Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande i ett urval av den svenska befolkningen:
resultat från
Levnadsnivåundersökningen 2000
Daniel Rynell
Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi (Personal, arbete och organisation), 15 h.p.
Vt 2011
Handledare: Susanna Toivanen
Sammanfattning
Psykisk ohälsa är ett stort problem för individen bland annat eftersom det kan leda till sjukfrånvaro. Den psykiska ohälsan har även negativa konsekvenser på företagsnivå och
samhällsnivå, på grund av de höga kostnaderna och den minskade produktionen på arbetsplatsen.
Preventiva åtgärder mot psykisk ohälsa är en framgångsrik metod och en förebyggande åtgärd som är av betydelse för psykisk hälsa är fysisk aktivitet. Det finns flera studier som visar att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Dessa studier är dock baserade på internationellt material. Föreliggande studie undersöker detta samband på ett representativt urval av den svenska befolkningen. Studiens frågeställningar är därmed: Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande? Och Förklaras sambandet av andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande såsom social klass, kön, ålder och hälsobeteenden? Datamaterialet i studien utgörs av Levnadsnivåundersökningen från år 2000.
Resultatet i studien är i linje med tidigare studier. Personer med högre fysisk aktivitet tenderar att ha ett bättre psykiskt välbefinnande. Sambandet förklaras inte av andra faktorer som är av betydelse för psykiskt välbefinnande. En förklaring till den fysiska aktivitetens påverkan på det psykiska välbefinnandet är av fysiologisk karaktär, där utsöndringen av endorfiner leder till bättre upplevd psykiskt välmående. En viktig faktor till sambandet är att personer som motionerar tenderar att ha mer fritid och därmed upplever att de hinner ägna mer tid åt fysisk aktivitet.
Utförande av en fysisk aktivitet brukar även innebära att personen för en stund kan glömma de problem som individen har. Detta samband förklaras inte av andra faktorer utan studien visar att sambandet gäller oberoende av social klass, kön, ålder och hälsobeteenden.
Nyckelord: Fysisk aktivitet, psykiskt välbefinnande, social klass, kön, ålder hälsobeteenden, logistisk regression.
Abstract
Mental ill-health is a big problem for the individual, because it may result in sickness absence.
The mental ill-health has also negative consequences on company level and society level, due to high costs and the reduced production for the company. Preventive measures against mental ill- health are successful and an important preventive measure against mental illness is physical activity. There are several studies that reveal a link between physical activity and mental well- being. These studies were based on international material. This study examines this relationship using a representative sample of the Swedish population. The questions in this study are
therefore: Is there a link between physical activity and mental well-being? And Could you explain this link with other factors that are important for mental well-being such as social standing, gender, age, and health behaviors?
The dataset in this study consists of results from the Swedish investigation
Levnadsnivåundersökningen 2000. The results from this study follow the outcome from previous studies. Individuals with high physical activity tend to have a better mental well-being. The link is not explained by other factors that are significant for mental well-being. An explanation of physical activity effects on psychological well-being is of physiological character, where the emission of endorphins leads to a better perceived mental well-being. I assume that an important factor to the link is that people who exercise tend to have a more free time and because of that they have the ability to devote more time to physical activity. When doing the exercise the individual usually gets a chance to forget his problems for a while. This link is not explained by other factors, on the contrary this study shows that the link is irrespective of the introduction of social standing, gender, age and health behaviors.
Key Words: Physical activity, mental well-being, social standing, age, health behaviors, logistic regression.
Innehållsförteckning
1. Inledning...1
2. Tidigare forskning...3
2.1. Fysisk aktivitet...3
2.2. Psykiskt välbefinnande...4
2.3. Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande...5
2.4. Fysisk aktivitet och socioekonomisk position...6
2.5. Fysisk aktivitet och kön och ålder...7
2.6. Fysisk aktivitet och hälsorelaterade faktorer...9
2.7. Kritisk diskussion om tidigare forskning...10
2.8. Syfte och frågeställningar...12
3. Metod och data...12
3.1. Datamaterial...12
3.2. Operationalisering av variabler...13
3.2.1. Beroende variabel...13
3.2.2. Oberoende variabel...14
3.2.3. Kontrollvariabler...14
3.3. Analysmetod...16
3.3.1. Logistisk regression...16
3.4. Reliabilitet och Validitet...17
4. Resultat...18
5. Diskussion...22
5.1. Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och det psykiska välbefinnandet? ... 22
5.2. Förklaras sambandet av andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande såsom social klass, kön, ålder och hälsobeteenden?...24
5.3. Vidare studier...26
6. Referenslista...28
Elektroniska källor:...30
Bilaga...31
Deskriptiv redovisning...31
Frekvenstabell av den beroende variabeln...31
Frekvenstabeller av de oberoende variablerna...31
1. Inledning
Hälsa på arbetsplatsen är ett ämne som har aktualiserats och som kontinuerligt diskuteras (Baumann, Muijen & Gaebel, 2010). I mars 2009 var det en konferens i Tyskland där 130 medlemmar från den europeiska Världshälsoorganisationen (WHO) samtalade om hur
individer ska bemöta det moderna arbetslivets ökade krav på arbetsplatserna. På en individuell nivå kan psykisk ohälsa innebära problem i form av sjukfrånvaro och utbrändhet. Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till arbetsoförmåga. I vissa höginkomstländer kan 40 procent av andelen sjukfrånvarande förklaras genom psykologiska problem. Den enskilt vanligaste orsaken till arbetsfrånvaro är depressioner som förklarar 13,7 procent av andelen
arbetsoförmögna. Efterföljande orsak är alkoholproblem som ligger bakom 6,2 procent av förklaringarna till sjukfrånvaro. Den psykiska ohälsan leder även till problem för företagen då de anställdas negativa psykiska välbefinnande leder till minskad produktion och ökad
sjukfrånvaro på arbetsplatserna. Företagen får även höga finansiella kostnader på grund av hög sjukfrånvaro som är konsekvensen av personalens försämrade psykiska hälsa. Psykisk ohälsa har därmed betydelse på flera olika nivåer. Den psykiska ohälsan påverkar på en individuell nivå, på företagsnivå och på samhällsnivå.
Det finns flera olika faktorer som påverkar en persons psykiska hälsa (Åsberg, Grape, Krakau, m. fl., 2010). Psykisk ohälsa kan ha sin grund i sociala, biologiska och neurologiska problem (WHO, 2004). Förändringar i en persons livssituation och livshändelser har stor påverkan på en individs psykiska välbefinnande (ibid). En hög upplevd stressnivå är ytterligare en faktor som på egen hand kan orsaka psykisk ohälsa men som också kan förvärra en persons psykiska hälsa. Psykiskt välbefinnande kan påverkas negativt om en person upplever att han/hon saknar stöd från omgivningen (Hansson, Dahlman & Forsell, 2004).
Ekonomiska svårigheter är en viktig förklaring till upplevd psykisk ohälsa (Baumann, Muijen,
& Gaebel, 2010). Personer med lägre ekonomisk trygghet tenderar att ha lägre psykiskt välbefinnande. Psykisk ohälsa kan därmed beskrivas som en multifaktoriell sjukdom, vilket innebär att det ofta kan vara flera orsaker som ligger bakom dess uppkomst.
Förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa har visat sig vara en framgångsrik metod (WHO, 2004). Olika förebyggande åtgärder kan minska risken, stärka försvaret och minska
symptomen mot psykisk ohälsa. Målet med förebyggande åtgärder är att minska risken för psykisk ohälsa. De förebyggande åtgärderna kan innebära politiska insatser, som en väl
fungerande skola där ämnen som livskunskap tas upp, men det kan även bestå av mer individuella åtgärder. Fysisk aktivitet är ett enkelt medel för att förebygga psykisk ohälsa (Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle, 2008) och det bör ligga i företagens och samhällets intresse att uppmärksamma den fysiska aktivitetens positiva inverkan på psykiskt välbefinnande. Det finns bevis som visar att fysisk aktivitet förebygger såväl fysisk som psykisk ohälsa (ibid).
