Självkänsla och självbild med SET- metoden
En kvalitativ studie om fem pedagogers upplevelser av SET-metoden vad gäller elevernas självkänsla och självbild
Therese Hammar
Idrottsvetenskap, Examensuppsats Vårterminen 2010
Handledare: Anna Hafsteinsson Östenberg Examinator: Susanne Linnér
Examensuppsats: 15 hp Vårterminen 2010
ABSTRACT
Therese Hammar
Självkänsla och självbild i SET
En studie om fem lärares upplevelser av SET-metoden vad gäller elevernas självkänsla och självbild
Self-esteem and self-image in social and emotional training
A study about five teachers’ experiences of social and emotional training concerning pupils’ self-esteem and self-image
No of pages: 29
SET-metodens (Social och Emotionell Träning) syfte är att förebygga psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Teman är självkännedom, att hantera sina känslor, empati, motivation och social kompetens. Metodens grundare hävdar att metoden ger positiva resultat på psykiskt välmående, mindre användande av droger och alkohol och mindre mobbning och utåtagerande problematik.
Syfte med denna studie är att belysa lågstadiepedagogers (lärare och fritispedagoger) upplevelser av SET-metoden och deras arbete med metoden. Studien syftar vidare till att belysa pedagogernas upplevelse om vad metoden har gett för resultat hos elevernas vad gäller självkänsla och självbild. Teoretiska utgångspunkter har varit Meads (1976) spegelteori och Johnssons (1997, 2003) modell för inre och yttre självkänsla. Metoden har varit semistrukturerade intervjuer.
Lärarna hade en positiv uppfattning av SET-metoden och ansåg att eleverna utvecklades, fick ett SET-tänk och lärde sig bemötande. De var inte säkra på att SET-metoden gav resultat men trodde
att den skulle göra det i framtiden.
Innehållsförteckning
1. BAKGRUND... 1
1.1 VÄRDEPEDAGOGIK ... 1
1.2 SJÄLVKÄNSLA ... 4
1.3 SJÄLVBILD ... 6
2. SYFTE ... 7
2.1.FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
3. TIDIGARE FORSKNING ... 8
3.1 EQ-METODEN ... 10
3.2 SET-METODEN……….11
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 15
5. METOD ... 16
5.1 KVALITATIV ANSATS ... 16
5.2 SEMISTRUKTURERAD INTERVJU ... 16
5.3 URVAL ... 17
5.4 GENOMFÖRANDE OCH BEARBETNING AV MATERIAL ... 17
5.5 ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN………...19
5.6 METODDISKUSSION………19
6. RESULTATREDOVISNING ... 21
6.1 VAD SET-METODEN ÄR ... 21
6.2 VAD SJÄLVKÄNSLA ÄR ... 22
6.3 VAD SJÄLVBILD ÄR ... 23
6.4 ARBETE MED SJÄLVKÄNSLA OCH SJÄLVBILD ... 23
6.5 FÖRUTSÄTTNINGAR ... 24
6.6 POSITIVT MED ATT ARBETA MED SJÄLVKÄNSLA OCH SJÄLVBILD I SET-METODEN ... 24
6.7 NEGATIVT MED ATT ARBETA MED SJÄLVKÄNSLA OCH SJÄLVBILD I SET-METODEN ... 25
6.8 UPPFÅNGANDE AV BARN, INKLUDERING ... 26
2
6.9 FÖRÄNDRING OCH RESULTAT ... 26
6.10 SAMMANFATTNING AV RESULTAT………27
7. ANALYS ... 29
7.1 PEDAGOGERNAS UPPLEVELSE AV SET-METODEN ... 30
7.2 PEDAGOGERNAS ARBETE MED SET-METODEN……….30
7.3 PEDAGOGERNAS UPPLEVELSE AV RESULTAT VAD GÄLLER SJÄLVKÄNSLA OCH SJÄLVBILD I SET-METODEN ... 32
8. DISKUSSION ... 33
9. REFERENSER ... 37
10. BILAGOR
1
1. Bakgrund
På grund av mitt intresse för den psykiska delen av hälsa har jag valt att skriva om SET- metoden. Jag anser att det är viktigt att arbeta förebyggande mot alla former av psykisk ohälsa.
Av tradition har hälsoarbetet i skolan mest handlat om renlighet, att människor ska röra sig, sömn och äta nyttigt. Det har inte pratats så mycket om den psykiska, mentala eller sociala biten som tankar, känslor, stress eller ideal. Det var först i och med läroplansreformen 1994 som ämnet idrott och hälsa breddades till att innehålla hälsa, livskvalitet, livsstil och miljö (Sandahl 2005). Bara för att det kan vara krångligt och svårt att ta på så kan lärare inte strunta i det anser jag. Förr var det nog mycket så att pratades det inte om det så fanns det inte, det blundades för problemen.
Har elever sociala och emotionella problem är det svårt för dem att fungera i en skolmiljö tror jag. Det handlar inte bara om att lära sig saker utan eleven ska kunna fungera i en grupp och samarbeta. Ogden (2005) som är professor i pedagogisk psykologi och forskningschef vid Beteendecentrum, Universitetet i Oslo menar att som allt inom hälsa går det i vågor och just nu fokuseras det mer på psykisk hälsa än tidigare. I dagens samhälle har det uppstått ett behov av att betona och förmedla sociala och mellanmänskliga värden. Det finns ett ökat intresse för och en kunskap om att social kompetens är hälsofrämjande (2005). Det har också i ett flertal officiella rapporter de senaste åren rapporterats om ökande psykisk ohälsa bland barn och ungdomar.
Informationen har startat en omfattande diskussion (Petersen m.fl. 2010). Därför har det uppkommit metoder som ska lösa detta stora samhällsproblem.
De senaste metoderna i Sverige ska främja elevers emotionella intelligens (som EQ-metoden) och sociala och emotionella kvalitéer. Det är ett slags hälsoarbete som innefattar den mentala biten.
Något som är särskilt populärt är SET-metoden (Social och Emotionell Träning) och enligt grundaren Kimber (2010) används den av en tredjedel av kommunerna i Sverige. Detta måste ses med källkritiska ögon anser jag då grundaren säkerligen vill få det att låta som att det finns många skolor med SET-metoden. Jag tror själv inte att det handlar om så många skolor som hon hävdar. Jag har valt att skriva om just SET-metoden och hur man med den arbetar med självbild och självkänsla för att SET-metoden är den metod som nu blivit mycket attraktiv och som breder
2 ut sig i Sverige. Metoden verkar intressant och ger den resultat finns det ett tillvägagångssätt för främjande av psykisk hälsa. Som blivande lärare i idrott och hälsa är detta såklart intressant.
Även om skolan man som lärare kommer arbeta på inte har SET-metoden så skulle lärare kunna få bra tips på hur andra lärare arbetar med de här bitarna. Jag har valt att titta närmare på en del i SET-metoden (hur de arbetar med självbild och självkänsla) för att metoden omfattar ganska mycket. SET-metoden är ett helt arbetssätt som ska genomsyra allt man gör från bemötande till övningar.
1.1 Värdepedagogik
Skolan har i uppdrag att förmedla, gestalt och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Det betonas i läroplanerna enligt Colnerud & Thornberg (2003).
Det står också att det etiska perspektivet ska vara av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Skolan ska främja elevernas utveckling till ansvarstagande människor; eleverna ska utveckla sin förmåga att göra och uttrycka etiska ställningstaganden, respektera andras egenvärde, ta avstånd från förtryck och kränkande behandlingar samt medverka till att bistå andra människor. Eleverna ska kunna leva sig in i andra människors situation och utveckla en vilja att handla med någon annans bästa för ögonen. I och med detta har skolan en skyldighet att bedriva en pedagogik som stimulerar, utvecklar och höjer elevernas etiska och moraliska färdigheter och att förmedla och diskutera värden och normer (Colnerud & Thornberg 2003).
Det är inte alltid så lätt för lärarna att bedriva detta fostransarbete. Många lärare känner osäkerhet och tvivel över att de har en stor makt i att hävda dessa gemensamma värden, att det finns rätt och fel i vissa situationer (ex demokrati är rätt), att eleven ska tycka vissa saker. Dessa lärare saknar självförtroende att ge moralisk ledning för att frågorna kan vara omtvistade. Människor får inte luras att tro att de är eniga om mycket. Ett exempel är respekten för mänskligt liv som behandlas i läroplanerna. Här är det inte många som säger emot men när det väl kommer till tillämpningen så blir det problematiskt. Människor är inte eniga i abortfrågan som ett exempel (Colnerud & Thornberg 2003).
