”jag kände mig orolig för mina barns säkerhet”
En kvalitativ studie om socialsekreterares erfarenheter av hot och våld i arbetet
”I felt worried for the safety of my children”
A qualitative study of social workers experiences of threat and violence at work
Ellinor Mustikka
Handledare: Jens Lindberg Författare: Ellinor Mustikka
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -21
Författare: Ellinor Mustikka Handledare: Jens Lindberg
”jag kände mig orolig för mina barns säkerhet”
”I felt worried for the safety of my children”
Sammanfattning
Socialsekreterare är ett högriskyrke för att utsättas för hot och våld. Syftet med studien är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av hot och våld i arbetet. Hur hanterar socialsekreterare hot och våld och hur påverkar det professionellt arbete och privatliv? I studien används en kvalitativ metod och det genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer.
Det användes en tematisk analys för att söka efter teman i det material som analyserades. I analysen av det sammanställda resultatet användes den teoretiska utgångspunkten copingstrategier. Resultatet av studien visar att hot och våld framkallar olika former av rädsla.
Rädslan framstår dock som relativt hanterbara i det professionella arbetet gentemot i privatlivet. I privatlivet blir situationen och rädslan svårare att hantera då socialsekreterarna är
helt exponerade och det finns av en avsaknad av skyddande rutiner. Resultatet visar även på ett ökat behov av stöd för socialsekreterare främst inom privatlivet.
Sökord/Nyckelord
Hot, våld, socialsekreterare, Sverige, hantering, påverkan, violence, threat, social worker, impact och Sweden.
Förord
Jag vill börja med att tacka alla respondenter som tog sin tid och deltog i denna studie. Jag vill även tacka Jens Lindberg för en fantastisk och givande handledning. För din ärlighet och öppenhet till diskussion. Till sist vill jag tacka min fantastiska pojkvän Samuel och min bästa vän Jessica, tack för all motivation och kärlek ni gett mig under denna period.
Tack!
Ellinor Mustikka
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 4
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 5
TEORI ... 5
VÅLD ... 5
HOT ... 5
COPINGSTRATEGIER ... 6
TIDIGARE FORSKNING ... 7
FÖREKOMST AV HOT OCH VÅLD ... 7
FORMER AV HOT OCH VÅLD ... 7
PÅVERKAN PÅ DET PROFESSIONELLA ARBETET ... 8
PÅVERKAN PÅ PRIVATLIVET ... 9
HANTERING AV HOT OCH VÅLD ... 9
SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING ... 10
METOD ... 11
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 11
FORSKNINGSDESIGN ... 11
URVALSFÖRFARANDE ... 12
AVGRÄNSNINGAR ... 12
INTERVJUERNAS GENOMFÖRANDE ... 12
BEARBETNING OCH ANALYS ... 13
FORSKNINGSETISKA PRINCIPER ... 13
REABILITET, VALIDITET OCH GENERALISERBARHET ... 15
RESULTAT ... 16
RÄDSLA ... 16
NORMALISERING ... 18
SKAPA RUTINER ... 18
FÖRSÖK TILL KONTROLL ... 20
ANALYS OCH DISKUSSION ... 22
SLUTSATSER ... 24
FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 24
REFERENSLISTA: ... 26
BILAGA 1: INFORMATIONSBREV ... 29
BILAGA 2: INTERVJUGUIDE ... 30
Inledning
Hot och våld är vanligt förekommande på socialtjänster i Sverige. Hot är mest förekommande bland tjänstemän som fattar svåra beslut om barn och privatekonomi (Zachrisson Winberg, 2020). En socialsekreterare är en kommunal tjänsteman som handlägger olika former av enskilda socialtjänsteärenden (”Socialsekreterare”, u.å.). Mer än var tredje socialsekreterare uppger att de blivit utsatta för våld eller hot om våld (Arbetsmiljöverket, 2018). Då det även antas finnas höga nivåer av orapporterade händelser av hot och våld så finns det en chans att siffran skulle kunna vara ännu högre (Denney, 2010).
I dagens samhälle är det vanligt att personer i samband med sin yrkesutövning blir utsatta för hot, hat och kränkningar via nätet. Denna form av hot, våld och kränkningar har ökat i takt med att samhället utvecklats och att sociala medier blivit vanligare (Akademikerförbundet SSR, 2016). Bland socialsekreterare har det även skett en normalisering av hotet och våldet som de blir utsatta för i tjänst. Hot och våld är något som de anser ingår i arbetet och därav ska de tåla det. Hoten och våldet bortförklaras ofta med att klienten hamnat i affekt efter att ha blivit underrättad ett beslut (Arbetsmiljöverket, 2018). När Arbetsmiljöverket gjorde
inspektioner på 145 av 290 kommuner och dess socialtjänster framkom det att det ofta saknas en diskussion kring vad hot, våld och trakasseriers är. Det saknades även en tydlig nivå för vad som klassas som det på arbetsplatserna. Det framkom även att socialsekreterare kände att de fanns en icke-stödjande kultur bland ledningen gällande frågor om hot, våld och
trakasserier. Det fanns även en rädsla bland socialsekreterare för att de ska skuldbeläggas för hoten, våldet eller trakasserierna (Arbetsmiljöverket, 2018). Därtill finns det en avsaknad av tydliga rutiner, vilket leder till att chefer och arbetsledare tror att larm används och att socialsekreterare är två på hembesök, vilket inte alltid stämmer. På varje arbetsplats behövs det tydliga rutiner samt en säkerhetskultur där chefen är en ledande roll för nolltolerans mot våld, hot och trakasserier. Socialsekreterares privatliv kan påverkas av det hot och våld som de utsätts för i sin yrkesroll. Därav behövs det klarläggas vem det är som har ansvaret för socialsekreterarens säkerhet i privatlivet (Arbetsmiljöverket, 2018).
För socialsekreterare blir utsatthet för hot och våld ofta ett problem. Detta eftersom hot och våld medför flertalet nackdelar som påverkar socialsekreterarnas arbete. En nackdel är att de skapas en oro och allvarlig stress hos den som utsatts vilket i värsta fall kan påverka individen i sin yrkesroll (Akademikerförbundet SSR, 2016). Ytterligare en nackdel kan vara att det skadar socialsekreterares självförtroende och självkänsla. (Padyab och Gazinour, 2015). Hot och våld är även den vanligaste anledningen till anmäld arbetsolycka med sjukfrånvaro inom yrkes socialsekreterare (Arbetsmiljöverket, 2018).
Socialsekreterare påverkas dock inte enbart i sin yrkesroll av hot och våld, deras privatliv påverkas också. I media beskrivs exempelvis hur socialsekreterare får ta emot upprepade hot, hotfulla sms och samtal med socialsekreterarens barns ålder, namn och skola. I vissa fall har klienter beskrivit hur de ska ta socialsekreterarens barn då socialsekreteraren ”tagit deras”. I sådana fall valde socialsekreteraren att inte arbeta kvar på sin arbetsplats (Nordlund & Bolin,
2020). Som ovanstående undersökningar visar, så är hot och våld gentemot socialsekreterare vanligt förekommande, inte minst mot de som fattar jobbiga beslut om barn. Exemplet från media kan även visa hur socialsekreterarna påverkas både professionellt och privat av de hot och våld som de blivit utsatta för i sin yrkesroll. Samtidigt är den forskning som finns angående hot och vålds påverkan på socialsekreterares professionella arbetet och privatlivet begränsad.
Socialtjänsten är en av det viktigaste delarna i ett fungerande välfärdssamhälle och ska
fungera som ett skyddsnät (Inspektion för vård och omsorg, 2015). För att klara av framtidens behov av en väl fungerande socialtjänst så måste vi ha välutbildade och erfarna
socialsekreterare som vill stanna kvar inom yrket. Hot och våld mot socialsekreterare är en stor bidragande orsak till både sjukskrivningar och till att man väljer att avsluta sin anställning (Arbetsmiljöverket, 2018; Nordlund & Bolin, 2020). Denna studie är en viktig del i att ta reda på vad socialsekreterarna själva säger utifrån sina erfarenheter kring hot och våld. Den bidrar med ökad kunskap kring socialsekreterarnas egna upplevelser kring hur hot och våld påverkar dem både i arbetslivet och privatlivet. Denna kunskap kan användas till att förbättra
socialsekreterarnas utsatthet av hot och våld kopplat till sin yrkesutövning.
Syfte och frågeställningar
Studien syftar till att undersöka socialsekreterare på barnenhetens erfarenheter av hot och våld i arbetet. Hur hanterar socialsekreterare hot och våld och hur påverkar det professionellt arbete och privatliv?
