Vad är problemet?
En frameanalys av svenska partiers positionering i debatten om surrogatmödraskap
Amanda Bucht
C-‐uppsats
Statsvetenskapliga institutionen Uppsala Universitet
Antal sidor: 42 Antal ord: 10 789
Vad är problemet? En frameanalys av svenska partiers positionering i debatten om surrogatmödraskap
Amanda Bucht
C-‐uppsats i Statsvetenskap VT 2016
Handledare: Johan Tralau
Abstract
The purpose of this study is to investigate how political parties have addressed the problem with surrogacy motherhood and identify politically relevant ideas in terms of policy frames. Using Carol Bacchis approach for analysing policy, the study aims to deconstruct the represented problem in each policy and reveal implicit assumptions.
Policy production can be understood as a struggle of meaning where political parties function as strategic actors. Studying parliamentary motions, bills and records of proceedings in the Chamber highlights how actors construct the problem differently using framing strategies. Moreover by analysing meanings as results of strategic actions, ideas can be more or less harmonised with the public opinion regarding surrogacy.
As a consequence of the innovation in reproductive technology methods such as artificial insemination, in vitro-‐fertilisation and surrogacy have become alternatives to involuntary childlessness. The issue of surrogacy is controversial as it challenges many of our thoughts on parenting, individuals right to control over their own body and reproductive rights. The debate is complex and reveals the question can be perceived from different premises. This is further presented by describing policy frames in the Swedish political landscape, the problem construction shows policy frames have elaborated by using different framing strategies.
Keywords: surrogacy, frame analysis, framing strategies, actors, problem representation, policy production, policy ideas
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
Syfte och frågeställningar ... 5
Bakgrund ... 6
Vad är surrogatmödraskap? ... 6
Historisk tillbakablick ... 7
Tidigare forskning ... 8
Teoretiska utgångspunkter ... 11
Socialkonstruktivism som utgångspunkt ... 12
Att konstruera politiska problem ... 13
Aktörers framingstrategier ... 14
Empiriskt material ... 16
Motioner ... 16
Propositioner ... 17
Riksdagsprotokoll ... 18
Metodologiskt tillvägagångssätt ... 19
Vad är en inramning? ... 19
Inramningar i politiken ... 19
Aktörers roll i frameanalysen ... 20
2. Analys ... 21
Introduktion och disposition ... 21
Den feministiska inramningen ... 21
Den antikapitalistiska inramningen ... 23
Den liberala inramningen ... 25
Den normkritiska inramningen ... 27
Den barnorienterade inramningen ... 28
Aktörers framingstrategier ... 30
Vidare forskning ... 33
3. Avslutande diskussion ... 37
Källförteckning ... 39
Referenser ... 39
Empiriskt material ... 41
1. Inledning
Under 1900-‐talets andra hälft genomgick Sverige ett paradigmskifte gällande synen på sexualitet. Bland framförallt unga växte en liberal rörelse fram som protesterade mot förlegade normer och ideal och krävde en mer öppen syn på kroppen och sexualiteten. Länge hade det sexuella umgänget varit förknippat med reproduktion men nu, med fri abort, sexualupplysning i skolorna och fri tillgång till preventivmedel skulle den sexuella interaktionen inte längre enbart vara synonymt med reproduktion. Vad som kommit att kallas den första sexuella revolutionen erbjöd oss människor möjligheten att ha sex utan att få barn (Tännsjö, 1992:9).
Denna studie undersöker vad som kan kallas den andra sexuella revolutionen. Den handlar inte i första hand om människans sexualitet utan fokuserar istället på den mänskliga fortplantningen. Med nya reproduktionstekniker såsom insemination, in vitro-‐fertilisering och surrogatmödraskap är det numera tekniskt möjligt att hjälpa ofrivilligt barnlösa att få barn. Sexuell interaktion, graviditet och förlossning är numera inte förutsättningar för reproduktion. Vad som kan kallas den andra sexuella revolutionen erbjuder oss människor möjligheten att få barn utan att ha sex (1992:9).
Med nya reproduktionsalternativ väcks nya funderingar och frågeställningar gällande den mänskliga reproduktionen. Denna studie ämnar undersöka hur svenska politiska partier positionerar sig i debatten kring surrogatmödraskap. Surrogatarrangemanget, där en kvinna föder barn åt någon annan, har väckt liv i en känslosam debatt. Surrogatmödraskap eller det som även kommit att kallas för värdmödraskap och kontrakterande havandeskap tangerar aspekter av bioetisk karaktär vilka diskuterar individens rättighet till sin egen kropp men också rätten till biologiska barn.
De politiska partierna bemöter frågan om surrogatmödraskap ur vitt skilda angreppsvinklar och det råder inget konsensus om vad som är det faktiska problemet med surrogatarrangemanget. Debatten kring surrogatmödraskapet är spretig och komplex och tycks tillfredsställa allas politiska intressen och riktningar -‐ på en och samma gång.
Syfte och frågeställningar
Frågan om surrogatmödraskap är en politisk kontroversiell fråga, sett till en internationell och svensk kontext. Hur surrogatmoderskapet bör regleras juridiskt, och om det ens så bör, råder det delade meningar om. Varken de borgerliga partierna eller de rödgröna partierna har i skrivande stund enats om ett ställningstagande i frågan. Men, det är inte bara mellan de politiska partierna åsikterna går isär, även inom somliga politiska partier råder oenigheter om huruvida surrogatmödraskap bör legaliseras eller inte (RFSL, 2014:13).
