Rörlighet i ländryggen, sittposition och förekomst av ländryggssmärta hos landsvägscyklister.

UPPSALA UNIVERSITET Rättad och godkänd efter granskning Institutionen för neurovetenskap

Ht-17 Examensarbete i fysioterapi 15 hp

Avancerad nivå

Rörlighet i ländryggen, sittposition och förekomst av ländryggssmärta hos landsvägscyklister.

Författare Handledare

Djurback, Ingrid Karin Hellström

Leg. Sjukgymnast Docent, klinisk lektor

Lugnets Idrottsklinik Inst. för Neurovetenskap

Redovisad (01/2018) Uppsala Universitet

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND ... 1

Introduktion ... 1

Sittande ... 1

Ländryggsmärta ... 1

Definition av ländryggsmärta ... 1

Ländryggsmärta och rörlighet ... 1

Ländryggsmärta i sittande ... 2

Ländryggsmärta hos cyklister ... 2

Cyklisters anatomiska förutsättningar ... 2

Anatomiska aspekter för sittposition på cykel och deras relation till ländryggssmärta ... 3

Mätning av ländryggsrörlighet ... 4

Problemformulering ... 5

Syfte... 5

Frågeställningar ... 5

METOD ... 7

Design ... 7

Urval ... 7

Datainsamlingsmetod ... 7

Lumbal rörlighet ... 7

Hamstringsrörlighet ... 9

Frågeformulär om bakgrundsfaktorer och smärta ... 9

Mätning av smärta ... 10

Tillvägagångssätt ... 10

Statistisk bearbetning... 12

Forskningsetiska överväganden ... 13

RESULTAT ... 14

Beskrivning av undersökningsgruppen ... 14

DISKUSSION ... 17

Resultatsammanfattning ... 17

Resultatdiskussion ... 17

Metoddiskussion ... 18

Framtida forskning ... 20

Kliniska tillämpningar ... 20

Konklusion ... 21 REFERENSLISTA

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

UPPSALA UNIVERSITET

Institutionen för neurovetenskap Rättad och godkänd efter granskning Examensarbete i fysioterapi 15 hp

Avancerad nivå

Rörlighet i ländryggen, sittposition och förekomst av ländryggssmärta hos landsvägscyklister

Abstract

Bakgrund: Ländryggsmärta orsakad av överbelastning är vanligt inom cykelidrotten med en prevalens mellan 15 % -60 % hos landsvägscyklister på motions- och elitnivå. Vid sittande förändras ryggradens kurvatur vilket gör att belastningen förändras och det ger obalanser och större risk för smärta och skada än vid stående och gående. Sittpositionen på cykeln kan anpassas genom justering av cykeln, även kallad bike fit. Det finns få vetenskapliga studier hur denna anpassning ska ske för att undvika ryggsmärta.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur strukturer i ländryggen och säte/ben påverkar sittposition och förekomsten av ländryggssmärta vid landsvägscykling.

Metod: Totalt 33 deltagare analyserades för hamstringslängd, total lumbal flexion samt sittposition på cykeln. Deltagarna tillfrågades angående erfarenheter av ländryggssmärta vid cykling.

Resultat: Studien kunde påvisa en signifikant korrelation (r=0,57, P= 0,00082) mellan

sittposition på cykeln samt total lumbal flexion. Hamstringslängd eller lumbal flexion på cykel visade sig ej korrelera med ländryggssmärta på cykel. Ingen skillnad förelåg mellan de cyklister som rapporterat ländryggssmärta eller ej gällande total lumbal flexionsrörlighet, lumbal flexion på cykeln eller hamstringslängd visades.

Konklusion: Rörlighet i ländryggen och position på cykel verkar inte ensamt kunna förklara förekomst av cykelrelaterad ländryggssmärta. Hamstringslängden tycks inte påverka sittposition eller ländryggssmärta vid cykling.

Nyckelord: Low back pain, seated, bike fit, injury, cyclist, agility

Författare Handledare

Djurback, Ingrid Karin Hellström

Leg.sjukgymnast Docent, klinisk lektor

Svavelstigen 3, 791 56 Falun Inst för Neurovetenskap

Examinerad (01/2018) Uppsala Universitet

UPPSALA UNIVERSITET

Institutionen för neurovetenskap Rättad och godkänd efter granskning Examensarbete i fysioterapi 15 hp

Avancerad nivå

Low back agility, bike riding position and prevalence of low back pain in road cyclist.

Abstract

Introduction:Low back pain caused by overloading is common in competitive cycling and the prevalence is amongst 15 % -60 %. While seated the curvature of the spine changes and also the strain of the structures which leads to greater risk for pain and injury than while standing and walking. The seated position on the bike can be aligned by adjustments on the bike, which is called bike fit. There are few scientific studies how these adjustments should be done to avoid low back pain.

Aim:The aim of the study was to examine how the structures in the lumbar spine, seat and thigh affect the position on the bike and the frequency of low back pain in road cyclists.

Method:Totally 33 participants were analyzed for length of hamstrings, total lumbar flexion and position on the bike. The participants were asked to report experiences of low back pain while cycling.

Result: The studie did prove a significant correlation (r=0,57, P= 0,00082) between positon on the bike and maximal lumbar flexion. The length of hamstrings and lumbar flexion on the bike showed no correlation with low back pain. There was no difference showed between cyclists who reported low back pain and nog according to total lumbar flexion, lumbar flexion on the bike and length of hamstrings.

Conclusion: The agility in the lumbar spine and position on the bike seems not be able to explain the frequency of low back pain alone. The length of the hamstrings seems not affect the position on the bike nor the low back pain.

Keywords: Low back pain, seated, bike fit, injury, cyclist, agility

Author: Tutor:

Djurback, Ingrid Karin Hellström

Leg.sjukgymnast Docent, klinisk lektor

Svavelstigen 3, 791 56 Falun Inst för Neurovetenskap

Examined (01/2018) University of Uppsala

1

Rörlighet i ländryggen, sittposition och förekomst av ländryggssmärta hos landsvägscyklister.

BAKGRUND

Introduktion

Ländryggsmärta orsakad av överbelastning är vanligt inom cykelidrotten och

prevalensen ligger mellan 15 % -60 % hos landsvägscyklister på motions- och elitnivå och är därmed tillsammans med knäsmärta den vanligaste överbelastningsskadan (1–

4). Ländryggssmärta hos landsvägscyklister på internationell nivå är som vanligast under uppbyggnadssäsong och tävlingssäsong och som lägst under viloperioder vilket betyder att idrotten har en central roll för ländryggssmärtan(3). Ryggens kurvatur är anpassad för att stå och gå och det är i den positionen som strukturerna verkar optimalt tillsammans. Vid sittande förändras ryggradens kurvatur och belastningen ökar därmed på vissa strukturer och minskar på andra vilket ger obalans och större risk för smärta och skada (5) .

Sittande

Ett upprätt sittande med framåttippat bäcken, lumbal lordos och en avslappnad bröstrygg anses kunna bibehålla ett jämnt tryck för det lumbala diskarna i sittande jämfört med stående. Ett stöd för ryggen eller avlastning med hjälp av armarna minskar disktrycket ytterligare medan sittande med maximal flexion ökar disktrycket(6). Hamstringsrörlighet anses vara en central del i positionering i sittande(7).

Ländryggsmärta

Definition av ländryggsmärta

Ländryggsmärta definieras som ”Smärta, värk eller ömhet över nedre delen av ryggen med eller utan utstrålning i sätet eller ben” (3).

Ländryggsmärta och rörlighet

Rörligheten i ländryggen generellt tycks inte kunna kopplas till smärta då den är

undersökt i av flera författare. Stutchfield och Coleman (8) undersökte

2

ländryggsrörlighet hos roddare med och utan ländryggssmärta och fick ingen signifikans för skillnader i maximal rörlighet i ländryggen för de med historik av ländryggssmärta och utan. Inte heller Nagai et al. (9) fann någon skillnad i

ländryggsrörlighet hos helikopterförare med och utan historik av ländryggssmärta.

