ORSKNING  OCH  UTVECKLING  OCH  VÄRDERELEVANS F

F

ORSKNING  OCH  UTVECKLING  OCH  VÄRDERELEVANS

Kan  en  balansföring  av  investeringar  i  forskning  och  utveckling  öka  

redovisningsinformationens  värderelevans?  

ELISABET  TORSLOW  &  FREDRIK  YTTERBERG  

HANDLEDARE:  MATTIAS  HAMBERG  

KANDIDATUPPSATS  I  FÖRETAGSEKONOMI  HÖSTTERMINEN  

FÖRETAGSEKONOMISKA  INSTITUTIONEN  

SAMMANFATTNING

Under de senaste årtiondena har värdering och redovisning av immateriella tillgångar blivit omdebatterade av redovisningspraktiker, standardsättare och akademiker. En av de debatterade immateriella tillgångarna är forskning och utveckling och den internationella standarden IAS 38 redogör för hur en sådan tillgång ska redovisas. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida redovisningsinformationens värderelevans påverkas av en balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling. Studien utgår från en kvantitativ ansats och omfattar de svenska börsnoterade företag som redovisade investeringar i forskning och utveckling under räkenskapsåren 2001 till 2010. För att utreda syftet konstruerades en balansföringsmodell och därefter gjordes multipla regressionsanalyser på resultaten från den modellen. Vi förväntar oss ett samband mellan att balansföra investeringar i forskning och utveckling och en ökad värderelevans, samt ett samband mellan balansföring och aktiepriser.

FÖRORD

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Mattias Hamberg, för hans stöd och handledning under uppsatsarbetes utveckling. Vi vill även tacka våra familjer för stöd och hjälpande ord, samt till de

medstudenter som har bollat idéer med oss under många timmar på Ekonomikum.

Uppsala den 17 januari 2013

INNEHÅLLSFÖRTECKNING   1.  INLEDNING   1   1.1  PROBLEMBAKGRUND   1   1.2  PROBLEMDISKUSSION   2   1.3  SYFTE   4   1.4  AVGRÄNSNING   4   1.5  DISPOSITION   4  

2.  REDOVISNINGSPRAXIS  OCH  NORMER   5  

2.1  STANDARDSÄTTAREN  IASB  OCH  UPPSÄTTNINGEN  AV  IFRS   5  

2.1.2  REDOVISNINGENS  KVALITATIVA  EGENSKAPER   6  

2.2  REDOVISNING  AV  IMMATERIELLA  TILLGÅNGAR  ENLIGT  IAS  38   6  

2.2.1  KRITERIER  FÖR  ATT  BALANSFÖRA  INVESTERINGAR   8  

2.2.2  AVSKRIVNING  OCH  NEDSKRIVNING  AV  FOU-­‐INVESTERINGAR   8  

3.  TEORETISK  REFERENSRAM   9  

3.1  GRUNDLÄGGANDE  REDOVISNINGSPRINCIPER   9  

3.1.1  KONSERVATIV  REDOVISNING  OCH  FÖRSIKTIGHET   9  

3.1.2  FÖRSIKTIGHET  OCH  REDOVISNINGENS  RELEVANS   11  

3.2  HYPOTESEN  OM  EFFEKTIV  MARKNAD   11  

3.2.2  EFFEKTIVA  MARKNADER  OCH  FORSKNING  OCH  UTVECKLING   12  

3.3  MARKNADENS  VÄRDERING  AV  FÖRETAG   12  

3.3.1  OHLSONMODELLEN   14  

3.4  TIDIGARE  FORSKNING   14  

3.5  HYPOTESER   15  

3.6  ANALYSMODELL   16  

4.  METOD   17  

4.1  VAL  AV  METOD   17  

4.2  TILLVÄGAGÅNGSÄTT   18   4.2.1  DATAINSAMLING   18   4.2.2  URVAL   18   4.2.3  BORTFALL   19   5.  STATISTISK  METOD   19   5.1  STATISTISKA  GRUNDER   20  

5.2  STUDIENS  MÅTT  OCH  MODELLER   21  

5.2.1  BALANSFÖRINGSMODELLEN   21  

5.2.2  UTVECKLING  AV  PRISSÄTTNINGSMODELLEN   22  

5.3  PRÖVNING  AV  HYPOTESERNA   24  

6.  EMPIRISKT  RESULTAT   26  

6.1  STUDIENS  VARIABLER   26  

6.2  REGRESSIONSRESULTAT   27  

6.2.1  SAMBAND  MELLAN  VARIABLERNA   29  

6.4  ANALYS   30  

6.4.1  ANALYS  AV  MODELLERNA   31  

6.4.2  DUMMYVARIABLER   32  

6.4.3  REDOVISNINGENS  KVALITET   32  

7.  KONKLUSION   33  

7.1  SLUTSATS   33  

7.2  STUDIENS  TROVÄRDIGHET   34  

8.  FÖRSLAG  TILL  FRAMTIDA  FORSKNING   35  

REFERENSLISTA   36  

TRYCKTA  KÄLLOR   36  

ELEKTRONISKA  KÄLLOR   39  

BILAGOR   41  

BILAGA  I  –  BALANSFÖRINGSMODELLEN   41  

BILAGA  II  –  ANVÄNDNINGEN  AV  FIXERAD  EFFEKT   43  

BILAGA  III  –  HÄRLEDNING  AV  PRISSÄTTNINGSMODELLEN   44  

Figurförteckning  

FIGUR  1:  EGEN  TOLKNING  AV  REGLERNA  I  IAS  38   7  

FIGUR  2:  STUDIENS  EGENKONSTRUERADE  ANALYSMODELL   17  

Tabellförteckning  

TABELL  1:  STUDIENS  URVAL   19  

TABELL  2:  STUDIENS  SIGNIFIKANSNIVÅER   20  

TABELL  3:  BALANSFÖRINGSMODELLENS  POSTER   21  

TABELL  4:  DEFINITIONER  AV  MODELLERNAS  VARIABLER   24  

TABELL  5:  EN  KARTLÄGGNING  ÖVER  STUDIENS  BESKRIVANDE  STATISTIK   26   TABELL  6:  REGRESSION  ÖVER  SAMBANDET  MELLAN  AKTIEPRISET  OCH  FÖRKLARANDE  VARIABLER   28   TABELL  7:  PEARSONS  KORRELATION.  DE  STARKASTE  SAMBANDEN   29   TABELL  8:  KARTLÄGGNING  ÖVER  SAMBANDEN  MELLAN  ÅRLIGA  DUMMYS  OCH  AKTIEPRISER   30  

1.INLEDNING

1.1PROBLEMBAKGRUND

Under de senaste årtiondena har värdering och redovisning av immateriella tillgångar blivit omdebatterade av redovisningspraktiker, standardsättare och akademiker (Kothari, Laguerre & Leone, 2002; Marton, Falkman, Lumsden, Pettersson & Rimmel, 2008). I och med att ekonomin har blivit mer kunskapsbaserad, har immateriella tillgångar blivit allt viktigare (Marton et al., 2008). En immateriell tillgång brukar definieras som en identifierbar och icke-monetär tillgång utan fysisk substans (Redovisningsrådets rekommendation, § 15). De principer och riktlinjer som redogör för hur företag ska identifiera och redovisa sådana tillgångar återfinns i den internationella redovisningsstandarden IAS 38 (International Accounting Standard 38) (Keys & Ardern, 2008). Dock är det svårt att behandla dessa tillgångar i redovisningen, då det i praktiken är svårt att objektivt bestämma dess värde (Marton et al., 2008).

För att alla företag ska kunna tillämpa samma standarder i alla situationer, krävs det att de är väl utarbetade och generella (Johansson & Östman, 1992). Enligt IASB (International Accounting Standards

Board), den organisation som utvecklar internationella redovisningsstandarder, ska finansiell

rapportering ge användbar information till investerare (Deegan & Unerman, 2007). Beroende på hur rapporterna utformas, ger de mer eller mindre relevant information till företags intressenter (Marton et al., 2008). Tidigare forskning visar att det kan uppstå en informationsasymmetri1 _{mellan företaget} och dess intressenter, på grund av att företaget ges utrymme att tolka och tillämpa redovisningsstandarder av immateriella tillgångar (Ding, Richard & Stolowy, 2008).