Genom att studera politiska motioner, propositioner och riksdagsprotokoll syftar uppsatsen till att identifiera inramningar1 som finns representerade bland de partier som är positivt samt kritiskt inställda till surrogatmödraskap. För att urskilja dessa inramningar används teorier om hur aktörer använder strategier för att konstruera inramningar. Undersökningen tar sin utgångspunkt i följande tre frågeställningar:
Vilka inramningar iakttas bland svenska politiska partiers inställningar till surrogatmödraskap?
Vilka strategier använder de politiska partierna för att konstruera inramningar?
1Översatt från engelskans "frames"
2 Vid in vitro-‐fertilisering (IVF, provrörsbefruktning) sammanförs ägg och spermier i ett laboratorium där befruktningen sker. En behandlingscykel för IVF utgörs vanligtvis av
Bakgrund
Vad är surrogatmödraskap?
Surrogatmödraskap innebär att en kvinna samtycker till att bli gravid, bära och föda ett barn utan avsikt att behålla det själv (Jönsson, 2003:15). En transaktion mellan surrogatmor och den tilltänkta föräldern (eller föräldrarna) kan ske på två olika vis: altruistiskt eller kommersiellt. En altruistisk transaktion innebär att surrogatmodern ingår överenskommelsen av andra skäl än ekonomiska. Motivet kan istället vara att visa omtanke till en person som av olika anledningar inte själv kan skaffa barn. I det altruistiska arrangemanget erbjuds däremot surrogatmodern ofta en viss ersättning för att täcka eventuella kostnader kring graviditet och förlossning. Det som kännetecknar en kommersiell transaktion är att handlingen görs med främsta syfte att erhålla ekonomisk ersättning.
Personen som bär barnet blir då ekonomiskt ersatt, utöver kostnader för sjukhusbesök och dylikt (Tännsjö, 1991:95).
Medicinskt sett kan en surrogatmoder och den eller de som efterfrågar barnet gå till väga på två olika sätt, genom ett partiellt eller gestationellt surrogatmödraskap. I båda typerna kan spermierna komma från en donator eller den tilltänkta fadern. Vid ett partiellt surrogatmödraskap donerar surrogatmodern ägg som sedan befruktas genom insemination, hon bidrar därför med eget genetiskt material och blir således barnets genetiska och biologiska mor. Det andra alternativet, gestationellt surrogatmödraskap eller vad som även benämnts som fullständigt surrogatmödraskap, innebär att surrogatmodern befruktas med genetiskt material från den tilltänka föräldern eller föräldrarna. Surrogatmodern bidrar inte med eget genetiskt material och blir därför inte genetisk men biologisk mor till barnet eftersom hon bär barnet i sin kropp (Jönsson, 2003:16).
Skälen för surrogatmödraskap kan vara av antingen medicinsk eller praktisk karaktär. De som lider av ofrivillig barnlöshet av medicinska skäl kan inte få barn till följd av problem med exempelvis livmodern (personen i fråga kanske inte har någon), produktionen av befruktningsbara ägg eller komplikationer med mannens säd (Tännsjö, 1991:95). De som söker sig till
surrogatmödrar av praktiska orsaker gör det som en konsekvens av spridda svårigheter. Somliga kvinnor hävdar att barnafödande per se är en kvinnofälla eftersom graviditet och barnuppfostran hämmar kvinnor i arbetslivet, att överlåta barnafödandet till en surrogatmor blir på så sätt en utväg för att komma runt och undvika problematiken. Andra ser surrogatmodern som ett sätt att slippa belasta den egna kroppen av rent estetiska skäl. Ytterligare anledningar att söka sig till surrogatmödrar är att man av till följd av sexuell orientering, civilstånd, ålder eller låg inkomst inte har lika möjlighet till in vitro-‐fertilisering2, insemination eller adoption (Jönsson, 2003:20; Tännsjö, 1992:95).
Historisk tillbakablick
Vad som kan ses som startskottet för nutida diskussion om surrogatmödraskap är det så kallade "Baby M" fallet. År 1985 ingick det amerikanska paret Stern och Mary Beth Whitehead ett kontrakt där det klarlades att Whitehead skulle bära parets barn och efter förlossningen lämna barnet till paret. Men, efter förlossningen valde Whitehead att behålla barnet och bröt därmed kontraktet.
En stor medial debatt bröt ut om vem som i slutändan hade rätten till barnet.
Rättegången ökade allmänhetens kännedom om surrogatmödraskap och det som innan fallet med "Baby M" varit ett relativt okänt fenomen hade nu blivit en fråga som engagerade många amerikaner. Vid rättegångens slut visade nationella enkätundersökningar att 92 procent av befolkningen var medvetna om den nya reproduktionstekniken, denna siffra kan jämföras med de 63 procent av befolkningen som var medvetna om surrogatmödraskapets existens vid rättegångens början 1987 (Kuchar, 2016:27). Till mångas förtret fastslog domstolen att paret Stern fick vårdnaden om barnet och domaren Sorkow menade att "a deal is, after all, a deal" (Anleu, 1992:38-‐40).