Teori
I kapitlet nedan presenteras begreppen våld och hot. Därefter presenteras den vetenskapliga teorin ”copingstrategier” som kommer användas för att analysera det insamlade empiriska materialet.
Våld
I studien utgår jag ifrån en definition av våld som bygger på Isdals beskrivning av begreppet.
Våld sker varje gång fysiskt makt används för att skada andra. Det är en handling riktad gentemot en annan person med syftet att skada, smärta, skrämma eller kränka. Det gäller fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt som latent våld. Genom våldet får den personen att göra något mot sin vilja eller att avstå från något som den vill (Isdal, 2001).
Hot
Studien utgår ifrån en definition av hot som bygger på AFS beskrivning av begreppet.
Hot kan ske via till exempel brev, telefon, e-post eller sociala medier. Hot ges med avsikt att skada, skrämma eller hämnas. Hoten kan vara oplanerade i exempelvis en utlösande situation eller komma planerat som exempelvis vid hämnd. (AFS 1993:2).
Copingstrategier
Termen coping skapades av stressforskaren Richard Lazarus på 1980-talet. Copingstrategier används av individer för att hantera kritiska situationer och hot. Med andra ord de handlingar individerna använder sig av för att bemöta, hantera och förhålla sig till situationen eller hotet.
Det finns två olika copingstrategier. Problemfokuserad coping innebär att individen fokuserar på att lösa problem. Emotionsfokuserad coping å andra sidan innebär att individen hanterar känslorna som uppkommit av en kritisk situation. Använder sig individen av
emotionsfokuserad coping finns det en risk för att känslorna tar över i en hotfull situation.
Individen skjuter undan tanken på faran vilket i längden kan få skadliga effekter. Använder individen istället problemfokuserad coping så läggs känslorna undan för att lösa situationen.
Rädslan av hotet har byggt upp en energi som resulterar i att individen blir stark och fokuserad när de ska agera (Larsson och Lindgren, 2012).
Enligt Larsson och Lindgren (2012) så har individer ett mönster som man följer när man blir hotad. Dessa mönster kan vara bättre och sämre. Använder individen sig av en copingstrategi som kan leda till negativa konsekvenser så kan man ersätta den med en annan copingstrategi.
Individen kan sedan när den lärt sig den nya strategin byta den dåliga strategin mot den bättre.
Enligt Larsson och Lindgren (2012) så är en av de viktigaste känslorna för att må bra känslan av kontroll. När individen utsätts för hot utmanas känslan av kontroll vilket kan leda till olika känslor. Känslorna som framkommer under hot och våld kan komma att bestå och påverka individen hela livet. Känner individen däremot att det går att påverka situationen och att handlingarna kommer ge en positiv effekt så minskar upplevelsen av hotet, våldet och stressen. Det är dock svårt att förbereda sig för hot och våld då det oftast kommer
oförutsägbart. Vilket kan leda till att individen befinner sig i en situation där den inte kan göra en bra bedömning. Att befinna sig i en sådan situation kan enligt Larsson och Lindgren (2012) leda till en påtaglig stress. Att alltid vara rädd för det man inte kan se eller tolka gör att man blir försiktig för att överleva. En individ som är rädd blir stressad och möter man då ett flertal situationer som kan leda till rädsla i sitt yrke så kan det komma att leda till negativa
hälsokonsekvenser.
I den här studien kommer emotions- och problemfokuserad coping jämföras med
respondenternas hantering och upplevelser kring hot- och våldssituationer. Hanteringar och upplevelser kan då analyseras och därefter kopplas ihop med en copingstrategi vilket
underlättar förståelsen för respondenternas beteende i en stressad situation. En ökad förståelse kommer i sin tur underlätta besvarandet av syfte och frågeställningarna. Att se
socialsekreterares hantering genom teorin copingstrategier ger även möjligheten att se om strategier som gett negativa konsekvenser byts ut eller förändras på något sätt. Vidare kan de även ge möjligheten att se om den använda strategin kan vara anledning till vissa följder och sättet socialsekreterarna påverkats av situationen. Valet av att använda sig av copingstrategier utesluter inte att det kan finnas andra sätt att hantera hot och våld som kan vara lika bra eller bättre än copingstrategier.
Tidigare forskning
En litteratursökning har genomförts för att hitta forskning som är relevant för studiens syfte och frågeställningar. Det finns både internationell och nationell forskning kring förekomsten och karaktären av hot och våld som socialsekreterare utsätts för. Hot och vålds påverkan på det professionella arbetet är varierande enligt internationell forskning. I Sverige är dock forskningen angående påverkan på socialsekreterare begränsad. Vilket kan innebär att den fakta som finns inte är täckande och att det behövs mer forskning för att få en sann bild av problemet. Nedan presenteras forskning och litteratur som inte alltid är inriktad på
socialsekreterare men som fortfarande är relevant för studien. Nedan presenteras förekomst av hot och våld, former av hot och våld, påverkan på det professionella arbetslivet, påverkan på privatlivet och hantering av hot och våld.
Förekomst av hot och våld
Hot och våld gentemot yrkesverksamma är vanligt förekommande både internationellt och i Sverige. Internationellt framstår hot och våld gentemot yrkesverksamma som ett problem (Zelnick et al., 2013; Padyab och Gazinour, 2015). Samtidigt är socialsekreterare i Sverige ett högriskyrke för att utsättas för våld och hot (Estrada, Nilsson och Wikman, 2007;
Arbetsmiljöverket, 2018). I USA till exempel tycks arbetare inom socialbyrån ha en hög risk för att utsättas för hot och våld. Totalt rapporterade 1049 av 9022 socialsekreterare på 40 socialbyråer i USA att de varit utsatta för incidenter av fysiskt våld eller verbala hot om våld (Zelnick et al., 2013). I Sverige har mer än var tredje socialsekreterare blivit utsatta för våld och hot i yrket. Mängden socialsekreterare som blivit utsatta för hot och våld på arbetet går även att utläsa i arbetsskadestatistiken. Den vanligaste orsaken till anmäld arbetsolycka med sjukfrånvaro är hot och våld. Inom yrkesgruppen socialsekreterare anmäldes 221
arbetsolyckor med sjukfrånvaro och 356 om arbetssjukdom till Försäkringskassan mellan 2011 och 2013(Arbetsmiljöverket, 2018). Både internationell och svensk forskning visa att det är en större risk att utsättas för hot och våld vid klientnära arbete samt om arbetet utförs ensamt (Zelnick et al., 2013; AFS 1993:2; Menckel och Viitasara, 2000). I dagsläget går det även i den svenska forskningen att utläsa att de allvarliga hoten och fysiska våldet ökar (Estrada et al., 2007). Den form av våld som ökar mest är det fysiska våldet, både det som lett till synliga skador och de som inte gett synliga skador. Att hot och våld ökar på
arbetsplatserna kan bero på förändrande arbetsmiljöer, nedskärning i personalstyrka, lite kontroll, ingen möjlighet till att påverka situationen, lite kunskap, missnöjdhet gentemot arbetsplatsen och ökad press (Estrada et al., 2007; Estrada, Nilsson, Jerre och Wikman, 2010;
Menckel och Viitasara, 2000; Lawoko, Soares och Nolan, 2004).
Former av hot och våld
Fysiskt våld framstår som relativt sällsynt samtidigt som det fortfarande sker.
Socialsekreterare internationellt beskriver hur de har blivit knäade, fått bord kastat på sig, attackerats med kniv och blivit knuffade (Littlechild, 2005; Padyab och Gazinour, 2015).
Svenska socialsekreterare beskriver att de vanligaste hoten och våldet som de blivit utsatta för är knuffar, trakasserier, hot direkt i ansiktet och hot via telefon (Padyab och Gazinour, 2015;
Scaramuzzino, 2020). Det visade även att det förekommer hot gentemot socialsekreterare via sociala medier (Scaramuzzino, 2020). De beskriver även att det är vanligt att det psykiska och fysiska våldet förekommer vid samma tillfälle (Padyab och Gazinour, 2015). Det
psykologiska våldet visade sig vara vanligt förekommande både internationellt och i Sverige (Padyab och Gazinour, 2015). Socialsekreterarna internationellt beskrev att hoten och våldet främst förekom i samband med eller när omplaceringar var ett alternativ,
domstolsförhandlingar eller under delgivande av domstolsbeslut till vårdnadshavarna. Efter en omplacering så hade socialarbetare fått höra ”Jag kommer hitta din familj”. Hot som dessa visade sig påverka och skrämma internationella socialsekreterarna mer än att bli utsatt för direkt våld på till exempel arbetsplatsen (Littlechild, 2005).