Ländryggsmärta i sittande

Att sitta utan ryggstöd innebär för de allra flesta en bakåttippning av bäckenet och att ländryggen går ur sin normala lordos till en kyfos. Musklerna i ländryggen slappnar då av och kraften tas upp av de passiva strukturerna som ligament och ledkapslar (5).

Denna position har kunnat kopplas till ländryggssmärta (10)där ökad styvhet i aktiva strukturer, ökad diskhöjd till följd av frånvaro av fysisk rörelse samt passiva strukturers töjning diskuteras som orsaker(11,12). Sittande med bibehållen lumbal lordos och ryggstöd anses minska belastningen på ländryggen och därmed risken för smärta (13).

Ländryggsmärta hos cyklister

Sittpositionen på cykeln påminner om sittande utan ryggstöd och med bakåttippat bäcken men med väsentliga skillnader eftersom armarna är understödda och därmed minskar kraftmomentet på ländryggen. Detta samtidigt som muskelarbetet i benen kräver ett mothåll i form av stabilitet från bålmuskulaturen för att kunna utveckla kraft(14). En ökad muskelaktivering i bålen har i sig visat öka disktrycket(6). Vid höga hastigheter vill cyklisten sitta så aerodynamiskt som möjligt för att minska

luftmotståndet och detta utan att försämra möjligheten att producera kraft från benen (15). Den aerodynamiska positionen ger upphov till en mindre vinkel mellan bål och lårben jämfört med vanligt sittande. Tiden som tillbringas på cykeln och i sittande position är ofta lång från 1 timme upp till 4-5 timmar per träningspass med endast korta sessioner med byte av position som att ställa sig upp. Ryggen liksom andra levande strukturer anpassar sig efter de omständigheter den utsätts för under längre tid. Enligt en studie från 2000 (16) anpassar sig ryggens sagittala kurvatur till långvarig idrottsutövning genom ökad lumbal lordos och thorakal kyfos hos idrottare jämfört med kontrollpersoner.

Cyklisters anatomiska förutsättningar

De anatomiska förutsättningarna hos cyklister med avseende på ländrygg och

höftrörlighet undersöktes av en forskargrupp 2013 (17) där elitcyklister och icke-

3

atleter jämfördes med avseende på ländryggens sagittala kurvatur. De fann en signifikant större maximal lumbal flexion både vid maximal bålflexion med raka respektive böjda knän och ländryggskurvatur på cykeln hos elitcyklister jämfört med icke atleter. En liknande studie (18) visade att rörelseomfånget för bäckentippningen framåt var signifikant större hos cyklister jämfört med icke cyklister. Dessa resultat stöds av Muyor och Zabala (19) också för landsvägscyklister. Tävlingscykling i grenar där aerodynamiken är avgörande verkar öka flexionsrörligheten i ländrygg, bäcken och höft genom en adaption till en långvarig flekterad sittposition.

Bäckentippningen anses central för ländryggens kurvatur i sittande och stående och hamstringslängden anses ha betydelse åtminstone i aktiviteter med bålflexion med raka knän(20). Muyor et. al (20) undersökte hur ryggradens kurvatur i sittande på cykel påverkades av hamstringsmuskulaturens längd hos tävlingscyklister utan

ländryggssmärta. Den studien fann inget samband mellan hamstringslängd och ländryggens kurvatur på cykel eller i stående.

Rodd är den uthållighetsidrott som närmast kan jämföras med cykling i relation till krafter på ländryggen då båda idrotterna utgår från en sittande position. Inom rodd undersökte Stutchfield och Coleman (8) hamstringslängd i relation till ländryggsmärta och maximal lumbal flexion. Hos roddare fanns inget signifikant samband mellan hamstringslängd och ländryggssmärta men man fann ett signifikant samband mellan ländryggssmärta och nedsatt flexionsrörlighet i ländryggen. Inget samband påvisades dock mellan tidigare ländryggssmärta och nedsatt flexionsrörlighet lumbalt.

Anatomiska aspekter för sittposition på cykel och deras relation till ländryggssmärta Maximal led- och muskelrörligheten i ländrygg och höft hos cyklister har undersökts i relation till ländryggssmärta men inga signifikanta samband har kunnat påvisas. (1,21) Cykelns geometri och inställningar är till viss del undersökta i relation till

ländryggsproblem (1) men i de flesta studier där sittpositionen på cykeln undersöktes

analyserades den inte i relation till rörlighet. Personer med ländryggssmärta intar

oftare en mer flekterad position i ländryggen vid sittande i relation till sitt ytterläge i

lumbal flexion. Detta undersöktes av O’Sullivan et al, 2006 (22) i en studie av sittande

hållning och ländryggssmärta hos industriarbetare. Resultaten upprepades senare på

cykel av Van Hoof et al. (23) som visade på att cyklister med specifik ländryggsmärta i

4

flexion även intog en position på cykeln som innebar ett större flexionsuttag i relation till sin maximala rörlighet i ländryggen jämfört med cyklister utan ländryggssmärta.

Resultatet var signifikant men studien var liten med 8 cyklister med ländryggsmärta i flexion och 9 utan ländryggssmärta. Mätningarna utfördes under ett träningspass på två timmar och ingen av cyklisterna med ländryggssmärta ändrade sin position och ryggkurvatur under passet trots smärta.

Det blir vanligare bland tävlingscyklister att göra en professionell bike fit. I en bike fit anpassas cykelns mått genom justeringar av styrets position uppåt/nedåt samt framåt/bakåt, sadelns höjd och vinkel samt skons klossar i förhållande till cyklistens anatomiska förutsättningar. I vissa fall föranleds det av en bedömning av cyklistens led- och muskelrörlighet samt muskelstyrka och förmåga att stabilisera bålen. Syftet med bike fit är att förbättra komfort, säkerhet, prestation och verka

skadeförebyggande(24). Den utförs oftast av cykelmekaniker eller specialiserade tränare(25) och det finns begränsat med standardiserade mätningar och mycket lite evidens på området. Phil Burt tillhandahåller riktlinjer kring vinklar i sin bok Bike Fit(26) men innehållet är baserat på beprövad erfarenhet och inte forskning. Det är få studier som undersökt samband mellan professionell bike fit och skador. Den enda som författaren hittat i ämnet är Dahlqvist et al. (1) som i ett frågeformulär frågade om tidigare bike fit och fann att de försökspersoner som tidigare hade genomgått en professionell bike fit rapporterade en högre grad av skador.

Mätning av ländryggsrörlighet

Mätning av ländryggsrörlighet anses svårt att utföra i klinisk vardag, men inklinometer med två vinkelmätare är en metod som anses ha en acceptabel validitet och reliabilitet (27). Två studier som använt en inklinometer är Dahlqvist et al. (1) för att utvärdera maximal lumbal rörlighet och av Schulz och Gordon(28) för att mäta lumbal flexion sittande på cykeln.

Många av testerna som utförs i klinik för ländryggsrörlighet involverar även

hamstringslängd såsom Sit and reach och Fingertop to floor distance. Båda dessa tester

utförs med raka ben och maximal bålflexion i sittande respektive stående och mäter

5

därför del totala rörelsen för ländryggsflexion och hamstringsrörlighet i samma test (29).

Passiv Straight Leg Raise (PSLR) anses som gold standard för att mäta hamstringslängd specifikt och används som valideringinstrument för andra mätmetoder(30).

Problemformulering

Ländryggsmärta är vanligt hos individers som landsvägscyklar såväl som motionärer som elitidrottare och prevalensen ligger mellan 15 % -60 % (1–3). Orsaken anses vara det långvariga sittandet i flekterad position under träning och tävling.

