Spårning av tungmetaller i Örebros spillvattenledningsnät

(1)

EXAMENSARBETE

2005:025 CIV

MATS CARLSSON

Spårning av tungmetaller i Örebros spillvattenledningsnät

CIVILINGENJÖRSPROGRAMMET

Luleå tekniska universitet

Institutionen för samhällsbyggnad • Avdelningen för VA-teknik

2005:025 CIV • ISSN: 1402 - 1617 • ISRN: LTU - EX - - 05/25 - - SE

(2)

Sammanfattning

Examensarbetets syfte har varit att försöka ge klarhet i vilka verksamheter som ger de största bidragen av tungmetaller (främst bly och kadmium) till Örebros avloppsreningsverk

Skebäcksverket. Arbetet syftade också till att ge förslag till fortsatta arbeten för att finna verksamheter som bidrar med tungmetaller till reningsverket. Det var främst de

anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheternas bidrag som låg i fokus. Bidraget ifrån hushåll, tillskottsvatten och icke tillståndspliktiga verksamheter kom i andra hand.

Anledningen till examensarbetet är att slammet producerat i Skebäcksverket innehåller höga halter av bly och kadmium. På grund av dessa höga tungmetallhalter så har det inte gått att avsätta lika mycket slam till gödsling av energiskog som önskats.

Arbetet skedde genom provtagning med passiva provtagare, s.k. Ecoscope, i två omgångar och därefter genom fördjupade undersökningar utgående från erhållna analysresultat. I första provtagningsomgången placerades Ecoscope ut i spillvattenledningsnätet i anslutning till Örebros större industriområden. Industriområdena där halterna av bly och/eller kadmium visade sig vara höga valdes ut till en andra provtagningsomgång. I den andra

provtagningsomgången placerades Ecoscope ut inne i de aktuella industriområdena. Beroende på hur stort industriområdet var och vilka typer av verksamheter som fanns, varierade antalet Ecoscope i respektive industriområde. Utgående från analysresultaten från de bägge

provtagningsomgångarna, och med hjälp av register över Örebros anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheter, identifierades verksamheter som potentiella bly- och/eller kadmiumkällor. Genom de fördjupade undersökningarna kunde sedan somliga av dessa verksamheter avfärdas som potentiella bly- och/eller kadmiumkällor, medan andra verksamheter däremot blev intressantare.

Provtagningarna med Ecoscope visar att vissa industriområdens spillvatten har höga halter av bly och/eller kadmium. Överlägset högst halt av både bly och kadmium uppmättes i Holmens industriområde. Andra industriområden som visade på höga halter av dessa tungmetaller var:

Aspholmen, Boglundsängen och Lillån. Genom de fortsatta undersökningarna har en del identifierade verksamheter kunnat ”pekas ut” som troliga bidragare till de höga bly- och kadmiumhalterna. I vissa industriområden har de identifierade verksamheterna inte kunnat förklara de höga tungmetallhalterna. En förklaring skulle kunna vara att industrier som Miljökontoret ej har tillsyn över har bidragit med de höga halterna. En annan förklaring skulle kunna vara att historiska utsläpp som ligger kvar i ledningarna i form av sediment och

kontinuerligt bidrar med tungmetaller. En tredje förklaring skulle kunna vara mätfel:

Ecoscope är ett mycket grovt verktyg och man kan inte blint lita på analysresultaten.

Förslag till fortsatta arbeten är att undersöka intressanta industrier närmare t.ex. genom verksamhetsbesök. Även nya provtagningar (med eller utan Ecoscope) skulle kunna vara ett tillvägagångssätt.

(3)

(4)

Abstract

The purpose of this thesis was to investigate which industrial activities that gives the largest contribution of heavy metals (first and foremost cadmium and lead) to Örebro´s wastewater treatment plant Skebäcksverket. The purpose was also to give proposal to further work to find more industrial activities that contributes with heavy metals to the treatment plant.

The problem is that the sludge produced in Skebäcksverket contains high amounts of cadmium and lead. Due to the high amount of heavy metal it hasn’t been possible to use as much sludge as wanted to spread on energy forest.

The work was carried out with Ecoscope (a passive measuring instrument) in two rounds and thereafter with deeper investigation based on the results from the Ecoscope tests. In the first round Ecoscope was placed in sewers connected to the larger industrial estates of Örebro. The industrial estates where cadmium and lead proved to be high were selected to a second round.

In this second round Ecoscope was placed in the current industrial estates. Depending on how large the industrial estate was and which type of industries that occurred on the estate, the number of Ecoscope in respective industrial estate varied. Based on the result from the two rounds with Ecoscope some industries were identified as potential sources to cadmium and/or lead. Through the deeper investigations some of these industries could be dismissed as

potential sources to cadmium and/or lead, while some industries instead attracted more attention.

The investigation with Ecoscope shows that wastewater from some industrial estates have higher content of cadmium and/or lead than other industrial estates. The industrial estate of Holmen had the supercilious highest content of both cadmium and lead. Other industrial estates that had high content of cadmium and/or lead were; Aspholmen, Boglundsängen and Lillån. Through the investigations some industries were identified as probable contributors to the high content of cadmium and/or lead. In some industrial estates the industries in this area have not managed to explain the high content of metals. One explanation can be that smaller unidentified industries contribute with high contents of metals. Another explanation can be that old discharges from industries lie in the drains and continuously contribute with metals. A third explanation could be wrong in measure, as Ecoscope is a rough tool.

Proposal to continuing work is to investigate interesting industries closer, for example through visits. Another way is to analyse the wastewater from specific industries.

(5)

(6)

Innehållsförteckning

1 Inledning... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte... 2

1.3 Avgränsning... 2

1.4 Metod ... 2

2 Litteraturstudie tungmetaller ... 3

2.1 Allmänt... 3

2.2 Hälsoeffekter... 3

2.3 Utsläpps- och spridningskällor ... 3

2.3.1 Industriella utsläpp ... 3

2.3.1 Diffusa utsläpp... 4

2.4 Åtgärder för att minska användningen av tungmetaller... 4

2.5 Källor till tungmetaller till avloppsreningsverk... 5

2.5.1 Dagvatten... 5

2.5.2 Hushåll... 5

2.5.3 Företag/industrier... 5

2.6 Bly... 6

2.6.1 Allmänt ... 6

2.6.2 Hälsoeffekter ... 6

2.6.3 Användningsområden och förekomst ... 6

2.6.4 Potentiella blykällor till reningsverkens slam... 6

2.7 Kadmium ... 7

2.7.1 Allmänt ... 7

2.7.2 Hälsoeffekter ... 7

2.7.3 Användningsområden och förekomst ... 7

2.7.4 Potentiella kadmiumkällor till reningsverkens slam... 8

2.8 Koppar ... 9

2.8.1 Potentiella kopparkällor till reningsverkens slam... 9

2.9 Krom ... 9

2.9.1 Potentiella kromkällor till reningsverkens slam ... 9

2.10 Kvicksilver ... 9

2.10.1 Potentiella kvicksilverkällor till reningsverkens slam ... 9

2.11 Nickel... 9

2.11.1 Potentiella nickelkällor till reningsverkens slam ... 9

2.12 Zink ... 10

2.12.1 Potentiella zinkkällor till reningsverkens slam ... 10

3 Om Örebros spillvattenledningsnät ... 11

3.1 Spillvattenledningsnätet och Skebäcksverket... 11

3.1.1 Allmänt ... 11

3.1.2 Driftdata för Skebäcksverket 2003 ... 11

3.2 Gränsvärden för spillvatten ... 12

4 Tidigare undersökningar i Örebro ... 15

5 Egna undersökningar... 17

(7)