Påverkan på det professionella arbetet
Både den svenska och internationella forskningen visar på att hot- och våldshändelser kan påverka det professionella arbetet i olika grad. Svensk forskning visar på att våld- och hotutsatta har en högre risk för att utveckla olika arbetsrelaterade besvär som i det långa loppet kan bli allvarliga problem som exempelvis depression eller sjukfrånvaro (Wikman, 2012b). Hot- och våldshändelser kan leda till frånvaro från arbetet eller en mer försiktighet samt ett behov av att alltid vara på sin vakt. Vissa påvisade även minskad arbetsglädje, minskad motivation, oförmåga att relatera till klienter och otrygghet (Menckel och Viitasara, 2000; Lawoko et al., 2004). Hur socialsekreterare påverkas beror enligt den internationella forskningen på tidigare erfarenhet och bedömningen av situationen. Efter att ha blivit utsatt för hot och våld så har yrkesutövningen för vissa internationella socialsekreterare påverkats.
Det professionella arbetet har påverkats genom att de ständigt vaktar sina ord och har en rädsla för att säga något som triggar klienten, vilket i slutändan påverkar kommunikationen.
(Littlechild, 2005). Internationell forskning visar även på att vissa socialsekreterare börjar tvivla på sin egen förmåga och kapacitet som socialsekreterare. Andra effekter är ångest mixat med ilska samt rädsla, stress, ilska mot klienten, chock, depression och psykisk smärta
(Littlechild, 2005; Savaya, Gardner och Stange, 2011). Det gick även att se att
socialsekreterares mentala hälsa blev sämre som en effekt av våldet (Padyab och Gazinour, 2015).
I sitt arbete som socialsekreterare så är det socialsekreteraren som har den största makten och som står inför svåra beslut. Socialsekreterare som arbetar med barn har som uppgift att säkerställa barnets säkerhet och välbefinnande. Samtidigt kan de ha att göra med
vårdnadshavare som är motstridiga och hotfulla. Internationell forskning visar på att det i vissa fall kan komma att påverka socialsekreterarens förmåga att utföra sitt arbete.
Socialsekreterarna påverkades genom att de kände en oro kring deras förmåga att skydda barnet och i vissa situationer en oro kring att få träffa barnet (Littlechild, 2005; Savaya et al., 2011). Svensk forskning visade att det är vanligt förekommande att socialsekreterare
förändrade sitt arbetssätt i rädsla för att bli utsatta för hot, våld och trakasserier. Både svensk och internationell forskning visade att en konsekvens av att ha upplevt hot och våld på arbetsplatsen är att ett flertal socialsekreterare har funderat på att säga upp sig (Shin, 2011;
Scaramuzzino, 2020).
Påverkan på privatlivet
Både internationell och svensk forskning visar på att effekterna som kommer av hot och våld inte enbart stannar på arbetet utan följer med in i privatlivet. Svensk forskning visar på att individerna i privatlivet kan känna sig irriterade, ledsna, frustrerade, hjälplösa, arga, kränkta och rädda efter händelsen (Menckel och Viitasara, 2000). Internationell forskning påvisar likt den svenska forskningen att socialsekreterarna kunde uppleva sig som emotionellt ostabila på hemmaplan, känna en oro för familjens säkerhet, minskad aktivitet i en rädsla för att träffa på klienten utanför arbetet, störd sömn och drömmar (Littlechild, 2005). Svensk forskning visar att de som blivit utsatta för hot eller våld på arbetsplatsen påvisade en sämre fysisk och psykisk hälsa än de som inte blivit utsatta (Menckel och Viitasara, 2000; Padyab och Gazinour, 2015). Den internationella forskningen påvisade även den att socialsekreterare kunde uppleva psykiska och känslomässiga problem efter att ha blivit utsatt för hot och våld (Savaya et al., 2011).
Därutöver går det att se i den internationella forskningen att olika faktorer påverkar om effekterna varar under en längre tid och hur allvarliga konsekvenserna blir. En avgörande faktor är om socialsekreteraren kände att hoten var personliga eller riktade gentemot
myndigheten. Hot så som ”ta dem” eller ”döda” gentemot socialsekreteraren personligt eller mot socialsekreterarens familj var det som påverkade och skapade mest rädsla. Rädslan och hotens styrka blev värre om klienten la till att de exempelvis vet om vart socialsekreteraren bor (Littlechild, 2005). Vidare så framstår det även som att det inte finns lika mycket svensk forskning angående hot och vålds påverkan på socialsekreterares privatliv som det finns inom den internationella forskningen.
Hantering av hot och våld
Normalisering visade sig vara ett vanligt sätt att hantera hot och våld både i den svenska och internationella forskningen. Både svenska och internationella socialsekreterare beskrev hot och våld som något som ingick i arbetet (Wikman, 2008; Littlechild, 2005; Zelnick et al., 2013). Internationell forskning visade att normaliseringen var en anledning till att hoten och våldet inte rapporterades. Hoten och våldet rapporterades först när det nått nivån då de blir personligt skrämda eller om de upplevs ha en speciell ton eller karaktär (Littlechild, 2005;
Zelnick et al., 2013). Det är vanligt förekommande att majoriteten av socialsekreterarna inte rapporterar hoten och våldet som de blivit utsatta för. Det motiverades med att det inte fanns någon anledning, de saknades en klar definition för vad hot och våld är, händelsen sågs inte som tillräckligt allvarlig, vill inte riskera att förlora förtroendet helt hos klienten och vissa ansåg att det ändå inte kommer hända något. Något ytterligare som påverkade benägenheten att rapportera var rädslan för att skuldbeläggas för incidenten och att ses som dålig. Likt den internationella forskningen så påvisar den svenska forskningen att inte rapportera våld och hot motiveras med att det anses förekomma i yrket och att det är bagatellartat. Att kontakta
polisen känns för vissa meningslöst och visa vågar inte. Hot anmäls dock oftare till polisen än fysiskt våld (Estrada et al., 2007; Estrada et al., 2010). En annan faktor till att inte rapporterar hot- och våldssituationer är de svenska socialsekreterarnas erfarenheter av rättsväsendet.
Många har erfarenhet av att händelser riktade mot tjänstemän bedöms som mildare än om det skulle vara riktat mot en privatperson (Arbetsmiljöverket, 2013). Faktorer som gör det enklare
att rapportera våldet och hoten är relationen till klienten, minskad tolerans, våldets grovhet, om de lönar sig ekonomiskt via försäkringar och hur normbildningen ser ut (Estrada et al., 2007; Estrada et al., 2010; Wikman, 2012a). En avgörande faktor till om händelsen
rapporteras eller inte beror på den kultur som finns på arbetsplatsen kring hot och våld. Idag är det upp till polisen och rättsväsendets att ta hand om våldet på arbetsplatsen (Wikman, S, 2012a; Wikman, 2012b).
Till skillnad från den internationella forskningen så påvisar svensk forskning en ökad rapportering av hot och våld, där främst anmälningarna av våld ökar (Estrada et al., 2007).
Det finns däremot ett mörkertal bland hot- och våldsutsatta på arbete i Sverige. Vid en hot- och våldshändelse så är arbetsgivaren skyldig att göra en arbetsskadeanmälan vilket inte alltid sker, således innebär det att arbetsgivaren inte följer anmälningsplikten och att ett mörkertal skapas (Wikman, 2012b). Enligt Estrada et al (2007) så minskar benägenheten för att kontakta och anmäla till polisen vid händelser på arbetsplatsen. Å andra sidan visar Estrada et al (2010) studie som är nyare att det har skett en ökning i benägenheten att kontakta polisen. Detta kan tänkas bero på att de anställda har ändrat sin uppfattning kring våld på arbetet.
Internationell forskning visar att stödet från cheferna ansågs som varierande speciellt i situationer med upprepat hot och våld som används för att skrämma och försöka få bort makten från socialsekreteraren. (Padyab och Gazinour, 2015; Littlechild, 2015; Zelnick et al., 2013; Savaya et al., 2011). Svensk forskning visade att den vanligaste formen av stöd som förekom efter en hot- och våldshändelse var stöd från kollegor, chefer och i vissa fall samtalsstöd från någon utanför arbetsplatsen (Menckel och Viitasara,2000). Internationell forskning visade att socialsekreterare inom barnenheten har ett större behov av rutiner och program för att hantera hot- och våldssituationer (Shin, 2011).