Det finns idag undersökningar som visar att en individs fysiska aktivitet påverkar den psykiska hälsan. Thomas Stephens (1988) visar i en undersökning att det finns ett sådant samband. Han har använt sig av fyra olika populationsundersökningar i USA och Kanada.
Denna studie visar att fysisk aktivitet ökar en individs välbefinnande samt sänker en persons känslor kring ångest och depression. Studien visar att kön, ålder, fysisk hälsa och
socioekonomisk status påverkar såväl fysisk aktivitet som psykisk hälsa.
I Sverige har andelen personer som upplever ångest, ängslan eller oro ökat från 1980-talet fram till 2004 (SCB, 2006). År 1988/89 upplevde 8 procent av männen dessa psykiska besvär medan 2004/05 upplevde 13 procent av männen ångest, ängslan eller oro.
Bland kvinnor har ökningen under samma period gått från 17 procent till 23 procent.
Bakgrunden visar att psykisk ohälsa kan innebära problem inte endast för individen utan även för företag och samhällen (Baumann, Muijen, & Gaebel, 2010). Psykisk ohälsa ligger bakom en stor andel av antalet sjukfrånvarande och denna sjukfrånvaro innebär höga kostnader för företag och påverkar ett samhälles ekonomi. Ett sätt att motverka en persons psykiska ohälsa är förebyggande åtgärder mot problemen. Fysisk aktivitet är en förebyggande åtgärd som visat sig påverka en persons psykiska välbefinnande (Stephens, 1988; Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle, 2008). Eftersom psykisk ohälsa är ett stort problem på såväl individuell nivå som samhällsnivå är alla åtgärder som kan förebygga dessa problem av stor vikt. Studier som undersöker möjligheter till att öka det psykiska välbefinnandet är därmed relevanta. Föreliggande studie undersöker sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande i ett representativt urval av den svenska befolkningen.
2. Tidigare forskning
2.1. Fysisk aktivitet
Enligt Riksidrottsförbundets (RF) motionsundersökning som genomförts av Statistiska Centralbyrån motionerar svenskarna mer än någonsin (Riksidrottsförbundet, 2010). År 2009
svarade 46 procent av befolkningen i ålderskategorin 7-70 år att de motionerar mer än två gånger i veckan, för tio år sedan var motsvarande siffra 38 procent. Motion innebär i denna undersökning att en person rör sig i minst tjugo minuter. För tio år sedan var det 16 % som motionerade sällan eller aldrig jämfört med 2009 då det var 21 procent som sällan eller aldrig motionerade. Ökningen angår såväl män som kvinnor och har ökat inom alla åldersgrupper.
Ökningen är som tydligast bland äldre och kvinnor. Kvinnor motionerar generellt mer än män, enda undantaget är i ålderskategorin 15-19 år där fler kvinnor än män har slutat med den organiserade idrotten.
Inom forskning som berör den aktiva rörligheten har det också framkommit att mängden stillasittande har betydelse för hälsan (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010). En person bör röra på sig cirka trettio minuter per dag men det har visat sig att rörligheten inte tar hänsyn till ett i övrigt stillasittande liv. Personer som utför en rörlig aktivitet på den
rekommenderade halvtimmen men som i övrigt lever ett stillasittande liv har ändå en stor risk för ohälsa. Det finns därmed två skilda beteenden, dels den regelbundna fysiska aktiviteten och dels stillasittande som en riskfaktor (ibid). För att förhindra övervikt är det lika viktigt att minska sitt stillasittande liv som att öka sin aktiva rörlighet (Kallings, Leijon, Hellenius &
Sthåle, 2008). Inaktivitet är en av de tio största riskfaktorerna till förtida död och sjukdomar.
Fysisk aktivitet har påverkan på såväl fysiska som psykiska sjukdomar. Resultat från en svensk studie visar att fysisk aktivitet på recept, en skriftlig ordination som innebär att patienterna måste öka sin fysiska aktivitet ur hälsosynpunkt, leder till förbättrad självskattad livskvalitet som berör såväl fysisk som psykisk hälsa (ibid). I Sverige finns det en tendens att stillasittandet ökar i samband med det ökade tv-tittandet. Dessutom åker fler personer bil samt har fler individer en stillasittande fritid (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010).
2.2. Psykiskt välbefinnande
Psykiskt välbefinnande inbegriper en persons allmänna psykiska tillstånd (Hansson, Dahlman
& Forsell, 2004). Psykisk sjukdom, allvarlig psykisk störning samt allmänna problem som stör det psykiska välbefinnandet utgör psykisk ohälsa. Psykiskt välbefinnande innehåller ofta mått på symptom som depression, oro och ångest. Det finns en skillnad mellan psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa, som ligger i att psykisk ohälsa innehåller ett flertal sjukdomstillstånd och symptombilder jämfört med psykiskt välbefinnande. De största grupperna av psykisk ohälsa är psykoser, depressioner, ångesttillstånd och alkoholmissbruk (Åsberg & Herlofson, 1991) psykisk ohälsa är således ett vitt samlingsbegrepp som innefattar
psykiska sjukdomar (t.ex. schizofreni), psykiska störningar (t.ex. depression) och avsaknad av psykiskt välbefinnande (t.ex. ängslan, oro).
Ungefär 450 miljoner personer i världen lider av psykisk ohälsa och en av fyra kommer att lida av psykiska problem under sin levnadstid (WHO, 2004). Fem av de tio vanligaste orsakerna till arbetsoförmåga och förtida död kan relateras till psykiska problem.
Psykiska problem påverkar inte bara individen negativt utan även företag och samhällen får negativa konsekvenser av en hög andel personer med psykisk ohälsa.
Det finns flera faktorer som påverkar psykiskt välbefinnande. Psykisk ohälsa kan orsakas av biologiska, sociala och neurologiska faktorer (ibid). Psykisk ohälsa kan därmed förklaras vara en multifaktoriell sjukdom, vilket innebär att den orsakas av flera olika och ibland samvarierande omständigheter. Traumatiska händelser, omvälvande livshändelser, personlig ekonomi och stress är exempel på vad som kan bidra eller orsaka psykisk ohälsa (Åsberg, Grape, Krakau, m. fl., 2010; Baumann, Muijen, & Gaebel, 2010; WHO, 2004).
Förändrade livshändelser som kan påverka en persons psykiska hälsa negativt kan bestå av dödsfall av anhörig, sjukdom, svår kränkning och misslyckanden (Åsberg, Grape, Krakau, m.
fl., 2010). En persons ekonomi kan också utgöra orsak till lågt psykiskt välbefinnande där en persons ekonomiska skuld förklaras vara en viktig orsak till psykisk ohälsa (Baumann, Muijen, & Gaebel, 2010). Stress kan ofta öka risken för psykisk ohälsa men en hög upplevd stress kan även orsaka stress (Åsberg, Grape, Krakau, Nygren, Rodhe, Wahlberg &
Währborg, 2010). Stressrelaterad psykisk ohälsa är en av de vanligaste orsakerna till långtidssjukfrånvaro och antalet sjukskrivna av stressrelaterad psykisk ohälsa var fler än antalet personer sjukskrivna för depression.
Psykisk ohälsa kan bemötas på olika sätt (WHO, 2004). Det kan dels motverkas genom medicinering men det mest lämpliga alternativet mot psykisk ohälsa är att använda preventiva åtgärder. När det är psykisk ohälsa som uppkommit av sociala och
beteendemässiga skador är preventiva åtgärder den enda hållbara lösningen. Det finns förebyggandeåtgärder som minskar risken, stärker skyddet och minskar de psykologiska symptomen vid psykisk ohälsa. Ofta krävs det flera olika preventiva lösningar mot problemet, dels genom politiska satsningar och dels genom individuella ansträngningar. Stora
samhällssatsningar på förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa kan bestå av att införa ämnen som livskunskap i skolan (ibid) medan den individuella insatsen kan bestå av en ökad fysisk aktivitet (Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle, 2008).
