Matinéserien. Sveriges Radios Symfoniorkester. Michail Pletnev, dirigent Thomas Zehetmair, violin

(1)

Bernt Lysell

Beräknad sluttid 17.10

Sveriges Radios Symfoniorkester

Konsertmästare: Jannica Gustafsson

Michail Pletnev, dirigent Thomas Zehetmair, violin

Ludwig van Beethoven (1770-1827) Coriolanus, uvertyr c-moll op 62 Johannes Brahms (1833-1897) Violinkonsert D-dur op 77 -Allegro non troppo

-Adagio

-Allegro giocoso, ma non troppo vivace Paus

Efter pausen kommer stipendier ur Sten Frykbergs minnesfond att delas ut.

Peter Tjajkovskij (1840-1893) Symfoni nr 4 f-moll op 36 -Andante sostenuto – moderato con anima

-Andantino in modo di canzone -Scherzo: Pizzicato ostinato -Finale: Allegro con fuoco

Matinéserien

Berwaldhallen lördag 14 februari 2004 kl. 15.00

Konserten spelas in för kommande sändningar

Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till.

Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt.

Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare m.m!

(2)

Michail Pletnev

Dirigent

Michail Pletnev har under de senaste 25 åren gjort en fenomenal karriär som har placerat honom bland vår tids främsta dirigenter, pianister och kompositörer.

Michail Pletnev är född 1957 i Archangelsk vid Vita Havet, en av Rysslands nordligaste hamnstäder som är döpt efter ärkeängeln Mikael av engelska sjömän på 1500-talet.

Pletnevs föräldrar var båda musiker som tidigt uppmärksammade sin sons musikaliska talanger. 1974 kom han till Moskva för att studera vid Musik- konservatoriet. 1978 vann han Första pris och Guldmedaljen vid Tjajkovskijs internationella pianotävling. Priset gav honom möjligheten att ge sig ut på konsertturnéer utanför Sovjet till Europa, Asien och USA och lanserade hans karriär som en av sin tids främ- sta pianister.

Redan 1980 gjorde Michail Pletnev sin debut som dirigent. Tillfället att satsa på dirigering kom efter det his- toriska toppmötet i Washington 1988 då Pletnev inbjöds att spela för Gor- batjov och Bush

Vänskapen med Gorbatjov ledde till att Pletnev kunde grunda Ryska nationalorkestern 1990 och bli dess konstnärliga ledare. Ryska nationalorkestern är den första helt själv-

ständiga ryska orkestern sedan 1917 och lockade snabbt till sig många av Rysslands finaste musiker. Ambitionen har från början varit att framföra ryska klassiker för en bred publik. Man turnerade alltså både på den ryska landsbygden och internationellt och framförde både de mer välkända ”light classics” som annan, mindre känd rysk musik.

På sina vidsträckta konsertturnéer har Ryska nationalorkestern setts som en ambassadör för det nya, fria Ryss- land och bland annat gästat många av världens bästa konserthus. Det är också den första ryska orkester som har spelat för påven Johannes Paulus II och i Israel.

I synnerhet Tjajkovskij och Rach- maninov, har betytt mycket för Pletnev både som pianist och som dirigent – vilket märks inte minst i Pletnevs imponerande diskografi. Tillsammans med Ryska nationalorkestern har han gjort en lång rad inspelningar av en betydande del av den klassiska ryska musiken – bland dem en bejublad tolkning av Skrjabins Le poème de l’

extase och Tjajkovskijs evigt gröna musik ur Nötknäpparen.

Men Ryska nationalorkestern har under Pletnevs ledning även spelat musik av nutida tonsättare som Peter

(3)

Michail Pletnev

Dirigent

Maxwell Davies och Michael Tilson Thomas, samt samarbetat med musiker och artister som Dave Brubeck, Winton Marsalis och Ray Charles.

Under tiden som han varit ledare för Ryska nationalorkestern har Michail Pletnev fortsatt att göra en världskarriär som pianist. Dessutom är han en omtyckt gästdirigent vid många av världens ledande orkestrar, som till exempel Philharmonia Orchestra, London Symphony Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra och Los Ang- eles Philharmonic.

Sedan 1999 har han lämnat över ledarskapet för Ryska nationalorkestern till Vladimir Spivakov men fort- sätter att gästa orkestern som dess hedersdirigent.