Sammanfattning av tidigare forskning
Med hänsyn till ovanstående forskning kan vi se att anställda både internationellt och i
Sverige påverkas på olika sätt av deras erfarenheter av hot och våld. Forskningen påvisar även att erfarenheterna av hot och våld påverkar både det professionella arbetet samt privatlivet på olika sätt. Det påvisar även att utsatthet av hot och våld påverkar det professionella arbetet i större utsträckning. Påverkan följer sedan med i privatlivet och bidrar med en osäkerhet. Som tidigare nämnts så verkar det inte finns lika mycket forskning i Sverige som internationellt angående hot och vålds påverkan på socialsekreterares privatliv. Hanteringen av hot och våld skiljer sig åt från person till person. Forskningen påvisar att det skett en normalisering av hot och våld både internationellt och i Sverige som även påverkar benägenheten till att anmäla hot och våld. Både internationell och svensk forskning påvisar att stöd är relevant efter att
anställda upplevt hot och våld. Bristen på svensk forskning gör de svårt att avgöra hur mycket svenska socialsekreterare påverkas av hot och våld och hur mycket stöd som behövs. Att min studie undersöker hur socialsekreterare påverkas samt hanterar hot och våld ökar relevansen av studien.
Metod
Tillvägagångssätt
För att hitta relevanta artiklar och studier så användes databaser såsom SOC INDEX, Google Scholar och SwePub. Sökorden som använts är hot, våld, socialsekreterare, Sverige,
påverkan, hantering, violence, threat, social worker, impact och Sweden. Vidare användes även LIBRIS och biblioteket för att hitta relevant litteratur. Därutöver har det använts referenslistor i relevanta artiklar för att hitta ytterligare litteratur. Litteratursökningen är anpassad till studiens storlek och det kan innebära att ytterligare relevant litteratur hade framkommit om fler sökord och fler databaser använts.
Forskningsdesign
För att få svar på studiens syfte som är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av hot och våld i arbetet, så användes kvalitativa och semistrukturerade intervjuer. Metoden hjälper mig att få ett detaljrikt, omfattade och beskrivande material. Jag använde mig av
semistrukturerade intervjuer vilket innebär att jag utformade en intervjuguide med specifika teman och frågor som intervjun skulle ta upp. Valet av semistrukturerade intervjuer gav mig möjligheten till att följa intervjuguiden samt att avvika med olika följdfrågor beroende på vad respondenten berättade (Bryman, 2018). Tack vare metodens flexibilitet gav de mig
möjligheten att få respondenternas uppfattningar och tolkningar på frågor och händelser som de ansåg som viktiga (Denscombe, 2018). Semistrukturerade intervjuer ger möjlighet för att beskriva, förklara och tolka de erfarenheter som studeras (Ahrne och Svensson, 2015).
Ytterligare en fördel med metoden är att de ger mig en möjlighet att ha en interaktion med respondenterna och ställa följdfrågor för att få så beskrivande svar som möjligt. De
semistrukturerade intervjuerna genomfördes utifrån den rådande situationen med Covid-19, via telefon. Valet av att utföra telefonintervjuer gjordes utifrån att restriktionerna är att undvika resor samt träffa nya personer. Telefonintervjuerna var även till fördel för studien då den utgår från en kommun i norra Sverige, vilket i ett normalt fall skulle innebära resor för mig. Ytterligare en fördel med intervjuer via telefon är att en större anpassning kan göras efter respondenterna vilket ger fler en chans att delta. Telefonintervjuerna gav mig möjlighet att intervjua respondenterna under olika dagar och tider på dygnet. Om intervjuerna hållits på plats i den valda kommunen hade alla intervjuer behövts hållas i närhet av varandra vilket skulle kunna leda till att färre respondenter hade kunnat delta i studien. Ytterligare en fördel för mig var att jag haft tidigare kontakt med respondenterna. Den tidigare kontakten innebar att det sedan innan fanns en sorts socialkontakt. Det är till fördel för mig då det inte behövdes spendera en längre tid på att skapa en socialkontakt och bekvämlighet mellan mig och
respondenten. Vilket är en fördel då telefonintervjuerna även bör hållas korta. Resultatet kan även ha påverkats positivt av den tidigare nämnda kontakten som hafts med respondenterna.
Respondenterna kan ha känt sig mer bekväma med att svara på mina frågor då de visste vem jag var sedan innan. Men min tidigare kontakt med respondenterna kan även medföra problem i relation till studiens resultat. De finns en chans att respondenterna antar att jag utifrån vår tidigare kontakt vet vissa saker. Detta kan leda till att vissa händelser beskrivelser blir mindre grundlig och att de kan utelämna viktiga detaljer. Det förebyggdes genom att be
respondenterna beskriva mer och andra följdfrågor. Materialet kunde även samlas in relativt snabbt då vissa respondenter hade möjlighet att intervjuas dagarna efter informationsbrevet skickades ut.
Urvalsförfarande
I studien användes ett bekvämligheturval vilket är en form av ett icke-sannolikhetsurval (Bryman, 2018). Ett icke- sannolikhetsurval innebär en viss bestämmanderätt och valfrihet i något skede av urvalsprocessen (Denscombe, 2018). Valet av att använda ett icke-
sannolikhetsurval gjordes med hänsyn till tidsbegränsningen för examinationsarbetet. Ett bekvämlighetsurval var till fördel för studien då det innebär att respondenterna väljs efter de personer som finns tillgängliga för forskaren vid tillfället (Bryman, 2018). Jag använde mig av tidigare upparbetade kontaktkanaler. Utifrån möjligheten att välja respondenter genom ett bekvämlighetsurval så kunde jag välja relevanta personer med en viss expertis och erfarenhet.
Uppsatsens begränsade tid påverkade antalet intervjuer och tiden att få tag på respondenter.
Urvalskriterierna var att respondenterna var socialsekreterare på barnenheten samt att de var anställda på socialtjänsten i den valda kommunen. Ett bekvämlighetsurval var även till fördel tidseffektivt då jag hade tillgång till respondenter samt att de var större chans att de skulle svara och att bortfall inte skulle ske. Totalt intervjuades fyra personer där alla var kvinnor, hade socionomexamen samt var socialsekreterare på barnenheten i den berörda kommunen.
Avgränsningar
Studien utgår från en kommun i norra Sverige, valet gjordes utifrån ett bekvämlighetsval med motiveringen att studien hade ett begränsat tidsutrymme. Då kursen är begränsad till ett visst antal veckor samt att tiden för att få tag på respondenter begränsas utifrån tidsramen. Genom ett bekvämlighetsurval så fick jag snabbt tag på respondenter och kunde påbörja insamlingen av det empiriska materialet. En avgränsning om att enbart intervjua socialsekreterare inom barnenheten gjordes. Valet grundade sig på att socialsekreterare inom barnenheten tar jobbiga och svåra beslut gällande barn och familjer. Totalt genomfördes fyra intervjuer vilket var inom studiens mål. Respondenterna som var villiga att delta i min studie var alla kvinnor. Att enbart intervjua kvinnor var dock inte studiens mål utan ett resultat av utbudet på villiga respondenter.
Intervjuernas genomförande
För att kunna genomföra intervjuer så började jag med att mejla chefen på barnenheten i den utvalda kommunen, för att fråga om det fanns ett intresse att delta i min studie. Efter att chefen visat intresse mejlades ett informationsbrev (Bilaga 1) till chefen som därefter vidarebefordrade det till de anställda. Informationen som informationsbrev innehöll presenteras utförligt under rubriken forskningsetiska principer. Det var totalt fyra
socialsekreterare som var intresserade av att delta i min studie och intervjuerna skedde under en period på två veckor. Via mejl bokades det in tider för intervjuer. Alla fyra
socialsekreterare genomförde telefonintervjun och därav blev det inget bortfall.
Telefonintervjuer kan vara koncentrationskrävande för respondenten och bör därav inte vara för långa. För en effektiv telefonintervju bör den hållas under 25 minuter (Dahmström, 1996;
30 minuter för att hålla intervjun kort och koncist men även för att ha en tidsram där inte respondenten behöver känna sig stressad. Intervjuerna pågick mellan 28 och 35 minuter.
