Examensarbete, 30 hp Psykologprogrammet, 300 hp
Vt 2020
Handledare: Ulrich Olofsson
PERFEKTIONISM,
PSYKISK OHÄLSA OCH LIVSKVALITET BLAND PSYKOLOGSTUDENTER
Emilia Björkvik & Ronja Bolin
Vi vill börja med att rikta ett tack till vår handledare Ulrich Olofsson för tillgänglighet, uppmuntran och konstruktiv kritik. Vi är tacksamma över att vi har fått ha en kunnig handledare som har guidat oss genom processen.
Vidare vill vi tacka vår studievägledare som har hjälpt till att sprida vår enkät till studenter vid Umeå universitet och till studievägledare på psykologutbildningen vid andra lärosäten i landet. Slutligen vill vi tacka alla respondenter som tagit sig tid till att besvara vår enkät.
Abstrakt
Perfektionism blir allt vanligare i västvärlden. Parallellt ökar psykisk ohälsa bland ungdomar. Därmed är det av intresse att undersöka huruvida de parallella ökningarna i perfektionism och psykisk ohälsa hänger ihop. Utbrändhet är en form av psykisk ohälsa som har visat sig vara förknippat med perfektionism. Statistik visar att psykologer rapporterar fler sjukskrivningar på grund av utbrändhet jämfört med andra yrkesgrupper. I denna studie undersöktes samband mellan perfektionism, psykisk hälsa och livskvalitet bland psykologstudenter i Sverige. Data samlades in genom en webbaserad enkätundersökning, (N = 270, M = 26.4, SD = 5.67). Enkäten bestod av tre skattningsformulär; Clinical Perfectionism Questionnaire (CPQ), Depression Anxiety Stress Scales (DASS-21) och Satisfaction With Life Scale (SWLS). Korrelationsanalyser gjordes för att undersöka samband mellan perfektionism, psykisk hälsa och livskvalitet. Variansanalyser gjordes för att undersöka huruvida dessa samband skiljer sig i styrka beroende på antalet rapporterade livsdomäner inom perfektionism.
Resultatet visade att det finns ett signifikant positivt samband mellan perfektionism och psykisk ohälsa samt ett signifikant negativt samband mellan perfektionism och livskvalitet.
Vidare framkom det att deltagare som rapporterade perfektionism inom flera livsdomäner skattade högre grad av psykisk ohälsa jämfört med deltagare som rapporterade inga eller en livsdomäner. Däremot fanns det ingen skillnad mellan grupperna i skattad livskvalitet.
Nyckelord: Perfektionism, psykisk hälsa, livskvalitet, CPQ, DASS-21, SWLS Abstract
Perfectionism is becoming more and more common in the Western world. Parallel to that, mental ill-health is increasing among young people. It is therefore of interest to investigate whether the parallel increases in perfectionism and mental ill-health are related. Burnout is a form of mental ill-health that has been found to be associated with perfectionism. Statistics show that psychologists report more sick leave due to burnout than other occupational groups.
This study investigated the relationship between perfectionism, mental health and quality of life among psychology students in Sweden. Data was collected through an online survey, (N = 270, M = 26.4, SD = 5.67). The survey consisted of three questionnaires; Clinical Perfectionism Questionnaire (CPQ), Depression Anxiety Stress Scales (DASS-21) and Satisfaction With Life Scale (SWLS). Correlational analyzes were conducted to investigate the relationship between perfectionism, mental health and quality of life. Analysis of variance was conducted to investigate whether these relationships differ in strength depending on the number of reported life domains within perfectionism. The result showed that there is a significant positive relationship between perfectionism and mental ill-health as well as a significant negative relationship between perfectionism and quality of life. Furthermore, it was found that participants who reported perfectionism in multiple life domains estimated a higher degree of mental ill-health compared to participants who reported none or one life domain. However, there was no difference between the groups in estimated quality of life.
Keywords: Perfectionism, mental health, life satisfaction, CPQ, DASS-21, SWLS
Perfektionism, psykisk ohälsa och livskvalitet bland psykologstudenter
Individer som uppvisar hög grad av samvetsgrannhet, ihärdighet och noggrannhet, eller eftersträvar fulländning i arbete, studier eller fritidsaktiviteter, möts vanligen av stora mängder beundran och bekräftelse från andra i sin omgivning. Krav, förväntningar och ambitioner är många gånger nödvändiga för att lära sig nya saker eller utveckla befintliga förmågor. Däremot kan alltför stränga och rigida självpåtagna krav bli förödande. Strävan efter perfektion kan därför sannolikt leda till negativa konsekvenser för individen. Under de senaste decennierna har perfektionism blivit ett alltmer utbrett fenomen bland unga i västvärlden (Curran & Hill, 2017). Samtidigt är antalet ungdomar som upplever psykisk ohälsa rekordhögt (World Health Organization, 2017). Flera studier bekräftar att depression, ångest och självmordstankar har ökat bland ungdomar (Bloch, 2016; Bor, Dean, Najman, & Hayatbakhsh, 2014; Patel, Flisher, Hetrick, & McGorry, 2007). Det finns därmed anledning att undersöka huruvida de parallella ökningarna i perfektionism och psykisk ohälsa hänger ihop.
Forskare är oeniga om en universell definition av perfektionism (Egan, Wade, Shafran,
& Antony, 2014; Park & Jeong, 2015). Shafran, Cooper och Fairburn (2002) tog fram en definition av klinisk perfektionism. I stora drag handlar klinisk perfektionism om ett överdrivet granskande av sig själv och sina prestationer trots negativa konsekvenser (Shafran et al., 2002).
Eventuella negativa konsekvenser kan inverka på emotionella, sociala, fysiska, kognitiva eller beteendemässiga områden i livet. Det kan röra sig om bland annat; nedstämdhet, social isolering, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter samt överdrivet granskande av sitt beteende. Perfektionister baserar sin självbild på att eftersträva personligt krävande och självpåtagna krav inom åtminstone ett framträdande livsområde, exempelvis arbete, sport och fritid. Perfektionister hanterar misslyckanden med självkritik och möter uppnådda resultat med omvärdering av de egna kraven, exempelvis genom att öka kraven ytterligare (Shafran et al., 2002). Perfektionism är ett spektrum och förekommer i olika grad (Egan et al., 2014; Park &
Jeong, 2015).
Forskning kring perfektionism har sina rötter i psykodynamisk teori (Stoeber, 2018).
Två psykodynamiska teoretiker, Karen Horney och Alfred Adler, har haft särskild betydelse.
