Antikvariskt utlåtande rörande del av Lidingö centrum inför detaljplan för fastigheterna Oden 21:1, Oden 23 m.fl
Kvarteret Oden från sydväst.
Utlåtandet berör kvarteret Oden samt Lejonvägen i sträckningen mellan Odenvägen och Vasavägen.
Inom planområdet redovisas tre kulturmiljöer som behandlas var för sig.
1. Kvarteret Oden, mellan Stockholmsvägen, Odenvägen och Friggavägen.
2. Gamla posten
3. Lejonvägen mellan Odenvägen och Kyrkvägen.
Torget mot väster. I kvarterets sydöstra hörn är byggnaden fem våningar hög. I de två nedre planen innehåller butiker och kontor medan de tre övre innehåller bostäder. Kulturhistoriskt viktiga karaktärsdrag är:
uppdelningen med butiker med stora fönster i två våningar och bostäder i de övre planen, fasader med hårdbränt rödorange och brunt tegel, takgesimsen, fönstren med avseende utformning, på material, grön eller vitmålad aluminium och fönstersättning, de långa ”bukiga” balkongerna med spröjsräcken (spjälräcken), ”rent”
sadeltak med betongpannor och utan kupor och takfallsfönster.
Oden 21 – 24
Bostäder, affärslokaler och kontor.
Det kvartersstora komplexet mot Stockholmsvägen. Kulturhistoriskt viktiga karaktärsdrag är:
byggnadskomplexets uppdelning i olikhöga volymer, anpassningen till topografin, den lägre mellandelen med
bostäder i de två översta planen med terrassliknade balkonger mot Stockholmsvägen, fasader med skiftningsrikt hårdbränt rödorange och brunt tegel, sadeltak med synliga tassar, avsaknad av kupor och takfallsfönster, takgesimsen, bottenvåningens butiker med stora fönster i grönmålad plåt och skärmtak i glas, arkadvåningen med butiksrad, butiksfönster i grönmålad plåt och med ”spröjs”, djup balkong och över den en grundare balkong med spröjsräcken.
Basfakta
Fastighet: Oden 21, 24
Adress: Friggavägen, Stockholmsvägen, Odenvägen. Lejonvägen, Lejonstigen samt
Fastighet: Oden 22
Adress: Odenvägen 2 – 12, Stockholmsvägen 53 Byggnadsår samtliga: 1992 ‐
Arkitekt: Lundqvist‐Carrier Arkitektgrupp AB.
Centrumanläggningen uppfördes under tidigt 1990‐tal efter flera år av diskussioner. Byggnaderna uppfördes efter ritningar daterade från 1992 då också schaktningarna påbörjades. JM Byggnads och fastighets AB var totalentreprenör.
Kulturhistorisk värdering med motivering
Byggnaden bedöms ha stort kulturhistoriskt värde.
Kulturvärdena är dels dokumentvärden och dels upplevelsevärden. Byggnaderna inom kvarteret Oden har anpassats till topografin. De är en lågmäld och väl anpassad fortsättning på 1940‐
talsbebyggelsen längs Stockholmsvägen, fångar upp Stockholmsvägens karaktär och ansluter till en tradition i Lidingö. De uttalat höga miljöskapande värdena och upplevelsevärdena konstitueras av byggnadernas volymer och placeringar i landskapet. Även materialval som till exempel tegel, bränt i olika nyanser, bidrar till att upplevelsen i stadsrumrummet är intimt. Byggnaderna är tillkomna i sent postmodernistisk tradition. De är traditionellt utformade med ett lätt arkaiserande anslag. De är på så sätt arkitektoniskt värdefulla. Trappor och rampen i Stockholmsvägens förlängning är också betydelsefulla för upplevelsen samtidigt som de är arkitektoniskt välgestaltade. Miljön kan beskrivas som lågmäld, sympatisk och välkomnande.
Bakgrund
Diskussioner kring ett nytt centrum i Lidingö fördes redan från 1960‐talet. Efter flera tävlingar och många förslag vann ett förslag till ny centrumbebyggelse av Sten Samuelsson 1967. Förslaget, som var storskaligt och skulle ha inneburit stora och okänsliga rivningar i kvarteren längs och runt
Stockholmsvägen, kom aldrig att genomföras. Det är först under 1990‐talet som det nya centrum blir verklighet. Arkitekten bakom förslaget var Lolle Lundqvist (Lundqvist‐Carrier arkitekter). 1960‐talets
storskaliga stadsplaneideologier hade nu blivit passé. Den karaktär centrum nu har är betydligt mer lågmäld, med en mänsklig och inbjudande skala.
”Jag är övertygad om att det är just så som Lidingöborna vill ha det. Ska man bygga ett köpcentrum på ön så ska det vara småskaligt och innehålla bostäder.” Så sade Lolle Lundqvist i en intervju i DN 1994. Han berättar vidare ”att det viktigaste i hans arbete har varit att försöka få fastigheterna att smälta in i den omkringliggande bebyggelsen”.