Redovisningsinformations värderelevans är en av de grundläggande egenskaperna för att skapa en kvalitativ redovisning (Hellström, 2006). Information är värderelevant när den är associerad med investerares värdering av företag och reflekteras i företagets aktiepris (Wyatt, 2008). Det innebär vid undersökning av redovisningsinformations värderelevans, krävs det att de uppgifter som är av intresse är signifikant associerade med den information som investerare använder när de värderar                                                                                                                

1_{Informationsasymmetri definieras enligt Aboody & Lev (2000) som när chefer kan följa förändringar i investeringar,}

företaget för att slutsatsen ska kunna dras att uppgifterna är relevanta (Wyatt, 2008).

Francis, Olsson, LaFond och Schipper (2004) menar att värderelevans är en av de viktigaste egenskaperna i skapandet av en kvalitativ redovisning, mycket viktigare än konservatism eller aktualitet. Detta argument stödjer även resonemanget att redovisningsinformationens värderelevans är inte bara viktig för investerare, utan även för andra intressenter och standardsättare (Barth, Beaver, Landsman, 2001).

Svårigheten med att värdera immateriella tillgångar beror på att de är osäkra tillgångar i sin natur (Wyatt, 2008) och det är därmed svårt att objektivt definiera och värdera dess framtida ekonomiska fördelar (Marton et al., 2008). Denna problematik har gjort att redovisare och finansanalytiker värderar immateriella tillgångar med försiktighet och investeringar i dessa tillgångar har kostnadsförts direkt i resultaträkningen. Dock har denna försiktighet i redovisningen kritiserats, då den inte ansågs vara aktuell och användbar i den ”nya” kunskapsbaserade ekonomin. Därmed har redovisningen utvecklats till att fler immateriella tillgångar redovisas i balansräkningen än tidigare, till exempel webbrelaterade tillgångar och forskning och utveckling (Marton et al., 2008).

Företag som bedriver arbete med forskning och utveckling (FoU)2 _{höjer successivt nivån på sitt} tekniska och vetenskapliga kunnande. Arbetet syftar huvudsakligen till att utveckla kunskap (Bokföringsnämnden, 2012). Redovisning av investeringar i forskning och utveckling kan därför vara ett tecken på framtida lönsamhet (Han & Manry, 2004).

Företagens investeringar i FoU har ökat markant de senaste årtiondena (Lev & Sougiannis, 1996; Pandit, Wasley, Zach, 2011). Detta har lett till att många studier har genomförts för att bidra till den pågående diskussionen kring hur redovisningen av FoU-investeringar skall ske (Kothari et al., 2002).

1.2PROBLEMDISKUSSION

Redovisningen av FoU-investeringar är en öppen fråga och i dagsläget sker den inte på samma sätt                                                                                                                

2  _{Genomgående i uppsatsen kommer forskning och utveckling att benämnas vid förkortningen FoU}

världen över. FASB3 _{(Financial Accounting Standards Board) förespråkar att samtliga FoU-investeringar} ska kostnadsföras direkt i resultaträkningen, medan internationella standarder som IAS 38 kräver att de balansförs, förutsatt att de uppfyller vissa kriterier. De som förespråkar direkt kostnadsföring, menar att den metoden är att föredra eftersom den eliminerar möjligheten för företag att aktivera4 investeringar i projekt som sannolikt inte kommer att lyckas. De som förespråkar att balansföra FoU-investeringar, menar att genom att inte erkänna framgångsrika investeringar som tillgångar, påverkas redovisningens relevans negativt. (Cazavan-Jeny & Jeanjean, 2006)

Förutsatt att investeringen möter givna kriterier i IAS 38, visar tidigare studier att en högre värderelevans uppnås genom att balansföra FoU-investeringar (Holthausen & Watts, 2001; Ronen, 2001; Barth et al., 2001). Att balansföra investeringar innebär även att informationsasymmetrin mellan företag och dess intressenter minskar (Lev & Sougiannis, 1996). Anledningen till detta är att en balansföring av en FoU-investering tydligare visar om investeringen kan generera framtida vinster (Anagnostopoulou, 2010).

I slutet av 1990-talet blev det tillåtet för företag i vissa europeiska länder att använda sig av IAS som ett substitut till inhemska standarder (Soderstrom & Sun, 2007; Marton et al., 2008). I Sverige blev det tillåtet att ta upp FoU-investeringar som en immateriell tillgång i balansräkningen 1999. För att en sådan investering ska få tas upp, måste den med största sannolikhet visa på framtida lönsamhet. (Bokföringsnämnden, 2012) Då det är svårt att avgöra vilka FoU-investeringar som kommer att generera framtida lönsamhet, kan det leda till att marknaden undervärderar de fördelar sådana investeringar kan ge (Deegan & Unerman, 2006). Osäkerheten om framtida ekonomiska fördelar stödjer FASB:s argument att kostnadsföra FoU-investeringar direkt i resultaträkningen (Kothari et al., 2002; Pandit et al., 2011)

Dock är ett implicit antagande angående värderelevans att den mest attraktiva redovisningsmetoden är den som förbättrar det statistiska sambandet mellan aktiepriser och-/eller avkastning på resultatet, det bokförda värdet eller andra redovisningsvariabler (Cazavan-Jeny & Jeanjean, 2006). Då tidigare                                                                                                                

3  _{FASB är en amerikansk organisation som fastställer standarder för finansiell redovisning vid upprättandet av finansiella}

rapporter för amerikanska icke-statliga företag (FASB, 2013).  

4 _{Att aktivera en kostnad innebär att en den tas upp som en tillgång i balansräkningen, det vill säga att kostnaden}

forskning visar att detta samband ökar vid en balansföring av FoU-investeringar, är denna redovisningsmetod mest lämplig (Lev & Sougiannis, 1996; Kothari et al., 2002; Callimaci & Landry, 2004; Han & Manry, 2004).

1.3SYFTE

Då liknande studier på området inte har undersökt företag i Sverige, är det av intresse att bredda forskningen inom detta fält. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan att balansföra FoU-investeringar och redovisningsinformationens värderelevans. För att uppnå syftet kommer det utredas om en balansföring och avskrivning av samtliga FoU-investeringar i enlighet med IAS 38, har en påverkan på redovisningsinformationens värderelevans. Därmed mynnar syftet ut i frågan:

Finns det ett samband mellan en balansföring av samtliga FoU-investeringar och redovisningsinformationens värderelevans?

1.4AVGRÄNSNING

Denna studie avgränsar sig till att endast studera de svenska företag som bedriver arbete med forskning och utveckling. Vidare ämnar studien att endast undersöka de företag som redovisar efter internationella redovisningsstandarder, specifikt IAS 38 om immateriella tillgångar, vilket är samtliga företag noterade på svenska börsen. Avslutningsvis avgränsar sig studien till räkenskapsåren 2001 till 2010.

1.5DISPOSITION

den teoretiska referensramen. I kapitel sju sammanfattas studien genom att dra slutsatser av resultatet och diskuterar studiens trovärdighet. Studien avslutas i kapitel åtta där det ges förslag till framtida forskning.

2.REDOVISNINGSPRAXIS OCH NORMER

Detta kapitel inleds med en kortfattad introduktion till den organisation som ger ut internationella redovisningsstandarder. Vidare fortsätter kapitlet att presentera IAS 38, den standard som anger hur FoU-investeringar ska behandlas i redovisningen samt vilka kriterier som måste uppfyllas för att få aktiveras i balansräkningen.

2.1STANDARDSÄTTAREN IASB OCH UPPSÄTTNINGEN AV IFRS

IASB är en oberoende Londonbaserad organisation (Ball, 2006; Perry & Nölke, 2006; Marton et al., 2008) som ger ut IFRS (International Financial Reporting Standards). Tanken med denna uppsättning av standarder är att de ska gälla för den finansiella rapporteringen för alla börsnoterade företag världen över (Ball, 2006). Mellan 1973 och 2000 utfärdades internationella standarder av föregångaren till IASB, IASC (Accounting Standards Commitee), ett organ som grundades av redovisningsinrättningar i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Irland, Australien, Kanada, Japan, Mexico och USA (ibid). Under den perioden kallades de regler som IASC gav ut International Accounting Standards (IAS). När IASB5 _{tog över standardsättningen i april 2001 kallas de internationella} standarderna som tidigare nämnt för IFRS, men de tidigare standarderna (IAS) accepteras fortfarande som legitima (Ball, 2006). Alla standarder som IASB utvecklar efter 2001, kallas för IFRS. Om en tidigare IAS revideras så att dess innehåll ändras väsentligt, betyder den namn till IFRS (Marton et al., 2008).