Michail Pletnev har även nått internationell uppmärksamhet som kompositör. Han har skrivit musik för piano och andra soloinstrument samt för orkester. Bland framgångarna som kompositör märks Concerto för viola och orkester som uruppfördes i Moskva 1998 med Yuri Bashmet som solist.

På senare tid har Pletnev varit involverad i en stor kultursatsning som syftar till att föra rysk och tysk kultur närmare varandra. Projektet invig-

des med en stor konsert i Berlin där Michail Pletnev dirigerade S:t Peters- burgs filharmoniska orkester och kommer att innebära ett utbyte av mer än 350 kulturella händelser mellan de båda kulturnationerna under 2003- 2004.

Michail Pletnev har belönats två gånger med den ryska federationens Stora Pris (1995 och 2002).

(4)

Thomas Zehetmair

Violin

”Hans spel är förunderligt! (Han är) en ovanligt briljant violinist vars musi- kalitet kommer att spela en vital roll i musiklivet under många kommande decennier.”

Så skrev en amerikansk tidning i början av 1980-talet om den öster- rikiske violinisten Thomas Zehetmair.

Han är född i Salzburg 1961 där han först undervisades av sin far vid Mozarteum. Senare studerade han för Franz Samokyl, Max Rostal och Nathan Milstein.

Efter en strålande debut gjorde Thomas Zehetmair mycket snabbt en internationell karriär och superlativen har fortsatt att forsa över denna inspi- rerade musiker och de fantastiska toner som han väcker ur sin Stradiva- rius från 1730.

Idag är Thomas Zehetmair en åter- kommande gäst hos en lång rad av världens främsta orkestrar, däribland Concertgebouw i Amsterdam, Cham- ber Orchestra of Europe, Orchestra of the Age of Enlightenment, Sächsische Staatskapelle i Dresden, Gewandhaus- orchester i Leipzig, filharmonierna i Berlin, München and Wien samt radio- orkestrarna i Köln, Hamburg, Frankfurt och Berlin.

I USA har Thomas Zehetmair med stor framgång framträtt med symfo- niorkestrarna i Chicago och Boston samt orkestrarna i Philadelphia och Cleveland.

Han har spelat med världsberömda dirigenter som Daniel Barenboim, Herbert Blomstedt, Frans Brüggen, Christoph von Dohnanyi, Christoph Eschenbach, John Elliot Gardiner, Nikolaus Harnoncourt, Heinz Holliger, Charles Mackerras, Roger Norrington, Simon Rattle, Esa Pekka Salonen och Jukka-Pekka Saraste.

Thomas Zehetmair trivs även mycket bra som kammarmusiker och 1994 bildade han Zehetmair-kvartet- ten som bland annat har gjort en rad skivinspelningar med musik av Hart- mann, Bartok och Schumann.

Thomas Zehetmair har ett stort intresse för den samtida musiken och har uruppfört nyskriven musik som skrivits direkt för honom av bland andra Heinz Holliger, James Dillon och Hans-Jürgen von Bose.

På skiva har Thomas Zehetmair spelat igenom i stort sett hela repertoaren för violin, och många av hans inspelningar är prisbelönta. Hans inspelning av Szymanowskis violinkonserter tillsammans med City of Birmingham Symphony Orchestra

(5)

Thomas Zehetmair

Violin

under Simon Rattles ledning vann en Gramophone Award 1997.

På senare år har Thomas Zehet- mair börjat intressera sig för dirigering.

Hittills har han inbjudits att dirig- era bland annat Scottish Chamber Orchestra, Camerata Academica Salzburg, Stavanger symfoniorkester, Tapiola Sinfonietta, Northern Sin- fonia, St. Paul Chamber Orchestra, Beethoven Akademie och Ensem- ble Orchestral i Paris. Han har även genomfört flera framgångsrika tur- néer som dirigent tillsammans med Orchestra of the 18th Century.

Sedan 2002 delar Thomas Zehet- mair sin tid mellan solistframträdan- den över hela världen och rollen som konstnärlig ledare för kammarorkes- tern Northern Sinfonia i England.