5.1 Undersökning med Ecoscope ... 17

5.1.1 Fakta om Ecoscope ... 17

5.1.2 Tillvägagångssätt ... 18

5.1.3 Förberedelser ... 18

5.1.4 Utförande... 19

5.1.5 Resultat ... 22

5.2 Fördjupade undersökningar ... 27

5.2.1 Utförande... 27

5.2.2 Resultat ... 28

6 Diskussion och slutsatser ... 29

6.1Möjliga mätfel och felkällor vid Ecoscope-undersökningen ... 29

6.2 Flygplatsen... 29

6.2.1 Slutsatser... 29

6.3 Pilängen... 30

6.4 Aspholmen ... 31

6.5 Örnsro ... 32

6.6 Lillån ... 34

6.7 Boglundsängen ... 35

6.8 Holmen ... 36

6.9 Mosås... 37

6.10 Summerande slutsatser... 37

7 Förslag till fortsatta arbeten ... 39

Referenser ... 41

Litteratur ... 41

Personlig kommunikation ... 43 Bilaga 1 Varor och produkter undantagna från kadmiumförbudet

Bilaga 2 Provtagningspunkter från egna Ecoscope-undersökningen Bilaga 3 Rapport från tidigare Ecoscope-undersökning

Bilaga 4 Rapporter från egna Ecoscope-undersökningen

Bilaga 5 Samtliga anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheter i undersökningen Bilaga 6 Jämförelse mellan Ecoscope med ”vanlig” och ”ny” jonbytarmassa

(8)

- 1 Inledning -

1

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Vid rening av avloppsvatten bildas slam. Slammet är rikt på näringsämnen, främst fosfor, men också andra näringsämnen (Tideström m.fl., 2000). För att återvinna dessa är ett alternativ att använda slammet som jordförbättringsmedel (gödsling).

Slammet innehåller emellertid inte bara näringsämnen utan även föroreningar såsom tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen (Levin m.fl., 2001). Dessa föroreningar härstammar bl.a. från dagvatten och spillvatten från hushåll, industrier och andra

verksamheter. Vid rening av avloppsvatten i reningsverken hamnar den största delen av föroreningarna i slammet (Sörme, 2003).

För att förhindra att eventuella föroreningar i slammet sprids i naturen har Svenska Naturvårdsverket fastställt kvalitetskrav för slam som skall användas till gödsling inom

jordbruk, skogsbruk och på grönytor. Gränsvärden för högsta tillåtna koncentration i slam, vid användning för gödsling av åkermark, finns för sju tungmetaller och för svårnedbrytbara organiska ämnen. Gränsvärdena anges i mg/kg TS (torrsubstans). Det finns även ett tak för hur mycket tungmetaller som max får tillföras åkermark genom gödsling via slam per hektar och år. De sju tungmetaller det finns gränsvärden för är bly, kadmium, koppar, krom,

kvicksilver, nickel och zink (Levin m.fl., 2001). Tabell 1 visar de nuvarande gränsvärden Naturvårdsverket har satt upp för de sju tungmetallerna.

Tabell 1. Nuvarande gränsvärden för tungmetaller i slam vid användning på åkermark, resp. nuvarande gränsvärden för årliga mängd tungmetaller som högst får tillföras åkermark vid användning av avloppsslam.

Värdena är hämtade ifrån Levin m.fl., 2001.

Ämne Gränsvärden för slam i jordbruk (mg/kg TS)

Gränsvärde för åkermark (g/ha, år)

Bly 100 25

Kadmium 2 0,75

Koppar 600 300

Krom 100 40

Kvicksilver 2,5 1,5

Nickel 59 25

Zink 800 600

Örebros största avloppsreningsverk, Skebäcksverket, tar emot spillvatten från omkring 150 000 personekvivalenter (pe). Reningsverket är kommunalägt och det inkommande avloppsvattnet kommer från både hushåll, industrier och andra verksamheter. Slammet producerat i reningsverket används sedan 1993 till gödsling av energiskog (Salix) (Osterman, personlig kommunikation 2004).

Målet med gödslingen är att slammet skall tillföra ca 22 kg fosfor/ha, år till energiskogen.

Emellertid kan inte detta mål idag uppnås eftersom man då skulle tillföra åkermarken för mycket bly och kadmium. Det är alltså tungmetallhalterna som begränsar hur mycket slam som får tillföras till energiskogen och inte fosfor. (Miljömål och handlingsprogram Tekniska förvaltningen Örebro, 2004)

(9)

- 1 Inledning -

2

1.2 Syfte

Målet med arbetet var att försöka ge klarhet i vilka verksamheter i Örebro som ger de största bidragen av främst bly och kadmium till det kommunala spillvattenledningsnätet och därmed också till slammet producerat i Skebäcksverket. Verksamheter som bidrar med tungmetallerna koppar, krom, kvicksilver nickel och zink har också beaktats.

Arbetet syftade också till att ge förslag till fortsatta arbeten för att finna verksamheter som bidrar med tungmetallerna till reningsverket.

1.3 Avgränsning

Det var främst de anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheternas bidrag av tungmetaller till spillvattenledningsnätet som låg i fokus. Bidraget ifrån hushåll, tillskottsvatten och icke tillståndspliktiga verksamheter kom i andra hand.

1.4 Metod

För att få en allmän förståelse om bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver nickel och zink, gjordes en litteraturstudie över dessa tungmetaller.

Efter litteraturstudien gjordes en genomgång av Örebros kommunala spillvattenledningsnät och Skebäcksverket. I denna genomgång gick teknisk data för Skebäcksverket igenom, samt de krav som Örebro kommun ställer på verksamheter som släpper sitt spillvatten till det kommunala spillvattenledningsnätet.

För att få klarhet över vilka verksamheter som främst bidrar till tungmetaller till Örebros kommunala spillvattenledningsnät genomfördes egna undersökningar.

Med hjälp av kunskaperna från litteraturstudien och de egna undersökningarna kunde sedan specifika verksamheter förhoppningsvis identifieras som större källor än andra av

tungmetaller till Örebros spillvattenledningsnät.

(10)

- 2 Litteraturstudie tungmetaller -

3

2 Litteraturstudie tungmetaller

I detta kapitel behandlas tungmetallerna bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. Syftet är att få kunskap om hur användningen av tungmetallerna har sett ut och ser ut idag, vilka åtgärder som gjorts/görs för att minska användningen samt vilka verksamheter som generellt sett bidrar med tungmetallerna till kommunala spillvattenledningsnät. Bly och

kadmium behandlas mer utförligt än övriga tungmetaller då arbetet lägger större fokus på dessa två tungmetaller än de övriga.

