Kvinnor inom könshandel

STOCKHOLMS UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete - Socialhögskolan

Kvinnor inom könshandel

Orsaker, konsekvenser och lagstiftning

Hedvig Öster

C-uppsats Höstterminen 2004 Handledare: Katarina Alexius Borgström

Kvinnor inom könshandel

Orsaker, konsekvenser och lagstiftning

Hedvig Öster

Institutionen för socialt arbete Stockholms universitet

Abstrakt

Syftet med uppsatsen var att belysa situationen för kvinnor inom könshandeln, hur man försökt skapa förändring för dem genom lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster samt att söka kunskap om vad som förändrats avseende situationen för kvinnor inom könshandeln sedan lagen infördes. Jag har intervjuat två personer som arbetar professionellt med kvinnor inom könshandeln och en kvinna som har egen erfarenhet av könshandel. I uppsatsen använde jag mig främst av intervjuerna och kompletterade med de utredningar och rapporter som kretsar kring lagstiftningen som förbjuder köp av sexuella tjänster. De två teoretiska perspektiv jag valde var feminism och stämplingsteori. Det rådande synsättet är att prostitution anses skadligt på många plan, främst far den säljande parten illa och därför infördes denna lag. Efter att lagen infördes har gatuprostitutionen minskat. I resultatavsnittet lyfts betydelsen av förebyggande arbete fram samt att man hoppas på att lagen kommer ha en normbildande effekt. Det framkom också att lagen eventuellt gjort att tillvaron som kvinna inom könshandeln nu är mer riskabel än förr samt att man som professionell inom människovårdande yrken inte bör väja för ämnet.

Innehållsförteckning

PRESENTATION AV FORSKNING OCH FÖRARBETEN... 2

METOD ... 4 UPPSATSENS DISPOSITION... 4 AVGRÄNSNINGAR... 4 VETENSKAPSFILOSOFISK POSITION... 5 METOD FÖR DATAINSAMLING... 5 INTERVJUERNA... 5 INTERVJUFRÅGORNA... 7 METOD FÖR DATAANALYS... 7

VALIDITET, RELIABILITET, GENERALISERBARHET... 7

ETIK... 8

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 9

STÄMPLINGSTEORI... 9

FEMINISTISK TEORI... 11

RESULTAT FRÅN LITTERATURSTUDIER OCH INTERVJUER ... 14

INTERVJUPERSONERNA... 15

KVINNANS BAKGRUND OCH GEMENSAMMA NÄMNARE... 15

EKONOMI... 17

KONSEKVENSER FÖR KVINNAN AV KÖNSHANDELN... 19

SJÄLVKÄNSLA... 20

JÄMSTÄLLDHET... 22

LAGSTIFTNINGENS SYFTE... 22

FÖRÄNDRINGAR EFTER LAGENS INFÖRANDE... 25

FARLIGARE KÖNSKÖPARE? ... 26

SOCIALT ARBETE MED KVINNOR I KÖNSHANDELN... 28

ATT SLUTA MED KÖNSHANDEL... 29

FÖREBYGGANDE ARBETE... 31

VÅGA PRATA OM PROSTITUTION... 32

ANALYS ... 33

BESVARANDE AV FORSKNINGSFRÅGOR... 38

DISKUSSION AV VALD METOD... 39

DISKUSSION ... 39

FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 40

LITTERATURFÖRTECKNING ... 41

Den första januari 1999 infördes en ny lag i Sverige som förbjuder köp och försök till köp av sexuella tjänster. Straffet för detta brott är böter eller fängelse upp till sex månader. Den säljande parten, som oftast är kvinna, riskerar inget straff genom att sälja sin kropp och en ofta förekommande uppfattning i litteraturen är att det är den prostituerande kvinnan som är den mest utsatta inom könshandeln. Många av dessa kvinnor lever under svåra förhållanden. I litteraturen nämns att problem så som hemlöshet, missbruk, psykisk ohälsa och utanförskap är vanligt förekommande. Männen som köper sex är en mycket större grupp än de kvinnor som säljer sex. Enligt en kampanj från Regeringskansliet 2002 har en av åtta svenska män köpt sex. Denna uppsats tar upp varför kvinnor börjar inom prostitutionen och vad de har för bakgrund. Jag behandlar även varför man valde att införa denna lag för att skydda kvinnan och jag försöker också ta reda på litet om hur den fungerat. Jag har valt ämnet eftersom jag är intresserad av frågor som handlar om utsatta kvinnor och jag tror att jag som framtida socialarbetare kommer att möta kvinnor med prostitutionserfarenhet.

