— 6 —
Foro'rd
Svensken har fStt namn om sig att fortare an na- gon annan kunna satta sig in uti olika landers seder och bruk — att taga seden dit han kommcr.
For omkring tvS Sr sedan anlande hit till landet en ung, glad och lefnadsfrisk vermlanning, (Hjalmar Peterson) hvilken redan i hembygden upptradt pS til- jan och gjort lycka under namn af “Olle i Skratthult", men foga anade had dS/nar han har forsta gSngen upptradde, att han inom kort skulle framsta sSsom svensk-amerikas fomamste bondkomiker, “hickstorie- fortaljare” och vissSngare. Likt vara stora amerikan- ska aktorer och rolighetsmakare kommer nu “Olle i Skratthult” och utbjuder sina kort och “paschaser” till salu och det ar att hoppas att den lilla f‘boka” fSr en strykande afsattning, allra heist som hon innehSllcr just sadana utsokta stycken hvarmed “Olle” gjort sin basta lycka, och har till forfattarc sa valkanda sven- ska humorister som Gustaf Froding, Fredrik p4 Ran- satt och Godde i Goliaryd.
Det ar for att fa en Iiten extra inkomst och att blifva annu battre bekant med den teaterbesokande svensk-amerikanska publiken som dcnna bok utgifvits, ty det ar “Olles” hogsta onskan att kunna egna hela sm tid St tea tern och icke sSsom nu ar forhlllandet, bara murbruk den ena dagen och spela teater den andra.
Minneapolis, Minn., Sept. 28, 1908.
OTTO ANDERSON.
(Viftare.)
A du ma pa da.
Mi jante ho hadde som jantera pla tvS yger ta sol S ett hjarte tS tra, ja lag dar S kve som ett krak pS kna a sa: ‘S-ell du ta ma, sS uschli ja a?
a du ma pS da, a du ma pS da?”
— i tankte, att janta va ma.
Ho las i c bok S ho bynnte a bla a va som ho rakt inte alls va ma, Ja tola, ja ba:.“ja veil fo, ja veil kla mi kare lelle tos ma da baste, som a,
— a du ma pa da, a du ma pi da?”
Da flint’ ho, da sa ho: "naha!”
“Na allri, na aUri, na ni ganger na, forr tog ja fall basen, som jamt sier ba, an krake, som jamt sier ma pS da, a du ma pa da, a du ma pS da, a du ma pS da, a du ma pS da, na ni ganger, ni ganger na.”
O gosser, I alle, som faller p& kna, I vet fall, I hor fall, hvalls jantera a a yga tS sol, sS a hjarte tS tra, latt jantera gS, a I ma pS da, a I ma pS da, a I ma pS da?
— ja tanker, ja tror I a ma! Gustaf Froding.
—
Nar jag fridd te Anna Lek.
Da va e lang ti ja int veil lagg tv4 totkate strS I kors for c jantsmole mer, for ja tockt da bar ble smalek ta’t
Men manfolk a manfolk, 4 utta kvennfolk lean en int li sa pa jola. Ja ble sora uroli i kroppen ta te ga emsammen utta jantfolj.
Da va da e ti ja kom te ha min vag forbi Lekens torp — han va seldat, Leken — a iblann feck’a se ett skymten t4 Anna, dotra hans, n4r ho geek te laggirn for te stall ma konna all b41 ot kalla atter vatten. Da va e grann jant, ska ja saj er. Ho va bli i yga 4 da va ett sving i’a, n4r ho geek, satt da va som ett seg- lande skepp.
Vi hadd inte tal mo ma horann ut i bogda, 4 allri kom da te, att ja kom te stann a tal ma’a, n4r ja geek om. For ja va jantsky den tia. Men glaninga kunn ja inte latt var. Ja glan 4t janta 4 janta glan igan, satt da ble ann som ett litte tock malla oss i all fall. D’a mast i yga kaleken setter 4 d’a ma dom en sier iffr4, att en 4 gla i horann.
Nu va da en da, som ja geek forbi Lekens 4 kast en titt b41 kring knutan for te se, om Anna va dar — na da va inga Anna dar, bar gobben Lek, som stog dar a slifft oxa si. Ja kan inte nek, att ja ble litt surmodi.
Men n4r ja hadd hunn et stfick langer bort p4 vagen, s4 va d4 no, som sang bal i barga. Hocken kan da var, som sjonger sa ljufverliga, tankt ja.
Jo, da feck ja snart vet, for rassom da va kom e
stor grann jant ut pa vagen ett bra stock langer fram.
Ja kand igan a p4 ryggsia att da va Anna Lek.
Om janta hadd sett ma, da vet inte ja. Men en kunn se pa’a att ho vesst, att da va en som va bakom’a.
Iblann sang ho en litten trail a iblann s4 bojd ho sa ner 4 rep tessa en naf kroser ve vagkanten.
“Ska ja? — ska ja int? — ska ja? — ska ja int?”
Tocken gecka 4 ofverla for ma sjol. Men da ble som da va, janta geek for 4 ja kom atter 4 lik iangt va 4 forble da malla oss.
D’a da konsti ma janter, att di kan titt ma nacken.
For nock s4g Anna, att ja ble atter, 4 nock va da ann som ho skull blett vesen 4 int kunn g4 s4 fort som for.
Ho bynnt 4 titt opp4t talltoppan for te se, om dar va non ickre, 4 senna feck ho lof 4 knyt kangbanna, 4 allt da dar tog ti, ska ja saj, satt hock ja veil all int, s4 hannt ja allt opp janta a ble ganass si om si ma’a.
Fall tockt ja att ja bol saj no te’a, men da hek imot, satt ja int feck ol fram. Da ga ho ma ett bleg, satt da klack te imma.
“D'a en bra nock fin vag te g4 p4, den har," sa ja.
Senna hek da fast igen.
“Aja, d'a ingen d41i vag,” sa janta 4 ga ma ett siglante, satt ja ble ro i syna.
Senna geek vi e bra stonn 4 sa itno, non t4 oss Men s4 tockt ja fall att ja bol saj no ol igan.
“D’a bra nock ma kroser bal ma hulta,” sa ja.
“A ja,” sa janta — “4 moltera ha halier int vot uschli i 4r.” “Ja, d’a godt om bar,” sa ja 4 s4 hek de fast. Men
I
1
nu lell ska ja tram ma’t, tinkt ja 5 stannt medt for An¬
na. 1 10 ble ro anda opp i yga.
Ja sa skull ja da dra te i saj, att ja si gam veil hana. Men nae, da veil inte gi.
AUt ja feck fram va: “ha Anna sett, om algen ha gitt om ve crat?" "Jo, da geek allt e ko ma en kaif om nar oss i for- girs," sa Anna ho.
Senna bynnt vi gi igan. Anna sig lessen ut i ja tinkt, att ho tdekt fall att ja va ett not.
A sa geek vi a geek igan e stonn. A rassoni da va fdrsockt ja kom fram ma friersaka, men da hek' imot.