2.3. Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande
Graden av fysisk aktivitet är positivt kopplad till god psykisk hälsa (Stephens, 1988). I denna studie definieras god psykisk hälsa som positivt humör, generellt välmående samt relativt låg känsla av ångest och depression. Den fysiologiska förklaringen till detta är utsläppen av endorfiner och att man vänjer sig av med de somatiska symtomen av stress. Stephens diskuterar också vad som mer kan ligga bakom korrelationen. Han ger tre förklaringar till sambandet: fysisk aktivitet leder till god psykisk hälsa, psykiskt välbefinnande medför att personen vill röra på sig samt det finns andra variabler som påverkar såväl fysisk aktivitet som psykiskt välbefinnande. Kön, socioekonomisk status, ålder och fysisk hälsa är exempel på variabler som påverkar fysisk aktivitet och psykisk hälsa, men i Stephens genomförda studie förklarar de inte sambandsförhållandet. Vidare menar Stephens att psykiskt
välbefinnande inte är en enskild förklaring till att en person ska öka sin fysiska aktivitet, men att det finns tendenser som visar att det underlättar för fysisk aktivitet. Svarsalternativet att
”jag rör mig för att må bättre fysiskt och psykiskt” hade en hög svarsfrekvens av deltagarna i studien (62 procent svarade att det var väldigt viktigt för dem). Detta visar att den fysiska aktiviteten påverkar upplevelsen av den psykiska hälsan på ett positivt sätt.
Det finns samband mellan fysisk aktivitet och depression (Camacho, Roberts, Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991). I studien undersöker författarna män och kvinnor i en icke – depressiv population. Resultatet visade att individerna som har en låg aktivitetsnivå löper större risk till depression jämfört med de med en hög aktivitetsnivå. Detta samband minskade dock när andra variabler som exempelvis fysisk hälsa, livshändelser, socioekonomisk status samt andra hälsorelaterade vanor inkluderades. Författarna förklarar här att sambandet mellan en individs fysiska aktivitet och psykiska tillstånd är en komplex korrelation där det kan finnas flera bakomliggande variabler samt omständigheter som påverkar sambandet. I framtida studier är det därmed av stor vikt att flera variabler bör kontrolleras vid studerande av sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande (ibid). Personer som var deprimerade år 1964 men som började öka sin fysiska aktivitet år 1974 löpte inte större risk till depression år 1983 jämfört med dem som haft en konstant fysisk aktivitet under perioden.
De som minskar sin fysiska aktivitet ökar risken för depression i framtiden.
2.4. Fysisk aktivitet och socioekonomisk position
Tidigare studier beskriver att socioekonomisk status påverkar sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande där personer från lägre klasser tenderar att röra sig mindre och upplever sämre psykologiskt välmående (Stephens, 1988; Baumann, Muijen &
Gaebel, 2010; Camacho, Roberts, Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991).
Kultursociologen Pierre Bourdieu (2010) beskriver de skillnader som finns i livsstil mellan olika socioekonomiska grupper, i sin studie om fransmännens livsstilsvanor från år 1984. Det finns skillnader mellan olika socioekonomiska grupper; hur de rör sig och hur ofta de är aktiva. Kontinuerlig träning är vanligare i de högre klasserna och har en stor variation mellan de olika sociala klasserna. Bland lantbrukare har 1,7 procent regelbunden träning, för kroppsarbetare har 10,1 procent regelbunden träning, bland kontorsarbetare har 10,6 procent regelmässig träning, i kategorin ”junior chef” har 24 procent lagbunden träning och bland högre tjänstemän motionerar 32,3 procent på regelbunden basis. Liknande
variationer som dessa finns i relation till utbildningsnivå. Det finns också skillnader i vilka sporter som de olika klasserna utövar. De lägre klasserna är överrepresenterade inom idrotter som sliter på kroppen och riskerar att utsätta kroppen för skador, som till exempel boxning, motorcykel och kontaktsporter. De högre klasserna tenderar att söka sig till hälsosamma sporter som inte utsätter kroppen för någon större risk. Resultatet av detta är att de i lägre klasser måste sluta med sin idrott tidigare eftersom deras aktivitet sliter för mycket på kroppen, medan de i högre klasser kan utöva sin sport längre då de sällan sliter på kroppen.
De övre klassernas idrotter har istället en mer hälsofrämjande aspekt.
Bourdieu (2010) förklarar att det mellan klasserna finns skillnader i mat och dryckesvanor. Det finns också olika syner på smak och ideal för hur kroppen ska se ut mellan klasserna. För individer från de lägre klasserna är det viktigare att ha en stark kropp än att ha en hälsosam kropp och generellt väljer personer från de lägre klasserna billigare mat. Personer från de högre klasserna har enligt Bourdieu en motsatt syn på sin kropp och matvanor där maten ska vara hälsosam med en låg fettnivå. Det finns vissa roller som klasserna faller in i.
Ett exempel på detta är att inom arbetarklassen ses det som omanligt att äta hälsosam mat som fisk eller sallad.
2.5. Fysisk aktivitet och kön och ålder
Vid studerande av sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande finns det könsskillnader. Thomas Stephens (1988) undersöker hur en individs fysiska aktivitet påverkar dennes psykiska hälsa. Resultatet visar att kön är relaterat till psykisk hälsa och fysisk
aktivitet. Kvinnor tenderar att ha ett starkare samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande. Detta förklaras genom att kvinnor generellt rör sig mer sällan än män och därmed har mer att tjäna på fysisk aktivitet.
Det överensstämmer dock inte med resultat från en undersökning av svenskars motionsvanor. Undersökningen utförd av Statistiska centralbyrån (SCB) och
Riksidrottsförbundet (2010) visar att kvinnor motionerar i högre grad än män. Andel kvinnor som motionerar fem gånger eller mer i veckan är 20 procent medan för männen är det 15 procent som motionerar fem gånger eller mer under en vecka. 3-4 gånger i veckan motionerar 29 procent av kvinnorna medan bland männen är resultatet 27 procent. 29 procent av männen motionerar 1-2 gånger i veckan medan för kvinnor är det 30 procent som motionerar
åtminstone en gång i veckan. Det är fler män än kvinnor som sällan motionerar, sex procent respektive fem procent. Andelen män som aldrig motionerar är fyra procentenheter fler än andelen kvinnor som inte motionerar, tolv procent respektive åtta procent.
Det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor angående deras motionsvanor (Scully, Kremer, Meade, Graham & Dudgeon, 1998). Kvinnor tenderar att delta i idrotter som saknar tävlingsmoment, som till exempel aerobics, medan män oftare är aktiva i sporter där resultat och motstånd är viktiga faktorer. Kvinnors mål med utövandet av en idrott handlar därmed ofta om att få en smal och frisk kropp (ibid). Denna koncentration av kroppsideal kan i sin tur leda till att kvinnor upplever en mer psykologisk stress kring sin kropp jämfört med män. De skilda formerna av idrottsutövande har därmed en påverkan på den psykiska hälsan då kvinnors mål med sitt utövande är närmre kopplat till allmän psykisk hälsa.
I Sverige finns det en skillnad mellan vilka aktiviteter som kvinnor och män utför
(Riksidrottsförbundet, 2010). Män tenderar att i högre utsträckning vara involverade i idrotter som fotboll, innebandy och golf medan kvinnor generellt har en högre andel personer som är fysiskt aktiva genom promenader, gympa, aerobics, dans och yoga. Det är ganska lika fördelat i motionsutövande som styrketräning, löpning och cykling mellan könen. Därmed är män i högre utsträckning än kvinnor representerade i idrotter med tävlingsmoment medan kvinnor i högre grad motionerar genom icke-tävlingsmoment. I denna undersökning är den vanligaste orsaken, bland både män och kvinnor, till motionsutövande ”För att hålla mig i form”. Det är något fler kvinnor (68 procent) än män (62 procent) som uppger detta som anledning till sitt motionsutövande. Det är även vanligare att kvinnor anger att motivationen till deras
idrottsutövande är ”För att gå ner i vikt” jämfört med män, med 23 procent mot 19 procent.