Förförståelse

Min förförståelse är att lagen är positiv och att den för något gott med sig, nämligen att det är könsköparen som skuldbeläggs och inte säljaren samt att man åskådliggör den prostituerande kvinnans utsatthet. Lagstiftarna har tagit ställning för att det inte finns plats för människohandel i ett civiliserat och jämställt samhälle. Trots att min uppfattning är att sexköpslagen är positiv, har jag försökt vara öppen för alla typer av information kring ämnet. Eftersom jag skriver om den svenska lagstiftningen är den största andelen av litteraturen från Sverige. Enligt min förförståelse är den politiskt korrekta åsikten i Sverige att prostitution är en negativ och ofta skadlig företeelse för både kvinnan och mannen, men så ser det inte ut på alla håll. I Europa finns det politiska beslut som pekar på åsikter om att prostitution är ett vanligt jobb och att det snarare är den sociala stigmatiseringen som är skadlig.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att försöka belysa kunskapen kring prostituerade kvinnor och särskilt utifrån vissa aspekter såsom deras uppväxt och självkänsla. Jag vill försöka beskriva i vilken utsträckning man med lagen (1998:408) som förbjuder köp av sexuella tjänster försökt skapa förändring, till kvinnans skydd och för ett mer jämställt samhälle. Dessutom vill jag också försöka ta reda på något om vad som förändrats i de prostituerande kvinnornas situation sedan lagen infördes.

Problemformulering

I uppsatsen har jag studerat de förarbeten som låg till grund för lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster för att förstå hur lagstiftarna resonerat kring införandet av lagen avseende jämställdhet och kvinnans skydd. När sexköpslagen antogs fördes mycket debatt huruvida lagen var bra och i så fall för vad eller om den var ineffektiv, rentav skadlig. Sedan det blev aktuellt att införa lagen har debatten ibland handlat om att det, tvärt emot lagens syfte, blivit sämre för de kvinnor som finns inom prostitutionen eftersom förbudet nu gjort att verksamheten sker mer dolt, utan insyn från polis och socialtjänst. Därför har jag ansett det viktigt att ta reda på något om hur lagen tycks ha fungerat.

Forskningsfrågor

● Hur beskrivs de prostituerandes bakgrund avseende uppväxt och självkänsla å ena sidan i litteraturen, å andra sidan av ett urval intervjupersoner?

● I vilken utsträckning var sexköpslagens syfte att tillvarata kvinnans rättigheter och att förhindra att hon far illa i könshandeln?

● Tycks lagen haft effekt när det gäller att förändra situationen för kvinnor inom könshandeln?

Begreppsförklaring

Den definition av prostitution som används i utredningen Könshandeln (Statens offentliga utredningar [SOU], 1995) är att prostitution föreligger när minst två parter säljer respektive köper sexuella tjänster mot vanligen ekonomisk ersättning, som är förutsättningen för den sexuella tjänsten. Utredaren menade dock att just ”könshandel” är ett bättre ord än prostitution (som kan användas synonymt) eftersom begreppet inbegriper de båda parterna, inte bara kvinnans roll och begreppet belyser att handeln ofta syftar till att tillfredställa köparens sexualdrift. Jag kommer både att använda uttrycken prostitution och könshandel i uppsatsen. Uttrycket sexarbetare tycks vara förbehållet de som vill legalisera prostitutionen, avdramatisera företeelsen samt att kvinnorna skall ha samma rättigheter som andra avseende deras rätt att ta del av socialförsäkringssystemet. I Norstedts svenska ordbok från 1999 står att prostituera är att erbjuda sin kropp till sexuellt utnyttjande mot betalning, även ifråga om annan förnedrande handling mot betalning. I Kännedom om prostitution 1998 – 1999 diskuteras hur man bör välja sina ord:

Benämningen ”den prostituerade kvinnan” är diskutabel eftersom det innebär att kvinnan tilldelas ett slags identitet som prostituerad, att prostitutionen görs till en inre egenskap. Prostitution riskerar i en sådan framställning således att just bli det som ovan beskrivs: liktydigt med kvinnan som prostituerar sig. Det vill säga den bild som man på senare tid försökt komma ifrån. Uttryck som ”kvinnor som prostituerar sig, kvinnor som säljer sex” är förmodligen mer korrekta, där prostitutionen görs till en handling som implicerar en andra

part (köpare) (Socialstyrelsen [SoS], 2000, s.11).

Sexköpslagen

Så här står det i lagen: ”Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster. Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken – för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken”. Jag kommer att benämna denna lag ”sexköpslagen” eller bara ”lagen”.

Bakgrund

Den första januari 1999 trädde sexköpslagen i kraft. Tidigare fanns lagstiftning som i viss mån begränsade prostitutionen, lagar som rörde koppleri samt förförelse av ungdom, vilket innebar att det är förbjudet att köpa sex av någon under 18 år. Sexköpslagen är unik i sitt slag, men vissa länder för diskussion om att följa efter, så som Finland och Frankrike.

Lagen som tillhörde Kvinnofridspropositionen (1997/1998:55) syftade till att främst förhindra de skadeverkningar prostitutionen för med sig. Kvinnofridspropositionen behandlade många ”kvinnofrågor” så som kvinnofrid, könsstympning, våldtäkt, sexuella trakasserier med mera. Sexköpslagen är dock könsneutral.