Avsikten med IASB:s arbete är att utveckla principbaserade redovisningsstandarder. Dessa standarder utgår från IASB:s föreställningsram för finansiell rapportering (Marton et al., 2008). Principbaserade standarder ger inte tydliga riktlinjer för hur principerna skall tillämpas i enskilda fall, utan istället får de företag som tillämpar standarderna göra egna tolkningar och bedömningar. Principbaserade redovisningsstandarder innefattar kvalitativa normer mer än vad regelbaserade                                                                                                                

standarder gör (Marton et al., 2008). De företag som har övergått till att redovisa enligt IFRS har generellt mindre resultatmanipulering, erkänner förluster snabbare och har mer värderelevanta resultat, vilket tolkas som ett bevis på högre redovisningskvalitet (Barth et al., 2001).

2.1.2REDOVISNINGENS KVALITATIVA EGENSKAPER

I IASB:s föreställningsram tas de kvalitativa egenskaperna för redovisning upp. Redovisning måste innefatta dessa egenskaper för att vara användbar för företags intressenter (Marton et al., 2008). De främsta egenskaperna som har identifierats i IASB:s ramverk är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet (Deegan & Unerman, 2007). För att redovisningsinformationen ska vara begriplig, kräver det att den förstås av användare med kunskap om ekonomi eller redovisning. Dock innebär det inte att komplex information ska uteslutas från årsredovisningar bara för att det finns en möjlighet att inte alla läsare begriper den (ibid). Enligt ramverket klassas redovisningsinformation som relevant om den influerar användarnas ekonomiska beslut, genom att hjälpa dem utvärdera tidigare, pågående eller framtida händelser, eller att bekräfta/korrigera tidigare gjorda utvärderingar. Redovisningens information anses vara tillförlitlig om den är fri från värderingar och felaktigheter och därmed kan användarna lita på den (ibid). Den sista kvalitativa egenskapen i IASBs ramverk är

jämförbarheten. För att förenkla jämförelsen mellan olika enheter, måste mätmetoder och redovisning

vara konsekvent. (Deegan & Unerman, 2007)

2.2REDOVISNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR ENLIGT IAS38

IAS 386 _{är en internationell redovisningsstandard som redogör för hur immateriella tillgångar ska} behandlas i redovisningen, om de inte behandlas av någon annan standard. Definitionen av en immateriell tillgång är identifierbarhet, kontroll över tillgången och att den genererar framtida ekonomiska fördelar. Om en post inte motsvarar definitionen av en immateriell tillgång, kostnadsförs den vid den tidpunkt den förvärvas eller när den internt upparbetas. För att ett företag ska kunna redovisa en immateriell tillgång i balansräkningen7_{, måste företaget kunna visa att posten dels} motsvarar definitionen, samt att den uppfyller vissa ställda kriterier.

6 _{Samtlig information om IAS 38 är hämtad från den svenska översättningen av International Accounting Standards}

(IAS), tillgänglig via Uppsala Universitets biblioteksresurser i FAR Komplett.

7 _{I de nya förordningarna i IAS kallas balansräkning numera rapport över finansiell ställning, men i denna studie kommer}

Även om forskning och utveckling kan resultera i en tillgång av fysisk form, såsom en prototyp, behandlas själva kunskapen som en immateriell tillgång och skall därför redovisas enligt IAS 38. Dock ska ingen immateriell tillgång som uppstår genom forskning eller under en forskningsfas i ett internt projekt redovisas som en tillgång i balansräkningen, utan de ska istället kostnadsföras direkt i resultaträkningen. Det beror på att det är svårt för ett företag att bevisa att en immateriell tillgång under forskningsperioden kommer att generera framtida ekonomiska fördelar. Det är därmed endast de immateriella tillgångar som uppstår genom utveckling eller under utvecklingsfasen som ska tas upp i balansräkningen8_.

Då en investering i FoU tas upp i balansräkningen, tas den upp till redovisat värde. Det innebär att det belopp som redovisas i balansräkningen är värdet som kvarstår efter ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar. Enda undantaget är första gången en immateriell tillgång tas upp i balansräkningen, då den värderas och tas upp till dess anskaffningsvärde. En utgift för forskning och utveckling som en gång kostnadsförts, får inte senare tas upp i balansräkningen. I figur 1 tydliggörs det hur en FoU-investering ska behandlas i redovisningen.

FIGUR 1: EGEN TOLKNING AV REGLERNA I IAS 38

8 _{Immateriella tillgångar som uppstår genom utveckling eller under utvecklingsfasen, måste uppfylla ställda}

förutsättningar i IAS 38 att få balansföras. Dessa tas upp under avsnitt 2.2.1 FoU-­‐

investering  

Uppfyller  kriterierna  

 i  IAS  38   balansräkningen  Aktiveras  i  

Ackumulerade   avskrivningar  &   nedskrivningar  dras  av  

Uppfyller  inte  

2.2.1KRITERIER FÖR ATT BALANSFÖRA INVESTERINGAR

En immateriell tillgång ska redovisas i balansräkningen endast om den troligtvis kommer att ge framtida ekonomiska fördelar som kan hänföras till tillgången och tillfalla företaget, samt om tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett trovärdigt sätt. Framtida ekonomiska fördelar innebär att tillgången kan innefatta intäkter från försäljning av produkter eller tjänster, kostnadsbesparingar eller andra ekonomiska fördelar som tillgången kan innefatta. För att kunna visa hur en tillgång ska kunna generera framtida ekonomiska fördelar, uppskattas dessa i enlighet med reglerna i IAS 36 Nedskrivningar9_.

2.2.2AVSKRIVNING OCH NEDSKRIVNING AV FOU-INVESTERINGAR

Enligt IAS 38 så fördelas det avskrivningsbara beloppet systematiskt över nyttjandeperioden. Det innebär att avskrivningsprincipen10 _{ska återspegla mönstret för hur tillgångens framtida ekonomiska} fördelar förväntas användas av företaget. Då detta inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt, skall avskrivningen ske linjärt. Även enligt Bokföringsnämndens rekommendationer11_{, ska kostnader för} arbete med forskning och utveckling skrivas av enligt planenlig linjär avskrivning. Enligt Bokföringslagen 17§ 2st., skall minst en femtedel skrivas av varje år (Bokföringsnämnden, 2012). Det avskrivna beloppet ska redovisas i företagets resultat, men om de framtida ekonomiska fördelarna kan utnyttjas i tillverkning av en annan tillgång, utgör avskrivningsbeloppen då en del av en annan tillgångs anskaffningsvärde.

Avskrivningen kan påbörjas då tillgången är färdig att användas, vilket innebär att den måste vara i ett sådant skick att den är användbar och att den är på plats.

9_{Om en immateriell tillgång kommer att generera framtida ekonomiska fördelar i kombination med andra tillgångar i}

företaget, tillämpas istället IAS 36 om kassagenererande enheter.

10 _{Linjär avskrivningsprincip, degressiv princip samt produktionsberoende principen.}

11 _{Bokföringsnämndens rekommendationer syftar till att harmonisera redovisningen av FoU-kostnader i svenska}

3.TEORETISK REFERENSRAM

I detta kapitel kommer den teoretiska referensramen att presenteras. Med hjälp av denna kommer förväntningar på studiens resultat att skapas och den ligger även till grund till analysen. Avsnittet avslutas med de hypoteser som den empiriska undersökningen genomförs utifrån.