(6)

Denna musik är samtida med fjärde symfonin, fjärde pianokonserten och violinkonserten, alltså den fruktbara mellanperioden i Beethovens ska- pande. Den skrevs inte till Shakespea- res drama utan till ”Coriolan” av Hein- rich J von Collin. Denne var hofsecre- tär i Wien och inte utan inflytande över Wiener Hoftheater. Kanske skall man inte förtänka Beethoven vissa avsikter, han sökte anställning vid teatern vid denna tid. Å andra sidan är denna uvertyr ett betydande verk, uppen- barligen kände han för denne romares öde.

Coriolanus var en framgångsrik romersk fältherre, som när han förvä- grades konsulstiteln vände sig mot sitt land och tågade mot Rom i spetsen för volskerna. Hans maka och hans mor sändes att beveka honom och han skonade Rom. I Shakespeares drama går han under som offer för ränker och intriger. Collin, som lär ha varit ovetande om sin store före- gångares verk, låter honom störta sig på sitt svärd efter en tid av ruelse och ånger.

Det är inget rutinstycke Beethoven skrivit. Han har valt en för honom viktig tonart, c-moll, och han har gjort en mycket speciell, koncentrerad variant av den wienklassiska sonat-

formen. Han går direkt mellan avsnit- ten utan överledningar, han skapar en trotsig signatur för sin hjälte i inled- ningstakterna, och han behåller med stråkorkestern en enhetlig klangfärg och instrumentation för sina teman genom hela stycket, vilket ju är ovanligt vid denna tid.

Kanske var bilden av den envetne romaren ett musikaliskt självporträtt?

Goethe sade sig i ett brev till hustrun aldrig ha mött en konstnär så till den grad sammanbiten, energisk och upp- riktig som denne märklige Beethoven.

Anders Jansson Volsker, under antiken oskisk- eller umbrisktalande folk i Mellanitalien. I historisk tid har de bebott bl.a. nuvarande södra Lazio och norra Kam- panien. Volskerna utkämpade, bl.a. i koalition med aequerna, flera krig mot Rom 502–329 f.Kr. men blev kort där- efter helt romaniserade. (Källa: NE)

Ludwig van Beethoven

Coriolanus, uvertyr c-moll op 62

(7)

Johannes Brahms

Violinkonsert D-dur op 77

År 1854 turnerade Johannes Brahms i Tyskland tillsammans med violinisten Eduard Reményi. Vid en konsert i Hannover var den framstå- ende violinvirtuosen Joseph Joachim en av åhörarna och han blev mycket imponerad av den unge pianisten och tonsättaren Brahms. Strax där- efter såg Joachim till att Brahms blev presenterad för både Schumann och Liszt.

Brahms var då 21 år gammal, Joachim två år äldre och mellan dem båda utvecklades en nära vänskap.

Båda komponerade och värdesatte varandras synpunkter på de nya verk de skrev.

För Joseph Joachim blev det nu inte så många fler verk än tre violinkonserter och några kammar- musikstycken. Det var istället som violinvirtuos han fick sina stora fram- gångar med många lärjungar runt om i Europa.

Brahms var till en början en prisad konsertpianist som också komponerade, men med tiden lämnade han pianistkarriären för att ägna sig mer åt komponerandet,och här var vän- skapen med Joseph Joachim av stort värde. Brahms mottog med glädje såväl tekniska som musikaliska råd när det gällde att skriva för stråkin-

strument. Joachim bidrog också till att föra fram Brahms stråkkvartetter och violinsonater.

Som orkestertonsättare tvekade dock Brahms, såväl symfonier som konserter lät vänta på sig. Efter flera försök, som hamnade i papperskor- gen, slutförde han dock år 1876 sin första symfoni som nästan omedel- bart följdes av den andra. Därefter var det dags för den första och, skulle det visa sig, enda violinkonserten.

Sommaren 1878 tillbringade Brahms i de österrikiska alperna och där tecknade han ner en violinkonsert i fyra satser. I augusti samma år sände han iväg solostämman till första satsen och början på finalen till Joachim och bad honom svara på vad som var “svårspelat, obekvämt eller omöjligt“. Joseph Joachim föreslog en del ändringar men ville se på hela partituret för att göra en riktig bedöm- ning. Brahms å sin sida fortsatte att arbeta med konserten. Han hade problem med de båda mellansatserna och i oktober skrev han ett nytt brev till Joachim och med Brahms typiska sätt att driva med sig själv skrev han att han hade strukit satserna helt och ersatt dem med “ett uselt adagio“.