Presentation av forskning och förarbeten

Betänkandet av prostitutionsutredningen, Könshandeln (SOU, 1995), ger en omfattande bild av hur utredarna såg på prostitutionen bland annat utifrån ett historiskt perspektiv, lagar, de

olika parternas del, skadeverkningar och insatser. Förarbeten är inte forskning i traditionell mening men denna utredning tillför viktig information i ämnet. I utredningen belyser man särskilt att det är säljaren, som oftast är kvinna, som lider fysisk och psykisk skada genom prostitutionen samt även hennes anhöriga och samhället i stort. Jag kommer att använda den främst när det gäller att besvara frågorna om kvinnornas bakgrund och lagstiftningens syfte. Sexköpslagen tillkom efter denna utredning. Utredningen föreslog att kriminaliseringen skulle omfatta både köpare och säljare, man menade att säljaren då skulle avhållas från könshandeln, men regeringen följde inte utredningens förslag utan menade i kvinnofridspropositionen (Prop.1997/98:55) att bara köparen skulle kriminaliseras. I propositionen hänvisar man helt till prostitutionsutredningen men viktigt var också att kvinnorna inte själva riskerade repressalier på grund av lagstiftningen, därför att de då kanske avstår från att söka hjälp att komma ifrån prostitutionen om de också var kriminaliserade.

Brottsförebyggande rådet presenterade en studie om tillämpningen av lagen året efter lagens införande. Där står att det främst blev polisens lott att övervaka och störa gatuprostitutionen. I studien beskrivs att det i polisutredningarna ofta var svårt att bevisa brott (BRÅ, 2000). Socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 1998 -1999 beskriver hur man då arbetade med prostitution kring tiden för lagens införande. Det beskrivs hur mar arbetar med prostitution och att arbetet med prostituerande främst varit inriktat på den synliga gatuprostitutionen, fastän den endast uppgår till en tredjedel av den totala prostitutionen. De tar också upp trafficking (SoS, 2000). I en uppföljande rapport, Kännedom om prostitution 2003 beskrivs läget igen. Rapporten bygger på intervjuer med människor som i sitt arbete kommer nära prostitution. De beskriver att gatuprostitutionen tydligt minskat men att de har svårt att överblicka den ”dolda” prostitutionen, vanligen kallad inomhusprostitution, t.ex. när kontakten tas på Internet (SoS, 2004). Dessa studier kommer jag att använda när det gäller att besvara frågan om lagstiftningens effekt.

Ett annat centralt verk är Hedin och Månssons Vägen ut! (1998) som bygger på djupintervjuer med kvinnor som lämnat könshandeln. Boken handlar om kvinnornas bakgrund, tid inom könshandeln, deras uppbrott och vad som hänt och hur de mått efter att de slutat. Boken handlar till stor del om prostitutionens skadeverkningar. Den ena författaren Sven-Axel Månsson är ofta aktuell i debatter kring könshandel. I Vägen ut! diskuteras olika perspektiv som man kan använda på prostitutionsfenomenet och författarna menar att det inte finns ett neutralt värdebefriat perspektiv på prostitution, inte ens i forskningen. De menar också att den skandinaviska synen på prostitution ofta skiljer sig från den bild man har av prostitution i det kontinentala Europa. I särskilt Sverige och Norge menas det ofta att prostitution är destruktivt för alla inblandade och att myndigheternas uppgift är att aktivt verka för efterlevnad av de förbud och begränsningar som finns. Att människor tjänar pengar på prostitution bör undvikas i möjligaste mån. Författarna jämför denna syn med en holländsk studie där man menar att prostitution betraktas som vilket arbete som helst, kanske till och med ett bra sådant. Perspektiven på prostitution är således starkt färgade av de kulturella och historiska betingelser vi finns inom.

Bakgater av Cecilie Höigård och Liv Finstad (1986) ger en bild av kvinnornas situation i könshandeln och boken refereras ofta till i litteratur om prostitution. Den behandlar både kvinnor och män som prostituerar sig och även könsköparna och kopplarna. Även om den är av äldre datum har den relevans, den ger en fyllig beskrivning av det som alltid är aktuellt när det gäller prostitution, som t.ex. konsekvenser för säljarna i könshandeln.

Prostitution på Internet är en studie av Peder Söderlind från RFSL som kom ut 2003. Den behandlar hur kontakt mellan sexköpare och säljare knyts på Internet, en stor del av rapporten handlar om teknik men beskriver också hur könsköparna skapar nätverk med varandra genom olika diskussionsforum, de ber om råd vid köp av sex och ”recenserar” kvinnor de köpt sex av och liknande. Söderlind menar att det är mycket lätt att nå kvinnor som säljer sex på nätet, han beskriver att man först kanske ser på bilder på ”snygga tjejer” för att sedan genom länkar komma till pornografi, utan att man medvetet sökt sig till detta. All information finns bara några ”klick” bort. Författaren menar att efterfrågan på grövre pornografi ökat i och med Internet. Han nämner bland annat skildringar med djur eller döda människor i en sexuell kontext samt påstått autentiska våldtäkter, skildringar som är förbjudna i de flesta länder, men på nätet är det besvärligt att binda någon till upphovet. Han sammanfattar att Internet blivit populärt inom prostitutionsarenan därför att det i Sverige är billigt och lättillgängligt samt att det är oklart med lagstiftningen.

