STJÄRNHIMLEN JANUARI MARS 2019

(1)

04 2018

T I D S K R I F T F Ö R S V E N S K A M A T Ö R A S T R O N O M I S K F Ö R E N I N G O C H A N S L U T N A L O K A L F Ö R E N I N G A R . I S S N 1 6 5 1 - 6 3 4 6 N R . 4 2 0 1 8 Å R G Å N G 3 7

BÖRJA

FOTOGRAFERA NORRSKEN!

TIMO KARHULAS UNIVERSUM

STJÄRNHIMLEN JANUARI–MARS 2019

AMATÖRASTRO- NOMISK INBLICK I STJÄRNORNAS BARNKAMMARE

(2)

Daniel Söderström, Johan Warell och Fredrik Silow. e-post: redaktion@saaf.se. Ansvarig utgivare och faktagranskning: Johan Warell.

Grafisk formgivning & bildredaktör: Fredrik Silow. Redaktör för ”Stjärnhimlen”: Anders Wettergren. Korrektur: Gunnar Lidström. Tryck:

Exakta Vindspelet, Borås. Artikelbidrag: Artiklar och bilder liksom titelförslag och manus till

Telescopiums temanummer Fokus är välkomna till Telescopium när som helst, och skickas in till redaktionen på redaktion@saaf.se. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta ner och redigera insända bidrag. Insänt material kan komma att publiceras på SAAF:s hemsida (www.saaf.se) eller i SAAF:s andra publikationer, om inte annat är överenskommet. Annonser: annonser@saaf.se.

Manusstopp: Inga fasta manusstopp.

Utgivningsplan (Telescopium och Fokus): Nr 1: 10 mars. Nr 2: 10 juni. Nr 3: 10 sept. Nr 4: 10 dec. Mer information om utgivningen ges på SAAF:s webbsida. Provexemplar: Kontakta redaktionen på redaktion@saaf.se, skickas som pdf. Adressändring: Meddela SAAF:s kassör, kontaktuppgifter ovan.

SAAF, Svensk AmatörAstronomisk Förening är en rikstäckande förening vars verksamhet syftar till att främja praktisk amatörastronomi och att sprida intresset för astronomi i landet. SAAF är en ideell förening, vars medlemmar arbetar utan ekonomisk vinning. Alla med astronomiskt intresse är välkomna som medlemmar.

Anslutna föreningar: Följande föreningar har Telescopium som medlemstidning: Astronomiska Sällskapet Aquila Kristianstad, Avesta Astronomisällskap, Borås Astronomisällskap, Grönhögens Astronomiska Förening, Mariestads Astronomiska Klubb, Norrköpings Astronomiska Klubb, Uppsala AmatörAstronomer. Mer information och kontaktuppgifter finner du på SAAF:s hemsida www.saaf.se..

Medlemskap: Som medlem i SAAF erhåller du våra skrifter Telescopium och Fokus, totalt fyra nummer per år. Som medlem kan du även ansluta dig till SAAF:s sektioner och delta kostnadsfritt på de träffar som SAAF anordnar. Du blir medlem i Svensk AmatörAstronomisk Förening genom att betala in årsavgiften på plusgironummer 904 56-5 eller bankgironummer 386-5300. Mottagare

av betalningen är SAAF. Du kan även betala med kort eller via PayPal i SAAF-butiken (www.saaf.

se/butiken.php). Adressändring: Meddela SAAF:s kassör (se kontaktuppgifter för styrelsen).

Medlemsavgift: Vuxna (över 18 år): 250 kr (1 år), 430 kr (2 år), 630 kr (3 år). Ungdomar (18 år eller yngre): 140 kr (1 år), 230kr (2 år), 330 kr (3 år).

Europa och världen: 360kr (1 år). För anslutna lokalföreningar gäller andra avgifter.

Sektioner: Astronomihistoria: Johan Kärnfelt, Bockhornsgatan 7A, 413 17 Göteborg, 0768-979763, johan.karnfelt@saaf.se och Gustav Holmberg, KarlXI-gatan 8A, 22220 Lund, 0703-277810, astronomihistoria@saaf.se. Djuprymd: Mikael Anderlund, Börringevägen 107, 23333 Svedala, 0760-84 8477, djuprymd@saaf.se. Solsystemet:

Johan Warell, Lindby 229, 27493 Skurup, 0706- 49 47 31, e-post: solsystemet@saaf.se. Variabla stjärnor: Tomas Wikander, Bogservägen8, 784 77 Borlänge, 0243-211513, e-post variabler@saaf.se.

Läs mer om sektionerna på www.saaf.se/sektioner.

Styrelse: Ordförande: Johan Warell, Lindby 229, 274 93 Skurup / 0706-494731, johan.warell@

saaf.se. Vice ordförande: Fredrik Silow, Erik Dahlbergsgatan 6, 222 20 Lund / 0762-615162, fredrik.silow@saaf.se. Sekreterare: Gustav Holmberg, KarlXI-gatan 8A, 22220 Lund / 0703- 277810, gustav.holmberg@saaf.se. Kassör: Gunnar Lidström, Ringensons väg 12G, 731 42 Köping / 0221-23198, gunnar.lidstrom@saaf.se. Ledamöter:

Anders Lindquist, anders.lindquist@saaf.se.

Anders Wettergren, anders.wettergren@saaf.se.

Daniel Söderström, daniel.soderstrom@saaf.se.

Robert Wahlström, robert.wahlstrom@saaf.se.

Torbjörn Holmqvist, torbjorn.holmqvist@saaf.se.

Hemsida: www.saaf.se. Redaktör: Johan Warell.

Systemadministratörer: Robert Wahlström och Anders Lindquist.

SAAF diskussionsforum: Astronet.se, 3689 medlemmar. Administratör: Robert Wahlström.

SAAF på Facebook: 893 följare.

www.facebook.com/

SvenskAmatorAstronomiskForening.

Administratör: Fredrik Silow.

Framsidans bild: Norrsken fotograferat på Fiskaruddens naturresarvat, Herräng den 7 oktober 2015. Bilden tillhör artikeln på sidan 4–9 och är även vinnarbild i tidningen Kamera & bilds norrskensfototävling 2015.

Kamera: Canon EOS 5D Mark III, monterad på stativ. Objektiv: 16 mm vid bländare 2,8.

Exponeringsdata: 4s vid ISO 1250. Fotograf:

Staffan Holmberg, Herräng.

4 10 12

16 17 24 BÖRJA

FOTOGRAFERA NORRSKEN!