Fallet med "Baby M" är inte bara intressant av den anledningen att det var första gången allmänheten kom i kontakt med debatten kring
2 Vid in vitro-‐fertilisering (IVF, provrörsbefruktning) sammanförs ägg och spermier i ett laboratorium där befruktningen sker. En behandlingscykel för IVF utgörs vanligtvis av hormonstimulering, ägguttagning, befruktning och äggåterföring.
surrogatmödraskap, fallet har även kommit att starkt influera lagstiftningen i hela världen (Jönsson, 2003:62).
Debatten om surrogatmödrar har med jämna rum florerat i Sverige och svensk media. Den första offentliga handlingen som finns att tillgå om surrogatmödraskap är en proposition från 1984 signerad regeringen Palme, tilläggas bör att ämnet endast nämns kortfattat i en bisats. Först kring år 2010 märks en tydlig ökning i antalet motioner och riksdagsdebatter som behandlar ämnet. Ett rimligt antagande är att det ökade intresset kan förklaras av debattören Kajsa Ekis Ekmans populärvetenskapliga bok Varat och varan:
Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (2010) där Ekman tar tydlig ställning mot surrogatmödraskap. Efter att Statens medicinsk-‐etiska råd (SMER) publicerade en rapport 2013 inför en eventuell lagstiftning rörande altruistiskt surrogatmödraskap har frågan fortsatt vara föremål för en kontinuerlig diskussion. Än fortskrider debatten och så sent som i februari 2016 överlämnades en utredning om ofrivillig barnlöshet till Justitiedepartementet (SOU 2016:11).
I skrivande stund är surrogatmödraskap inte uttryckligen förbjudet enligt svensk lag, användandet av surrogatmödrar försvåras istället enligt lag (2006:351) om genetisk integritet mm. Denna reglerar surrogatmödraskapet indirekt genom att redovisa för hur befruktning utanför kroppen får ske och nämner inte surrogatmödraskap som ett tillåtet fall. Till följd av de legala hinder som föreligger väljer vissa svenskar att åka till bland annat USA, Ukraina och Indien för att ingå i surrogatarrangemang (SMER, 2013:87).
Tidigare forskning
Frågan om surrogatmödraskap har studerats inom discipliner som filosofi, sociologi och juridik men är än så länge ett relativt outforskat ämnesområde inom det statsvetenskapliga fältet. Som den uppmärksamme läsaren snart observerar har olika forskare olika uppfattningar om surrogatmödraskap. Jag vill hävda att de studier och forskare som här presenteras kan förenkla det senare arbetet med att undersöka inramningar, så kallade frames, i studiens empiriska material.
Torbjörn Tännsjö, svensk forskare inom praktisk filosofi studerar reproduktionsetiska frågor, däribland surrogatmödraskap. Ökade skilsmässofrekvenser, nya samlevnadsformer och en friare syn på sexualitet och fertilitet menar Tännsjö oundvikligen leder till en upplösning av begrepp som
"familj" och "moder" (1991:149). Även antropologen Helena Ragoné pekar på hur framsteg inom den reproduktiva teknologin omformulerat modersrollen radikalt. Den ursprungliga bilden av moder där sex, reproduktion och graviditet hör ihop utmanas nu av tre skilda modersroller: (1) den biologiska modern som bidrar med fruktbara ägg och därmed är den "riktiga" modern; (2) den gestationella modern, hon som bär barnet men inte har någon genetisk koppling till det; (3) och den sociala modern som uppfostrar barnet (1998:119). Tännsjö hävdar att det nya utgångsläget, där begreppet familj och moder fått en ny innebörd, skapar nya behov som måste tillgodoses. Om en legalisering av surrogatmödraskap ska vara möjlig kräver det att staten kontrollerar surrogatarrangemang och exempelvis begränsar detta att bara gälla nära anhöriga. Vidare hävdar Tännsjö vikten av juridiska regleringar som tar hänsyn till surrogatmoderns utsatta situation. Utan statlig inblandning tenderar omoraliska transaktioner att äga rum där mindre bemedlade kvinnor exploateras till förmån för mer välbärgade par eller personer (1991:98).
En annan svensk filosof som också argumenterar för statlig inblandning vid surrogatarrangemang är Kutte Jönsson som menar att staten bör dela ut bidrag till personer som väljer att skaffa barn genom surrogatmödrar i samma utsträckning som görs vid IVF-‐behandlingar eller adoptionsärenden (2003:229).
Jönsson menar att staten bör förhålla sig neutral i förhållande till individers moraliska val. Också rörande den mänskliga reproduktionen (2003:219). Med hänvisning till individens rätt till självbestämmande går, både altruistiskt och kommersiellt surrogatmödraskap, att försvara på feministiska grunder och Jönsson kräver även att surrogatmödrar erkänns som arbetare (2003:222).
En forskare som ställer sig kritisk till surrogatmödraskap är sociologen Sharyn Roach Anleu. Anleu menar att både kommersiellt och altruistiskt surrogatmödraskap är exploaterande. Den kommersiella överenskommelsen inskränker på kvinnans autonomi och reducerar kvinnokroppen till en vara, precis som vid prostitution (1992:39). Det altruistiska surrogatmödraskapet, där
en nära anhörig ofta agerar surrogatmor, förbiser den exploatering kvinnan faller offer för inom familjen. Anleu understryker att surrogatmödraskapet är en förlängning på kvinnans förväntade roll inom familjen som vårdande och lyhörd för andras behov (1992:37).
