• No results found

Itlietoroiuaiiska språkets dialekter.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Itlietoroiuaiiska språkets dialekter."

Copied!
18
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

. .

Itlietoroiuaiiska språkets dialekter.

F ö rsta D elen

som med vidtberömda Filos. Fakultetens tillstånd

under inseende

af

m c . CARL W I L H E L M B O T T I G E R

E. O. Professor i Moderna Lit teraturen, E n af de Aderton i Svenska Akademien m. 111.

kommer att offentligen försvaras

a f

J O H A N A L F K E D W E N N B E R G

Smål.

Gustavianska L ä r o sa len d. 4 Maj I 8 5 I Ì

p. v . t. e. m.

V P S A L A W a h l s t r ö m <Sc C.

i r

(2)
(3)

T ii 1 e «1 ii I ii

M e d romarnes vapen och lagar utbredde sig i de eröfrade länderna äfven romarnes språk. Der det e j, såsom fallet blef i Spanien, rentaf undanträngde det nya lydlandets inhemska idiom, införlifvade det sig småningom med detta, fyllde det med sina egna ordbildningar och omskapade det efter typen af sin egen grammatiska organism. Der åter till en så genom­

gripande förändring tiden för romarväldet var för kort, qvarlemnades alltid i kolonialspråket åtminstone ett romerskt element. Men del språk, som de romer­

ska soldaterna sålunda lärde ut åt verlden, kunde ej vara ett annat än det de sjelfve lärt sig i hem­

met: det var således ej det forensiska, ej de romer­

ska talarnes och författarnes högspråk, utan folk­

språket, landtspråket, lingua romana rustica. Ur detta, od» ej ur latinet, härleda sig derfore alla de nyeuropeiska språk, dem vi med ett gemensamt namn kalla de r o m a n sk a . De äro alla halfsyskon;

de äro barn af samma moder. Med all sin skilj­

aktighet röja de en nära slägtskap deruti, att det för dem alla gemensamma romerska elementet hos dem framträder såsom hufvudeleinenl. Ty icke, att

I

(4)

detta element i ett språk blott ingår, är nog för att göra språket till romanskt: detta element måste vara det öfvervägande. Så ingår visserligen ett romerskt elem ent, ocli ett ganska rikt, i det nuvarande en­

gelska språket 5 men då likväl det germanska der är det öfvervägande, räkne vi ej engelskan till de ro­

manska språken.

T ill dessa räkne vi deremot i främsta rummet italienskan, som , med sina femton hufvuddialektcr, sjelf är en lefvande fortsättning af folkspråket i ocli omkring det gamla Roma; vidare portugisiskan och spanskan, provenzalskan och fransyskan, dakoroman- skan * (i W alachiet) och rhetoromanskan.

De sex förstnämda a f dessa språk hafva, till alla enskiltheter af sin grammatik, blifvit komparativt sammanställda af den om romanska språkforskningen så högt förtjente Fr. Di e z i Bonn. Rhetoromanska språket har han deremot föga känt, och derföre

* D a k o r o m a n s k a n gallil e l ä nge f ör a t t vara e t t sl avi skt s p r å k , livar t ill dess grafiska u t s e e n d e b i d r o g , då d e t i ä l d r e t i d e r al l t i d s kr efs med cyr i l l i s k a al f a b e t e t . I l i k h e t k o mm e r den n ä r m a s t i t al i ens kan. W a l a c b e r n e kall a si g sj elfva Ho- tnéni oc h s i t t s p r å k Rom énia. De o m k r i n g b o e n d e sl a ve r na kall a d e t wl a c b i s c h ( w e l s c h ) d, v. s. f r ä m l i n g e s p r å k c t . ff 'l a b e t y d e r pii s e r b i s k a f r äml i ng ( = IV a l el l er JValah i for n- t ys kan) . U n d e r T r a j a n i r e g e r i n g g j o r d e s D a c i e n , s o m b e k a n t , till en r o m e r s k p r o v i n s ( 1 0 7 e f t e r Kr. f.). I s y d w a l a c b i - s k a n , den så k a l l a d e m a c e d o r o m a n s k a n , är d e r e m o t d e t r o ­ me r s k a e l e m e n t e t u n d e r f r ä m m a n d e , me s t n y g r e k i s k a , t i l l ­ s a t s e r me r och m e r q v ä f d t .

(5)

förbigått, lians i öfrigt klassiska arbete lemnar här en lucka, så mycket kännbarare som , for säkra re­

sultaters vinnande, det för den komparativa språk­

forskningen måste erkännas vara af största vigt, att ingen enda gren af den gemensamma språkstammen lemnas ur sigte. För alt fylla denna lucka, sökte och erhöll författaren till närvarande arbete utväg att på ort och ställe taga kännedom om det rheto- romanska språket, för hvars egendomligbeter lian nu går alt meddela en, ur en mera omfattande redo­

görelse sammandragen, öfversigt. *

* Innan han ö f ve r går till sjelfva ä m n e t , torde han här i mö j l i ga s t e k o r t h e t först böra antyda den yttre rigtning, i b vi Ikon d e s s a , och några andra med dem sammanhän­

g a n d e f o r s k n i n g ar anställdesj helst de bär förekommande d i a l e k t e r n a deri genoin torde för läsaren fr amträda i en mer å s k å d l i g geograf isk gruppering. Ur nägra händelsevis öfver- k o mn a , pä tvä olika r heloromanska di al e kt er författade bö c­

k e r ha de f ör f . , en längre tid före sin re sa, funnit tillfälle a t t f ör värfva sig så pass mycken insigt i språkets formlära o c h b y g g n a d , som möjlig var utan till gäng till grammatik och o r d b o k . Han hade genom dessa f ö rb er ed el s er , ocb ge­

n o m o r d b i l d n i ng a r n a s jemförclse med a nd ra romanska mun­

a r t e r s , h r a g t det åtminstone d e r h ä n , a tt språkets skaplynne var honom bekant , och att han med n ågo rl unda säkerhet borde k u n n a ur s ki l j a r h e t o r o m a n s k a n , äfven d e r den i nägon skilj­

a k t i g form lät höra sig, från bvarje a n u at romanskt idiom, och s är skil t — hvarpå här låg st or vigt — från hvarje ita­

liensk f ol kdi al ekt. A l t s pr å ke t ej v a r i t , och kanske ej ännu var, i n s k r ä n k t till endast G r a u b u n d e u , låg till förutsättning f ör resans plan. Vägen togs (om våren I 8 ö l ) genom Preussen, Sa c hsen ocb B a i e r n , ner till Tyrolen, der, såsom i det följande k o m m e r a t t visa sig, rhetiska sp råk lemni nga r uppsöktes och un-