3 Med tanke på de stora förhoppningar som knyts till lärares värdemässiga inflytande på
eleverna är det förvånande att det satsas tämligen lite dels på forskning rörande lärares varierande sätt att tolka och ta sig an denna uppgift och dels på värdefrågor i lärarutbildningen. (Colnerud & Thornberg 2003:129)
Colnerud & Thornberg (2003) har gjort en kunskapsöversikt över forskning kring värdepedagogiska program från åren 1973 – 2003. Det har funnits olika metoder och modeller under årens lopp. Förutom att det finns olika metoder finns det en moralisk praktik i lärarens interaktion med eleverna hävdar författarna. Där gestaltas moraliska normer genom lärarens sätt att vara och genom vad han/hon framhåller som viktigt när det gäller interaktion människor emellan. Lärare kan vara väldigt olika, kontrasten mellan ett kränkande sätt och ett respektfullt sätt illustrerar denna skillnad. Dock försöker de allra flesta lärare vara bra förebilder. Lärare påverkar eleverna hela tiden vare sig de är medvetna om det eller inte. Så värdepedagogik kan ske i den ordinarie undervisningen och behöver inte vara sämre för det. Problemet kan dock vara att det är svårt att vara medveten om sina pedagogiska argument eftersom läraren handlar mer eller mindre intuitivt. Svenska lärare tycker ofta att de inte har tid för att behandla fostransuppdraget och att då ha ett krävande program gör kanske att det tar över all undervisning.
Författarna ställer sig också frågan om barn måste tränas i att visa omsorg och respekt. Barn tycks utveckla en moralitet genom samspel med andra. Forskning visar att barn tidigt ger handlingar som har konsekvenser för andra en annan tyngd än andra handlingar. Det borde tala för att värdepedagogik är onödigt. Dock hävdar författarna att värdepedagogik behövs för att skolan i sig paradoxalt nog motverkar barns naturliga känsla för moralitet genom ex konkurrens. Så trots tecken på att barn utvecklar en moral spontant är det inte tillräckligt eftersom de ständigt är delaktiga i processer som strider mot moralen (Colnerud & Thornberg 2003).
Författarna menar att en slutsats man kan dra är att eftersom alla inte är demokratiska fordras en moralisk påverkan av elever och det kräver ett skapande av gemenskap och ett digert arbete mot utanförskap. Gemenskapen ska byggas utan att grupper ställs emot varandra. Eftersom demokratisk och moralisk gemenskap inte fortgår utan bakslag och inte går fort krävs det en uthållighet. Detta måste läraren handleda eleverna i för samarbete är inte lätt och vissa metoder ex CDP har höga krav på samarbete. Läraren ska ha tilltro till eleverna men inte lämna dem ensamma för han/hon ska observera att processen hålls demokratisk. Dessa sociala erfarenheter
4 som skolan lär ut påverkar eleverna och sätter spår i deras utveckling (Colnerud & Thornberg 2003).
1.2 Självkänsla
Enligt Nationalencyklopedin (2010) är självkänsla ”medvetenhet om den egna personlighetens värde”. Johnson (1997) som är fil. dr i psykologi och har skrivit en avhandling om vad självkänsla är och hur människor kan öka den i vuxen ålder menar att en person med hög självkänsla presterar för sin egen skull och inte för att hävda sig medans en person med låg självkänsla ständigt måste prestera för att må bra. En hög självkänsla gör att en person hanterar utmaningar bättre. Författaren har en teoretisk modell där hon delar in självkänsla i en yttre och en inre självkänsla och det finns då fyra typer av personligheter vilka nedan blir presenterade:
1. Hög inre och yttre självkänsla – glad presterare. Personen tävlar med och för sig själv och tar sig an utmaningar för att bli stimulerad. Denne sätter gränser och vilar på en trygg grund. Motivationen kommer inifrån; en stor del av bekräftelsen och tillfredsställelsen med att ha lyckats med en prestation kommer inifrån.
2. Hög inre och låg yttre självkänsla – livsnjutare. Personen kan prestera men har inget behov av det. Framhäver inte sig själv utan stöttar andra. De tar vara på nuet och motiveras av att hjälpa andra.
3. Låg inre och hög yttre självkänsla – tvångspresterare. Lägger stort värde i sina prestationer och är tävlingsinriktad. En stor del av egenvärdet ligger i prestationen och därför tar misslyckanden hårt på personen. Motivationen kommer från att vilja få bekräftelse.
4. Låg inre och yttre självkänsla – försakare. Efterson personen är inställd på att misslyckas struntar den i utmaningar. Har ett stort behov av känslomässig bekräftelse. Saknar motivation men kan vara öppen för uppmuntran.
(Johnson 1997).
Törnblom (2005), som anses vara en vägledare i personlig utveckling, menar likt Nationalencyklopedin (2010) att självkänsla är medvetenhet om den egna personlighetens värde.
5 Ens eget värde i sina egna ögon eller hur det känns att vara sig själv. Självkänsla bär människor alltid med sig och är den riktigt dålig/låg utvecklas ett självförakt och personen klarar inte av andra personer med en bra/hög självkänsla utan pratar ofta illa om dem samtidigt som en underlägsenhet framträder. Låg självkänsla kan yttra sig genom att en människa inte vågar ta någon plats i sociala sammanhang, inte tar för sig av livet, tar åt sig kritik/otrevligheter personligen, gör saker för att bevisa för andra, känner sig som en bluff och tror att han/hon snart blir avslöjad, avstår från att säga vad han/hon tycker eller vill inte bli uppmärksammad. Det kan också bli tvärtom, att personen gör allt för att synas och höras hela tiden (söka bekräftelse) men struntar i att lyssna på andra. Personen hör men lyssnar inte aktivt. Människor med låg självkänsla blir självcentrerade och det leder ofta till att de blir det de fruktar mest, nämligen illa omtyckta, kritiserade och ibland övergivna. En orsak till att människor får låg självkänsla är att vi värdesätter och berömmer prestationer och utseenden, särskilt när det gäller barn. Folk säger ofta
”Vad söt hon är” och ”Vad duktig han är” och det kan leda till att människor inte förstår att de duger som de är. Törnblom tycker vi ska sluta tävla och börja leva i stället för att bedöma prestationer. I stället ska människor få andra människor att känna att de duger som de är och inte bara berömma dem när de gjort något. Med låg självkänsla vet en person inte vad den är värd och då kan det vara svårt att välja vilka människor den ska ha omkring sig. Då nöjer personen sig med opålitlig partner och dåliga vänner och arbetsgivare. En person med hög självkänsla är en bättre vän och bättre människa över huvud taget. Det blir lättare att leva med en hög självkänsla eftersom personen glömmer misstag och hanterar motgångar bättre. Personen gör så gott den kan och känner att den duger. Dock kan personen inte bli immun mot olyckor eller svårigheter. Men har en person en hög självkänsla fokuserar den på möjligheterna. Den viktigaste relationen är den vi har till oss själva men välbefinnandet styrs inte bara av den utan påverkas också av relationer till andra och fungerar inte dem påverkas vi negativt (Törnblom 2005).
Psykologen och psykoterapeuten Cullberg Weston (2005) hävdar att självkänsla handlar om vår känsla inför oss själva. Alla känner inte glädje över sig själv utan motarbetar sig själv som en följd av att de inte utvecklat en god självkänsla. Trots att det är en känsla finns det alltid en värdering med. Vidare menar Cullberg Weston att det värsta som kan hända är att en person tycker illa om sig själv för då motarbetar och sviker den sig själv. Har personen dålig självkänsla kritiserar den sig själv och känner att den inte duger. Personen har också en negativ självbild
6 (Cullberg Weston 2005). Johnson (2003) menar liksom Cullberg Weston (2005) att när vi blir medvetna om vår värderingsaspekt (ett känslomässigt förhållande) av oss själva har vi självkänsla. Sammanfattningsvis har de tre författarna en samstämmig syn på vad självkänsla är.