I den första satsen finns en hel del av Beethoven, vars violinkonsert både

(8)

Brahms och Joachim beundrade.

Joachim hade tagit upp Beethovens sällan spelade konsert och bidragit till att den blivit vanligt förekommande på konserter. I den sista satsen hörs ett annat gemensamt intresse; den ungerska folkmusiken. Brahms hade tidigare arrangerat och använt sig av ungersk-zigenska folkmelodier i sin pianomusik, och Joseph Joachim var själv av ungerskt ursprung.

Nyårsdagen 1879 ägde urupp- förandet av violinkonserten rum.

Brahms dirigerade själv Gewandhaus- orkestern i Leipzig och Joseph Joa- chim var solist. Violinkonserten togs väl emot, och två månader senare framförde Joachim den inte mindre än tre gånger i London. Joachim rappor- terade till Brahms att framförandena hade gått bra även om orkestern ibland var lite för stark.

Joachim fortsatte att föreslå änd- ringar och förklara stråknotation för Brahms, som ville försäkra sig om att konserten tålde att publiceras. Av alla förslag till förbättringar från Joachim, ändrade Brahms ändå inte på långt när allt. Violinstämman är mycket svår, orkestern ingalunda tillbakadragen.

Här finns inget av tidigare konserters virtuoseri till orkester-ackompanje- mang. En del menade att det inte var någon violinkonsert, utan helt enkelt

en symfoni för violin och orkester. Diri- genten Hans von Bülow beskrev den som en konsert, inte för, utan emot violinen. En synpunkt som en annan violinist, Bronislaw Hubermann, kom- menterade så här: “Brahms konsert är varken emot violinen, eller för violin med orkester, den är för violinen emot orkestern – och violinen vinner“.

Brahms själv ville arbeta med att solisten och orkestern utvecklade teman tillsammans. Som exempel kan nämnas den andra satsens inledande oboesolo som violinen på ett stillsamt sätt mediterar och reflekterar över.

Något som inte föll den tidens alla vir- tuosa violinister i smaken. Spanjoren Pablo de Sarasate lär ha sagt: “Tror ni jag tänker stå där med fiolen i handen och lyssna medan oboen spelar den enda melodin i hela stycket?“

Brahms arbete med violinkonserten tog på krafterna. Violinen var inte hans instrument och Joseph Joachims alla förslag skulle tas i beaktande, så när man frågade Brahms om han skulle ge världen någon mer violinkonsert svarade han kort och gott: “Inte under några omständigheter! Var dag har sin plåga“

Ann-Charlotte Larsson

Johannes Brahms

Violinkonsert D-dur op 77

(9)

Peter Tjajkovskij

Symfoni nr 4 f-moll op 36

Tjakovskij, den veke men samtidigt lidelsefulle kompositören, fantiserade mycket om giftermål. Han hade helt enkelt bestämt sig för att ingå äkten- skap för att nå sina fantasiers mål; ett lyckligt familjeliv. Vem bruden sedan skulle bli var däremot av underordnad betydelse. Med giftermålet hoppades också Tjajkovskij sätta stopp för alla rykten om att han var homosexuell, något som faktiskt var sant.

När en av hans före detta studen- ter, Antonina Miljukova, inledde en häftig uppvaktning, var han inte svår- övertalad. Den beundrande eleven föll i Tjajkovskijs armar och de började tillsammans planera bröllopet. Sam- tidigt, i slutet av 1876, fick Tjajkovskij de första breven från Nadezhda von Meck, en rik, frånskild kvinna i fyr- tioårsåldern som beundrade honom gränslöst. Deras korrespondens skulle växa till över 1 000 brev, där deras vänskap och förtroende för varandra fästes på pränt. Nadezhda blev med tiden Tjajkovskijs beskyddare. Först gav hon honom små uppdrag att komponera, sedan lånade hon honom pengar. Till sist betalade hon honom ett månatligt arvode.

För Nadezhda erkände Tjajkovskij sin homosexualitet och planerna på sitt giftermål. Hon hade förmodligen väntat sig ett annat svar, men hon

valde att inte visa sin svartsjuka, utan sände honom i stället mer pengar och lyckönskade honom.