(6)

Språkets namii angifver redan, att det äldre ele­

m ent, livarmed det romerska liär samm ansm ält, va­

s ö k t e s ; vi dar e ö f v e r B o t z e n , s ö d e r om b vil ken o r t de n it a­

l i e n s k a s p r å k g r ä n s e n s a r t oc b r i gl ni ng togs i b e t r ak t a n d e , n e r till T r i e n t , K o v e r e d o , V e r o n a oeh Vi cenza. N o r r om V i c e n z a fick förf. t aga k a n n e d o u i om en d e r s t ä d c s , ej långt f r å n E l 8 c b s l r a n d e n , b o e n d e tysk k o l o n i , u r s p r u n g l i ge n b e ­ s l å e n d e a f t r e t t o n s m ä r r e b y a r e l l er k ö p i n g a r , nu sa m m a n ­ s m ä l t till e n d a s t t v e n n e , Chi a z z a ocb C a m p o F o n t a no , med en b e f ol kni ng af i nal l es b l o t t 1 8 0 0 p e r s o n e r ; ä f v e n s om bau, i b e r g s t r a k t e n n o r r om V e r o n a , ofvan s t r ä n d e r n a a f B r e n t a , n u fick ti ll fäl le a t t äfven l är a känna s p r å k e t i de sä k al l ade S e tte com m uni, kvil kas i n n e v å n a r e , ä n d a sedan de n l ä r d e v e r o n e s a r e n Mar z a ga gl i a s t i d , oc b s å l e d e s nu i m e r än t r e å r h u n d r a d e n , gå t t o c b g ä l l t för at t va r a c i m b r e r . S p r å k , l a g a r oc b b r u k f ö r r å d a d o c k , a l t man äf ven b ä r b a r f ör sig l e m n i n g a r af en s y d t y s k col oui s at i on : d e 3 0 , 0 0 0 i n n ev å n a r n e

i S e t t e c o mm u n i , a f bvi l ka d o c k n u me r a b l o t t d e , s om b o

i d e fem o r t e r n a , A s i a g o , B o a n a , F o z a , R o t z o o c b Canove, baf va e t t me r e g e n d o ml i g t t u n g o m å l , ar o o l v i f v e l a kt i gt en i t al i c n i s e r a d a f k o mma al t ys ka f l ykt i ngar , som, v i d oli ka t i d ­ p u n k t e r och från ol i ka t r a k t e r af S y d t y s k l a n d , b ä r i de s ödr a b e r g e n funni t sin tillflykt. De bafva b ä r , i d e n s k o g be v u x n a b y g d e n , till en b ö r j a n lef vat som k o l a r e oc b t i m m e r hu g g a r e , o c h det ä r ganska s a n n o l i k t , al l d e t s y d t y s k a u t t r y ck e t för s i s t n ä m d a y r k e Z im b erer ( = Z im m erer, Z im m e rle n le ) vari t n ä r m a s t e a n l e d n i n g e n till it al i enska f i l ol oger s envisa p å s t å ­ e n d e a t t de v o r o , o c b sjelfva utgåf vo sig för a t t v a ra , cim- b r e r . Denna h y p o l h e s , ifrigt f ö r s v a r a d af Ma r c o P e z z o i

hans b e k a n t a skrift : d ei C im bri V ero n esi e V ic e n tin i, bai- d o c k äf ven inom It al i en l ä n g e s e d a n f unni t v e d e r l å gg a r e så väl i B e t t i n e l l i , s om i e n , fr ån sj elfva o m r å d e t af S e t t e c o m m u n i b ö r d i g f o r n f o r s k a r e , A g o s t i n o dal P o z z o . — F r a n Ve r o n a f o r t s a t t e förf. r es an till P a d u a ocb V e n e d i g , f ö r a t t b e g a g n a t i l l f äl l et at t på s t ä l l e t s t u d e r a de n v e n c z i a n sk a d i a ­ l e k t e n , kva r i f r å u b a n , u n d e r en f ö r e g å e n d e vi s t el se i I t a l i e n

(7)

rit ett rlictislit. Försoningen mcl'an dessa bcgge ele­

menter han antagas hafva försiggått så mycket liit-

( 1 8 3 5 — 3 0 ) bl e f , g e n o m k ol e r a s p är r n in ga r, förhindrad. A l e r k o m m e n till T y r o l e n , dil vägen nu logs öfver det af Dante ( I n f. X X . 7 0 — 7 3 ) s k i l d r a d e Peschi era och den af Virgilius och C a t u l l u s b e s j u n g n a Ga r da s j ön (lacus B en n cu s), s t y r d e han k o s a n u p p till M e r a n , för a l t längs vesl ra lyr olergränsen än y t t e r l i g a r e följa de r h et o r o ma n s k a s p r å k s p å r e n , och slutligen p ä d e n n a v ä g , i n ä r h e t en a f N a u d e rs och det hemska passet F i n s l e r m u n z , i n k o mma i r h e t o r o m a n e r n a s nuvarande förnäm­