1.3 Självbild
Självbild är enligt Svenska Akademiens ordlista självporträtt (2010). Cullberg Weston (2005) anser att självkänsla är starkt förknippat med den inre självbilden. Självbild är en del av det som kallas självet. Det är en inre visuell bild av mig själv som person som kan vara svår att få ner i text eller som en bild. Självbilden byggs upp i interaktion med de närmaste personerna under uppväxtåren. Både självbild och självkänsla påverkar våra liv hela tiden genom handlingsmönster, hur vi uppfattar egna och andras känslor och hur vi tolkar information. Men vi vet oftast inte hur självbilden utvecklas eftersom vi inte har samma personlighet vid 10 års ålder som vid 30 eller 60 års ålder. Det brukar inte vara förrän en person hamnar i en kris som den börjar fundera över sig själv och vem den är. Självbild benämns ibland som självkännedom (Cullberg Weston 2005). Psykologen och psykoterapeuten Sjöberg (2006) avser att självbild är en bild av vem man är och vi beter oss som om denna bild är sann. Självbild är det sätt som vi i fantasin ser på oss själva, hur vi identifierar oss, en föreställning om oss själva. Det handlar om hur vi kommunicerar oss själva mot världen. Allt beteende kommer från självbilden och därför är den väldigt viktig. Självbilden är oftast den samma men ibland kan den växla inom vissa givna ramar. Den består av ett antal olika delpersonligheter som personen tar fram vid olika tillfällen.
Detta fungerar automatiskt och det är något personen sällan funderar över. En del hindrar personen och en del ger energi. Det är en kopplingsstation som tar emot olika signaler från olika delar av hjärnan och samordnar dem (Sjöberg 2006). Johnson förklarar självbild som en kunskapsaspekt om oss själva och kan enligt henne förenklat ses som en kunskapsbank över sig själv, ex ”Kvinna, 20 år, är musikalisk och lite överkänslig, läser juridik, är svensk, bor i Västerås, gillar hundar och indisk mat, har en mamma som är tandläkare…” (Johnsson 2003:15).
Självbild förklaras av ovannämnda författare som samma sak på lite olika sätt. För att sammanfatta: självbild är vad vi vet om oss själva och självkänsla hur vi värderar det.
7
2. Syfte
Studiens syfte är att belysa lågstadiepedagogers (lärare och fritidspedagoger) upplevelser av SET- metoden och deras arbete med metoden. Studien syftar vidare till att belysa pedagogernas upplevelse om vad metoden har gett för resultat hos eleverna vad gäller självkänsla och självbild.
2.1 Frågeställningar
Vilka upplevelser har pedagogerna av SET-metoden?
Hur arbetar pedagogerna med SET-metoden?
Vad anser pedagogerna att SET-metoden har gett för resultat hos eleverna vad gäller självkänsla och självbild jämfört med innan de började med metoden?
8
3. Tidigare forskning
Begreppet psykisk ohälsa brukar användas när en person upplever sig ha psykiska besvär som sömnproblem eller ångest. Det handlar inte om en sjukdom eller psykisk störning (BRIS 2008).
Enligt Ungdomsstyrelsens rapport Ung idag 2009, BRIS (2008) och Barnombudsmannen (2007) har barns och ungdomars psykiska hälsa försämrats. BRIS (2008) uppger att 10-15 % av alla barn i Sverige upplever psykisk ohälsa. Ungdomsstyrelsen (2009) uppger att andelen 16–24-åringar som uppger att de har lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest har tredubblats sedan 1980-talet. Men bilden av ungas hälsa är mångtydig. De allra flesta mår bra men en viss andel har ohälsa vad gäller psykiska eller psykosomatiska symptom (ex huvudvärk och ont i magen;
fysiska problem man får av känslor). Ungdomsgenerationen (åldrarna 16-25) har också sedan 1990-talet haft en sämre hälsoutveckling än övriga åldersgrupper. Framförallt gäller det den psykiska hälsan (2009). Under 2007 hade BRIS 21 401 barnkontakter varav 11 500 mejlkontakter, cirka 11 600 telefonsamtal och cirka 50 chattkontakter (BRIS 2008).
Levnadsstandarden har förbättrats i Sverige så psykisk ohälsa har inte något samband med levnadsstandarden i vårt land vilket det har i fattigare länder (BRIS 2008 & Barnombudsmannen 2007).
Samordnaren Waltré (2008) på BRIS menar att psykisk ohälsa måste tas på allvar eftersom det medför en ökad risk för självmord och självmordsförsök. De allra flesta barn som kontaktar BRIS uppger sig må dåligt och orsaker är ofta mobbning, en svår familjesituation och missbrukande, psykiskt sjuka eller skilda föräldrar. Men det handlar också om att inte duga, att känna sig misslyckade och inte passa in p.g.a. krav och press från samhället. Flickor i puberteten är särskilt utsatta vilket Barnombudsmannen (2007) också hävdar. Waltré hävdar att flickor nu för tiden ska vara ”lagom”: ”… de har krav på sig att ha sex men inte vara någon hora, de ska dricka alkohol, men inte för mycket. De ska hela tiden hålla sig inom gränserna” (Waltré 2008:43). De vill vara duktiga hela tiden och känner krav på sig att ha ett perfekt utseende (Waltré 2008). Barn- och ungdomspsykiatern Hultén (2008) instämmer: ”Många flickor har väldigt dålig självkänsla och skulle behöva ett slags gruppstöd från oss vuxna. Vi skulle behöva stötta och stärka flickorna både innan och under puberteten” (Hultén 2008:43). De som trivs minst bra med livet är de 15- åriga flickorna. Det är knappt varje tredje flicka som är 15 år som trivs mycket bra med livet De
9 som är mest nöjda med livet av alla barn och ungdomar är elvaåriga pojkar (Barnombudsmannen 2007).
Det som barnen saknar är stöd från vuxna. En del av barnen och ungdomarna har själva sökt hjälp men tycker det är svårt att få tid hos skolkurator och skolpsykolog. Föräldrar, skolpersonal och personal på psykiatriska mottagningar tar sig inte alltid tid (Waltré 2008). Något som får barn och ungdomar att må bättre är en relation till någon som lyssnar och förstår. Det är ett sätt att hantera svårigheten och dela det man är med om menar Thorén (2008) som är BRIS-ombud för region syd. Har barnet eller ungdomen ingen att vända sig till är det vanligt att de kontaktar BRIS.
Många gånger kan barnet skapa relationer genom att ingå i en gemenskap på fritiden. Att göra saker med andra som har samma intresse främjar hälsa. Ett annat sätt att hantera svårigheten är att kunna sätta ord på hur man mår och det kan barnet göra genom att prata, skriva dikter eller lyssna på musik (Thorén 2008). Den främsta orsaken till att barn och ungdomar har en försämrad psykisk hälsa är enligt Barnombudsmannen (2007) individualisering som för med sig större möjligheter men också större krav vilket leder till stress. Skolan är den största källan till stressen och det är framförallt läxor och prov som känns stressigt.
Ungdomsstyrelsen (2009) hävdar att skolan är en av de viktigaste platserna för unga och det är där intryck, normer och identiteter skapas. Skolan har en väsentlig betydelse för att bryta utanförskap som är en riskfaktor. Därför har de som arbetar i skolan ett ansvar att aktivt motverka kränkande behandling. Andelen som uppger sig vara mobbade har inte minskat trots mer förebyggande (2009). Beroende på vilka som gjort undersökningarna för Ungdomsstyrelsen så skiftar ungdomsgenerationen till att vara till år 24 eller år 25.
Petersen m.fl. (2010) är en arbetsgrupp som är knuten till Kungliga Vetenskapsakademiens hälsoutskott och de har gjort en genomgång av artiklar om trender kring barns och ungdomars psykiska hälsa i Sverige. Bedömningen visade också att det har skett en ökning av vissa typer av psykisk ohälsa (ex oro och nedstämdhet) hos barn och ungdomar från mitten av 1980-talet till mitten av 2000-talet. Andelen flickor med sådana problem har i vissa fall dubblerats eller tredubblats. Betydligt färre pojkar känner oro och nedstämdhet men de följer flickornas uppåtgående trend. Försämringen tycks ha skett främst i slutet av 1990-talet. Det finns inte många
10 artiklar eller studier på yngre år att tillgå, särskilt inte när det gäller oro och nedsatt sinnesstämning. De konstaterar att det bara finns en studie som inte är bristfällig när det gäller förskolebarn (Petersen m.fl. 2010).