Byggnadsprojektet från 1992 och framåt (komplexet stod klart 1995) omfattar hela kvarteret förutom det i norra hörnet belägna posthuset. Hela kvarteret (utom posthuset) bör ses som ett byggnadsprojekt, en byggnad, placerad i souterrain med åt Friggavägen fyra våningar. Hela denna nybyggnad är komplext strukturerad, intressant och skickligt konstruerad, tar upp nivåskillnaderna på ett skickligt sätt och utnyttjar dessutom nivåskillnaderna för att skapa variationsrik arkitektur.
Den stora volymen har brutits ner i lägre och högre volymer. De högsta volymerna är fem våningar höga. Mellan några volymer finns små släpp med bland annat trapphus. På så sätt skapas variation inom kvarteret med stor betydelse för upplevelsen i det offentliga rummet.
Längs Stockholmsvägen och Friggavägen inrymmer de två nedre våningarna butiker och kontor medan de tre övre våningarna inrymmer bostäder. Längs Stockholmsvägen löper en arkadvåning framför butikerna i det övre planet.
Längs Stockholmsvägen är den långa fasaden uppdelad i sektioner. I hörnen är husen högre. Utåt ter sig kvarteret som ett ”vanligt” stadskvarter i fyra ‐ fem våningar. Men de övre våningsplanen har entréer åt innergården. Inifrån kvarteret upplevs de här våningsplanen som ”radhus”, nästan med engelsk karaktär. De här övre våningsplanen har stora terrassliknade balkonger, skilda åt av vita mellanväggar, åt Stockholmsvägen. De radhusliknande bostäderna längs Friggavägen har sina uteplatser på innergården. Material och utförande är samma som kvarteret i övrigt. På den stora överbyggda gården finns parkering, garage och komplementutrymmen i en låg gulmålad träbyggnad med sadeltak.
Bostads‐ och affärshus inom kvarteret Oden Byggnadsbeskrivning
Bebyggelsen inom kvarteret har delats upp i olika volymer med olika höjd och med släpp mellan några av dem. Byggnadsdelarna följer topografin och utnyttjar den mästerligt. Byggnaderna innehåller butiker och kontor i de nedre våningarna och bostäder i de övre. Byggnaderna, eller rättare de olika volymerna, är uppförda i med fasader i skiftningsrikt hårdbränt rödorange och brunt tegel. Längs takfoten löper en bred gesims. De traditionella sadeltaken är täckta med betongpannor och saknar takfallsfönster och kupor. Burspråk och stora balkonger livar fasaderna.
Affärs‐ och kontorsfönstren, som är av olika utformning och storlek, är påfallande stora och i grönmålad plåt. Bostadsfönstren är tvåluftsfönster i vit eller grön aluminium. Samtliga fönster har omfattningar i tegel. Över butiksfönstren skjuter skärmtak av glas ut. Läng byggnadens övre del längs Stockholmsvägen finns en arkadvåning.
Hörnhusen inrymmer bostäder i plan tre – fem, medan mittdelarna längs Friggavägen och den längs Stockholmsvägen som är lägre, inrymmer bostäder i plan tre och fyra. Bostäderna längs Friggavägen och Stockholmsvägen har sina entréer åt innergården. In mot gården har de karaktär av radhus.
Dörrarna i ”radhusen” är blå med rund glasning och skyddas med små skärmtak. Balkongerna är svängda och påfallande stora. Karaktären på innergården är inbjudande.
De radhusliknande bostadshusen längs Stockholmsvägen har terrasser åt Stockholmsvägen medan de längs Friggavägen, längst bort i fonden på fotot, har uteplatser på innergården. Bostadshusen längs Stockholmsvägen har entréer in mot gården. Över entréerna finns nätta skärmtak. I övrigt har längan samma karaktärsdrag som de längs Frigga vägen.
De radhusliknande bostäderna längs Friggavägen med entréer in mot gården. Byggnaderna har närmast engelsk karaktär. Viktiga karaktärsdrag är: två våningar, fasader i rödorange tegel, takgesimsen, sadeltak med betongpannor, de ”rena” taken utan kupor eller takfallsfönster, fönsteromfattningarna, tre‐ och tvåluftsfönster, blå entrédörrar med rund glasning, de långa ”bukiga” balkongerna med luftiga spröjsräcken och handledare.
Kiosken
Strax intill restaurang Järnet ligger en kioskbyggnad i en våning med tälttak med en lanterninliknande ventilationshuv. Den är hållen samma formspråk och är uppförd med samma material som övrig ny bebyggelse. Byggnaden upplevs som kraftfull och tydligt arkaiserande med sina murade pelare. Den nätta volymen är viktig i övergången mellan torget och Friggavägen.