Ländryggsrörlighet, hamstringslängd och sittposition på cykel anses alla tre vara faktorer som kan inverkar på ländryggsmärta(11,12,23). De studier som undersökt rörlighet och sittposition på cykeln i relation till ländryggssmärta är små med få försökspersoner(23). Syftet med bike fit är att öka komforten för cyklisten men det finns forskningsresultat som tyder på att cyklister som genomgått ett Bike fit koncept som finns på marknaden idag rapporterade mer smärta(1). För att i framtiden finna former för hur en bikefit utförd av sjukgymnast/fysioterapeut bör läggas upp är det av intresse att studera hur ryggens strukturer påverkar sittposition och ländryggssmärta hos cyklister.

Syfte

Att undersöka hur rörligheten i ländrygg samt hamstringsmuskulatur påverkar sittposition och förekomsten av ländryggssmärta vid landsvägscykling på elit- och elitmotionärsnivå.

Frågeställningar

1. Vilken är korrelationen mellan ländryggens flexion då cyklisten sitter på cykel (mätt med dubbel inklinometer) och total lumbal flexionsrörlighet (TLF) (mätt med dubbel inklinometer) hos cyklister?

2. Vilken är korrelationen mellan ländryggens flexion då cyklisten sitter på

cykel (mätt med dubbel inklinometer) och medelvärdet på båda sidors

hamstringslängd (mätt med PSLR) hos cyklister?

6

3. Föreligger någon skillnad och i så fall vilken mellan cyklister med en historik av smärta i ländryggen vid cykling och de som inte haft smärta i ländryggen de senaste 6 månaderna vad gäller TLF (mätt med dubbel inklinometer), ländryggsrörlighet på cykel (mätt med dubbel inklinometer) eller

medelvärdet på båda sidors hamstringslängd (mätt med PSLR)?

4. Föreligger någon skillnad och i så fall vilken mellan cyklister med en historik

av smärta i ländryggen vid cykling och de som inte haft smärta i ländryggen

de senaste 6 månaderna med avseende på procentuellt rörelseuttag i

ländryggen då cyklisten sitter på cykeln?

7 METOD

Design

Studiens design är av tvärsnittskaraktär och med ett korrelerande och komparativt upplägg. Mätningarna utförs vid ett tillfälle vilket definierar en tvärsnittsstudie men smärtan mäts retrospektivt genom frågeformuläret(31).

Korrelation undersöks då eventuellt samband mellan rörlighet i ländrygg och höft samt sittposition ska undersökas. I de återstående frågeställningarna genomförs en

komparativ analys genom att jämföra cyklister med och utan historik av cykelrelaterad ländryggssmärta med avseende på TLF, hamstringslängd och ländryggens position på cykel ensamt och i procentuellt uttag i relation till TLF(31).

Urval

Svenska landslagscyklister på elitnivå och elitmotionärnivå mellan 15 och 60 år som rekryterades med ett bekvämlighetsurval där försökspersonerna fick anmäla sitt intresse. Inklusionskriterier: Träningsmängd på cykel: minst 4 timmar/vecka och minst 2 pass i veckan sedan 6 månader tillbaka med endast kortare uppehåll på max 2 veckor. Exklusionskriterier: Tränat de senaste 12 timmarna innan testtillfället. Totalt anmälde 33 personer intresse av att delta studien.

Datainsamlingsmetod Lumbal rörlighet

Mätningarna utfördes med dubbel inklinometermätning och enligt tillvägagångssättet som beskrivs av Saur et al. (27) fast med utgångspunkt från Spina iliaca posterior superior (SIPS) och 15 cm kranialt som rekommenderas av Mc Dermid et. al (32).

Mätningen gick till så att försökspersonen stod på golvet utan skor och tröja. S2 palperades fram genom SIPS och S2 återfinns då på en linje mellan dessa två punkter.

Det övre märket togs sedan fram genom att mäta 15 cm kranialt från S2. Två

inklinometers (Plurimeter CE, Dr Rippstein, Switzerland)) användes som har en 10 cm lång bas och som kan nollställas genom att vrida på mätskalan i förhållande till

mätnålen. Mätningar gjordes först i stående position med inklinometerns bas över S2

8

respektive 15 cm kranialt och nollställdes. Försökspersonen ombads sedan att luta sig framåt så långt hen kan med raka knän. Mitten på inklinometern placerades över S2 respektive vid det kraniala märket. För att få endast den lumbala flexionen drogs värdet från den nedre inklinometern av från den övre inklinometern. Mätningarna gjordes sedan om sittande på cykel för att få fram fps lumbala flexion på cykel.

Se bild 1-3

bild1 bild 2 bild 3 Denna metod anses enligt Saur et al(27) enkel att lära sig.

Dubbel inklinometer beskrivs som ett validt och reliabelt instrument för lumbal rörlighet jämfört med röntgenundersökning enligt Saur et al. (27) medan Samo et.

al.(33) ifrågasätter testets tillförlitlighet. Intra -Reliabiliteten stöds av MacDermid (14) som utöver detta rekommenderar en mätning vid SIPS och den övre mätnivån 15 cm kranialt från S2.

Inklinometermätningens tillvägagångssätt är noga beskrivet och svårigheten tycks ligga i att placera inklinometern på en anatomisk punkt som kan upprepas av olika

testledare. Tre olika placeringar undersöktes av MacDermid et al. (2015)(32). Där

”intra-rater reliabiliteten” var god för samtliga tre metoder med en Intra class

correlation ICC på 0,78-093 medan ”interrreliabiliteten” var moderat med ICC>0,60 för flexion. I detta projekt genomförde samtliga mätningar av samma person.

Mätningarna med dubbel inklinometer på cykel är inte utförd eller testad angående reliabilitet och validitet men enkel inklinometermätning är testad angående

interreliabilitet för mätning på cykel med utmärkt resultat (ICC=0,97) (28) och dubbel

inklinometermätning anses säkrare som mätmetod för maximal flexion(27). Med

9

denna bakgrund valdes dubbel inklinometermätning för mätning av både maximal lumbal flexion och lumbal flexion på cykeln.

Hamstringsrörlighet

Gold standard för mätning av hamstringslängd är Passiv Straigth leg raise och mätmetoden användes i denna studie (30,34). Mätmetoden är testad på både

normalrörliga och försökspersoner med korta muskler. Med en Intrarater (test-retest) reliabilitet på 0,87-0,97 (35,36) och anses tillsammans med testet ”knee extension angle” (KEA) vara den mest valida mätmetoden för hamstringsrörlighet(37) . Mätmetoden är väl undersökt och anses ha en god reliabilitet och används som valideringstest för andra vanliga tester såsom ”sit and reach” och ” toe touch test”

med avseende på hamstringsrörlighet(38,39).

Studien valde samma tillvägagångsätt vid mätning av hamstringsrörlighet som beskrivs av López-Miñarro et al.(2010) (40). Försökspersonen placerades i ryggliggande på britsen med höften i 0 grader flexion. Bäckenet (Spina iliaca anterior superior (SIAS)) fixerades med ett band som fästs runt britsen och benet som inte mäts fixerades med ytterligare ett band. En inklinometer (Plurimeter, Dr Rippstein, Switzerland) placerades på distala tibia, direkt proximalt om talocruralleden och inklinometern nollställdes.

Försökspersonens ben lyftes sedan passivt med sträckt knä till maximal höftflexion och gradtalet på inklinometern lästes av. Se bild 4-5. Om det fanns minsta misstanke om att inklinometern glidit så gjordes mätningen om.

bild 4 bild 5 Frågeformulär om bakgrundsfaktorer och smärta

Försökspersonen besvarade ett för denna studie tillverkat frågeformulär om

nuvarande och/eller tidigare smärta från ländryggen med Numerical Rating Scale

(NRS), en smärtteckning bifogades för att säkerställa smärtans lokalisation. Smärta

lokaliserad nedom den 12e revbenet och området ner till glutealvecken anges som

10

lumbal smärta(41). Vidare efterfrågades tid med smärta från ländryggen vid cykling, hindrar/hindrade smärtan dig från att genomför träningspass på cykel.