sta s t a m h å l l , Gr a ubi i ndeu. P å ol ä n di ga s t i ga r hunnen till Ma r t i n s h r i i c k (P o m n r tin o ), p a s s e r a d e han h ä r I n n , och m ö t ­ t e s g e n a s t på a n d r a f l odst r anden af r o m a n s k t språk. Redan d a l e n S a m n a u n , som Ii11 sin öfre del ti ll hör U n t e re ng ad i n, me n till sin n e d r e T y r o l e n , har en romansk befolkning af o m k r i n g 3 8 0 själar. I U n t e r e n g a d i n b e s ö k t e förf. nu dess å a l p s t r ä c k n i n g e n längs Inndal en b el äg na , s t ör re och min­

d r e , r o m a n s k a k y r k o b y ar , S c h l ei u s , Remiis, S in s , S c h u o l s , j e m t e de g e n l e m o t på högr a I u n st ra n d en belägna orterna S c a r l o c h T a r a s p ; vidare, å v e n s t ra st r a nd en , den högbelägna b y n F e t t å n ( o m k r i n g 5 0 0 0 fot ö. h . ) , Ar dez , G u a r d a , La­

v i n , Sii s, s a m t å t e r på b ögr a s t r a n d e n , C e r n e l z , och sökte u n d e r dess a b e r g v a n d r i n g ar , så väl gen om samtal med fol­

k e l s o m u p p l y s n i n g a r s vi nnande a f p r e s t e r n a , hvilka i alla dessa o r t e r , med u n d a n t a g af T a r a s p , voro re fo rmer ta, alt h ä mt a s ä k e r och t i l l r ä c k l ig k u ns k a p i den unterengadinska d i a l e k t en . A t t me d en annan romansk mu n ar t jemföra denna e r b j ö d sig s n a r t t i l l f äl l e, då förf. från Ce r netz gjor de en u t f l y k t öf ve r Buffalora ( 0 7 8 0 fot ö. h.) till Miinsterdalen, och s å l e d e s i s y d o s t l i g ri gt ni ng ånyo b e rö r d e tyrolergrän- sen. E n b å de från u n t e r e n g a d i n s k a n och t yr ol e r r oma ns ka n a f v i k a n d e , b e g g c likasom f ö r m e d l a n d e , dial ekt gaf sig här t i l l k ä n n a , geoi ens am för alla o r t e r na i denna halfvilda d a l , af hvilka b l o t t en e n d a , Muns t er , ä r kat ol sk (et t u rgamma lt, e n l i g t s ä g e n , f r ån Carl den st or es tid der qvarståendc be- n e d i k l i n e r - n u n n k l o s t e r , i gamla u r k u n d e r kalladt DJonnstc-

(8)

G

tare, som (le ingalunda förut voro för hvarandra främmande och heterogena. T y antingen man med

rium T u b eris, har gifvit dalen dess n a m n ) , men al l a de d i ­ r i g a , St , Ma r i a , V a l c a v a , F u l d e r a , C i e r f , Li i , L u s a i , Yal- paschi i n och Cr ai s t as ä r o r e f o r me r t a . Den r o m a n s k a b e f o l k ­ ni ngen i Mi i nst er dal en u p p g ä f s vara 1 0 7 0 . — E f l e r å t e r ­ k o m s t e n till U n t e r e n g a d i n å t e r s t o d nu b l o t t a t t b e s ö k a dess y t t e r s t a o r t , B r a i l , t ä t t invid hvi l ke n g r ä n s e n • b e t r ä d e s till O b e r e n g a d i n . D e r , i f ör r a t i d e r , en f e m h u n d r a d e f ot l äng m u r skal l hafva afski lj t de b e g g e h u f v u d h ä l f t e r n a a f E nga- d i n , bef ans nu b l o t t en öf ver d a l d j u p e t sl agen b o g b r o , jjont alta 1. potit aut. H ä r m ö t t e n u , ge n a s t i d e n f ör s t a b y n , C i n u s k e l , en a n n a n , s t a r k t u t b i l d a d , r o m a n s k s c h we i - z e r d i a l e k t , mi n d r e d o c k i o r d e n s for m ä n d e r a s u t t a l af- v i k a n d e f r ån den u n t e r e n g a d i n s k a . I S c a n f s (S c a m b ia ), Zu z , Madul e i n , Ca mo g a s c h g (1. C a m p o g a s c b g = cantjjovasto) , P o n t e , B e v e r s , S a m a d e n , Ce l l e r i na oc h P o n t r e s i n a , äf ven- som i St. M o r i z , Si l vapl ana och Sils be f a n s e n a h a n d a d i a ­ l e k t r å d a n d e . D e r e m o t t a l a d e i n n e v å n a r n e i de n ä r b e l ä g n a , me n a f å t s kil l i ga a l p g r e n a r från O b e r e n g a d i n ski l j da, d a l a r n a P o s c h i a v o , Mi socco och B e r g e l l (P rceg a llia ), ä f v e n s o m i de n n o r r u t b e l ä g n a o r t e n S t a l l a , i cke r h e t o r o m a n s k a , u t a n en d å l i g i t al i e n s k a , n ä r m a s t l i k n a n d e s p r å k e t i d e t , nu m e r a till Ital i en äfven p o l i t i s kt h ö r a n d e Ve l t l i n (f^ a l tel­

lina). D å , såsom b e k a n t är , ej b l o t t i h e l a k a n t o n T e s s i n , m e n äfven i en m i n d r e , s y d ö s t l i g , del a f U r i , b e f o l k n i n g e n ä r i t a l i e n s k , kan föl j akt l i gen d e n it al i enska s p r å k g r ä n s e n f r ån d e t t a hål l b e s t ä mm a s s å , a t t d e n , f r a m g å e n d e Öfver St . G o t t h a r d , f öl j er i ös t l i g r i g t n i n g s y d g r ä n s e n a f G r a u b i i n d e n , me n a f s kä r dess t r e n n e s ö d r a s p e t s a r . I l el a O b e r e n g a d i n b a r d e n r e f o r m e r t a l är an. Dess b e f o l k n i n g , u t e s l u t a n d e r o ­ m a n s k , u t g ö r , s a m m a n r ä k n a d me d U n t e r e n g a d i n s , 1 0 , 0 0 0 i n n e v å n a r e , — e t t r i nga a n t a l på nä r a 2 3 q v a d r a t mi l . — F r å n O b e r e n g a d i n t o g förf. vä ge n öf ver J u l i e r b c r g e t (Jflons J u liu s ), vid hvars n o r r a f o t han ö l v e r r a s k a d e s a t t finna en i t a l i e n s k , men till s t ö r r e de l e n r e f o r m e r t , b e f o l k n i n g i den

