enkäten medan 5
representerade det mest negativa. Antalet respondenter som evaluerade var och av dialekterna ser ut som följer, med modersmålstalarnas antal först och sedan andraspråkstalarnas antal:
norrländska: 183 och 43 stycken, värmländska 162 och 40 stycken, gotländska 148 och 40 stycken, dalmål 143 och 37 stycken, skånska 140 och 36 stycken, finlandssvenska 134 och 35 stycken, stockholmska 134 och 34 stycken, göteborgska 132 och 33 stycken.
Som både nedanstående tabell visar så är värmländskan den mest populära dialekten utifrån ett solidaritetsperspektiv, enligt både modersmålstalare och andraspråkstalare av det svenska språket. Andra tydliga mönster, där de två grupperna följer varandra åt, är att skånskan och stockholmskan anses vara de minst solidariska dialekterna. Värt att nämna är att
stockholmskan ligger betydligt sämre till solidaritetsmässigt hos modersmålstalare än hos andraspråkstalare, även om båda grupperna har placerat dialekten långt ner. Utöver detta ser man även vissa tendenser till att gotländska och dalmål är relativt omtyckta. Attityder till dialekter som dock skiljer sig grupperna emellan är norrländskan, som modersmålstalare tycker bättre om, göteborgskan likaså och sedan har vi finlandssvenskan som
andraspråkstalare tenderar att tycka bättre om.
Tabell 5. Respondenternas värdering av enkätens utjämnade dialekter utifrån ett solidaritetsperspektiv
Modersmålstalare Andraspråkstalare
Värmländska, 2,14 Värmländska, 2,28
Norrländska, 2,30 Dalmål, 2,32
Gotländska, 2,34 Finlandssvenska, 2,34
Dalmål, 2,39 Gotländska, 2,35
Göteborgska, 2,39 Norrländska, 2,40
Finlandssvenska, 2,49 Göteborgska, 2,48
Skånska, 2,73 Stockholmska, 2,62
Stockholmska, 2,90 Skånska, 2,83
22 4.3.2 Statusvärdet hos dialekterna
Istället för solidaritetsegenskaperna behandlas nedan egenskaperna som tillsammans utgör ett sammanställt statusvärde för båda huvudgrupperna. Dialekterna som står högst upp i tabellen och som dessutom innehar den lägsta genomsnittssiffran är dialekterna med högst status.
Även vad gäller status så ser man stora likheter i både toppen och botten mellan de två grupperna. De tre mest statusrelaterade dialekterna är enligt båda grupperna
storstadsdialekterna: stockholmska och göteborgska, men även norrländska. Skånskan har enligt båda grupperna absolut lägst status, men även gotländskan och värmländskan visar tendenser på att ha ett lågt statusvärde hos båda grupperna. Finlandssvenskan och dalmålet visar dock på olika resultat, där andraspråkstalare, även här, värderar finlandssvenskan högre medan dalmålet anses ha högre status hos modersmålstalare än hos andraspråkstalare.
Tabell 6. Respondenternas värdering av enkätens utjämnade dialekter utifrån ett statusperspektiv.
Modersmålstalare Andraspråkstalare
Göteborgska, 2,45 Norrländska, 2,53
Norrländska, 2,52 Stockholmska, 2,53 Stockholmska, 2,69 Göteborgska, 2,55
Dalmål, 2,73 Finlandssvenska, 2,63
Finlandssvenska, 2,77 Värmländska, 2,83
Gotländska, 2,86 Dalmål, 2,84
Värmländska, 2,91 Gotländska, 2,90
Skånska, 3,04 Skånska, 2,92
4.4 Attityder utifrån det egocentriska mönstret
Enligt det egocentriska mönstret (Andersson 1985, s. 140 – 141) så ska det förhålla sig som så att man ska vara ambivalent gentemot sin egen dialekt, alltså att man i vissa fall tycker om den, medan man i andra fall inte gör det (se diagram 7 och 8). Sedan ska det, enligt mönstret, vara som så att granndialekter ska hamna i facket naboopposition, vilket innebär att man har en negativ attityd till den dialekten. Sedan ska dialekter uppskattas mer och mer ju längre bort man kommer från sin egen, rent geografiskt. I nedanstående diagram är det inte kilometrarna som är räknade, utan hur många landskap som ligger mellan respondenternas landskap och dialektens landskap, där vatten (mellan Gotland och Finland) ej är inräknat. Enkelt uttryckt ska alltså diagrammen visa på en tydlig sluttning nedåt för att mönstret ska bekräftas då dialekten längst till vänster är den mest närliggande och den längst till höger är dialekten som
23 ligger längst ifrån respondenternas landskap. Urvalet av landskap som har gjorts nedan
baseras endast på antalet modersmålstalande respondenter som har vuxit upp i landskapen i fråga, på antalet respondenter som är andraspråkstalare som bor i landskapen samt att de ska ha minst en granndialekt som har undersökts i studien.