Frågeformuläret innefattar även bakgrundsfaktorer som kön och träningsmängd. Se bilaga 3.

Mätning av smärta

NRS är en skala från 0-10 där 0 motsvarar ingen smärta och 10 värsta tänkbara smärta.

NRS rekommenderas att använda för mätning av smärta på grund av

användarvänlighet, hög följsamhet samt god reliabilitet och validitet (42,43). Vid jämförelse av skalor ses en likvärdig korrelation (Korrelationskoefficient>0,99) för alla skalor med fler än 11 steg (43) medan korrelationen minskar för skalor med färre steg.

Detsamma gäller för känsligheten för förändringar där de flesta studier tyder på att det krävs en skala på 11 steg men att känsligheten inte ökar med flera antal steg eftersom skalorna i realiteten delas upp enligt en skala på 11.

Smärtteckningen anses valid och reliabel för mätning av smärtlokalisation (44,45).

Smärtan analyserades på förekomst av smärta vid cykling vid upprepade tillfällen eller under mer än 2 veckor de senaste 6 månaderna och intensiteten av smärtan togs med som bakgrundsvariabel genom en skattning med NRS. Smärtteckning användes för att säkerställa att det var ländryggssmärta som mättes. Området för ländryggssmärtan sattes till ovan glutealvecken samt nedan th 12 på smärtteckningen baserat på Mann NH studie med smärteckningar och ländryggssmärta(46).

Tillvägagångssätt

Rekrytering av försökspersoner har skett dels genom tränare på Hagströmska gymnasiets cykelinriktning, Dalarnas idrottsförbunds elitidrottsmiljö ”Dala sports academy” Bilaga 1 samt genom annons på Facebook bilaga 2. En vecka efter att tränarna fått mailet om studien kontaktade undertecknad de tränare som inte svarat på mailet via telefon för att se om intresse fanns. Annonsering på Facebook gav intresseanmälningar som följdes upp av personliga meddelanden med information enligt bilaga 3. Samtliga försökspersoner informerades om studien skriftligt vid rekrytering och muntligt i samband med testtillfället och (bilaga 2). Samtliga

informerades om möjligheten att avbryta studien när som helst. Deltagarna som visat

11

intresse kontaktas via telefon eller mail och tid bokades för testtillfället. Skriftligt medgivande att deltaga i studien lämnades vid testtillfället.

Försökspersonen uppmanades att använda den landsvägscykel som de spenderar mest träningstid på och cykeln ställdes upp i en trainer vid testtillfället. Försökspersonen instrueras att inte genomföra ett träningspass de senaste 12 timmarna innan mätningarna.

Mätningarna inleddes med mätning av hamstringsrörlighet på brits följt av maximal lumbal rörlighet i stående enligt tidigare beskrivning.

Försökspersonen fick sedan sätta sig på cykeln och knävinkeln mättes bilateralt med pedalen i bottenläget med en goniometer och kontroll av att SIPS står horisontellt.

Försökspersonen uppmanades sedan att cykla under 5 min med 90 rpm enligt Muyor och Zabala (19). Detta för att säkerställa strukturernas anpassning till sittande position som sker under de första minuterna efter ändring av position väntats ut(47) och musklerna blir varma(48). Hen fick skatta sin ansträngning och komma upp i belastning 12-14 mätt med Borgs RPE skala. Borgs RPE är en skattningsskala från 6 (ingen ansträngning alls) till 20 (Maximal ansträngning) där moderat belastning skattas som 12-14 (bilaga 5). Skalan har visat sig kunna korrelera skattad ansträngning x10 med uppmätt hjärtfrekvens och anses vara ett validt mätinstrument(49,50). Därefter ombads försökspersonen stanna och håller pedalerna vertikalt. Här mäts vinkeln mellan S2 och de övre märket med två inklinometrar på samma sätt som i stående mätning. Knävinkeln kontrolleras för att säkerställa att hälen ej trycks ned.

Efter det fick försökspersonen fylla i frågeformuläret (bilaga 3) enskilt med möjlighet att ställa frågor till försöksledaren.

Alla personuppgifter har behandlats konfidentiellt och förvarats inlåst utan tillgång för andra än studieansvarig. Forskningsmaterialet har avidentifierats innan analys.

Högskolan Dalarnas idrottslaboratorium är tillsammans med Dala Sports Academy samarbetspartner i detta projekt för att utveckla en professionell och evidensbaserad Bike fit. Samarbetspartnerna har inte haft tillgång till data men tillhandahållit

mätinstrument, lokal och expertis inom bikefit samt statistikbearbetning.

12 Statistisk bearbetning

Datanivåerna som ingick i analysen är kvotskala för hamstringsrörlighet och flexionsrörlighet och dikotom för förekomst av smärta.

Bakgrundsvariablerna, förekomst av smärta, smärta hindrar träning, smärtskattning (NRS) och träningsmängd (timmar/vecka) presenteras för hela gruppen samt för män och kvinnor och analyserades gällande skillnad mellan könen. Förekomst av smärta och smärta hindrar träning är dikotoma variabler, NRS skalan betraktas som ordinalskala och träningsmängden som kvotskala(51). För de dikotoma variablerna användes Chi2 test, smärtskattning användes Mann-Withney U-test och träningsmängden

analyserades med oberoende T-test. (52)

Bedömning av normalfördelning eller ej av variablerna gjordes visuellt i grafer samt genom analys av median och medelvärde. Tre personer med extremvärden togs bort ur sambandsanalyserna varav två personer hade mycket liten lumbal flexion på cykel och liten TLF. En av dessa hade långa hamstrings och en ytterligare person togs bort på grund av uttalad lumbal flexion på cykel och mycket kort hamstringslängd. I

frågeställning tre och fyra var det interna bortfallet två personer då 2 personer med liten lumbal flexion inte ingick i analysen av procentuellt lumbalt rörelseuttag på cykeln och en av dessa även utgick från analysen av total lumbal flexion. Medelvärde och standardavvikelse räknades sedan ut för båda rörlighetsvariablerna då variablerna var normalfördelade. Förekomst av ländryggsmärta räknades ut i procent i Excel.

Frågeställningarna analyserades i SPPS. För frågeställning 1 och 2 beräknades

korrelationen mellan ländryggens flexion då försökspersonen sitter på cykel och total lumbal flexionsrörlighet genom Persons produktmomentkorrelation då skalorna var kvotskalor (31). Samma analys användes för att beräkna korrelationen mellan ländryggens flexion då fp sitter på cykel och medelvärdet på båda sidors hamstringslängd i frågeställning två.

Frågeställning tre och fyra redovisas med medelvärde och standarddeviation och

skillnader mellan de oberoende grupperna analyseras med oberoende t-test för

variablerna total lumbal flexionsrörlighet, lumbal flexionsrörlighet på cykel,

13

hamstringslängd och procent av total flexionsrörlighet på cykel (31). T-testet valdes då värdena var normalfördelade. Signifikansnivå sattes till p<0,05.

Forskningsetiska överväganden

De forskningsetiska övervägandena utgår från riktlinjer från vetenskapsrådet(53). De tillfrågade informerades på förhand skriftligen angående studiens syfte och innehåll och försökspersonernas insats var där beskriven. Muntlig information gavs i samband med testtillfället. Studien var helt frivillig att delta i och försökspersonerna

informerades att de när som helst kunde avbryta studien utan att uppge skäl och utan negativa följder.

Alla personuppgifter behandlades konfidentiellt och avidentifieras innan analys.

Testerna kommer inte orsaka någon smärta men mätningarna görs med bar överkropp

eller med Bh/sporttop för kvinnor vilket för möjligtvis kan upplevas obekvämt för vissa.

14

RESULTAT

Beskrivning av undersökningsgruppen

Undersökningsgruppen bestod av 33 försökspersoner (fp), 22 män och 11 kvinnor, se Tabell 1 . Storleken på de jämförande grupperna var n

=16, 14 respektive n

=17.