(9)

de äldre romcrslsa historieskrifvarne (P linius, Justi­

n u s, Livius) anser rlieterna liafva varit etrusker,

f ö r e n ä m d a h y n S t a l l a och d e s s oui l i ggande l a n d s k a p . Byn s j e l f h a l l a s äfven Bi vi o ( B iv iu m ) , eme d a n vägen h ä r g r e n a r s i g , ö f v e r S e p t i m e r till C h i a v e n n a , ö f v e r J u l i e r till E n g a d i n . S i t t a n d r a n a m n , S t a l l a (lat. sta b u lu m , ital. sta lla ), ha r den f å t t s å s o m en u r g a m m a l h v i l op u n k t f ör l a s t d r a g a r e , innan d e he g i f v a si g u p p å t ber gen. I nt il l S t a l l a s t ö t e r i s yd v e s t en e n s l i g , s k o g l ö s f j e l l d a ] , Av e r s ( f o r d o m W e l s s ) med en p r o t e s t a n t i s k h e r d e b e f o l k n i n g , som ej f ö r s l å r och t a l a r ann-at än t y s k a : des s 5 5 0 i nn e v å n a r e uppg i f v a s vara a f k o ml i n g a r a f a l l c ma n n i s k a i n n e v å n a r e , s annol ikt W a l s e r , s om äfven bo- s a t t si g i d e t i n r e a f Sc anf i gger dal en nä r a Cb u r . D e r e m o t v i d t a g e r n o r r o m S t a l l a ånyo det r h e t o r o m a n s k a s p r å k e t , me n nu i en h e l t ny dial ekt . D e t t a ä r i O b e r h a l h s t e i n (r om.

S u r seissa, lat. su p ra saxurn), en v i d s t r ä c k t t vär dal mel l an t v e n n e f r å n J u l i e r oc h S e p t i me r u t s k j u t a n d e b e r g a r m a r , hvil - k e n f å t t s i t t n a m n d e r a f , att dess s ö d r a del l i g g e r o f v a n den v ä l d i g a fj eli k l y f t a , som u t g ö r s ki l j na de n m o t l a n d s k a p e t Ber gi i n. T i l l h ö g e r om den väg, som g å r fr ån Spl i i gen (lat.

sp e lu n ca ), men i pa r a t i c i r i gt ni ng me d d e n s a m m a , f ä r da de s förf. nu de n g a ml a r o m e r s k a s t r å k v ä g e n f r am g e n o m O b e r - h a l b s t e i n , hvar s i n n e v å n a r e u t e s l u t a n d e t i l l hör a den ka t ol s ka l ä r a n o c h , ut an u n d a n t a g , ar o r o m a n a r e . E n och samma d i a l e k t , me n me d me r och m e r v ä x a n d e g e r m a n s k t e l e m e n t , b e f a n s r å d a n d e i dess f ör nä ms t a o r t e r : Pr aes ans, R o f u a , S u r , Rli ihl e, Sa lux , B e a m s , T i n z e n , S c h w e i n i n g e n och Coni e r s ; ä f ve ns om i de a n g r ä n s a n d e o r t e r n a af A l h u l a n s öf r e fl oddal : B e r g i i n , b a t c h , S t u l s och F i l i s u r ( f o r d o m F a l i s u r = vallis aurea). D e r e m o t h a r J e n n i s b e r g , i s a mma d a l , t ys k b e f o l k ­ ning. Hvad A l h u l a n s n e d r e f l oddal bct r äi Tar, r å d e r för e- n ä m d a o b e r h a l b s t e i n s k a d i a l e k t , ä f ve ns om k a t o l s k a r e l i g i o ­ n e n , i b y a r n a S c h m i t t e n , A l v e n e u , S u r a v a , O b e r v a t z , Sliir- v i s , Mo n s , A l v a s c h e i n , Ti e f e n k a s t e n (i r o m a r t i d e n ima ca­

s tr a ), Br i enz och L e n z ; h v a r e m o t i nne v å n a r n e i W i c s c n och IMutlen ä r o t ys k a r ocb p r o t e s t a n t e r . N o r r om L e n z , o c h

(10)

som, balftannat sekel efter Roms grundläggning, flyk­

tat undan gallerna, från Po-landet uppåt högalperna

s e d e r m e r a öfver Chu r v v a l d e n ända fram till C l i u r , h e r r sk a r u t e s l u t a n d e d e t l ys ka s p r å k e t . Af ve nså h a r i de n sydves t o m C h u r li ggande S c a n f i g g e r d a l e n t yskan nu u n d a n t r ä n g t d e n , å t m i n s t o n e i dal ens y t t r e t r a k t e r , u r s p r u n gl i g a romans kan.