Karaktärsdrag samtliga byggnader inom Oden 21, 22 och 24 Byggnadsdelarnas respektive volymer
Anpassningen till sluttningen
Butiker i två våningar samt arkaden åt Stockholmsvägen
Fasader med variationsrikt hårdbränt rödorange och brunt tegel Gesimsen
De rena sadeltaken utan kupor och takfallsfönster Taksprång och tassar
Samtliga fönster med avseende på placering, utformning och material (grönmålad plåt i butiksfönster och kontor, grönmålad eller vit aluminium i lägenhetsfönster).
Främst två‐ eller treluftsfönster i bostaddelarna Burspråken
Skärmtak i glas
Övre planens bostäder utformade som tvåvåniga radhus med entréer mot gården
Radhusens långa bukiga balkonger med luftiga spröjsräcken (spjälräcken) och handledare i lackerat aluminium.
Kioskbyggnaden i en våning med tälttak och lanterninliknade ventilationshuv
Bedömning
Det stora byggnadskomplexet och kiosken från 1990‐talet bedöms ha stort kulturhistoriskt värde.
Friggavägen mot nordväst. De två nedre våningarna innehåller affärer och kontor, de övre bostäder.
Friggavägen har karaktär av ”affärsgata”. Posthuset ligger i dag lägre än den nya bebyggelsen på grund av att marknivån höjts. Mellan Friggavägen och Lejonvägen ligger ett stort parkeringsdäck.
Oden 20, Gamla posten
Einar Rudskogs ritningar till posthuset daterade 1952
Basfakta
Fastighet: Oden 20
Adress: Friggavägen 22, Odenvägen 58 Byggnadsår: 1952
Arkitekt: Einar Rudskog
Byggnaden uppfördes som flerbostadshus och verksamhetshus. I bottenvåningen inrymdes lokaler för posten.
Kulturhistorisk värdering med motivering
Byggnaden bedöms ha stort kulturhistoriskt värde.
I Lidingös nya kulturmiljöprogram har byggnaden också bedömts ha stort kulturhistoriskt värde (rosa).
1940 hade Lidingö ca 11 000 inv. 1950 hade befolkningen nästan fördubblats och 1960 hade staden ca 29000 invånare. Postkontoret tillkom i denna tid av stark expansion. Byggnaden har på så sätt samhällshistoriskt värde liksom stadshistorisk som uttryck för den växande stadens behov.
Arkitektoniskt är den en god representant för traditionellt hållen arkitektur och för en samtida strömning, i vilken offentliga byggnader som till exempel tingshus, brandstationer, kommunalhus och just posthus, gärna gavs en klassicerande utformning. Med välartikulerade, symmetriskt utformade fasader, mönstermurningar och fönsteromfattningar har byggnaden, hållen i ”svensk
folkhemsklassicism” och med goda material, ett arkitektoniskt värde.
Byggnaden har utifrån ovan också samhällshistoriskt värde, identitetsvärde som Lidingös före detta posthus och högt miljöskapande värde.
Gamla posten. Marknivån höjdes vid uppförandet av den nya centrumbebyggelsen vilket har gjort att
posthusets proportioner förändrats. Den ursprungliga entrén till postkontoret var där Handelsbanken nu ligger.
Tegelfasaden ansluter fint till den yngre centrumbebyggelsen. Byggnadernas olika tillkomsttider ger tidsdjup och karaktär.
Byggnadsbeskrivning
I planområdets nordvästra hörn ligger det gamla post‐ och bostadshuset. Huset ritades av Einar Rudskog och ritningarna är daterade 1952.
Byggnaden som ligger i souterrain utnyttjar topografin väl. Mot Lejonvägen reser sig fasaden i tre våningar. I sluttningen bakom byggnaden, i huvudsak i mörka utrymmen, ligger lastkajer och andra lokaler för posten.
Byggnaden vid Friggavägen är tre våningar hög. Bottenvåningen var avsedd för posten och här fanns kassaexpeditioner, brevsortering, lastkajer för in‐ och utgående post mm. De två övre våningarna inrymmer lägenheter.
En våning i ett plan ansluter mot Oden 21. Här låg tidigare ingången till postkontoret på en elegant trappa. Ett rombformat fönster finns ännu kvar.
Byggnaden har rektangulär plan och sadeltak med rött tegel. Fasaderna är klädda med rött tegel, stommen är i lättbetong. Fönstren är tvåluftsfönster med tydliga omfattningar i tegel.
Trapphusfönstren, tvåluftsfönster som har spröjs, markerar mittaxeln. Fasadens symmetri är tydligt accentuerad.