Sociologen Amrita Pande studerar transnationellt surrogatmödraskap med främsta fokus på indiska surrogatmödrar. Då reproduktiva transaktioner sker över nationella gränser växer sig skillnaderna mellan köpare och säljare, beställare och surrogatmoder, allt större sett till ras, klass och nationalitet.
Pande menar att det transnationella surrogatmödraskapet i Indien är baserat på en djup ojämlikhet där surrogatmödrarna (i syd) missgynnas och exploateras av västerländska par (2011:623).
Den feministiska statsvetaren Carole Pateman ställer sig också kritisk till surrogatmödraskap. Pateman menar att samhällskontraktet föregås av ett sexuellt kontrakt där män tillsammans kommit överens om att dominera över kvinnor (1988:2). Surrogatarrangemanget beskrivs som ett kontrakt konstruerat utifrån kapitalistiska och patriarkala utgångspunkter (jmf Anleu, 1992:37;
Pande, 2011:623) där kvinnans livmoder varufieras till ett tomt kärl (1988:215).
En studie som skiljer sig från den tidigare presenterade forskningen är Pavel Kuchars text om institutionella förändringar. Texten är relevant för min studie då den identifierar vad som föregår institutionella förändringar, i detta fall förändringar i lagstiftningen kring surrogatmödraskap i USA (Kuchar, 2016:28-‐
29). Surrogatmödraskap har varit en tekniskt genomförbar reproduktionsteknik under en lång tid, men vägen från teknisk genomförbarhet till lagstiftning har visat sig vara en lång process. Den faktor som främst försvårat processen är institutioners tröghet (och ibland ovilja) att anpassa lagstiftning till nya samhällsnormer (2016:21). Vad som också satt käppar i hjulen är faktumet att det varit svårt att nå ett samhälleligt konsensus kring hur vi ser på surrogatmödraskapet. Utan att tydligt kunna urskilja vilka vedertagna seder, konventioner och gemensamma bilder som existerar kring frågan har således utvecklingen av en reglerande lagstiftning (i något håll) tycks gått i stå (2016:12-‐
13).
Den tidigare forskning som presenteras är på många sätt olik min studie, vad gäller syfte, frågeställning och metod. Min studie ämnar inte genomföra en
normativ analys och ta ställning i frågan om surrogatmödraskap som exempelvis Tännsjö och Jönsson gör i sina studier, inte heller är mitt mål att på något sätt förklara huruvida kvinnorna behandlas korrekt eller inkorrekt under själva surrogatarrangemanget vilket Anleus och Pandes båda studier gör. Mitt syfte med studien är istället att kartlägga och peka på hur problemet med surrogatmödraskapet konstrueras av politiska aktörer. Detta är en aspekt vilken surrogatmödraskapet tidigare inte studerats utifrån. För att kunna göra detta är nödvändigt att studera hur olika discipliner, med olika utgångspunkter och perspektiv, konstruerat problemet med surrogatmödraskap.
I dagsläget har det publicerats två svenska studier på temat surrogatmödraskap inom den statsvetenskapliga disciplinen, en kandidatuppsats och en masteruppsats.3 Jag vill hävda att det här finns stort utrymme (och intresse) för vidare studier kring ämnet.
Teoretiskt ramverk
Det teoretiska ramverk som redovisas i kommande avsnitt ligger till grund för studiens senare analys. Teorierna avhandlas i kronologisk ordning och bör därför ses som byggstenar, där den tidigare är en förutsättning för den senares varande och stabilitet. Det socialkonstruktivistiska antagandet är alltså en förutsättning för att kunna tillämpa Carol Bacchis angreppssätt om hur politiska problemformuleringar, med rätt verktyg, kan dekonstrueras och analyseras.
Tanken om problem som idékonstruktioner möjliggör teorin om politiska partier som strategiska aktörer, vilka nyttjar strategier i byggandet av problemkonstruktioner. Det teoretiska ramverk som presenteras kan ses som verktyg vilka jag anser förenklar analysen av studiens empiriska material.
3 Andersson, Lisa (2010), Frihetens villkor -‐ om frihetens betydelse i surrogatmödraskapdebatten, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds Universitet; Ahlsten, Tove (2013), Reproduktion under diskussion -‐ en idéanalys av surrogatmödraskapsdebatten i Sverige, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds Universitet.
Socialkonstruktivism som utgångspunkt
Uppsatsens teoretiska ramverk tar avstamp i ett ontologiskt ställningstagande mot realismen och "åsikten att det finns ett sätt som tingen är beskaffade på, som är logiskt oberoende av alla mänskliga representationer" (Searle 1995:169).
Searle tar visserligen avstånd från tanken om att alla fakta är beroende av mänskliga överenskommelser, istället delas fakta in "rå" och "institutionell". Den första är av den typen som existerar oberoende vilka attityder vi eventuellt har i förhållande till det, exempel på sådana fakta är den om en väteatoms kemiska sammansättning (1995:15). Vad som kallas "institutionell" fakta är istället helt beroende av mänskliga institutioner, Searle understödjer sina tankar med ett exempel om en papperslapp, som frikopplad från den mänskliga institutionen pengar, är just en papperslapp och inte en femdollarsedel (1995:17).