1 stall kom ja te tal om irvagen.
Ja, te sist kom vi da te vagskele i da va inga anna ri an vi feck skers ve.
“Ajo, Aima,” sa ja a trockt'a hardt i hanna.
“Ajo, Agust,” sa Anna i trdekt hardt igan.
Men nar ho hadd honn ett stock iffri ma, va da anil som da hadd komm e stor svarmodighet ofver ma, a ja kunn int sti imot linger utta vand ma om 5
“Veil du ha ma, Anna lelle?”
Da vand Anna sa om ho ma a bynnt i nyp pi for- kla sett i titt pi foten sin i si sa ho :
| “Aja, da kunna kansche inte var sa domt halier." Gust of Froding.
Nar Stina-Lisa hade tandvark.
Da va’ ett rent clande darhemnia for en tvi'l' tre ir se'n, da Stina-Lisa hade den forskrackeli’e tanna- varken. Pinades gjorde hon grufveli't, da a' s kert.
— 10 —
Men hva’ tror I ja’ gjordc di? Allting va’ i olag 4t’na, 4 ho’ bara pastog, att ja’ va' otjanlier te 4 bo i lag ma’na. Da gjor’e me mde ondt om’na, men da va i alia (all da sannaste hon kunne sa’, for ja kan inte neka te, att inte ja’ for min del tockte presis da- samma hva’ henne anbelangenes, veil saje.
Vi forsokte allt mojeli’t forst4r se, men ingenting hjalpte. Te en borjan kopte ja’ ett helt dosen volta- kors 4 hangde p4’na fram 4 bak, s4 ho’ s4’ ut actierat som en armeral. Da hjalpte forstar se inte ett ve- tane vars. A da la’e ja’ e’ bekhatta pa hufvet 4 hal- sen p4’na, for bek da a’ just da som drar, som I vet.
Ja’ tankte da skulle dra ondska ur krummelunsen p4’na. Men all illakhet som bcke drog opp, sa vande den se mot mej. Da va inte s4 lite’ ut4' den vara, kan I begripa, for skinnet geek sonner a hartesta lossna ma rotterna 4 ofverallt, dar beket hade legat p4, s4g ho’ ut som om ho’ haft skoskaf..
S4 hade ja’ ingenting aent 4 ta’ te an ja' borja p4 te 4 trolla da lella ja’ begrep a vesste. Ja’ brande 4 krut unner nasa pS’na 4 stopte bly ofver hufvet pa'na.
Ja, ja’ tradde te 4 ma en rohet jam ten cmellan tan- nema p4’na 4 derte laste ja’ e’ bon tre g4nger bak- langes. Men alltihop da dama gjor'e inte ett kofam.
Jas4, tankte ja’, da far vi val ta te a doktorera ett gr4nnane for hva’ som anbelangar betraffenheta ma sjukdomar hos ba folk 4 fa, s4 a’ ja’ inte s4 varst bort- kommen. sa att ja’ smorde ihop litc ampfamosis ut4 rafister a hofvelstrack 4 orsten 4 kademumma 4 fdrti- sken. Men da bekom’na inte ett grannane, anbelan-
ganes varken, te sa'anes, for ho’ bara sputta’ 4 fraste 4 ble’ allt illackare 4 illackare mot mej.
S4- s4, tankte ja’, har a ingenting aent 4 gora an te 4 fa tannarackarn utdra'en, s4 ja’ la’e i vag efter Schvante i Skarstedt — han kan dra ut dom, som I vet, om de te 4 ma har rotter som bena p4 gamla skomaka- restolar — 4 han hangde redskapsl4da pa axla 4 sa ga’ vi oss i vag hem te mett gnallspjall, den stackarn.
Men si, da va logn te 4 f4 Stina-Lisa te 4 gapa s4 pass, s4 han kunne f4 in hoft4nga. Ve anra tellfal- len, om da s’ulle galla te 4 stoppa in korf 4 palt 4 hvettebullar 4 tocket, ja’, eller te 4 lexa p4 mej n4en- g4ng, nar ja’ gjort’na emot, ja, d4 har ho inga d41ie’r sprecka i trynet, men den gangen va’ da’ ogorli’t. vT sa’ forst4s inte inbilla er, att Schvante ble' konfyser for en tocken baggatelj. Na, ett Iangt stocke darifr4.
Han smusslade te en pennasyl 4 se’n gjor’e han nonna abravinker 4t mej, tess ja' kom unnerfunn ma hans kvecka mening.
Ja’ stalde me bakom Stina-Lisa, ja', for te 4 h411a i hufve’t p4’na, 4 nar Schvante va’ fari ma t4nga, s4 blinka han ett slag 4t me’ a ja’ rande in sylen s4 langer han va lite neranfor roggen p4’na. Men i da’samma skrek Stina-Lisa te ett hojane 4 gapa. s4 att en kun¬
ne ha kort in ma b4’ hastar 4 vagn. A Schvante va’
inte den, som fdrsinka se ma t4nga inte, for inna ja’
vestc or’et 4, s4 hade han tanna ute, 4 da geek s4 be- handi’t, s4 ho’ to ma se tv4 kamrater i samma paschasa.
— Da va’ allt svenske klammen i da taget, sa’
Schvante te mej.
Stina-Lisa schvemlade forst4r se, men nar ja' hallt
■
— 12 —
ofver’na ett par skoper vatten, s4 kom ho’ sc igen 4
— Da va’ mej en fuling te 4 ha linga rotter- Ja’
tror de rackte hallvags te haserna pa mej.
— Jojo, da va’ te 4 kanna, nar ho ryckte se los, totte Schvantc.
Sa velle ho’ si tanna, men di sa’ Schvantc, att da s’ulle ho’ inte bry se ma, for om ho’ kom te 4 titta p4 abaket s4 s’ulle ho’ bli ihjalskramder. Da va' krafta 4 longsot a kolera 4 alia mojeli'a 4kommor kring rot- tema p4’na, sa han.
— D4 a’ da inte te a unra p4, att dii ble’ ett s4 for- grommadt h41 efter otacka, sa’ Stina-Lisa. Da a’ rakt som e’ jorparagrop i munncn p4 me’ totte ho.
' Sa nar ja’ langa fram pongen 4 s’ulle fraja, hva’
ja’ va’ skoldi’ Schvente, s4 drog han te ma cn tolf- skelling. Da va’ hans pris e’ g4ng for alia, sa’ han, 4 da kan en d4 inte saja a' hutfullt nar en tanker pa, att han snodde ut tv4 stycken alldeles gratis.
Gddde »' Goljaryd.
Tre karingar i en backe.
Da satt tre karinger i en backe, 4 di va vinne 4 di va skacke, di peckte finger, di strackte nacke 1 smala geek satt p4 alia tre :
“4 kors i jemini, kors i jemini, kors i jel”
“A se p4 hommen, 4 se pa henne, han hisser opp’a p4 lag4rsranne, 4 kors i je, tocke stort illanne.