Horney beskrev perfektionism som en ytterst neurotisk personlighet med total avsaknad av positiva aspekter. Adler å andra sidan, hade en mer nyanserad syn på perfektionism som inbegrep både funktionella och dysfunktionella aspekter och sägs vara den första enligt Stoeber (2018) som tog fram en flerdimensionell beskrivning av begreppet. År 1978 publicerades en inflytelserik artikel av Hamachek som särskilde mellan normal perfektionism, när perfektionistiska strävanden bidrar till nöje, och neurotisk perfektionism, när perfektionistiska strävanden medför lidande (Stoeber, 2018). Några år senare utformades de första självskattningsformulären för perfektionism; Burns’ Perfectionism Scale och den perfektionistiska delskalan i Eating Disorder Inventory. Svagheten med dessa skattningsformulär var att de endast tog fasta på neurotiska och dysfunktionella aspekter av perfektionism, vilket speglade den dåvarande uppfattningen om perfektionism som en form av psykopatologi (Stoeber, 2018).
I början av 1990-talet började flerdimensionella teoretiska modeller och mätinstrument för perfektionism att ta form (Stoeber, 2018). Frost, Marten, Lahart och Rosenblate konstruerade en modell över perfektionism som utgjordes av sex dimensioner; personliga standards, bekymmer/oro över misstag, tvivel kring handlingar, förväntningar från föräldrar, kritik från föräldrar och organisering. I samma veva publicerades en annan modell av Hewitt och Flett som beskrev tre dimensioner av perfektionism; självorienterad, omgivningsorienterad och socialt föreskriven perfektionism (Stoeber, 2018). Enligt Stoeber (2018) gjordes en faktoranalys på dessa sammanlagt nio dimensionerna av perfektionism som slutligen ledde fram till två dimensioner av perfektionism; perfektionistisk strävan och perfektionistisk oro.
Perfektionistisk strävan innebär självpåtagna höga krav och att ha höga förväntningar på ens omgivning (Stoeber, 2018). Perfektionistisk oro däremot innebär en överdriven rädsla för att göra misstag och ett tvivel på egen prestation. Dessa två dimensioner återfinns i flera skattningsformulär. Forskning visar att perfektionistisk strävan korrelerar positivt med positiv affekt och benämns därmed som en adaptiv form av perfektionism. Perfektionistisk oro å andra sidan korrelerar positivt med negativ affekt; bland annat depression, och benämns därför som en maladaptiv form (Stoeber, 2018). Utifrån detta började forskare särskilja mellan adaptiv perfektionism och maladaptiv perfektionism (Stoeber, 2018; Egan et al., 2014; Park & Jeong, 2015; Stoeber & Otto, 2006). Maladaptiv perfektionism innebär således en dysfunktionell, negativ och ohälsosam perfektionism (Egan et al., 2014). Adaptiv perfektionism innebär å andra sidan en funktionell, positiv och hälsosam perfektionism, då man ej upplever negativa konsekvenser trots högt uppsatta krav (Egan et al., 2014; Park & Jeong, 2015).
Forskning visar att perfektionism oftare förekommer inom en eller flera specifika domäner i livet, snarare än generell perfektionism (Stoeber & Stoeber, 2009; Haase, Prapavessis & Glynn Owens, 2013). Domänerna som är vanligast bland både adaptiv och maladaptiv perfektionism är arbete och utbildning (Stoeber & Stoeber, 2009; Haase et al., 2013). Det har visat sig att ju mer perfektionistisk man är, desto fler domänspecifika områden förekommer (Stoeber & Stoeber, 2009). Studier har även undersökt domäner kopplat till psykisk ohälsa (Hill & Curran, 2016). Inom domänen arbete förekom högre grad av maladaptiv perfektionism, jämfört med andra domäner exempelvis sport (Hill & Curran, 2016).
Definitionen av klinisk perfektionism (Shafran et al., 2002) lyfter fram de negativa konsekvenserna av perfektionism och baseras på det kliniska sambandet man har funnit mellan perfektionism och psykisk ohälsa. I denna uppsats använder vi följande definition av perfektionism:“Perfectionism is the overdependence of self-evaluation on the determined pursuit (and achievement) of self-imposed personally demanding standards of performance in at least one salient domain, despite the occurrence of adverse consequences”
(Shafran et al., s.778, 2002).
Enligt resultat från en metastudie har perfektionism ökat med 10-32 procent bland universitetsstudenter i Nordamerika och Storbritannien under de senaste 25-30 åren (Curran &
Hill, 2017). I metaanalysen ingick 146 studier publicerade 1989-2016, med totalt 41,641 högskolestuderande i USA, Kanada och Storbritannien. Med hjälp av data som samlats in via universitetsstudenters skattningar på Multidimensional Perfectionism Scale (MPS) mellan åren 1989 och 2016, undersökte forskarna huruvida det har skett förändringar i perfektionism över generationer. Ökningarna i perfektionism indikerar att yngre generationer ställer högre krav på sig själva och andra samt upplever högre krav från omgivningen jämfört med äldre generationer (Curran & Hill, 2017).
Curran och Hill (2017) menar att kulturella förändringar har bidragit till att perfektionism har ökat de senaste decennierna. Från och med slutet av 1970-talet har västerländsk politik och kultur kommit att präglas alltmer av nyliberalistiska idéer, vilket tycks ha framkallat en våg av konkurrensbetonad individualism bland nutidens ungdomar.
Exempelvis har studier visat att yngre generationens högskolestudenter i USA rapporterar högre nivåer av narcissism, extraversion och självförtroende samt lägre nivåer av empati gentemot andra jämfört med äldre generationer. Samtidigt har unga blivit allt mindre intresserade av gruppaktiviteter för nöjets skull och sysslar i högre utsträckning med prestationsinriktade aktiviteter på egen hand. Dessutom pekar forskning på att yngre generationer ägnar sig alltmer åt social jämförelse. Något som underlättats av tillkomsten av sociala medier såsom Facebook och Instagram, som gjort det möjligt för ungdomar att presentera perfekta bilder av sig själva för allmänheten (Curran & Hill, 2017).
I takt med nyliberalismens framväxt har västerländska samhällssystem blivit alltmer meritokratiska (Curran & Hill, 2017). Det innebär att det framförallt är personer som studerar vid framstående universitet, läser ansedda utbildningar eller har högaktade yrken som erhåller välstånd och status. Enligt meritokratisk ideologi är individens prestationer inom utbildning och yrkesliv en reflektion av dennes personliga förmågor och värde. Något som sätter hög press på unga idag (Curran & Hill, 2017).