Det finns också några C-uppsatser från tidigare år som behandlar ämnet prostitution, till exempel en om lagens syfte, varför man bör beivra prostitution (Isaksson, 2004) och en annan om hur kvinnorna inom prostitutionen påverkas av sexköpslagen (Röös, 1999).

Metod

Uppsatsens disposition

Först i uppsatsen kommer inledning, förförståelse, syfte, forskningsfrågor, begreppsförklaring och en kort bakgrund. Sedan har jag redovisat litteraturen som använts. I det följande metodavsnittet behandlar jag uppsatsens metodfrågor, t.ex. hur jag gick till väga, avgränsningar och vetenskapsfilosofisk position. Jag diskuterar också eventuella felkällor. Efter detta följer en beskrivning av de teorier jag använt. Sedan följer resultatredovisningen, där jag har integrerat resultaten från intervjuerna och litteraturstudien. Sedan följer en analys där jag behandlar resultaten. Sist kommer en slutdiskussion där jag också ger förslag till fortsatt forskning. I stor utsträckning använder jag mig av Backmans metodbok från 1998.

Avgränsningar

Det finns mycket litteratur på området, både av nyare och äldre datum, både svensk och internationell. Jag har gjort ett ganska snävt urval och valt de böcker som jag sett som mest relevanta för mina forskningsfrågor. I en stor del av litteraturen och även i c-uppsatser på området finns ofta en historisk bakgrund till ämnet prostitution. Jag har valt att inte göra en sådan eftersom det inte riktigt är relevant för denna uppsats och jag vill snarare ge en bild av hur det ser ut idag och hur det sett ut under de senaste åren. Jag tror ändå att det är lätt för läsaren att förstå att kvinnor inom prostitutionen oftast varit utsatta, kanske än mer i tider av fattigdom och armod.

Jag har skrivit om den i Sverige vanligast förekommande prostitutionen, vuxna kvinnor som säljer sex till vuxna män och jag har skrivit främst om kvinnorna utifrån deras perspektiv. Jag behandlar inte männen som köper sexuella tjänster så mycket även om de är en mycket större grupp än kvinnorna som säljer sex och säkert erfar de problem med relationer, kvinnosyn och att köpa sex. Män som säljer sex till män är också förekommande, men beskrivs i litteraturen som en mer dold företeelse och jag har fått intrycket av att det krävs viss ”kulturkompetens” med gaykulturen för att förstå och tolka skeendet. Det förekommer också att transpersoner (män klädda som eller opererade till kvinnor) säljer sex till män. Att kvinnor köper sex av män förekommer, men inte i någon större utsträckning (SOU, 1995). Jag inriktar mig alltså på kvinnorna som säljer sex, men det är möjligt att det jag skriver även kan tillämpas på de andra varianterna.

Man brukar benämna prostitution utifrån sättet att ta kontakt t.ex. på gatan, på restaurang eller via Internet. Enligt Kännedom om prostitutionen 1998 – 1999 (SoS, 2000) utgörs 1/3 av prostitutionen av gatuprostitution och 2/3 försiggår alltså i mer dold form. Trots detta handlar en stor del av litteraturen just om gatuprostitution och jag har främst skrivit om gatuprostitutionen även om det finns stora likheter med de andra varianterna. Kanske är det så att det är främst sättet att ta kontakt som skiljer och de övriga aspekterna av kontakten mellan köpare och säljare liknar varandra.

Trafficking tycks vara ett ökande problem och en del av könshandeln är organiserad. Det är i viss mån ett annat problem och en annan diskussion och behandlas inte i denna uppsats. Skillnaden kan vara att kvinnorna inom trafficking ofta anses vara lurade till prostitution och att de kvarstannar inom verksamheten under hot om våld eller andra repressalier eller på grund av ekonomisk nöd, medan de kvinnor i Sverige som inte har med trafficking att göra kan sägas ha gjort det valet själva (sen är frågan hur pass frivilligt det valet är) och att de nästan alltid har andra möjligheter till försörjning, som genom arbete eller de sociala trygghetssystemen, orsakerna till att de finns inom könshandeln hittas på annat håll.

Vetenskapsfilosofisk position

Hermeneutik är ett sätt att förhålla sig inför vetenskap, ett sätt att få en förståelse för ett fenomen och att till exempel försöka förstå meningen i en text. En princip är att man för att förstå texten växlar mellan att se till delarna och helheten för en djupare förståelse om innebörden. Kvale (1997) beskriver att man kan använda det hermeneutiska angreppssättet både vid intervjuer och i tolkningen av färdiga texter, men när man arbetar med intervjuer har man möjlighet att tillämpa hermeneutikens principer både vid skapandet och vid tolkningen av texten. En central del i hermeneutiken är den egna förförståelsen vid tolkningen som man bör vara medveten om. Jag har växlat mellan att se delarna – intervjupersonernas berättelser och de olika bilder litteraturen ger, för att sedan se hur dessa påverkar varandra och sedan se en helhetsbild i förhållande till vilken av mina teoriramar som appliceras.