3.1GRUNDLÄGGANDE REDOVISNINGSPRINCIPER

3.1.1KONSERVATIV REDOVISNING OCH FÖRSIKTIGHET

Problematiken med att objektivt värdera immateriella tillgångar, har lett till att både redovisare och finansanalytiker är försiktiga i denna värdering (Marton et al., 2008). När en immateriell tillgång bedöms om den ska få aktiveras i balansräkningen, gäller principiellt försiktighetsprincipen (ibid). Därför talar rådande internationella redovisningsstandarder om försiktighet vid redovisning i balansräkningen (Beaver & Ryan, 2005; Deegan & Unerman, 2007; Whittington, 2008). I IASB:s ramverk beskrivs försiktighet vid redovisning som följer:

”A degree of caution in the exercise of judgment needed in making the estimates required under conditions of

uncertainty” (IASB:s ramverk, § 37)12_.

Förutom standardsättare, förespråkar även statliga institutioner en högre grad av försiktighet i redovisningen (Basu, 1997). Detta har sin grund i att statliga institutioner föredrar en redovisning som är närmre kopplad till skattesystemet. Beskattningen av företag baseras på en hög grad av försiktighet för att beskattningen inte ska bli felaktig eller orättvis. (Watts, 2003)

Betoningen på försiktighet kan utgöra hinder för att skapa användbar finansiell information (IASB, 2012). Försiktighetsprincipen innebär att företag ska vara självkritiska i sin redovisning av genomförda transaktioner, vilket betyder att osäkerhet om framtida vinster i transaktioner resulterar i att de direkt kostnadsförs (Basu, 1997). Principen kan tillämpas på två olika sätt, forskningen talar om villkorlig (conditional) och ovillkorlig (unconditional) försiktighet (Beaver & Ryan, 2005; Iatridis, 2011).

Ovillkorlig försiktighet innebär att förväntad framtida ekonomisk vinning av en transaktion aldrig får tas upp i balansräkningen, utan ska istället kostnadsföras direkt, exempelvis internt utvecklade immateriella tillgångar (Beaver & Ryan, 2005). Detta bidrar till att relevansen minskar i de rapporterade värdena och skapar möjligheter för opportunistiskt beteende från företagens sida i form av resultatmanipulering (Basu, 2005; Beaver & Ryan, 2005; Iatridis, 2011). Penman och Zhang (2002) visar i sin studie till exempel hur investeringar i FoU som direkt kostnadsförs bidrar till lägre kvalitet i redovisade resultat och skapar dolda reserver. De dolda reserverna kan sedan användas till resultatmanipulering, genom att minska på investeringarna inom FoU och på så sätt få större effekt av tidigare investeringar i form av dess genererade inkomster (ibid).

Dagens standarder (IAS) medger dock att immateriella tillgångar får tas upp i balansräkningen under vissa förutsättningar, för att sedan skrivas av och därefter genomgå en nedskrivningsprövning (Beaver & Ryan, 2005). Däremot får tillgångarna aldrig skrivas upp. Denna tolkning är en villkorlig applicering av försiktighetsprincipen (ibid). Exempelvis visar en studie av företag på den brittiska marknaden att en villkorlig tolkning av principen bidrar till en högre relevans av rapporterade värden och ett starkare samband med rapporterade resultat (Anagnostopoulou, 2010).

Både IASB och FASB:s föreställningsramar diskuterar förekomsten av försiktighet eller konservatism i redovisningen, då företag och ekonomiska verksamheter omges av osäkerhet (IASB, 2008). Konservatism brukar enligt ett gammalt ordspråk definieras som att ”förutse ingen vinst, men förutse alla förluster” (Bliss, 1924; Watts, 2003). Att förutse vinster innebär att erkänna dem innan det finns rättsligt anspråk på intäkterna som genererar vinsten och innan intäkterna kan verifieras. Enligt tidigare forskning tolkas ordspråket som ”revisorers tendens att kräva en högre grad av kontroll för att

tolka goda nyheter som vinster och tolka dåliga nyheter som förluster” (Basu, 1997; Watts, 2003). En annan

3.1.2FÖRSIKTIGHET OCH REDOVISNINGENS RELEVANS

Penman och Zhang (2002) visar hur konservatism i redovisningen bidrar till inkonsekventa resultat och ger investerare sämre möjligheter att förutse framtida resultat. På samma sätt visar Basu (1997) att redovisningen av investeringar i till exempelvis FoU inte rapporteras tidsenligt. Faktorer som dessa gör att redovisningens relevans blir lidande och skapar svårigheter för investerare att bedöma framtida kassaflöden och därigenom korrekt värdera företagen marknadsmässigt (Iatridis, 2011). Ett exempel på detta är det som Basu (1997) finner i sin studie om utnyttjandet av försiktighet i redovisningen. Genom att göra en så kallad ”vinstvarning” för ett större negativt resultat än väntat innan bokslutet rapporteras till marknaden, kan företag påverka aktiekursen. Eftersom marknaden reagerar starkare på den tidigare nyheten, tappar den senare publicerade redovisningsinformationen sin relevans (Basu, 1997).

3.2HYPOTESEN OM EFFEKTIV MARKNAD

Hypotesen om effektiv marknad uppkom 1970 när Eugene Fama sammanställde ett flertal empiriska studier. Hypotesen innebär att all information som finns tillgänglig för de som köper och säljer aktier, kommer att reflekteras i aktiers ”rätta pris”. Vidare definierades tre kategorier för att undersöka hur pass effektivt aktier får sitt rätta pris. Dessa kategorier baseras på vilken information som finns tillgänglig och hur snabbt den når ut till samtliga intressenter på marknaden. (Fama, 1970) Kategorierna är svag, semistark och stark form av effektivitet. Svag innebär att informationen att basera aktiepriser på är begränsad till tidigare aktiekurser och ny information flödar långsamt. Under den semistarka kategorin finns det mer information att tillgå, i form av årsredovisningar, analysrapporter och nyheter. I den starka kategorin är all informationen så effektivt fördelad på marknaden att ny information som kommer inte påverkar aktiepriset, då den redan reflekteras av aktiepriset. (Copeland, Thomas, Weston & Kuldeep, 2005)

handlas tills den når sitt rätta pris kallas för ”random walk”. Då den information som påverkar aktiepriset uppkommer slumpmässigt, är det svårt att förutse priset. (Fama, 1970)

Det finns kritik mot hypotesen om effektiv marknad. Möjligheten att genomföra analyser och att komma fram till ny information är tekniskt krävande och kostsamt. Marknadens aktörer har därför inte samma tillgång till information och prissättning av aktier blir då ineffektiv. (Copeland et al., 2005) Hypotesen får även kritik från de som analyserar marknaden ur psykologiska perspektiv. Kritiken är att marknader inte är effektiva i prissättning av aktier, eftersom människor värderar och reagerar olika på den information som finns. (Malkeil, 2003; Shiller, 2003).

3.2.2EFFEKTIVA MARKNADER OCH FORSKNING OCH UTVECKLING

FoU-investeringar är svåra att värdera. Det har uppmärksammats inom forskningen hur marknaden på bästa sätt kan värdera dessa investeringar (Anagnostopoulou, 2010; Pandit et al., 2011). Det har bevisats att innovativa företag vars investeringar resulterar i nya patent, får en mer korrekt värdering än företag vars investeringar inte gör det. Investerare kan bättre förstå FoU-investeringar genom att använda sig av annan information än den given i årsredovisningen, till exempel genom patent (Pandit et al., 2011).

Redovisningen av investeringar i FoU påverkar även marknadens förmåga att förstå dem. Jämförelser mellan företag som kostnadsför samtliga investeringar i FoU och de som balansför vissa utgifter, visar att marknaden värderar det sistnämna alternativet med mindre felmarginaler. Redovisning som innehåller viss balansföring av utvecklingskostnader informerar alltså marknaden om framtida vinster från dessa investeringar på ett bättre sätt än den information som ges vid direkt kostnadsföring. (Anagnostopoulou, 2010)

3.3MARKNADENS VÄRDERING AV FÖRETAG

redovisningsinformation (Penman, 2009). Denna information ligger till grund för skapandet av nyckeltal och värderingsmodeller, som hjälper investeraren att fastställa ett rimligt pris på ett företags aktier. Värderingen görs genom att beräkna nuvärdet av framtida vinster för en bestämd eller obestämd tidsperiod. Detta görs främst med hjälp av två modeller, ”Discounted Cash Flow

modeller”(DCF) eller ”Residual Earnings modeller” (RE-modeller) (Penman, 2009).