2.1 Allmänt

Tungmetaller innefattar de metalliska grundämnena mellan atomnummer 21 och 84 i

periodiska systemet. Även aluminium, arsenik och selen räknas ibland som tungmetaller. Då metaller är grundämnen går dessa inte att bryta ned utan de är med i ett ständigt kretslopp (Warfvinge, 1999).

2.2 Hälsoeffekter

I höga koncentrationer är de flesta tungmetaller giftiga, även om många tungmetaller är livsnödvändiga för växter och djur i små mängder (bl.a. koppar, krom och zink). Andra tungmetaller har inte någon funktion alls för det biologiska livet (bl.a. bly, kadmium och kvicksilver) och för vissa tungmetaller, såsom nickel, råder det oklarheter om, ifall de är livsnödvändiga eller inte för växter och djur (Brandt och Gröndahl, 2000). Då tungmetaller bioackumuleras, leder detta till att koncentrationen av tungmetaller ökar ju högre upp i näringskedjan man kommer (Brandt och Gröndahl, 2000).

2.3 Utsläpps- och spridningskällor

2.3.1 Industriella utsläpp

Människan har förädlat och använt tungmetaller under lång tid. Under 1900-talets mitt ökade dock produktionen och användningen av tungmetaller dramatiskt i Västeuropa till följd av industrialiseringen. Detta fick till följd att spridningen till mark och vatten från industriernas skorstenar och avloppsrör ökade kraftigt (Brandt och Gröndahl, 2000).

De svenska industriernas utsläpp av tungmetaller till miljön har emellertid minskat kraftigt de senaste åren (Warfvinge, 1999). Anledningen till detta är den utbyggda reningstekniken och de hårdare miljökrav som nu ställs på industrierna. Idag står de Svenska industriernas punktutsläpp endast för ett par procent av den totala mängd tungmetaller som tillförs den svenska miljön (Brandt och Gröndahl, 2000). Nu är det istället luftburna utsläpp ifrån utländska industrier som står för det stora bidraget av tungmetaller till Sveriges miljö. En uppskattning är att depositionen av tungmetaller ifrån utländska källor står för nästan 70 % av den totala mängd som tillförs Sveriges miljö (Brandt och Gröndahl, 2000). I tabell 2 visas hur mycket de svenska industriernas punktutsläpp av tungmetaller har minskat till mark och vatten från 1970-talets slut fram till 1990-talet.

(11)

4

Tabell 2. Reduktionen av tungmetaller ifrån svenska industriers punktutsläpp från 1970-talets slut fram till 1990-talet. Tabellen är hämtad ifrån Warfvinge (1999).

Ämne Red., utsläpp luft (%)

Red., utsläpp vatten (%)

Bly 77 95

Kadmium 92 80

Koppar 89 74

Krom 88 98

Kvicksilver 85 >90

Nickel 79 93

Zink 93 68

2.3.1 Diffusa utsläpp

Något som har börjat uppmärksammas mer och mer är de diffusa utsläppen av tungmetaller.

Dessa diffusa utsläpp härstammar från varor och produkter som människan tillverkar och använder i samhället (Brandt och Gröndahl, 2000). Den största delen av dessa tungmetaller finns i skyddade miljöer, där de inte är utsatta för kemiska påverkan från mark, vatten eller luft. Därmed sker ingen spriding härifrån, men risken för diffusa utsläpp ökar i och med den ökade ackumulationen av tungmetaller i samhället (Brandt och Gröndahl, 2000).

Tabell 3 visas det hur stort utsläppen från industriernas punktkällor är jämfört med andelen som tillförs till samhället via varor varje år. Enligt tabellen så är mängden tungmetaller som tillförs samhället via produkter betydligt större än mängden som tillförs samhället via

Sveriges punktutsläpp. Det finns alltså anledning till att oroa sig över de utsläpps som kan ske härifrån. Genom korrosion av metalltak, däckslitage, spridning av blyhagel m.m. sprids tungmetallerna i samhället (Brandt och Gröndahl, 2000).

Tabell 3. Andelen tungmetaller utsläppt från punktkällor i Sverige, jämfört med andelen tungmetaller som tillförts Sverige via varor. Tabellen är hämtad från (Brandt och Gröndahl, 2000).

Ämne Sveriges utsläpp till vatten och luft (ton/år)

Tillfört via varor (ton/år)

Bly 740 30000

Kadmium 5 170

Krom 85 50000

Kvicksilver 3 14

Nickel 75 20000

Zink 1140 20000

2.4 Åtgärder för att minska användningen av tungmetaller

1999 fastställde Sveriges riksdag 15 miljömål. Ett av miljömålen är en giftfri miljö: ”Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats eller utvunnits av samhället och som kan hota människans hälsa eller den biologiska mångfalden.”. Man har bl.a. fastställt ”att

nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från kvicksilver senast år 2003 samt kadmium och bly senast år 2010” och man jobbar aktivt för att minska användningen av dessa tungmetaller (Miljömålen, 2003).

Det har dock inte alltid varit självklart att begränsa spridningen av tungmetaller i miljön. Det var först i början på 60-talet man började förstå att vissa tungmetaller kan påverka miljö och hälsa negativt (Rósen, 1993).

1966 förbjöds användningen av etyl- och metylkvicksilver inom jordbruket i Sverige. Året därpå förbjöds användning av kvicksilver inom massaindustrin (Rosén, 1993). Idag finns det

(12)

5

ett kvicksilverförbud för många varor. Kvicksilver får bl.a. inte längre användas i mätinstrument (SFS 1998:944).

1970 togs det beslut att begränsa halten av bly i bensin i Sverige. Gränsen för högsta tillåtna blyhalt har sedan successivt sänkts (Rósen, 1993) och från och med 1994 är det helt förbjudet att använda blyad bensin till bilar (Östman, 2003).

1982 införde Sverige förbud mot att använda kadmium som pigment och stabilisator i vissa varor. Förbudet har efterhand skärpts. I Sverige får kadmium idag inte användas vid

ytbehandling, som stabilisator eller som färgämne (SFS 1998:944). Kemikalieinspektionen får emellertid ge dispens eller meddela undantag från dessa bestämmelser. Se bilaga 1 för varor som är undantagna från kadmiumförbudet.

2.5 Källor till tungmetaller till avloppsreningsverk

2.5.1 Dagvatten

Dagvatten är avrinnande regn- och smältvatten. Enligt Larm (1994) har dagvatten generellt sett högre halter av tungmetaller än vad spillvatten har. Dagvattnets föroreningsinnehåll varierar emellertid kraftigt, bl.a. beroende på vilken typ av avrinningsyta som dagvattnet kommer ifrån.