TIMO KARHULAS UNIVERSUM STJÄRNHIMLEN JANUARI — MARS 2019 VÄRT ATT NOTERA AMATÖRASTRONOMISK INBLICK I STJÄRNORNAS BARNKAMMARE GALLERIET

(3)

Jag återkommer ofta till det perspektiv på livet och vår tillvaro på jorden som stjärnskådandet ger oss. Det händer mycket ute i universum som inte tar någon som helst notis om vad som pågår på jorden. Här — på en liten stenkula runt en normal stjärna bland oräkneliga andra stjärnor i en av armarna på en galax, en bland oräkneliga andra i universum — har vi ibland stora problem att ens samsas.

Ta en stund under natthimlen utan teleskopet eller kikaren och begrunda din plats bland alla stjärnorna. Om Orion är uppe kan du spana mot svärdet och Orionnebulosan. Där pågår en intensiv nybildning av nya stjärnsystem. Ljuset som når dina ögon har varit på väg i drygt 1300 år. Det är mycket fascinerande att man med ett amatörteleskop kan skåda dessa stjärnors barnkammare, vilket ni kan läsa mer om i Lars Zetterlunds och Peter Roséns artikel i detta nummer. Har du tur när du går ut under stjärnhimlen kan du få se ett norrsken, ett skådespel som slår det mesta med sina färger och sin dynamik. Staffan Holmberg visar i sin artikel hur du kan föreviga skådespelet med enkla medel. Som om inte det var nog bjuder detta nummer även på en intervju med årets Margareta Westlundpristagare, Timo Karhula, som berikat sitt eget och andras liv genom att observera, analysera och dokumentera djuprymden — men framförallt genom att bara tillåta sig njuta av allt det mänskliga ögat kan uppfatta.

Sist men absolut inte minst får ni med detta nummer den unika årskalendern som Anders Wettergren gör varje år med hjälp av André Franke. Alltsammans i snygg förpackning skapat av helt ideella krafter — för att du enklare ska kunna begrunda världsalltet.

Redaktionen genom Daniel Söderström

ENKELHETENS STORHET

Ledarskribent: Daniel Söderström. Telescopiumredaktionen (från vänster i bild ovan) består av redaktörerna Johan Warell som även är ansvarig utgivare, Fredrik Silow och Daniel Söderström.

Telescopiumredaktionen

LEDARSIDAN

(4)

(5)

Vad behöver man tänka på när man ska fotografera norrsken? En lyckad norrskensbild föregås enligt mig av ett gediget förarbete. Du bör ha rekognoserat ett par platser som har olika förutsättningar för fotografering av norrskenet. Då har du lite att välja på när norrskenschanser finns.

Att tro sig veta ett bra ställe att fotografera på, utan att ha varit där och rekognoserat i dagsljus är att slösa bort ett bra tillfälle för en lyckad bild.

VA L AV P L AT S

Vilka platser ska man då leta efter i dagsljus? Det beror på vad man vill uppnå med sin norrskensbild. Personligen eftersträvar jag variation i mina bilder. Ett bra norrsken är alltid ett bra norrsken men bilden kan bli ännu bättre om platsen har en förgrund, silhuett, detalj eller något annat som förstärker norrskenet, t.ex. ett stort träd som står

ensam på ett fält, fina stenar i strandlinjen eller varför inte ett fordon. Här belönas du om du är kreativ.

Man ska också tänka på mellanskiktet, det vill säga det som finns mellan förgrund och norrskenet. De vanligaste mellanskikten är berg, vatten och skog. Det mest effekt- fulla du kan välja på är en stilla vattenspegel eller frusen is, då norrskenet ofta reflekteras i detta och skapar en spegelbild av himlen. Bakgrunden är oftast där norrskenet befinner sig, men även denna kan kompletteras med berg eller landskap.

B E R E D S K A P

Se till att du alltid är förberedd på att snabbt kunna åka ut när chansen att fotografera kommer. Med det menar jag att kameraväskan ska vara packad, batterierna till kameran laddade och minneskortet istoppat. Ha gärna

BÖRJA

FOTOGRAFERA NORRSKEN!

Att fotografera polarsken, eller norrsken, är en beroendeframkallande

fotografering. När man lärt sig grunderna och ser resultaten vill man ut och fotografera igen, trots att det sker när man borde sova. Att planera inför en norrskensnatt är en viktig framgångsfaktor, men se också till att du har roligt och dela gärna din upplevelse med någon kamrat.

Bilden: En fyr i förgrunden på Singö i norra Roslagen den 18 mars 2015, tagen med en Canon EOS 5D Mark III på stativ.

Objektiv: 16 mm vid 2,8. Exponeringsdata: 8 s vid ISO 1600.

Fotograf: artikelförfattaren.

Staffan Holmberg är fotograf och bor i Herräng i Roslagen. Han fotograferar det mesta men norrsken och astrofoto är det som lockar mest. De flesta norrsken fotograferas hemmavid utmed Upplandskusten, men det blir även turer till norra Sverige och Norge. År 2015 vann han Kamera & bilds omröstning om bästa norrskensbild. Instagram:

@Staffan_Holmberg.

STAFFAN HOLMBERG

SA AF, Herräng

(6)

även en liten väska packad med lämpliga kläder som du tar med dig när du åker. Själv använder jag oftast en skoteroverall med vinterkängor och en varm mössa med öronlappar.

För att veta när det finns möjlighet att se norrsken behöver du hjälp. Mitt bästa tips är att du följer en sida på Facebook som heter Norrsken Sverige och som drivs av ett gäng härliga grabbar från Gotland med omnejd.

På denna sida är de väldigt duktiga på att tolka de värden som rymdsonder mäter och på så sätt kunna förutspå när möjlighet finns att se norrsken. Vill man själv tolka dessa värden finns det två hemsidor som är användbara:

www.spaceweatherlive.com och www.swpc.noaa.gov.

U T R U S T N I N G

K a m e r a : Generellt använder man systemkameror för att kunna ställa in kameran manuellt. Det viktiga är att kameran är ljuskänslig (har bra ISO-egenskaper). Det man kan säga generellt är att med lite dyrare kamera följer ofta bättre ISO-egenskaper, vilket ger mindre brus i mörka bilder. Med dagens teknikutveckling blir mobilka- meror och kompaktkameror bättre hela tiden, därför kan även dessa fungera vid starka norrskenstillfällen. Men det bästa är när man kan ställa in kameran manuellt.

O b j e k t i v : Ju ljuskänsligare objektiv desto bättre.

Rekommendationen är normalt bländare 2,8 eller större.