RE-modeller fastställer ett företags värde genom att diskontera framtida övervinster (residual earnings), som är den del av nettoresultatet som överstiger investerares förväntade avkastning på dess investeringar (Penman, 2009). Investerares förväntade avkastning är den ränta som investeringen i företaget förväntas ge, vanligen räknas den ut med hjälp av en CAPM-formel (Capital Asset Pricing

Model). Genom att addera framtida diskonterade övervinster till företagets eget kapital, fastställs

företagets marknadsvärde och därmed aktiepriset. När modellen används kan även förväntningar på framtida resultat inkluderas genom att uppskatta eventuella övervinster för varje kommande år efter förväntan (Penman, 2009). Han och Manry (2004) finner till exempel att investerare ser FoU-investeringar som en indikation på framtida vinster.

Till skillnad från RE-modeller, använder sig DCF-modeller av framtida kassaflöden istället för övervinster (Penman & Sougiannis, 1998). Genom att diskontera framtida kassaflöden med den vägda genomsnittliga kostnaden för kapital (WACC), fastställer DCF-modeller företags värde (Frykman & Tolleryd, 2003). Framtida kassaflöden baseras likt RE-modeller på investerares prognos om framtida vinster (Penman, 2009). En variant av DCF-modellen använder sig istället av en diskontering av förväntade framtida utdelningar. Denna variant använts inte lika mycket som den med rena kassaflöden eftersom företags policy för utdelningar skiljer sig åt mellan företag och över tiden. (Penman, 2009).

DCF-modeller är matematisk kopplade till RE-modeller och bör ge samma resultat när de värderar företag över en oändlig tidshorisont (Penman & Sougiannis, 1998; Penman, 2009). Modellerna är så pass lika att det går att härleda DCF-modellen så att värderingen baseras på eget kapital och nettoresultat precis som en RE-modell (Penman, 2009) Denna härledning är vidare förklarad i Bilaga

3. Eftersom redovisningsinformation ligger till grund för en stor del av den analys som investerare

3.3.1OHLSONMODELLEN

1995 publicerades James Ohlsons artikel ”Eamings, Book Values, and Dividends in Equity Valuation” där han genom vissa antaganden utvecklade en RE-modell till ett linjärt samband. I modellen är aktiepriset en funktion av redovisningsinformation samt kostanden för kapital och övrig information (Lundholm, 1995; Ohlson, 1995). Hans modell är vida känd som Ohlsonmodellen och har använts flitigt inom forskningen om sambandet mellan redovisningens olika delar och aktiepriset (Easton, 1999; Wang, 2008). Genom att bortse från kostnaden för kapital skapar modellen förutsättningar att undersöka värderelevansen av redovisningsinformation (Collins, Maydew & Weiss, 1997; Barth et al., 2001). Denna modell ser ut enligt följande:

𝑃𝑟𝑖𝑠_! = 𝛼_! + 𝛼_!𝐵𝑉𝐸_!+ 𝛼_!𝑁𝑉_!+ 𝜀_!

Där 𝑃𝑟𝑖𝑠_! är aktiepriset för år t och den beroende variabeln av funktionen. 𝐵𝑉𝐸_!  är företagets bokförda värde för år t (per aktie) och 𝑁𝑉! är nettoresultatet för år t (per aktie). Variabeln 𝜀!  är övrigt relevant information som påverkar aktiepriset och därmed värderingen av företaget. (Easton, 1999) Vid empirisk forskning om värderelevans bortser många forskare från variabeln 𝜀!  och anger den som 0 (Ferraro & Veltri, 2011). Ett viktigt antagande för användningen av Ohlsonmodellen är att marknaden är effektiv enligt Effektiva marknads hypotesen. Antagandet har även varit en källa till kritik mot användningen av modellen då marknaders effektivitet ofta ifrågasätts (Barth et al., 2001). I denna studie kommer Ohlssonmodellen att benämnas som ”Prissättningsmodellen”.

3.4TIDIGARE FORSKNING

Det finns mycket tidigare forskning kring ämnet om värderelevans och hur den påverkas av redovisningen av forskning och utveckling (Lev & Sougiannis, 1996; Aboody & Lev, 1998; Cazavan-Jeny & JeanJean, 2006; Collins et al., 1997), även om resultaten av denna forskning inte är enhetlig. Större delen av den tidigare forskningen behandlar hur en balansföring av kostnaderna reflekterar värderelevansen.

värde för de studerade företagen och därefter beräknas en balansföring. Med dessa uträkningar visas att de justerade posterna har stakare signifikant samband med aktiepriser och avkastningar, vilket indikerar på att redovisningsinformationens värderelevans når investerare. En viktig slutsats är att de delar upp sin population efter industrier, för att visa hur redovisningen av FoU-kostnader skiljer sig mellan olika typer av företag. Även i studien av Aboody och Lev (1998) visar de att årligen balansföra FoU-investeringar ökar värderelevansen och att denna metod är högre associerat med aktieavkastning.

För att undersöka värderelevansen i redovisningen av FoU-investeringar har Aboody och Lev (1998) samt Cazavan-Jeny och JeanJean (2006) använt sig av det linjära sambandet i prissättningsmodellen (Ohlsonmodellen). Genom att utföra multipla regressioner och stegvis bryta ut poster i årsredovisningen berörande FoU, har de undersökt dess samband med aktiepriset (Aboody & Lev, 1998; Cazavan-Jeny & JeanJean, 2006). Liknande metod har även använts av Hamberg och Beisland (2012) för att undersöka värderelevansen i redovisningen av goodwill efter införandet av IFRS 313_.

3.5HYPOTESER

Enligt den teoretiska referensramen och tidigare forskning på områden, är det ett rimligt antagande att redovisningsinformationen kan påverkas av hur FoU-kostnader redovisas.

Enligt den tidigare forskningen (Lev & Sougiannis, 1996; Aboody & Lev, 1998) finns det ett positivt samband mellan en balansföring av FoU och en ökad värderelevans. Därav är det av intresse att undersöka huruvida värderelevansen påverkas av en balansföring av samtliga investeringar i FoU. Denna metod kan ses som en villkorlig tolkning av reglerna i IAS 38.

H1 = Redovisningsinformationens värderelevans ökar med en balansföring av företags investeringar i

forskning och utveckling.

En konservativ redovisning kan innebära att resultaten blir inkonsekventa. Enligt Basu (1997)                                                                                                                

13 _{IFRS 3 togs i bruk den 1 juli 2009 och är den rådande standarden för redovisningen av rörelseförvärv. Denna}

innebär en villkorlig tolkning av försiktighetsprincipen ökar redovisningsinformationens värderelevans och även skapar ett starkare samband mellan aktiepriset och redovisningsinformationen. Då en villkorlig tolkning innebär att immateriella tillgångar får tas upp i balansräkningen, skapas ännu en förväntning med denna studie.

H2 = En balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling har ett positivt samband

med aktiepriset.

3.6ANALYSMODELL

FIGUR 2: STUDIENS EGENKONSTRUERADE ANALYSMODELL

4.METOD

I detta kapitel förklaras studiens tillvägagångssätt och motiverar de val som gjorts. Kapitlet avslutas med att åskådliggöra studiens urvalsprocess i en tabell.

4.1VAL AV METOD

En kvantitativ metod innebär att den information forskaren samlar in är i form av siffror och mängder. Utifrån den omvandlingen kan sedan statistiska analyser göras. En fördel med en kvantitativ metod är att frågeställningen kan täcka betydligt fler komponenter, men den främsta styrkan i en kvantitativ ansats är att den kan förklara olika företeelser och genom statistiska metoder möjliggöra generaliseringar. Eftersom denna studie baseras på ett stort urval i en statistisk undersökning, är det av stor betydelse att resultaten kan generaliseras och därför kommer studien att utgå från en kvantitativ ansats. (Holme & Solvang, 1997)

VÄRDERELEVANS  

IMMATERIALLA  

TILLGÅNGAR   REDOVISNINGENS  

KVALITATIVA  EGENSKAPER   REDOVISNINGSINFORMATION  

BALANSFÖRING  

BALANSFÖRINGS-­‐

MODELLEN   PRISSÄTTNINGSMODELLEN   -­‐

4.2TILLVÄGAGÅNGSÄTT 4.2.1DATAINSAMLING

Insamlingen av data består främst av sekundärdata, i form av redovisningsinformation från företagens koncernredovisningar och vetenskapliga artiklar. Den information om FoU från årsredovisningarna som behövs för att möjliggöra den statistiska analysen är årets investering, årets balansförda belopp samt årets avskrivning och eventuell nedskrivning av det balansförda beloppet. Utöver denna information, behövs även företagens aktiepris, som inhämtas från Datastream, som är en databas som innehåller ekonomisk och finansiell data för bland annat svenska noterade företag. Aktiepriset kommer i likhet med Collins et al. (1997) att hämtas från den första april för respektive år. Detta på grund av att redovisningsinformationen som undersöks ska ha funnits tillgänglig för marknaden och reflekterats i aktiepriset (Barth et al., 2001).