Papperslappen med Abrahams Lincolns porträtt har ett värde, och existerar i termer av pengar först då vi kollektivt enas om denna överenskommelse.
Den sociala verkligheten är komplex att förstå sig på, vilket vi har oss själva att skylla på då den skapas av människan för att tjäna hennes syften (1995:18). Då vi tilldelar en storhet en status och i och med det en funktion (vilket den tidigare inte besuttit) skapas makt (1995:109). Då papperslappen tillskrivs statusen som valör och därmed får ett syfte och en ny funktion i våra liv, accepterar vi tilldelningen av den givna statusen (1995:109). Vi har ingått i en kollektiv föreställning vilken performativt upprätthålls, medvetet eller omedvetet, genom att vi accepterar maktens syften.
Varför jag anser att socialkonstruktivismen är en central utgångspunkt för min studie beror främst på idéernas centrala roll i teorin. Då politik i mångt och mycket tar ansats i idéer är det av stor relevans att rikta fokus mot just dessa. Idéer inom politiken har för avsikt att besitta makt, att formulera statusfunktioner och få dessa att efterlevs. Med andra ord är politikens huvudsakliga uppgift att just konstruera "institutionell" fakta. En så rak väg som möjlig, från politisk idé till full institutionalisering, kan beskrivas i form av en policyprocess. När en problemkonstruktion är allmänt accepterad och erkänd som "institutionell" fakta är det möjligt att föreslå politiska lösningar på det adresserade problemet. När detta väl gjorts och såväl problem som lösning är
institutionaliserad tvingas gemenskapen ingå i acceptans, med hänseende till lagstiftning.
Att konstruera politiska problem
Syftet med ett policyförslag är att finna en passande lösning till ett adresserat problem. Men då vi ser till politiska partiers förslag tycks inte de presenterade förslagen erbjuda lösningar på samma problem. I kulisserna till varje politisk lösning döljer sig implicita konstruktioner av problemen. Ett teoretiskt perspektiv som tar hänsyn till partiers problemformuleringar introduceras av Carol Bacchi och har kommit att kallas WPR, vilket är en sammanfattad akronym av meningen What's the problem represented to be (vilket även är bokens titel).
Teorins utgångspunkt är att aktörer, genom att presentera politiska förslag, är aktiva i formuleringen av de politiska problemen (1999:33).
Vad olika partier anser är det faktiska problemet med surrogatmödraskap skiljer sig åt beroende på vilka ideologiska övertygelser som dominerar inom respektive parti. Det är ingen slump att vänsterorienterade partier tolkat problemet kring surrogatmödraskap som grundat i ekonomiska ojämlikheter, det är inte heller förvånande att socialkonservativa partier ser på problemet som i grund och botten ett moralfilosofiskt sådant. Med hjälp av att analysera ett politiskt förslag är det möjligt att belysa det adresserade problemet och vilka konstruerade föreställningar detta vilar på. Problemet existerar inte oberoende den sociala kontexten utan konstrueras i mötet med aktören. Det är därför vi först måste förmå oss att bryta ned policyförslaget i så små beståndsdelar som möjligt för att slutligen se vilket problem som konstrueras och hur detta görs.
Denna analys är möjlig att göra utifrån sex frågor:4
i. Vilket är problemet som presenteras i policyn eller policyförslaget?
ii. Vilka förutsättningar eller antaganden ligger till grund för denna problemformulering?
iii. Hur har denna problemformulering uppstått?
iiii. Vad är lämnat oproblematiserat i problemformuleringen?
4 Översatt från Bacchi (1999:13).
v. Vilka effekter är producerade av den här problemkonstruktionen?
vi. Hur/var har problemet producerats, spridits och försvarats? Hur har problemet blivit, eller kunnat bli, ifrågasatts splittrat och ersatt?
De frågor som formuleras ovan utgör ett användbart ramverk för analysera studiens empiriska material. Avsikten är inte att till punkt och pricka följa de frågor som presenteras, snarare kan dessa frågor ses som behändiga hjälpmedel till studiens senare analys. Genom att synliggöra inramningar, bland de politiska partier som är positivt samt negativt inställda till surrogatmödraskap, är det möjligt att urskilja hur inramningarnas olika problemformuleringar är konstruerade. På så sätt är det möjligt att belysa implicita antaganden och värderingar, som båda varierar beroende på vilka ståndpunkter olika partier företräder.
Aktörers framingstrategier
Idén om strategiska processer är nära besläktad med Bacchis tanke om politiska partier som aktiva aktörer. Med en strategisk process avses vägen från idé till skapandet av en inramning, vilken aktörer är med och konstruerar. Inramningar är utvecklade och används för att nå specifika syften vilket kan innebära att locka medlemmar eller mobilisera anhängare (Benford & Snow, 2000:624).