Metod för datainsamling

Jag har gjort datasökningar på bl.a. Libris, Lagrummet, Kvinnsam och Rixlex. Jag har sökt information i den litteratur som finns kring prostitution, lagstiftning och arbete med kvinnor inom prostitutionen. Backman (1998) beskriver att man vid datainsamlingen bör sortera litteraturen på området genom att granska dokumenten i fråga om giltighet, konsistens, betydelse samt granska författarens antaganden och slutsatser. Man gör alltså en bedömning om dokumentens kvalitet för att sedan besluta vad som kan användas i den egna rapporten, vilket jag har gjort. För att besvara den första forskningsfrågan har jag att dels studerat litteraturen på området och dels använt mig av svaren från intervjupersonerna. Till den andra frågan har jag främst använt mig av förarbeten i form av utredningen Könshandeln (SOU, 1995). Till den sista frågan har jag främst använt mig av intervjupersonernas utsagor samt de rapporter som finns kring prostitutionens utbredning i nutid.

Intervjuerna

Jag gjorde tre intervjuer, den första intervjun med Raija Dilén som arbetar som socialsekreterare hos Prostitutionsuppsökarna i Stockholm, den andra med en kvinna som jag i denna rapport kallar Maria, som har egna erfarenheter av prostitution och den tredje intervjun med Åsa Levinsson som är socialsekreterare på Prostitutionsgruppen i Göteborg. Den sista intervjun gjordes per telefon. Alla intervjuer spelades in på band och skrevs ut ordagrant. Intervjuerna tog mellan 30 och 80 minuter. Åsa Levinsson valde att på min

förfrågan läsa igenom och godkänna intervjuutskriften medan de två andra avböjde. Alla tre ville ha ett exemplar av den färdiga uppsatsen. De två personer som jag intervjuat som arbetar med kvinnor inom könshandeln arbetar båda som uppsökande socialarbetare. Att intervjua personer som arbetar professionellt med problemet har vissa fördelar, till exempel de bör kunna ge en nyanserad bild av företeelsen eftersom de själva inte är direkt inblandade. För att finna professionella ringde jag till Prostitutionscentrum i Stockholm. Det visade sig att de som arbetar kring prostitution inom socialtjänstförvaltningen, de tre olika enheterna Spiralprojektet, Prostitutionscentrum och Prostitutionsuppsökarna nu är samlade på samma kontor och jag intervjuade alltså Raija Dilén därifrån. Jag försökte nå andra aktörer, som arbetar med kvinnor inom prostitution i Stockholm men inte inom socialförvaltningen, utan att lyckas. Jag gjorde då en telefonintervju med Åsa Levinsson som arbetar i Göteborg, även om jag är medveten om att en telefonintervju inte är det optimala. För att skriva om just kvinnor inom prostitutionen är det även viktigt att intervjua personer med egen erfarenhet. Jag har träffat en kvinna som tidigare varit verksam inom prostitution och hört hennes syn på ämnet. Jag tror att det är positivt att intervjua någon som har slutat inom prostitution eftersom jag tänker mig att hon då med avstånd från företeelsen kan se med andra ögon än de som är mitt uppe i prostitutionen och allt det för med sig.

Richard Stevens beskriver aktörs/observatörsperspektivet i sin bok Att förstå människor från 1998. Han beskriver hur människor har olika syften med sina handlingar och att åskådaren har en tanke om vad en person har för syfte med sina handlingar, medan aktören kanske handlar av helt andra orsaker. Stevens tes är att observatören ofta förklarar händelser med att de har samband med aktörens egenskaper medan personen som utför handlingar tenderar att förklara sina handlingar med situationsfaktorer. Mitt exempel skulle kunna vara att en socialsekreterare – observatören – skulle förklara att prostitution beror på en dålig uppväxt medan kvinnan som säljer sex – aktören - skulle hänvisa till arbetslöshet. Observatören iakttar aktören, aktören är oftast aktiv och dennes person får mer uppmärksamhet av observatören än själva situationen. Aktören observerar däremot inte sig själv utan istället situationen eller sammanhanget. Vi beskriver därför företeelser på olika sätt, från våra skilda perspektiv. I denna uppsats blir flera olika perspektiv aktuella, intervjupersonernas olika perspektiv på företeelsen men också mitt perspektiv på intervjupersonerna.