Inspelningen skedde via röstmemon på en mobiltelefon. Det fördes även anteckningar under intervjun. Inspelningarna var en fördel för transkriberingen, då det är svårt att hinna anteckna ner och komma ihåg allt som sagts. Efter den genomförda intervjun skickas ett mejl till respondenterna för att tacka för dennes deltagande samt för att hänvisa till arbetshälsan där de kan få stöd. Det gjordes utifrån att hot och våld för vissa kan anses som ett känsligt ämne och att det finns en chans att studien kan trigga dåliga minnen. Riskerna för att ämnet triggar dåliga minnen gjorde att jag hänvisade till stöd utifrån individskyddskravet.
Individskyddskravet innebär att respondenterna ska skyddas från skada och kränkningar men att en obetydlig skada inte får hindra forskningen (Vetenskapsrådet, 2017).
Bearbetning och analys
Det inspelade materialet transkriberades vilket innebär att det som spelats in under
intervjuerna skrevs ner ordagrant. När transkriberingen skedde så anonymiserades materialet genom att namn byttes ut till de figurerade namnen Anna, Karin, Ylva och Sofie. Dessutom plockades saker som kan härledas tillbaka till respondenterna bort till exempel speciella vapen, namn och speciella händelser där något utspelats och beskrivs. Vidare så behölls enbart personens utbildning och kön då det inte ansåg kunna härleda tillbaka till den specifika respondenten, det utifrån individskyddskravet. Utifrån det färdigställda empiriska materialet så genomfördes det en tematisk analys, vilket innebär att jag sökte efter teman i det material som analyserades (Bryman, 2018). Ett första steg i arbetet var att transkriberingarna lästes igenom ett flertal gånger och samtidigt antecknades koder, teman samt meningsbärande enheter. Koder så som exempelvis känslor, yrkesroll, familj och privatliv antecknades då dessa återkom flertalet gånger i transkriberingarna. Meningsbärande enheter med betydelse för studien identifierades och skrevs ner. Saker som upprepat återberättats av ett flertal respondenter antecknades även ner. Ett nästa steg var att sammanfatta koderna i olika teman som bearbetades fram under processens gång. Totalt blev det fyra teman som kom till utifrån återkommande koder och deras relevans för studien. De olika teman blev rädsla,
normalisering, skapa rutiner och försök till kontroll. Dessa kommer att presenteras mer utförligt under rubriken resultat och analys. En vägledande princip under arbete har varit den teoretiska utgångspunkten coping strategier. Som även kommer användas för att analysera studiens resultat.
Forskningsetiska principer
I och med studiens känsliga ämne har forskningsetik varit viktigt i arbetet med studien.
Studien har följt individskyddskravet vilket innebär att de individer som deltar i forskningen ska skyddas från skada och kränkning. I individskyddskravet ingår information, frivillighet, konfidentialiteten samt nyttjande (Vetenskapsrådet, 2017).
Jag har förhållit mig till det etiska principerna genom att jag innan intervjuerna genomfördes delgav respondenterna ett informationsblad. Informationsbladet innehöll information om studiens syfte, att det är frivilligt att delta samt rätten att avbryta intervjun när som helst under intervjuns gång. De informerades även om att intervjun kommer genomföras via telefon, att
det kommer ta ca 30minuter samt att vi tillsammans bokar in en tid som passar bäst för båda.
Samtycke för deltagandet samt för att få spela in intervjun inhämtades först via mejl och sedan i början på varje enskild intervju. I början på varje enskild intervju informerades respondenterna om de etiska principerna igen. Vilket är i överensstämmelse med
informationskravet och samtyckeskravet. Respondenterna fick inte tillgång till intervjuguiden innan intervjun, men ämnet som skulle beröras förklarades noga. Att de inte fick tillgång till intervjuguiden var till fördel då de inte kan börja fundera ut svar som de tror att jag är ute efter. Vilket skulle påverka resultaten negativt då jag kanske inte skulle fått den riktiga bilden av respondenternas erfarenheter, hantering och påverkan av hot och våld.
I enlighet med konfidentialitetskravet så kommer all information som kan återkopplas till en person eller en speciell händelse anonymiseras. Under transkriberingen så anonymiserades materialet genom att namnen byttes ut till de figurerade namnen Anna, Karin, Ylva och Sofie.
Vidare så behölls enbart personens utbildning, kön och yrke. Ytterligare information om respondenterna hade varit relevant för en bättre reproducerbarhet. Med hänvisning till studiens känsliga inriktning och den begränsade geografiska utgångspunkten så har
konfidentialiteten och risken för igenkänning av respondenterna prioriterats. Därför kommer inte mer bakgrundsinformation av studiedeltagarna att ges. En begränsning som medföljer med den begränsade bakgrundsinformationen samt att studien enbart genomfördes i en kommun är att det kan bli svårt att generalisera studien. Det empiriska materialet och filer har förvarats på sådant sätt att ingen obehörig kan komma åt det. När examinationsarbetet är färdigställt kommer allt material samt filer att raderas. Enligt nyttjandekravet kommer materialet endast användas i min examinationsuppgift samt presenteras muntligt.
Ett etiskt dilemma som jag stötte på var valet av metod för intervjuerna. Detta då hot och våld kan vara ett känsligt ämne för vissa. Genom att använda telefonintervjuer så blir det lättare att ställa känsligare frågor, vilket är en fördel (Bryman, 2018). Det leder till att resultaten
påverkas positivt då det empiriska material blir mer ingående än om frågorna inte hade ställts.
Det kan dock bli problematiskt på sådant sätt att jag på grund av telefonintervjuerna inte kan se om respondenten uttrycker någon form av obehag via sin verbala kommunikation. När den icke-verbala kommunikationen utesluts så blir det som sagt i många fall svårare att läsa av situationen under intervjun. Saker som ansiktsuttryck, kroppsspråk och ögonkontakt spelar en viktig roll för att kunna läsa av hur respondenterna tolkar och tar emot frågorna som ställs.
När dessa faktorer utesluts ökar risken för feltolkningar (Bryman, 2018). Det kan även bidra till en osäkerhet hos respondenten eftersom personen får svårare att läsa av hur deras svar tolkas och tas emot av intervjuledaren. För att förebygga att respondenten upplevde obehag av frågan så påmindes varje respondent i början om att intervju är frivillig och att det finns möjlighet att avsluta intervjun när som helst eller att välja att inte svara på en fråga. För att undvika att saker misstolkas så ställdes följdfrågor, det som sagts sammanfattades i intervjuns slut samt att respondenterna fick ta del av transkriberingen av deras intervju. Utifrån
individskyddskravet som innebär att respondenterna ska skyddas från skada och kränkningar men att en obetydlig skada inte får hindra forskningen (Vetenskapsrådet, 2017) gjordes valet av att genomföra telefonintervjuerna. Vidare gjordes även ett val att efter varje intervju hänvisa respondenterna till stöd om de upplever att behovet finns.
Reabilitet, validitet och generaliserbarhet
Reabilitet innebär i vilken utsträckning undersökningen kan reproduceras igen av en annan forskare och få samma utfall (Bryman, 2018). Jag har för att stärka pålitligheten och chansen att återupprepa studien gett en fullständig och utförlig redogörelse av alla faser i
forskningsprocessen. För att underlätta återskapandet så ger jag en utförlig beskrivning av tillvägagångsättet och analysen. Mitt syfte med studien har inte varit att resultaten ska kunna generaliseras till andra socialsekreterare. Istället har syftet varit att lyfta socialsekreterares erfarenheter, hantering av hot och våld samt dess påverkan på det professionella arbetet och privatlivet. För att stärka pålitligheten för studien så finns intervjuguiden samt
informationsbrevet som skickades ut till respondenterna presenterade som bilagor. Då
metoden som användes var semistrukturerade intervjuer så kan det finnas svårigheter med att återupprepa studien, då exempelvis följdfrågor som ställs inte finns med i intervjuguiden.
Informationen kring respondenterna är begränsad utifrån identitetsskyddskravet, vilket jag anser är viktigare än reabiliteten. Vidare finns inte heller intervjuerna med utifrån att jag bedömer konfidentialiteten som en viktigare etisk princip än reabiliteten. Resultatet hade kunnat se annorlunda ut om de utförts utan den begränsade tiden och den rådande situationen av covid-19. Om urvalet inkluderat män hade studien gett en bredare inblick i hur
socialsekreterare hanterat hot och våldssituationer. De är möjligt att hotbilden gentemot manliga socialsekreterare ser annorlunda ut jämfört med kvinnliga socialsekreterare. Män kanske därför bemöter och hanterar våld på ett annat sätt som hade varit intressant för studiens resultat. Utan de nuvarande restriktionerna hade möjligheten för platsbaserade intervjuer öppnat upp sig. Om intervjuerna istället utförts på plats skulle jag som intervjuare och respondenterna kunna ta del av varandras icke-verbala kommunikation. Vilket hade påverkat resultatet positivt då risken för missförstånd och felaktiga tolkningar minskas.