Den enda skillnaden som kunde ses mellan män och kvinnor var träningsmängd (Tabell 1).

Tabell 1. Beskrivning av bakgrundsvariabler Variabler Total

n=33

Kvinnor n=11

Män n=22

P-värde Förekomst av

LBP**, n

17 5 12 0,89

Smärtan hindrar träning, n

4 1 3 0,92

Smärta NRS, median (Q1-Q3)

6 (3,5–7,5) 6 (3-7,5) 5,5 (4-7,5) 0, 88 Träningsmängd

timmar/vecka, M (SD)

9,85 (4,26) 12.42 (4,53) 9,02 (3,41) 0,02 P˂0,05

**Förekomst av ländryggssmärta (LBP) på cykel de senaste 6 månaderna.

Korrelationen mellan ländryggens flexion då cyklisten sitter på cykel (mätt med dubbel inklinometer) och total lumbal flexionsrörlighet (mätt med dubbel inklinometer).

En signifikant korrelation förelåg mellan ländryggens flexion på cykel (38,71 ±6,1

grader) och den totala lumbala flexions rörligheten (50,13±7,71) r = 0,57, p=0,00082 se

figur 1.

15

Figur 1 Korrelation mellan ländryggens flexion på cykel och total lumbal flexionsrörlighet P < 0,001, n=31.

Korrelationen mellan ländryggens flexion då cyklisten sitter på cykel (mätt med dubbel inklinometer) och medelvärdet på båda sidors hamstringslängd (mätt med PSLR).

Ingen signifikant korrelation förelåg mellan ländryggens flexion på cykel (38,93 ±6,09

grader) och medelvärdet på båda sidors hamstringslängd (78,70±9,20) r = 0,218,

p=0,246.

16

Skillnad mellan cyklister med en historik av smärta i ländryggen vid cykling och de som inte haft smärta i ländryggen de senaste 6 månaderna vad gäller total lumbal flexionsrörlighet (mätt med dubbel inklinometer), uttag av ländryggsrörlighet på cykel eller medelvärdet på båda sidors hamstringslängd (mätt med PSLR).

Analysen påvisade ingen signifikant skillnad mellan cyklister med historik av smärta i ländryggen och utan med avseende på någon av rörlighetsvariablerna se tabell 2.

Tabell 2. Analys av skillnaden mellan cyklister med och utan ländryggssmärta med avseende på total lumbal flexion, hamstringslängd och lumbal flexion på cykel.

Cyklister med

smärta n = 17

Cyklister utan smärta

P- värde Total lumbal flexion, M (SD) 49,35 (8,97) n=15

51,07 (7,16)

P=0,83 Hamstringslängd, M (SD) 78,38 (9,35) n=16

80,38 (10,99)

p=0,58

Lumbal flexion på cykel, M (SD)

39,00 (6,88) n=14 38,71 (7,90)

p=0,90

Skillnad mellan cyklister med en historik av smärta i ländryggen vid cykling och de som inte haft smärta i ländryggen de senaste 6 månaderna med avseende på procentuellt rörelseuttag i ländryggen i förhållande till cyklistens totala lumbala flexionsrörlighet då cyklisten sitter på cykeln (mätt med dubbel inklinometer).

Ingen skillnad mellan de med smärta och utan smärta kunde visas gällande procentuellt uttag av total lumbal ländryggsrörlighet

se Tabell 3.

Tabell 3. Analys av skillnaden mellan cyklister med och utan ländryggssmärta med avseende på procentuellt uttag av total lumbal ländryggsrörlighet.

Cyklister med smärta n=17

Cyklister utan smärta n=16

P-värde

Procentuellt uttag av total lumbal flexion på cykel, M (SD)

0,80 (0,13) 0,73 (0,14) p=0,16

17

DISKUSSION

Resultatsammanfattning

Sammanfattningsvis kunde statistisk signifikans (P < 0,001) uppvisas med avseende på korrelation (R=0,57) mellan lumbal flexion på cykeln samt total lumbal flexion i

stående framåtböjning. I övrigt kunde ingen signifikans uppvisas med avseende på korrelation mellan lumbal flexion på cykel och hamstringslängd. Ingen skillnad kunde ses mellan de med ländryggsmärta och utan ländryggsmärta det senaste 6 månaderna med avseende på lumbal flexion, lumbal flexion på cykel och hamstringslängd.

Skillnaden var som störst avseende ländryggssmärta vid analys av procentuellt uttag av lumbal flexionsrörlighet på cykel (p=0,164) men ingen signifikans uppnåddes.

Resultatdiskussion

Korrelationen mellan lumbal flexion på cykeln och total lumbal flexion visar att

cyklisterna i undersökningsgruppen anpassat sin sittställning väl till sina förutsättningar rörlighetsmässigt och att rörligheten lumbalt har betydelse för sittpositionen. Man kan här anta att smärta och obehag tas i beaktande vid inställning av cykel. Denna studie kunde inte upprepa resultaten från van Hoof et al. (23) där cyklister med smärta noterades för ökad procentuell lumbal flexion på cykel. Gruppen med

ländryggssmärtan hos van Hoof et al. var dock utvalda för sina kriterier med smärta vid flexion enligt en klassificering utförd av O’Sullivan et al.(54). Att resultaten inte

återupprepades i denna studie kan bero på att deltagarna endast fick rapportera ländryggsmärta utan närmare specifikation än utbredningsområdet eller att urvalet var för litet. Skillnaden mellan individer med smärta och utan smärta var större för

procentuellt rörelseuttag i lumbal flexion men utan signifikans. Där individer med historik av cykelrelaterad smärta i ländryggen tog ut procentuellt större lumbal flexion i relation till sin totala flexionsrörlighet än individer utan historik av smärta i

ländryggen.

Resultaten med avseende på hamstringslängd som inte korrelerar med lumbal flexion på cykel är en upprepning av Muyor et al (20) som undersökte cyklister utan

ländryggssmärta. Denna studie får samma resultat även på en blandad grupp med

18

både ländryggsmärta och utan ländryggsmärta. Resultaten kan tolkas som att hamstringslängden har mindre betydelse för sittposition än lumbal flexion.

I tidigare studier (3,19–21) nämns ej kön och endast män är inkluderade, den enda studien som författaren funnit som inkluderat kvinnor är den av Dahlqvist et al. från 2015 (1) men ingen analys mellan könen gällande träningsmängd, förekomst av smärta eller smärtintensitet har gjorts. I föreliggande studie visades att kvinnorna tränande signifikant mer per vecka. Kvinnorna angav dock i mindre omfattning förekomst av ländryggssmärta (46 %) jämfört med männen (55 %) skillnaden var dock inte signifikant.

Denna studie har med sitt resultat gett viss hänvisning till vilka aspekter som är viktiga vid analys av sittpositon på cykel genom en bikefit. Den bekräftar (utan signifikans) den gängse uppfattningen att en ökad lumbal flexion ökar risken för ländryggsmärta men det nya är att den lumbala flexionen på cykel korrelerats med total lumbal flexion.

Rörlighetsmätning av individen tycks alltså vara en viktig del för att uppnå en

individanpassad sittposition och fysioterapeuter har en gedigen utbildning för att göra analysen.

Metoddiskussion

Urvalet för i studien betraktas som ett bekvämlighetsurval (51) där försökspersonerna själva fick anmäla sig och efter kontroll av urvalskriterierna accepterades eller nekades de deltagande i studien. Det är möjligt att personer med ländryggssmärta är

överrepresenterade sett till populationen då det framgick i studieinformationen att ländryggsmärta var en av variablerna. Prevalensen för cykelrelaterad ländryggsmärta hos urvalet var 51 % vilket ligger inom intervallet för tidigare rapporterade

prevalensstudier (15-60 %) (1–4)

En anledning till att inga signifikanta samband för smärta uppnåddes i den här studien

kan vara att ländryggssmärtan ej specificerades såsom van Hoof et al. (23) och Burnett

et al. gjort (14). Ländryggsmärta i flekterad position är den vanligast förekommande

enlig O’Sullivan et al. (54) och med stöd av detta valdes det i denna studie att ej dela

upp ländryggsmärtan i undergrupper. Utredning av hur individernas ländryggssmärta

19

yttrat sig skulle troligen varit tämligen osäker då smärtan skattades retroaktivt.