Efter att ha varit gift i nio veckor var Tjajkovskij ett nervvrak och lämnade hemmet i Moskva. Till hösten var han emellertid tvungen att återvända men förhållandet till hustrun var fortfarande lika uselt. Tjajkovskijs tillstånd var så dåligt att han till och med försökte begå självmord genom att vada ut i den kalla Moskvafloden. Efter denna händelse flyttade han i från sin fru för alltid.

I stället flydde Tjajkovskij in i arbetet med sin fjärde symfoni, i slutet av 1877, under ständig brevväxling med Nadezhda, som naturligvis stöttade honom. Tjajkovskij, som på läkarnas inrådan hade rest till Schweiz för att återvinna sin mentala hälsa, kunde där och under sina resor i Europa - Paris, Florens, Wien och Venedig - slutföra sin fjärde symfoni. ”Vad ska det bli av denna symfoni?”, skrev han till sin beskyddarinna.

När arbetet var färdigt dedice- rade han naturligtvis symfonin till Nadezhda, ”min bästa vän”, och han kallade alltid verket för ”vår symfoni”.

Hon hade hjälpt honom under hans svåra upplevelser, hon hade följt kom- positionsarbetet och hon hade också

(10)

Peter Tjajkovskij

Symfoni nr 4 f-moll op 36

bidragit med mycket pengar. Utan henne hade det definitivt inte blivit någon symfoni.

Även om mottagandet vid urupp- förande i februari 1878 var måttligt entusiastiskt, är den i dag en av hans populäraste och oftast spelade symfonier. Beträffande innehållet har Tjaj- kovskij själv redogjort för det i ett av sina brev till Nadezhda; här återgett i valda delar.

”Vår symfoni har ett program. Det vill säga att man kan uttrycka dess innehåll i ord, och jag kommer att berätta för Er - och endast Er - hela verkets och dess enskilda satsers betydelse. Jag kan naturligtvis endast göra detta i allmänna drag.

Inledningen utgör...huvudtanken i hela symfonin. Detta är Ödet, den fatala makt som hindrar oss från att nå vårt mål när vi är på jakt efter lyckan. - - - Denna makt är överväldi- gande och obetvinglig. Man kan bara ge efter och klaga, men förgäves.

Sats 2 visar en annan fas i melan- kolin, den melankoliska känsla som man får när man på kvällen sitter ensam i huset, utmattad av arbete;

boken man ville läsa har glidit ur handen och en svärm av minnen har dykt upp. Hur sorgset är det inte att så mycket redan har varit och försvun-

nit! Och ändå är det en fröjd att tänka på svunna tider.

Det finns ingen bestämd känsla, inget bestämt uttryck i den tredje satsen. - - - Dess stämning är glad, än sorgsen. Man tänker på ingenting...

Plötsligt dyker bilden av en drucken bonde upp i fantasin. Militärmusik hörs i fjärran. Detta är osammanhäng- ande bilder som passerar i den sovan- des hjärna...

Fjärde satsen. Om ni inte själv kan vara glad, se er omkring. Gå till folket.

Se hur det kan njuta av livet... Bilden av en folkfest. Vi har knappast fått tid att glömma vårt eget jag i de andras lycka förrän det outröttliga Ödet än en gång påminner oss om sin närvaro. - - - Men vill ni forfarande påstå att hela världen är försjunken i sorg?. Det finns fortfarande lycka, enkel, folklig lycka.

Förena er med andra i deras lycka - och ni kan fortsätta att leva.”

Genom Tjajkovskijs och Nadezh- das täta brevkontakt växte en djup vänskap fram, som också blev mycket intim. De avslöjade sina innersta tankar och önskningar för varandra, men dom aldrig träffades..

Bengt Arwén

(11)

”Bästa orkesterkonsert under 2001” skrev recensenten i Washington Post och talade vidare om ”musikska- pande som innefattade risktagning, sårbarhet och känslomässig utsatthet.

En konsert som denna återbördar lyssnaren till världen hänförd, och otålig vad gäller allting annat”.

Dessa uttalanden gällde orkesterns framförande av Verdis Requiem till- sammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis på att orkestern hör till världens främ- sta har visat sig genom flera Grammy- och Grammisnomineringar, nu senast i klassen ”Best classical album” för skivan med Arvo Pärts Orient & occi- dent. Till de internationella framgång- arna hör också turnéframträdanden i Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelms- hafen.