Vanligen använder man vidvinkelobjektiv, med en brännvidd i spannet 8–30 mm. Ett vanligt förekommande objektiv har brännvidden 14–24 mm. Man bör välja

6 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8 B ö r j a f o t o g r a f e r a n o r r s k e n !

F o r t s ä t t n i n g f r å n f ö r e g å e n d e u p p s l a g .

Panorama av fem bilder ut över havet från Herräng vid Upplandskusten taget med en Canon EOS Mark III den 23 augusti 2016. Objektiv: 24 mm vid bländare 2,8.

Exponeringsdata: 8 s vid ISO 1600. Fotograf: artikelförfattaren.

(7)

objektiv med en fast brännvidd, alltså inget zoomobjektiv, då dessa i regel är sämre.

S t a t i v : Det krävs ett stadigt trebensstativ så att du inte får rörelseoskärpa. Att prova hålla kameran i handen är dömt att misslyckas.

H j ä l p m e d e l : Fjärrutlösare eller möjlighet att ställa kameran på timer i cirka två sekunder. Pannlampa eller ficklampa är också viktiga för att hitta till din fotoplats och för att ställa in kameran.

Övrigt som är bra att ha: Sittunderlag, termos med varm dryck, telefon eller surfplatta för att titta på prognoser samt en likasinnad fotokamrat, då det kan vara ensamt i mörkret ibland. Att ha någon att dela fototillfället med höjer oftast hela upplevelsen. Och det ska vara roligt

att fotografera, annars drar man sig för att åka ut och försöka.

K A M E R A I N S TÄ L L N I N G A R

När jag kommer till platsen där jag ska fotografera ställer jag in kameran på ett högt ISO-värde, 1600–4000, och en exponeringstid på 25 sekunder. Detta gör jag oftast i början av kvällen då det i regel är lite ljus kvar på himlen, vilket gör det svårt att se norrskenet med blotta ögat. Det är nämligen så att kameran ser norrsken bättre än vad ditt öga gör. Du måste även ställa in fokus på norrskenet.

Ett bra sätt är att försöka hitta en stark stjärna i live view (kamerans display) och förstora upp den så många gånger du kan. Därefter ställer du fokus manuellt. Man kan även lära sig var man har fokus genom att prova att ställa

(8)

in skärpan på molnen under dagtid och markera med en tejpbit på objektivets fokusring. När du sedan lyckats hitta ett norrsken använder du ISO 1600 och ställer in exponeringstiden efter de förutsättningar som råder.

Kan du fotografera i råformat med din kamera är det att föredra då du kan redigera bilderna i datorn när du kommer hem. Ladda då ner bilderna i Lightroom, Photoshop eller likvärdigt redigeringsprogram för att finjustera dina bilder och skapa jpeg-bilder för sociala medier eller tryck.

Det går dock även att fotografera direkt i jpeg-format.

L J U S F Ö R O R E N I N G A R

Med ljusföroreningar menar vi oftast gatubelysning eller ljus från platser som belyser himlen. Detta ljus är ofta en nackdel då det försvagar norrskenet. Eftersträva en så mörk plats som möjligt utan störande ljuskällor mot norr.

T I D E R

Generellt säger man att norrskenssäsongen är från augusti till mitten på april. Det beror lite på var du befinner dig, men det krävs att himlen är mörk (att det är astronomisk natt) för att du ska kunna se norrskenet. Själva norrskenet kan uppträda året om, men är himlen för ljus så ser du inget. Tiden på dygnet varierar givetvis med årstiden men på hösten brukar 22.00 vara en bra tid att åka ut då det inte är tillräckligt mörkt innan. Kommer vi fram emot vintern kan du åka ut tidigare, runt 20.00–21.00.

Tiden på dygnet då norrsken oftast är som bäst är mellan 23.00 och 24.00, men det finns många undantag från den regeln.

S A M M A N FAT TA N D E R Å D

Planera din fotoplats väl, var beredd när tillfälle ges och gå ut i tid. Glöm inte att klä dig varmt, ta med varm dryck och något att tugga på så kommer du att lyckas bättre med ditt norrskensfotograferande. Att delta i en norrskensworkshop eller läsa litteratur i ämnet är ett bra sätt att påskynda din utveckling.

Lycka till!

8 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8 B ö r j a f o t o g r a f e r a n o r r s k e n !

F o r t s ä t t n i n g f r å n f ö r e g å e n d e u p p s l a g .

Tallar på Singö i norra Roslagen avtecknar sig mot ett norrsken den 18 mars 2015. Bilden är tagen med en Canon EOS 5D Mark III på stativ.

Objektiv: 16 mm vid bländare 2,8.

Exponeringsdata: 8 s vid ISO 1600.

Fotograf: artikelförfattaren.

(9)

10 11 12

7 8 9

”Eftersträva en så mörk plats som möjligt utan störande

ljuskällor mot norr.”

(10)

(11)

Alla som följt Timos artiklar i Telescopium vet att hans största intressen inom astronomi är djuprymdsobjekt (deep sky) och kometer, en kombination vars koppling kanske inte är alldeles uppenbar.

– Även om kometer är objekt i solsystemet har de samma karaktär som djuprymdsobjekt när man observerar dem. Jag brukar säga att de är djuprymdsobjekt som rör på sig, förklarar Timo.

Timo blev intresserad av astronomi redan i sin barndom, i början på sjuttiotalet. En fascination för det övernaturliga och i synnerhet flygande tefat ledde honom in på litteratur om rymden.

F Ö R S TA O B S E R VAT I O N E N

I 14-årspresent fick han en 60 mm-refraktor. Det första objektet som han riktade sitt nya instrument mot var dubbelstjärnorna Mizar i Karlavagnen och Epsilon Lyrae, dubbelstjärnan. Han tittade även på Saturnus ringar, Mars polarkalott

och Jupiters månar. Efter det var han fast.

– Jag minns att det var en total månförmörkelse första veckan efter att jag fått mitt teleskop. Jag var ute med min mamma och styvpappa i husvagnen och gick ut för att se för- mörkelsen. Då var jag lite mörkrädd, men är nu sådan att jag snarare söker mig till mörkret och trivs där.

–Lyckligtvis har jag från första början fört loggbok (”Nattbok”) över alla relevanta astronomiska observationer jag gjort. Jag indexerade

TIMO KARHULAS UNIVERSUM

Timo Karhula har observerat stjärnhimlen i över fyrtio år. Det har blivit många galaxer och nebulosor, så pass många att det är svårt att hitta djuprymdsobjekt som Timo inte har sett. Han vill se objekten med egna ögon och observerar

därför uteslutande visuellt, vilket ger honom rejäla utmaningar, som att se enstaka stjärnor i Triangelgalaxen. I år tilldelas han Margareta Westlundpriset för ”sina väldokumenterade visuella observationer av djuprymdsobjekt och kometer, särskilt upptäckterna av stjärnhoparna i Karhulalistan och ’Magellans spöke’”.