Symptom till psykisk ohälsa är sömnproblem, koncentrationssvårigheter, spänningar (att känna sig spänd), nedstämdhet, depression, psykosomatiska besvär, ätstörningar, självskadebeteende samt självmordsförsök och självmord (Barnombudsmannen 2007).
3.1 EQ-metoden
Wennberg (2001) introducerade och utvecklade EQ-metoden i Sverige 1996 för att passa svenska förhållanden. EQ står för emotionell intelligens och passar att arbeta med både i skolan, i relationer och på arbetsplatser menar hon. Metoden möjliggör en utveckling av den känslomässiga intelligensen genom självkännedom, empati, ansvar, kommunikation samt problem och konflikthantering. Hon tog inspiration från ett projekt i New Haven i USA där det märktes stora positiva förändringar efter ett program med emotionell och social kompetens (Wennberg 2001). Begreppet EQ konstruerades av amerikanarna Salovey och Mayer (1990) och de beskriver EQ som en mängd färdigheter som bidrar till den rätta värderingen, regleringen och uttryckandet av känslor hos sig själv och andra och användandet av känslor till att motivera, planera och delta i sitt liv. Det är en social intelligens som involverar förmågan att styra över ens egna och andras känslor, kunna skilja känslorna åt och kunna använda detta som guide till tänkande och handlande. Människor med hög EQ löser problem och kriser lättare än dem med låg EQ eftersom de är kreativa och flexibla och tittar på det positiva med problemet. De har ett slags logiskt tänkande som hjälper dem i den kognitiva bearbetningen. Känslorna integreras och utnyttjas oftare när de funderar på alternativa lösningar och i problemlösning. Känslorna gör att de kan förutsäga olika utsagor. Positiva känslor gör också att minnet kan organiseras bättre så att det kognitiva materialet (information, fakta) integreras och idéerna som uppkommer ses som relevanta. Det skulle kunna jämföras med brainstorming anser jag. Deras beteende är genomtänkt och respektfullt mot sig själv och andra (Salovey & Mayer 1990).
11 I EQ-metoden poängteras självkännedom genom att en person får känna vad som helst men inte göra vad som helst, man pratar om hela känslomönstret och eleverna börjar varje dag med att redogöra för dagens känsla. Empati tränas genom att sätta sig in i andras synsätt. Ansvar handlar om hur man uttrycker sina känslor genom ilska, besvikelse, skuld, misstänksamhet och stolthet.
Genom bekräftelse-/ berömmelseövningar stärks kommunikationen. Eleverna får också diskutera samarbete, omtanke och acceptans när det är problem/konflikthantering. Stoppljusmetoden ska användas och innebär att först är det rött ljus och då ska man stoppa och tänka efter. Sedan kommer gult ljus då olika lösningar diskuteras. Grönt ljus innebär att man ska agera efter den lösningen man tycker är bäst (Wennberg 2001 & Salovey & Mayer 1990). Stoppljusmetoden förespråkas också av Kimber (se nedan) och hon anser det är viktigt att poängtera att man inte alltid måste veta den rätta lösningen vid grönt utan att man alltid har en valmöjlighet. Beroende på vad man väljer får man ta konsekvenserna. Fungerar inte lösningen går man tillbaka till gul (Kimber 2009a).
3.2 SET-metoden
Kimber (2009b) är speciallärare, forskare och psykoterapeut och har på uppdrag av Socialdepartementet skapat SET-metoden som syftar till att förebygga psykisk ohälsa. SET står för social och emotionell träning. SET-metoden kan en skola köpa in av Kimber och får då gå på föreläsning och lyssna på henne och erhåller ett SET-material som bl. a. består av olika övningar och böcker i bemötande av elever. Barns och ungdomars utveckling på verkas av många faktorer.
Det finns både riskfaktorer (som har negativ påverkan) och skyddsfaktorer (som har positiv påverkan). Om vissa riskfaktorer föreligger kan psykisk ohälsa eller något problembeteende ex missbruk, kriminalitet eller asocialitet utvecklas. Hon vill med metoden ge barn och ungdomar en bra start på livet genom att minska riskfaktorernas inflytande. Riskfaktorerna är indelade i individ-, familje-, kamrat-, skol- och samhällsnivåer:
Individnivå: Bråkighet och koncentrationssvårigheter.
Familjenivå: Inkonsekvens i uppfostran och psykisk sjukdom.
Kamratnivå: Umgänge med kamrater som använder droger och kamratproblem i de tidiga åldrarna.
12 Skolnivå: Otrivsel och oordning.
Samhällsnivå: Tillgänglighet till droger och bostadsområde med arbetslöshet, fattigdom och kriminalitet.
Det finns även skyddsfaktorer på samma nivåer:
Individnivå: Social kompetens och emotionell stabilitet.
Familjenivå: En stödjande familj där förväntningarna på barnet är tydliga och där föräldrarna har en bra relation till barnen och har god insyn i vad barnen gör utanför hemmet p. g. a. att barnen själva berättar och familjesituationen är präglad av tillit.
Kamratnivå: En organiserad fritidsaktivitet och kunna skapa och behålla relationer.
Skolnivå: God social ordning och ett gott socialt och emotionellt klimat.
Samhällsnivå: En utvecklad välfärdsstat
(Kimber 2009b)
Metoden passar barn och ungdomar från sex till arton års ålder men det finns även en metod för förskolan. Kimber (2009b) anser att skolan ska börja i liten skala när de börjar med SET- metoden. Det tar cirka tre år innan metoden fungerar som den ska. Första året ska lärarna pröva olika övningar och se det som ett utbildningsår. Andra året blir arbetet mer strukturerat och under det tredje året brukar metoden ha integrerats i arbetet på ett bra sätt (Kimber 2009b). Eleverna får läxor som består av övningar att göra hemma och lärarna uppmuntras att göra föräldrarna delaktiga för om de är det blir effekten av SET-metoden större (Kimber & Skoog 2008). Det ideala är också att fritidspedagogerna involveras (Kimber 2009b).
13 Det finns fem moment i SET-metoden som med tiden har stigande svårighetsgrad:
1. Självkännedom. Här handlar det om att eleven ska veta vad den känner och därmed kunna använda sina känslor när den fattar beslut samt att ha en realistisk bedömning av sina förmågor och ha ett sunt självförtroende.
2. Att hantera sina känslor. Eleven lär sig veta varför han/hon känner på ett visst sätt och hur han/hon ska hantera sina känslor så att de hjälper en. Eleven ska kunna kontrollera sina känslor och belöna sig när den nått ett mål.
3. Empati. Eleven ska lära sig förstå hur andra känner och kunna se saker ur andras perspektiv samt uppskatta att andra känner andra känslor och att kunna förstå och hantera den olikheten.
4. Motivation. Eleven lär sig använda sin egna inre motor för att nå sina mål, ta initiativ, sträva efter förbättring, klara motgångar och stå ut med att utdelningen inte kommer direkt.
5. Social kompetens. Här hanterar eleven sina känslor och förhållanden. Eleven läser av situationer och kan röra sig i olika sociala miljöer. Det övas samarbete, konfliktlösningar och förhandlingar och eleven vet om olika verktyg (ex stoppljusmetoden) för dessa (Kimber 2009b och Bremberg, Kimber & Sandell 2008).
Enligt Kimber (2009b) går de fem momenten in i varandra och det finns också teman som stresshantering, att kunna stå emot grupptryck, säga nej, lika - olika, värderingar, tolkningar av bilder och berättelser, göra sådant man själv mår bra av, lyssna, föra fram budskap, sätta upp mål och arbeta för att nå dem samt ge och ta emot positiv feedback. En väsentlig del av värdegrunden tas upp såsom jämlikhet, allas lika värde, empati, demokratiska processer och motverkande av främlingsfientlighet. Använder sig skolan av denna metod heter ämnet livskunskap och det har eleverna t.o.m. skolår sex två gånger i veckan, årskurs 7-9 en gång i veckan och på gymnasiet 50 timmar över de tre åren men skolan kan börja med metoden i vilken årskurs som helst. På lektionerna ska läraren föra en konstruktiv dialog, föra samtalet framåt och ställa öppna frågor.