Sj el f va C h u r (ital. C o iva , rom. Cuera 1. Q tteva) ä r , ocb h a r , så l å n g t dess u r k u n d e r gå t i l l ha k a , varit en tysk s t ad . U n d e r n a m n e t Curia liho ito ru m f ör e k o mme r den frän m e d l e t af fjerde s e k l e t , s edan kej s ar C o n s t a n t i u s d e r hade haft s i tt vi nt er ­ l äger . Den har f r å n sin r het i ska pe r i od h l o t t o s ä k r a mi n ­ n e n , oc h från sin r o m e r s k a ej s y n n e r l i g t många. D e r e m o t ä r d e t m e r än s a n n o l i k t , a l t i fö r r a t i der hela d e n oml ig ­ g a n d e t r a k t e n vari t h e h o d d af r h e t o r o m a n e r . E n l i g t säkr a v i t t n e s b ö r d , h e r r s k a d e d e r a s s pr å k ännu u n d e r f e m t o n de å r ­ h u n d r a d e t i de n o r r om s t a de n li ggande s. k. ” fem b y a r n a ” (d ie f i i n f D ö r fe r ), a f hvil kas 5 0 0 0 innevåna re nu ej l i n s e n e n d a , s om t a l ar a n n a t än tyska. A f v e n l o k a l n a m n e n röj a h ä r of t a r o m a n s k t u r s p r u n g : sa t. ex. Mas ans ( r om. 31al- sanns = lat. male sa n i) en h el t när a C h u r b el äge n o r t , d e r i me d e l t i de n var i t en s j uk v å r d s - a n s t al t ; T r i m o n s (iri- m ontium ) for d o m e t t s l o t t , i g r a n n s k a p e t af en till de ” fem b y a r n a ” h ö r a n d e o r t T r i m m i s , s om s t r ä c k e r sig u t e f t e r t r en- ne b e r g t e r r a s s e r ; M a s l r i l s e r - b e r g (1. Mo n s l r i ls e r = mons ste­

r ilis); Ma r sc h l i ns , i u r k u n d e r n a ka l l adt castrum 3Iarsilinum o. 8. v. Af ven n o r d o s t om C h u r , i P r ä t t i g a u - d a l e n (P r a ti- tjovia) mel lan b e r g e n R he t i kon och H o c b w a n g , h ö r man r o m a n s k a o r t n a m n , s å s o m S c e s a p l a n a , V a l s a i n a , Luzein ( L u ­ c a n u m ), Me/.zaselva (m ed ia silva) m. fl., oc h ännu å r 1 5 5 0 h e r r s k a d e i de y l t r e d e l a r n a af d e n n a dal r o m a ns k a s p r å k e t , s om nu a f tyskau ä r h e l t oc h hå l l et u n d a n t r ä n g d t . V ä n d e r man sig å t e r frän C h u r v e s t er u t , så hi nne r uian s n a r t på v e n s t r a R h e n s l r a n d e n en k a t o l s k f ö r s a ml i ng , E m s 1. E m b s (r om. A m e d e s ), h v a r s samt l i ga i n n e v å n a r e , till e t t a n t a l af 1 0 0 0 , t al a r o ma n s k a . H ä r b e g y n n e r de n s. k. o h e r l ä n d s k a d i a l e k t e n , näst e n g a d i n e r n a s den vi gt i gas l e i s p r å k e t , och

(11)

och der uppkallats efter namnet på sin anförare ( Tusci duce liln e to , aintis sedibus amissis, alpes oc-

de n e n d a , u t o m u n t e r e n g ad i n s ka n, på hvilken tr yckta böcker finnas. U n d e r d e n n a l å t e r sig oek den nyssnämda ober- h a l b s t e i n s k a d i a l e k t e n , med få u n d a n t a g , beqväml igen sub- s u m e r a , l i ka s om o b e r e n g a d i n s k a n , om b l o t t , framför allt, f o n e t i s ka o l i k b e t e r b e b ör i gt ia kt t aga s, visar sig såsom en mo d i f i ka t i on a f iinterengadinskan. F ö r förf. å t e r s t o d alltså n u a t t f r ån Cliur begifva sig till Ob er la nd (rom. S u r selva, ofvan s k o g e n ) , som b e gynner vid d et st all e, de r de begge g r e n a r n e a f d e n unga Rhen m ö t a s , det bekanta sl ott et Reiche- n a u , i li vars f o r dna u pp fo s t ri ngs-i nsti tut fransmännens siste k o n u n g , s å s o m e mi gr e r ad bert ig af C h a r t r e s , u nde r det a n ­ t a g n a n a m n e t m:r C h a b a u d , i å tt a mån ad e r a f å r e t 1795 gaf u n d e r v i s n i n g i ma t he mat ik och fransyska spr åket. Till O b er ­ l a n d r ä k n a s nu bela lands träc kningen från Reichenau ända u p p t i ll b y n C h i a m u t , och inom d el t a o m r å d e , sidodalarna i n b e r ä k n a d e , l e f v e r f j erdedel en af Graubiindens hela befolk­

n i n g , d. v. s. ö f ve r 2 4 , 0 0 0 menni skor, af hvilka de flesta ä r o r o m a n a r e och två t r e dj ed el ar katoliker. I en och an­

nan t r a k t , t. ex. Il anz, r å d e r tyskan j e ml e r omanskan, och visar sig så varit r å d a n d e sedan urgamla tider. Den första r o m a n s k a o r t e n , till hvilken man från Reichenau kommer i s y d v e s t l i g r i g t n i n g , ä r Trins: innevånarnc b ä r , likasom i den d e r n ä s t k o mm a n de romanska byn Fl i ms , äro alla reformerta.

RI a nd de d e r e f t er f ö r eko mma nde o r t e r n a , d e r romanska tun­

gan ä nnu l e f v e r , må nämnas: L a a r , Sa ge ns , S chlevi s, F ellers, R u s c h e i n , d e t ur g a ml a Ilans (lat. Ila n tiu m , rom. (llion), S t r a d a , R u v i s , P a n i x , W a l t e n s b u r g (rom. V u r liu n )y Audest, B r i g e l s , M e d e l s , T a v ä t s c h , d e t för Grauhiuidens b åde kyrk­

liga o c h poli ti ska historia så minnesrika T r u n s , Suravix. (lat.

sum m us vicus) ocb den b e ty da nd e köpingen Dissentis, med s i t t r y k t b a r a henedikt iner sti ft . Så väl s y d o s t om Dissentis, i T a v ä t s c h e r d a l e n ända u pp till C hi amu t, som sydvest, i M e d e l s d a l e n , ä n d a u p p till hospitiet St. Maria vid bergpas-

