I min analys kommer jag göra kopplingar mellan min teori och mitt resultat. Mina teoretiska utgångspunkter är Meads (1976) spegelteori som behandlar självbild och Johnssons (1997, 2003) teoretiska modell för inre och yttre självkänsla.
7.1 Pedagogernas upplevelser av SET-metoden
Enligt Colnerud & Thornberg (2003) är det inte alltid lätt för lärare att bedriva det fostransarbete som lärarrollen kräver av dem. Det finns stora förhoppningar knutna till lärares inflytande på elever. Många lärare känner sig osäkra över att de har en stor makt att påverka eleverna. De tycker också det är svårt för att det finns vissa värden som ska försvaras enligt läroplanen och alla människor håller inte med om det, varken lärare eller elever. Författarna diskuterar om det behövs metoder och modeller i värdepedagogik och fostransuppdrag eller inte. De menar att det är svårt för läraren att vara medveten om sina argument i fostrandet i den ordinarie undervisningen utan någon metod eftersom läraren då handlar intuitivt. Alla lärare är olika och ser olika på fostransuppdraget (Colnerud & Thornberg 2003). De flesta av mina informanter anser att SET-metoden var bra eftersom den är ett redskap i att hjälpa dem i fostransuppdraget.
SET-metoden hjälper dem att bemöta eleverna på ett bra sätt. Pedagogerna får handledning i hur de ska hantera konflikter och hur de får en bra barngrupp. Alla de här bitarna som har med fostran att göra får de hjälp med. De tycker att fostransarbetet blir lättare när de har en manual som säger hur de ska agera, de behöver inte vara osäkra. Sedan fanns det vissa av pedagogerna som arbetade utefter läroplanens värdegrund också men eftersom pedagogerna tyckte att SET-metoden inkluderade de värdena arbetade de efter SET-SET-metoden i stället. Det är tydligen skönt att ha en metod att kunna luta sig mot.
Colnerud & Thornberg (2003) ställer sig frågan om barn måste tränas i att visa omsorg och respekt. Barn tycks utveckla en moralitet naturligt genom samspel med andra. Det borde tala för att värdepedagogik är onödigt (2003). Kimber (2009b) är av en annan ståndpunkt och menar att barn och ungdomar påverkas så pass mycket av olika faktorer att det behövs en metod i social
30 och emotionell träning för att barnen och ungdomarna ska utvecklas harmoniskt. Enligt henne behöver barn och ungdomar lära sig självkänsla, empati, hantera känslor och allt det som metoden innefattar (2009b). Pedagogerna anser att SET-metoden gör att eleverna tränar sig till att bemöta människor bättre än vad de redan gör. Att metoden tränar dem i ett visst sätt, ett visst förhållningssätt i hur de ska vara gentemot varandra. Pedagogerna arbetar med självbild och självkänsla i metoden och stärker och förändrar på sätt sina elever utifrån en modell (SET-metoden). Pedagogerna verkar därför inte anse att omsorg, respekt och moral kommer naturligt genom samspel utan SET-metoden ska lära eleverna att använda sina kompetenser och det måste de vuxna hjälpa dem med. Pedagogerna hävdar också att eleverna lär sig hantera konflikter och det ses därför heller inte som något barn kan göra självmant.
7.2 Pedagogernas arbete med SET-metoden
Om Johnssons (1997, 2003) teoretiska modell där hon delar in självkänsla i en yttre självkänsla (handlar om prestationer, utseende, egendomar och besvaras av frågan: Vad kan jag?) och en inre självkänsla (individen tar till sig andras uppfattningar om sig själv som en passiv mottagare och besvaras med frågorna: Vem är jag? Och Är jag nöjd med den jag är?) ska appliceras på SET-metoden blir eleverna glada presterare eller livsnjutare. Den glada presteraren har hög yttre och inre självkänsla och det har eleven när den tar sig an de utmaningar som SET-metoden erbjuder: eleven ska våga tala inför klassen, stå för det den säger och ställa upp för sin kompis när det behövs ex. Att den glada presteraren är trygg och att motivationen kommer inifrån stämmer överens med tankarna i SET-metoden. Den glada presteraren tävlar med och för sig själv och det kan eleverna säkert göra i SET-metoden. Eleverna tävlar aldrig emot varandra i metoden.