4.2.2URVAL

4.2.3BORTFALL

Då finansiella företag, som investmentbolag och banker, inte bedriver något betydande arbete med forskning och utveckling, kommer de därmed inte att räknas med och utgör bortfall 1. De observationer (företagsår) som saknar tillgänglig data för FoU-arbete, räknas också bort och utgör bortfall 2. Anledningen att datan saknas beror antingen på att de aktuella företagen inte funnits på svenska börsen under hela perioden eller för att de inte har bedrivit arbete för FoU under hela tidsperioden. Efter uträkningar i balansföringsmodellen, räknas de observationer bort som redovisat information för FoU-arbete i färre än fem år i följd. Detta för att vår balansföringsmodell innebär en linjär avskrivning på fem år, vilket gör att resultatet inte blir ”rättvist” om ett företag redovisat information om FoU under en kortare tidsperiod än fem år14_{. Dessa observationer utgör därmed} bortfall 3, men ligger endast till grund för balansföringsmodellen. Efter appliceringen av modellen får studien slutligen ett urval bestående av 480 observationer (se Tabell 1).

TABELL  1  –  STUDIENS  URVAL  

  Antalet  observationer  

=  antal  företagsår   OBSERVATIONER  PÅ  SVENSKA  BÖRSEN  ÅREN  2001-­‐2010   2671  

Bortfall  1:  Investmentbolag  och  banker   -­‐214  

Bortfall  2:  Företagsår  då  verksamhet  för  FoU  inte  bedrivs   -­‐1356  

Totalt  bortfall     -­‐1570  

Antal  observationer  till  balansföringsmodellen   1101  

Bortfall  3:  Saknar  tillgänglig  data  för  minst  5  år  i  följd*   -­‐621  

Studiens  urval   480  

Tabell 1: Studiens urval

Kommentarer: * Bortfall 3 används endast till uträkningarna i balansföringsmodellen och skapar de 480 observationerna, vilka kommer användas till kommande regressioner. Anledningen till att bortfall 3 klassas som ett bortfall är på grund av att de inte används till regressionerna.

5.STATISTISK METOD

I följande avsnitt kommer grundläggande begrepp för de statistiska undersökningarna beskrivas samt att vi ingående kommer att beskriva vårt tillvägagångssätt i den statistiska metoden.

5.1STATISTISKA GRUNDER

Inom forskningen kring värderelevans har användandet av multipla regressioner blivit djupt rotad och vida accepterat (Hamberg & Beisland, 2012). Den multipla regressionsfunktionen (𝑦 =  𝛼   +  𝛽!𝑥!  +  𝛽!𝑥!  +  𝜀) är uppbyggd så att fler variabler anses förklara värdet på 𝑦. Den multipla regressionsmodellen består av den variabel som ska förklaras eller utredas, den beroende variabeln (𝑦) och minst två förklarande (𝑥!, 𝑥!) variabler. Funktionens konkretiseringsgrad ökar om man byter ut 𝑦 och 𝑥!, 𝑥! osv. mot beteckningar som ger en starkare association till variablerna. Fördelen med multipla regressioner är att effekterna av förändringarna i de olika variablerna kan särskiljas. (Andersson, Jorner & Ågren, 2007)

Därefter kan residualvariansen, residualspridningen och förklaringsgraden (justerat R2_{) beräknas.}

Förklaringsgraden beskriver hur väl de oberoende variablerna gemensamt förklarar den beroende variabeln 𝑦. Till exempel innebär ett värde på 𝑅!   =  0,786 att de oberoende variablerna förklarar den beroende variabeln till 78,6 % (Andersson et al., 2007) 𝑅! antar sitt största värde 1 när alla residualer är lika med 0, det vill säga att det finns ett perfekt samband (Dahmström, 2011).

Om vi finner ett samband mellan vår beroende och våra förklarande variabler, måste resultatet även vara statistiskt signifikant (se tabell 2). Om hypoteserna testas på en 10 % signifikansnivå, så innebär ett p-värde som är mindre än 10 % ( p < 0,10) ett signifikant testresultat. Ju lägre p-värde, desto kraftigare är signifikansen (Andersson et al., 2007).

TABELL  2  –  STUDIENS  SIGNIFIKANSNIVÅER  

p-­‐värde   Nivå  

p  <1,0  %   ***  trestjärnig  signifikansnivå   p  <5,0  %   **  tvåstjärnig  signifikansnivå   p  <10,0  %   *  enstjärnig  signifikansnivå   p  >10,0  %   Ingen  statistisk  signifikans  

Tabell 2: Studiens signifikansnivåer

för dessa poster (Körner & Wahlgren, 2006). Detta innebär att ju fler stjärnor en signifikans har, desto starkare stöd ges till våra hypoteser.

5.2STUDIENS MÅTT OCH MODELLER

För att undersöka frågeställningen och testa våra forskningshypoteser, har vi konstruerat en balansföringsmodell. Med hjälp av denna modell skapas det förutsättningar att genomföra multipla regressionsanalyser. Det är önskvärt att det finns ett samband mellan variablerna i balansföringsmodellen och aktiepriset.

5.2.1BALANSFÖRINGSMODELLEN

Balansföringsmodellen är konstruerad så att samtliga investeringar i FoU först balansförs och därefter skrivs av linjärt på fem år, i enlighet med reglerna i IAS 38. Posterna är inhämtade från de studerade företagens årsredovisningar. Nedan kartläggs de poster som behövdes för att skapa värdena i modellen.

TABELL  3  –  BALANSFÖRINGSMODELLENS  POSTER  

Utgående  balans  av  balansförda  forskning-­‐  och  utvecklingskostnader  

Årets  balansförda  belopp  av  forskning  och  utveckling  (som  uppfyller  kriterierna  i  IAS  38)   Kostnader  för  FoU  som  uppkommit  under  året  

Årets  avskrivningar  på  FoU   Årets  nedskrivningar  på  FoU  

Tabell 3: Balansföringsmodellens poster

Med dessa poster har ett värde för årets investeringar inom forskning och utveckling skapats, bestående av årets balansförda belopp och kostnader för forskning och utveckling samma år. Därefter skrivs detta värde av under de kommande fem åren. Det sammanlagda beloppet av årliga investeringar som finns kvar som utgående balans varje år skapar variabeln FoU. Valet av avskrivningsperiod är gjort på de regler som finns i IAS 38 samt bokföringsnämndens rekommendationer15_{. Det sammanlagda beloppet som skrivs av varje år skapar variabeln FoUAvsk.}                                                                                                                

Vi har som följd av vår balansföringsmodell valt att exkludera de observationer där FoU och

FoUAvsk inte uppnått fem år av tidigare balansföring och avskrivning. Anledningen till detta är att

dessa observationer måste uppnå ett ”steady-state” för att vara användbara till modellen. För vidare förklaring och exempel av balansföringsmodellen se bilaga 1.

5.2.2UTVECKLING AV PRISSÄTTNINGSMODELLEN

För att undersöka det önskade sambandet och testa vår hypotes använder vi oss i vår analysmodell av en nivåbaserad multipel regressionsmodell. Det innebär att vi med tre multipla regressioner kommer att försöka förklara sambandet mellan redovisningsinformation och aktiepriset, det vill säga redovisningsinformationens värderelevans. I varje regression kommer vi att använda oss av olika variabler som vi har inhämtat för att förklara aktiepriset. Den starkaste indikatorn på ett starkt samband mellan våra variabler och marknadens värdering av företagen, visas med styrkesambandet justerat R2_{. Ett högt justerat R}2_{-värde indikerar på ett starkt samband mellan studiens beroende och} oberoende variabler.