Fyra framingstrategier (eller om vi väljer att kalla det inramningsstrategier) presenteras som aktörer kan tillämpa för att vinna stöd för ett särskilt policyförslag. Den första strategin, vilken kallas frame bridging, handlar om länka samman två eller fler ideologiskt förenliga inramningar som tidigare inte varit sammankopplade. 1988 lyckades västtyska aktivister som motsatte sig Världsbanken och den Internationella valutafonden (IMF) stärka sin inramning genom att använda sig av denna framingstrategi. Med hjälp av att koppla samman sin inramning med andra aktörers ramar som profilerat sig som fredliga, medvetna och kvinnocentrerade vann den egna åsikten och inramningen större gehör (Gerhards & Rucht, 1992:555). Den andra strategin, frame amplification, innebär att aktörer förtydligar, bättrar på och ger en inramning nytt liv. Frame extension, vilket är den tredje strategin, möjliggör att
en eller flera aktörer utvidgar en inramning vilken inkluderar frågor och teman som kan vara av intresse för att öka stödet från möjliga anhängare. I den fjärde och sista strategin, frame transformation, förändras den ursprungliga förståelsen av frågan och omformuleras (Benford et. al, 1986:467-‐474).
I denna studie där politiska partier analyseras i egenskap av aktörer, delaktiga i skapandet av inramningar, kan ovannämnda framingstrategier förklara hur respektive parti valt att utforma sin inramning för att vinna största möjliga gehör i debatten om surrogatmödraskap. Med strategierna är det även möjligt att se hur somliga strategier sannolikt inte nyttjats av aktörerna med avsiktligen utan snarare kan ses som resultat av andra omständigheter eller andra aktörers intressen. Vidare är det av intresse för studien att se hur eventuella inramningar har förändrats över tid och om så är fallet, varför dessa inramningar har ersatts. Vissa av de strategier som presenterats tenderar att överlappa varandra och jag har därför valt att exkludera två av dessa vilka är frame amplification och frame transformation. Den förstnämnda är svår att särskilja från både frame bridging och frame extension varför denna förbises i uppsatsens analys. Frame transformation är besvärlig att tillämpa då vi inte har total insyn i ett partis beslutsprocess och därför inte kan bedöma om en aktör ändrat åsikt i frågan eller valt att handla strategiskt (Eriksson, 2011:45).
Empiriskt material
Motioner
Då min studie ämnar undersöka hur politiska partier, som aktörer, är delaktiga i problemformuleringen av surrogatmödraskap har jag valt att studera motioner framlagda mellan oktober 2004 och oktober 2015. Materialet är ett resultat av sökningar i arkivet för motioner på Sveriges riksdags hemsida där jag separat sökt bland motioner för varje politiskt parti som refererar till sökorden
"surrogatmödraskap" och "värdmödraskap". Att jag valt att inkludera båda dessa sökord beror på att somliga på senare tid förespråkat användandet av det senare ordet, rimligtvis skulle detta sökord därför kunna förekomma i motioner författade under senare år.
Sammanlagt studeras 21 motioner författade av riksdagsledamöter från sju parlamentariska partier, ingen motion har presenterats från Sverigedemokraterna men ledamöter deltar dock i en riksdagsdebatt varvid jag valt att inkludera partiet i analysen, trots det knappa materialet. De motioner som utgör föremål för senare analys är elva enskilda motioner, nio motioner författade av fler än en ledamot samt en kommittémotion. Olika partier har författat olika antal motioner om ämnet i fråga. De som skrivit flest motioner är ledamöter från Miljöpartiet (sammanlagt fem motioner), ledamöter från Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har presenterat fyra motioner vardera och Folkpartiet5 samt Vänsterpartiet tre motioner. Från Moderaterna och Centerpartiet finns en motion från varje parti att tillgå från den aktuella tidsperioden.
Inledningsvis hade jag för avsikt att inkludera lika många motioner från varje politiskt parti, i strävan att uppnå en jämn fördelning av motioner med olika politiska avsändare. I ett senare skede valde jag ändock att inte ta hänsyn till antalet motioner per politiskt parti då eventuell variation i inställning till surrogatmödraskap, inom ett och samma parti, även kan vara intressant att
5 Nuvarande Liberalerna, partiet benämns i studien som Folkpartiet då de dokument som analyseras är undertecknade med det dåvarande partinamnet.
studera över tid. Att motioner från somliga politiska partier får ett större utrymme är inte en nackdel, tvärtom vill jag hävda att detta kan stärka studien på så sätt att vi får en djupare insikt i de olika inramningarna.
Att jag valt att studera motioner under tidsperioden oktober 2004 och oktober 2015 beror på en strävan efter att studera flera partiers inställningar till surrogatmödraskap. Den första motionen kring ämnet författades 2004 av ledamoten Tasso Stafilidis från Vänsterpartiet, först fyra år senare motionerade ledamöter från andra politiska partier på temat surrogatmödraskap. Sju år efter Stafilidis motion, i oktober 2011, framlades den första motionen författad av en ledamot tillhörande Centerpartiet. Att studera motioner under det tioåriga intervallet har således varit en förutsättning för att kunna visa på spridning i åsikt mellan de politiska partierna.