4.4.1 Smålänningars attityder till studiens utjämnade dialekter
Smålänningarna visar att nabooppositionen stämmer vad gäller en av granndialekterna (*), nämligen skånskan som har fått ett relativt dåligt resultat vad gäller solidaritet. Däremot visas ingen genomgående sluttning i diagrammet, vilket hade behövts för att bekräfta det
egocentriska mönstret. Utan det är snarare så att svaren hos alla respondenter gällande solidariteten hos dialekterna stämmer ganska väl överens med smålänningarnas attityder gällande solidariteten hos de utjämnade dialekterna. Undantaget är dock att göteborgskan värderas högt hos smålänningar i jämförelse med hur resten av respondenterna har svarat, vilket går helt emot teorin som detta mönster bygger på då det är en granndialekt.
Diagram 3. Modersmålstalande smålänningars attityder, utifrån ett solidaritetsperspektiv, till de utjämnade dialekterna, utifrån en ordning som indikerar hur närliggande dialekterna är Småland och småländskan. * indikerar att det är granndialekter.
4.4.2 Bohuslänningars attityder till studiens utjämnade dialekter
Bohuslänningarna, som i den här studien är överrepresenterade tillsammans med smålänningar och värmlänningar, har rent generellt varit generösa med sina
solidaritetstilldelningar i jämförelse med alla andra studerade grupper i den här studien.
Slutsatser som man dock kan dra är att göteborgskan, som är en granndialekt till
bohuslänningarna, värderas lägre än vad hos exempelvis smålänningarna. I övrigt följs inget egocentriskt mönster överhuvudtaget, utan även här ligger skånskan och stockholmskan dåligt till, tillsammans med finlandssvenskan.
24 Diagram 4. Modersmålstalande bohuslänningars attityder till de utjämnade dialekterna. Med likadan
attitydsgestaltning som i diagram 5.
4.4.3 Modersmålstalande värmlänningars attityder till studiens utjämnade dialekter
Utifrån det egocentriska perspektivet ska som tidigare beskrivet granndialekter värderas lågt, men hos de modersmålstalande värmlänningarna värderas dalmål, i jämförelse med andra grupper, som en relativt neutralt. Den ligger dessutom, precis som i många andra fall i den här studien, högre i rang än de tre minst omtyckta dialekterna: stockholmskan, skånskan och finlandssvenskan. Inte heller här går en sjunkande skala att skönja i diagrammet.
En ytterligare inkluderad aspekt i det här diagrammet är att värmlänningarna, i den här studien, fick chansen att evaluera sin egen dialekt. Enligt Andersson (1985, s. 140) ska man enligt det egocentriska mönstret ha en schizofren eller ambivalent attityd gentemot sin egen dialekt, och därför fick solidaritets- respektive statusperspektivet agera iscensättning av fenomenet (Einarsson 2009, s. 222). Tanken är att en stor skillnad mellan status- och solidaritetsattityden gentemot den egna dialekten bekräftar just den här delen av mönstret, medan relativt lika värden mellan dessa två kategorier visar på motsatsen, alltså att
ambivalensen inte existerar, i alla fall inte hos värmlänningar. I värmlänningarnas fall verkar den här teorin stämma till punkt och pricka då de värderar sin egen dialekt som extremt solidarisk (2,02) medan de inte anser den vara särskilt statuskompatibel, snarare tvärtom (2,69).
25 Diagram 5. Modersmålstalande värmlänningars solidaritetsattityder till sin egen och andra utjämnade dialekter.
Även här är dialekten längst till vänster den mest närliggande och den till höger minst närliggande.
4.4.4 Andraspråkstalande värmlänningars attityder till studiens utjämnade dialekter Den enda representanten som andraspråkstalarna av det svenska språket, rent kvantitativt, kunde ställa upp med i relation till det egocentriska mönstret, är de som är bosatta i Värmland. Även här, precis som hos de modersmålstalande värmlänningarna, kan man konstatera att ambivalensen infinner sig gentemot sin egen dialekt (dialekten som de dagligen lever i), att granndialekten varken verkar vara hatad eller älskad (dalmål) samt att mönstret i stort inte följs i någon utsträckning överhuvudtaget då ingen fallande skala finns att tala om. I övrigt värderas, även här, stockholmskan och finlandssvenskan högre hos andraspråkstalare än hos alla modersmålstalande grupper i den här studien.