Likt tidigare forskning kommer vi att bryta ut den redovisningsinformation som vi ämnar undersöka från den grundläggande prissättningsmodellen. Det resulterar i ytterligare två modeller (Hamberg & Beisland, 2012). Fördelen med att använda prissättningsmodellen är att den inte drabbas av systematiska fel lika lätt som andra modeller (Kothari & Zimmerman, 1995). Dock förutsätter prissättningsmodellen att prissättning av aktier sker på en effektiv marknad, enligt hypotesen om effektiv marknad. (Kothari & Zimmerman, 1995; Hamberg & Beisland, 2012).

Vår första modell (Modell 1) utgår från prissättningsmodellen, men har justerats för den multipla regressionen. I prissättningsmodellen är aktiepriset (Pris) den beroende variabeln av funktionen och företagets redovisade bokförda värdet för året per aktie (BVE) samt årets nettoresultat per aktie (NV), är de förklarande variablerna.

FoU. Vid skapandet av nästa modell (modell 2) bryter vi därför ut de variabler16 _{som företagen} rapporterar i årsredovisningen. För att vidare undersöka värderelevansen av en balansföring av samtliga kostnader för forskning och utveckling, har vi baserat den sista modellen (Modell 3) på vår egen utvecklade balansföringsmodell. På nästa sida visas våra modeller med en tabell som förklarar samtliga variabler.

Genom att genomföra de multipla regressionerna är vår förväntan att styrkesambandet justerat R2 kommer att vara högre för modell 2 och 3 eftersom de har fler förklarande variabler för den beroende variabeln, aktiepriset.

I samtliga modeller har vi även använt dummy-variabler för att justera för effekterna av negativa nettoresultat för varje år. Det gör vi genom att multiplicera dummyn med nettoresultatet (𝐷 ∗ 𝑁𝑉) och med det bokförda värdet (𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸). En användning av dummyvariabler innebär att en kvalitativ variabel får ett numeriskt värde, antingen värdet 0 eller 1 (Andersson et al., 2007). Detta gör vi baserat på kriteriet att om nettoresultatet är negativt (NV ≤0) så får det siffran 1. Vid positiva värden får dummy-variabeln siffran 0 och påverkar därmed inte resultatet. Genom att tillämpa denna dimension skapas möjligheten att även inkludera och undersöka observationer med negativa värden och dess eventuella effekter på värderingen av företaget (Collins et al., 1997).

Vi har även lagt in en så kallad fast effekt för året observationen härstammar från. Dessa har vi för enkelhetens skull inte skrivit ut i modellerna nedan. Det innebär att för varje observation har vi lagt till fem dummys, dessa variabler står i en kronologisk ordning och antar värdet 1 det år observationen härstammar ifrån, annars antar dummyn värdet 0. Genom att inkludera en fast effekt ges möjligheten att se effekterna av låg och högkonjunkturer på den beroende variabeln, aktiepriset. Vid användningen av fast effekt i programmet SPSS tillåts endast fem av dessa dummy-variabler. Vi har därför utelämnat den fast effekten för år 2005, för att kunna se effekterna kring finanskrisen 2008.

Prissättningsmodellen: 𝑃𝑟𝑖𝑠_! = 𝛼_!+ 𝛼_!𝐵𝑉𝐸_!+ 𝛼_!𝑁𝑉_!+ 𝜀_! ger: MODELL 1 𝑃𝑟𝑖𝑠!" = 𝛼!+ 𝛼!𝐵𝑉𝐸!"+ 𝛼!𝑁𝑉!"+ 𝛼!(𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸)!"+ 𝛼!(𝐷 ∗ 𝑁𝑉)!"+ 𝜀!" MODELL 2 𝑃𝑟𝑖𝑠_!" = 𝛼_!+ 𝛼_!𝐵𝑉𝐸_!"+ 𝛼_!(𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝑖𝑛𝑣)_!"+ 𝛼_!𝐹𝑜𝑈𝑖𝑛𝑣_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸)_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝑁𝑉)_!"𝜀_!" MODELL 3 𝑃𝑟𝑖𝑠!" = 𝛼!+ 𝛼!(𝐵𝑉𝐸 − 𝐹𝑜𝑈)!"+𝛼!𝐹𝑜𝑈!"+ 𝛼!(𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝐴𝑣𝑠𝑘)!"+ 𝛼!𝐹𝑜𝑈𝐴𝑣𝑠𝑘!"+ 𝛼!(𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸)!" + 𝛼!(𝐷 ∗ 𝑁𝑉)!"+ 𝜀!"

TABELL  4  -­‐  DEFINITIONER  AV  MODELLERNAS  VARIABLER   𝑷𝒓𝒊𝒔_𝒊𝒕   Aktiens  pris  för  företag  i  år  t.  Hämtat  från  första  april  varje  år   𝑩𝑽𝑬𝒊𝒕   Företagets  i  bokförda  värda  år  t  

𝑵𝑽_𝒊𝒕   Företag  i,  nettovinst  år  t  

𝑭𝒐𝑼𝒊𝒕   Balansförda  investeringar  i  FoU  företag  i,  år  t,  enligt  vår   kapitaliseringsmodell  

𝑭𝒐𝑼𝒊𝒏𝒗_𝒊𝒕   Rapporterade  kostnader  för  FoU,  företag  i,  år  t  

(𝑵𝑽 − 𝑭𝒐𝑼𝒊𝒏𝒗  )𝒊𝒕   Resterande  nettovinst  efter  avdragna  kostnader  för  FoU,  företag  i,  år  t   (𝑩𝑽𝑬 − 𝑭𝒐𝑼)𝒊𝒕   Resterande  bokfört  värde  i  företag  i,  år  t,  enligt  vår  

kapitaliseringsmodell  

𝑭𝒐𝑼𝑨𝒗𝒔𝒌_𝒊𝒕   Årets  avskrivningar  av  FoU  enligt  kapitaliseringsmodellen,  år  t,  företag  i   (𝑵𝑽 − 𝑭𝒐𝑼𝑨𝒗𝒔𝒌  )𝒊𝒕   Resterande  nettovinst  efter  avdragna  avskrivningar  enligt  

kapitaliseringsmodellen  för  FoU,  företag  i,  år  t   D*NV   Dummy  som  justerar  för  negativt  nettoresultat  

D*BVE   Dummy  som  justerar  för  negativt  nettoresultat  på  det  bokförda  värdet  

𝑫𝟎𝟔   Dummy-­‐variabel,  år  2006  

𝑫𝟎𝟕   Dummy-­‐variabel,  år  2007  

𝑫𝟎𝟖   Dummy-­‐variabel,  år  2008  

𝑫𝟎𝟗   Dummy-­‐variabel,  år  2009  

𝑫𝟏𝟎   Dummy-­‐variabel,  år  2010  

Tabell 4: Definitioner av modellernas variabler

5.3PRÖVNING AV HYPOTESERNA

H1 = Redovisningsinformationens värderelevans ökar med en balansföring av företags

H2 = En balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling har ett

positivt samband med aktiepriset.

För att kunna pröva H1 kommer multipla regressioner att utföras för att få fram ett justerat R2-värde.

Om R2_{-värdet ökar, innebär det att redovisningsinformationens värderelevans ökar. För att pröva H}

2

6.EMPIRISKT RESULTAT

Detta kapitel inleds med att presentera den beskrivande statistiken, det vill säga en kartläggning över studiens variabler. Därefter testas hypotesen genom att presentera resultatet från de multipla regressionerna. Kapitlet avslutas med en analys av empirin, genom att tillämpa analysmodellen som presenterades i slutet av kapitel tre.

6.1STUDIENS VARIABLER

Nedan presenteras den beskrivande statistiken för hela studiens urval, för tydliggöra vilka parametrar resultatet härstammar från.

TABELL  5  –  BESKRIVANDE  STATISTIK  FÖR  URVALET  

Belopp  i  kr/aktie   N   Medelv.   Std.  av   Min.   Q1   Median   Q3   Max.  