Propositioner
Som ovan nämns, är motionen från 2004 den första författade i frågan om surrogatmödraskap. Vid vidare eftersökningar på Sveriges riksdags arkiv fann jag tre propositioner kring ämnet då jag använde sökorden "surrogatmödraskap"
och "värdmödraskap". De propositioner som behandlar ämnet är författade 1984, 1987 och 2001 varav första propositionen är underskriven regeringen Palme (S), den andra regeringen Carlsson (S) och den senaste från 2001 regeringen Persson (S). Fördelen med propositioner, i jämförelse med motioner, är att texterna generellt är något längre och därmed bidrar med mer stoff till analysen. Givetvis hade det varit att föredra propositioner från fler regeringar än den Socialdemokratiska men jag vill häva att detta material, trots en och samma politiska avsändare, kan bidra till en god insyn i den politiska debatten. Vidare bör tilläggas att det är föga förvånande att det är just detta parti som framträder med propositioner kring ämnet om vi tar hänsyn till partiets dominanta position i svensk politik under 1900-‐talet.
Protokoll från riksdagsdebatter
För att ytterligare belysa hur de politiska partierna förhållit sig till frågan om surrogatmödraskap studeras riksdagsprotokoll från debatter i kammaren.
Sammantaget analyseras sju protokoll från tidsperioden 1988 till 2011. De protokoll som analyseras inkluderar anföranden och repliker av ledamöter från sju av åtta riksdagspartier, Centerpartiet medverkar inte i någon av de debatter som hållits kring ämnet. Vissa ledamöter är mer aktiva i diskussionerna än andra vilket framträder i uppsatsens analysdel.
Surrogatmödraskap diskuteras i många protokoll under paraplybegreppet "assisterad befruktning" och därmed behandlas även uttalanden om exempelvis ensamståendes rätt till assisterad befruktning och in vitro-‐fertilisering i nära anknytning till temat. Min avsikt är att hålla isär de olika frågorna rörande fertilitet för att undvika att förväxla begreppen. Det har dock visat sig vara svårt att helt utesluta vissa resonemang då de uttalanden som studeras ofta behandlar frågor går in i varandra. Jag är medveten om att dessa frågor inte omfattas av mina frågeställningar varvid jag i den mån det gått försökt att inte inkludera sådana begrepp utan att förklara dem löpande i textens notapparat.
Fördelen med att inkludera protokoll från riksdagsdebatter är att partiernas representanter, de ledamöter som väljer att uttala sig i pågående debatt, med stor sannolikhet uttrycker sig mindre återhållsamt direkta anföranden än i skriftligen författade motioner. De snabba ordväxlingar som uppvisas i somliga av de debatter som analyseras (se särskilt 2011/12:91) innehåller starka anföranden och i vissa fall mer än en handfull svarsrepliker.
Motsvarande häftiga meningsyttringar återfinns varken i de motioner eller i de propositioner som studeras, jag anser därför att riksdagsprotokollen bidrar med en ytterligare dimension som gör studiens analys mer intressant.
Metodologiskt tillvägagångssätt
Vad är en inramning?
Det råder delade meningar om hur en inramning eller frame bäst ska definieras.
Konceptet härleds till Erving Goffman som beskriver frames som "schematiska tolkningar" som gör det möjligt för individer att "lokalisera, förnimma och identifiera" förekomster i våra liv (1974:21). Då vi analyserar frames ämnar vi alltså att kartlägga vad som kan beskrivas som de kognitiva scheman som styr individens handlande (Eriksson, 2011:33). Ett annat sätt att beskriva inramningar eller frames på är att se på dem som allmänna narrativ vilka styr hur vi tänker och handlar i praktiska situationer. Dessa narrativ är normativa och ger vägledning om hur vi inom olika områden bör välja att agera (Rein &
Schön, 1996:89). Vad som karaktäriserar alla beskrivningar av frames är en gemensam insikt; bakom den synliga ytan av språk och beteenden finns en osynlig grund av antaganden, en "assumption basis", vilken reglerar våra beteenden (1996:88).
Inramningar i politiken
Inramningar eller frames kan inom politiken förstås som ett idésystem vilket begränsar aktörers handlande inom en särskild fråga eller politiskt område (Eriksson, 2011:38). Idésystemet är grunden som formar den politiska problemkonstruktionen, föreslår en lösning på det formulerade problemet och slutligen ebbar ut i ett komplett policyförslag. Inramningen har för avsikt att: (1) diagnostisera ett fenomen som problematiskt och i behöv av förändring; (2) föreslå en lösning på det specifika problemet; och (3) uppmana till engagemang som förbättrar det felaktiga eller korrigerar det konstruerade problemet (Benford & Snow, 1988:199).
Då problemformuleringen i stor grad reglerar lösningsförslaget är det fruktbart att studera komponenterna i kronologisk ordning, det vill säga börja med att se till det politiska problemet och därefter analysera lösningen
(1999:33). I denna kontext utgör Bacchis sex frågor (som presenterats under textens teoridel) ett ramverk för att analysera studiens material.
Aktörers roll i frameanalysen
Politiska partier är i allra högsta grad medvetna om deras ageranden. Inte minst är detta tydligt hos partier som ingår i koalitioner och tvingas agera strategiskt i syfte att tillfredsställa partiets anhängare men samtidigt tillgodose den gemensamma sammanslutningens mål. Ett metodologiskt tillvägagångssätt som tillgodoser idén om politiska partier som strategiska aktörer är den dynamiska frameanalysen (Eriksson, 2011:47). Denna metod vilar på tre antaganden: idéer som sociala konstruktioner vilka skapas i en dynamisk process, aktörer som aktiva i skapandet av mening och idéer med både hindrande och möjliggörande konsekvenser (2011:37).