Läraren ska också lyssna aktivt och vara neutral men ska reagera och markera kraftigt om någon elev kränker någon annan. Markeringen ska vara kort och koncis och det ska klargöras att läraren inte vill att det upprepas. Säger en elev något kränkande ska läraren be eleven förklara och
14 utveckla resonemanget. Om en elev frågar vad läraren tycker i en fråga ska läraren svara (Kimber 2009b).
Den första skolan som använde sig av SET-metoden ligger i Botkyrka kommun. För att utvärdera SET-metoden valde Kimber och de andra i projektet också en annan skola i kommunen med likvärdig socioekonomisk status (det finns tre indikationer på socioekonomisk status: utbildning, inkomst och yrke enligt Liberatos m.fl. (1988)) som inte skulle använda SET eller något annat erkänt program (Kimber 2009b; Sandell 2001; Bremberg, Kimber & Sandell 2008). Eleverna på SET-skolan hade fått fler positiva effekter på psykiskt välmående, mindre användande av droger och alkohol, mobbning och utagerande problematik (ex aggressivitet) än den andra skolan efter två år. Efter fem år hade eleverna också fått positiva effekter på skoltrivsel och mindre inåtvänd problematik (ex oro). Lärarna uppgav också att arbetsmiljön i klassrummet var mer lugn och fokuserad (Kimber 2009b, Sandell 2001 och Bremberg, Kimber & Sandell 2008). Det finns inga andra källor som har skrivit om SET-metoden vad gäller fakta eller resultat utan det är metodens grundare Kimber tillsammans med Skoog (2008) och Bremberg & Sandell (2008) som står för all fakta och det beror säkerligen på att metoden är så pass ny.
15
4. Teoretiska utgångspunkter
Som teoretiska utgångspunkter har jag valt att använda mig av Meads (1976) spegelteori som behandlar självbild och Johnssons (1997, 2003) teoretiska modell för inre och yttre självkänsla som jag skrivit om ovan.
Mead (1976) menar att självbild är en social sammansättning som uppstår i samspel med andra men tolkas i den enskilda individen. Individen speglar sig själv inom den sociala grupp som individen ingår i. Utvecklingen av jaget sker i två faser nämligen i leken och i spelet. I leken kan ett barn ta efter ett annat barns attityder och i spelet har barnet utvecklats till att klara av att ta någon annans roll i en gemensam handling. Det som sker i spelet tillhör barnens vardag, där de oavbrutet tar efter omvärldens attityder och roller. Barnen går in i olika samspel med varandra där de värderar sig själva och därmed blir självmedvetna. Barnet får en uppfattning om vad andra ser hos det. Människor tänker gärna på hur andra människor man har en relation till ser på en och uppfattar då sig själv så och lever upp till den bilden. Människan har därför flera själv, ett själv till varje relation, det blir då olika sätt att se på sig själv (Mead 1976).
16
5. Metod
I metoddelen påvisar jag mitt val av metod vilken är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer, hur jag valde mitt urval, hur jag genomförde och bearbetade mitt material och vilka etiska ställningstaganden jag antagit. Kapitlet avslutas med en metoddiskussion.
5.1 Kvalitativ ansats
För att bäst nå fram till mitt syfte att belysa lärares upplevelser av SET-metoden vad gäller elevernas självkänsla och självbild samt om metoden har gett något resultat anser jag att det krävs en kvalitativ studie. Bryman (2002) menar att en kvalitativ studie vilken vanligen lägger vikt vid ord och inte kvantifiering eller siffror under insamling och analys och det är det som behövs i min studie. Det sker en slags observation eller dialog som ger resultat vilket genererar i en teori.
Individers uppfattningar och tolkningar av sin sociala verklighet betonas där den sociala verkligheten ses som en föränderlig egenskap hos individen Bryman (2002).
5.2 Semistrukturerad intervju
Jag har valt att använda mig av intervjuer. Ändamålet med en intervju är att få fram beskrivande och träffande information om hur människor upplever olika sidor av sin livssituation. Den kvalitativa intervjun är speciellt lämpad för att ge insikt om informantens egna tankar, känslor och erfarenheter (Dalen 2007). Thompson (1978) anser att intervjuaren måste ha intresse och respekt för människor, smidighet rörande egna reaktioner, förmåga att visa förståelse, empati och tolerans för andras synpunkter och en vilja att sitta ned och lyssna avspänt (i Dalen 2007). Det är viktigt att vara lyhörd och tolka kroppsspråk och intonation (satsmelodi) (Kvale 2009). Intervjuerna kommer vara semi-strukturerade vilka rymmer flexibilitet genom att ha en intervjuguide men intervjupersonen kan utforma svaren på sitt eget sätt. Frågorna måste inte ställas i den ordning man tänkt från början och nyuppkomna frågor samt följdfrågor kan läggas till (Bryman 2002).
17
5.3 Urval
Jag har intervjuat fem kvinnliga lärare och fritidspedagoger på lågstadiet som arbetar med SET- metoden på en F-6-skola i en mellanstor stad:
Wanda är SET-pilot (utbildar resten av personalen i SET), fritidspedagog och har jobbat i 25 år varav två år med SET-metoden.
Margareta är lärare och har jobbat i 26 år varav två år med SET-metoden.
Ann-Britt är SET-pilot, lärare och har jobbat i 24 år varav två år med SET-metoden.
Nora är lärare och har jobbat i 18 år varav snart ett år med SET-metoden.
Lina är fritidspedagog och har jobbat i 12 år varav ett och ett halvt med SET-metoden.
Namnen är fingerade för att inte röja deras identitet. Informanterna valde jag för att de jobbar på en skola som har SET-metoden. Jag kommer kalla alla informanter för pedagoger för att det inte ska bli några oklarheter mellan befattningarna lärare och fritidspedagog.
5.4 Genomförande och bearbetning av material
Det första jag gjorde var att kontakta rektorn på skolan, han återkom senare med sex namn vilka jag trodde skulle bli mina intervjupersoner. Det hade blivit en missuppfattning mellan lärarna och rektorn men efter lite förfrågningar fick jag tag på fem informanter.
Kvale (2009) talar om att det är viktigt att intervjuaren har goda kunskaper om det som ska studeras vilket jag har tagit hänsyn till. Innan intervjuerna läste jag på och skrev om EQ-metoden, SET-metoden, självkänsla och självbild för att vara förberedd. Jag visade intervjufrågorna för min handledare och en annan person som inte är verksam inom området vilka kom med bra synpunkter vilket gjorde att frågorna blev mer förståliga och kom i rätt ordning.
Efter första intervjun på skolan fick jag kontakt med den femte och sista informanten genom ett tips av min informant. Under intervjun var det jag och en informant och intervjuerna tog från 40 minuter till en och en halv timme. Vi satt i ett enskilt rum där vi inte blev störda. Innan jag började
18 intervjun gav jag informanten ett missivbrev (se bilaga 1) som den fick läsa i lugn och ro. De som först inte ville bli inspelade ångrade sig när jag frågade dem vid intervjutillfället och försäkrade dem om att det bara är jag som ska lyssna på bandet för att kunna skriva ner resultatdelen (transkribering). Jag skulle heller inte avslöja deras identitet genom att ändra deras namn och inte berätta vad skolan eller staden heter där de jobbar. Fördelar med bandspelare är enligt Dalen (2007) att intervjuaren tar med sig det som sagts hem, inga ord missas. Forskaren kan gå tillbaka och lyssna flera gånger på ordval och intonation. Intervjuaren kan också prata mer avspänt när det finns bandspelare eftersom intervjun då är under kontroll och intervjuaren behöver inte anteckna så noga (Dalen 2007). En annan fördel är att intervjuaren kan transkribera samtalet. En nackdel är att utrustning kan få informanten att bli oroad och att de tänker på att deras ord kommer att bevaras. Tekniska bekymmer kan också uppstå (Bryman 2002). Jag antecknade bara där jag var tvungen (ex kroppsrörelser) för att kunna fokusera på informanten och dennes svar.