«ct L u k i n a n i er , fi nner man idel romanare. Likaså i flora af

(12)

eiijtavere et ex nomine ducis gentes Rluetorum con­

didere) , eller m an, med sednare lyska fornforskare

s i d o d a l a r n a , ä nda ne d if rån Il anz, t. ex i L u g n e t z , der å t e r d e t a n g r ä n s a n d e l a n d s k a p e t Vals f r ån u r m i n n e s t i d e r vari t b e b o d t a f t y s k a r . — 1 r a k sydl i g r i g l n i n g från Re i c h e n a u k o m m e r m a n , pä den s t o r a Spl i i g u e r v ä g e n , ö f v e r d e t r o m a n ­ ska Rbezt i ns till Do ml e s c l i g c r d a l e n (vallis tom iliasca, o r ä t t f ö r k l a r a d t m e d d o m estica ), d e r , enl i g t o r t e n s s ä g e n , de me d R h e t u s f l ykt aude t u s k e r n a för st skol a s l a g i t sig ne r . Hela dess b e t y d a n d e b e f o l k n i n g ä r r o m a n s k , m e d u n d a n t a g a f i n n e - v å n a r n e i T u s i s , Masei n och T s c b a p p i n a , s om ä r o tyskar.

Ti l l sin r el i gi on ä r o d e f ör det me s t a p r o t e s t a n t e r . Bl and de b ä r f ö r e k o m m a n d e r o m a n s k a o r t e r n a m å n ä m n a s , till h ö ­ g e r i d a l e n , S i l s , F i i r s t e n a u , S c h a r a n s , T o m i l s , R o t e l s , Pa- s p e l s , Al me n s j e m t e D u s c h , R o t h e n b r u n n e n , s a m t , h ö g r e u p p i b e r g e n , T r a n s , Fe l d i s och S c h e i d j på v e n s l r a si dan a f d a l e n , d e r f ör öf r i g t alla de t y s k a o r t e r n a l i g g a , H a z i s , ( J rui ei n, T a r l a r , F l e r d a , P u r t e i n , S a r u o c h P r a z . Afven i S c h a m s e r d a l e n (l at. vallis sexatnniensis) , s om fr ån f ö r e g å e n d e d a l ski l j es a f den r y k t b a r a via m a la, ä r b e f o l k n i n g e n r o ­ ma n s k och r e f o r me r t . Dess f ö r n ä ms t a o r t e r ä r o Z i llis ( r om.

C ir a u n ), D o n a t , P i g n e u , A n d e e r (ital. Sessam e) m. fl. F r å n s ö d e r m o t e r ' u u de n vil da F e r r e r a d a l c n , äf veu b e b o d d a f r o m a n a r e ; oc h då förf. b ä r fann sig vid ö s t r a s i d a n a f s a m ­ ma A v e r s , som han f ö r u t på J u l i e r v ä g e n h a d e b e r ö r t f r ån v e s t e r , ha de han s å l e d e s nu b e s ö k t hel a d e t r o m a n s k a s p r å k ­ o m r å d e t i G r a u b u n d e n . S a m m a n r ä k n a d kan d e n r o m a n s k a b e f o l k n i n g e n här a n t a g a s u t g ö r a m e r än 4 0 , 0 0 0 m e n n i s k o r , el l e r n ä r a häl f t en a f hel a G r a u b u n d e n s . Man b a r u t r ä k n a t , a l t a f 1 0 0 i nne vå na r e d e r s l ä d e s 5 8 ä r o t y s k a r , 1 3 i t a l i e n a r e och 4 9 r o ma n a r c . — U t o m i G r a u b u n d e n finnes i hel a S c h w e i t z ej s p å r a f r o ma n a r e . D e r e m o t bar f ör f . , f ö r s t e f t e r sin h e m ­ k o m s t , l agt mä r k e t i l l , a t t de p r o t e s t a n t i s k a V a l d c n s e r n a s d i a l e k t i P i e m o n t r ö j e r en s t a r k l i k h e t u t o m m e d f r a n s k a n äfven me d r h e l o r o m a n s k a n , a t t d ö m m a a f e t t p a r e v a n g e ­ l i ers ö f v e r s ä t t n i n g , d e n e n d a b o k på v a l d e n s e r s p r å k e t förf.

(13)

li

(Niebuhr, Ottfr. M uller m. fl.) anser etruskerna, hvil­

ka, enligt Dionysius fr. Halicarnassus, sjelfVe kallade sig rasener, ursprungligen hafVa varit rheter*, som , nedstigna från liögalperna, undanträngt umbrerna från Italiens öfre slättland, så liar i begge fallen, med den stora inflytelse som etruskernas språk bade på bildningen af Doms äldsta, alltid på Italiens egen jord en forsmältning af etruskiska ocb romerska språk­

elem enter tillförene ägt rum , analog med den, som sex eller sju århundraden sednare förnyades i de rlietiska alptrakterna. När de romerska legionerna b är, efter förtvifladt motstånd, ändtligen 15 år f.

h a f t t i l l f ä l l e a t t se. T i t e l n ä r : ” Li sént Ev a n g i l é de N o t r e S e i g n e u r G e s u - C h r i s l , c o o nf or ma Sént Lu e et S é n t Giaun:

K e n d u e n L e n g u a Valdesa p a r P i e r r e Bert. " — Då förf., e f t e r n å g o n ti ds vistelse i C h u r , och eft er att i å t er vä g en bafva b e r ö r t k a nt o n e r na A p p en z el l och St. G a l le n, s e d e r ­ me r a u p p e h ö l l sig et t pa r vec k o r vid u n i ver sit etet i B o n n , fick h a n d e r tillfälle att fr aml ä gga h uf v u d r es ul t at e r na af sina u n d e r r e s a n g j o r d a r h e t o r o i na ns ka s p r å k fo r s k n i n g ar för prof.

Di e t z, s o m för s i t t u n d e r a r b e t e va rande st or a r o ma n sk a l exi ­ con g e n a s t med n ö j e l äckt es be ga gna en och annan upplysning.