Bilden: Timo Karhula där han trivs som bäst — vid observatoriet. Här vid Stjärnstugan i Åkesta norr om Västerås. Foto: Gunnar Lidström.

Daniel Söderström är chefredaktör för Telescopium och var med redan i tidningens begynnelse i mitten av 1990-talet. Han har precis skaffat sig ett go-to-teleskop för att kunna få ut lite mer av de få mörka och klara nätter som erbjuds under året.

DANIEL SÖDERSTRÖM

Redaktör Telescopium/SA AF

FORTS. PÅ SID 14

(12)

1 2 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8

Stjärnkartan gäller för dessa tidpunkter och visar även eventuella planeter. Observera att månen inte finns med. Svensk sommartid markeras: SST. I övrigt gäller svensk normaltid.

1 januari kl.23 15 januari kl.22 1 februari kl.21 15 februari kl.20

1 mars kl.19

15 mars kl.18

Vid årets början lämnar höststjärnorna med Pegasuskvadraten i spetsen scenen på västerhimlen. I området kan vi se Uranus och Mars. Mars kan ses hela kväl- larna och de kommer nära varandra i februari.

Under perioden dominerar de praktfulla vinterstjärnbil- derna söderhimlen. Under perioden januari till mars så har vi Orion någonstans i söder under kvällstid och runt den återfinns alla de fina vinterstjärnbilderna. Orions bälte pekar ut Stora Hunden nedanför och Oxen ovanför. Ovanför Oxen och delvis sammanhängande med den tronar Kusken.

Öster om Orion hittar vi Lilla Hunden och Tvillingarna.

Bland vinterstjärnbilderna finns en oslagbar uppsättning av förstamagnitudsstjärnor. I gruppen finns ingen mindre än stjärnhimlens ljusaste stjärna, Sirius.

I mars börjar kvällarna snabbt ljusna och Orion försvinner i skymningsljuset framåt vårdagjämningen. Man kan samtidigt se vårstjärnbilderna, med Lejonet i spetsen, komma högt upp i sydost med Stora Björnen vakande ovanför.

S TJÄ R NHIMLE N JA N UA R I — M A R S 2 019 L AT. 60 ° N

NOR R

SÖDER 3

Ö

1 BE TE LGEUSE

Betelgeuse är bland de stjärnor på vinterhimlen som man upplever som rödast för blotta ögat. Ännu mer tydlig blir färgen i kikare eller teleskop. Betelgeuse är en röd superjättestjärna av den allra största klassen, stor nog för att rymma planeten Mars bana runt solen. Storleken gör dess atmosfär tunn och relativt sval, därav den röda färgen. Betelgeuse befinner sig precis i slutskedet av sitt liv och kan i en nära framtid explodera som en supernova.

I så fall skulle den kunna bli ljus som fullmånen under några veckor, varefter den skulle tyna bort. Efter det skulle Orion vara en ljus stjärna mindre.

2 ME S SIE R 3 5

Messier 35 är en av vinterstjärnhimlens finaste öppna stjärnhopar. Den kan under bra förhållanden ses som en ljussvag fläck för blotta ögat. I kikare börjar man se enskilda stjärnor medan teleskopet avslöjar hundratalet stjärnor.

STJÄRNHIMLEN

1

Anders Wettergren, NAK/SA AF anders.wettergren@saaf.se

PLE JA DE R N A

Plejaderna i Oxen är stjärnhimlens antagligen mest omtalade stjärnhop. Kallas ibland Sjustjärnorna även om de flesta bara brukar se sex stjärnor för blotta ögat.

Hur många ser du? Många fler syns i kikare eftersom Plejaderna egentligen innehåller fler än 100 stjärnor.

4 2

(13)

Månens faser januari, februari och mars 2019. Svensk sommartid markeras: SST. I övrigt gäller svensk normaltid.

MÅNEN

Från vänster till höger: Merkurius 8" (1 mar kl 08.30).

Venus 23" (15 jan kl 07.00). Mars 6" (1 feb kl 20.00).

Jupiter 34" (1 feb kl 06.30). Saturnus 16" (31 mar kl 04.30). Uranus 3,6" (1 jan kl 19.00). Neptunus 2,2"

(1 jan kl 18.00).

PLANETERNA

NOR R

SÖDER

4 V

GALAX

ÖPPEN STJÄRNHOP KLOTFORMIG STJÄRNHOP PLANETARISK NEBULOSA NEBULOSA

1:A MAGNITUDEN 2:A MAGNITUDEN 3:E MAGNITUDEN 4:E MAGNITUDEN 5:E MAGNITUDEN

Nymåne 6 jan 02.29

Första kvarteret 14 jan 07.46 Fullmåne 21 jan 06.17 Sista kvarteret 27 jan 22.12

Nymåne 4 feb 22.04

Första kvarteret 12 feb 23.26 Fullmåne 19 feb 16.53 Sista kvarteret 26 feb 12.29

Nymåne 6 mar 17.05

Första kvarteret 14 mar 11.26 Fullmåne 21 mar 02.43 Sista kvarteret 28 mar 05.11 Solsystemsobjektens symboler: Fr.v. solen, Merkurius, Venus,

månen, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus.

ME S SIE R 4 2

Messier 42 eller Orionnebulosan är vinterhimlens mest kända nebulosa. Nebulosan är en stor bubbla av glödande gas som upphettas av en stjärngruppen Trapetset, som ligger inuti. De fyra ljusaste stjärnorna i gruppen är lätta att se i mindre teleskop och de bildar en trapetsform, därav namnet.

1’ (bågminut) Bilderna visar planeternas relativa storlekar och orienteringar vid bästa observationstid. Planeterna återges rättvända med horisonten som referens.

Svensk sommartid markeras: SST. I övrigt gäller svensk normaltid.

3

(14)

observationerna på så sätt att jag har noterat på vilka sidnummer i mina häften jag sett respektive objekt eller refererat till dem. Sedan 1996 loggar jag allt digitalt med fritext och jag är noggrann med att ta regelbundna säkerhetskopior.

KO M E TJ A K T O C H S TJ Ä R N H O PA R

I början på 1980-talet var kometen Encke synlig och Timo sökte information om hur och var han kunde se den. Informationen om kometer som fanns att tillgå på den tiden var inte den bästa och många gånger var kometen borta redan innan man vis- ste att den skulle synas. 1980 trodde han att han sett Encke, men det visade sig vara stjärnhopen Upgren 1 i Jakthundarna.