Bristen på tid för utförandet av min studie gjorde att endast ett limiterat antal respondenter kunde delta. Med mer tid hade urvalet kunnat utökats vilket hade ökat studiens pålitlighet.
Validitet innebär att studien identifierar och mäter det som avses mäta (Bryman, 2018).
För att öka trovärdigheten i studien grundade jag resultaten och tolkningarna på empiriska belägg. Vidare så lästes transkriberingarna igenom ett flertal gånger innan kodning och
sökningen av olika teman började. Kodning och tematiseringen ökar trovärdigheten då det ger en tydlig bild på vad respondenterna gemensamt uttryckt och det blir en struktur i resultaten.
Utifrån studiens resultat så besvaras syftet och frågeställningarna. Respondenterna har även fått materialet återkopplat till sig via transkriberingen, sammanfattningen vid intervjuns slut och det färdigställda materialet.
Generaliserbarhet innebär utsträckningen som studien kan överföras på en annan grupp eller situation och få samma utfall (Bryman, 2018). Mitt syfte med studien var inte att resultaten skulle kunna generaliseras på andra socialsekreterare på barnenheten i andra kommuner.
Syftet var att lyfta socialsekreterares erfarenheter, hantering och påverkan på det
professionella arbetet samt privatlivet av hot och våld. Utifrån valet av bekvämlighetsurval så blir det svårare att generalisera resultaten från studien. En annan faktor som påverkar
generaliserbarheten är den begränsade bakgrundsinformationen som ges om respondenterna.
Det kan även bli svårt att generalisera utifrån att hot och vålds förekomst och sort varierar i olika kommuner samt att socialsekreterare påverkas olika av det dem upplever. Genom mitt empiriska material samt resultaten från de som studien avser att undersöka, i mitt fall socialsekreterare, så ökar förståelsen i socialsekreterares hantering och påverkan av hot och våld. Generaliserbarheten för denna studie är därav inte så stor.
Resultat
Nedanför kommer resultatet av de semistrukturerade intervjuerna att presenteras. De kommer att presenteras utifrån fyra olika teman. Det första temat rädsla skapades utifrån att
respondenterna beskrev att hot och våld ger en känslan av rädsla som uttrycks på olika sätt.
Det andra temat normalisering skapades utifrån beskrivningar av hur hot och våld
normaliserades samt beskrivningar av att vissa former av hot och våld inte anmäls eller tas som allvarliga. Det tredje temat är skapa rutiner. Temat skapades utifrån att respondenterna pratade om vikten av rutiner vid hot och våld i arbetet. Det fjärde temat är försök till kontroll.
Temat skapades utifrån att respondenterna beskriver hur de genom olika handlingar försöker hantera hot genom att få kontroll i privatlivet.
Rädsla
Känslor av rädsla är återkommande bland respondenterna vid hot- och våldssituationer. Anna beskrev exempelvis en enorm rädsla vid hot och våld. Respondenterna som kände att de påverkats av hot- och våldssituationer kunde känna en rädsla som uttryckte sig i obehag, oro, oklarhet och ett behov av att vara mer observanta på allt. Anna påverkades så här:
[…] det påverkade ju mig, hela mig som person oavsett om jag var hemma eller på jobbet eller var jag befann mig. Även om jag inte var i min hemkommun, eller om jag var på resor så kunde jag ju också känna av att jag var orolig.
Karin beskrev även hon en påverkan:
[…] jag kan inte ha på ljud på telefonen, jag har stör ej funktionen på […] jag vaknade ofta på nätterna för att kolla telefonen om någon hade ringt.
Ylva beskrev att hjärtat börjar slå hårt och att hon sedan reagerar så här:
När man kommer till tryggheten blir det ohhff, börjar reflektera och känslorna börjar komma och så där […] kan jag släppa på mina känslor och ta hand om mig själv […]
Blir darrig, ledsen och till en början vill jag vara själv och så dära och samla mig och sedan berätta […]
Sofie beskrev att hon reagerade så här:
Reagerar i tårar, när jag väl tillåts känna något […] Reagerar ganska snabbt, sedan släpper jag det
Hoten och våldet påverkar också privatlivet. De framkom även att hoten upplevs värre och gav en större rädsla när de var direkt riktade mot respondenten. Det beskrev även att
reaktionen och hanteringen av hoten skiljde sig åt om hoten var barnen än mot den själv. Ylva beskrev att hennes rädsla blir värre när hoten går från yrkesrollen till privatlivet så här:
[…] blir jag hotad i min yrkesroll så accepterar jag det men börjar det gå på mig som person och sedan på mitt privatliv, det är då det blir nä.
Karin beskrev något liknande:
Väl för att hoten var mot barnen […] Hade de varit mot mig själv, då hade jag kunnat hantera det på ett annat sätt.
Vissa respondenter uttryckte även en skuld över att deras rädsla påverkar deras familjer. Det beskrevs även hur familjerna har uttryckt känslor så som rädsla och ilska. Karin beskrev exempelvis hur hon och hennes sambo reagerade olika, hon reagerade inte så mycket medan hennes sambo blev väldigt upprörd och tyckte att hoten mot hans barn var mycket jobbigt.
Det beskrevs även hur det inte kändes tryggt hemma efter en hot- och våldssituation. Ylva beskrev sin upplevelse så här:
Hindrad just när det hände. Lämnade inte mitt hem in princip samtidigt som det inte alltid känns så tryggt att vara hemma […]
Vidare beskrev Anna att hot- och våldssituationerna påverkat henne genom att:
De påverkar ju […] allt man möter på jobbet bär man med sig på sin fritid.
Blir ett ärr i mig att jag har blivit hotad.
Ylva beskrev hur hot- och våldssituationers påverkat hennes privatliv i längden:
[…] ju fler gånger man blir utsatt utav hot och så så blir man också mer otrygg. Och så där, jag är vaksam i min vardag men framför allt just när det har hänt […]
Sofie däremot upplevde inte att hon påverkats desto mer av hot- och våldssituationerna som hon varit utsatt för, vilket beskrevs så här:
Inte påverkats i en större utsträckning, endas vart med om en stor situation. Vilket inte var kopplat till mig som person utan det är kopplat till socialtjänsten.
Sofie beskrev att hon inte påverkats desto mer av hot- och våldssituationer då hon inte upplevt hoten som personliga.
Jag kände mig inte utsatt som person utan mer yrkesrollen, min arbetsgivare eller vad man nu ska säga som blev utsatt. Därför är jag inte lika påverkad, än vad jag kanske
borde vara […] Hade jag vart med om det i en mer privatsituation så hade jag nog tyckt att det vore jobbigare […]
Rädsla uttrycktes och tolkades på olika sätt av de olika respondenterna. Rädslan tenderade att bli större när hoten och våldet riktades privat gentemot professionellt. Majoriteten av
respondenterna uttryckte en större rädsla efter upplevt hot och våld. En minoritet av respondenterna upplevde inte lika stor rädsla då hon inte uppfattade hotet och våldet personligt.
Normalisering
Att normalisera hot och våld var något som framkom som ett vanligt sätt att hantera hot och våld bland respondenterna. Ylva beskrev att hon inte alltid reflekterade över om det vara ett hot eller inte. Hon beskrev normaliseringen som skett så här:
Vi är ju så normaliserade i det här, inte ens reflekterar över att det var ett hot. Blir som vardag […] allt blir ju lite normalt. Väcka oss själva, skaka om oss lite. Måste vara på tårna och se allvaret och inte invaggas i att det är normalt
Klienter reagerar ibland på ett dåligt beslut genom att skrika, säga grova ord och kalla socialsekreterarna lite vad som helst. Vissa respondenter bortförklarar detta med att klienten är i affekt och att det inte är personligt. Vidare beskrevs det av respondenterna hur vissa hot är diffusa och därav inte anses som riktiga hot. Sofie beskrev ett diffust uttalande så här:
Haft samtal, där någon uttryckt sig lite, t.ex. en pappa som vi fick ge ett besked […] då uttryckte han något med att det ska ni få ångra eller något sånt. För mig var det inte ett hot.
Upprepade upplevelser av hot och våld kan leda till en normalisering. Normalisering blev ett sätt för respondenterna att hantera de hot- och våldssituationerna som kan uppstå.