Bottenvåningen har sockel i ljus granit, stora perspektivfönster i fernissad ek och mönstermurade fönsterbröstningar. Entréns omfattning är hållen i kraftfullt modellerad granit och dörren som är ursprunglig är i ek med glasningar.
Fönstren i de två övre våningarna har i sen tid klätts med förvanskande vit aluminium.
Byggnaden har med trapphusfönster och entré betonad mittaxel. Entrén har en praktfull omfattning i granit.
Sockel i ljus granit. Dörren, som är ursprunglig, är i ek med sparkplåt och sex glasningar.
Karaktärsdrag Rektangulär plan.
Symmetri.
Sadeltak med synliga tassar.
Sockel i granit Fasader med tegel.
Mönstermurade fönsterbröstningar i bottenvåningen
Entréns omfattning med profilerad granit och ursprunglig entrédörr i ek med glasningar.
Tvåluftsfönster i de två övre våningarna och i bottenvåningen perspektivfönster i ek samt rombformat fönster i ek i den lägre delen.
Vy längs Friggavägen mot torget. Till vänster den låga kiosken med sin lanternin, i fonden Järnet och biblioteket och till höger det höga affärs‐ och bostadshuset. Variationer i volymer och gestaltning skapar en upplevelserik, intim och spännande miljö.
Lejonvägen
Bakgrund och beskrivning
På Lejonvägen, som fram till uppförandet av det nya centrum hette Islingevägen, gick Lidingöbanan fram till början på 1970‐talet. Öster om Lejonvägen, inom kvarteret Holmia, ligger en rad villor från villastadens äldsta tid, längst i norr den stora så kallade Oldenburgska villan och längst i söder en villa som numera inrymmer Lidingö Museum. I samband med uppförandet av det nya centrum höjdes vägen och flyttades närmare villorna inom kvarteret Holmia vilket har viss negativ påverkan på kulturmiljön öster om Lejonvägen. Vägens höjning har också negativ påverkan på de två praktfulla och starkt karaktärsskapande byggnaderna inom Vasa 1 och Köpmannen 1, de så kallade
Centralpalatset och Vasaborgen. Vägens läge har medfört att Centralpalatset ligger under gatunivå vilket är olyckligt. Framför Vasaborgen finns en attraktiv mindre park, Vasaparken, som tyvärr också den ligger lågt i förhållande till Lejonvägen.
För att skapa ett planskilt gångstråk uppfördes en gångtunnel under vägen. Planen är typisk för det sena 1900‐talets stadsplanering och är vanlig i förorter med gles bebyggelsestruktur. Höjningen av vägen och gångtunneln har barriärliknande effekt. Centrumbebyggelsen och bebyggelsen inom kvarteren Vasa, Köpmannen och Holmia har skilts åt. De två stadsrummen har glidit isär, förlorat kontakten med varandra. Den stora ytan mellan centrum och bebyggelsen i öster är odefinierad och tom. Ett mindre parkområde mellan kiosken ‐ Järnet och Lejonvägen upplevs som slumpmässig.
Mellan Lejonvägen och Friggavägen uppfördes ett parkeringsdäck. Parkeringsdäckets stora yta förstärker karaktären av förort.
Karaktärsdrag
Lejonvägens karaktärsdrag, vilka är särskilt viktiga, skapas uteslutande av bebyggelsen längs vägens östra sida (Kvarteren Holmia, Vasa 1 och Köpmannen 1).
Rad av friliggande äldre och låga villor med mycket höga kulturvärden längs Lejonvägens östra sida.
Dessa byggnader bildar en låg skärm mot vägen.
Grönska längs Lejonvägens östra sida i kvarteret Holmia.
Gles, lågmäld och luftig bebyggelsestruktur inom kvarteret Holmia vilket påverkar upplevelsen längs Lejonvägen.
De nätta och eleganta lilla Vasaparken (som ligger lågt i förhållande till Lejonvägen).
Vasaborgen med sin klassicerande fasad med fyra genomgående pilastrar (kolossalordning).
Centralpalatset med sina nationalromantiskt färgade och praktfulla fasader (och som ligger lågt i förhållande till Lejonvägen).
Stockholmsvägen åt öster. Stockholmsvägen fortsätter förbi torget mellan ”Järnet” och kioskbyggnaden brant nerför en sluttning och in i en gångtunnel av betong. Tunneln är utformad som ett brett flackt valv i betong. Här syns tydligt hur vägen försvinner, rinner ner i ”ett hål”. Rummet mellan Vasaborgen och centrum är otydligt.
Lejonvägen som barriär. Den upphöjda marknivån och gångtunneln, som dock är väl utformad, skapar en tydlig barriär. Det stora området mellan Vasaborgen och Centralpalatset och centrumbebyggelsen är odefinierad – ett stort tomrum. Upplevelsen av 1960‐talsförort är påtaglig.
Lidingö i mars 2017, Christer Vik, antikvarie