Det är fler kvinnor än män som förklarar att de mår dåligt om de inte idrottar, 31 procent respektive 25 procent. För män är tävlingsmomentet en viktigare orsak till motionsutövande än för kvinnor och 14 procent av männen förklarar att ”Jag får tävla” är den viktigaste
motivationen för motionsutövande medan det för kvinnor är 6 procent som anger tävling som
den viktigaste drivkraften till motionsutövande. Tävlingsmomentet är dock den minst
frekventa drivkraften till motionsutövande bland såväl kvinnor som män. Mellan könen är det dock förhållandevis lika vilka drivkrafter som prioriteras och även om det finns några
skillnader mellan könen är de två vanligaste drivkrafterna desamma för män som för kvinnor.
En individs ålder påverkar sambandet mellan den fysiska aktiviteten och den psykiska hälsan (Stephens, 1988). Korrelationen mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande är starkare bland äldre, över 40 år. Detta förklaras genom att äldre har mer att tjäna på att röra sig. Äldre personer tenderar att vara mindre aktiva än yngre personer, vilket innebär att när de väl motionerar blir effekten större jämfört med när yngre personer tränar.
Detta överensstämmer med de observationer som visar att personer med liten aktivitet har mer att tjäna på ökad rörlighet än de personer som ökar sin motion från en förhållandevis hög fysisk aktivitetsnivå.
I Sverige motionerar den yngsta kategorin, 7-14 år mest (Riksidrottsförbundet, 2010). Av dessa är det 64 procent som motionerar minst tre gånger i veckan. I den
efterföljande kategorin, 15-19 år, är det 61 procent som motionerar mer än två gånger i veckan. Vad det gäller den vuxna befolkningen är personer mellan 60 och70 år de mest frekventa motionsutövarna med 48 procent som motionerar minst tre gånger i veckan. Lägst andel motionsutövare har ålderskategorin 30-39 år med 37 procent som är fysiskt aktiva mer än två gånger i veckan. I den yngsta vuxna ålderskategorin 20-29 år är det 41 procent som rör på sig mer än två gånger i veckan. I de två resterande kategorierna 40-49 år och 50-59 år är det 40 procent respektive 44 procent som motionerar minst tre gånger i veckan. Dock är det fler inom de äldre kategorierna som aldrig motionerar, där den grupp med den högsta andelen icke-motionärer är personer mellan 40-49 år med en andel på 14 procent. Efterföljande grupp är den äldsta kategorin med 12 procent som aldrig motionerar. Minst andel icke-motionärer bland de vuxna kategorierna är personer som är 20-29 år, där åtta procent aldrig motionerar.
2.6. Fysisk aktivitet och hälsorelaterade faktorer
I Sverige har andelen överviktiga ökat under perioden 1980 till 2007 (Statistisk årsbok, 2010).
Bland männen har andelen överviktiga i åldern 16-84 ökat från cirka 35 procent till ungefär 53 procent. Bland kvinnor i ålderskategorin 16-84 var andelen överviktiga cirka 27 procent år 1980 vilket har ökat till ungefär 36 procent år 2007. Att vara överviktig innebär att ha ett BMI-värde över 25.
Det finns studier som visar att BMI har betydelse för sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Stephens (1988) förklarar att en individs fysiska status
påverkar såväl fysisk aktivitet som psykisk hälsa, dock förklarar inte den fysiska hälsan sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa.
En individs fysiska status kan också påverka dennes upplevelse av depression.
(Camacho, Roberts, Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991). Personer med negativ fysisk status tenderar att vara mer depressiva, vilket i sin tur innebär att de är mindre benägna att utföra fysiska aktiviteter.
Andelen rökare i Sverige har minskat kraftigt sedan 1980 och fram till idag (Statistiska Centralbyrån, 2007). Bland män i åldern 16-84 år har andelen dagliga rökare minskat från cirka 35 procent till ungefär 14 procent och bland kvinnor har andelen dagliga rökare minskat från cirka 28 procent till cirka 18 procent. Rökning har en klassmarkör då personer i lägre klasser tenderar att röka mer. Personer med låg utbildningsnivå och arbetare röker mer än tjänstemän samt personer med en hög utbildningsnivå. Bland män har det skett en minskning av andelen dagliga rökare i samtliga socioekonomiska grupper. Bland kvinnor har dock de sociala skillnaderna förstärkts under denna period.
Rökning har starka samband med hälsoproblem (Lahti, Laaksonen, Lahelma, & Rahkonen, 2008). Personer som nyligen slutat röka har också visat sig uppleva psykologiska problem som ångest och depression (Manning, Osland, & Osland, 1989). Rökning är av stor betydelse för en persons hälsa. I relation till socioekonomiska skillnader ökar vikten av rökning och aktivitet. Inom variabeln rökning finns det socioekonomiska differenser där de med lägre utbildning tenderar att oftare vara tunga rökare (Smith, Frank & Mustard. 2009). Under senare år har antalet storrökare minskat bland de välutbildade.
Alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat bland såväl kvinnor som män mellan åren 1996/97 till åren 2004/05 (Statistiska Centralbyrån, 2007). Andel personer med en hög alkoholkonsumtion har ökat med tre procentenheter medan andelen med en låg eller ingen alkoholkonsumtion hade minskat med cirka tio procentenheter. Den höga
alkoholkonsumtionen är vanligare bland män, nästan dubbelt så många män har en hög alkoholkonsumtion. Andelen icke-konsumenter är vanligare bland kvinnor än män. För könen är andelen högkonsumenter vanligast i de yngre åldrarna. Bourdieu (2010) förklarar att individer som härstammar från lägre klasser tenderar att dricka mer alkohol än de från de högre klasserna. Detta skiljer sig från statistik om svenskars alkoholvanor där det är vanligare att dricka alkohol bland högre utbildade än lågutbildade samt är alkoholkonsumtionen mer frekvent bland tjänstemän än bland arbetare (Statistiska Centralbyrån, 2007). Bland männen är dock högkonsumtionen i liknande utsträckning mellan klasserna och intensivkonsumtionen är mer utbredd bland arbetare. Bland kvinnor är det kvinnor i tjänstemannayrken och de som har en hög utbildning som har en högre alkoholkonsumtion än kvinnor i arbetaryrken.
I Taylors, Sallis och Needles (1985) redogörelse över forskningsläget i sambandsförhållandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa förklaras alkohol in i
korrelationen. Forskning visar att det är svårt att bevisa den fysiska aktivitetens påverkan på den psykiska hälsan för personer med hög alkoholkonsumtion. De resultat som finns att tillgå skiljer sig en del från varandra. En studie som presenteras av Taylors et al. beskriver en liten korrelation mellan rörlighet och självuppfattning. Två andra studier visar att fysisk aktivitet bland personer med alkoholproblem har positiva effekter gentemot depression.
2.7. Kritisk diskussion om tidigare forskning
I studien presenteras såväl internationell som nationell litteratur. En del av den internationella forskningen är förhållandevis gammal och det kan därmed ha skett en del förändringar jämfört med när studien genomfördes. Exempel på detta är Stephens forskning från 1988, Bourdieus (2010) teorier om klasskillnader i livsstil och Scully et al (1998) studier om kvinnor och mäns motionsvanor. Bourdieus teorier (2010) om klassernas skilda livsstilar kan vara problematisk att analysera av två olika anledningar. Dels är studien från 1984 vilket kan innebära att det varit en del förändringar i livsstilsmönster jämfört med hur det ser ut idag och dels bygger Bourdieus teorier på franska förhållanden vilket kan skilja sig mot hur det ser ut i Sverige, då det säkerligen finns kulturella skillnader mellan Sverige och Frankrike. Denna problematik med användandet av Bourdieus studie bemöts till stor del i föreliggande studies
diskussionsavsnitt. Studierna som Stephens (1988) och Scully et al (1998) genomfört beskriver den könsskillnad som finns i fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Dessa skillnader kan uppfattas som förhållandevis ålderdomliga och bemöts därmed av moderna undersökningar från Sverige som till viss del motsäger de förhållanden som Stephens (1988) och Scully et al (1998) presenterar.