S å väl för d e a o e u t m ä r k t e fi lol og, som för de mä n, hvilka i G r a u b u n d e n väl vi l l igt b e f o r d r a d e ä n d a må l e t af förf:s r es a, och b l a n d hvil ka han s ä r ski l t h a r a t t minnas pa s t or J.

C o u r a d i n i Cel ' net z , p a s t o r J . Mennj i S a m a d e n , p as t or N.

V i t a l i P o n t r e s i n a , h e r r v. iMohr, pr o f esso r er na Battaglia och S c h e l l i b a u m m. fl. i C h u r , b eg ag n ar han här tillfället a t t u t t r y c k a sin f ö r b i n d e l s e , på samma gång han t acks amt e r k ä n n e r d e t b i d r a g af SOÖ r: dr b:co, h v a r m e d , å riksens s t ä n d e r s unsl ag för v e t t e u s k apl i ga r e s o r , förf. hl ef i och för i f r å g a v a r a n d e f o r s k n i n g a r u n de r s t ö d d .

* N a m n e t p«iroi f ö r e k o m m e r f ö r s t hos P o l y bi us .

(14)

Kr. f. anförda af D rusus, Augusti sty fso n , lycka- des att kufva ett fo lk , der männerna hellre offrade sig åt döden än träldomen ( devota m orti pectora li­

beras sjunger om dein H oratius), och mödrarna mot fiendens spjut slungade sina barn, hellre än att se dem lefva ofria, funno de här före sig ett språk, a f hvilket deras eget fordom tagit intryck, och på hvilket detta nu i sin ordning fick tid att verka till­

baka under de mer än fyrahundra å r, som romer­

ska herraväldet öfver Rhetien fortfor. Att i det nya tungom ål, som genom amalgamering af segrarnes och de besegrades efterhand nu uppkom , också äldre be­

ståndsdelar, än de etruskiska, till någon del ingått, är, äfven om de numera synas utplånade, så mycket mer att förm oda, som rheterna ej varit landets ur­

innevånare och , af sin fordna konflikt med dessa — de må nu hetat Lepontier eller Taurisker — sanno­

likt ej kunnat undgå att behålla märken i sitt språk.

Förvildats hade tvifvelsutan delta äfven genom öds­

ligheten och den hårda naturen i dessa afskiljda snöberg, och lifligt påminnes man ännu i dag hos rhetoromanerna om den skildring, som Livius gör a f deras förfäder: loca ipsa eos efferarunt, ne quid ex antiquo praeter sonum linquas, nec eum incor­

ruptum retinerent (V. 35).

Det rlietoromanska språket, sådant det i vår tid qvarlefver och ännu talas a f minst 5 0 ,0 0 0 men- niskor (af hvilka 1 0 ,0 0 0 utom Graubiindcn) delar

(15)

s i g , enligt hvad närvarande afhandling kommer att visa, såsom skriftspråk i tvenne stora hufvuddialek- ter: den r o m o n s k a i sydvestra och södra Grau- biinden, den l a d i n s k a i sydöstra Graubiinden och en del a f vestra Tyrolen. Den romonska åter har tvenne folkdialekler : den o b er lä n d sk a eller s u r s e l - v i s k a (som sammanfaller med skriftspråket) och den o b e r h a 1 b s t e i nsk a. Den ladinska har trenne ännu mer skiljaktiga folkdialekter : den o b e r e n g a d i n s k a , den u n t e r e n g a d i n s k a (som sammanfaller med skriftspråket) oeli t y r o l e r - r o m a n s k a n . Öfver- gången mellan de begge sistnämda ladinska under- dialekterna bildar M u n s ter-di alekten i östra Ln- terengadin. Ehuruväl nu egentligen fråga här blott kan blifva om en sammanställning af sk riftsp rå ­ kets tvenne hufvuddialektcr, skola, i den mån nö­

digt och möjligt är, äfven några upplysningar lem- nas om de dialekter, som endast lefva i folkets mun.

I .

l i lieto rom anska språkleiiiiiingar I Tyrolen.

Det gamla Rhetien (lihcetia) omfattade, som be­

kant är, ej blott det rhetiska höglandet, utan hela landsträckningen från Rhens källor ner till de no- riska alperna: det skiijde Italien från Vindelicien, ja om fattade, i sin vidsträcktare mening, äfven sist- nämda land. I öster och norr sköt det således

(16)

vida utöfver det nuvarande Graubiinden*. Också är det ej blott inom gränserna a f denna scliweizer- kanton som rlietoromanska språket lefvat och ännu lefver. Att i en icke altför aflägsen tid befolknin­

gen i åtminstone de vestra delarna a f det österrikiska Tyrolen varit romansk, kan man redan sluta af de så ofta der förekommande romanska lokalnamnen.

Detta gäller i synnerhet om stränderna afEissach**

och Etsch. Man märker att romanskan blifvit undan­

trängd, men här och der ännu söker sig luft. Och följer man den stora stråkvägen från Brixen till Bot- zen, men afviker vid Klausen åt sidan inåt Grödner- dalen, befinner man sig med ens bland en rhetoro- mansk befolkning, deu man finner sträcka sig äfven in i det angränsande distriktet Enneberg. Man är ännu ett godt stycke norr om den italienska språk­

gränsen, som först vidtager på andra sidan om Bot- zen: man är ännu omsluten a f det tyska språkom­

rådet, och på en gång hör man sig omgifven af l a d i n e r . Det är så , som innevånarne i Gröden och Enneberg sjelfva med ett gemensamt namn kalla

* S å , o c h icke me d d t , skrifva s c h w e i t z a r n e sj elfve k a n ­ t o n e n s namn. På r o ma n s k a h e t e r den G rischtin (fr. G rison).

** F l o d e n E issach, som u p p r i n n e r u r en v a r m k ä l l a på h ö j d e n af B r e n n e r , h e t e r d e r i t y s k a r n e s mu n n die H eissach.