De tre personer jag intervjuat var alla mycket tillmötesgående och det var inga problem att boka en tid eller genomföra intervjuerna. Dock stötte jag på svårigheter i inledningsskedet, under mitt sökande av intervjupersoner. Till exempel skulle jag intervjua en person som arbetar med utsatta kvinnor i Stockholm, men vid tiden för mötet fanns inte personen på sin arbetsplats som avtalat varpå vi bokade ett nytt möte, som sedan inställdes per telefon och det blev således ingen intervju med vederbörande. Jag ringde även upp en person som arbetar professionellt med både köpare och säljare i könshandeln i Stockholm. Han förklarade att ifall han skulle vara med på alla intervjuer som han fick förfrågan om skulle han inte göra annat, därför gjorde de alltid intervjuer per telefon. Jag hade ingen sådan utrustning vid det tillfället och därför skulle jag ringa tillbaka när sådan fanns. Dock fick jag inte tag på honom igen efter detta, trots att jag ringde vid flera tillfällen under flera dagar. Svårigheter att finna intervjupersoner beskrivs i litteraturen, t.ex. behandlas detta problem i Kännedom om prostitution 1998 – 1999 (SoS, 2000). Också i en tidigare c-uppsats beskriver uppsatsförfattaren att det fanns stora svårigheter att finna intervjupersoner när hon ville intervjua kvinnor med egen erfarenhet av prostitution och att hon blev illa bemött av professionella hon kontaktade i fråga om att de kanske kunde förmedla kontakt. Hon fick slutligen tag på tre kvinnor genom anslag på ett härbärge samt privata kontakter (Röös, 1999). Jag var från början inställd på att inte intervjua kvinnor med egen erfarenhet alls eftersom jag

såg så stora svårigheter framför mig samt etiska dilemman så jag tänkte bara intervjua de som arbetar professionellt med problemet. Som av en tillfällighet, genom en privat kontakt mötte jag en kvinna med egen erfarenhet av prostitution. Jag berättade nämligen för en vän om min uppsats, då sade hon att hon har en vän med dessa erfarenheter som kanske kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Hon frågade henne om detta, kvinnan svarade ja, varpå jag kontaktade henne, vi bestämde tid och sedan genomfördes intervjun hemma hos henne.

Intervjufrågorna

Intervjufrågorna utformades kring fyra teman, kvinnornas bakgrund, lagstiftningens syfte, jämställdhet samt förändringar efter lagens införande. Jag gjorde två frågeguider, en för intervjuerna med socialsekreterarna och en för intervjun med kvinnan med egen erfarenhet. Frågorna var förhållandevis lika i de båda frågeguiderna. Jag följde frågorna i guiden vid intervjutillfället, vissa frågor behövde jag inte ställa eftersom de tidigare behandlats under intervjun eller att de inte var tillämpliga eller relevanta. Många av frågorna plockades rakt ur Röös frågeguide (1999) samt från Vägen ut!’s intervjufrågor (1998) eftersom många av deras frågor motsvarade min uppsats syfte.

Metod för dataanalys

Kvale har skrivit en metodbok för kvalitativ forskning med intervjuer (1997). Han beskriver hur man kan gå till väga vid analys av intervjutexter och jag tänker använda mig av några av metoderna, så som meningskoncentrering vilket innebär att intervjupersonernas utsagor koncentreras till kortare formuleringar men att den väsentliga innebörden finns kvar. Meningskategorisering innebär att intervjun kodas, att man reducerar den skrivna intervjun till att bestå av till exempel en tabell och att man delar in intervjupersonernas utsagor i kategorier, för att kunna göra en omfattande text mer lättöverskådlig. Meningstolkning innebär att man försöker nå en djupare förståelse av en text genom mer eller mindre spekulativa tolkningar, Kvale gör en jämförelse med hur kritiker tolkar innehållet i en film eller pjäs. Meningskoncentrering och meningskategorisering reducerar textens omfång medan meningstolkning troligtvis skapar mer text. Kvale beskriver också hur man skall skriva ut intervjuerna. Jag skrev ut intervjun ordagrant men avstod från att skriva in pausernas längd (som t.ex. kort paus/lång paus) och jag skrev heller inte in det som jag sade under tiden intervjupersonerna talade (”ja”/”mm”). Utskrifterna har jag sedan haft som underlag, men när jag infogat citat har jag redigerat dem enligt Kvales beskrivning, jag har till exempel tagit bort ord som upprepas och ändrat ord som hamnat ”fel”, eftersom jag vill att citaten skall vara läsbara och passa i uppsatsen, syftet med citaten är att de skall illustrera det som intervjupersonerna menar och då måste det vara lättförståeligt. Dock har jag varit försiktig när jag redigerat så att det inte påverkar reliabiliteten.