Efter att jag genomfört intervjuerna transkriberade jag dem, jag skrev ordagrant vad som sades under intervjun och skrev ned tvekningar, pauser och när de betonade på något. Vid transkribering behålls informantens uttryckssätt och ordalag vilket underlättar fortsättningen i arbetet (Bryman 2002).
I analysen kollade jag på resultatet och försökte hitta återkommande mönster i vad informanterna svarat. Något jag letade efter var återkommande ord vilket visar på en samsyn. Resultatet hade jag på datorn och mönstren som blev som en slags sammanfattning skrev jag ner på ett papper för att kunna jämföra och få en överblick. Sedan kopplade jag ihop resultatet med den teoretiska bakgrunden. I analysen har jag också använt mig av Meads (1976) spegelteori som behandlar självbild och Johnssons (1997, 2003) teoretiska modell för inre och yttre självkänsla för att gör en tolkning i analysen.
19
5.5 Etiska ställningstaganden
Som forskare ska man anta Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk – samhällsvetenskaplig forskning: Individer får inte utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Detta krav, som här kallas individskyddskravet, är den självklara utgångspunkten för forskningsetiska överväganden. Informanters identitet ska skyddas och uppgifterna får endast användas för forskningsändamål. De berörda ska informeras om syftet och deltagarna har rätt att bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet 2002). Detta har jag tagit i beaktande i mitt arbete. Förutom informanternas identitet har jag också skyddat skolan genom att inte namnge den eller orten. Kontaktuppgifterna och ljudbanden är i säkert förvar. Informanterna kommer efter förslag av en av de intervjuade att få det färdiga arbetet. Syftet med arbetet och vad intervjun skulle handla om fick informanterna reda på innan jag kom till skolan. En av pedagogerna ville också ha intervjufrågorna innan vilket hon fick efter rådslag med min handledare. Jag har försökt få dem att känna sig trygga i hur deras resultat presenteras. Jag poängterade innan intervjun att medverkan är frivilligt och att informanterna fick avbryta intervjun om de kände. Trots följdfrågor så pressade jag inte informanten till att svara mer än vad de gjorde självmant. Jag har ingen tidigare anknytning till skolan där jag haft mina intervjuer och därmed ingen relation till dem som skulle kunna färga mig och ingen beroendeställning förekom därför.
5.6 Metoddiskussion
Jag anser att en kvalitativ studie med intervjuer var lämpligt att använda för att kunna få djupa beskrivningar om lärarnas uppfattningar av SET. Jag hade nog inte fått lika bra beskrivningar om jag använt mig av en kvantitativ studie med ex enkäter. Semi-strukturerade intervjuer var också den bästa intervjuformen eftersom jag kunde ställa följdfrågor vilket bidrog till djupare svar i form av reflektion och vidare diskussion av frågorna. Att ha samma basfrågor gör det lättare att jämföra och lättare se likheter och skillnader. Jag anser att jag har undersökt det jag skrivit att jag ska undersöka. Det är skillnad i ålder och erfarenhet hos mina informanter. Dock är alla pedagoger kvinnor som tycker om SET-metoden. Hade de inte tyckt om metoden hade de sannolikt inte gått med på en intervju vilket ska poängteras. Personer vill ogärna intervjuas om
20 något de inte anser viktigt tror jag. Det är alltså inte så stora skillnader mellan informanterna och de är bara en väldigt liten andel av alla som arbetar med SET-metoden. För att få en helhetsbild av hur lärare ser på metoden i Sverige måste informanter från skolor i både städer och på landet med olika socioekonomisk status, både män och kvinnor, olika slags lärare (förskollärare, ämneslärare, fritidspedagoger, högstadielärare o s v) samt olika åldrar och erfarenhet tas med i urvalet. Kvale (2009) menar dock att det finns en fördel i att medvetet välja ut sin undersökningsgrupp då forskaren får mer kvalitativ information som kan studeras och analyseras på ett djupare plan. För mycket material gör det svårt att göra djupgående tolkningar (Kvale, 2009). Antalet informanter hade kanske kunnat vara något fler, jag hade då fått leta efter informanter på skolan ännu mer men av tidsbrist tyckte jag att antalet räckte för att ta reda på det jag ville veta. Jag skulle vilja rikta ett stort tack till mina informanter som under den stressigaste delen av skolåret tog av sin tid för att hjälpa mig i mitt arbete genom att ge värdefull information, synpunkter och erfarenheter, utan er skulle detta examensarbete inte finnas.
Det finns alltid en viss intervjueffekt. Eftersom intervjuerna var semi-strukturerade blir de inte helt identiska, intervjuaren ställer en del följdfrågor till vissa som den inte ställde till de andra beroende på hur klart frågan besvarades och hur intressant svaret blev. Ibland ville jag veta mer och ibland inte. Jag försökte undvika ledande frågor, om det nu går att göra det. Jag har fokuserat mig på deras upplevelser av självbild och självkänsla i SET-metoden och eftersom de tyckte det var svårt att förklara vad självbild och självkänsla var så lägger de säkert in mer i sina förklaringar om hur de arbetar med det än om jag skulle fråga om empati, motivation eller känslor som kanske är lättare att förklara.
Informationen jag fått fram betecknar jag som tillförlitlig och giltig eftersom det handlar om upplevelser och det är något subjektivt. Skulle det vara något fel så är det jag som har missuppfattat mina transkriberingar. Jag hoppas att mina intervjufrågor hållit en sådan precision att de inte tvekat om vad som efterfrågats. Har informanterna undrat om frågan har jag omformulerat mig eller förklarat.
21
6. Resultatredovisning
Jag kommer här att redovisa mina informanters syn på vad SET-metoden är och hur de arbetar med metoden, vad självkänsla och självbild innebär, vilka förutsättningar som krävs, vad som är positivt och negativt med SET-metoden, om alla barn fångas upp samt om de ser något resultat eller förändring.
6.1 Vad SET-metoden är
Som alltid när man frågar flera personer så svarar de inte likadant. Någon pratade väldigt mycket och länge om vad det är för något och någon sa bara en mening med definitionen av SET- metoden. Ett par av lärarna började med att förklara vad metoden står för och sedan vad den betydde för dem:
Mm, de där orden som SET står för är ju ganska bra beskrivet; social och emotionell träning. Det säger ganska mycket... Just själva SET-metoden det är ju, det handlar väldigt mycket om hur man bemöter andra, hur du bemöter mig och hur jag bemöter dig. Och sen jobbar man utifrån det. Man jobbar väldigt mycket från det, att man faktiskt kan träna, man kan träna sig till att bemöta människor bättre än vad man redan gör kanske. Och de små barnen som jag jobbar med, att man tränar dem på ett visst sätt, ett visst förhållningssätt att vara gentemot varandra. (Margareta).
Tre av lärarna nämnde självkänsla och två av dem berättade om de fem hörnstenarna:
självkännedom, att hantera sina känslor, empati, motivation och social kompetens. En av lärarna pratade om sociala kunskaper:
Eh, jag anser, det är en metod som ska göra så att man får olika sociala kunskaper […] den sociala, det är det viktigaste den sociala kunskapen det ifrågasätts hela tiden i dag att man måste ha den sociala kunskapen när man
22 söker jobb till exempel och nu är det ju så viktigt att man har det som ryggsäck
när man kommer ut sen […] kunna få den här sociala kunskapen som barn.
(Wanda)
Det pratades också om bemötande; att SET-metoden är ett redskap för att hjälpa pedagogerna att bemöta barnen på ett bra sätt samt hantera konflikter och få en bra barngrupp.
6.2 Vad självkänsla är
De flesta av pedagogerna var inte helt säkra på vad självkänsla var eller vad som skiljer självkänsla från självbild men det som kom upp var att det kommer inifrån, att man mår bra inifrån samt att man duger som man är och är lika viktig som någon annan. Kännedom om hur man reagerar och varför man reagerar och gör som man gör, tilltro till sig själv, att resa sig efter en motgång, kunna sprida glädje, vara en positiv förebild och ha båda fötterna på jorden var också sådant som togs upp som förslag på hur någon är när den har en bra självkänsla. Nora hade en beskrivning som stämmer bäst överens med vad jag skrivit:
Vi pratade om stolt å stöddig å hur man skulle förklara dom två orden å så kom vi in på just det här med självförtroende eller självkänsla. Ja, så kände vi det att självkänsla måste vara mer hur du uppfattar dig själv, liksom hur du tänker om dig själv, din styrka i dig själv, vad är du själv bra på?