— IS — han klappar henne, o je, na se, 4 kors i jemini, kors i je !”
"Da: har ska ut ofver hele sockna, att ho ha gitt sa 4 han ha lock'na, 4 guschclof, att vi int a tockna, nu kosst’en henne, o je, na se, 4 kors i jemini, kors i jemini, kors i je !”
“Jo, di a sote, jo, di a omme, om tocka fal skull int vi kunn dromme.”
— “1 a for gamle, I a for gromme,”
ma ett ur skogen da vrola te.
“A kors i jemini, kors i jemini, kors i je I”
Gustaf Froding.
E fin vise.
Det var cn unger bonddrang, han gick sig en g4ng till kyrkan en morgon, han sjong sig cn g4ng sa gladelig, sa gladelig,
det var sa vackert vader, han hade nya klader, . han sjong sig sin visa : "hon vantar pa mig, min janta, hon vantar p4 mig !”
Dar gick sig en janta, hon sag sig omkring, hon s4g 4t alia vader, hon s4g p4 alia ting sa gladelig, s4 gladelig,
men mast p4 bonddrangen
— ' vid Olsbackasvangen, den jantan, den gossen, de r4kade sig, de tego. de stannade sig.
— 14 —
"Min janta, min janta, hvi stannar du dig.
vi vilja g3 tillsammans pa lifvets linga stig sa gladelig, s3 gladelig,
och har har du ringen och mjolet i bingen och kakorna i taket de samla val sig, de samla, de samla val sig.”
Och jantan hon lade sin hand uti hans, de gingo framat vagen, de gingo som till dans sS gladelig, s3 gladelig,
— “min kara, min fina, m3 solskenet skina,
m3 solskenet skina pS mig och p3 dig, m3 solskenet skina p3 dig!
Gusta f Froding.
Den arliga och lydige betjanten.
Det var en g3ng en herrkar, som aldrig kur.de lata bli 3 sI3 p3 stort. Och fast det hade g3tt alldeles ut se’ for honom, sS satt kaxen i honom i alia fulla fall. Fast han knappast hade en smula i huset, s3 geek han and3 3 skrot ofver, att han aldrig hade mindre an tre ratter mat p5 bordet. Och det kan ja’ d3 hSlla med honom om, for nar ja’ var dar harom sistens, sa hade han d3 fat och sked och vassvalling, det s3g jag J3,' men nSgonting annat sag jag inte te.
Och, denderinge harren, han bara geek der 3 ackade se 3 ojade se, for att han aldrig ktinde f3 en riktigt arlig och lydig betjant. Men s3 feck han en g3ng en, som var bSde arlig och lydig, som I ska’ fS hora.
>
I
— n —
Jo, si det var pS det viset, att det kom frammande till harrakarn, 3 d3 sa han te betjanten :
— Ta’ hit en salvct!
— Det fins har ingen, sa’ betjanten, for han var sa gonoma arli’er s3.
D5 tog harren betjanten med sej ut i farsta’ och s3 sa’ Han till honom :
— Din dumbom der, du kunde la begripa, att du s’ulle sagt, att han ligger i tvatten.
— Jas3 ; ja, nasta g3ng s'a ja’ saja s3, sa’ betjanten.
Om en stunn s3 sa’e harren:
— Satt fram osten !
— Osten? Han ligger i tvatten, sa’e betjanten, for han va’ s3 gonoma lydi’er s3.
— Din forhardade stolle, kan du inte begripa, att du s’ulle ha sagt, att den har rattorna atit opp.
— Jovisst jo. Ja, det s’a ja’ allt komma ihag till harnast.
S3 ratt hvad det var, s3 ropade harren te betjanten :
— Hit med en potell vin !
— Den har rattorna atit opp, sa’ betjanten, for han var s3 gonoma arli’er och lydi’er s3.
Men nu ble’ harren s3 ilia befangder, s3 han fick ut sin betjant for tredje g3ngen, och der gaf han ho¬
nom en torfvare, s3 han boll p3 3 st3 p3 hufve’, och s3 sa’ han :
— A’ du s3 ilia dummer, din forjordade drummel, s3 att du inte kan begripa, att du s’ulle ha sagt s5 har : den korkade ja’ s3 den sprack, din drummel 1
— JasS, orschakta, det s’a ja’ nog komma ih3g till harnast, sa’ betjanten.
mm
— 16 —
— 17 —
Och nog hade harren god lust allti’ te a befalla fram mer, som inte fans der i huset, men han var sa ilia radder, for att hans bet j ant, som vas sa gonoma arli’er och lydi'er, s’ulle forjumpa se igen, s3 han sa' te honom:
— Saj till min hushillerska, att hon kommer in, sa’ han.
— Den korkade ja’, sa den sprack, din drummel, sa’
betjanten, for han var s3 gonoma arli’er s 3, 3 lydi’er ville han va’ me, kan veta.
Men efter den da'n, sS ha’ harrakam bedt vftr harre bevara se for betjanter, som var s3 gonoma arliga och lydiga. Godde i Goljaryd.
Han som holl kongen mi potater.
Som I kanske hort talas om sa va’ kongen nere 3
| halsade p3 landshofdingens haromsistcns. Och di rSkte ja’ liksom te 3 bli bekanter med Kongliga Maje- P stat ve det derninga tillfallet.
k Si ja' a’ for resten s3 hemmavan hos landshdfdin- gens, sa nar ja’ kommer dit, sS a’ ja’ ackurat som ja’
vore hemma der, och det ar darfor s'a ja’ sa’ er, att ja’
anna se’n han kom hit ner, har hSllet honom ma ate-
potater. Ja’ traffade la inte kongen sjalfver, nar han va’
damere, for ja’ va forst3s inte i sta’n da, men lands- hofdingcns betjant har talt om hvart evi’a ord for me ; han har la bast rc’a pS’et, for han satt ju ve samma bord.
Jo, som sagdt, kongen va’ der. 3 d3 fragte lands-
— 18 — — IS —
hdfdingen, ess han inte kunde fi bju' pi lite’ medda.
Jo tack, sa’ kongen. Och just som de va’ i fare ma 4 s'ulle lasa te matcn, sa feck kongen sc potatefatet.
Och han slo’ landshofdingen p4 axla 4 sa’c :
— Hor du, hva kattsingen har du f4tt de haminge potaterna ifr4?
— Joo, schvara’ den anre, dom har ja’ kopt ut4 fjardingsmans Olle i Hultet. Han har h41Iit me ma potater, aUtse’n ja' kdm hit De kallar honom fjardingsmans Olle, for far hans va’ fjardingsman, annars heter han Olle Olsson.
— Olle Olsson i Hultet, sa’ kongen d4, lat me si, det matte va’ samrae kar, som har ett mal ligga'nc oppe hos me. Kara hjartans, honom kanner ja’ moe val. All’ri kunnc ja’ tro, nar ja’ ojna igonom hans doklamenter, att han hade s4 go’a potater.