Även beteenden hos den yngre generationens föräldrar har kommit att påverkas av nyliberalistiska idéströmningar (Curran & Hill, 2017). Forskning visar att bristande mottaglighet och tillgänglighet hos föräldrar i förhållande till barns anknytningsbehov spelar en betydande roll i utvecklingen av perfektionism. Dessutom tycks ängsliga och kontrollerande föräldrabeteenden bidra till att barn upplever rädsla för att misslyckas och ställer höga krav på sig själva (Curran & Hill, 2017).
Perfektionism är ett transdiagnostiskt fenomen (Egan et al., 2014). Det har nämligen visat sig vara inblandat i flera olika former av psykisk ohälsa (Limburg, Watson, Hagger &
Egan, 2017), exempelvis ångestsyndrom, depression och utmattningssyndrom (Egan, Wade &
Shafran, 2011; Egan et al., 2014; Shafran et al., 2002; Hill & Curran, 2016). Personer som lider av psykisk ohälsa rapporterar högre nivåer av perfektionism jämfört med individer som inte lider av psykisk ohälsa (Egan et al., 2011). Enligt forskning leder behandling av perfektionism till lindring av en mängd psykologiska tillstånd (Egan et al., 2011). Dessutom är perfektionism associerat med psykologisk samsjuklighet (Bieling, Summerfeldt, Israeli & Antony, 2004;
Egan et al., 2011). Man har sett att det finns en positiv korrelation mellan perfektionism och antal psykiska sjukdomar (Bieling et al., 2004). Perfektionism har visat sig vara en prediktor för psykisk ohälsa (Egan et al., 2011) och är en del av både etiologin och vidmakthållandet för flera former av psykisk ohälsa (Shafran et al., 2002).
Forskare har även tittat på konsekvenserna av perfektionism gällande välmående och livskvalitet (Park & Jeong, 2015; Gilman, Ashby, Sverko, Florell, & Varjas, 2005, Stoeber &
Otto, 2006). Livskvalitet innefattar individens egna uppfattning kring grad av tillfredsställelse med livet (Diener, Emmons, Larsen & Griffin, 1985). Adaptiva perfektionister och de som inte definierar sig som perfektionister upplever högre grad av livstillfredsställelse jämfört med maladaptiva perfektionister (Park & Jeong, 2015; Gilman et al., 2005). Man har även sett att adaptiva perfektionister upplever högre grad av självkänsla och psykologiskt välmående, jämfört med maladaptiva perfektionister (Park & Jeong, 2015). Studier visar å andra sidan att högre grad av maladaptiv perfektionism ger lägre grad av livskvalitet (Park & Jeong, 2015;
Gilman et al., 2005; Stoeber & Otto, 2006).
Forskningen pekar på att studenter i västvärlden upplever alltmer perfektionism och att den maladaptiva perfektionismen kan leda till negativa konsekvenser i form av psykisk ohälsa och sänkt livskvalitet. En rapport från Socialstyrelsen visade att psykisk ohälsa bland unga vuxna i Sverige ökade med nästan 70 procent mellan 2006 och 2016 (Socialstyrelsen, 2017).
Vidare visar studier att sjukskrivning på grund av stress och utbrändhet är vanligare bland psykologer jämfört med andra yrkesgrupper i Sverige (Försäkringskassan, 2011). Välkänt är också att det krävs höga antagningspoäng för att ta sig in på psykologutbildningen i Sverige (Universitets- och högskolerådet, 2020), vilket innebär att psykologstudenter är en högpresterande grupp. Vi är därför intresserade av att undersöka om sambanden som framkommit i forskning även gäller för studenter på psykologutbildningen samt huruvida sambanden skiljer sig åt beroende på om perfektionism förekommer inom en eller flera livsdomäner. Syftet med studien är därmed att undersöka på vilket sätt perfektionism är relaterat till upplevd psykisk ohälsa och livskvalitet bland psykologstudenter i Sverige.
Följande frågeställningar kommer att undersökas: 1) Finns det samband mellan perfektionistisk strävan och oro, och upplevda symtom av ångest, stress och depression? 2)
Finns det samband mellan perfektionistisk strävan och oro, och upplevd livskvalitet? 3) Är sambanden olika starka beroende på huruvida perfektionism förekommer inom en eller flera livsdomäner?
Metod Deltagare
Deltagarna utgjordes av studenter på termin 1-10 på psykologprogram vid olika universitet i Sverige. Totalt besvarades enkäten av 270 studenter. Deltagarna var mellan 18 och 52 år (M = 26.4, SD = 5.67). Det var 211 kvinnor (78.2%) och 57 män (21.1%). 0 angav
”Annat” (0%) och 2 angav ”Vill ej uppge” (0.74%).
Instrument och material
Undersökningen genomfördes med hjälp av en digitaliserad enkät som innehöll tre självskattningsformulär; Clinical Perfectionism Questionnaire (CPQ; Shafran et al., 2002), Depression Anxiety Stress Scales (DASS-21; Lovibond & Lovibond, 1995) och Satisfaction With Life Scale (SWLS; Diener, Emmons, Larsen & Griffin, 1985). Självskattningsformulären finns tillgängliga för nedladdning på webbsidan Fbanken.se (Fbanken, 2020). Enkäten innefattade även frågor kring demografiska aspekter såsom ålder och kön. Ålder besvarades i fritext och kön med hjälp av alternativen ”kvinna”, ”man”, ”annat” och ”vill ej uppge”.
Sammanlagt innehöll enkäten 42 frågor. Alla frågor förutom en följdfråga var obligatoriska.
Clinical Perfectionism Questionnaire (CPQ) mäter klinisk perfektionism utifrån två dimensioner/delskalor; perfektionistisk oro och perfektionistisk strävan under den senaste månaden (Dickie, Surgenor, Wilson & McDowall, 2012; Shafran et al., 2002). CPQ är ett självskattningsformulär som innehåller tolv påståenden som besvaras utifrån en fyrgradig Likertskala med följande alternativ “Inte alls” (1), “sällan” (2), “ibland” (3) och “hela tiden”
(4). Fråga 2 och 8 poängsätts omvänt. Exempel på frågor är “Har du pressat dig själv riktigt hårt för att nå dina mål?”, “Har du fått höra av andra att du ställer för höga krav på dig själv?” och “Har du varit rädd för att inte lyckas leva upp till dina krav?”. Hög totalpoäng indikerar hög grad av perfektionism och vice versa. Maxpoäng är 48 och minimipoäng är 12.
Instrumentet saknar gränsvärden, däremot användes CPQ i en studie av Rozental et al. (2017) som undersökte effekten av internetbaserad behandling på perfektionism. Resultaten baserades på 156 personer som rapporterade att de upplevde perfektionism. Gruppernas genomsnittliga totalpoäng för CPQ innan behandlingen var 38,3 (SD = 4,63) för behandlingsgruppen och 38,2 (SD = 4,45) för kontrollgruppen.