BEROENDE  VARIABEL                   Aktiepris   480   90,61   121,86   0,50   27,70   65,81   119,00   1519,47   FÖRKLARANDE   VARIABLER                   Bokfört  värde   480   30,99   46,53   -­‐9,49   5,99   19,34   41,91   545,73   Årets  FoU-­‐ investering   480   2,65   3,37   0,0   0,57   1,34   3,56   26,67   Balansförd  FoU   480   6,05   7,68   0,01   1,33   2,93   13,40   49,03   (BVE − FoU)_!"   480   24,94   44,90   -­‐44,95   2,48   13,40   32,86   522,87   Nettovinst   480   4,18   18,16   -­‐61,49   -­‐0,03   2,35   6,15   314,79   Avskrivning  FoU   480   2,49   3,11   0,01   0,59   1,21   3,15   21,02   (NV − FoUAvsk  )_!"   480   1,70   18,40   -­‐82,41   -­‐1,62   0,19   3,93   313,72   (NV − FoUinv  )!"   480   1,53   18,35   -­‐81,67   0,57   1,34   3,56   314,05  

Tabell 5: En kartläggning över studiens beskrivande statistik

Kommentarer: Undersökningen baserar sig på företag på Stockholmsbörsen och innefattar därmed företag i olika storlekar och

värdena är skalerade efter antalet befintliga aktier vid rapporteringstillfället17 _{varje år.}

(𝑩𝑽𝑬 − 𝑭𝒐𝑼)𝒊𝒕= Den restpost som bildas då det balansförda beloppet av FoU dras av från det bokförda värdet.

(𝑵𝑽 − 𝑭𝒐𝑼𝒊𝒏𝒗  )𝒊𝒕 = Den restpost som bildas när årets investering i FoU dras av från nettovinsten

(𝑵𝑽 − 𝑭𝒐𝑼𝑨𝒗𝒔𝒌)𝒊𝒕= Den restpost som bildas då avskrivningen på FoU dras av från nettovinsten

Ur tabell 5 ovan kan följande värden utläsas: medelvärdet, standardavvikelsen, medianen, kvartilerna samt min- och maxvärden. Genom att jämföra medelvärdet med medianen kan det avläsas om det finns extremvärden. Detta eftersom medianen är ett mer robust mått, medan medelvärdet beräknas på samtliga värden hos respektive variabel dividerat med antalet observationer.

6.2REGRESSIONSRESULTAT

H1 = Redovisningsinformationens värderelevans ökar med en balansföring av företags

investeringar i forskning och utveckling.

TABELL  6  –  REGRESSION  ÖVER  SAMBANDET  MELLAN  VARIABLERNA     BEROENDE  VARIABEL         Aktiepris  =   Modell  1:  𝛼_!+ 𝛼_!𝐵𝑉𝐸_!"+ 𝛼_!𝑁𝑉_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸)_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝑁𝑉)_!"+ 𝜀_!"   Modell  2:  𝛼_!+ 𝛼_!𝐵𝑉𝐸_!"+ 𝛼_!(𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝑖𝑛𝑣)_!"+ 𝛼_!𝐹𝑜𝑈𝑖𝑛𝑣_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸)_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝑁𝑉)!"𝜀!"   Modell  3:  𝛼_!+ 𝛼_!(𝐵𝑉𝐸 − 𝐹𝑜𝑈)_!"+𝛼_!𝐹𝑜𝑈_!"+ 𝛼_!(𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝐴𝑣𝑠𝑘)_!"+ 𝛼_!𝐹𝑜𝑈𝐴𝑣𝑠𝑘_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸)_!"+ 𝛼_!(𝐷 ∗ 𝑁𝑉)_!"+ 𝜀_!"  

  Modell  1   Modell  2   Modell  3  

FÖRKLARANDE  VARIABLER         Bokfört  värde   1,830***   (20,607)   1,780***   (18,865)     Nettovinst   0,697***   (2,883)       Balansförd  FoU       3,747*   (1,912)   Restpost:  (𝐵𝑉𝐸 − 𝐹𝑜𝑈)_!"       1,790***   (19,385)  

Årets  investering  i  FoU       2,622**  

(2,063)     Restpost:  (𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝑖𝑛𝑣  )!"     0,702***   (2,909)     Avskrivning  FoU         16,026***   (3,235)   Restpost:  (𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝐴𝑣𝑠𝑘)_!"       0,686***   (2,860)   𝐷 ∗ 𝑁𝑉!"   -­‐1,804*   (-­‐2,000)   -­‐1,299  (-­‐1,331)   -­‐0,725  (-­‐0,730)   𝐷 ∗ 𝐵𝑉𝐸_!"   -­‐1,473***   (-­‐4,254)   -­‐1,464***   (-­‐4,234)   -­‐1,313***   (-­‐3,784)   Antal   480   480   480   𝐴𝑑𝑗  𝑅!   _{0,573   0,574   0,580}  

Tabell 6: Regression över sambandet mellan aktiepriset och förklarande variabler Kommentarer:

(𝑩𝑽𝑬 − 𝑭𝒐𝑼)𝒊𝒕= Den restpost som bildas då det balansförda beloppet av FoU dras av från det bokförda värdet.

(𝑵𝑽 − 𝑭𝒐𝑼𝒊𝒏𝒗  )𝒊𝒕 = Den restpost som bildas när årets investering i FoU dras av från nettovinsten

(𝑵𝑽 − 𝑭𝒐𝑼𝑨𝒗𝒔𝒌)𝒊𝒕= Den restpost som bildas då avskrivningen på FoU dras av från nettovinsten

𝑫 ∗ 𝑵𝑽𝒊𝒕 = Dummyvariabel multiplicerat med årets nettovinst

𝑫 ∗ 𝑩𝑽𝑬𝒊𝒕= Dummyvariabel multiplicerat med årets bokförda värde

Värdena inom parantes är varje förklarande variabels t-värde.

Utifrån de utförda multipla regressionerna har det observerats en ökning av R2_{-värdet mellan} modellerna. Vid den första modellen förklarar de förklarande variablerna den beroende variabeln

aktiepriset med 57,3 % och i den sista och tredje modellen har värdet stigit till 58 %. Då detta är en

H2 = En balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling har ett positivt samband

med aktiepriset.

Den balansförda posten FoU har en positiv koefficient på 3,747 och är dessutom signifikant på en enstjärnig signifikansnivå. Det innebär att det finns ett positivt signifikant samband mellan FoU och den beroende variabeln aktiepriset. Det innebär att även H2 accepteras.

6.2.1SAMBAND MELLAN VARIABLERNA

Likt med tidigare forskning (Hamberg & Beisland, 2012) förklaras studiens regressionsresultat med de starkaste korrelationerna mellan de förklarande variablerna.

TABELL  7  –  PEARSONS  KORRELATION:  DE  STARKASTE  SAMBANDEN  

VARIABLER   KORRELATION  

Pris  och  bokfört  värde   0,731***  

Bokfört  värde  och  restposten  (𝐵𝑉𝐸 − 𝐹𝑜𝑈)!"   0,987***  

Nettovinsten  och  restposten  (𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝑖𝑛𝑣  )!"   0,983***  

Balansförd  FoU  och  årets  investering  i  FoU   0,892***  

Årets  investering  i  FoU  och  årets  avskrivning  FoU     0,887***   Restposten  (𝑁𝑉 − 𝐹𝑜𝑈𝑖𝑛𝑣  )!"  och  restposten  (NV − FoUAvsk  )!"   0,996***  

Balansförd  FoU  och  avskrivning  FoU   0,968***  

Tabell 7: Pearsons Korrelation. De starkaste sambanden

Kommentar: De värden som presenteras i tabellen har en korrelationskoefficient över 0,5 samt ett p-värde under 5%.

De samband som finns presenterade i tabell 8 förklaras av att de indirekt bygger på varandra, till exempel sambandet mellan FoU och FoUAvsk samt NV och (NV-FoUinv). De starka sambanden mellan variablerna FoUinv och FoUAvsk, FoU och FoUinv, samt mellan FoUinv) och

(NV-FoUAvsk) är intressant för oss för då det bekräftar att vår balansföringsmodell skapar värden som

har ett samband med redovisningspraxis.

6.2.2UTOMSTÅENDE PÅVERKAN PÅ DEN BEROENDE VARIABELN

För att undersöka om eventuella utomstående faktorer (se avsnitt 3.3 för mer information om utomstående