Men tank er tocken kar i alia fall te a ha gott min- nc! Bara han feck hora mett namn, sa kom han ihoj mett mal. Si ja’ ble stamder for ett par 4r sen uta’
Jonte i Ferberg for en affard — ja, det ang4r er for resten inte, hva det va’ for en affard. Men ja’ forlortc vc ba’ haradsratten och i hofratten. S4 geek ja’ te kongs, a ja’ tankte som s4 : da s’a la fennas noen smula reson hos honom te minstingens, nar de anre abbeka- terna inte forst4r sc pa hva’ lag a ratt a. Men all’ri ktinne ja’ la tro, att ja’ s’ulle f4 sa moe ma kongen 4 gdra.
Jo, som sagdt va’, kongen han slo’ se ner ve potate¬
fatet 4 satte i se hvar eveli e, a han to’ inte s4 moe som en brodbit te, han bara strok lite smor pa dom.
— Vet du, sa'e han sa te landshofdingen, om ja' i
>
>
bjo’e mett roaste gull, sa a’ inte ja, go’ te 4 f4 e' skappa tockna potater i Stockholm, sa'e han.
— Ja, s4 Ur fjardingsmans Olle tre daler mer p4 tunna an aent folk, sa’ landshofdingen.
Ja, de a U me katten vart ma, totte kongen.
Och halsa nu fjardingsmans Olle fr4’ me, sa’ han sen, att han s4 fort se gdra 14ter Ur 4 skeckar opp en tva'l tre tdnner te me te Stockholm, sa’ han. Dom s’a ja’ ha te venterpotater te me 4 drottninga, sa’ han. De anre f4r ata uta dom vi har nu, men du kan sa honom, att nar de har trutet, s4 kan han f4 leverantera ate- potater te oss allihop, om han inte blir for dyr p4 varan forstas. Och halsa’n a sag forresten, att ja’ skrifver hvarken pa eller skeckar tebaka hans doklamenter, forran ja’ f4tt potaterna ifr4’ honom.
Det va’ la klart som korfvaspa, att ja’ inte lat sa’
me det dera tva g4nger inte. S4 ja’ hade karinga mi’
te a sv sex stocken sping-sp4ngane nya posar — det s’ulle g4 e' halftunna i hvar — och ja’ oste i tre tunner a la’e and4 en bra dask ofver i hvar pose — det gor la allti’ gddt i noa rynka, tankte ja, — 4 ofverst i de ena posen la'e ja, in nonna ra’er skreftali't 4 i dom sa’e ja’ Kongli Majestat, att det vesst inte braskade ma betalninga, eftersom vi and4 hade anra affarder oss emellan. Men si posame de a’, som Kongli Majestat sir, nya, 4 mor a’ sa radder, att de s’a bli ihopblannade ma hans egna, s4 det ar bast, att han tar a skickar hem dom ma detsamma, skref ja’.
I>t har la g4tt ett bete, sen ja’ skecka’ i vag pota- tera, men han har la moe a tanka pa, forstis. I alia fall s’a han la inte kunna 14u bli 4 tanka p4 mett m4l
20 —
hvarevi'e ging, han fir ogena pi potatefatet, si nog kdmmer han att klarera pappema it me allti’. Och di sa' Jonte i Ferberg a bans abbekater fa si, hva’ det veil sa’ i processa ma en, som hiller Konglig Majestat ma atepotater. Godde i Gdljaryd.
Melangtaras intag i Kallsta.
I.
Melangtara fir se Kallsta.
Se Kallsta, se Kallsta, se Kallsta sta ! Guda!
Hurra !
Se sola, se sola i Kallsta store sta!
Se hogt skiner Kallstases domkorketom i topp!
Spel opp
ett klangsens guda! ma trompeter i horn I Se alfva, se broa, se bispens gal, hur skon
stir gron
den stolta staden Kallstases potatis och kil ! Se fanomas svaj uti solas t j us, for bra
i go i fin trakteming uti Kallstas fine hus 1 Si fram I tappre gossar, uti lonk, lonk, lonk, gi pi.
I bli,
i takt atter donk, after donk, after donk, donk, donk.
— ti¬
ll.
Befale.
Befale, bcfalc for tam-tam-tam, , befale ma makt drager fram.
Herr ofversten kumderer, majom han exerserar
sin stolta bataljon i den stolta staden in, kafftinen han a barsker, lyttnanten han a karsker,
han stracker si stolt pa den' stolta ryggen sin.
A fanjonkerbaken, for bom-bom-bom, sig breder si granner i grom, saschanten gor sig raker, han kan allt sine saker, det vet herr saschanten allt af, korpralen gor sej bister han bar i sin tornister en generalfaltmarskalkstaf.
hil
Vi.
Si folja vi kafftinera i lyttnantera, vi dra
— M — Ve homa da lyser ti jantekjolera, vi ser
pi Er, I fina kjoler alia, I fina kjoler alia,
ma tacksamhet for vackerlek, fdr hej, tjoh-leral
Da drar oss, da drar oss i skosulera te gi
a fa en koss bak ma knuta pi truta, pi truta,
for ptuttu, for ptuttu, for ptutulera i
Ve husa stir civilera, di trinnskallera, pi lur
I le I better galla, for domses fastmor alia, for domses fastmor alia gir karleken It kongliga armen, trallera!
Se dombom ve dombom stir dombommera, jojo,
mi tro da kanns i en dombom ti bombom pi bombom
pi bombom, pi bombom, pi bombommera.
Gustaf Froding.
— 23 —
Nils Annerssas vi»c.
Ja’ friger fan atter Harrgils-Ola, ja’ fir foil klicke si val som han;
i inte bocker ja’ mej te jola.
fast ja’ a fatti i han a grann.
Han gar ma rick itti fine klae, i grove vammle har bare ja’ ; han ater soggel, ja’ ater skrae, men ja’ vill int vare han anda.
Foil har han halsduk ma granne brischer, men den a snodd kring en brannvinns-tratt ; foil h&r han stovvler ma pomp-kaloscher, men tong a foten i bene matt.
A nar vi kommer i majstangs-dansen, di fir en se hvem som licker a : Ja’ spanner hogt te den tredje kransen, han far int laggep opp ovver kna.
A bjur vi opp e i sanrnie jante, si vet’l tusan holls da bar te, men grannlotts-Ola han fir allt vante tess fatti-Nisch tatt en sving all tre.
Vesst frier han nu te Harrgils-Bolla, den vannste janta pi famtan mil;
men inte raker ho bll i stolla i tar en tickenen brannvinns-sil.
d
Ja, hoger nack holls ho nagga ot mej i Rannsatts-korka en gang i fjol ; ja’ We sa skrov-gla, att — Gu forlot mej — hva pastirn sa hord’ ja' allri ol.
Ja* minns nack 4gg holls ho bliga p4 mej i sistras, nir ja' va te Patron : ja' tankt', di yja skull’ recktitt fla mej, a hjarte donk' som a slag' pa lo’n.