Utöver skalfrågorna i CPQ innehåller enkäten en ja/nej fråga ”Har du under senaste månaden försökt att uppnå högt uppsatta krav, oavsett om du lyckades med detta eller inte?”
och en öppen fråga “Om du svarade ja: inom vilket eller vilka livsområden har detta varit aktuellt? Till exempel, rörde det dina prestationer i arbetet, i idrottssammanhang, inom musik, hemma, mat, utseende eller dylikt” som gjordes till alternativ i den digitaliserade enkäten (med ett öppet alternativ; ”annat”). CPQ har översatts till svenska (Rozental et al., 2017) och de psykometriska egenskaperna hos denna version håller just nu på att utvärderas (Rozental, 2018). Den engelska versionen av CPQ uppvisar god validitet och reliabilitet (Egan et al., 2016); cronbach's alpha .83 (Egan et al., 2016) och god konvergent validitet vid jämförelse med andra skattningsskalor som ämnar mäta perfektionism (Egan et al., 2016).
Depression Anxiety Stress Scales (DASS-21) är ett självskattningsformulär som utgörs av tre delskalor som mäter upplevda symtom av depression, ångest och stress under den senaste veckan (Lovibond & Lovibond, 1995). DASS-21 är en förkortad version av det ursprungliga
skattningsformuläret. DASS-21 består av 21 påståenden som skattas utifrån en fyrgradig Likertskala enligt följande “Stämde inte alls på mig” (0), “Stämde på mig ibland eller en del av tiden” (1), “Stämde på mig ganska mycket, eller en stor del av tiden” (2) och “Stämde väldigt bra på mig eller nästan hela tiden” (3). Varje delskala består av 7 påståenden. Exempel på påståenden är “Jag verkade inte kunna känna några positiva känslor alls”, “Jag kände att jag var nära att gripas av panik” och “Jag tyckte att det var svårt att varva ner”. Poängen summeras och multipliceras därefter med 2. Hög totalpoäng indikerar hög grad av symtom.
Maxpoäng är 126 för hela skalan och 42 för varje delskala. Minimipoäng är 0. Totalpoängen tolkas på följande sätt: Normal, Mild, Måttlig, Allvarlig och Mycket allvarlig. DASS-21 har översatts till svenska (Alfonsson, Wallin & Maaths, 2017). Formuläret uppvisar god reliabilitet (r = 0.64–0.75) och god konvergent validitet vid jämförelse med andra skattningsskalor som ämnar mäta depression, ångest och stress (Alfonsson et al., 2017). Den interna reliabiliteten för delskalorna i den svenska versionen är 0.88-0.92 för depression, 0.77-0.81 för ångest samt 0.84-0.88 för stress (Alfonsson et al., 2017).
Satisfaction With Life Scale (SWLS) mäter upplevd tillfredsställelse med livet (Diener et al., 1985). SWLS består av fem påståenden som besvaras på en Likertskala enligt följande
“Instämmer inte alls” (1), “Instämmer inte” (2), “Instämmer inte helt” (3), “Varken instämmer eller inte” (4), “Instämmer på ett ungefär” (5), “Instämmer” (6) och “Instämmer helt” (7). Exempel på påståenden är “Det mesta i mitt liv är nära mitt ideal”,
“Förutsättningarna för mitt liv är utmärkta” och “Jag är nöjd med mitt liv”. Hög totalpoäng indikerar hög grad av livstillfredsställelse. Maxpoäng är 35 och minimipoäng är 5. Den svenska versionen av formuläret har uppvisat god reliabilitet och validitet; cronbachs alpha .88 och begreppsvaliditet, samtliga påståenden laddade högre än .71 på en faktor (Hultell &
Gustavsson, 2008).
Procedur
Enkäten skapades med hjälp av Google formulär. Den digitaliserade enkäten lämnades inledningsvis ut till cirka tio personer för utvärdering. Efter revidering utifrån återkoppling publicerades den färdiga enkäten på sociala medier. Enkäten lades ut i Facebookgrupper för psykologstudenter i Sverige, samt skickades till ett flertal studievägledare och administratörer på universitet i Sverige som vidarebefordrade enkäten till psykologstudenter. Enkäten var tillgänglig från 23 januari till och med 19 februari 2020. Ingen kompensation gavs till deltagarna.
Etiska överväganden
I den digitaliserade enkäten framgick syftet med studien, att deltagande var frivilligt och att deltagaren när som helst kunde avbryta sin medverkan. Deltagarna informerades också om att de samtycker till att delta i studien genom att besvara enkäten och att datan hanterades konfidentiellt. Enkäten riktade sig till personer som är 18 år eller äldre.
Resultat
Depressions- och ångestdelskalan i DASS-21 var skevt fördelade, > 1. Därför plockades 12 stycken outliers bort som låg + 2.5 SD från medelvärdet. Detta resulterade i att det återstod 199 kvinnor (77.1%) och 57 män (22.1%). 0 angav ”Annat” och 2 angav ”Vill ej uppge”. Deltagarna var mellan 18 och 52 år (M = 26.4, SD = 5.70).
Resultatet visar att 223 deltagare (86.4 %) svarade ja på frågan ”Har du under senaste månaden försökt att uppnå högt uppsatta krav, oavsett om du lyckades med detta eller inte?”.
Resterande 35 (13.6 %) svarade nej. Deltagarna rapporterade perfektionism främst inom livsdomänen arbete/studier, se Tabell 1.
Tabell 1
Antalet personer som rapporterade perfektionism inom de olika livsdomänerna
(N = 258)
Deltagarnas genomsnittliga totalpoäng på CPQ kan ses i Tabell 2. Tabell 2 visar även deskriptiv statistisk för totalpoäng strävan, oro, DASS-21, depression, ångest, stress och SWLS.