– Jag kallar Uppgren 1 skämtsamt för ”Karhula 0” i min lista över asterismer och stjärnhopar som jag råkat upptäcka sedan dess.

Han fick vänta till året därpå innan han fick syn på sin första komet, Panther (C/1980 Y2), som befann sig intill Polstjärnan. Men tack vare

”kometobservationen” fick han upp ögonen för stjärnhopar. Timo upptäckte att många stjärnhopar inte var katalogiserade och påbörjade sin ”Karhulalista” över stjärnhopar, där storlek och koordinater katalogi- seras, något han har fått internatio- nellt erkännande för.

Astronomiintresset utvecklades och Timo var i slutet av 1980-talet med och startade Västerås astronomi och rymdforskningsförening, VARF, som fick överta Åkestaobservatoriet,

vilket grundades av amatörastrono- men Åke Odelberg år 1939.

M Ö R K A H I M L A R

Om man ska observera ljussvaga djuprymdsobjekt krävs mörka stjärn- himlar. Timo bor i Virsbo utanför Västerås, där han har ett teleskop och ett litet observatorium. Men ljusförhållandena är inte de bästa, även om det blir tillräckligt mörkt för att kunna se Zodiakalskenet.

Riktigt mörka himlar hittar Timo istället i sitt ”andra hem”, på den torra och klara västkusten i Australien.

Innan Timo föddes emigrerade hans pappa till Australien. Hans mamma bodde också där i några år, men flyttade senare hem till Finland, där Timo föddes. Hans föräldrar skiljde sig när familjen flyttade till Sverige när Timo var tre år och han hade endast sporadisk kontakt med sin pappa i Australien. Han fick senare i livet tätare kontakt med sin pappa och har besökt honom många gånger i Geraldton i västra Australien. När hans pappa gick bort år 2006 ärvde han sin pappas radhuslägenhet och gör nu täta besök på Australiens västkust för att observera.

Över fyrtio år av observerande har lett till att Timo betat av många objekt på himlen. Alla Messierobjekt såg han under sin första resa till Australien i slutet av 1980-talet – ja alla utom två, som han tog när han kom hem till Virsbo. Alla Herschel 400-objekt (och Herschel 400-2) har han också sett. Nu har han tagit sig an hela Herschellistan på 2514 objekt.

M A G E L L A N S S P Ö K E

Under sina resor till Australiens mörka stjärnhimlar har Timo även utforskat det så kallade Magellanska spöket. Det är ljussvaga dif-

fusa stråk som utgår från det Stora Magellanska molnet och sträcker sig till Vintergatan. Magellanska spöket har varit ett mysterium, men mysteriet är nu löst bland annat tack vare Timos observationer. Arbetet har fått stor uppmärksamhet i astronomikretsar. Timo kommer att skriva om detta i ett kommande nummer av Telescopium.

M Å N G A T I M M A R U N D E R H I M L E N

Vad är det då som har hållit Timo kvar vid amatörastronomin?

T i m o K a r h u l a s u n i v e r s u m . F o r t s ä t t n i n g f r å n s i d a n 11 .

1 4 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8

”Magellanska spöket har varit ett mysterium, men mysteriet är nu löst bland annat tack vare Timos

observationer.”

(15)

– Jag fascineras mest av hur vacker stjärnhimlen är, särskilt Vintergatan när den går från horisont till horisont. Sedan tycker jag att det är kul att lyckas hitta objekt som man inte kan tro att man kan se.

Det var väldigt häftigt att lyckas se Neptunus måne Triton med mitt 30-cm-teleskop.

Det blir många timmar under stjärnhimlen för Timo på ett år.

Rekordet på kort tid var nog ändå under en resa till Australien år 2016.

– Jag hyrde bil och åkte ut i bushen.

Det var 17 nätter i sträck med klart väder och 100 timmar vid teleskopet under den tiden.

På frågan vilket tips Timo skulle ge sig själv som nybörjare, om han kunde åka tillbaka i tiden, funderar han en stund.

– Jag skulle säga att du ska skaffa dig en bra stjärnkarta och några bra okular.

Till våren bär det förmodligen av till Australien igen för nya observationer. Det ska bli spännande att se vad dessa leder till och vi ser fram emot att se fler av Timos artiklar i Telescopium.

Timo Karhula med Margareta Westlundpriset 2018. Foto: Sami Karhula.

(16)

redaktion@saaf.se

VÄRT ATT NOTERA Vill du informera om en händelse i din förening, skriva en notis eller kanske bara sälja något? Hör av dig till redaktionen.

1 6 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8 VÄLKOMMEN TILL

VÄRMLAND STARPARTY 2019 Värmland Starparty årgång 29 närmar sig och går av stapeln 8–10 mars 2019! Som vanligt hålls evenemanget på Berga Gård i Lysvik med fantas- tisk vy över både sjön Fryken och den mörka stjärnhimlen.

Programpunkterna är snart helt fastställda och du kan se dessa här nedan (med reservation för ändringar).

Vi har i skrivande stund på agendan meteorolog Anders Wettergren, Norrköping, som håller föredrag om en intressant stjärnbild under lördag efter- middag. Vidare kommer Torbjörn Holmqvist, Stenungsund, att berätta om en astronomisk resa till Teneriffa. Snart kommer också kompletterande föredrag under lördagen och söndagen att fastställas.

Om du vill hålla föredrag under VSP så hör av dig till Mats Yderstig på telefonnummer 0702-122988.

Astrosweden kommer att vara på plats med försäljning av astronomiska prylar och som vanligt har vi den astronomiska tipspromenaden, den uppskat- tade lunchen, kommers, levande musik, försäljning av kaffe, korv och filippinska grillspett, observationer med teleskop och inte minst tid för vanligt umgänge. Ta

gärna med ditt eget teleskop när du kommer, platsen erbjuder en fin och mörk stjärnhimmel.

Vi fortsätter fjolårets succé med en workshop för astrofo- tografer som har tillkommit på fleras begäran. Den omfattar framför allt efterbearbet- ning av bilder i dagens popu- lära mjukvaror. Vi smygstartar med den på fredag kl. 17.00.

För information och anmälan kontakta Daniel Sundström på daniel.d.sundstrom@gmail.

com eller tel. 070-3013993.

Workshopen ingår i deltagaravgiften för VSP!

Anmälan till VSP görs via mail till varmlandstarparty@gmail.

com i första hand eller via telefon till Mats Yderstig i andra hand (dagtid kl. 09.30–17.00).