A foil ja’ hoger hva ho sa te mej i gar, niir Ola lftg full i staal :
“A tror du, Nisch, att den diir blir ve mej, s4 a du vesst litte trinn i skaal.”
D4 kom Patron, 4 han sa sa hara :
“Min kara Nils, a du ut 4 g4r ? Da vraket Olof kan jag ej bara, du blir min statdrang till nasta 4r."
Haj dunnskridon, da va mjolk i kolla!
Kom nu 4 skall mej tc intno ha!
Te 4re geffter ja’ mej ma Holla _ 4 koper kl4cke i Filpcsta. F. A. Dahlgren.
Hallidajen.
D'a fall int varst rolitt te var doktarc, men int a da fall halier s4 hemtrefli te ha en rasen doktarc in i ' stoga, som svar a skrammer vete ta gamle mannisker.
Men da kan di fall int hjalp. Di a fall tocken.
Mang doktare ha ja sett 4 all s4 ha di vor tocken dar “bit-4” 4 “dra-i-vag", n4r en kommer in a staller sa te beratt 4 lagg ut for dom, hvalls sjuka ha kom opp
5 hvalls da kans. Da enda, di liar te saj a: "rack ut tonga” all “kla 4dda”.
Men den aller varste doktare te var rasen, da va en di kali Hallidajen ve Bjorkstafors. Hallidajen han va int folklik.
H5r hans da stog ratt opp pa’n som borst tatt' 4 grStt va da som en stobbacker, ygbryna di stack ratt ut 4 yga va som en kvekeU bak b41 ma en boske. Stor tjock muntaser hadd’en 4 stort tjockt pulsangskagg vc ora, 4 alltihop va da gr4tt pa’n, klara va gr4 4 hatten va gra a skinne i syna va gr4tt, da ma. Jaggn kunn en mast bli gr4 sjol, n4r Hallidajen kom in.
Men da. som va aller varst p4 dokter Hallidaj. da va kaften. Fint rakat 4 slat va unncrlapcn a haka p4n, men mun va som en knif i en hackelsemaskin.
’Knips” sa da hvar gang Hallidajen sa no a da va ann som en blidd 4kleppt atter halsen.
AH mannisker va di radd for’n. Te 4 ma kvenn- folka helt sa unna for’n, fast art Hallidajen va ugeft.
Han knep fall 4 dom, nar di kom 4 gjord sa sot for’n.
Sjol geek ja allt halst unna for Hallidajen, ja 4g, 4 hadd ja ondt i magen, sa geek ja allt halier te gamle Kvast-Kersti i Kastrulltorpe.
Men s4 va da en gang att mor mi blidd s4 ill illanni rosa salt ja va pocka 4 g4 opo te Hallidajen, fast att da stog hardt ot. Da va mang kraker. som satt uttafor 4 vant n4 te bli inslafft 4 blek va di. for di vesst int hvalls da skull g4 ma dom darinn nar doktarn.
^ R5ssom do va geek dora opp 4 en fatti stacker kom
“Nastaman,” rot da te darinnafr4, satt de skvatt te i hel vantsal uttafor.
Nar de ble min tur 4 ja skull in, s4 jamt rakt slant da ur ma, da ja skull saj, da va rent vack for ma.
“Jag skull be f4 fr4ga doktarn” — na, da va int di ratt ola — “om atte ja nu ba doktarn g4 ma” — na, da stortna 4 for ma den gangen 4g — “doktarn kan fall int var s4 innlf golidt beskeli” —
“Hva vill du,” skrek Hallidajen 4 klefft .te ma ma munknifven 4 stack te ma ma yga.
“Mor mi har rosa i syna,” rann da opp ur ma ma ett tag.
“Jas4, hvar bor ho,” sa Hallidajen.
Den gangen tockt ja att da va litt glacr i yga p4’n 4 daffor tog ja mo te ma 4 bynt beskrif vagen for’n.
“H4ja, d’a tamlit langt — mase, om en racktner iffr4 den stor lonna ve brake, sa kan da fall var — mase — e halfmil 4 en 4ttendel all s4, men ifall att’en racktner fra saga, s4 — ” "Hva hetter stalle, dar karnga bor,” rot Hallidajen te.
“Hulte i Vastre Klaknas, spelt da opp i ma ma en enda gang, for n4r en a radd, a da annsom att da taler ur en, hocke en veil all int.
"Hamt ma klocka fern i afton ma karjol,” sa Halli¬
dajen. Men da va just int meninga att vi skull ha Halli¬
dajen anda hem 4 ja hadd tankt att’en bar skull omer saker te’a, satt ja stog fall kvar 4 febbla 4 kl4dd ma i nacken. D4 peckt’en bar p4 dora 4 s4g p4 ma 4 jaggu
usynli hann hadd tag a vandt ma 5 halt va da som e
“NAstaman,” rot Hallidajen te.
Int for att ja hadd non karjol a da kan en fall int begar halier ta en fatti stater, men attersom att ja hord unner bruke, si feck ja allt ba hast A akdon ta stalldrangen opp vc harrgam.
Mallerti ble da fall litt diver fern, nAr ja helt ma karjol utafor doktams — en Attc ti minuter, dii va fall int sA falitt.
Dokter Hallidaj stog allt lAngc i dora han A hadd klocka i nafven.
“Klocka fern, sa ja,” sa'n och damma steg’n opp i karjol.
"Ta hit,” sa’n sanna A tog fatt tomman A sanna vren da i vag, ska ja saj er, for Hallidajen va int den, som sparte pA en kamp.
Int ett enda ol sa’n pa hel vagen uttom att'en sa:
“ligger ho ?” — en gang.
"Ja, da gar ho, A blAro a ho i syna tA utslag,” sa ja. Nu va da malletri sA att gamle Kvast-Kcrsti i Kastrulltorpe hadd blidd tekallat te mor mi, mennes ja va atter doktam A ho stog just A smord olj ma pep¬
per i syna pA mor mi, nAr ja A hallidajen kom in.
Mor mi oja A illsvidd sa, for da sve fall, nAr da kom pepper i yge pA’n.
"Dra At hellvette. forbannade spAkaring,” sa Halli¬
dajen A Kvast?Kersti sack ihopp som en tomsack.
“Ta hit vatten,” sa’n sanna A ia feck opp e skop
ma vatten ur vassAn te'n. Sanna tvatt'en sjol peppem A olja ur yga pA mor mi A bynt frAg ut’a om sjuken.
“Ja vi ska se te, vi ska se te,” sa'n A ble annsom litt biierk nar'en sAg sA bekomra mor mi va. "Har I no papper,” frAgt’en A sAg sa omkring pA all dAliheta i stoga vann. Ja. ja feck fall fram baken tA ett gammelt bref iffra bror min i Amcrika, for da va ing ann pap¬
per testars.