Samtidigt fortsätter orkestern att vara en ensemble för hela Sverige genom de regelbundna radiosänd- ningarna från Berwaldhallen, som ofta också når lyssnare i en mängd länder genom programutbytet inom Europe- iska Radiounionen (EBU). Orkestern har fortsatt ett särskilt ansvar för ny musik vilket avspeglas på flera sätt i programmen, inte minst genom en rad beställningar till svenska tonsättare.

Det är en lång utveckling som lett fram till orkesterns nuvarande posi-

tion. 1965 fick Sveriges Radio äntli- gen en fullt utbyggd symfoniorkester genom sammanslagningen av dåva- rande Radioorkestern och Under- hållningsorkestern. Den legendariske dirigenten Sergiu Celibidache svarade fram till 1971 för ett intensivt utveck- lingsarbete och det var också under denna tid som orkestern började tur- nera utomlands. Herbert Blomstedt, som var chefdirigent 1977 – 1982 befäste ytterligare orkesterns internationella renommé och samtidigt gjorde Stig Westerberg som kapellmästare stora insatser för svensk musik: han svarade för över 100 svenska urupp- föranden under åren 1958 – 1983.

Esa-Pekka Salonen var chefdirigent 1984 – 1995 och under denna period befästes orkesterns ställning ytterligare, inte minst genom bejublade turnéer utomlands. Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 1997 och sedan tre år har Manfred Honeck som chefdirigent fört orkestern till nya framgångar.

Ett hundratal välutbildade musiker bildar tillsammans Sveriges Radios Symfoniorkester – musiker med den speciella lyhördhet som krävs för ensemblespel. Och den lyhördhet som är förutsättningen för att tolka de många olika typer av musik som står på repertoaren. Som orkestermusiker står man alltid inför nya utmaningar – Sveriges Radios Symfoniorkester är fortsatt en ensemble i utveckling.

Sveriges Radios Symfoniorkester

Orkester

(12)

Sveriges Radios Symfoniorkester

VIOLIN I

Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare

Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Ulf Forsberg

Per Sporrong Lars Stegenberg Christian Bergqvist Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder

Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran

Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II

Per Sandklef Torsten Nilsson Per Öman Anders Nyman Bo Söderström Eva Jonsson Thomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén

Veneta Zaharieva Blendulf (tjl) Annette Mannheimer Dag Alin

Mira Malik VIOLA

Håkan Olsson (tjl) Ingegerd Kierkegaard Håkan Roos Hans Åkesson Kristina Arvinder Elisabeth Arnberg Ranmo Anchi Ward

Tony Bauer Karin Dungel Annette Maxe Lars Arvinder Linda Swedrup Hanna Nisonen Anna Raihle CELLO

Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson

Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid (tjl) Louise Agnani KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson (tjl) Peter Lysell Charles DeRamus FLÖJT

Tobias Carron Susanne Hörberg

Anu Honkanen (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE

Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT

Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*)

Mats Wallin (även bas-klarinett*) VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny FAGOTT Henrik Blixt Fredrik Ekdahl (tjl) Katarina Agnas (även kontrafagott*) Maj Widding Patrik Håkansson TRUMPET Mark Schrello Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink BASTROMBON John Lingesjö TUBA Lennart Nord PUKA och SLAGVERK Tomas Nilsson Jan Huss Seppo Asikainen Mats Nilsson Pelle Jacobsson HARPA Lisa Viguier PIANO

Mårten Landström

*Huvudansvarig för biinstrument

(13)

Kommande konserter

Februari 2004

On 18/2 Svenska Stjärnor

To 19/2 Berwaldhallen gästas av några av vår Fr 20/2 tids mest folkkära artister:

Lena Philipsson Björn Skifs Anders Berglund

Trion, som tidigare har uppträtt tillsammans i ”Så ska det låta” gör nu exklusiva framträdanden med Sveriges Radios Symfoniorkester Onsdag 18 februari kl 19.30 Torsdag 19 februari kl 19.30 Fredag 20 februari kl 18.00 och 21.00 Berwaldhallen

Biljetter 195-395 kr, från 26/1 Fr 20/2 Lunchkonsert

Radiokören ”off pist”

Stefan Parkman, dirigent

Rehnqvist: Bara du går över markerna Pejler: Inbillningens värld

Fredriksson; Nocturne Österling: Wir sind nur Mund

Werle: Ur ”As you like it” Orpheus, Titania Fredag 20 februari kl 12.15

Studio 2, Radiohuset

Fritt inträde, inga biljetter behövs!