Skapa rutiner
Ett annat sätt att hantera hot och våld var att skapa rutiner. Respondenterna hanterade ofta hot- och våldssituationer i sin profession på liknande sätt. Respondenterna beskrev att de i sådana situationer påverkas att bli kontrollerade i sin profession, skärpta och formella. Här nedan presenteras det hur två respondenter påverkats i sådana situationerna i professionen samt hur de hanterade det genom att skapa rutiner. Ylva beskrev:
Jag får ett helt annat sätt att uttrycka mig än vad jag normalt har i samtal med mina brukare då är jag inte jätteformel, jag är ganska informell person […] Blir
jättefyrkantig, göra allt rätt by the book och lagmässigt.
Anna beskrev ett likande förhållningssätt:
[…] hotet kommer, och då är man ju också ganska så skärpt, på tårna och man är kanske lite mer, har en mer myndighetsroll. Kan jag tänka mig, att man tar på sig det, blir lite mer kantig […]
Sofie och Ylva å andra sidan beskrev även hur de skapat rutiner genom att lägga på luren eller att avsluta mötet vid hot eller våld. Något som enade alla respondenterna var en rutin där känslor av rädsla kändes inombords men utagerades först när de agerat klart i deras yrkesroll.
Respondenterna beskriver rutinerna de använde sig av vid hot och våld så här:
Karin beskrev att hon:
Fick vara på sin vakt, ha mer säkerhetstänk samt se till att personen inte kommer bakom ryggen […] när man uppmärksammat obehag eller oberäknelighet hos personer så hanteras det med att larmet tas med under besöket samt att det görs en säkerhetsplanering inför besöket, tex att ha insyn till rummet eller en ytterligare kollega i närheten.
Ylva beskrev att hon:
[…] om behovet finns så lägger hon upp regler för samtalet […] rekar så att det inte finns något föremål som kan användas som vapen i rummet. […] placerar sig bra så att både hon och klienten har en flyktväg […]
Samtliga respondenter beskrev rutinen av att använda sig av polisen och Securitas i vissa hot- och våldssituationer för att öka säkerheten. Ylva beskrev exempelvis att hon har fått hålla sig gömd och skyddad tills polisen kommit till platsen.
Hoten och våldet har även lett till att majoriteten av respondenterna förändrat rutinerna i sitt professionella arbete på något sätt. Både det handbegripliga samt det emotionella hanterandet har påverkats. Det professionella arbetet påverkas på olika sätt av hot och våld, här nedan presenterar respondenterna några rutiner som förändrats:
Anna beskrev hur hennes rutiner i arbetssättet förändrats:
Förändras hela tiden och att med åren så blir man mer fyndig, det är ju arbetslivserfarenhet.
Karin beskrev även hon en förändring:
Tänker ett steg längre, ibland har man kanske haft en högre ribba, även om man upplevt lite obehag så har man tänkt amen jag fixar det här. Nu är man lite mer nä man ska vara två […]
Ylva beskrev en positiv förändring:
Fått lättare för att kunna […] lägga på luren […] Brukar säga om du inte lugnar ner dig nu så kommer jag att lägga på […]
Däremot berättade Sofie att hennes rutiner inte förändrats så mycket:
Inte påverkat så mycket […] Men mycket mer på min vakt, tänker alltid säkerhet mer nu än förr.
Respondenterna lyfter behovet av rutiner och kunskap för att underlätta arbetet. Ylva beskrev:
Om man inte har rutiner […] blir skört, men känner man att man har stödet och rutinerna och att det verkligen sitter, man följer de, då känner man att man fixar det bättre.
Att skapa olika former av rutiner visade sig vara ett vanligt sätt att hantera hot- och våldssituationerna i det professionella arbetet. En vanlig rutin var att gå in i en myndighetsroll, bli mer professionell och att stänga av de personliga känslorna som upplevdes. Det var vanligt förekommande att rutinerna förändrades med tiden.
Försök till kontroll
Ett sätt att hantera hot och våld i yrkeslivet var att skapa tydliga rutiner. Hanteringen av hot och våld var dock inte lika lätt för dem i sitt privata liv. Samtidigt försökte respondenterna skapa kontroll genom att vända sig om på stan, ha ögon i nacken och vara mer vaksamma för att kunna känna en trygghet i privatlivet. Detta framträdde som ett tydligt tema i intervjuerna.
Respondenterna försökte efter en hot- och våldssituation få kontroll genom att ta till olika strategier.
Karin beskrev en strategi som hon använt sig av så här:
[…] komma hem och sen fick jag också dra från stan, jag skulle dra från stan dagen efteråt men jag och min familj fick åka tidigare. Hoten var också mot, egentligen mina barn, så att jag kände mig orolig för mina barns säkerhet.
Ylva beskrev en annan form av strategi:
Försökte stänga ner allt som bara gick, att jag inter kommer upp på Google och hitta osv. Sådana spärrar ligger ju bara i en viss tid
Anna beskrev en tredje sorts strategi:
Observerar personer som rör sig omkring en, okända personer
Sofia som tidigare nämnt att hot inte påverkats av hot och våld i större utsträckning beskrev att hon försökte skapa kontroll genom att:
Vill minimera riskerna att något skulle hända […] Låser alltid dörren, mer nu än innan […] Kollar alltid dörren flertal gånger. Mer uppmärksam kring allting
En strategi som återkom bland flera respondenter för att försöka få kontroll var att de dolde privat information. Sociala medier togs bort eller låstes för obehöriga, nummer plockades bort och doldes på exempelvis hitta.se. Ylva berättade exempelvis att hon inte har hennes
telefonabonnemang i sitt eget namn. Ytterligare några strategier som lyft för att försöka få kontroll i privatlivet är till exempel att Karin har funderat på att skaffa larm hemma.
Majoriteten av respondenterna beskriver även att de funderat på att sluta på sitt arbete som ett försök till att få tillbaka kontrollen.
Anna beskrev hur hon funderat på att sluta på sitt arbete:
Då också när det skedde så tog man sig en extra funderare om jag verkligen ska jobba med det här, är det värt det för de påverkar ju mig mycket.
Respondenterna beskrev även hur deras familjer involverats i olika situationer och att de finns en oro över familjens säkerhet. Anna beskrev hur hon försökte skapa kontroll genom att:
[…] påminna sina familjemedlemmar om att vara försiktiga när de rör sig fritt i kommunen
Karin beskrev även hon ett sätt hon försökte skapa kontroll:
Inte riktigt lämna barnen ensamma utan uppsikt.
Det beskrevs även hur familjemedlemmar har försökt skapa kontroll genom att placera ut föremål i hemmet som vid en eventuell situation kan använda som ett vapen. Vidare beskrevs det även hur föremål så som knivar plockades bort. En faktor som påverkat förmågan att få kontroll i privatlivet var enligt flertal respondenter storleken på staden som de arbetar samt bor i. En nackdel med att bo i en mindre stad var att det fanns en stor chans att möta klienten som utsatt en för hot eller våld. Vilket upplevdes påverka förmågan att skapa kontroll och tillförde känslor som obehag.
Vidare beskrev respondenterna hur de försökte skapa kontroll genom att lämna och släppa hot- och våldssituationen som skett:
Ylva beskrev det så här:
Rätt bra på att lämna saker bakom mig, det kan ju vara på gott och ont.
Sofie beskrev något liknande:
Reagerar ganska snabbt, sedan släpper jag det.
Det är tydligt att olika strategier används i ett försökt till att skapa en kontroll. Det
framkommer även att det inte enbart är respondenten som påverkas utan även respondentens familjemedlemmar. Det beskrivs hur familjemedlemmar också försöker få kontroll och anpassa sig där efter. Att skapa kontroll har stäckt sig så långt att majoriteten funderat på att sluta på sitt arbete.
Analys och diskussion
Utifrån resultatet så kan vi tydligt se att hot och våld är förekommande hos socialsekreterare.
Det påvisas i resultaten att hoten eller våldets påverkan på respondenterna ser olika ut om de är personligt riktade eller riktade gentemot socialtjänsten. Den internationella forskningen påvisar likande (Littlechild, 2005). Hot mot privatpersonen skrämmer och tas mer allvarligt.