Dess h y h r i d a namn ”die heisse acqua" a n t y d e r s y m b o l i s k t s a m ma n s m ä l t ni n g e n af d e t g e r m a n s k a o c h r o m a n s k a e l e m e n ­ t e t , j u s t på den n a t u r l i g a g r ä n s h ö j d e n m e l l a n T y s k l a n d och It al i en. A n d e i s e n ack (acqua) ha r i n g å t t i flera t ys ka f l o d ­ n a mn ( G o l d a c h , S a l z a c h o. s. v.).

(17)

sig*. Tillsam m ans bilda de inom österrikiska T y- rolen en for sig egen romansl; nationalitet, och tala ett sp rå k , so m , i beggc orterna något olika, men dock lielt närbeslägtadt, icke är italienska, och ännu mindre tysk a, utan ganska bestämdt gifver sig till­

känna såsom en dialekt a f samma rhetoromanska idiom , som ännu lefver i Graubunden. Samman­

räknad utgjordes ännu 1851 denna tyroler-romanska befolkning af 1 0 ,4 0 0 m enniskor, af hvilka 6 ,9 5 0 i Enneberg och 5 ,4 5 0 i Gröden. Grödnerboerna, som äro konstnärer i trädsnideri och med sina arbeten i den vägen drifva en vidsträckt, någon gång trans­

atlantisk hand el, röja en stor lätthet att lära sig främmande språk. Deras eget (la rusneda de Gar- d a iiia ** är dem en nyckel till de öfriga romanska.

Man har exempel på bönder i Gröden, som under sina handelsresor lärt sig tala ganska väl både italienska, spanska, portugisiska och fransyska. Deras ärfda tungom ål, vid hvilket de envist hålla fast, saknar ej uttrvck för konkreta förem ål, men är ordfattigt i frå­

gan om abstrakta. För dessa låna de då benämningar, men — underligt nog — sällan ur italienskan, som , efter hvad man skulle tycka, närmast låg dem tillhands,

* De t s ä r s k i l t a n a mn e t f ör i n n e v å n a r n e i E n n e b e r g ä r B ad io ten .

** R u sn ed a I. ruschneda s p r å k , af ruschne t a l a , på I > a cl i o l i s k a raschone (jfr. fr. raisonner). I n o m G r a u b u n d e n h e t e r s a mma a r d på r o m o n s k a d i a l e k t e n ru sc h a n a r , på l a - d i n s k a radscliunar I. -er. Ital. ra g io n a re, lat. ratiocinari.

(18)

utan vida oftare ur tyskan. Så t. ex. la fernunft*.

öfverhufvud råder här, likasom i Graulnindeu, en stor antipati å rhetoromanernas sida mot italienarne**.

På ladinska språket i Tyrolen har ännu aldrig en tryckt bok funnits. Utan stöd af något slags litteratur, och med daglig påtryckning af tvenne an­

gränsande, sinsemellan heterogena idiom er, skall det sannolikt innan kort dö ut i Gröden och Enneberg, såsom det redan gjort i Taufersdalen, der nu blott ålderstigna personer tala romanska, men hela den yngre generationen tyska. Enahanda är fallet med tvenne andra, ännu för tjugu år sedan, fullt roman­

ska orter: abbotsstiflet Beutclstein och den del af Pusterdalcn, som innefattas under benämningen Hin- tergrund. För jem förelse med de öfriga romanska munarterna torde emellertid några underrättelser om Grödnerspråket — det jem förelsevis mest ut­

bildade af de begge tyroler-ladinska dialekterna — här ej vara utan intresse.

* I nom d e t ö s t e r r i k i s k a v ä l d e t i n k r ä k t a r t y s k a n m e r och m e r på sjelfva it al i enskan. S e b ä r e t t e x e m p e l h l a n d må n g a . Pii den t r y c k t a post k u n g ö r e l s e n i T r i e n t s t o d , h l a n d a n n a t , a t t l äsa: " L 'in sc ritto ha iliritto al carico d i v e n ti f u n t i . P er ogni f u n i o in più d o vrà poi pagare." De t t ys ka o r d e t P fu n d ( d e t lat. pondus) h a r s ål edes nu å t e r v ä n d t till It al i en u n d e r f or me n fu n to (i st. f. libra).

** Denna g å r hos e n g a d i n a r n e d e r h ä n , a t t , e h u r u å s n o r v o r e förträffligt a n v ä n d b a r a i d e r a s b r a n t a och hal a b e r g s t i ­ g a r , de envi s as a t t u t e s l u t a n d e n y t t j a h ä s t a r , j u s t d e r f ö r e a t t i t a l i e n a r n e k o mm a ö f ver t i l l d e m me d å s n o r , hvi l ket de a l l v a r s a m m e r o m a n a r n e finna h ö g s t löjli gt.

References

Related documents

fattas u nder följande hufvudbestäm m elser, från hvii- ka undantagen straxt efteråt skola

U n d er dessa trenne konjugationer låta nu alla verber hänföra s ig , med undantag af några få i praes... Form kläda,

mitten av bägaren ligger stålull som består av rent järn (Fe). De negativa jonerna har ingen funktion i detta exempel så de lämnas utanför. Båda metalljonerna vill ha fullt

Material 1 M kopparsulfat, 1 M zinksulfat, 1 M Kaliumklorid Utförande Bygg ett galvaniskt element enligt figuren2. Koppla

Igenom att göra dessa förändringar och tillägg på denna tomt så kommer den att kunna används mer och bättre utav alla boende i området, min tanke är att detta kommer att bli

ü Anod: Anoden utgörs av den metall som lättast oxideras (avger elektroner) och bildar joner.. Anoden har ett elektronöverskott jämfört

§ Hos galvaniska element med metallelektroder (det finns andra varianter också) så är det positiva joner i elektrolytlösningen runt katoden som tar emot de elektroner som

En negativ aspekt av enpatientrum är att personalen inte får samma överblick över patienternas status där varje observation kräver att personalen går in till varje enskild