Sätt in deltagaravgiften på 150 kr på Nordea bankkonto (1169) 20 85204 (hela helgen) eller 100 kr (1 dag) och ange “Mats Yderstig”

som betalningsmottagare. Obs:

Vill du äta den utsökta lunchen (stor tacobuffé) på lördag (150 kr, betalas på plats, Swish eller kontant) anmäler du också detta samtidigt men dock senast 5 mars. Antalet platser är begrän- sade så först till kvarn gäller.

För bokning av rum för övernatt- ning kontakta snarast Berga Gård på 0565-800 91 (Vanja Ranström) eller via mail på info@

bergagard.com (ange namn,

adress, telefonnummer samt önskad övernattning). Rumspris:

250 kr per person och natt.

Hemsida: www.bergagard.com.

Varmt välkomna önskar Värmlandsgänget!

P.S. Följ gärna Värmland Starparty på Facebook och få de senaste nyheterna kring evenemanget!

10 ÅR MED ASTROSWEDEN Man kan knappt tro det, men tio år har gått sedan Christer Kjellner grundade Astro Sweden AB. Det som då började som ett litet hobbyprojekt har idag växt till att bli Sveriges största optikdistributör som nu huserar i en ny stor lokal. Vi ringde upp Christer för en kort intervju med jubilaren om vad som egentligen ligger bakom framgången, varför de fortsätter att växa och vad detta i sig egentligen ger amatörastronomen.

— Vi är ett kreativt gäng med stor passion för vårt jobb och djup ingående kunskap om våra produkter, säger Christer. Det är grunden till allt.

Christer och Astro Sweden är en välkänd bekantskap för många av landets amatörastronomer, dels som ett återkommande inslag på astronomiträffarna och dels för den välfyllda butiken i Skara som har blivit en naturlig samlingspunkt för alla med astronomi eller optik som intresse. Men på Astro Sweden har man tagit fasta på att kunderna inte bara behöver teleskop och allsköns optik — och att det på så sätt finns plats för fler med samma behov.

— Om man idag tittar på hela vår kundgrupp är den överlag naturintresserad, aktiv och ofta utomhus, menar Christer. För oss är det viktigt att det är enkelt för våra kunder att verkligen kunna hitta det de behöver för

sin livsstil. Och genom att bred- da sortimentet kan vi erbjuda mycket av det som efterfrågas under ett och samma tak — till ett bra pris. Förutom att vi har produkter till både den avance- rade astronomen och nybörja- rastronomen har vi nu utökat vårt sortiment med outdoor- produkter. Utbudet omfattar allt från kläder och skor för frilufts- liv till praktiska tillbehör som utekök, tält och annat som är funktionellt utomhus — faktiskt också experimentprodukter till skolvärlden samt för de riktigt unga entreprenörerna genom det förvärvade bolaget Alega I takt med att Astro Sweden har vuxit och antagit nya produkt- segment har Astro Sweden anställt en VD som inte kommer inifrån verksamheten, Andreas Esbjörnsson. Därmed har före- taget steg för steg kunnat växa både hos sina befintliga kunder men också kunnat förvärva helt nya. Produktsortimentet spänner idag från astronomi och mikroskopi till outdoor och jakt.

Christer berättar att de just har investerat i en helt ny fastighet i Skara dit de också på sikt kommer att flytta sin butik och skapa en mötesplats för alla områden där kunderna kan inspirera varandra och utvecklas. Och de siktar högt, omsättningen för året ska hamna på 100 miljoner.

Har inte expansionen ett slut?

Hur många fler produkter klarar man att addera?

— Man får inte stirra sig blind på enbart produkter, betonar Christer. Astro Sweden handlar om människor med ungefär samma livsstil, inte är helt olik vår egen. I grunden är ju företa- get ganska mycket skapat med oss själva som utgångspunkt;

kring våra intressen och livsstil, sprunget ur vår kunskap och passion. Precis just så ska vi fortsätta in i framtiden, det gyn- nar både våra kunder och oss, avslutar Christer.

Värmland Starparty, Berga gård, Lysvik. Foto: Christoffer Svenske.

(17)

Orionnebulosan, M42, rekommenderas ofta som ett något enklare objekt när nybörjare inom astrofotogra- fering vill ha tips på något att testa det nya teleskopet och kamerautrustningen på. Och visst är det tacksamt att börja med M42, som både är ljusstark och har stor utbredning.

Därför är det också ett av de mest fotograferade objekten, men samtidigt ett av de minst utforskade eftersom ama- törerna snabbt går vidare till mera avlägsna och ljussvaga nebulosor och galaxer och sällan återvänder för att studera M42 på djupet.

Det stora kontrastomfånget gör att de centrala delarna runt stjärnorna i trapetset är svårfotograferade och allt som oftast blir utfrätta på bilderna.

P R O J E K T E T TA R F O R M

Det är en utmaning att försöka separera de ljussvagare stjärnkomponenterna i regionen runt asterismen i M42:s hjärta, speciellt från en ljusförorenad Stockholmshimmel.

När vi fick tillfälle att träffa varandra någon timme på Örebros tågstation i februari 2016 så passade vi på att ta upp ämnet och vi kom överens om att utföra ett gemen- samt projekt runt M42.

Vi hamnade rätt i tiden då många professionella projekt har riktat in sig på att studera just M42. Det gör att det kommer ut många färska forskarrapporter, vilket hjälper oss att identifiera och tyda vad vi har fått fram i våra egna bilder.

AMATÖRASTRONOMISK INBLICK I STJÄRNORNAS BARNKAMMARE

Ett möte på tågstationen i Örebro ledde Peter Rosén och Lars Zetterlund till ett samarbete runt ett djupare utforskande av Orionnebulosan, M42. Detta välfotograferade himmelsobjekt visade sig i Peters och Lars detaljrika fotografier rymma spännande formationer där nya stjärnor och planeter bildas. Peter och Lars berättar här om deras projekt som nu även inkluderar objekt i Svanen.

Peter Rosén är biträdande sektionsledare för Solsystemssektionen inom SAAF, mottagare av Amatörastronomiska priset 2017, aktiv amatörastronom som mestadels observerar och fotograferar inifrån Stockholm. Lars Zetterlund har varit astronomiintresserad sedan barnsben och ägnar sig nuförtiden helst åt astrofoto, gärna av objekt som ligger lite vid sidan om allfarvägen och som visar på olika astronomiska fenomen.