Dessutom var antalet för litet för att analysera undergrupper. Ländryggsmärta på cykel kan alltså för de individer med smärta i flexion vara beroende av hur stort lumbalt rörelseuttag de utnyttjar i sin position på cykel i förhållande till sin totala rörlighet men denna studie kunde inte visa detta för samtliga individer med ländryggssmärta på cykel.

Två individer i gruppen utan historik av ländryggssmärta hade en väldigt liten lumbal flexionsrörlighet och bildade extremvärden som valdes att ta bort i analyserna och det blev därmed två interna bortfall för total lumbal flexion och lumbal flexion på cykel.

Det procentuella rörlighetsuttaget i lumbal flexion var dock inom normalfördelningen varför individerna ingick i analysen av dessa värden. Intressant var att både dessa individer fanns i gruppen utan ländryggssmärta vilket kan peka på att generell stelhet i ryggen inte är en riskfaktor för ländryggssmärta men detta behöver studeras mer. En individ med mycket kort hamstringslängd utgick också ur analysen och blev ett internt bortfall. Ett extremvärde på PSLR kan bero på nervretning i ischiasnerven och mer specifika frågor kring tidigare skador vid inkludering kan vara av värde för att få en mer homogen grupp.

Mätning av ländryggsrörlighet anses vara svårt med kliniska verktyg och flera olika metoder är undersökta och jämförda med röntgenundersökning som ses som gold standard(27). Inklinometermätning är vanligt förekommande och anses vara ett enkelt mätinstrument med bättre validitet än till exempel Shobers test bland annat på grund av mätenheten grader(55). Försöksledaren upplevde att inklinometern kunde glida från sitt läge och mätte vid minsta osäkerhet upprepade gånger för att kontrollera värdet.

Smärta är svårt att mäta och även VAS och NRS som är de mätmetoder som anses ha

högst reliabilitet och validitet är ifrågasatt(42,56). I denna studie valdes att betrakta

NRS skalan som ordinalskala då mycket tyder på att ekvidistansen mellan skalstegen ej

kan förutsättas lika. Ytterligare en osäkerhetsvariabel i smärtmätningen i denna studie

är att smärta uppskattas från ett tidigare tillfälle vilket ger värdet en större osäkerhet.

20

Deltagarnas träningsmängd i studien har en stor en stor spridning 9,85 h (4,26) och det förelåg en signifikant skillnad mellan män och kvinnors träningsmängd på cykel. Detta ger ett osäkrare resultat men inklusionskriterierna ansågs ändå nödvändiga för att få en tillräckligt stor undersökningsgrupp.

Urvalet som valdes var ett bekvämlighetsurval eftersom det sågs som den enda

möjligheten för ett genomförande av studien med dalarna som geografiskt område. Ett mer strikt urval beträffande ålder, träningsmängd eller endast ett kön hade troligen minskat det interna bortfallet, ökat den externa validiteten mot vald subgrupp och gett mindre spridning kring medelvärdena men hade försvårat rekryteringen. De individer med litet rörelseuttag och som utgjorde det interna bortfallet var äldre än

genomsnittet. En annan aspekt som ej undersöktes var eventuella tidigare skador eller strukturella förändringar i ländryggen.

Då grupperna som analyserades var små kan de valda statiska metoderna diskuteras.

En mer korrekt statisk ansats kunde ha varit att använda icke-parametrisk statistik.

Framtida forskning

En intressant aspekt i vidare forskning är ländryggsrörlighetens koppling till

muskelaktivering genom förmåga att stabilisera bålen. Många förklaringsmodeller för att förklara ländryggssmärta går ut på samspelet mellan aktiva och passiva

strukturer(57). Det vore intressant att se om detta samspel kvarstår även vid stort uttag av rörlighet och vid för bålen lågintensivt och generellt långvarigt arbete såsom landsvägscykling. Här har muskelarea, styrkeuthållighet och muskelaktivering på cykeln undersökts som variabler i relation till ländryggssmärta(21,58).

Kliniska tillämpningar

Flexionsrörlighet lumbalt tycks vara den begränsande faktorn för en aerodynamisk position och bör därmed tas i beaktande vid inställning för sittposition på cykel.

Studien återger tidigare studiers resultat som visat att hamstringslängd inte är en

faktor som påverkar sittposition vilket bör tas i beaktande vid råd och behandling av

cyklister.

21

Procentuellt uttag av lumbal flexion kanske endast är en åtgärd att beakta för individer med kronisk ospecifik ländryggsmärta vid flexionsmönster (14,23) men inte vid

ländryggssmärta vid cykling generellt. Denna studie tillsammans med tidigare forskning (23) ger en indikation av vilka individer som behöver vara försiktiga vid inställning av cykel för en aerodynamisk position och för vilka individer en aerodynamisk position inte verkar ge ökad ländryggssmärta. Det behövs fler och större studier som stärker denna hypotes.

Skillnaden var som störst mellan de med smärta och utan smärta i procentuellt uttag av lumbal flexionsrörlighet på cykel (p=0,164 ). Resultaten för procentuellt uttag av lumbal flexion på cykeln tyder på att det kan vara av värde att arbeta med lumbal flexionsrörlighet för att minska risken för ländryggssmärta.

Konklusion

Rörlighet i ländryggen och position på cykel verkar inte ensamt kunna förklara förekomst av cykelrelaterad ländryggssmärta även om den kan ha viss betydelse.

Hamstringslängden tycks inte relevant varken för positionering på cykel eller i relation

till cykelrelaterad ländryggssmärta.

REFERENSLISTA

1. Dahlquist M, Leisz M-C, Finkelstein M. The club-level road cyclist: injury, pain, and performance. Clin J Sport Med Off J Can Acad Sport Med. mars 2015;25(2):88–94.

2. De Bernardo N, Barrios C, Vera P, Laíz C, Hadala M. Incidence and risk for traumatic and overuse injuries in top-level road cyclists. J Sports Sci.

2012;30(10):1047–53.

3. Clarsen B, Krosshaug T, Bahr R. Overuse Injuries in Professional Road Cyclists. Am J Sports Med. 01 december 2010;38(12):2494–501.

4. Callaghan MJ, Jarvis C. Evaluation of elite British cyclists: the role of the squad medical. Br J Sports Med. december 1996;30(4):349–53.

5. Bodyspace : Anthropometry, Ergonomics, and the Design of Work [Internet].

[citerad 11 mars 2016]. Tillgänglig vid:

http://web.a.ebscohost.com.ezproxy.its.uu.se/ehost/ebookviewer/ebook/bmxlY mtfXzc2ODcyX19BTg2?sid=8cbc5dde-e125-456c-965d-

9fa4db001632@sessionmgr4005&vid=0&format=EB&rid=1

6. Wilke HJ, Neef P, Caimi M, Hoogland T, Claes LE. New in vivo measurements of pressures in the intervertebral disc in daily life. Spine. 15 april 1999;24(8):755–62.

7. Beach TAC, McDonald KA, Coke SK, Callaghan JP. Gender Responses to Automobile and Office Sitting - Influence of Hip, Hamstring, and Low-Back Flexibility on Seated Postures. Ergon Open J. 07 april 2008;1(1):1–9.

8. Stutchfield BM, Coleman S. The relationships between hamstring flexibility, lumbar flexion, and low back pain in rowers. Eur J Sport Sci. 01 december 2006;6(4):255–60.

9. Nagai T, Abt JP, Sell TC, Keenan KA, Clark NC, Smalley BW, m.fl. Lumbar spine and hip flexibility and trunk strength in helicopter pilots with and without low back pain history. Work. 03 november 2015;52(3):715–22.