Den forskning som används i studien består till stor del av artiklar som är internationellt publicerade i ansedda engelskspråkiga tidskrifter och som därmed genomgått vetenskaplig granskning. En artikel i studien är hämtad från Läkartidningen, också den är granskad innan publicering. Viss del av materialet utgörs av offentliga rapporter från välkända myndigheter och organisationer, exempelvis Riksidrottsförbundet och Statistiska
centralbyrån, som jag bedömer som trovärdiga. Forskningen som behandlar stillasittande fungerar som ett stöd och komplement till den tidigare forskningen om den fysiska aktiviteten. Eftersom dessa artiklar förklarar att stillasittande är av liknande betydelse för hälsan som fysisk aktivitet är dessa av stor relevans i föreliggande studie. De studier som avhandlar stillasittande används därmed i avsnittet om tidigare forskning och är med i
diskussionen, dock är inte stillasittande något som testas i studien eller som är med som en variabel i resultatdelen. Anledningen till att stillasittande inte finns med i studien är att det inte finns några bra mått på stillasittande i LNU-materialet. Det hade varit möjligt att skapa en variabel för stillasittande om det hade funnits mått på till exempel tv-tittande,
datoranvändande eller timmar i bilen, som är orsaker som förklarar en del av det ökade stillasittandet i Sverige (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010). Det finns mått på bokläsning men det är ett för begränsat mått på stillasittande och därmed används inte stillasittande i studiens resultatdel. Forskningen om stillasittande ska därmed ses som ett intressant tillägg i diskussionen kring den fysiska aktivitetens betydelse för det psykiska välbefinnandet men denna studie presenterar inga nya resultat kring stillasittandets betydelse på psykiskt välbefinnande.
2.8. Syfte och frågeställningar
Enligt sammanställningen ovan visar tidigare studier att det finns samband mellan grad av fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Personer som rör sig tenderar att ha en bättre psykiskt välbefinnande än de som inte utför fysisk aktiviteter. Tidigare forskning har även visat att det finns faktorer som kan påverka sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Syftet med föreliggande uppsats är att utifrån svenska förhållanden undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande och utröna om det finns andra faktorer som kan förklara sambandet. Baserat på ett representativt urval av den svenska befolkningen i Levnadsnivåundersökningen 2000 ämnar denna uppsats att undersöka följande frågeställningar:
Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande?
Förklaras sambandet av andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande såsom kön, ålder, social klass och hälsobeteenden?
3. Metod och data
3.1. Datamaterial
Empirin i studien utgörs av datamaterial från Levnadsnivåundersökningen (LNU) år 2000.
Undersökningen är utförd av Institutet för Social forskning vid Stockholms universitet och har genomförts fem gånger (1968, 1974, 1981,1991 och 2000). LNU är gjord på ett
riksrepresentativt, slumpmässigt urval av Sveriges vuxna befolkning som intervjuas om sina faktiska levnadsförhållanden inom en rad områden som till exempel familj, hälsa, ekonomi och fritid. Mellan 6 500 och 6 800 personer har ingått i urvalsramen vid varje
undersökningstillfälle, cirka hälften kvinnor och hälften män i åldern 18-75 år. Bortfallet i LNU 2000 var 23,4 procent.
3.2. Operationalisering av variabler
I studien används flera kategorivariabler. Kategorivariabel innebär att kategorierna i variabeln inte kan rangordnas (Bryman, 2011). Socioekonomisk position är en kategorivariabel då det inte är en rangordning av klasserna som presenteras. Kategorin fritt yrke är den högsta kategorin men de yrken som ingår i den variabeln kan inte förklaras vara av högre rang än övriga kategorier. Mellan vissa kategorier finns det möjligheter att rangordna klasserna, som till exempel mellan låg-, mellan- och högre tjänstemän eller mellan okvalificerade arbetare och kvalificerade arbetare. Klassvariabeln kan därmed förklaras vara ordinal till viss del men variabeln är i sin helhet en kategorivariabel. Vid användande av denna variabel har jag därmed konstruerat en dummyvariabel. Vid användande av kategorivariabler i en regressionsmodell är det nödvändigt att göra om dem till dummyvariabler (Edling &
Hedström, 2003). En dummyvariabel är en binär variabel som endast kan anta värde 0 eller 1.
I studien har därför de kategorivariabler som används gjorts om till dummyvariabler.
Ålder och BMI är två variabler som inte kan klassas som kategorivariabler.
Dessa är ordinalvariabler, eftersom de kan kategoriseras men avstånden mellan kategorierna är inte i samma storlek genom variabeln (Bryman, 2011). Åldersvariabeln kan även anta formen av en kvotvariabel, då ålder har en absolut nollpunkt och skillnaderna mellan
kategorierna är lika stora. I föreliggande studie har dock åldersvariabeln kategoriserats som en ordinalvariabel, där det är olika skillnader mellan kategorierna i åldersvariabeln. I
åldersvariabeln är den sista kategorin 61-76 år vilket skiljer sig jämfört med övriga kategorier, där kategorierna upptar antingen en storlek på 10 år eller 11 år. BMI-variabeln är en
ordinalvariabel på ett liknande sätt, eftersom det finns skillnader i storlek mellan de olika kategorierna. Den första och sista kategorin har värden där det inte finns ett tydligt minimum eller maximum, den lägsta kategorin är 18,5 eller under och den högsta kategorin är 30 eller över.
3.2.1. Beroende variabel
I studien används psykiskt välbefinnande som beroende variabel. Måttet på psykiskt välbefinnande utgår från Levnadsnivåundersökningens hälsoavsnitt, som består av en omfattande lista på 47 olika symtom. Den beroende variabeln är ett summerat index baserat på frågor om psykiskt välbefinnande. Frågorna behandlar om respondenten under de senaste 12 månaderna har besvärats av allmän trötthet, sömnbesvär, nervösa besvär, depression och/eller överansträngning. Svarsalternativen bestod av ”Nej”, ”Ja, lätt” och ”Ja, svår”. Nej på dessa frågor har kodats till 0, lätta besvär till 1 och svåra besvär till 2. Resultaten på dessa frågor har sedan adderats in i ett index där antalet kodade poäng visar hur svåra psykiska problem en individ har. Denna variabel dikotomiseras på följande vis att de med 0-3 poäng hamnar i kategorin psykiskt välbefinnande medan övriga (4-15 poäng) kategoriseras till försämrat psykiskt välbefinnande. Kategoriseringen av psykiskt välbefinnande har skapats efter Lundbergs (1990) riktlinjer. Lundberg menar att det är adekvat att sätta gränsen vid tre poäng med argumentet att det genererar ett liknande resultat som att sätta skärningspunkten på sex poäng.
3.2.2. Oberoende variabel
Den oberoende variabeln i studien är fysisk aktivitet. Det mått som används i studien utgår från frågan: Utövar Du någon motions-, frilufts- eller idrottsverksamhet, till exempel
långpromenader? Om ja: Hur ofta? Svaren på dessa frågor är: 1) ja, flera gånger/veckan 2) ja, cirka en gång/veckan 3) ja, 1-3 gånger/månad, 4) ja, men mer sällan samt 5) nej. Dessa har i studien delats in i tre kategorier. Ja, flera gånger i veckan kodas till 1 och används som referenskategori i analyserna. Svar 2 och 3 blir en sammanslagen kategori och kodas till ibland och siffran 2 och svar 4 och 5 slås ihop till ett svarsalternativ, mer sällan som kodas 3.