Diagram 6. Andraspråkstalande värmlänningars solidaritetsattityder till sin egen och andra utjämnade dialekter.
4.5 Attityder utifrån det allmänna mönstret
Det allmänna mönstret går enligt Andersson (1985, s. 139 – 140) ut på att de generella
uppfattningarna kring de svenska dialekterna (i Sverige) följer ett tydligt geografiskt mönster.
26 De sydöstligt belägna dialekterna i Sverige ogillas och de nordvästligt belägna har man ett generellt positivt öga till. Det ska dock påpekas att gotländskan inte tillhör den generellt negativa synen trots att ön och dialekten är belägen i Sveriges sydöstra del.
I diagrammen nedan finns modersmålstalarnas och andraspråkstalarnas attityder till studiens dialekter presenterade utifrån ett solidaritetsperspektiv, där de gröna staplarna representerar de dialekter som enligt det allmänna mönstret bör vara dialekter som man har en positiv syn på, medan de röda är de som man enligt mönstret ska se mer negativt på. Sedan har vi den blåa stapeln som inte är en del av mönstret då det inte är en inhemsk svensk dialekt
(finlandssvenskan), och i olika studier har man kommit fram till olika resultat kring hur positivt respektive negativt man som svenskfödd svensktalande ser på dialekten
(nationalspråket) (Norrby & Håkansson 2015, s. 80 & Andersson 1985, s. 140).
4.5.1 Modersmålstalares attityder till studiens utjämnade dialekter
När man tittar på diagrammet så är ord nästan överflödiga. Tydligt är nämligen att mönstret stämmer till punkt och pricka vad gäller de inhemska dialekterna. Man kan även konstatera att de generella attityderna till finlandssvenskan ligger precis mittemellan de två geografiska indelningarna.
Diagram 7. Modersmålstalares attityder till studiens utjämnade dialekter där de gröna staplarna är de dialekter som man generellt brukar ha en positiv attityd till, de röda är de som man brukar ha en negativ attityd till och den blåa har visat på olika resultat i olika studier.
4.5.2 Andraspråkstalares attityder till studiens utjämnade dialekter
Andraspråkstalarna visar på väldigt liknande tendenser som modersmålstalarna vad gäller deras attityder till de utvalda utjämnade dialekterna i den här studien. Även här stämmer Anderssons (1985, s. 140) allmänna mönster. Tre skillnader värda att nämna är dock att värmländskan ses som mer solidarisk hos modersmålstalare, stockholmska ses som mindre solidarisk hos modersmålstalare och finlandssvenskan ses som mer solidarisk hos
andraspråkstalare.
27 Diagram 8. Andraspråkstalares attityder till studiens utjämnade dialekter, med samma gestaltning som i
föregående diagram.
4.6 Sammanfattning av resultatet
De konkreta resultaten i den här studien visar först och främst att modersmålstalares attityder till de svenska dialekterna rent generellt är betydligt bättre än vad andraspråkstalarnas
attityder är till fenomenet i fråga. Hela 96,8 % av modersmåltalarna svarade ja på frågan om de har en generellt god attityd till de svenska dialekterna medan endast 71,7 % av
andraspråkstalarna tryckte på alternativet som indikerar att deras attityd är generellt god till de svenska dialekterna.
I det andra diagrammet redovisades hur andraspråkstalarnas attityder förändras i takt med att deras tid i Sverige går. Det visade sig att deras attityd förbättras påtagligt ju längre tid de har bott i Sverige; 46,2 % hos de som har bott i Sverige i mindre än fem år hade en generellt positiv attityd till de svenska dialekterna, 87,5 % av de som har bott i Sverige i 5 – 10 år, 91,7
% av de som har bott i Sverige i 10 - 20 år och 100 % av de som har bott i Sverige i över 20 år.
De specifika dialekterna evaluerades till mångt och mycket ganska likt mellan
modersmålstalarna och andraspråkstalarna, men vissa skillnader gick att skönja. Vad gäller solidaritetsgivningen betraktas värmländska som den mest solidariska dialekten och skånska som den minst, respektive näst minst, solidariska dialekten hos båda grupperna medan
finlandssvenska och stockholmska anses vara mer solidariska dialekter hos andraspråkstalarna än hos modersmålstalarna. Även statusgivningen till dialekterna mellan grupperna är lika varandra. Norrländska, göteborgska och stockholmska anser både grupperna besitta hög status, medan båda grupperna värderar skånska som den minst statusförknippade dialekten,