Det finns två olika lösningar för att avleda dagvatten: kombinerade system och duplikata system. Kombinerade system anlades fram till omkring mitten av 1950-talet. Detta system innebär att dagvattnet avleds tillsammans med spillvatten till reningsverket. Det duplikata systemet, som började användas omkring 1955, innebär att dagvattnet avleds direkt ut till recipienten (Larm, 1994). Så beroende på vilket som är det dominerande systemet kan bidraget av tungmetaller ifrån dagvatten variera kraftigt.

2.5.2 Hushåll

Undersökningar från bl.a. Stockholm, Malmö och Uppsala visar att hushåll kan ge stora bidrag av tungmetaller till avloppsreningsverk. För kadmium och kvicksilver kan hushållen bidra med upp till 50 % till reningsverken. Bidraget av kadmium härrör främst från fekalier, urin och hushållsapparater. Bidrag av kvicksilver kommer främst från korrosion av amalgam.

(Levin m.fl. 2001).

2.5.3 Företag/industrier

Då reningstekniken för industrier har byggts ut och miljökraven har skärpts i Sverige har bidraget av tungmetaller från industriernas punktutsläpp till spillvattenledningsnät minskat kraftigt. I en undersökning konstateras att identifierade punktutsläpp endast står för högst 4 % av bidraget av tungmetaller till det i Stockholm belägna reningsverket Henriksdal. Den övriga delen av tungmetallerna kommer från diffusa utsläpp (Lindquist m.fl., 2003).

Något som bör observeras här är att Stockholms stad har omkring 50 % separerade ledningar och 50 % duplikata ledningar i sitt spillvattenledningsnät (Borg, personlig kommunikation 2004). Då dagvatten är en källa till de diffusa utsläppen varierar alltså bidragen av

tungmetaller beroende på hur stor andel av ledningsnätet som består av duplikata respektive separata ledningar.

(13)

6

2.6 Bly

2.6.1 Allmänt

Bly är i förhållande till många andra tungmetaller relativt vanligt förekommande i jordskorpan. Bly förekommer vanligen tillsammans med svavel, och bildar då mineralen blyglans (PbS) (Warfvinge, 1999). Bly är mjukt och smälter vid låg temperatur. Tungmetallen har hög resistans mot korrosion och hög densitet (Scoullos, 2001). Bly är lätt att framställa i ren form och användes redan under romartiden i stor mängd. Under tidens gång har bly använts flitigt i varierande områden (Rósen, 1993).

2.6.2 Hälsoeffekter

Bly är giftigt och detta har varit känt sedan antiken (Rósen, 1993). Exponering av bly sker främst via födan. Via luft är exponeringen mycket mindre (Rosén, 1993). Barn tar upp bly effektivare än vuxna, omkring 50 % av det bly som hamnar i mag-tarmkanalen tas upp.

Motsvarande upptagningsförmåga för vuxna är cirka 5 %. Upptaget bly hamnar i blodet, men det kan även bindas i skelettet. Halveringstiden för bly bundet i skelettet är flera år

(Kihlström, 1986).

För höga halter av bly kan försämra produktionen av hemoglobin, försämra koordinationen, ge minnesförluster m.m. Misstankar finns också att bly kan ge fosterskador och ge för tidiga födslar (Kihlström, 1986).

2.6.3 Användningsområden och förekomst

Ett stort användningsområde för bly var tidigare i bensin för att höja oktantalet. Sedan 1994 är blyet borttaget från bensin för brukning i bilar i Sverige. Flygbränsle innehåller emellertid fortfarande bly för att höja oktantalet (Östman, 2003).

De största användningsområdena för bly i Sverige idag är i ackumulatorer, kabelmaterial, plast, glas, ammunition, färg, fiske, vikter och elektronik (Östman, 2003). Störst är

användningen av bly i ackumulatorer. 1996 användes i Sverige 35 000 ton bly vid produktion av ackumulatorer (Ljung, 2001).

2.6.4 Potentiella blykällor till reningsverkens slam

• Dagvatten från industriområden och trafikplatser (Levin m.fl., 2001).

• Fordonstvättar. I Stockholm har man uppskattat att drygt 30 % av bidraget av bly kommer ifrån fordonstvättar (Sörme, 2003).

• Sediment från gamla utsläpp (Bergbäck & Johansson, 2002).

• Tvätterier (Hägglund, 1999).

• Verksamheter som använder blyhaltig färg (Bergbäck & Johansson, 2002).

(14)

7

2.7 Kadmium

2.7.1 Allmänt

Kadmium finns naturligt i jordskorpan och i zinkmalm. Därför förekommer även kadmium i zinkhaltig bly- och kopparmalm (Brandt & Gröndahl, 2000). Kadmium är en tungmetall som är mjuk och har låg smältpunkt. Metallen har hög resistans mot korrosion (Scoullos, 2001). I vatten och jord förekommer kadmium som positivt laddad jon (Cd²⁺) (Warfvinge 1997) och kan bilda salter (Elinder & Olsson).

2.7.2 Hälsoeffekter

Människan exponeras främst av kadmium via födan. Av det kadmium som man får i sig tas omkring 5 % upp via mag-, tarmkanalen (Brandt & Gröndal, 2000). En annan exponeringsväg för kadmium är genom inandning. Upptagningsförmågan av inandat kadmium ligger mellan 10-50 % beroende på partikelstorlek m.m. Då luften vanligen innehåller mycket låga

koncentrationer av kadmium är det exponering via födan som är den dominerande (Elinder &

Olsson, 1981). Rökare exponeras ytterligare, detta då cigaretter innehåller kadmium. Upp till halva mängden av det i människan lagrade kadmiumet kan komma från rökning

(Naturvårdsverkets temafakta 1999). Vid järn- eller kalciumbrist kan upptagningsförmågan öka (Elinder & Olsson, 1981).

Kadmium ackumuleras främst i lever och njurar. Ifall halten av kadmium blir för hög uppstår njurskador. Om njurarna blir för skadade kan det även uppstå njursten (Elinder & Olsson, 1981). Benskörhet kan uppstå vid exponering av höga omgivningshalter. Inandning av partiklar som innehåller kadmium kan ge både akuta och kroniska lungskador. Djurförsök som har gjorts visar på att det finns ett samband mellan kadmium och högt blodtryck. Detta samband är emellertid omdebatterat (Naturvårdsverkets temafakta 1999).

2.7.3 Användningsområden och förekomst

Kadmium framställs som en biprodukt vid förädling av främst zinkmalm, men även vid förädling av bly- och kopparmalm (Lippman, 2000). Några gruvor som enbart bryter kadmium finns inte (Scoullos, 2001). Till följd av att kadmium finns naturligt i zinkmalm kommer den förädlade zinken att innehålla kadmium som förorening (Scoullos, 2001).

Råfosfat innehåller varierande mängd kadmium. Då råfosfat används till framställning av konstgödsel innehåller denna gödsel kadmium som förorening. Kadmiumhalten i konstgödsel varierar mellan 5-8 ppm. På 70-talet var föroreningsgraden av kadmium i handelsgödsel betydligt högre än vad den är idag. Orsaken till att gödseln nu innehåller lägre halt kadmium är att man vid framställning av konstgödsel idag väljer råfosfat med lägre kadmiuminnehåll (Warfvinge, 1997).