Tabell 2
Deskriptiv statistik för totalpoäng CPQ (Clinical Perfectionism Questionnaire),
dimensionerna strävan och oro, DASS-21 (Depression Anxiety Stress Scales), delskalorna depression, ångest och stress samt SWLS (Satisfaction With Life Scale)
CPQ Strävan Oro DASS-21 Depression Ångest Stress SWLS Medel 32.61 16.01 10.85 31.88 9.81 6.66 15.42 23.18 SD 5.74 3.42 2.22 19.63 8.30 6.45 8.66 5.84 Min 14.00 6.00 4.00 0.00 0.00 0.00 0.00 8.00 Max 44.00 24.00 15.00 88.00 34.00 26.00 40.00 35.00
Effektstorlekar nedan är klassificerade enligt följande; svag (< ± .1), modest (< ± .3), moderat (< ±.5), stark (< ±.8) och väldigt stark (> ± .8) (Muijs, 2011). För att besvara den första frågeställningen ”Finns det samband mellan perfektionistisk strävan och oro, och upplevda symtom av ångest, stress och depression?” gjordes korrelationsanalyser (Pearson’s r), se Tabell 3. Resultatet visade att det fanns en positiv korrelation mellan perfektionism (CPQ) och symtom av depression, ångest och stress (DASS-21), r(258) = .48, p < .001. Vidare visar resultatet på positiva korrelationer mellan CPQ och depressionsdelskalan, r(258) = .36, p <
.001 samt ångestdelskalan i DASS-21, r(258) = .30, p < .001. Samtliga korrelationer var modesta. Korrelationen mellan CPQ och stressdelskalan i DASS-21 var också positiv, med moderat effektstorlek, r(258) = .51, p < .001.
Korrelationsanalyserna gjordes även för delskalorna perfektionistisk strävan och oro.
Strävan korrelerade positivt med DASS-21, r(258) = .40, p < .001 och stressdelskalan i DASS- 21, r(258) = .48, p < .001, med modesta effektstorlekar. Vidare korrelerade strävan positivt
Domäner Frekvens Procent
Arbete/studier 210 81.4
Idrott 71 27.5
Hushållsarbete Utseende Övrigt (musik, relationer, träning...)
69 78 53
26.7 30.2 20.5
med depressionsdelskalan, r(258) = .25, p < .001, och ångestdelskalan, r(258) = .25, p < .001 i DASS-21. Båda med svag effektstorlek. Oro korrelerade positivt med DASS-21, r(258) = .46, p < .001, depressionsdelskalan, r(258) = .44, p < .001, och stressdelskalan, r(258) = .41, p <
.001 i DASS-21. Korrelationerna var modesta. Oro korrelerade även svagt positivt med ångestdelskalan i DASS-21, r(258) = .28, p < .001.
Vidare gjordes även korrelationsanalyser för att besvara den andra frågeställningen
”Finns det samband mellan perfektionistisk strävan och oro, och upplevd livskvalitet?”. Det fanns en svag negativ korrelation mellan perfektionism (CPQ) och livskvalitet (SWLS), r(258)
= -.21, p < .001. Delskalan oro korrelerade negativt med SWLS, r(258) = -.33, p < .001, modest effektstorlek. Det fanns inget signifikant samband mellan strävan och SWLS, p > .20.
Tabell 3
Korrelationskoefficienter (Pearson´s r) mellan CPQ (Clinical Perfectionism Questionnaire), dimensionerna strävan och oro, DASS-21 (Depression Anxiety Stress Scales), delskalorna depression, ångest och stress samt SWLS (Satisfaction With Life Scale)
*p < .01
**p < .001
För att besvara den tredje frågeställningen ”Är sambanden olika starka beroende på antalet livsdomäner?” gjordes variansanalyser (ANOVA). Utifrån antal rapporterade domäner delades deltagarna in i tre grupper; en grupp som rapporterade 0 antal domäner, en grupp som rapporterade endast en domän och en grupp som rapporterade två eller fler domäner (>1).
Tabell 4 visar den genomsnittliga poängen på DASS-21 för respektive grupp.
CPQ Strävan Oro DASS-21 Depression Ångest Stress
Strävan 0.90**
Oro 0.76** 0.46**
DASS-21 0.48** 0.40** 0.46**
Depression 0.36** 0.25** 0.44** 0.83**
Ångest 0.30** 0.25** 0.28** 0.80** 0.50**
Stress 0.51** 0.48** 0.41** 0.87** 0.56** 0.59**
SWLS -0.21** -0.08 -0.33** -0.34** -0.45** -0.21** -0.18*
Tabell 4
Skattad totalpoäng på DASS-21 (Depression Anxiety Stress Scales) för respektive grupp (0= noll
rapporterade domäner, 1= en rapporterad domän, >1 två eller fler rapporterade domäner)
0 1 >1
N 34.0 72.0 152.0
Medel 19.9 29.3 35.8
SD 16.1 20.4 18.8
Min 0.0 0.0 0.0
Max 70.0 88.0 86.0
Effektstorlekarna nedan klassificerade enligt följande; liten (.21-.50), moderat (.51-80) och stark effekt (>.80) (Lakens, 2013). Det fanns en signifikant skillnad i genomsnittlig poäng för DASS-21 mellan de tre grupperna, F(2, 255) = 10.7, p < .001. Post-hoc analys med hjälp av Tukey indikerade att det fanns en statistisk signifikant skillnad mellan gruppen som rapporterade 0 domäner och gruppen som rapporterade två eller fler domäner. Effektstorleken var stark (se Tabell 5). Samma analys gjordes för antal domäner och genomsnittlig poäng för SWLS. Resultatet indikerade att det ej fanns någon signifikant skillnad mellan grupperna, p >
.40.
Tabell 5
Post Hoc analys (Tukey) av totalpoäng DASS-21
(Depression Anxiety Stress Scales) mellan grupperna (0=
noll rapporterade domäner, 1= en rapporterad domän,
>1 två eller fler rapporterade domäner)
Grupp Medelvärdesskillnad t Cohen’s d
0 vs 1 -9.31 -2.36 -0.49
0 vs. >1 -15.86 -4.42* -0.87
1 vs. >1 -6.55 -2.42 -0.34
*p < .001
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka huruvida det finns samband mellan perfektionism, psykisk hälsa och livskvalitet bland psykologstudenter. Enligt resultatet rapporterade en stor andel (86 %) av deltagarna att de under den senaste månaden har strävat mot högt uppsatta krav, framförallt inom livsdomänen arbete/studier. Deltagarnas genomsnittliga poäng för CPQ var 32.6 (SD = 5.74), cirka en standardavvikelse lägre än medelvärdet för deltagarna i studien av Rozental et al. (2017). Resultatet tyder på att psykologstudenter är en grupp som rapporterar relativt höga nivåer av perfektionism som framförallt relaterar till utbildning och yrke.