Mars 2004

Fr 5/3 Evenemangsserien

Sveriges Radios Symfoniorkester Stefan Solyom, dirigent

Jannica Gustafsson, violin Jan-Erik Gustafsson cello Susanna Levonen mezzosopran Fredriksson: Short Story Brahms: Dubbelkonsert Nystroem: Sinfonia del mare Fredag 5 mars kl 19.30 Berwaldhallen

Biljetter 65-320 kr, från 16/2

On 10/3 Favoritserien

Sveriges Radios Symfoniorkester Eivind Aadland, dirigent

Lennart Nord, tuba

Nielsen: Uvertyr till ”Maskerade”

Nelson: Tubakonsert Svendsen: Symfoni nr 2 Onsdag 10 mars kl 18.00 Berwaldhallen

Biljetter 50-220 kr, från 23/2 To 11/3 Arton noll noll

Radiokören

Stefan Parkman, dirigent Bach: Komm, Jesus, komm Sandström: Ave Maria Bach: Jesus meine Freude Sandström: Lobet dem Herrn.

uruppförande Bach: Singet den Herrn Torsdag 11 mars kl 18.00 Berwaldhallen

Biljetter 50-220 kr, från 23/2 To 18/3 Torsdagsserien

Sveriges Radios Symfoniorkester Damkör ur Radiokören

Barnkör ur Adolf Fredriks musikklasser

Manfred Honeck, dirigent Monica Groop, mezzosopran Mahler: Symfoni nr 3 Torsdag 18 mars kl 18.00 Berwaldhallen

Biljetter 65-632 kr, från 1/3

(14)

Ett möte där popmusikens personliga röster förenas med klassiska klara klanger.

Under fyra kvällar i februari gästas Berwaldhallen av några av vår tids mest folkkära artister – Lena Philipsson, Björn Skifs och Anders Berglund. Trion, som tidigare har uppträtt tillsammans i ”Så ska det låta”

gör nu exklusiva framträdanden med Sveriges Radios Symfoniorkester.

Lena Philipsson slog igenom i Melodifestivalen 1986 då hon kom på andra plats med Kärleken är evig. Sedan genombrottet har Lena släppt nio skivor och gjort flera kritikerrosade krogshower.

Björn Skifs debuterade tio år gammal under pseudonymen Rock-Nalle.

Sedan dess har han bland annat legat etta på USA-listan med låten Hooked on a Feeling, vunnit Melodifestivalen två gånger och medverkat i mängder med musikaler och långfilmer.

Anders Berglund är kompositör, arrangör, dirigent och musiker. Han är kanske mest känd som kapellmästare för 16 Melodifestivaler, men har även arrangerat och skrivit musik till en mängd filmer, musikaler, radio- och TV-program.

Sveriges Radios Symfoniorkester har funnits sedan 1965. Idag består ensemblen av ett hundratal välutbildade musiker. Under chefdirigent Manfred Honecks ledning har orkestern vunnit stor internationell framgång och blivit grammynominerade för flera skivinspelningar.

Evenemanget ”Svenska Stjärnor” passar utmärkt för företag. Vi hjälper dig gärna att skräddarsy kvällen efter dina önskemål. Vill du veta mer om våra företagspaket, kontakta Eva Bjurenhed på 08-784 51 03.

För mer information och bokning kontakta vårt Biljettkontor på telefon 08-784 18 00 eller besök oss på Dag Hammarskjölds väg 3, måndag till fredag, kl 12–18. Du kan även beställa dina biljetter via fax på 08-663 15 14 eller boka direkt på www.berwaldhallen.se.

Välkommen till en spännande kväll i musikens tecken!

Ons 18/2 kl 19.30. Tors 19/2 kl 19.30. Fred 20/2 kl 18.00 och 21.00

Svenska Stjärnor

Upplev ett annorlunda musikaliskt möte

Svenska Stjärnor/baksida 04-02-03 11.34 Sida 1