FÖRFATTARNA

Peter Rosén och Lars Zetterlund

(18)

T VÅ B O G C H O C K E R

Mitt under högsommaren 2016 laddade Lars upp en bild av M42 på Astronet, tagen i H-α i slutet av februari. Den var uppbyggd av 70 stycken 30-sekundersexponeringar, tagna med teleskopmodellen C14 utrustad med en 0,63×

fokalreducerare. Bilden uppvisar bland annat två så kall- lade bogchocker (eng. ”bow shocks”) vid två stjärnor som Lars har markerat med två pilar i bilden ovan.

Vi kombinerade två av våra bilder, en av Peters färgbilder och Lars bild i H-α som förstärktes och fick utgöra luminanskanalen. Färgbilden (se sidan 22) kunde bidra med en hel del mindre stjärnor som inte hade kom- mit med i den smalbandiga H-α-bilden och förstärkte dessutom de båda bogchockerna.

NASA har publicerat en högupplöst bild på M42 med titeln ”Hubbles sharpest view of the Orion Nebula”.

Den är på 18 000×18 000 pixlar och är en kombination av bilder tagna med filter i synligt ljus, i H-α och olika våglängder i infrarött. Den visar små fina detaljer och är en guldgruva för att undersöka och identifiera det som syns i vår bild. (Länk: https://www.spacetelescope.org/images/

heic0601a/ )

För att snabbt se skillnader mellan bilderna kan man

”blinka” dem, en väldigt effektiv och beprövad metod.

Den enda direkta iakttagelsen vi gjorde med blinkingen var ett ljust nebulosastråk som verkade ha expanderat men det kan lika gärna vara att dess utseende varierar beroende på i vilken våglängd den är fångad.

Däremot var det spännande att se att det som såg ut som en liten diffus mörk prick i Lars H-α-bild motsvarade en av de många protoplanetära skivor eller proplyder som har observerats i M42.

A m a t ö r a s t r o n o m i s k i n b l i c k i s t j ä r n o r n a s b a r n k a m m a r e . F o r t s ä t t n i n g f r å n f ö r e g å e n d e u p p s l a g .

1 8 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8

De centrala delarna i M42 fotograferad i H-α med ett C14 teleskop och 0,63× reducerare. De vita pilarna pekar mot två röda bogchocker som visas större, skärpta samt kon- trastförstärkta i de två luppbilderna. Foto: Lars Zetterlund

(19)

P R O P LY D E R

Stjärnor föds i stora moln som består av framför allt väte.

Om tätheten i en del av ett sådant moln ökar på grund av någon händelse (till exempel en chockvåg) så kan gravitationen börja övervinna molekylernas rörelseenergi och följden blir att den delen av molnet kollapsar;

det bildas tätare anhopningar av stoft och gas. Allteftersom densiteten ökar, och nebulosan i sig har en egenrörelse, så kommer gasen och stoftet i anhopningarna att få samma rörelseriktning som nebulosan och börja rotera.

När molnet tätnar och kollapsar så roterar det allt snabbare och börjar plattas ut medan temperaturen ökar. Det bildas en protoplanetär skiva med en protostjärna i mitten, där tätheten och temperaturen inte hunnit bli så hög att vätet ska starta en fusionsreaktion.

I de delar av skivan som är tillräckligt långt borta från den blivande stjärnan kan temperaturen vara tillräckligt låg för att material inte ska förångas. Då kan gas och stoft börja klumpa ihop sig och av den ökande gravitationen slå ihop sig till allt större klumpar som så småningom kan bli förstadium till planeter, planetisemaler, och kanske så småningom planeter, se bilden ovan.

En del sådana skivor bildas runt stjärnor med liten massa i stjärntäta områden där de utsätts för kraftig UV-strålning från betydligt större och massivare stjärnor. De skivorna får ett droppformat utseende med den tjockare delen riktad mot den massivare stjärnan och en svans riktad åt andra hållet och får då namnet proplyder.

I och med att proplyderna utsätts för kraftig strålning från större stjärnor som fötts i samma område och som blåser iväg en större eller mindre del av deras totala massa är det svårare för dem att bilda planeter även om möj- ligheterna förstås ökar ju längre avståndet är till de stora massiva stjärnorna.

Proplyder delas upp i två sorter. Dels T-Tauri-stjärnor som har en massa på mindre än 2 solmassor, dels Herbig-Ae/

Be-stjärnor med en massa på 2–8 solmassor.

De stjärnor som har mer än 8 solmassor har man inte kunnat observera eftersom de utvecklas så fort och fusionen startar så tidigt att gas- och stoftmolnet kring dem redan skingrats när man identifierat dem.

Bilden är tagen med ALMA (Atacama Large Millimeter Array) på HLTauri och visar en protoplanetär skiva. De mörka ringarna i skivan kan vara planeter som håller på att bildas. Foto: ALMA/ESO/NOAJ/NRAO/NSF.

(20)

P R O P LY D E R I S VA N E N

Orionnebulosan är det mest studerade området med proplyder, framförallt för att det ligger så pass nära och att det är ett område där mycket stjärnbildning sker. Den mest kända är bara 1 bågsekund lång och blir av naturliga skäl knappt synlig med ett teleskop med öppningen 35 cm, som Lars har.

Det är framförallt UV-strålning från Theta Orionis, som är den ljusstarkaste stjärnan i Trapezium, som får proplyderna att anta det karakteristiska droppformade utseendet där stoftmolnet närmast den blivande stjärnan joniserats, hettats upp och tryckts ihop och sedan ”läar” i riktning från Theta Orionis. Proplyder längre bort får mindre joniserande strålning och har då inget eget synligt ljus utan syns bara som mörka fläckar mot bakgrunden.

Lars har också fotograferat något som antingen är proplyder eller proplydliknande objekt i området OB2 i stjärnbilden Svanen.

OB2 är liksom Orionnebulosan en stjärnkammare och innehåller många extremt massiva stjärnor, bland annat en som är en av de mest luminösa och massiva man hittat i Vintergatan, OB2-12. Området OB2 är svårt att under- söka eftersom det ligger dolt bakom ett stort mörkt moln som skymmer det synliga ljuset men OB2 är 10 gånger så massivt som Orionnebulosan och genom att studera i längre våglängder som infrarött och radiovågor har man hittat flera proplyder eller proplydliknande objekt där.