För att besvara den första frågeställningen “ Finns det samband mellan perfektionistisk strävan och oro, och upplevda symtom av ångest, stress och depression?” gjordes korrelationsanalyser mellan deltagarnas skattningar i frågeformulären CPQ som ämnar att mäta perfektionism och DASS-21 som innehåller frågor kring symtom av psykisk ohälsa. Resultatet från korrelationsanalyserna indikerar att det finns positiva samband mellan perfektionism och symtom av depression, ångest och stress bland psykologstudenter. Sambanden bekräftar tidigare forskning som har visat att perfektionism är relaterat till flera former av psykisk ohälsa (Egan et al., 2011; Egan et al., 2014; Shafran et al., 2002; Hill & Curran, 2016). Enligt resultat från korrelationsanalyserna hade sambanden mellan delskalorna i DASS-21 liknande styrka jämfört med tidigare studier i vilka formuläret använts (Lovibond & Lovibond, 1995).
Det starkaste sambandet fanns mellan CPQ och stressdelskalan i DASS-21, som var av moderat effektstorlek. Något som möjligen kan förstås utifrån studiepopulationen, som utgjordes av psykologstudenter. Forskning har påvisat positiva samband mellan perfektionism och utmattning (Hill & Curran, 2016). Dessutom tyder statistik på att en hög andel psykologer sjukskrivs på grund av utmattning jämfört med andra yrkesgrupper (Försäkringskassan, 2011).
Mot bakgrund av tidigare forskning och sjukskrivningsstatistik går det att fråga sig om sambandet mellan perfektionism och stress bland studenter på psykologutbildningen kan bidra till sårbarhet att drabbas av utmattning som yrkesverksam psykolog.
Enskilda korrelationsanalyser gjordes mellan de två delskalorna i CPQ (perfektionistisk strävan och oro) och DASS-21. Resultatet tyder på att det finns samband mellan strävan och DASS-21 samt mellan oro och DASS-21 med liknande styrka. Detsamma tycks gälla för samband mellan delskalorna i CPQ och delskalorna i DASS-21. Resultatet bekräftar delvis tidigare forskning som kommit fram till att oro korrelerar positivt med negativ affekt (Stoeber, 2018). Däremot har tidigare studier funnit positiva samband mellan strävan och positiv affekt (Stoeber, 2018), i motsats till de positiva korrelationer mellan strävan och psykisk ohälsa som framkom i denna undersökning. En förklaring till att undersökningen inte lyckades replikera resultat från tidigare forskning kan finnas i karaktären hos skattningsformuläret CPQ. CPQ är ämnat att mäta klinisk perfektionism, det vill säga maladaptiva former av perfektionism som är förknippade med negativa känslor och upplevelser. Därför är det möjligt att de frågor i CPQ som enligt faktoranalyser har visat sig ladda högt på perfektionistisk strävan inte innehåller några adaptiva aspekter av perfektionism. Av den anledningen finns det en risk att de frågor som kategoriserats som antingen strävan eller oro och sedan användes vid analys, är missvisande för dimensionerna av perfektionism. Dessutom är eventuella brister hos instrumentet ännu okända. För undersökningen användes den svenska versionen av CPQ, vilken fortfarande är under utvärdering. Om ett mer neutralt instrument för perfektionism hade använts hade möjligen resultaten överensstämt bättre med tidigare studier.
Vidare gjordes även korrelationsanalyser för att besvara den andra frågeställningen
“Finns det samband mellan perfektionistisk strävan och oro, och upplevd livskvalitet?”.
Resultatet visade att det fanns ett svagt samband mellan perfektionism och livskvalitet, vilket indikerar att högre grad av perfektionism ger lägre grad av livskvalitet. Även om korrelationen var svagt så bekräftar det det samband som tidigare forskning presenterat (Park & Jeong, 2015;
Gilman et al., 2005; Stoeber & Otto, 2006). Det fanns ett negativt samband mellan delskalan oro och livskvalitet som hade moderat styrka. Däremot fanns det inget signifikant samband mellan delskalan strävan och livskvalitet. Eftersom oro benämns som den maladaptiva formen av perfektionism kan man fundera över om det var därför ett samband framkom sinsemellan medans det ej framkom något samband mellan strävan och livskvalitet. Om vi antar att CPQ fångar in strävan som den adaptiva formen av perfektionism så skulle vi utifrån tidigare forskning (Park & Jeong, 2015; Gilman et al., 2005) kunnat förvänta oss ett positivt samband mellan strävan och livskvalitet. Dock är CPQ som sagt utformad för klinisk bedömning och
ringar därför kanske inte in den adaptiva formen. Sedan innefattar även begreppet livskvalitet en rad olika aspekter, vilket kan vara en bidragande faktor till att resultatet ej går i linje med tidigare forskning. Definitionen av livskvalitet som ligger till grund för SWLS kan skilja sig från definitioner som använts i tidigare forskning.
Slutligen gjordes analyser på antalet rapporterade livsdomäner. Resultatet visade att 81
% av deltagarna rapporterade perfektionism inom livsdomänen arbete/studier. Detta går i linje med tidigare forskning som visat att de vanligaste rapporterade domänerna är arbete och utbildning (Stoeber & Stoeber, 2009; Haase et al., 2013). Tidigare studier har även visat att ju högre grad av perfektionism, desto fler antal rapporterade livsdomäner framkommer (Stoeber
& Stoeber, 2009). Utifrån sambandet mellan perfektionism och ohälsa samt livskvalitet som framkommit i bakgrunden gjordes variansanalyser för att undersöka den tredje frågeställningen
”Är sambanden olika starka beroende på huruvida perfektionism förekommer inom en eller flera livsdomäner?”. Resultatet visade en signifikant skillnad på genomsnittlig skattad poäng på DASS-21 mellan deltagarna som rapporterade två eller fler antal domäner jämfört med deltagarna som rapporterade noll antal livsdomäner. Detta indikerar att deltagarna som rapporterade fler antal livsdomäner upplever högre grad av symtom på ohälsa. Samma variansanalys gjordes för genomsnittlig poäng på SWLS och där framkom det däremot inga skillnader mellan grupperna. Detta kan som tidigare nämnt bero på definitionen av livskvalitet, att livskvalitet kan innefatta en rad olika aspekter. Det kan också förstås utifrån resultaten från korrelationsanalyserna från SWLS och CPQ, som visade på svaga och icke-signifikanta samband.
Undersökningen har både styrkor och svagheter. En styrka hos undersökningen är att färdigt utformade självskattningsformulär användes. Genom att använda färdiga formulär kan vi säkerställa reliabiliteten och validiteten på ett säkrare sätt än vad vi annars skulle ha kunnat göra. Eftersom formulären finns tillgängliga för allmänheten är det också enkelt för läsarna att gå in och titta närmare på formulären. Tillgängligheten gynnar även framtida undersökningar ifall andra skulle vilja använda samma instrument och procedur för vidare forskning.