Ja, Hallidajen satt sa tc rit ihop sett resaft, men pA bole lag da allt en gammel grot, som Kersti hadd lag te te omslag ot mor mi, A doktam feck armen i’t. Ma ett for'n opp A ga Kersti, ett nytt illblangen, men sa satt'en sa igan A feck unna groten, satt'en kunn skrif.
Sanna tog’en opp en tvAreksdaler A la pA bole.
“Se har,” sa’n, “da har a te medicin, ajo.” A dam¬
ma lag’en sa te A gA A veil rackt int hor pA all mor mis tackninger. “Ah prat, ah prat,” sa’n. Dahar va fall bar snallt ta Hallidajen A alltihop hadd fall fAtt slute val, om int da har avie krake Kersti hadd tockt att nu skull ho tra fram A gar sett te, som tocka karnger bruker.
“Se, ja ska nog hjalp te, for litt betalning,” sa'o
— “se, ja ska nock fA stonner A titt hit rassom da a, • for litt panga,” tockt’o, — “se ja ska nock se te'a iblann for litt panga,” geek ho pA.
“HAH mun, karing — om du stecker dej hit ma din peppar, sA ska ja smorj dej ma peppar ja, ska du fA se,” sa Hallidajen A slog dora igan, satt da sang i stoga A mor mi helt pa te gi opp aen.
Sanna steg’en opp i karjol A ja bakanpA atter'n A sen vren de ivag som en ellraket.
I
Na, ja tockt int ill om Hallidajen 4 da va inga sonn om Kvast-Kersti, for ho fortjant int batter, i nock va de bra tin att’en gjord mor mi si halftamli bra ti rosa, men da hang pa ett har att'en hadd skramt ihjal’a, & da va fall int si bra for'a kanski. Gustaf Froding.
Alunda visan.
Gossen min bor i Alunda by Alo — Alunda, Alundalej ! Ogon har han bid som himlens klara sky,
Alunda — lunda Alo.
Gar med sin lia latt som en vind, Alo — Alunda, Alundalej ! Utet brand af sol’n, men frisk ,oth rod om kind
Alunda — lunda Alo.
Gir han i dansen — sedig och Myg, Alo — Alunda, Alundalej ! Ser han pi en flicka, sker det just i smyg,
Alunda — lunda Alo.
Pingstdag om kvallen kom han till mig, Alo — Alunda, Alundalej ! iicka lilla hor, hvad jag vill saga dij,
Alunda — lunda Alo.
“Flicka, min flicka, alskar du mig?
Ah nej — Alunda, Alundalej !”
"Du fir nog en annan, tag din korg och tig, Alunda — lunda Alo.
— It — Kom si till mig om midsommarkvall,
Alo — Alunda, Alundalej ! Gick med mig i dansen lattelig och snail,
Alunda — lunda Alo.
Flickor, bara tyst, men tillsti jag vill, Alo — Alunda, Alundalej ! Hur det var, en kyss den kringla' han sig till, Alunda — lunda Alo.
“Flicka, han sade, skall jag do af sorg?
Ah nej — Alunda, Alundalej !”
“Har har du min hand, jag tar igen min korg.”
Alunda — lunda Alo.
(ur Jodie i Goljaryds samlade Martensresa.
Lars Jonssa han ok te marten i fjol, han ok ma den brune marra, a nasa va rd 4 glysse’ som a sol.
a bena di slang i kjarra.
Si kom han te Spange klicka va tre dar bett’ han den brune marra a tog sej en sup i tvi dar breve, a strackla si opp i kjarra.
Si kom han te Ve Vashiire fram, lot pusste den brune marra i teg ur pottaal en annteli dramni, si howe da slang ' kjarra.
•_ 38 —
Sa kom ban te Rossbarg klocka va fa mm, dar stanna den brune marra.
3 Lars tog en hejsjudundrandc klamm. — d3 slang hole kham i kjarra.
S3 kom han te Krestenhamm klacka 5tt’, sa ptro ot den brune marra 3 skull’ te igen 3 ta litte v3tt, men slang anna storrt ur kjarra.
I rannsten han lag 3 sov mockc bra, breve stog den brune marra : han sov i en stbt te ljusande da, ga tusan ba marr 3 kjarra.
Men nSr som han vackna langt fram pa da'n, d3 sa'n te den brune marra:
“Nu a ja' sa trott ve marten a sta’n, nu far vi allt hem ma kjarra.”
S3 ok han fra marten, slaski som gor, han ok ma den brune marra.
3 nasa va b!3 3 langer an for.
3 skrotten han slang i kjarra.
F. A. Dahlgren.
HustruVmi.
Ja’ feck me e' hustrtt, 3 ho’ hette Sara, Plottan, plottan, fallirallirara.
E’ illhatti’ karing da m3nde da vara.
Plottan, plottan, fallirallirrej.
S4 skar ja, me en karbas, a da va' pi minda'n, Si la’ ja’n i blot, i da va’ pi tisda'n.
Si borja’ ja’ a begagna’n, i da va’ pi onsda'n, Si do’ da elandi’a kraket pi torsda'n.
A klockam, den ga’ ja’ en korf i e’ kringla, For da att han s’ulle bi’ sjonga i ringa.
A prasten, den ga’ ja’ e’ ko i e’ kviga, For da att han s’ulle begrafva i — tiga.
A bra gjorde. Blacken, han, som dro’na, Plottan, plot tan, fallirallirara.
Men batter da gjor’e la den, som to'na, Plottan, plottan, fallirallirrej.
Godde i Goijaryd.
I Varmland.
I Varmland dar a’ da’ si gutt, gutt, gutt, A allt kan en fi sig en phitt, plutt, plutt, A inget annat lann
En oppvisa kan,
Dar en har da’ si ljufligt och gutt, gutt, gutt
A si bonner da’ ha de si rika som fa.
A pengar de fi for potater i sa'.
A kalfvar i kor, A ankor och sor.
A da’ gur i pluntan si gutt, gutt, gutt.
- as — A prasten han a’ di si stinner si si, A lansman si tjock, si han inte kan gi, A klockarcfar
A alltid si gla'r,
A sjonger, si da’ gor si gutt, gutt, gutt.
Kalasa da’ kan de som herrskapsfolk, A ata sa kitten a’ fuller i mjolk.
A pankakamos, A lutfisk i sis,
A da’ gor i magen si gutt, gutt, gutt
A super da’ gor de hvarendaste da’, Bi’ gubben i gumman kan snapsama ta' A blir en di full.
Si bar da’ omkull,
A da’ gor i hjartat si gutt, gutt, gutt
A flickor da’ ha dc si ro’a som bar Med kili’a armar i sminatta far, A sota som sylt, En tar dom om truten, A da’ gor i hjartat si gutt, gutt, gutt.
Men pussa dom da’ gir di allri dar an.
For di spotta a sparka de varre an skam, For Petters Lars Par
Fick nog kannas va'r.
Men tyckte andi det va’ gutt, gutt, gutt
— 36 —
For si Lotta hon spottadc midt i hans trut, A ba’an att veta en syndi’er hut Men hur da allt gick.