I arbetet med SET-metoden kan det också bildas livsnjutare (Johnsson (1997, 2003) som har en hög inre och en låg yttre självkänsla. Eleven kan prestera men har inget behov av det, det kan vara att eleven tar skolarbetet med ro och varken slappar eller tar ut sig. Det är elever som tar det lugnt, lever i nuet och inte känner någon press. En livsnjutare stöttar andra och det ska eleverna i SET-metoden lära sig att göra. Några tvångspresterare med låg inre och hög yttre självkänsla kan det säkert finnas på sina håll men kommer säkerligen försvinna allt mer i o m arbetet med SET.
31 Försakare med låg inre och yttre självkänsla kan det också finnas någon enstaka men de försvinner nog också snabbt i arbetet med SET. Det kommer sannolikt att finnas flest glada presterare och livsnjutare.
Självbild hör ihop med självkänslan men är ändå bilden någon har av sig själv och hur den känner och förstår sig själv samt inse sina begränsningar anser pedagogerna. Likheten med Mead (1976) är att det är en sammansättning av sociala kunskaper. Eftersom eleverna övar och leker med andra när de arbetar med självbilden så har de också samspelet med andra som författaren skriver om. Mead menar att självbilden tolkas inom individen och det gör eleverna när de själva ska tänka efter och ta ställning. Om Meads utveckling av jaget där den första fasen är leken där barnet tar efter ett annat barns attityd appliceras på SET-metoden så sker detta i början av arbetet med självkänsla i metoden då det är något nytt för eleverna och där lärarna poängterar att de får säga pass i övningarna om de inte vill svara eller berätta något. Det kan också vara i en fyrahörnsövning där eleven tar efter en annan elevs attityd och går och ställer sig i samma hörn.
Här går eleverna verkligen in i olika samspel med varandra där de värderar sig själva och därmed blir självmedvetna. I andra fasen spelet har barnet utvecklats till att klara av att ta någon annans roll. Detta lär sig eleverna då de spelar teater eller övar empati genom att sätta sig in i någon annans roll eller sits. Enligt Mead (1976) sker spelet också i vardagen då barn tar efter omvärldens attityder. Det gör eleverna i stort sett hela tiden på skolan eftersom alla pedagoger arbetar efter och lär ut SET-metodens värden, bemötande och förhållningssätt. Så på ett sätt ska de tänka själva men på ett sätt tänka som SET-metoden. Att människan har flera själv, en till varje relation, kommer eleverna gå in på senare när de pratar om roller i SET-metoden. De flesta av eleverna verkar ha kommit till den andra och sista fasen i utvecklandet av jaget eftersom nästan alla elever redan på lågstadiet sätter sig in i andra människors situation och kan spela teater, i och för sig på deras nivå men likväl gör dem det.
Thorén (2008) menar att det är bra för barn och ungdomar att sätta ord på hur man mår (2008).
Detta sker ofta när pedagogerna arbetar med SET-metoden. Eleverna ska lära sig att veta vad de känner när temat är självkännedom (vilket är ett annat ord för självbild). Thorén (2008) visar på att relationer och en gemenskap är viktig för hälsan vilket pedagogerna arbetar efter i SET-metoden under temat social kompetens. Då ska eleverna lära sig hantera förhållanden, röra sig i
32 olika sociala miljöer och samarbeta. Därmed arbetar pedagogerna med en del av det som BRIS tycker är viktigt för att främja psykisk hälsa hos barn.
7.3 Pedagogernas upplevelse av resultat vad gäller självkänsla och självbild i SET-metoden
En människa skiftar från topp till dal, från att vara uppe till att vara nere, som pedagogen Wanda uttrycker det och menar att en människa inte alltid är stabil. Så ser pedagogerna på det. Johnssons teoretiska modell som delar in människor i fyra olika sorter verkar ha en mer stoisk syn på människan, antingen är man si eller så. Därför blir det lite svårt att jämföra och analysera. Det som pedagogerna menar att eleverna utvecklats i (ex att sätta ord på sina känslor, konflikthantering, mognad och bättre bemötande) handlar både om den inre och yttre självkänslan (Johnsson 1997, 2003) för de har lärt känna sig själva och kan mer, de har lärt sig fler saker, utvecklats i sina färdigheter. Därför finns det sannolik fler glada presterare och livsnjutare än det fanns innan pedagogerna började med SET-metoden.
En tolkning av Meads (1976) teori om självbild skulle kunna vara att i den första fasen tar barnet efter ett annat barn utan att tänka för att passa in. I den andra och sista fasen kan barnet ta efter ett annat barn mer som i en teater och det är medvetet om att det går in i en roll. Enligt Meads teori blir då förändringen att pedagogerna i SET-metoden övar och fasar in eleverna i den sista fasen spelet. Förändringen har gått från leken till spelet.
33