Vidare var enkäten som användes i undersökningen webbaserad, vilket gjorde den lättillgänglig på så vis att den kunde besvaras av psykologstudenter vid flera universitet under en kort tidsperiod. Dessutom var enkäten kortfattad och tog endast några minuter att besvara.
Något som sannolikt bidrog till det relativt stora deltagarantalet. Enkätens webbaserade format kan dessutom ha gett ett mer slumpmässigt urval, jämfört med om vi skulle ha besökt föreläsningssalar och lämnat ut utskrivna kopior av enkäten till studenter och på det sättet “valt ut” deltagare. Själva temat för enkäten; perfektionism, psykisk hälsa och livskvalitet hade en tydlig koppling till ämnet psykologi. Något som sannolikt fångade deltagarnas intresse och bidrog till att de ville delta i undersökningen.
Undersökningen har även flera svagheter. Urvalet bestod till mestadels av unga och innefattade en betydligt större andel kvinnor än män, därmed kan urvalets representativitet ifrågasättas även om kvinnor är överrepresenterade män på psykologutbildningen. En nackdel med webbaserade enkäter är att det är enkelt att avstå från att delta. Möjligen besvarades enkäten endast av studenter som kände igen sig i ämnet eller som var intresserade av perfektionism. Detta kan ha lett till att urvalet ej var slumpmässigt utan missvisande för populationen.
Vid framtagning av deskriptiv statistik för de olika skattningsformulären visade det sig att depressions- och ångestdelskalan i DASS-21 var skevt fördelade. Som en åtgärd togs outliers bort, vilket gjorde att deltagarantalet sjönk från 270 till 258, en minskning på cirka 4.4
%. Detta påverkade sannolikt resultatet från korrelationsanalyserna. Sambanden mellan perfektionism och psykisk ohälsa hade möjligen varit starkare om vi hade behållit data från de deltagare som skattade högst på DASS-21. Däremot är ett bortfall på 4.4 % relativt litet och
eftersom de deltagare som skattade högst på DASS-21 avvek från stickprovets normalvariation var de sannolikt inte goda representationer för målgruppen.
Som tidigare nämnt är den svenska versionen av CPQ fortfarande under utvärdering, vilket är en ytterligare svaghet hos undersökningen. Validitet och reliabilitet kan ifrågsättas och instrumentet saknar både normvärden och gränsvärden, vilket gör det svårt att dra slutsatser kring nivå av perfektionism bland deltagarna. Deltagarnas medelvärden för CPQ i studien av Rozental et al. (2017) ger viss vägledning i hur den genomsnittliga totalpoängen för instrumentet kan tolkas. Deltagarna i studien av Rozental et al. uppgav att de besvärades av perfektionism och anmälde sig frivilligt att delta i ett internetbaserat behandlingsprogram för perfektionism. Därmed ger dessa medelvärden en ledtråd kring hur individer som upplever klinisk perfektionism skattar på CPQ, deltagarnas genomsnittspoäng kan med andra ord tolkas som hög nivå av perfektionism. Dock kvarstår svårigheter att tolka resultaten i denna undersökning, eftersom gränsvärden för olika nivåer av perfektionism saknas.
Vidare är CPQ ett instrument ämnat att mäta klinisk perfektionism, det vill säga perfektionism som blir skadlig för individen. I och med att instrumentet är anpassat efter att fånga in negativa aspekter av perfektionism är det möjligt att resultatet från undersökningen framstår som allvarligare och mer negativt än hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Antagligen finns det psykologstudenter vars perfektionism och höga krav på sig själva bidrar till positiva upplevelser såsom meningsfullhet, stimulans och självförtroende. Något som inte kom fram i denna undersökning då instrumentet för perfektionism enbart var inriktat på negativa aspekter.
En nackdel med enkät som metod är det inte går att säkerställa att respondenterna är uppriktiga i sina skattningar. Som psykologstudenter ingår vi i studiepopulationen och har dessutom personliga relationer till flera av deltagarna som besvarade enkäten. Av denna anledning finns det en möjlighet att deltagarna ville hjälpa oss genom att anpassa sina svar utifrån sina idéer om vilka resultat vi önskade. Dessutom kan frågorna i samtliga formulär för vissa upplevas som känsliga, vilket också kan ha påverkat graden av ärlighet i svaren. Sedan var även alla frågor obligatoriska, och det finns därför en möjlighet att deltagare inte svarade uppriktigt på frågor som de egentligen inte ville besvara.
Som nämndes ovan ingår vi som psykologstudenter i studiepopulationen, vilket kan ha bidragit till bias i exempelvis utformning av forskningsfrågor, informationsinhämtning och dataanalys. På grund av god kännedom om studiepopulationen kan vi ha gjort oss skyldiga till förgivettaganden eller av misstag förbisett viktig information, vilket möjligtvis hade kunnat undvikas om vi hade haft ett objektivt perspektiv. Därmed inte sagt att en nära förbindelse med studiepopulationen inte kan underlätta vissa moment i forskningsprocessen, exempelvis rekrytering av deltagare.
Sammanfattningsvis visar resultatet att psykologstudenter upplever högt uppsatta krav och att deltagarna rapporterade perfektionism framförallt inom livsdomänen arbete/studier.
Samtidigt verkar perfektionism i denna grupp vara relaterat med symtom av psykisk ohälsa samt viss sänkt grad av livskvalitet. Ohälsa såsom stress och utbrändhet har setts förekomma bland yrkesverksamma psykologer. Psykologstudenter verkar därmed vara en riskgrupp för ohälsa på flera plan och en faktor som kan ligga till grund för detta kan vara just perfektionism.
Denna undersökning har fokuserat på den maladaptiva formen av perfektionism bland psykologstudenter och i framtida undersökningar skulle ett fokus på adaptiv perfektionism vara intressant att titta närmare på. I framtida studier kan forskare med fördel använda andra, mer neutrala, självskattningsformulär för perfektionism som innefattar både maladaptiva och adaptiva aspekter. En sådan undersökning skulle ge en mer heltäckande bild av perfektionism och dess konsekvenser för hälsa och välbefinnande bland psykologstudenter.