Lina tyckte att förhållningssättet i SET-metoden ger självkännedom:
Det står nånstans också i boken att Ta barnen på bar gärning när de gör nånting rätt å det tycker jag är så himla talande eller så, när man ser att de, det är så lätt att man inte gör nånting då de gör ju bara som dom ska men i stället liksom att man uppmuntrar: Åh vad bra att du plockar upp din jacka nu eller Åh jag ser att du är så snäll mot din kompis, vad roligt att se, liksom det tror jag stärker självkänslan o självbilden.
23
6.3 Vad självbild är
Nora och Margareta svarade direkt att självbild och självkänsla hör ihop och är lite samma sak.
Ann-Britt menade att det blandas ihop; en god självbild, en bra sund självkänsla och självtillit.
Wanda menade att självbild är hurdan bild du har av dig själv. Lina menade att det är att känna sig själv och förstå sig själv:
… ha en realistisk självbild eller så för det är inte alltid alla barn som har det eller så en del tror ju sig, tror ju inte man klarar nånting medans andra tror att de klarar precis allt så det handlar om att lära känna sig själv å en realistisk självbild. En positiv är så självklart men ändå att man liksom ser sina begränsningar…
6.4 Arbete med självkänsla och självbild
Alla pedagoger arbetar med fyrahörns-övningar. Arbetet med självkänsla och självbild handlar mycket om att eleven ska tänka till vad den tycker, utrycka det och stå för det. Det är okej att vara annorlunda. De pratar mycket om känslor och vilka känslor det finns men även områden som empati och allas lika värde kommer in här. Forumteater är något som används:
Vi jobbar med forumteater, att vi spelar teater för barnen […]Wanda och jag, ibland så plockar vi med nån av barnen å sådär. Just för att visa på det här med positiva beteenden och negativa beteenden och ibland då avslutar vi mitt i: Jaha, vad tror ni att Margareta gör, hur skulle Margareta gå vidare?
Och så får de liksom fundera och då kan man också ha det som en värderingsövning att ja ni som tror att Margareta gör på det här viset ni går och ställer er i det hörnet, så att man har lite olika påståenden. (Margareta)
Lärarna lär ut KÖRA (eleven ska tänka på Kroppsspråk, Ögon, Röstläge och Använda rätt ord när den pratar med någon eller pratar för klassen). Ettorna har en livskunskapsbok där de skriver, ritar
24 och klistrar in saker i. Teman i boken har varit livet de hade innan skolan och vad de är bra på (de listar egenskaper). Det är vad de gör på SET-lektionerna, lärarna stärker också elevernas självbild genom deras positiva bemötande.
6.5 Förutsättningar
De förutsättningar som krävs för att arbeta med självbild och självkänsla är enligt både Margareta och Nora att man som lärare ska fundera lite innan man börjar använda sig av SET-metoden tillsammans med eleverna. Man ska som lärare känna att det här kan jag jobba med, att det är viktigt. De tycker också att lärare måste gå SET-utbildningen. Andra saker som tas upp i pedagogernas svar är tips på hur man kan göra och varför, lära sig genom att göra själv och testa samt det positiva förhållningssättet. Lina anser att små grupper är en förutsättning för annars blir det inte riktigt bra. Nora tycker alla på hela skolan ska få ta del av SET-materialet:
… det är viktigt att alla får materialet också i händerna, det materialet som finns […]Ja det tycker jag å alla fritidspedagoger, all personal som ska jobba med det, det tycker jag är viktigt att dom har god tillgång till materialet som finns.
6.6 Positivt med att arbeta med självkänsla och självbild i SET-metoden
Margareta sammanfattar vad egentligen alla pedagoger menar i sina svar; nämligen att SET- metoden lär barn att använda sina kompetenser:
De har ju jättemånga kompetenser alla barn men de vet ju inte hur de ska använda dom […] vi som vuxna måste hjälpa dem och det är ju likadant i skolan likväl som att jag hjälper dig med matten så måste jag hjälpa dem med SET.
Att eleverna känner sig starka i sig själva, att de känner att de duger och är någon, att de lär sig om
25 sig själva, att de lär sig ett sätt att tänka, att de tränar sig i att hantera känslor och att det blir mindre bråk var positivt med att arbeta med självkänsla och självbild i SET-metoden. Att eleverna lär sig konflikthantering, att de lär sig lyssna aktivt samt glada barn som trivs och mår bra lyftes också. Det blir ett förhållningssätt till sig själv och andra menade pedagogerna. Det handlar mycket om att eleverna ska träna sig i olika saker, som ex. känna sig stark i sig själv eller träna sig i ett sätt att tänka:
Alltså man kan ju träna barn på olika saker och så småningom blir det automatiserat. Och det märks jätteväl. (Margareta)
Ann-Britt tycker att förutom att barnen trivs med sig själva och varandra så får hon kunskapsmässigt en bättre grupp:
… man får en lugn grupp då […] För när man har den här gruppen som trivs å har roligt tillsammans å är inne i den positiva spiralen det är ju först då man kan lära dom nåt egentligen, å det sprider ju, det gör ju även då att man får kunskapsmässigt en duktig grupp, det är ju effekten också av det.
Margareta tyckte att det också var en vinst för de vuxna på skolan eftersom de hela tiden ska bejaka det positiva.
6.7 Negativt med att arbeta med självkänsla och självbild i SET-metoden
Varken Wanda, Nora eller Lina kan se något negativt med SET-metoden. Ann-Britt tycker själv inte det finns något negativt men att det säkert kan finnas de som tycker det om de inte är säkra i metoden. Hon tror också att en del kan känna att det känns tråkigt att vara manualstyrd. Margareta är också inne på detta:
… jag kan tänka mig att det blir negativt för en pedagog som känner att, nä men jag anammar inte den här metoden, jag tycker inte den är okej.
26 Då kan det bli något negativt med det i stället, det märker ju barnen
direkt.
Pedagogerna tycker också att de kan få sålla bort en del, att de inte kan göra allt som SET- metoden förespråkar utan att de får anpassa det till deras egna grupper.
6.8 Uppfångande av barn, inkludering
Alla pedagogerna svarar att alla barn fångas upp i arbetet med självkänsla och självbild i SET- metoden, de har haft med sig alla. Wanda och Nora menar att det finns en del barn som har svårare att uttrycka sin åsikt men att det är därför eleverna får säga pass (inte svara eller berätta) om de vill. Margareta menar att jobbar man efter SET-metoden så jobbar man efter varje barns förutsättningar. Ann-Britt svarar bestämt på frågan om alla barn fångas upp eller om det är några barn som faller utanför:
Nä, det är ju min uppgift att se till att ingen gör. Det skulle liksom inte hända!
Lina poängterar åter igen hur viktigt hon tycker det är att arbeta i små grupper:
… det är lite det att när man jobbar i grupper så tycker jag det finns det ingen möjlighet att inte va delaktig, det är det som är faran med ju större grupper man har tycker jag, det är så lätt att man som pedagog missar någon eller att nån sitter å tänker på nåt annat så har man en liten grupp så kan man se till att dom är med.
6.9 Förändring och resultat
På frågan om de sett någon förändring gällande självkänsla eller självbild sedan de började med metoden är de flesta pedagoger inte helt säkra. De menar på att det alltid är en utveckling och att det är svårt att säga om det är SET-metoden som gjort skillnad. En människa skiftar från topp till
27 dal, från att vara uppe till att vara nere, som Wanda uttrycker det. Men de tror att metoden ger resultat särskilt om man jämför med att inte ha det. Ann-Britt tror inte att det är SET-metoden i sig utan hur lärarna jobbar med de här frågorna och att det finns många metoder att använda sig av. Lina tror att SET-metoden gett resultat. Hon hoppas i alla fall på det:
… det är svårt, jag vet ju inte hur dom skulle va om vi inte hade arbetat med det.