10. Lis AM, Black KM, Korn H, Nordin M. Association between sitting and occupational LBP. Eur Spine J. 01 februari 2007;16(2):283–98.

11. Beach TAC, Parkinson RJ, Stothart JP, Callaghan JP. Effects of prolonged sitting on the passive flexion stiffness of the in vivo lumbar spine. Spine J Off J North Am Spine Soc. april 2005;5(2):145–54.

12. Adams M, Dolan P. Time-dependent changes in the lumbar spine’s resistancc to bending. Clin Biomech. juni 1996;11(4):194–200.

13. Cho IY, Park SY, Park JH, Kim TK, Jung TW, Lee HM. The Effect of Standing and

Different Sitting Positions on Lumbar Lordosis: Radiographic Study of 30 Healthy

Volunteers. Asian Spine J. oktober 2015;9(5):762–9.

14. Burnett AF, Cornelius MW, Dankaerts W, O’Sullivan PB. Spinal kinematics and trunk muscle activity in cyclists: a comparison between healthy controls and non- specific chronic low back pain subjects—a pilot investigation. Man Ther.

november 2004;9(4):211–9.

15. Deakon RT. Chronic Musculoskeletal Conditions Associated With the Cycling Segment of the Triathlon; Prevention and Treatment With an Emphasis on Proper Bicycle Fitting: Sports Med Arthrosc Rev. december 2012;20(4):200–5.

16. Wojtys EM, Ashton-Miller JA, Huston LJ, Moga PJ. The association between athletic training time and the sagittal curvature of the immature spine. Am J Sports Med. augusti 2000;28(4):490–8.

17. Muyor JM, López-Miñarro PA, Alacid F. Comparison of sagittal lumbar curvature between elite cyclists and non-athletes. Sci Sports. december 2013;28(6):e167–

73.

18. McEvoy MP, Wilkie K, Williams MT. Anterior pelvic tilt in elite cyclists—A comparative matched pairs study. Phys Ther Sport. februari 2007;8(1):22–9.

19. Muyor JM, Zabala M. Road Cycling and Mountain Biking Produces Adaptations on the Spine and Hamstring Extensibility. Int J Sports Med. januari 2016;37(1):43–9.

20. Muyor JM, Alacid F, López-Miñarro PA. Influence of hamstring muscles

extensibility on spinal curvatures and pelvic tilt in highly trained cyclists. J Hum Kinet. september 2011;29:15–23.

21. Rostami M, Ansari M, Noormohammadpour P, Ali Mansournia M, Kordi R.

Ultrasound assessment of trunk muscles and back flexibility, strength and endurance in off-road cyclists with and without low back pain. J Back Musculoskelet Rehabil. 02 december 2015;28(4):635–44.

22. O’Sullivan PB, Mitchell T, Bulich P, Waller R, Holte J. The relationship beween posture and back muscle endurance in industrial workers with flexion-related low back pain. Man Ther. november 2006;11(4):264–71.

23. Van Hoof W, Volkaerts K, O’Sullivan K, Verschueren S, Dankaerts W. Comparing lower lumbar kinematics in cyclists with low back pain (flexion pattern) versus asymptomatic controls – field study using a wireless posture monitoring system.

Man Ther. augusti 2012;17(4):312–7.

24. Silberman MR, Webner D, Collina S, Shiple BJ. Road bicycle fit. Clin J Sport Med Off J Can Acad Sport Med. juli 2005;15(4):271–6.

25. Pruitt AL, Matheny F. Andy Pruitt’s complete medical guide for cyclists. Boulder, Colo: VeloPress; 2006. 200 s.

26. Burt P. Bike fit: the ultimate guide to cycling performance and injury avoidance.

2014.

27. Saur PM, Ensink FB, Frese K, Seeger D, Hildebrandt J. Lumbar range of motion:

reliability and validity of the inclinometer technique in the clinical measurement of trunk flexibility. Spine. 01 juni 1996;21(11):1332–8.

28. Schulz SJ, Gordon SJ. Riding position and lumbar spine angle in recreational cyclists: A pilot study. Int J Exerc Sci. oktober 2010;3(4):174–81.

29. Robinson HS, Mengshoel AM. Assessments of Lumbar Flexion Range of Motion:

Intertester Reliability and Concurrent Validity of 2 Commonly Used Clinical Tests.

Spine. februari 2014;39(4):E270–5.

30. Muyor JM, Vaquero-Cristóbal R, Alacid F, López-Miñarro PA. Criterion-Related Validity of Sit-and-Reach and Toe-Touch Tests as a Measure of Hamstring Extensibility in Athletes: J Strength Cond Res. februari 2014;28(2):546–55.

31. Carter RE, Lubinsky J. Rehabilitation research: principles and applications. Fifth edition. St. Louis, Missouri: Elsevier; 2016. 489 s.

32. MacDermid JC, Arumugam V, Vincent JI, Payne KL, So AK. Reliability of three landmarking methods for dual inclinometry measurements of lumbar flexion and extension. BMC Musculoskelet Disord. 2015;16:121.

33. Samo DG, Chen SP, Crampton AR, Chen EH, Conrad KM, Egan L, m.fl. Validity of three lumbar sagittal motion measurement methods: surface inclinometers compared with radiographs. J Occup Environ Med Am Coll Occup Environ Med.

mars 1997;39(3):209–16.

34. B. Corkery M, O’Rourke B, Viola S, Yen S-C, Rigby J, Singer K, m.fl. An Exploratory Examination of the Association between Altered Lumbar Motor Control, Joint Mobility and Low Back Pain in Athletes. Asian J Sports Med [Internet]. 01 november 2014 [citerad 02 februari 2016];6(1). Tillgänglig vid:

http://www.asjsm.com/?page=article&article_id=24283

35. Neto T, Jacobsohn L, Carita AI, Oliveira R. Reliability of the Active-Knee-Extension and Straight-Leg-Raise Tests in Subjects With Flexibility Deficits. J Sport Rehabil.

2015;Technical Notes.

36. Cejudo A, Sainz de Baranda P, Ayala F, Santonja F. Test-retest reliability of seven common clinical tests for assessing lower extremity muscle flexibility in futsal and handball players. Phys Ther Sport. maj 2015;16(2):107–13.

37. Davis DS, Quinn RO, Whiteman CT, Williams JD, Young CR. Concurrent Validity of Four Clinical Tests Used to Measure Hamstring Flexibility: J Strength Cond Res.

mars 2008;22(2):583–8.

38. Mayorga-Vega D, Merino-Marban R, Viciana J. Criterion-Related Validity of Sit-

and-Reach Tests for Estimating Hamstring and Lumbar Extensibility: a Meta-

Analysis. J Sports Sci Med. januari 2014;13(1):1–14.

39. Ayala F, Sainz de Baranda P, De Ste Croix M, Santonja F. Criterion-related validity of four clinical tests used to measure hamstring flexibility in professional futsal players. Phys Ther Sport Off J Assoc Chart Physiother Sports Med. november 2011;12(4):175–81.

40. López-Miñarro PA, Rodríguez-García PL. Hamstring muscle extensibility influences the criterion-related validity of sit-and-reach and toe-touch tests. J Strength Cond Res Natl Strength Cond Assoc. april 2010;24(4):1013–8.

41. Hoy D, Brooks P, Blyth F, Buchbinder R. The Epidemiology of low back pain. Best Pract Res Clin Rheumatol. december 2010;24(6):769–81.

42. Hjermstad MJ, Fayers PM, Haugen DF, Caraceni A, Hanks GW, Loge JH, m.fl.

Studies Comparing Numerical Rating Scales, Verbal Rating Scales, and Visual Analogue Scales for Assessment of Pain Intensity in Adults: A Systematic Literature Review. J Pain Symptom Manage. juni 2011;41(6):1073–93.

43. Jensen MP, Turner JA, Romano JM. What is the maximum number of levels needed in pain intensity measurement? Pain. september 1994;58(3):387–92.