Objekten har liksom i M42 långa svansar som blåser från den centrala delen på grund av starka stjärnvindar från det centrala klustret som ligger åt motsatt håll. Närmare objektens kärna är de ljusare på grund av att de joniseras av strålningen från klustret. Men det är inte säkert att de är proplyder utan kan i stället vara ”evaporating gaseous globules”, eller EGG. Den viktigaste skillnaden mellan dem är frågan huruvida en stjärna har bildats. EGG är tätare regioner inom en större nebulosa. Storleken och densiteten gör att de står emot joniseringen som blåser bort resten av den omgivande nebulosan. Eftersom de inre delarna är skyddade från den kraftiga omgivande strålningen kan eventuellt centrum kollapsa för att bilda en stjärna vilket då innebär att det är en proplyd. Många av de här objeken är betydligt större än de som finns i Orion och ser inte riktigt likadana ut.

Proplyderna i Orion är nästan symmentriska medan motsvarigheterna i OB2 är osymmetriska och har krökta svansar. De är också lite annorlunda i formen och mycket större än objekten i Orion. Det är anledningen till att de lättare kan identifieras på bild 3 och 4 trots att de ligger 3–4 gånger så långt bort som de i M42.

F L E R A P R O P LY D E R S Y N L I G A

I Hubblebilden, som vi nämnde tidigare, har man lyckats upplösa och identifiera minst 42 stycken proplyder.

Vi visar några av dem infällda i vår bild på sidan 22.

Ytterligare utforskningar och jämförelser visar på att totalt minst 7 proplyder är synliga i Lars H-α-bild. Vi kunde även identifiera ett system bestående av en brun dvärgs- tjärna med planet (orange cirkel i bilden på sidan 22) tack vare en alldeles färsk rapport. (Länk: https://www.nasa.gov/

feature/goddard/2018/hubble-finds-substellar-objects-in-the- orion-nebula )

2 0 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8

”Proplyderna i Orion är nästan symmentriska medan

motsvarigheterna i OB2 är osymmetriska och har

krökta svansar.”

Övre bilden till höger: OB2 i stjärnbilden Svanen, fotograferad i H-α med Isaac Newton-teleskopet på La Palma. Numreringarna hänför sig till en tabell i en artikel av bl.a. Nicholas J. Wright: Photoevaporating Proplyd-like objects in Cygnus OB2 i The Astrophysical Journal Letters, 746:L21 (7pp), 2012 February 20 där storlekarna på proplyderna bestäms till mellan 50 000 och 100 000 AE. Nicholas har här markerat huvudriktningen för proplyderna.

Bilden är ungefär 1×1°.

Nedre vänster: Foto i H-α av objekten 7–9 från övre bilden tagen med en 35 cm SCT orienterad lite annorlunda och med ett betydligt mindre synfält. För att underlätta orienteringen är den starka stjärnan till vänster i bilderna densamma, magnitud 6,7-stjärnan Hipparchos 101533. Foto: Lars Zetterlund

Nedre höger: Objekten 1–4 från övre bilden fotograferad i H-α med samma utrustning som bilden till vänster. Till höger i bilden kan man ana stråk av de mörka stoftmoln som helt täcker jättestjärnan OB2-12 och som blåser bort gas och damm från proplyderna. Foto: Lars Zetterlund.

(21)

(22)

Systemet verkar dessutom samman- falla med ett av de mest framträ- dande Herbig-Haro-objekten, HH 201. Ytterligare några Herbig- Haro-objekt går att se i bilden ovan.

Ö V E R F Ö R VÄ N T N I N G A R N A

Att uppnå dessa resultat har varit oerhört spännande och betydligt mer än vad vi hade kunnat förvänta oss på vår amatörnivå. Vi har inte planerat in något nästa steg ännu på just M42 men det skulle kunna vara att fotografera i infrarött. Då har vi hela registret av VLT- och Spitzerbilder att jämföra med.

Bland annat skulle det vara spän- nande om det gick att synliggöra

ett område med Kelvin-Helmholtz- perturbationer som syns i en av Spitzerbilderna. Vi skulle kanske även kunna detektera flera Herbig- Haro-objekt. Men infrarött blir

med all säkerhet en större utmaning än H-α. (Länk: https://www.eso.

org/public/news/eso1625/ och http://

www.spitzer.caltech.edu/images/1656- ssc2006-16c-The-Infrared-Hunter ).

2 2 Te l e s c o p i u m , n r 4 2 0 1 8

BILDGA LLE R IE T BA K SIDA N

Övre bilden: Irisnebulosan NGC 7023, reflektionsnebulosa i stjärnbilden Cepheus. Fotograferad av Attila Dezsö den 18 oktober 2018. Teleskop:

Bresser Maksutov-Newton 152/740. Kamera: Cam 86 Color. Montering:

HEQ5. Exponering: 15 × 900s.

Nedre bilden till vänster: Saturnus. Fotograferad av Christoffer Svenske och Johan Warell den 21 juli 2018 från Teneriffa. Teleskop: 15" Newton (WASHDOB), f/4,2 — nedbländad till 12" samt Televue Powermate ×2,5.

Kamera: ZWO ASI290MM. Exponering: 3× 3 min R/G/B vid 322 fps.

Bildbehandlingsflöde: Firecapture > Autostakkert3 > Registax6 (wave- lets) > Photoshop > WinJupos och slutligen Photoshop igen.

Nedre högra bilden: M 13, klotformig stjärnhop i stjärnbilden Herkules.

Fotograferad av Peter Andersson den 28 oktober 2018. Teleskop:

Celestron C8. Kamera: EOS 60D. Exponering: 6×3 min.

Lars bild på sidan 18 har här förstärkts och delvis använts som luminansdata till en av Peters färgbilder på samma område. Proplyder fotograferade av Hubble har här fällts in för att markera deras position i Lars och Peters bild. Den röda cirkeln markerar ett system bestående av en brun dvärgstjärna med planet Foto: NASA/ESA/G. Strampelli (STScI) samt Lars Zetterlund och Peter Rosén.

(23)

Explorer 130 Mercury 707

Explorer 130 PS

från 2.250 :-

från 1.050 :-

från 5.495 :-

Bästa valet för galaxer och nebulosor Mycket enkelt

handhavande STYR

MED WIFI Skyhawk 114

från 1.795 :-

Kompakta allroundern

Capricorn 70

från 1.290 :-

Vår planetexpert

Kompletta paket för nybörjarastronomen

Astro Sweden AB Axvallagatan 16 532 37 Skara

info@astrosweden.se 0511-798100 www.astrosweden.se

Du får med

• Teleskop

• Stativ

• Okular

• Sökare

• Kartor

Det kan vara svårt att veta var man ska börja för att komma igång med astronomi, därför har vi satt ihop kompletta paket för att se till att du får allt som behövs på samma gång. Förutom själva teleskopet får du med stativ, okular, sökare och kartor.