Kadmium har en god motståndskraft och är stabil under många förhållanden. På grund av detta används metallen som pigment och stabilisatorer och till ytbehandling i många

sammanhang (Broman, 2000). Användningen av kadmium som pigment och stabilisatorer var som störst mellan 1920 till 1980 (Bergbäck & Johansson, 2002), men i och med

kadmiumförbudet som infördes 1982 i Sverige har användningen av metallen minskat kraftig (Broman, 2000).

Till följd av den stora kadmiumanvändningen mellan 1920-talet fram till 1980-talet finns idag stora mängder kadmium lagrade i den bebyggda miljön. Detta upplagrade kadmium

(15)

8

förekommer i huvudsak i batterier, pigment, stabilisatorer och som förorening i zink (Bergbäck & Johansson, 2002).

Det dominerande användningsområdet av kadmium är idag i batterier. Mer än 70 % av det kadmium som används i västvärlden används i batterier (Scoullos m.fl., 2001).

Användning av kadmium som legeringsmetall är relativt stort. När den används som sådan omfattas den inte av kadmiumförbudet. Metallen används bl.a. i kopparlegeringar för att förbättra dess egenskaper. Ett annat användningsområde är i lödmetaller vilka kan innehålla stora mängder kadmium. Bilkylare och gängade detaljer är ytterligare användningsområden för metallen (Borman, 2002).

Användningen av kadmium till ytbehandling och som pigment och stabilisator är idag inte stor (Borman, 2002). Som pigment är det dominerande området konstnärsfärger som är ett av många undantag i kadmiumförbudet (Borman, 2002). Andra användningsområden som är undantagna från kadmiumförbudet är: prydnadsföremål m.m. av porslin eller annat keramiskt material, en del glasföremål, maskiner, hushållsmaskiner, personbilar producerade t.o.m. 1995 och luftfartyg (KIFS 1998:8). För hela undantagslistan se bilaga 1.

2.7.4 Potentiella kadmiumkällor till reningsverkens slam

• Dagvatten från industrier och parkeringsplatser m.m. Dagvattnet förorenas av kadmium främst genom korrosion av produkter som innehåller kadmium, korrosion av kadmiumförorenade zinkprodukter och atomsfäriskt nedfall (Levin m.fl., 2001).

• Flygplatser (Boström, 2004).

• Fordonstvättar. I Stockholm har man uppskattat att omkring 30 % av kadmiumbidraget kommer ifrån fordonstvättar (Sörme, 2003).

• Förbränningsanläggningar (Levin m.fl., 2001).

• Hushåll. Bidragen härifrån kan uppgå till så mycket som 50 % av det totala bidraget.

Bidraget från hushållen kommer främst från fekalier, urin och hushållsapparater.

(Levin m.fl., 2001)

• Spillvatten från industrier som är undantagna från kadmiumförbudet (se bilaga 1) (Levin m.fl., 2001).

• Tvätterier. I Linköping och Norrköping har man i en undersökning bl.a. tittat på förekomsten av kadmium i spillvatten från olika typer av tvätterier. Undersökningen visar att spillvatten från tvätterier generellt sett har högre kadmiumhalt än

inkommande vatten till avloppsreningsverk. Detta oavsett vad det är för typer av plagg som tvättas. Spillvatten från tvätterier där arbetskläder tvättas innehåller emellertid större mängder kadmium än andra tvätterier (Hägglund, 1999).

• Verksamheter där konstnärsfärger används (konstnärsfärger är undantagna från kadmiumförbudet) (Sörme, 2003).

• Verkstadsindustrier (Levin m.fl., 2001).

(16)

9

2.8 Koppar

2.8.1 Potentiella kopparkällor till reningsverkens slam

• Dagvatten från byggnader och trafiken (Levin m.fl., 2001).

• Fordonstvättar (Råd och regler, 2000).

• Tappvattensystem. Enligt Bergbäck och Johansson (2002) är tappvattensystem den helt dominerande källan.

• Verkstads- och ytbehandlingsindustrier (Råd och regler, 2000).

2.9 Krom

2.9.1 Potentiella kromkällor till reningsverkens slam

• Fordonstvättar (Sörme, 2003).

• Verkstads- och ytbehandlingsindustrier (Råd och regler, 2000).

2.10 Kvicksilver

2.10.1 Potentiella kvicksilverkällor till reningsverkens slam

• Avfallsförbränningsanläggningar (Levin m.fl., 2001).

• Gamla utsläpp. Utsläppen kan härstamma från tandläkare massaindustri m.m.

(Bergbäck och Johansson, 2002).

• Hushåll. Bidraget från hushållen kan uppgå till 50 % av den totala kvicksilverhalten i reningsverkens slam. Bidrag kommer huvudsakligen från korrosion av amalgam.

(Levin m.fl., 2001).

• Tandvårdsmottagningar/tandtekniker och laboratorier (kvicksilver används som analyskemikalie) (Levin m.fl., 2001).

2.11 Nickel

2.11.1 Potentiella nickelkällor till reningsverkens slam

• Fordonstvättar (Levin m.fl., 2001).

• Industrier som bearbetar rostfritt stål och utför förnickling. (Levin m.fl., 2001).

• Reningsverken själva. De fällningskemikalier som används i reningsverk kan innehåller stora mängder nickel. (Sörme, 2003)

(17)

10

• Ytbehandlingsindustrier (Råd och regler, 2000).

2.12 Zink

2.12.1 Potentiella zinkkällor till reningsverkens slam

• Dagvatten från galvaniserade ytor och trafiken (Sörme, 2003).

• Fordonstvättar I Stockholm har man gjort undersökningar som visar att drygt 20 % av zinken kommer från fordonstvättar. (Sörme, 2003)

• Hushåll. Uppskattningsvis bidrar hushållen med omkring 25 % av det totala zinkbidraget till reningsverkens slam (Sörme, 2003). Detta bidrag härstammar från korrosion, fekalier och urin (Levin m.fl., 2001).

• Spillvatten från förbränningsanläggningar (Levin m.fl., 2001).

• Verkstads- och ytbehandlingsindustrier som använder zinkoxid som pigment respektive till förzinkningsprocesser (Råd och regler, 2000).

(18)

- 3 Om Örebros spillvattenledningsnät -

11

3 Om Örebros spillvattenledningsnät

I detta kapitel beskrivs Örebros spillvattenledningsnät och Skebäcksverket och detta

avloppsreningsverks produktion för år 2003. Här tas också upp vilka villkor kommunen satt för industrier och andra verksamheter som släpper sitt spillvatten till det kommunala

spillvattenledningsnätet.

3.1 Spillvattenledningsnätet och Skebäcksverket

3.1.1 Allmänt

Skebäcksverket är Örebros största avloppsreningsverk och dimensionerat för 220 000 pe. För närvarande är omkring 150 000 pe anslutna. Det inkommande spillvattnet kommer från hushåll, industrier och andra verksamheter.