44. Ohlund C, Eek C, Palmbald S, Areskoug B, Nachemson A. Quantified pain drawing in subacute low back pain. Validation in a nonselected outpatient industrial sample. Spine. 01 maj 1996;21(9):1021–30; discussion 1031.

45. Ohnmeiss DD. Repeatability of pain drawings in a low back pain population.

Spine. 15 april 2000;25(8):980–8.

46. Mann NHI, Brown MD, Hertz DB, Enger IM, Tompkins JR. Initial-Impression Diagnosis Using Low-Back Pain Patient Pain Drawings. Spine. januari 1993;18(1):41–53.

47. Kanlayanaphotporn R, Trott P, Williams M, Fulton I. Contribution of soft tissue deformation below the sacrum to the measurement of total height loss in sitting.

Ergonomics. 10 juni 2001;44(7):685–95.

48. McGowan CJ, Pyne DB, Thompson KG, Rattray B. Warm-Up Strategies for Sport and Exercise: Mechanisms and Applications. Sports Med. 01 november

2015;45(11):1523–46.

49. Kenney WL, Wilmore JH, Costill DL. Physiology of sport and exercise. Sixth edition.

Champaign, IL: Human Kinetics; 2015. 627 s.

50. Chen MJ, Fan X, Moe ST. Criterion-related validity of the Borg ratings of perceived exertion scale in healthy individuals: a meta-analysis. J Sports Sci. november 2002;20(11):873–99.

51. Hassmén N, Hassmén P. Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder. Stockholm: SISU idrottsböcker; 2008.

52. Körner S, Wahlgren L. Statistisk dataanalys. Lund: Studentlitteratur; 2015.

53. Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-

samhällsvetenskaplig forskning [Internet]. [citerad 24 maj 2016]. Tillgänglig vid:

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

54. O’Sullivan PB. Masterclass. Lumbar segmental ‘instability’: clinical presentation and specific stabilizing exercise management. Man Ther. 01 februari 2000;5(1):2–

12.

55. Miller SA, Mayer T, Cox R, Gatchel RJ. Reliability problems associated with the modified Schöber technique for true lumbar flexion measurement. Spine. mars 1992;17(3):345–8.

56. Rolfsson H. Fallgropar vid mätning av smärta Visuell analogskala som

smärtskattningsmetod ifrågasatt [Internet]. www.lakartidningen.se. [citerad 27 december 2017]. Tillgänglig vid:

http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/11444/LKT0909s591_593.pdf 57. Panjabi MM. Clinical spinal instability and low back pain. J Electromyogr Kinesiol

Off J Int Soc Electrophysiol Kinesiol. augusti 2003;13(4):371–9.

58. Marsden M, Schwellnus M. Lower back pain in cyclists: A review of epidemiology,

pathomechanics and risk factors. Int SPORTMED J. 01 januari 2010;11(1):216–25.

Bilaga 1

Mail till tränare och lagansvariga.

Hej, jag är sjukgymnast och gör just nu min magisteruppsats vid Uppsala Universitet inom idrottsmedicin och landsvägscykel i syfte att så småningom ta fram en

vetenskapligt baserad bikefit. Projektet inriktar sig på ländryggssmärta och rörlighet hos landsvägscyklister på elit- och elitmotionärsnivå som tränar minst 5 timmar/vecka och minst 3 pass i veckan kontinuerligt under senaste 6 månaderna.

Jag behöver nu hjälp med rekrytering av försökspersoner och är tacksam om du kan hjälpa mig med det genom kontakt med dina landsvägscyklister. Jag bifogar

informationsbrevet och presenterar gärna mitt projekt genom ett möte. Hör av dig om du har frågor och jag ringer dig om en vecka för att höra om vi kan få till ett samarbete.

Projektet genomförs för att utveckla cykelsporten och tar reda på mer om skadeförebyggande åtgärder.

Hälsningar Ingrid Djurback Leg. Sjukgymnast 0702014635

Ingrid.djurback@gmail.com

Bilaga 2

Landsvägscyklister se hit!

Har du tävlat i på landsvägscykel under sommaren och är villig att ingå i en studie om sittposition på cykel? Jag söker nu elitcyklister och elitmotionärer inom landsvägscykel för en studie om sittposition och ländryggssmärta. Studien är ett led i min strävan mot vetenskaplig förankring av begreppet Bikefit och utmynnar i en magisteruppsats.

Det jag behöver är 30 min tillsammans med dig och din landsvägscykel och du får en snabbanalys av din sittposition som tack. Jag finns på Lugnet i Falun. Hör av dig så får du veta mer.

Studien genomförs genom Uppsala Universitet.

Bilaga 3

2017-08-21 Brev till deltagare.

Landsvägscyklistens rörlighet i ländryggen och sittposition på cykel

Jag är sjukgymnast med mångårig erfarenhet av cykelrelaterade idrottsskador. Jag genomför nu min magisteruppsats via Uppsala Universitet där jag undersöker rörlighet i ländryggen i relation till sittpositionen på cykel och ländryggssmärta. Målgruppen är landsvägscyklister på elit-och motionselitnivå.

Jag rekryterar nu tävlingscyklister och elitmotionärer inom landsväg som är

intresserade av att delta i ett projekt som kommer innebära en mätning av rörlighet i ländrygg och höft samt analys av sittposition på cykeln. Efter mätningarna kommer du få svara på kort frågeformulär angående din träning och nuvarande eller tidigare problem med ländryggssmärta. Mätningarna inklusive ifyllande av frågeformulär tar ungefär 30 min och kommer att genomföras under hösten 2017.

Analys av din sittposition på cykel kommer att utföras på din racercykel (linje) och du ombeds därför ta med denna till testtillfället. Trainer kommer att finnas på plats.

De resultat som kommer fram vid undersökningarna kommer att vid mättillfället delges personligen men behandlas konfidentiellt och presenteras på gruppnivå i uppsatsen. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande i studien genom kontakt med mig utan att lämna någon förklaring.

Om du har några frågor så kontakta mig på ingrid.djurback@gmail.com, 0702014635 eller via facebook på @fysiodjurback.

Hälsningar Ingrid Djurback, leg sjukgymnast

Handledare Docent Karin Hellström, Uppsala Universitet

Jag vill gärna vara med i studien och är införstådd med hur undersökningarna kommer att gå till.

___________ ________________ __________________

Datum Namnunderskrift Namnförtydligande

Blanketten lämnas i samband med testtillfället och papperskopior kommer att finnas

på plats.

Bilaga 4, Frågeformulär

Ringa in det alternativ som stämmer bäst för dig.

Är du? Man Kvinna

Hur ser din träningsmängd på cykel ut en normal träningsvecka?

Antal pass……… Antal timmar………..

Hur länge har du tränat minst den träningsmängd som du gör nu?

………..

Har du eller har du haft besvär med smärta i ländryggen de senaste 6 månaderna i samband med cykelträning?

Ja Nej

Hur stark smärta är/var smärtan? (kryssa på skalan nedan)

Var sitter smärtan? (Rita in nedan)

Hur länge har du haft besvär med smärta i ländryggen i samband med cykelträning?

Antal veckor………..

Hindrar/hindrade smärtan i ländryggen dig från att fullgöra din normala träning?

Ja Nej

Har du haft problem med ländryggsmärta vid upprepade tillfälle de senaste 6 månaderna?

Ja 1-2 Ja fler än 2 tillfällen Nej

Bilaga 5

Borgs RPE

Bilaga 6

Protokoll Deltagare………..

Datum ……… Tidpunkt……….

Passiv SLR

Höger Vänster

Grader Grader

Genomsnittligt resultat:

Maximal lumbal flexionsrörlighet Figur normalläge

Sakral inklinometer grader

Kranial inklinometer grader

Resultat:

Lumbal flexionsrörlighet på cykel

Sakral inklinometer grader Kranial inklinometer grader

Resultat:

Knävinkel Höger……… Vänster………….