Däremot tror hon och de flesta pedagogerna att det ger resultat i längden om de jobbar med det i hela grundskolan. Ett par av pedagogerna hänvisar till att Kimber sagt att det tar några år innan man ser en förändring på hela skolan. De flesta ser resultat i sin egen grupp men vet inte om det är något resultat på hela skolan. Nora säger att eleverna har blivit bra på att sätta ord på saker ex
”Jag har blivit arg för att…” och att de har anammat stoppljusmetoden. Hon hoppas att de ska uppmärksamma känslobiten, se sig själv, lära sig reda ut saker och att alla får säga sitt och tala till punkt. Wanda ser en skillnad men ”den är inte superklar”, dock anser hon att hennes grupp blivit mer homogen, att deras självkänsla blivit bättre, att de vågar ta för sig och är mognare.
Wanda är som alla pedagogerna övertygad om att de ska se positivt resultat i framtiden.
Margareta ser en väldig skillnad på den nuvarande klassen och den gamla klassen hon hade tidigare. Hon tycker man kan göra underverk och ser en förändring gällande hur eleverna bemöter varandra, att man kan köra in eleverna på en speciell arbetsgång (SET-metoden), eleverna lyssnar och respekterar varandra och det finns färre konflikter. Hon tror själv att det beror på SET-metoden men kan inte säga säkert.
6.10 Sammanfattning av resultat
Pedagogerna har en upplevelse av att SET är social och emotionell träning där eleverna tränar sig till ett bra bemötande och en bra självkänsla. SET hjälper dem i att bemöta barnen på ett bra sätt och få en bra barngrupp. Självkänsla och självbild var svåra begrepp tyckte pedagogerna men i stort handlade självkänsla om det som kommer inifrån, att man mår bra, duger samt känner och litar på sig själv. Arbetet med självbild och självkänsla består främst av fyrahörnsövningar, att eleven ska tänka efter vad den tycker, uttrycka det och stå för det, känslor, teater och KÖRA.
28 Lärarnas positiva bemötande främjar också elevernas självkänsla och självbild.
Förutsättningar som krävs är att läraren funderar över och känner för metoden innan man börjar, att man får tips på övningar och att man lär sig det positiva bemötandet. Positivt med metoden är att eleverna lär sig använda sina kompetenser; att de känner sig starka i sig själva, att de lär sig ett sätt att tänka, hantera känslor, lär sig konflikthantering och lyssna aktivt. Pedagogerna tycker inte själva att det fanns något negativt med SET, men att de som inte är säkra på metoden eller inte gillar att vara manualstyrda nog tycker det. Pedagogerna får också sålla bort en del som inte passar deras elevgrupp. Alla elever fångas upp i SET.
Pedagogerna har en positiv uppfattning av arbetet med SET-metoden. De gillar metoden och tycker det är bra att de har fått hjälp med hur de ska bemöta eleverna och hjälpa dem i deras utveckling genom att eleverna får ett SET-metoden-tänk och övar sig i social och emotionell träning för att då mår eleverna bra och kan även lära sig mer på andra lektioner.
Alla pedagoger tror att SET ger resultat särskilt om man jämför med att inte ha det, men de är inte säkra. Pedagogerna menar i vissa fall att de inte vet hur eleverna varit om de inte arbetat med SET. De kan i de flesta fall påvisa en förändring på vissa områden i sin egen klass ex eleverna kan sätta ord på saker och beskriva hur de känner och varför, eleverna har lärt sig stoppljusmetoden, gruppen har blivit mer homogen, eleverna vågar ta för sig mer, är mognare, bemöter varandra och lyssnar bättre samt har färre konflikter. En lärare säger att hon ser en förbättring gällande självkänsla. Alla tror att SET ger resultat om lärarna arbetar med det några år och om alla årskurser har det.
29
7. Analys
I min analys kommer jag göra kopplingar mellan min teori och mitt resultat. Mina teoretiska utgångspunkter är Meads (1976) spegelteori som behandlar självbild och Johnssons (1997, 2003) teoretiska modell för inre och yttre självkänsla.
7.1 Pedagogernas upplevelser av SET-metoden
Enligt Colnerud & Thornberg (2003) är det inte alltid lätt för lärare att bedriva det fostransarbete som lärarrollen kräver av dem. Det finns stora förhoppningar knutna till lärares inflytande på elever. Många lärare känner sig osäkra över att de har en stor makt att påverka eleverna. De tycker också det är svårt för att det finns vissa värden som ska försvaras enligt läroplanen och alla människor håller inte med om det, varken lärare eller elever. Författarna diskuterar om det behövs metoder och modeller i värdepedagogik och fostransuppdrag eller inte. De menar att det är svårt för läraren att vara medveten om sina argument i fostrandet i den ordinarie undervisningen utan någon metod eftersom läraren då handlar intuitivt. Alla lärare är olika och ser olika på fostransuppdraget (Colnerud & Thornberg 2003). De flesta av mina informanter anser att SET-metoden var bra eftersom den är ett redskap i att hjälpa dem i fostransuppdraget.
SET-metoden hjälper dem att bemöta eleverna på ett bra sätt. Pedagogerna får handledning i hur de ska hantera konflikter och hur de får en bra barngrupp. Alla de här bitarna som har med fostran att göra får de hjälp med. De tycker att fostransarbetet blir lättare när de har en manual som säger hur de ska agera, de behöver inte vara osäkra. Sedan fanns det vissa av pedagogerna som arbetade utefter läroplanens värdegrund också men eftersom pedagogerna tyckte att SET- metoden inkluderade de värdena arbetade de efter SET-metoden i stället. Det är tydligen skönt att ha en metod att kunna luta sig mot.
Colnerud & Thornberg (2003) ställer sig frågan om barn måste tränas i att visa omsorg och respekt. Barn tycks utveckla en moralitet naturligt genom samspel med andra. Det borde tala för att värdepedagogik är onödigt (2003). Kimber (2009b) är av en annan ståndpunkt och menar att barn och ungdomar påverkas så pass mycket av olika faktorer att det behövs en metod i social
30 och emotionell träning för att barnen och ungdomarna ska utvecklas harmoniskt. Enligt henne behöver barn och ungdomar lära sig självkänsla, empati, hantera känslor och allt det som metoden innefattar (2009b). Pedagogerna anser att SET-metoden gör att eleverna tränar sig till att bemöta människor bättre än vad de redan gör. Att metoden tränar dem i ett visst sätt, ett visst förhållningssätt i hur de ska vara gentemot varandra. Pedagogerna arbetar med självbild och självkänsla i metoden och stärker och förändrar på sätt sina elever utifrån en modell (SET- metoden). Pedagogerna verkar därför inte anse att omsorg, respekt och moral kommer naturligt genom samspel utan SET-metoden ska lära eleverna att använda sina kompetenser och det måste de vuxna hjälpa dem med. Pedagogerna hävdar också att eleverna lär sig hantera konflikter och det ses därför heller inte som något barn kan göra självmant.
7.2 Pedagogernas arbete med SET-metoden
Om Johnssons (1997, 2003) teoretiska modell där hon delar in självkänsla i en yttre självkänsla (handlar om prestationer, utseende, egendomar och besvaras av frågan: Vad kan jag?) och en inre självkänsla (individen tar till sig andras uppfattningar om sig själv som en passiv mottagare och besvaras med frågorna: Vem är jag? Och Är jag nöjd med den jag är?) ska appliceras på SET-metoden blir eleverna glada presterare eller livsnjutare. Den glada presteraren har hög yttre och inre självkänsla och det har eleven när den tar sig an de utmaningar som SET-metoden erbjuder: eleven ska våga tala inför klassen, stå för det den säger och ställa upp för sin kompis när det behövs ex. Att den glada presteraren är trygg och att motivationen kommer inifrån stämmer överens med tankarna i SET-metoden. Den glada presteraren tävlar med och för sig själv och det kan eleverna säkert göra i SET-metoden. Eleverna tävlar aldrig emot varandra i metoden.
I arbetet med SET-metoden kan det också bildas livsnjutare (Johnsson (1997, 2003) som har en hög inre och en låg yttre självkänsla. Eleven kan prestera men har inget behov av det, det kan vara att eleven tar skolarbetet med ro och varken slappar eller tar ut sig. Det är elever som tar det lugnt, lever i nuet och inte känner någon press. En livsnjutare stöttar andra och det ska eleverna i SET-metoden lära sig att göra. Några tvångspresterare med låg inre och hög yttre självkänsla kan det säkert finnas på sina håll men kommer säkerligen försvinna allt mer i o m arbetet med SET.