3.2.3. Kontrollvariabler
I datamaterialet beskriver respondenterna sin egen socioekonomiska position genom att ange eget yrke/sysselsättning enligt socioekonomisk indelning (SEI). Den socioekonomiska indelningen ger en beskrivande klassifikation av den hierarkiska strukturen i ett samhälle (Statistiska Centralbyrån, 2010). LNUs material använder sig av nitton kategorier för att kategorisera en individs egna socioekonomiska status. I studien kategoriseras ej facklärda arbetare inom varuproduktion och tjänsteproduktion som okvalificerade arbetare (1).
Facklärda arbetare inom varuproduktion och tjänsteproduktion klassificeras som kvalificerade arbetare (2). Lägre tjänstemän (3) innehåller klasserna lägre okvalificerade tjänstemän, förmän (över arbetarna) samt lägre tjänstemän. Arbetsledare och tjänstemän på mellannivå delas in i kategorin tjänster på mellannivå (4). Högre tjänstemän (5) innehåller högre tjänstemän och tjänstemän med ledande befattning. I kategorin fritt yrke ingår företagare, lantbrukare och personer med fritt (akademiskt) yrke.
Kön är indelat i man (=1) och Kvinna (=2) där man är referenskategori Ålder delas in i kategorier där den yngsta kategorin består av personer i åldrarna 19-30 år, denna grupp utgör referenskategorin i studien. Därefter kategoriseras ålder på följande vis:
31-40 år, 41-50 år, 51-60 år samt 61-76 år.
BMI betyder Body Mass Index och beräknar en persons vikt i förhållande till längd (World Health Organization, 2010). BMI räknas ut genom att dividera kroppsvikt i kilogram med kroppslängden i meter i kvadrat. Ett exempel är en person som väger 70 kg och är 1,75 m lång får ett BMI på 70 kg / (1.75 m)2 = 70 / 3,0625 = 22.9, denna person har ett BMI- värde på 22,9 vilket innebär att den här personen är inom kategorin normalvikt. BMI är ett riktmärke för att mäta hälsosam vikt bland vuxna. I studien används World Health Organizations (WHO) kategorisering av hälsosam vikt. Undervikt har de som har ett BMI-värde under 18,5, en person som har ett BMI-värde mellan 18,5 och 24,99 är av normalvikt, har en individ ett BMI mellan 25 och 29,99 är denna person överviktig och till sist ifall BMI-värdet överstiger 30 lider personen av fetma. Studiens BMI-värde har genererats genom att använda den beräkning som beskrivs här ovan och därefter har respondenterna delats in i grupper enligt WHO:s kategorisering (World Health Organization, 2010).
Variabeln rökning är uppdelad i fyra svar på frågan: Röker du? Ja, mer än tio cigaretter om dagen, Ja, mindre än tio cigaretter om dagen, Nej, har slutat och Nej, aldrig rökt.
Referenskategori i kategorin rökning är svarsalternativet Ja, mer än tio cigaretter om dagen.
Alkoholvariabeln utgår från frågan: Smakar Du vin, starköl eller sprit någon gång. På denna fråga kan respondenterna svara antingen ja eller nej. Viktigt att notera kring
denna variabel är att den endast använder två mått på alkoholkonsumtion och beskriver därmed inte hur ofta en person dricker alkoholhaltiga drycker. Rökningsvariabeln förklarar ungefär hur mycket en person röker medan alkoholvariabeln endast uttrycker om
respondenten smakat alkohol. Med andra ord får man inte reda på mängden alkohol som respondenten förbrukar.
3.3. Analysmetod
3.3.1. Logistisk regression
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande på ett representativt urval av den svenska befolkningen. I en logistisk regression dikotomiseras den beroende variabeln då svarsalternativen kan begränsas till intervallet 0-1(Edling & Hedström, 2003). Dikotomisering innebär att variabeln antar två värden. När det endast finns två värden används en logistisk regression. Det finns många likheter mellan en vanlig regressionsanalys och en logistisk regression då även den logistiska regressionen använder sig av beroende variabler som regresseras mot flera oberoende
variabler. En viktig differens mellan de två analysmodellerna är att den logistiska
regressionen inte tar linjära och additiva samband, vilket innebär att effekten av en given förändring i en oberoende variabel beror på vilka värden övriga variabler tar (ibid).
Värdena inom den logistiska regressionen tar formen av en oddskvot, det vill säga på frågan om hur stor chansen är att du ska slå en sexa vid ett tärningskast är oddskvoten 1/6 medan ett sannolikhetsvärde antar formen 0,16667 (Miles & Shevlin, 2001). Studien kommer att presentera resultaten i form av oddskvoter, som anger den procentuella
förändringen i oddset då den oberoende variabeln förändras en enhet samtidigt som övriga variabler hålls konstanta (Edling & Hedström, 2003). I studien är det därmed oddset för försämrat psykiskt välbefinnande som undersöks. Oddskvoten beräknas genom att dividera sannolikheten att en viss händelse ska inträffa med sannolikheten att samma händelse inte ska inträffa (ibid). Ett värde som understiger 1 tyder på ett negativt samband medan ett värde som överstiger 1 antyder ett positivt samband. Två odds som är lika ger en oddskvot på 1.
Oddskvoten kan aldrig understiga 0 men det finns ingen gräns för ett högsta värde.
Oddskvoterna tolkas i relation till referenskategorin, som sätts till värde 1 i analysen. I studien innebär värden som överstiger 1 en ökad risk för försämrat psykiskt välbefinnande medan en oddskvot med ett resultat som understiger 1 innebär en minskad risk för försämrat psykiskt välbefinnande.
3.4. Reliabilitet och Validitet
En studies trovärdighet utgår ofta från termer som reliabilitet och validitet. Reliabilitet behandlar måtten och mätningarnas pålitlighet och följdriktighet (Bryman, 2011). En studie ska få samma resultat om den upprepas, vilket betyder att slumpmässiga händelser inte ska påverka resultaten. Reliabiliteten i denna studie riskerar att vara av ett förhållandevis lågt värde på grund av att den psykiska hälsan utgår från människors värderingar av sitt välmående. Det är därmed inga bestämda diagnoser från läkare som ligger till grund för variabeln psykiskt välbefinnande. Inre reliabilitet är en subkategori av reliabilitet och berör mått med multipla indikatorer. De mått där respondentens svar sammanställs för att bilda en totalpoäng kan leda till problem då det finns en risk att indikatorerna inte är relaterade till samma mått, vilket innebär att de saknar inre överensstämmelse eller följdriktighet (Bryman, 2011). I studien är den beroende variabeln, psykiskt välbefinnande, ett mått på ett flertal sammanställda indikatorer som beskriver psykisk hälsa. Studien kan därmed förklaras lida av bristande följdriktighet och inre överensstämmelse. Dock är samtliga indikatorer som ingår i variabeln psykiskt välbefinnande ett mått på en individs psykiska hälsa och är därmed relevanta för studien.
Validitet ställer frågan om ett mått för ett begrepp verkligen mäter begreppet i fråga (Bryman, 2011). Det finns olika former av validitet. Begreppsvaliditet utgår från frågan om måttet verkligen mäter det som ska mätas, till exempel mäter variabeln psykiskt
välbefinnande en individs psykiska välbefinnande? De kategorier som utgör variabeln psykiskt välbefinnande överensstämmer med vad som kan beskrivas påverka en individs psykiska hälsa. Variabeln psykiskt välbefinnande innehåller många olika kategorier vilket gör att flera aspekter av psykisk hälsa tas i beaktande. Den interna validiteten behandlar det kausala förhållandet och undersöker om sambandet mellan variablerna är korrekta och inte består av skensamband. I studien undersöks sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Den interna validiteten bör vara förhållandevis hög då sambandet kontrolleras genom att använda fler variabler samtidigt som tidigare forskning påvisar att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande.
4. Resultat
I bilagan presenteras de deskriptiva resultaten från undersökningen och där finns information angående bland annat variablernas frekvensfördelning, bortfall, medelvärde och antalet respondenter.