Ledningsnätet består till 100 % av duplikata ledningar (Andersson, personlig kommunikation 2004). Detta innebär att inget dagvatten avleds i spillvattenledningsnätet.

Tillskottsvattnet i Örebros spillvattenledningsnät uppskattas vara omkring 50 % (personlig kommunikation, Andersson, 2004). Hur stor del av tillskottsvattnet som består av dagvatten finns det inga uppgifter om.

3.1.2 Driftdata för Skebäcksverket 2003

All information i kapitlet driftdata kommer ifrån ”Miljörapporten för Örebro kommuns avloppsverk, år 2003” om ingen annan källa anges.

Totalt renades omkring 17 266 000 m³ vatten i Skebäcksverket år 2003. Flödet till

Skebäcksverket per dygn var i genomsnitt 47 300 m³. I tabell 4 visas medelhalterna och den totala mängden tungmetaller i det inkommande vattnet till Skebäcksverket för året.

Tabell 4. Koncentrationen och den totala mängden tungmetaller i inkommande spillvatten till Skebäcksverket år 2003.

Ämne Medel (mg/l) Mängd (kg/år)

Bly 0,0084 145

Kadmium 0,00030 5,2

Koppar 0,072 1243

Krom 0,0072 124

Kvicksilver 0,00013 2,2

Nickel 0,0084 144

Zink 0,111 1917

Totalt producerades det 3 400 ton slam (mätt i TS) år 2003. Merparten av detta slam användes till gödsling av energiskog (Osterman, personlig kommunikation 2004). I tabell 5 visas

medelkoncentrationen av tungmetallerna bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink i slammet producerat år 2003. Den totala mängden tungmetaller tillförd till slammet för året visas också i samma tabell.

(19)

12

Tabell 5. Medelkoncentrationen och den totala mängden tungmetaller i slammet producerat i Skebäcksverket år 2003.

Ämne Medel (mg/kg TS) Mängd (kg/år)

Bly 38 128

Kadmium 1,1 3,58

Koppar 265 900

Krom 18 59,7

Kvicksilver 0,86 2,93

Nickel 12,2 41,4

Zink 438 1487

Medelkoncentrationen av tungmetallerna i slammet överskred inte de gränsvärden som Naturvårdsverket satt upp för användning av slam i jordbruk (se tabell 1). Det bör emellertid observeras att det är medelkoncentrationen för hela året som inte överskrider de uppsatta gränsvärdena. Varje vecka analyseras slammet med avseende på tungmetallerna bly, kadmium och kvicksilver. De övriga tungmetallerna analyseras månadsvis. Om någon av tungmetallerna skulle överskrider uppsatta gränsvärden deponeras slammet istället för att användas till gödsling av energiskog (personlig kommunikation, Osterman 2004).

År 2003 var man tvungen att deponera slam p.g.a. att kadmiumhalten i slammet överskred det uppsatta gränsvärdet (se figur 1). Uppskattningsvis var kadmiummängden som tillfördes slammet i vid detta tillfälle omkring ett halvt kilo (personlig kommunikation, Osterman 2004). Källan till kadmiumutsläppet är okänd.

Cd-halter, slam 2003

0 0,5 1 1,5 2 2,5

1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43

Ve cka

mg/kg TS

Figur 1. Kadmiumhalterna i slammet producerat i Skebäcksverket 2003. Linjen vid 2 mg/kg TS visar gränsvärdet som Naturvårdsverket satt upp för slam vid gödsling

3.2 Gränsvärden för spillvatten

Enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (1970:244) skall en allmän VA- anläggning brukas så att det inte uppkommer olägenhet för huvudmannen (i de flesta fallen kommunen) och så att det inte uppstår svårigheter för huvudmannen att uppfylla kraven ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Avloppsreningsverken skall ta emot spillvatten vars

sammansättning liknar hushållsspillvatten. Det finns alltså ingen skyldighet att ta emot annat spillvatten som kan avledas på bättre sätt. Vidare får huvudmannen för den allmänna VA- anläggningen meddela allmänna bestämmelser för anläggningens brukande (kallad ABVA).

(20)

13

Örebro kommun har i samarbete med sju andra kommuner (Eskilstuna, Gävle Karlstad, Linköping, Norrköping, Uppsala och Västerås) tagit fram skriften ”Riktlinjer för utsläpp av avloppsvatten från industrier och andra verksamheter 2002” för bedömning av spillvatten som skiljer sig från normalt hushållsspillvatten.

Riktvärden på olika parametrar har införts för att kunna kontrollera om olika industriers och andra verksamheters spillvatten är av hushållskvalitet och därmed kan godkändas att släppas till spillvattenledningsnätet. Man har bl.a. infört riktvärden för tungmetaller. Om något riktvärde överskrids ställs vanligen krav på intern rening av spillvattnet innan det får släppas till spillvattenledningsnätet. I tabell 6 anges riktvärden för bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink som är uppsatta i skriften ”Riktlinjer för utsläpp av avloppsvatten från industrier och andra verksamheter 2002”.

Tabell 6. Riktvärden (momentanvärden) vid utsläpp av metallhaltigt spillvatten till spillvattenledningsnät.

Värdena är hämtade ifrån skriften ”Riktlinjer för utsläpp av avloppsvatten från industrier och andra verksamheter 2002”.

Ämne Riktvärde (µg/l)

Bly 50

Kadmium 0,5*

Koppar 500

Krom 50

Kvicksilver 1

Nickel 50

Zink 500

*Värdet för överskridas med det dubbla fram till utgången av år 2004.

(21)

(22)

- 4 Tidigare undersökningar i Örebro -

15

4 Tidigare undersökningar i Örebro

I tidigare undersökningar i Örebro har man konstaterat att koncentrationen av vissa tungmetaller ligger något högre än vad som kan anses som normalt för ett kommunalt spillvattenledningsnät.

År 2000 gjordes en karakterisering av inkommande spillvatten till Skebäcksverket. Denna karakterisering visade att koppar-, krom-, nickel och zinkhalterna var förhöjda jämfört med en karakterisering som utfördes 1995 (Rapport 4030, 2000).

En undersökning med Ecoscope utförd 2003 visade bl.a. att halterna av bly i inkommande spillvatten till Skebäcksverket var högre än vad som kan anses normalt för ett kommunalt spillvattenledningsnät. Rapporten från Ecoscope-undersökningen utförd 2003 finns bifogad i bilaga 3.

(23)

(24)

- 5 Egna undersökningar -

17

5 Egna undersökningar

Syftet med denna undersökning var att försöka lokalisera specifika verksamheter och industriområden som kan tänkas bidra med större mängder av tungmetaller än andra till Örebros spillvattenledningsnät och därmed också till Skebäcksverket.

Undersökningen riktade in sig på att lokalisera tillståndspliktiga verksamheter (A- och B- verksamheter) och anmälningspliktiga verksamheter (C-verksamheter). Övriga verksamheter (u-verksamheter) berördes ej i denna undersökning.