Si Lotta han fick ;
Di tyckte allt Par, da’ va’-gutt, gutt, gutt (Ur Godde i Goljaryds samlade visor.)
Bolaggsvinsta.
•Te rep ihopp sa mo en kan ot sa sjol a bama, 4 stall da klokerst en kan for framtia, da gar fall horiveli mannisch, som har no vet i skael. Ja, da gar te 4 ma somma ti djura, som itno vet har.
Men d’a somma, som a kloker an di are i te dom hor somma ti brukskaran. Te axampel nir ja va sta¬
ter unner Bjorkstafors, si hadd vi en forvalter, som va si owerhovvlianste klok, satt vi bruksfolk Me jamt skamnom for’n. *
Nu vet en hvalls da a, nir da ska Mi tocka dar bolaggsvinst. Da gir te pa da vis, att en tar si mo arbett ur arbeterskrottan, som star te, i gir si litta Ion, som kan dras ihopp. Da som da blir ower atta da di veil gi f6r di sakan, arbetran ha gjort, nar di drar den minst mojli Iona iffri, a da forvaltem 5 kon- torsharran ska ha a unnerhollinga ti brake 5 ann took dar, da a bolagsvinsta.
Men nu va da tockcn ve Bjorkstafors, att dar agd brake om mast hel sockna 4 allt folk, som va, si va di fodd 5 oppfodd pa brakes mark. Nu tankt bruksfor- valtern som si — “om atte ja slor ti tjufem or pi Iona, si blir da litt mer panga, I ifall atte sigran 4 smean mocker, s4 sier ja bar, att di kan fi flott sin vag, om
— 87 —
att di int kan li sa i stoga di har t4 bruke — 4 senna far vi se, hvalls di gar”, ment’en.
Ja, di oppstinner sa fall e ti, men hvalls da nu va, si feck di allt gi massa, for di tockt da va for ledt te gi iffri stoga 4 di tankt fall att di skull dra sa fram i all fall. N4r en da la tehoppers ejufem or pi hor kar a hort dagsverk for ett 4r, si ble da e litta bra bolaggs¬
vinst, da ag.
Men forvaltem va allt kloker an si. Han satt opp e handelsbo, for han sa att vi folk skull ha’t litt bekva- mer, satt vi int behofd gi si lang vag, nar vi skull kop mjol 4 kaffi. Han skull bar dra 4 pi Iona, sa'n, for hor gang vi kofft no. A si gjord’en ett kuntrakt ma oss, att vi int skull ha handel pi no ann stall — den, som da hadd, skull bli oppsagd, sa’n.
Pi da vis feck’en ma en gang mast hel sockna te k6p allt di behofd i bolaggsboa. Da ble e ny bolaggs- Men forvaltem va int ndjd anda han. Han satt opp prisa ma ett or mer per skilpunn an di hadd haliers i handelsboan, i pi da vis feck statran a sigran betal mer for sett husbehof ma minner Ion an ann folk. Da ble ocksi bolaggsvinst.
Ja forvaltem hadd fall allt mang fler satt te gar bolaggsvinst; 1 sigran bynnt allt 4 flott iffri bruke 4 far te Amerika. A nir da le pi, si gjord allt bolagge kollbott, fastan att en skull tock, att ma ett tock rej- ment 4 tocka go bolaggsvinst skull da allt gi bra. Mal- lerti va int just forvaltem no fatti, nir’n flott iffra Bjorkstafors, men han hadd fall funn pi noa ny metod ot sa — for te gar ny metoder da va just forvaltems sak
— 38 —
da, 4 en owerhowlianste klok kar va’n, da va int en ve Bjorkstafors, som veil nek for da, fast att di int hadd just non fordel t4’t.
Gustaf Froding.
Fastmanskope.
A Kajsa p4 Barg hadd’ en fastman hett’ Palle, filo filibo filibombombom . . . Men Lena p4 Ussru vilP ha'en i stalle. Filo filibo filibom.
Ja’ lover, sa Lena, att om du vill slapp’en, filo filibo filibombombom . . . S4 gir ja’ dej no som ska fall’ dej p4 lappen. Filo filibo filibom.
ML gore, sa Kajsa, ja’ ska allt fundere;
filo filibo filibombombom . . . Om tie reksdaler vi kan ackedere.
Filo filibo filibom.
A Jess da. sa Lena, a mannischa gala?
filo filibo filibombombom . . . Sa dyr va foil allri en fastman i vala.
Filo filibo filibom.
Ja’ vet int, sa Kajsa, jusst prise per stocke. filo filibo filibombombom . . . Men hallta foil allri kan kan vare for mocke
Filo filibo filibom.
Pytt vackert, sa Lena, han ska int var’ skraler filo filibo filibombombom . . . Den kharn, som betales ma famm reksdaler.
Filo filibo filibom.
Da va e maduse, sa Kajsa, te prute!
filo filibo filibombombom . . . Du vill foil int gi en reksdaler te slute?
Filo filibo filibom.
D'a ondt atter panninger, Lena te gnalle, filo filibo filibombombom . . . Ja’ gir dej mett nattelduksforkla for Palle.
Filo filibo filibom.
F4r ga da, sa Kajsa, da lonns int te strcte, filo filibo filibombombom . . . Fast n8ck vet ja' da, att dett forkla a slete.
Filo filibo filibom.
Men Kajsa ma klae geek hemm4t a flinte:
filo filibo filibombombom . . .
“Den fastman skull' mannischa gam’ f4tt for inte.
Filo filibo filibom.
"A om da int allers hadd’ blett noa r4 ma’n, filo filibo filibombombom . . . SkulP Ja’ gitt ett forkla te a bli 8 ma’n.”
Filo filibo filibom.
&
F. A. Dahlgren.
Saras funderingcr.
D’a konnstitt lell mi danne Svann dar not:
har ser ja’ hommen gi a vanke, men allri sijer han te mej ett ol, han bare giutter gommen planke.
Hva kan han ba for ame jamt hit sor?
Da unnrer ja’, si ska’el kan sprecke.
Int har han noe arbett ha* tf gor’, ' te minsten int sju dar hor veclre.
A inga jante halier mer an ja’
da bor har bil ot danne lea ; om har forbi han te a tos gir sta, si gir han allt en krokvag te’a.
Besonnlitt a da att han ska sa dar glomm’ pi mej unnre ygnebryna;
i nar i gir ja’ necka ot'en har, kors hva han di ble rd i syna !
Tank, om han skull’ ha arne bar’ te mej ? A ja, da vor’ foil int si rase;
ja’ a int recktitt uttack, kan ja' saj’, da sig ja’ noss i spaijelglase.
Men skamms han te i frie, di a bast ja’ hjalper hommen fri den pligen.
Mi gore 1 Nar han konuner hit harnast, si ska ja’ flyge pi’n i frig’en.
F. A. DaUgren.
— 41 — Par Erssas friing.