I tabell 1 presenteras den logistiska regressionen för sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. I Modell 1 i tabell 1 undersöks sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Resultatet visar att de som aldrig utför en fysisk aktivitet har mer än dubbelt (57 procent) så stor risk att drabbas av försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med referensgruppen som innehåller personer som ofta utför fysisk aktivitet.
I Modell 2, som presenteras i tabell 1, tillförs klassvariabeln som har statistiska samband med psykiskt välbefinnande. Oddskvoten på kategorin aldrig inom variabeln fysisk aktivitet minskar från 57 procent till 51,1 procent vid insättande av klassvariabeln. Det
innebär att personer som aldrig utför en fysisk aktivitet har 51,1 procent överrisk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med personer som rör sig ofta när klassvariabeln tas i
beaktning. När hänsyn tas till socioekonomisk position sjunker därmed risken för försämrat psykiskt välbefinnande bland dem som aldrig rör sig. Därmed finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande oberoende av klassposition. Respondenter som ingår i kategorin kvalificerade arbetare har 40,2 procent lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med referensgruppen okvalificerade arbetare. Personer inom tjänstemannasektorn har också lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande där lägre tjänstemän har 20,3 procent lägre risk till psykiskt välbefinnande. Tjänstemän på hög eller mellannivå har 51,6 procent respektive 35,5 procent lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med okvalificerade arbetare. Även individer inom fria yrken har en lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande med en oddskvot på 0,614. Samtliga dessa klasskategoriseringar är statistiskt signifikanta inom 5 procent- nivån och endast lägre tjänstemän har en signifikansnivå som överstiger 1 procent-nivån.
I regressionsmodell 3 i tabell 1 tillkommer kön vilket visar att kvinnor löper en större risk än män till försämrat psykiskt välbefinnande. Oddskvoten för kvinnor når ett värde på 2,157 vilket innebär att kvinnor har 115,7 procent större risk till försämrat psykiskt
välbefinnande. De som aldrig motionerar uppnår en Oddskvot på 1,642 vilket är en ökning på 0,131 enheter jämfört med resultatet i modell 2.
I den fjärde modellen i tabell 1 införs den oberoende variabeln ålderskategori.
Ingen av kategorierna är statistiskt signifikant med fysisk aktivitet, vilket innebär att sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande gäller för alla åldrar.
Modell 5 i tabell 1 prövar ifall BMI har ett statistiskt samband med psykiskt välbefinnande. Resultatet visar att kategorierna i BMI inte har något statistiskt samband med den psykiska hälsan. För personer som aldrig utför en fysisk aktivitet minskar Oddskvoten från 1,629 till 1,554.
I modell 6 i tabell 1 införs rökningsvariabeln där kategorin aldrig rökt har ett statistiskt samband med den beroende variabeln. Resultatet visar att personer som aldrig rökt har 31,2 procent mindre risk för försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med personer som röker mer än tio cigaretter om dagen.
I modell 7 i tabell 1 tillkommer den sista oberoende variabeln, alkohol. Denna variabel är statistiskt signifikant på 1 procent -nivån. Svarsalternativet ”nej, dricker ingen alkohol” har en Oddskvot på 1,997, vilket innebär att personer som inte dricker alkohol har 99,7 procent större risk till försämrat psykiskt välbefinnande.
Vid analys av de signifikanta variablerna sker det vissa förändringar mellan de olika modellerna. Personer som aldrig utför en fysisk aktivitet får en förändring på
oddskvoten från 1,570 i modell 1 till 1,406 i den sista modellen. I de följande modellerna är det en successiv minskning av oddskvoten för kategorin aldrig i den beroende variabeln fysisk aktivitet.
Log-likelihood-funktionen visar hur väl den logistiska regressionen förklarar de data som ingår i urvalet (Edling & Hedström, 2003). -2loglikelihood jämför log-
likelihoodvärdet för denna modell med det log-likelihoodvärde som skulle genererats om modellen inte hade haft några oberoende variabler. -2loglikelihoodvärdet visar om de variabler som används i studien har en gemensam statistisk signifikans (ibid). -2log-
likelihoodvärdet sjunker genom varje modell vilket innebär att den aktuella modellen stämmer bättre överens med datamaterialet än den modell i vilken endast konstanten ingår. I en vanlig regression används R2, som är ett mått som förklarar hur stor del av den beroende variabeln som förklaras av de oberoende variablerna (Miles & Shevlin, 2001).
I en logistisk regression beräknas inte R² – värden. Utifrån log-
likelihoodfunktionen räknas däremot ett pseudo- R² -värde ut. I studien används Nagelkerke R² som pseudo- R² men det finns andra psudo-R² -mått. Nagelkerke R² mäter inte den
förklarade variansen utan detta mått mäter den procentuella reduktionen i loglokelihoodvärdet som genereras av de oberoende variablerna (Edling & Hedström, 2003). Nagelkerke R² visar ett värde på 0,008 (0,8 procent) i modell 1 men ökar för varje modell och i den sista modellen har den ett värde på 0,072 (7,2 procent). Variabeln fysisk aktivitet förklarar därmed 0,8 procent av det psykiska välbefinnandet, förklaringsvärdet kan därmed beskrivas som lågt men då variabeln är statistiskt signifikant på 1 procent- nivån är sambandet i hög grad statistiskt
säkerställt. Vid modell 2 då könsvariabeln sätts in ökar Nagelkerke R² med 0,032 procentenheter till 0,04 (4 procent) och därefter fortsätter ökningen.
Tabell 1. Resultat från logistiska regressioner på försämrat psykiskt välbefinnande för
representativt urval av befolkningen i Sverige år 2000. Kvinnor och män, 19-76 år. Oddskvoter.
Variabler Modell
1
Modell 2
Modell 3
Modell 4
Modell 5
Modell 6
Modell 7
Fysisk aktivitet Ref. Flera ggr i Veckan Ibland
Aldrig Klass
Ref. okvalificerad arbetare Kvalificerad arbetare Lägre tjänstemän
Tjänstemän på mellannivå Högre tjänstemän
Fritt yrke, företagare Kön
Ref. Man Kvinna Ålderskategori Ref. 19-30 år 31-40 år 41-50 år 51-60 år 61-76 år BMI
Ref. Undervikt Normalvikt Övervikt Fetma Rökning
Ref. Mer än 10 cigg/dag Färre än 10 cigg/dag Har slutat röka Aldrig rökt Alkohol
Ref. Smakat alkohol Ej smakat alkohol Konstant Nagelkerke R² -2 Log likelihood N
- 1 0,968 1,570***
0,116***
0,008 3557,6 5027
- 1 0,967 1,511***
- 1 0,598***
0,797 0,645***
0,484***
0,521***
0,164***
0,023 3519,6 5027
- 1 0,982 1,642***
- 1 0,683***
0,735**
0,659***
0,554***
0,614***
- 1 2,157***
0,099***
0,049 3452,3 5027
- 1 0,961 1,629***
- 1 0,675***
0,734**
0,642***
0,532***
0,606***
- 1 2,162***
- 1 1,286*
1,101 1,195 0,917
0,092***
0,052 3445,2 5027
- 1 0,943 1,554***
- 1 0,684***
0,744**
0,654***
0,554***
0,616***
- 1 2,168***
- 1 1,255*
1,068 1,137 0,860 - 1 0,724 0,793 1,148
0,121***
0,056 3434,7 5027
- 1 0,936 1,458***
- 1 0,683***
0,745**
0,680***
0,589***
0,621***
- 1 2,198***
- 1 1,211 0,979 1,047 0,839 - 1 0,744 0,816 1,203 - 1 1,146 0,917 0,688**
0,145***
0,062 3416,8 5027
- 1 0,950 1,406***
- 1 0,711**
0,804 0,716**
0,636***
0,656**
- 1 2,138***
- 1 1,162 0,935 1,000 0,773*
- 1 0,802 0,880 1,246 - 1 1,166 0,937 0,648***
- 1 1,997***
0,129***
0,072 3390,3 5027
*** = p < 0,01; ** = p < 0,05; * = p < 0,1.
5. Diskussion
5.1. Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet
och det psykiska välbefinnandet?