Validitet, reliabilitet, generaliserbarhet

Kvale behandlar dessa frågor i Den kvalitativa forskningsintervjun (1997). Generaliserbarhet handlar om huruvida mina resultat kan tillämpas vidare. Eftersom detta blir en mindre studie förväntar jag mig inte att jag skall kunna nå generaliserbara resultat, jag tror inte att jag kommer att finna en ”sann” bild av varför kvinnor börjar i könshandeln eller hur situationen för de prostituerande kvinnorna förändrats efter att lagen införts. Jag riktar snarare in mig på att finna en tolkning, i enlighet med det hermeneutiska förhållningssättet. Det är svårt att veta hur pass representativa intervjupersonernas utsagor är. Det som måste beaktas är att de socialarbetare som jag intervjuat inte talar om sig själv utan om människor de mött i sitt arbete, men de har dock uttalat sig om ett stort antal kvinnor inom könshandeln och de är förhållandevis samstämmiga vilket skulle innebära att det i viss mån skulle gå att generalisera utifrån vad de säger. Men det kan vara svårt att generalisera utifrån kvalitativ forskning och

särskilt utifrån en så här liten studie. Ofta brukar generaliserbarheten vara högre i litteraturstudier. Rimligtvis har min förförståelse styrt mig under datainsamlingen och vid analysen. Jag har haft min förförståelse i åtanke och ofta funderat hur jag kan se saken på ett annat sätt. Det finns en risk att jag främst samlar information som stöder min egen åsikt. För att avhjälpa sådana problem kan jag beakta Kvales principer om reliabilitet och validitet. Det kan också finnas felkällor i det material jag använder – forskningslitteraturen och intervjuerna.

Validitet handlar om giltighet, om ett yttrande är sant eller riktigt och relevant i sammanhanget. Ofta diskuteras om man verkligen mäter det man avser att mäta. Kvale beskriver att det handlar om hantverksskicklighet, forskaren skall ständigt kontrollera och ifrågasätta under hela forskningsprocessen. Jag har med fylliga citat i resultatredovisningen, som analysen grundar sig på, vilket gör att läsaren får ta del av primärkällan och inte bara min utsaga. Reliabilitet handlar om forskningsresultatens konsistens, om resultaten kan anses vara tillförlitliga och gjorda på rätt sätt. Kvale beskriver hur forskaren medvetet eller omedvetet kan styra sina resultat med t.ex. ledande frågor. En reliabilitetsfråga är att jag gjorde en telefonintervju, vilket innebar att det blev svårare för mig att göra tolkningar eftersom jag inte kan se kroppsspråket på intervjupersonen så det var lättare för mig att missförstå. Jag har valt att integrera resultaten från intervjuerna, dvs. citaten, med den redovisade litteraturen med en förhoppning om att resultatavsnittet blir mer lättläst och överskådligt. En nackdel kan vara att jag omedvetet söker citat som passar med litteraturen, och vice versa, att resultaten styr varandra. Det är också svårt för läsaren att granska mitt urval kritiskt eftersom denne inte har tillgång till det material jag har utan hänvisas till mitt urval. Som tidigare skrivits försöker jag vara öppen för alla typer av resultat. När det gäller intervjufrågorna har jag lånat en stor del av frågorna och även låtit andra granska dem, vilket borde öka reliabiliteten och förhindra att felaktiga och ledande frågor finns med. Reliabiliteten hade kunnat ökas om jag använt mig av mer litteratur och fler intervjupersoner, vilket förstås hade varit önskvärt. Men uppsatsen fick inte bli alltför omfattande så därför gjorde jag detta urval som jag upplever riktigt.

Sam Larsson beskrev vid ett seminarium triangulering som ett sätt att stärka uppsatsens kvalitet. Det innebär att man ser problemet från olika håll, t.ex. genom att använda olika metoder att samla information, jag använder både intervjuer och litteratur i min resultatredovisning. Man kan också använda olika datakällor så som jag gjort genom att intervjua människor med olika perspektiv på samma problem. Se även aktörs/observatörsparadoxen som jag behandlar under Intervjuerna. Man kan också triangulera genom att använda fler teorier. Något som också är viktigt är att flera personer är inblandade under arbetets gång, som att flera personer kontrollerar intervjuutskriften (Sam Larsson, personlig kommunikation, 21 september, 2004). Även om jag varit grundlig när jag kontrollerat mina egna utskrifter, har jag dock varit ensam i processen så det kan ses som en brist. Men min handledare har kontinuerligt läst mina texter och ifrågasatt oklarheter.

Etik

Etiska frågor blir aktuella när man väljer att göra intervjuer och kanske särskilt när man intervjuar någon i egenskap som privatperson och inte som professionell. Jag funderade mycket kring etiska frågor inför intervjun med Maria som har egen erfarenhet av prostitution. Det kändes lite obekvämt vid tanken att fråga henne om privata saker, svårigheter som hon gått igenom som inte jag och de flesta andra aldrig mött. Jag tänkte också att hon kanske kände att intervjun var påtvingad, men jag tycker att hon vid intervjutillfället var öppen och det verkade som om hon gärna ville berätta om sig själv och sitt liv. Nu är inte hon aktiv i vare sig prostitution eller missbruk längre utan hon har lämnat detta bakom sig och lever ett

ordnat liv. Hon berättade också att hon tidigare hade blivit intervjuad kring prostitution, både i forskningssyfte och i media vilket tyder på att hon är positiv till att berätta om sig själv. Hon ville inte att det skulle kunna gå att känna igen henne i uppsatsen och därför är några detaljer ändrade, till exempel namn och hon ville inte heller att jag skulle skriva namnen på vilka behandlingshem hon varit på.