Undersökningen genomfördes genom provtagningar med passiva provtagare, s.k. Ecoscope.

Arbetet fortsatte sedan genom fördjupade undersökningar utgående ifrån erhållna analysresultat.

5.1 Undersökning med Ecoscope

De tungmetaller som spårades med Ecoscope var bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. Som tidigare nämnts låg emellertid fokus på att spåra bly och kadmium.

5.1.1 Fakta om Ecoscope

Ecoscope är en passiv provtagare utvecklad av ALControl. Provtagaren kan användas för att mäta både tungmetaller och organiska ämnen i förorenat vatten. Provtagaren är liten (11 cm lång med diametern 3 cm) och lätt (vikten ligger under 40 g) och kan därför placeras i trånga utrymmen (Häglund m.fl., 1999). I figur 2 visas provtagarens utseende.

Figur 2. Ecoscope. Bilden är tagen från ALControls hemsida www.alcontrol.se, 2004-08-10.

Beroende på ifall det är tungmetaller eller organiska ämnen som skall mätas prepareras Ecoscopet på olika sätt. Ifall det är tungmetaller som skall analyseras prepareras provtagaren med en jonbytarmassa. Denna ackumulerar tungmetaller i vatten. Ifall det är organiska ämnen som skall mätas prepareras Ecoscopet med en dialysslang. Dialysslangen innehåller

lösningsmedel som adsorberar organiska ämnen (Häglund m.fl., 1999).

Ecoscope levereras i flaskor fylld med avjoniserat vatten. Provtagaren har två hål avsedda för montering av säkerhetslina. Vid utsättningen bör Ecoscopet placeras en bit under vattenytan i det vatten som provtas. Vid upptagningen skall varje Ecoscope placeras i den flaska det anlände i. Flaskorna skall antingen vara fyllda med det vatten de anlände i eller med vatten taget från provtagningspunkten (Produktblad Ecoscope).

(25)

18

Beroende på vad det är för typ av vatten som skall provtas ska Ecoscopet ligga ute mellan 2-4 veckor. Ju mer förorenat vatten desto kortare tid ska provtagaren ligga ute. När det rör sig om spillvatten så ska Ecoscopet normalt ligga ute i omkring två veckor. För lakvatten,

processvatten och recipientvatten är exponeringstiden runt fyra veckor (Produktblad

Ecoscope). Det som avgör hur pass stort upptaget av tungmetaller och organiska ämnen är, är momentanhalten och exponeringstiden i vattnet som provtas (Kýlen, 2004). Då Ecoscopet ligger ute en längre tid i det vatten som provtas kan både kontinuerliga och tillfälliga utsläpp fångas upp. Ifall flera Ecoscope ligger ute under samma provtagningsperiod skall dessa ha samma exponeringstid. Detta är för att underlätta jämförelse provtagarna emellan (Häglund m.fl., 1999).

Efter att Ecoscopet exponerats i det aktuella vattnet skickas de iväg för att analyseras vid ALControl. Analysen tar omkring tio arbetsdagar (Produktionsblad Ecoscope).

Resultaten erhållna från mätningar med Ecoscope för metaller anges i µg/kg jonbytarmassa.

Dessa resultat går inte att jämföra med resultat från ”vanliga” provtagningar. Det går alltså inte att ”översätta” Ecoscope-resultat till mängd metall per liter vatten. Det man kan göra är att jämföra Ecoscope från samma provtagningsomgång med varandra. Det går också att göra jämförelser mellan resultaten från olika Ecoscope-omgångar, men detta kan man inte göra rakt av, utan det man får göra är att se på storleksordningen. (Kýlen, 2004).

Ecoscope är ett mycket grovt verktyg och för att man ska kunna säga att ett analysresultat skiljer sig från ett annat måste koncentrationen skilja sig med en faktor två (Kýlen, 2004).

Ecoscope har bl.a. använts i Linköping och Norrköping för att spåra kadmium. I Linköping kunde kadmiumkällor tydligt påvisas. I Norrköping har man däremot inte kunnat spåra någon speciell källa till kadmium, men provtagningsmetoden har ändå varit till hjälp för att få överblick över kadmiumflödet i spillvattenledningsnätet (Hägglund m.fl. 1999).

5.1.2 Tillvägagångssätt

Ecoscope användes i två omgångar. I första omgången placerades Ecoscope ut i spillvattenledningar i utloppen från Örebros större industriområden. Beroende på vad analysresultaten visade i första omgången, placerades nya provtagare ut i en andra omgång.

De områden som visade på höga halter av bly eller kadmium i första provtagningsomgången valdes ut till den andra provtagningsomgången. I denna provtagningsomgång placerades Ecoscope ut på flera punkter i spillvattenledningsnätet inne i de utvalda industriområdena. I bilaga 5 visas samtliga anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheter som ingick i Ecoscope-undersökningen.

5.1.3 Förberedelser

Förberedelserna handlade om att välja ut vilka industriområden som skulle undersökas samt att lokalisera lämpliga provtagningspunkter där Ecoscope kunde placeras ut.

.

Första Ecoscope-omgången

Vid lokaliseringen av provtagningspunkter för Ecoscopen var det viktigt att hitta

provtagningspunkter som täckte en så stor del som möjligt av det utvalda industriområdet. Det gällde också att försöka placera varje provtagningspunkt så att enbart det aktuella

industriområdet togs med. En annan aspekt var att finna provtagningspunkter där det var praktiskt möjligt att placera ut Ecoscope. Hårt trafikerade vägar och otillgänglig terräng etc.

(26)

19

undviktes i största möjliga mån. Till hjälp för lokaliseringen användes GIS-programmet Mapit. I bilaga 2a visas Ecoscopens placering i den första provtagningsomgången.

Andra Ecoscope-omgången

I den andra provtagningsomgången användes återigen Mapit för att lokalisera lämpliga provtagningspunkter. Som komplement till Mapit användes nu också en lista med anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheter i Örebro för år 2003. Denna lista tillhandahölls av Miljökontoret i Örebro. Bilaga 5 visar de verksamheter från denna lista som ingick i Ecoscope-undersökningen.

Verksamheterna sorterades efter inom vilket industriområde de låg och markerades på kartor över respektive industriområde. Därefter valdes lämpliga provtagningspunkter ut. I bilaga 2b och bilaga 2c visas Ecoscopens placering i den andra provtagningsomgången.

5.1.4 Utförande

Ecoscopen beställdes från ALControl. Provtagarna levererades i plastflaskor fyllda med avjoniserat vatten. Ett av Ecoscopen gjordes i ordning som s.k. procedurblank och förvarades i kylskåpskallt avjoniserat vatten under hela exponeringstiden hos ALControl. Detta Ecoscope kallades för ”nolla” och användes vid analyseringen som referensecoscope.

Samtliga Ecoscope placerade ut i nedstigningsbrunnar i spillvattenledningsnätet. Ecoscopen bands fast i nylonlinor och hängdes ner i brunnarna. Linorna förankrades i krokar som borrades fast vid innerkanten på brunnarna. Där det kunde förväntas att strömmarna skulle vara starkare användes en kraftigare typ av nylonlina.