Den första frågeställningen var att undersöka om det finns ett samband mellan den fysiska aktiviteten och det psykiska välbefinnandet. Frågeställningen undersöktes i ett representativt urval av den svenska befolkningen 2000. Detta samband studeras genom en logistisk regression där psykiskt välbefinnande är beroende variabel och där fysisk aktivitet är oberoende variabel. Resultaten visar att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Resultaten i studien ligger i linje med resultat från tidigare internationell forskning, de som aldrig motionerar har 57 procent större risk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med de som motionerar ofta. Stephens (1988) definierar god psykisk hälsa som positivt humör, generellt välmående samt relativt låg känsla av ångest och depression. Resultaten från Stephens (1988) studie beskriver att det finns ett samband mellan den fysiska aktiviteten och det psykiska välbefinnandet. Det är en fysiologisk förklaring som ges till korrelationen då det är utsläppen av endorfiner som leder till ökat psykiskt välmående.
Den fysiska aktiviteten leder också till att personen vänjer sig av med de somatiska symtomen av stress.
Intressanta tillägg i debatten om motionsvanor är Hellenius studier om stillasittande (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom 2010; Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle, 2008). Resultaten från dessa studier visar att en individs stillasittande påverkar hälsan i
liknande utsträckning som dennes fysiska aktivitet. Det räcker därmed inte endast med motion i den dagliga rekommendationen på en halvtimme utan vi påverkas även av hur stillasittande vi är under den resterande tiden. I dagens samhälle har vårt stillasittande ökat genom mer stillasittande arbeten och en fritid där tv-tittande och bilåkande har ökat. Denna forskning är intressant då det oftast diskuteras att man för att förbättra sin hälsa måste träna mer, vilket givetvis är korrekt men enligt denna forskning är det lika viktigt att minska sitt stillasittande genom att förändra dagliga rutiner som att om möjligt gå till arbetet osv. Studierna visar även att inaktivitet är en av de tio vanligaste dödsorsakerna vilket påvisar vilken hög riskfaktor det stillasittande livet är (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010; Kallings, Leijon, Hellenius &
Sthåle, 2008). Fysisk inaktivitet påverkar även det psykiska välbefinnandet. Detta har lett till att det nu finns möjligheter att få rörlighet på recept för att förbättra såväl sin fysiska som psykiska hälsa. Dessa nya rön innebär därmed att det inte endast är fysisk aktivitet som påverkar vårt psykiska välbefinnande utan graden av stillasittande har en lika stor betydelse för en individs psykiska hälsa.
Studier som behandlar psykiskt välbefinnande är av stor vikt eftersom psykiska problem kan leda till samhällsproblem. Vid konferensen som ägde rum år 2009 i Tyskland diskuterade medlemmar från Världshälsoorganisationen hur individer ska hantera den ökade stressen som uppkommit under senare år på flera arbetsplatser (Baumann, Muijen & Gaebel,
2010). Då förklarades psykologiska problem som den största orsaken till arbetsoförmåga. I vissa länder förklarade negativt psykiskt välbefinnande 40 procent av andelen
arbetshandikappade. Den enskilt vanligaste orsaken till frånvaro från arbetet är depressioner.
En hög sjukfrånvaro har i sin tur en negativ påverkan på företag och på ett lands ekonomi. I Storbritannien låg socialvårdskostnader på nästan 26 miljarder pund och av dessa var 8,4 miljarder en effekt av sjukfrånvarokostnader. Detta visar att en individs psykiska
välbefinnande har stor betydelse för företag och därför är studier som behandlar psykiskt välmående viktiga. I denna studie presenteras den fysiska aktivitetens påverkan på individens psykiska välbefinnande. Denna studie kan därmed tillskrivas relevans eftersom den ger faktorer som påverkar en individs psykologiska hälsa.
Sammanfattningsvis har en individs fysiska aktivitet en påverkan på det
upplevda psykiska välbefinnandet, vilket såväl denna studie som tidigare forskning visar. Det är svårt att förklara vilka faktorer som ligger bakom detta samband och hur de olika
faktorerna påverkar varandra. En förklaring bygger på fysiologiska faktorer, men det kan finnas även andra förklaringar till sambandet. En förklaring kan vara att personer som rör sig mycket tenderar att ha mer ledig tid än personer som inte rör sig. Fysisk aktivitet brukar innebära att en person kan koppla bort de arbetsrelaterade eller personliga problem som individen kan ha. Att motionera kan göra att dessa problem för en stund glöms bort och detta kan vara viktigt för den upplevda psykiska hälsan. Det har på senare tid uppkommit en mer stressfylld arbetssituation på olika arbetsplatser. Det är därför viktigt för en person att koppla bort denna upplevda stress genom att till exempel vara fysisk aktiv.
5.2. Förklaras sambandet av andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande
såsom social klass, kön, ålder och hälsobeteenden?
Den andra frågeställningen i studien är: Förklaras sambandet av andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande såsom kön, ålder, social klass och hälsobeteenden?
Resultaten från studien visar att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande oberoende av de andra faktorerna som är betydelsefulla för psykiskt
välbefinnande. Det är genom modellerna en marginell förändring av oddskvoten på fysisk
aktivitet vilket leder till slutsatsen att sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande består.
Resultaten från studien visar även att personer i högre klasser tenderar att ha lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande. Exempel på detta är att kvalificerade arbetare hade lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande än okvalificerade arbetare. Samtliga kategorier i studien var statistiskt signifikanta och alla kategorier hade lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med referenskategorin, okvalificerade arbetare. Personer inom den högre tjänstemannasektorn hade lägre risk till försämrat psykisk välbefinnande jämfört med tjänstemän på låg- och mellannivå. Den tidigare forskningen har visat att klass har betydelse för sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande (Stephens, 1988;
Baumann, Muijen & Gaebel, 2010; Camacho, Roberts, Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991).
Dessa studier visar att det finns socioekonomiska skillnader där personer från lägre klasser tenderar att röra sig mindre och upplever sämre psykologiskt välmående. Vad är då
förklaringen till denna skillnad? Varför har personer i högre klasser lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande med ett aktivt och mer rörelsefullt liv jämfört med personer från de lägre klasserna med samma förutsättningar? Pierre Bourdieus (2010) teorier kring klassernas differentiella livsstil används som förklaringsgrund till klassmarkören. Bourdieu beskriver de skillnader som finns i livsstil mellan olika socioekonomiska grupper. Skillnaderna består i mängd och form av rörlighet där kontinuerlig träning är vanligare bland personer i högre klasser samtidigt som personer i lägre klasser utövar idrotter som kräver mer fysisk belastning medan personer med högre socioekonomisk status ägnar sig åt mer hälsofrämjande idrotter.
Detta innebär att personer i de lägre klasserna tvingas avsluta sitt idrottande tidigare än personer från högre klasser. Bourdieus teorier kring klasskillnader i idrottsutövande är inte helt relevanta i dagens svenska samhälle. Bourdieus bok Distinction utgavs första gången år 1984 och det har skett en del förändringar inom området sedan dess, dessutom finns det förmodligen kulturella skillnader mellan franska och svenska förhållanden. Idrotter som tidigare klassades som underklassidrotter har utvecklats och ändrat finansiell karaktär.
Ishockey är ett exempel på en idrott som tidigare beskrivits som en idrott som präglas av personer från de lägre klasserna men som idag är en dyr idrott som i större utsträckning lockar personer från de högre klasserna. Dock är Bourdieus förklaringar om skilda mat- och
dryckesvanor samt rökning av betydelse. Dessa tre faktorer har visat sig ha en liten påverkan på sambandet mellan den aktiva rörligheten och det psykiska välbefinnandet. Att personer från lägre klasser har sämre värden i samtliga av dessa faktorer påverkar dock givetvis resultatet i negativ bemärkelse. Resultatet i föreliggande studie visar att personer som aldrig rökt har 31,2 procent mindre risk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med personer