Par Erssa te arbett’ va duckti a rosk, hadd’ modi fortjanst pi te ploj' i te trosk’.
Di kail’ hommen Tjyv-Par, for ejyver hadd' stol’
en gang hva han igd', jamt hvar aveli smol’.
Men Par ble int skamnom ; han snok’ som en korp i tjana igen, si han kofft’ sej ett torp.
Dar tockt’ han ble ledt te gi esam i mork’, tankt’ skaff sej e karng bi formoga a hork.
I Ncrsoskna* fanns da e jant’, feck han hor’, mi den han kunn’ recktitt pi kaka fi smor : ho igd’ dar e stoge i int va ho pank, di sa ho hadd’ hunnra reksdaler i bank.
Foil va ho int anna sa dajli som ful, men styvraan va vackre, fast syna va gul ; i foil va ho nollitt mer gammel an ong, men ira vog intno imot hennes pong.
E ticka kunn’ Par allt vill* ha, om han fang’ ; men forrest lell da va pocka sak te ha drang, si att han kunn’ stall’ sej mot janta litt tvar i skrappe ma da han va hossbonne-khar.
Han smord’ sej ma flot bi om hake i munn, slog brannvin pi klara da mast’ som han kunn’ ; sann geek han pi byggda te staschle sej drang, i naggum han halier trangd’ om te gi lang’.
— 42 — Bonngutera skack' sej som floger krinm smet, nar staschlcm di s4g va i syna sS fet, 4 kannd' holla da osa Stti’en sa fresst : den hossbon pa brannvin a flask hadd' int brest.
Par feck sej en drang bar' for foa 5 klar, sann tvatt’ han birt flote 4 slog unjifar pS troja e -fingerbor iderkulang a stovvla St Ncrsockna, styv som a stang.
Han klev in te Lisa, & ho sa : gudag t hvar a danne mannischa hemme pi lag? — A jo kors, ma vete, ja’ i foil en khar, som hetter Par Erssa i Rannsatt, sa Par.
MS da da? sa Lisa; dS skull' da kunn' hann'.
att sojlvcste Tjyf-Par a ute pS ranrt. — A ja kors, da a allt sa recktitt, sa Par;
hvalls a da ma halsa a matlusta bar?
Jo tacker, sa Lisa, da knaller foil te ; hva har han for ame har bfil ot vinn le ? — Ja, gronner allt pa te fS karage, sa Par, , om bar da kan hamp’ sej forutta besvar.
Ja' unnrer, sa Lisa, hva mo' da kan var’, som nu han har liggnass pS kestbotten kvar ; men alters ja’ hort att da sSlless a vol’, itt kesta den ha foil allt tjyvera stol’.
— 49 —
A ja kors, sa Par. da naek a pa da vis’;
nu Sger ja’ bar’ ett par kor S en gris S torp bar, ett enda, Gu nS mej sS vesst, a panningaan har ja' i skip, int i kest’.
A jetta, sa Lisa 4 slog sej pS ISr’, da va foil da grommerst' ja’ blankt hort i Sri En tSckenen khar kunn' allt mange vill ha, 4 ja vasch, sa gala vor’ te 4 ma ja’.
SS ta mej, sa Par, 4 lott bas’ i ett kastl — N'aj holt da, sa Lisa, Gu skop inga hast. — Asch, sol’ int ma lorrten, sa Par, ja’ har brSdt, for drangen holls esam ma torp', sann ja’ gStt.
A saten, han te 4 ma drang sej bestSr!
Sa Lisa 4 slog sej p4 bagg’ sine lar ; dS tanker ja’ agg han bestir sej e pig’, a d4 blir ja’ pocka for Tjyv-Par te nig’.
S4 nig da, sa Par, ja' ska bock’ mej i stall’
4 tack' for go fagne 4 sije farvall. — Han loddes var’ rasen, han fnos 4 han snork’
a lag" sej pS dorra da forrterst’ han ork’.
Men Lisa kytt’ atter som hadd’ ho vor' gain 4 gnall : hva i alle di skamm g4r ot karn ? Ja’ mennt intno ann’ ma di ola ja’ sa, an om han vill ha mej, s4 tack ska han ha.
— 44 —
Par stana ve grinna, men titt' sej int om, fast Lisa ho smattra kav annsom e tromm’.
Scsst sa ho: ja' ager foil hunnra i bank, men tar’en sa gam’ som e ko vill ha drank.
Far g3 da, sa Par, skaff’ hit klSckSm i flang te skriv’ oss kunntrackt p3 en t&cken mojang, att Lisa i Nersockna tehor i host Par Erssa i Rannsatt ma fast 5 ma lost.
A klackam kom dit? a kunntrackt’ ble galant, 3 Par han ga Lisa en koss te prisant.
Sann torka han mu’n 3 satt bena i gang i klev hemmot Rannsatt sa styv som a stang.
F. A. Dahlgren.
Solsparasolle.
A Stina a Matts for te StSckolm allt vail, dar Stina ble jommfru 5 Matts ble-gisall.
Ho hadde nar hommen sa mocke 3hoIl, han ga’a e sak kalles solparasoll.
D3 langta ho bare att sdndan skull’ bli, sa leditt ho fenge fra tjanstas bcsmi 5 kunn' ga i sta’n ot hvart aveli lioll 3 stasse s3 fin ma sett solparasoll.
A sonda pS sonda da ble vesscli, men allri den da'n noa sol vill’ da bli, 3 Stina ho tockt’ allt da va’ b31 i stoll te klive i molvar ma solparasoll.
— 45 — Ho ldaga for Matts: "Ja, umojlitt forstar hva skamm da a vole ma sola i 3r ; ho g3r in i molna, da uttacke troll, nar ja’ ska g3 ut ma mett solparasoll.
Men Matts, som va ratt en fdrst3ndiger khar, han sa : "Ja, du skiner sa dajli 3 skar, att nar du g3r ut, se dS tanker ja' foil jusst sola behovver ha solparasoll.
F. A. Dahlgren.
Meklamante.
Ja’ feck en sv3r kalek te Britt ve Monkfors bruk.
Forrst ble ja’ skran 3 blek 3 sanna ble ja’ sjuk.
Ja’ hadd' en uttack vark i hjarte natt 3 dag ; da va annsom en mark skull’ ligg* i brost’ 3 gnag’.
Ja’ geek te Britt 3 frSg', om hjolp ja’ dar kunn’ f3.
Naj, sa-o, t3cken pl3g’
forst3r ja’ mej int p3.
D3 geek ja’ te Filipsta p3 abbetek' 3 fr5g’, om mecklamant da va te f3 for t3cken pl3g’.
48 — Di ga mej i cn kopp e >.il!je, sur & besk.
Da feck ja’ kaste opp A &anna ble ja’ freak.
F. A. Dahlgren.
L . A m
48 — Di ga mej i cn kopp e >.il!je, sur & besk.
Da feck ja’ kaste opp A &anna ble ja’ freak.
F. A. Dahlgren.