Det analytiska ramverk som beskrivs skiljer sig från frameanalysen, som den annars presenterats, på så sätt att den fäster stor vikt vid aktörer som delaktiga i skapandet av inramningar. Skapandet av frames är en process där aktörer och idéer interagerar vilket klingar väl med studiens socialkonstruktivistiska utgångspunkt som understryker att sociala fakta skapas just i samklang med mänskliga institutioner. Utöver erkännandet av aktörer som medskapare till inramningar kan aktörer även ses som aktiva i processen av meningsskapande. I denna process kan aktörer tillämpa de framingstrategier som tidigare presenterats under studiens teoridel. Exempel på sådana strategier är frame bridging och frame extension vilka båda kan bidra till att öka en inramnings stöd (Benford et. al, 1986:467).
2. Analys
Introduktion och disposition
Surrogatmödraskap är en politiskt omtvistad fråga som väcker stor debatt.
Frågan aktualiserar fundamentala teman om individens rätt till sin egen kropp, rätten till barn och statliga restriktioner kontra det individuella självbestämmandet. Frågan har väckt liv i en ideologisk debatt som i samtida politiskt klimat ofta hamnat i skymundan för en mer pragmatisk jargong där tydliga sakfrågor fått ta plats. Partiers positionering i debatten kring surrogatmödraskap synliggör vilka ideologiska ramverk varje parti resonerar utifrån, vad som möjliggör och begränsar innehållet i de politiska förslag som presenteras (Eriksson, 2011: 38).
Kommande avsnitt syftar till att se hur olika partier har konstruerat problemet med surrogatmödraskap och med vilka strategier problemkonstruktionerna skapats. Analysen inleds med övergripande beskrivningar av de inramningar som finns representerade i materialet, därefter presenteras ett avsnitt som studerar hur de politiska partierna agerat för att skapa dessa inramningar. Avslutningsvis redovisas för aspekter som denna studie på grund av begränsningar i tid och omfång inte undersökt men som lämpar sig väl för vidare forskning kring ämnet.
Den feministiska inramningen
Den inramningen som dominerar i det material som studeras är vad jag valt att kalla "den feministiska inramningen" vilken intar en kritisk position till surrogatmödraskap. Denna fokuserar främst på surrogatmoderns roll i arrangemanget och problematiserar på vilka grunder kvinnan ingår i arrangemanget, hur hon behandlas under proceduren och vad surrogatmödraskapet får för konsekvenser för henne. Inramningen tar sin utgångspunkt i feministiska teorier som belyser kvinnans underordnade position i samhället.
De som ställer upp som surrogatmammor är vanligen fattiga eller på något annat sätt utsatta kvinnor. Att köpa en kvinnas livmoder strider mot ambitionen om rättvisa och jämlikhet [...] En kvinna i en utsatt livssituation kräver respekt för sin situation och ska skyddas från att utnyttjas (Carina Hägg (S), 2008/09:So322).
Detta resonemang, uttalat i en motion författad av Socialdemokraten Carina Hägg, tydliggör vilket problem som konstrueras inom den feministiska inramningen -‐ problemet är den exploatering som surrogatmodern utsätts för till förmån för personen eller personerna som efterfrågar barnet. I fallet med "Baby M" (se historisk tillbakablick) var det faktiska kontraktet utformat så att det gynnade paret Stern och direkt inskränkte på surrogatmoderns självbestämmanderätt (Anleu, 1992:45). Det är inte alltid surrogatmodern utsätts för en sådan exploatering som gestaltas så tydligt som i exemplet med paret Stern. Carole Pateman pekar på att det ursprungliga samhällskontraktet föregås av det sexuella kontraktet vilket förklarar kvinnans strukturellt underordnade position gentemot mannen (1988:19). Denna underordning gestaltas i surrogatarrangemanget där kvinnors kroppar, med hjälp av nya reproduktionstekniska möjligheter, utnyttjas till den grad att de görs till männens ägodelar som likt tomma kärl fylls med säd för att tillfredsställa andras behag (1988:214).
De som kritiserar den feministiska inramningen menar att de omyndigförklarar kvinnor och vänder sig mot påståenden som hävdar att
"kvinnor från olika samhällsklasser har inte samma förutsättningar till självständiga beslut" (Carina Hägg (S), 2011/12:So221). Dessa personer blundar inte för faktumet att surrogatmödrar riskerar att bli utnyttjade men menar att detta är en aspekt individen själv måste ta i beaktning innan ett kontrakt ingås.
Om vi erkänner vuxna individer som beslutskompetenta så måste det också innefatta frågor relaterade till reproduktionen (Jönsson, 2003:219).
Somliga menar att det förtryck surrogatmödrar utsätts för kan liknas vid prostitution. I en proposition från 2001 lyfter Socialdemokraterna att "det kan inte anses förenligt med människovärdesprincipen att använda en annan kvinna som medel för att lösa det barnlösa parets problem" (Prop. 2001/02:89, s. 55), i en motion från 2010 understryker tre Socialdemokrater bokstavligen att
"kroppsdelar och barn är inte handelsvaror" (Börje Vestlund, Hans Ekström och