Sofie som ansåg att hon inte påverkats desto mer av den hot- och våldssituationen hon upplevt beskrev att det var på grund av att hon ansåg att hotet var riktat mot socialtjänsten och inte mot henne personligt. Hon kände sig inte utsatt som person utan mer i yrkesrollen. Det går att diskutera om Sofies strategi för att hantera hot och våld kan vara en form av
emotionsfokuserad coping. De beskrivs av Larsson och Lindgren (2012) som ett mönster där individen trycker undan känslorna som uppstår när de blir hotade. Sofie hanterar situationen genom att skjuta bort tanken på att faran är riktad gentemot henne. I och med att hon skjuter bort faran och inte tar det personligt så kan det i längden leda till fara. Sofie beskriver att hennes privatliv påverkats genom att hon blivit mer uppmärksam och att hon alltid låser dörren vilken kan tyda på att hon använder sig av någon forma av emotionsfokuserad coping.
Sofie uttrycker inte att hon påverkas av hot- och våldssituationer samtidigt som hon kan ge exempel på sätt som hon påverkas.
I studiens resultat framkommer det att hot gentemot personen uppfattas som värre än hot gentemot yrkesrollen. Bland annat beskrev respondenterna i likhet med den tidigare
forskningen att reaktionen och hanteringen av hoten skiljde sig åt om hoten var barnen än mot de själv. Dessutom beskriver den tidigare internationella forskningen att effekterna av hoten eller våldet blir längre och allvarligare om de är riktat personligt.
I likhet med tidigare forskning går det att se hur socialsekreterare påverkas av och hanterar olika hot- och våldssituationer, i det professionella arbetet. Hot- och våldssituationer framstår dock som relativt hanterbara i det professionella arbetet. Bland annat finns det en viss
säkerhet som polisen och Securitas som används samt rutiner som ska följas. Ylva till exempel anser att om rutinerna följs och det finns ett bra stöd från chefen så är
förutsättningarna bättre för att utföra ett bra arbete. Respondenterna beskriver en hantering av hot och våld i det professionella arbetet som kan liknas vid en problemfokuserad coping.
Vilket likt respondenternas beskrivning innebär att de lägger undan sina känslor och fokuserar på att lösa problemet (Larsson och Lindgren, 2012). Respondenterna fokuserade på att lösa problemet genom att bli formella och skärpta snarare än att reagera med känslor. De agerar
känslorna för att sedan reagera när situationen är över och de är i trygghet. Genom att använda en problemfokuserad coping så kan rädslan som respondenterna känner användas som redskap för att bli starkare, lugnare och mer fokuserad när de ska agera (Larsson och Lindgren, 2012).
Normalisering visade sig vara ett vanligt förekommande sätt att hanterad hot och våld. Ylva beskriver exempelvis hur hon inte alltid reflekterar kring om det var ett hot eller inte. Det framkommer även att hot och våld anses normalt i en viss utsträckning. Det beskrivs även hur olika hot- och våldssituationer bortförklaras med att klienten är i affekt, det inte är personligt riktat eller att hoten var diffusa. Respondenterna beskriver flertalet gånger under sina
intervjuer att hot- och våldssituationer är normalt inom yrkesrollen. De beskriver hur de bortförklarar och skjuter bort tanken på hot och våld. Den här formen av agerande kan beskrivas som emotionsfokuserad coping. Med den tydliga normaliseringen av hot- och våldssituationer inom yrkesrollen är de inte konstigt att respondenterna agerar med något som liknar en emotionsfokuserad coping. Situationerna blir en del av yrket och de blir lättare för respondenterna att ta sig igenom både arbete och privatliv genom att skjuta bort tankarna på hot och våld.
Det som händer i det professionella arbetet tycks dock spilla över på privatlivet, där situationen och rädslan blir svårare att hantera. Karin berättade att de bär med sig det som händer på arbetet i privatlivet. Privatlivet i jämförelse med det professionella arbetet är helt exponerat och det är svårare att kontrollera. Samtidigt framgår det att respondenterna försöker hantera det med bristande resultat. I det privata livet finns det inte samma skyddande rutiner som de framkommer att det finns i det professionella arbetet. Respondenterna påverkas på sätt exempelvis genom att okända personer ger obehagskänslor, de har ett behov av att vända sig om, ha ögon i nacken och va vaksamma. Resultaten av studien visar även att sömnen
påverkas av rädslan som uppstått. Likt den nationella forskningen så beskriver denna studie en rädsla i privatlivet efter en hot- och våldshändelse (Menckel och Viitasara, 2000). På grund av hot- och våldssituationer så påverkas respondenterna till att bli mer osäkra, exempelvis så beskriver Ylva att hon i en sådan situationen är hindrad och håller sig hemma men att hon inte alltid känner sig säker hemma heller. Osäkerheten följer med överallt, på arbetet, i hemmet samt när de lämnar kommunen. Studien påvisar även att det finns en oro över familjens säkerhet. Respondenterna hanterar rädslan och oron genom att påminna barnen om att vara försiktiga samt att inte lämna de utan uppsikt. Även familjerna reagerar och påverkas vilket blir ännu en grej som respondenterna måste hantera. Det finns en skuld att familj och barn påverkas av deras arbete, hoten och våldet. Ett viktigt resultat från denna studie är hur
respondenterna försöker hantera en hot- och våldssituation i privatlivet genom att till exempel dölja information om dem som privatpersoner på hitta.se och Google. Respondenterna
använder sig av olika strategier i privatlivet som påminner om problemfokuserad coping. De reagerar med att försöka få kontroll på situationen genom att till exempel dölja information på sociala medier, blir vaksamma, försiktiga, åker från stan och ber familjen va försiktiga.
Rädslan som respondenterna känner finns dock fortfarande kvar men används för att öka kontrollen i det privatlivet.
En viktig slutsats som kan dras av denna studie är att socialsekreterare i privatlivet känner känslor så som otrygghet, behov av att vara vaksamma samt att det vid hot och våld upplever att de blir mer otrygga och får ett ärr i sig. Därav är det av vikt att få stöd efter en hot- och våldssituation. Tidigare forskning pekar även den på betydelse av stöd och rutiner (Shin, 2011). Det framgår att stöd behövs i det professionella arbetet med även i privatlivet för att kunna hantera hot- och våldssituationer samt dess påverkan. Studien påvisar dock behovet av stöd i privatlivet. Det behövs rutiner för att minska hoten och våldet som socialsekreterare utsätts för. Ett stöd behöver utformas så att socialsekreterarna kan känna sig trygga i sina privatliv. Majoriteten av respondenterna i studien beskriver även att de i linje med det som framkommer i den tidigare forskningen någon gång har funderat på att sluta på sitt arbete som en konsekvens av det hot och våld de upplevt (Scaramuzzino, 2020). Tryggheten i privatlivet blir utsatt och det finns en risk för att den försvinner och då leder tankarna till att sluta på arbetet som de annars trivs med.
Slutsatser
Hot och våld är vanligt förekommande bland socialsekreterare. Majoriteten av respondenterna i denna studie upplever någon form av rädsla efter en hot- och våldssituation. Hanteringen av rädslan varierade i det professionella arbetet och privatlivet. Ur resultaten gick det att tyda hur respondenterna använde någon form av problemfokuserad coping och emotionsfokuserad coping i det professionella arbetet. Problemfokuserad coping verkade användas för att skapa rutiner i hanteringen av hot och våld. Samtidigt gick det i normaliseringen av hoten och våldet att se likheter med en emotionsfokuserad coping. I ett försök att få kontroll i privatlivet så användes olika strategier som går att likna med problemfokuserad coping. Det visade sig vara enklare att hantera hot och våld i de professionella arbete jämfört med i privatlivet. Inom det professionella arbetet finns det ett skyddsnät och rutiner som respondenterna inte har tillgång till i privatlivet. Hoten och våldet påverkar det professionella arbetet samt respondentens arbetssätt. I privatlivet påverkade det däremot inte enbart respondenten utan i många fall även familjemedlemmarna. Mindre resurser och en upplevd större hotbild gör att rädslan blir kraftigare och att behovet av stöd är större i privatlivet. Majoriteten av respondenterna hade övervägt tanken på att säga upp sig på grund av hoten och våldet. Detta tyder på att stödet inom det professionella arbetet också måste förbättras för att motverka förlusten av
socialsekreterare. Det finns begränsad forskning i Sverige inom detta område. Slutsatserna från den här studien blir därför relevanta utgångspunkter för eventuella åtgärder och framtida forskning.
Förslag till fortsatt forskning
I framtiden skulle de vara intressant att se studier med en större population socialsekreterare från olika kommuner. Det skulle ge en större bild av hur socialsekreterare runt om i landet hanterar samt påverkas av hot- och våldssituationer. Utifrån den begränsade forskningen inom detta område kan studier likt denna bidra med viktig information kring socialsekreterares hantering och påverkan. Vi skulle även få en bild på om hotbilden skiljer sig åt mellan de