Referenser
Alfonsson, S., Wallin, E., & Maathz, P. (2017). Factor structure and validity of the
Depression, Anxiety and Stress Scale-21 in Swedish translation. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 24(2-3), 154-162.
https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1111/jpm.12363
Bieling, P. J., Summerfeldt, L. J., Israeli, A. L. & Antony, M. M. (2004). Perfectionism as an explanatory construct in comorbidity of axis I disorders. Journal of Psychopathology and Behavioral Assessment, 26(3), 192-201.
https://doi.org/10.1023/B:JOBA.0000022112.27186.98
Bloch, M. H. (2016). Editorial: Reducing adolescent suicide. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 57(7), 773–774.
https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1111/jcpp.12585
Bor, W., Dean, A. J., Najman, J., & Hayatbakhsh, R. (2014). Are child and adolescent mental health problems increasing in the 21st century? A systematic review. Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 48(7), 606–616. https://doi-
org.proxy.ub.umu.se/10.1177/0004867414533834
Curran, T., & Hill, A. P. (2017). Perfectionism is increasing over time: A meta-analysis of birth cohort differences from 1989 to 2016. Psychological Bulletin, 145(4), 410-429.
http://dx.doi.org/10.1037/bul0000138
Dickie, L., Surgenor, L. J., Wilson, M., & McDowall, J. (2012). The structure and reliability of the Clinical Perfectionism Questionnaire. Personality and Individual Differences, 52(8), 865–869.
https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.paid.2012.02.003
Diener, E., Emmons, R. A., Larsen, R. J., & Griffin, S. (1985). The Satisfaction with Life Scale. Journal of Personality Assessment, 49(1), 71-75.
https://doi.org/10.1207/s15327752jpa4901_13
Egan, S. J., Shafran, R., Lee, M., Fairburn, C. G., Cooper Z., Doll, H. A., … & Watsen H. J.
(2016). The Reliability and Validity of the Clinical Perfectionism Questionnaire in Eating Disorder and Community Samples. British Association for Behavioural and Cognitive Psychotherapies. 44, 79-91.
http://dx.doi.org/10.1017/S1352465814000629
Egan, S. J., Wade, T. D., Shafran, R., & Antony, M. M. (2014). Cognitive-Behavioral Treatment of Perfectionism. New York: Guilford Publications.
Egan, S. J., Wade, T. D., & Shafran, R. (2011). Perfectionism as a transdiagnostic process: A clinical review. Clinical Psychology Review, 31(2), 203-212.
https://doi.org/10.1016/j.cpr.2010.04.009
Fbanken. (2020). Formulärsammanställning. Hämtad 2020-01-24 från https://www.fbanken.se/
Försäkringskassan (2011). Sjukskrivningsdiagnoser i olika yrken. Hämtad från
https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/84cb4254-0889-4a51-9601- e4bc82931872/socialforsakringsrapport_2011_17.pdf?MOD=AJPERES
Gilman, R., Ashby J. S., Sverko, D., Florell, D. & Varjas, K. (2005). The relationship between perfectionism and multidimensional life satisfaction among Croatioan and American youth. Personality and Individual Differences, 39(1), 155-166.
https://doi.org/10.1016/j.paid.2004.12.014
Haase, A. M., Prapavessis, H. & Glynn Owens, G. (2013). Domain-specificity in perfectionism: Variations across domains of life. Personality and Individual Differences. 55(6), 711-715.
https://doi.org/10.1016/j.paid.2013.05.025
Hill, A. P., & Curran, T. (2016). Multidimensional perfectionism and burnout: A meta- analysis. Personality and Social Psychology Review, 20(3), 269–288. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.1177/1088868315596286
Hultell, D., & Gustavsson, P. J. (2008). A psychometric evaluation of the Satisfaction with Life Scale in a Swedish nationwide sample of university students. Personality and Individual Differences, 44(5), 1070-1079.
http://dx.doi.org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.paid.2007.10.030
Lakens, D. (2013). Calculating and reporting effect sizes to facilitate cumulative science: A practical primer for t-tests and ANOVAs. Frontiers in Psychology, 4. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.3389/fpsyg.2013.00863
Limburg, K., Watson, H. J., Hagger, M. S., & Egan, S. J. (2017). The relationship between perfectionism and psychopathology: A meta-analysis. Journal of Clinical Psychology, 73(10), 1301-1326. https://doi.org/10.1002/jclp.22435
Lovibond, P. F., & Lovibond, S. H. (1995). The structure of negative emotional states:
Comparison of the Depression Anxiety Stress scales (DASS) with the beck depression and Anxiety Inventories. Behaviour Research and Therapy, 33(3), 335-343.
https://doi.org/10.1016/0005-7967(94)00075-U
Muijs, D. (2011). Doing quantitative research in education with SPSS (2nd ed.). London:
SAGE.
Park, H. & Jeong, D. Y. (2015). Psychological well-being, life satisfaction, and self-esteem among adaptive perfectionists, maladaptive perfectionists, and nonperfectionists.
Personality and Individual Differences, (72), 165-170.
http://dx.doi.org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.paid.2014.08.031
Patel, V., Flisher, A. J., Hetrick, S., & McGorry, P. (2007). Mental health of young people: A global public-health challenge. The Lancet, 369(9569),1302–1313.
http://dx.doi.org/10.1016/S0140-6736(07)60368-7
Rozental, A. (2018). Clinical Perfectionism Questionnaire CPQ. Hämtad 2019-01-24 från https://fbanken.se/form/301/clinical-perfectionism-questionnaire
Rozental, A., Shafran, R., Wade, T., Egan, S., Bergman Nordgren, L., Carlbring, P., … &
Andersson, G. (2017). A randomized controlled trial of Internet-based cognitive behavior therapy for perfectionism including an investigation of outcome predictors.
Behaviour Research and Therapy, 95, 79-86.
http://dx.doi.org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.brat.2017.05.015
Shafran, R., Cooper, Z., & Fairburn, C. G. (2002). Clinical perfectionism: A cognitive- behavioural analysis. Behaviour Research and Therapy, 40(7), 773-791
https://doi.org/10.1016/S0005-7967(01)00059-6
Socialstyrelsen. (2017). Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna. Hämtad från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/statistik/2017-12-29.pdf
Stoeber, J. (2018). The Psychology of Perfectionism. Oxon: Routledge.
Stoeber J. & Otto, K. (2006). Positive Conceptions of Perfectionism: Approaches, Evidence, Challenges. Personality and Social Psychology Review, (10)4, 295–319
http://dx.doi.org.proxy.ub.umu.se/10.1207/s15327957pspr1004_2
Stoeber, J. & Stoeber, F. (2009). Domains of perfectionism: Prevalence and relationships with perfectionism, gender, age, and satisfaction with life. Personality and Individual Differences, 46(4), 530-535.
http://dx.doi.org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.paid.2008.12.006
Universitets- och högskolerådet. (2020). Antagningsstatistik. Hämtad 2020-03-29 från https://www.uhr.se/
World Health Organization. (2017). Depression and other common mental disorders: Global health estimates. Hämtad från http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/254610/1/WHO- MSD-MER-2017.2-eng.pdf?ua1