Ecoscopen låg ute i omkring två veckor. Vid upptagandet avlägsnades eventuella papper och annat skräp som hade fastnat på Ecoscopen under exponeringstiden. Provtagarna lades sedan tillbaks i samma plastflaskor med samma avjoniserade vatten som de anlänt i och skickades iväg för analys hos ALControls labb i Skara.

Första Ecoscope-omgången

ALControl har utvecklat en ny jonbytarmassa till Ecoscope och i samband med första Ecoscope-omgången i Örebro ville man testa denna. Därför sattes två Ecoscope ut i varje provtagningspunkt, ett med den ”vanliga” jonbytarmassan och ett med den ”nya”

jonbytarmassan. För att skilja Ecoscopen med olika jonbytarmassor, levererades Ecoscopen med ”ny” jonbytarmassa med en plastklämma fastsatta på sig.

I första omgången sattes Ecoscope ut i 16 punkter i Örebros spillvattenledningsnät. Förutom i anslutning till de större industriområdena sattes även Ecoscope ut i de tre

huvudspillvattenledningarna som kallas ”Södra ledningen”, ”Norra ledningen” och

”Brickebergsledningen”. Ecoscope placerades även ut i ett ”renodlat” bostadsområde för att jämföra hur mycket halterna av tungmetaller kunde variera beroende på områdestyp. Tabell 7 visar provtagningspunkt, områdestyp och exponeringstid för respektive Ecoscope i den första provtagningsomgången. För provtagningspunkternas placering se bilaga 2a.

(27)

20

Tabell 7. Provtagningspunkt, uppfångningsområde, områdestyp och exponeringstid för respektive Ecoscope från första provtagningsomgången.

Provtagnings- punkt

Uppfångnings- område

Områdestyp Exponeringstid Anmärkning

Nollan - - -

1 Flygplatsen Flygplats 19/2 - 8/3

2 Pilängen Industriområde 19/2 - 8/3

3 Bista/Skråmsta Industriområde 19/2 - 8/3

4 Aspholmen/Åby/Örnsro Industriområde 19/2 - 8/3

5 Örnsro Industriområde 19/2 - 8/3 Fett Ecoscope

6 Ladugårdsängen Industriområde 20/2 - 8/3

7 Näsby Industriområde 20/2 - 8/3 Fett Ecoscope

8 Brickebergsledningen Huvudledning 20/2 - 8/3

9 Södra ledningen Huvudledning 20/2 - 8/3

10 Norra ledningen Huvudledning 20/2 - 8/3

11 Kränglan Industriområde 23/2 – 8/3

12 Holmen Industriområde 23/2 – 8/3

13 Björkhaga/Oxhagen Bostadsområde 23/2 – 8/3 Fett Ecoscope

14 Lillån Industriområde 20/2 - 8/3

15 Boglundsängen Industriområde 23/2 - 8/3

16 Holmen Industriområde 23/2 - 8/3

Ecoscopen sattes ut mellan 19/2-23/2 och hämtades in 3/5 då de skickades iväg till ALControl för att analyseras.

Analysresultaten blev klara 25/3 och rapport från Ecoscope-undersökningen skickades till Örebro kommuns Tekniska förvaltning. Rapporten innefattade endast analysresultaten från Ecoscopen med ”vanlig” jonbytarmassa.

Kommentarer

Ecoscopen vid provtagningspunkt 5, 7 och 13 noterades vid inhämtningen ha ansamling av fett på sig. Fett kan minska Ecoscopens upptagningsförmåga ifall det sätter igen hålen till jonbytarmassan (Kylén, 2004).

Andra Ecoscope-omgången

I den andra omgången placerades nya Ecoscope ut i spillvattenledningsnätet med utgångspunkt från de resultat som erhölls från den första omgången.

Sammanlagt sattes 22 nya Ecoscope ut i sju olika industriområden: Aspholmen (fem

Ecoscope), Åby (ett Ecoscope), Örnsro (tre Ecoscope), Lillån (två Ecoscope) Boglundsängen (fyra Ecoscope), Holmen (sex Ecoscope), och Mosås (ett Ecoscope).

Antalet Ecoscope i respektive industriområde berodde på hur stort detta var och vilken typ av industrier som fanns i området. Tabell 8 visar provtagningspunkt, uppfångningsområde områdestyp och exponeringstid för respektive Ecoscope i den andra provtagningsomgången.

För provtagningspunkternas placering se bilaga 2b och bilaga 2c.

(28)

21

Tabell 8. Provtagningspunkt, uppfångningsområde, områdestyp och exponeringstid för respektive Ecoscope från den andra provtagningsomgången.

Provtagnings- punkt*

Uppfångnings- Område

Områdestyp Exponeringstid Anmärkning

Nollan - - -

4.1 Aspholmen Industriområde 15/4 - 3/5

4.6 Åby Industriområde 13/4 - 3/5

4.7 Örnsro Industriområde 13/4 - 3/5

14.1 Lillån Industriområde 13/4 - 3/5

14.2 Lillån Industriområde 13/4 - 3/5

15.1 Boglundsängen Industriområde 13/4 - 3/5

16.1 Holmen Industriområde 19/4 - 3/5

16.4 Holmen Industriområde 15/4 - 3/5 Ej i vattnet

16.5 Holmen Industriområde 15/4 - 3/5 Fett Ecoscope

Alcopropeller Mosås Industri/bostäder 15/4 - 3/5

*numreringen är baserad på den förgående provomgången

Ecoscopen sattes ut mellan 13/4-15/4 och hämtades in 3/5 då de också skickades iväg till ALControl för att analyseras. Ett Ecoscope sattes emellertid ut senare: 19/4 eftersom det först låg oklarheter i vilken brunn provtagaren skulle placeras i. Ecoscopet togs in samtidigt som de övriga.

Analysresultaten blev klara 19/5 och rapport från Ecoscope-undersökningen skickades till Örebro kommuns Tekniska förvaltning.

Kommentarer

Området Mosås (provtagningspunkt Alcopropeller) var inte med i den första Ecoscope- omgången, men Lars-Erik Appelgren (personlig kommunikation, 2004), rörnätstekniker på Örebro kommuns Tekniska förvaltning tipsade om att en industri där kunde vara en möjlig källa till tungmetaller till spillvattenledningsnätet.

Vid inhämtningen av provtagarna upptäcktes att Ecoscopet vid provtagningspunkt 16.4 inte låg i vattnet som skulle provtas. Denna provtagare låg istället ovanpå ansamlat sediment i spillvattenledningen. Förmodligen hade Ecoscopet sköljt upp på sedimentet när en större mängd vatten passerat genom ledningen. Vid vilken tidpunkt detta inträffat har emellertid inte kunnat sägas.

Ecoscopet vid provtagningspunkt 16.5 noterades vid inhämtningen ha ansamling av fett på sig. Fett kan minska Ecoscopens upptagningsförmåga ifall det sätter igen hålen till

jonbytarmassan (Kylén, 2004).