Samtidigt som ämnet är känsligt så är det också viktigt att det lyfts upp, att kvinnors egna erfarenheter kommer fram eftersom de har det viktiga aktörsperspektivet. Det kan också vara negativt att tassa kring problematiken och undvika att göra intervjuer, kanske tillskriver man dem en offerroll och kanske vill man skydda klientgruppen från påminnelser om den sorgliga tillvaron. Att prata med utsatta människor kan dock vara ett sätt att visa att de och deras erfarenheter är viktiga. I en tidigare c-uppsats skrev Röös att personer med sociala problem ofta har eller har haft kontakter med myndigheter och därmed också en viss vana att berätta om sig själv (1999). Genom att både intervjua socialarbetare och någon med egen erfarenhet kring problematiken hoppas jag kunna belysa problemet från olika håll, men den enas version är inte mer sann än den andras. De två socialarbetarna som medverkar samtycker till att deras namn finns med i denna uppsats.

Teoretiska utgångspunkter

Jag ville använda mig av ett flerdimensionellt perspektiv och tänkbara perspektiv lämpliga för denna uppsats ansåg jag vara feministiskt perspektiv, då jag till exempel kan belysa hur kvinnan inom prostitutionsverksamheten blir till en ”underklass”, i underläge gentemot män och samhället i övrigt samt att kvinnan blir till ett objekt för mannens sexualitet och stämplingsteori så som den beskrivs av Ted Goldberg, där jag vill pröva hypotesen att prostitutionen blivit till en del av en neråtgående spiral för kvinnor med en mycket dålig självkänsla. Valet av dessa två teorier var i viss mån styrda av min förförståelse av ämnet men också av vad som rimligtvis skulle blir fruktbart för studien. Det finns kritik mot de båda teorierna, till exempel finns det en BRÅ-rapport av äldre datum som menar att stämplingsteorin som den såg ut då var dåligt underbyggd och att man inte borde utforma behandling utifrån den (Knutson, 1977). Kritik riktad mot Goldberg har främst handlat om hans inlägg i narkotikafrågan, till exempel att han skulle vara narkotikaliberal och stå för en låt-gå-modell (se t.ex. Beukellmann, 2002). Det finns mycket kritik mot feminismen, en ständigt aktuell fråga. Åsikter som jag tycker ofta dyker upp i den offentliga debatten är att feminismen är mansfientlig, vill förändra så att kvinnor får det bättre än män och att teorin går emot de biologiska skillnader som finns mellan kvinnor och män. Trots den kritik som finns har jag ändå funnit de lämpliga för att försöka förstå problemet, av skälen jag tidigare nämnt.

Stämplingsteori

Den moderna stämplingsteorin utformades i USA under sextiotalet och används för att förklara avvikande beteenden så som missbruk och brottslighet. Jag har inte funnit litteratur som tillämpar stämplingsteorin på just prostitutionsproblemet men som jag ser det är prostitutionen något av det mest avvikande fenomen som finns i samhället. Enligt forskningslitteraturen är oftast inte prostitutionen det enda problemet för kvinnorna, utan går ofta hand i hand med just missbruk och brottslighet samt t.ex. hemlöshet och psykiska besvär. Jag tänker använda mig av Ted Goldbergs beskrivning av stämpling som han tillämpar i synen på narkotikamissbruk även om prostitution omnämns i texterna han skrivit. I hans beskrivning av avvikarkarriären finner jag gemensamma nämnare med kvinnorna från könshandelns bakgrund, så som den beskrivs i litteraturen.

Goldberg menar i Samhällsproblem (2000b) att det handlar om långvariga processer som ligger till grund för hur det ser ut för den enskilde idag och i framtiden. Att individen utvecklar sin självbild i interaktionen med andra människor – familj, vänner, skola etc.; de signifikanta andra. Möter man negativa reaktioner omdefinierar man sin självbild så att den blir mer negativ, man lär sig att man inte är på det sättet som samhället önskar. Om de signifikanta andra lyckas visa att det är just en viss handling som är dålig, men att de inte tar avstånd från barnet i sig sker ingen stämpling.

Goldberg presenterar i sin bok Narkotikan avmystifierad (2000a) några av stämplingsteoretiker vedertagna idéer: Enligt sekvens- alt. processmodell resonerar man utifrån idén att processer pågår hela tiden, från dåtid till framtid och att enstaka händelser inte har enstaka orsaker utan är påverkade av tidigare händelser i livet. Man kan inte ge enstaka händelser ”skulden”. Den enskildes sätt att bete sig uppstår inte över en natt utan utvecklas under hela livet. Man talar också ofta om karriär som liknar ordets vanliga betydelse, men att individen i sitt avvikande leverne genomgår ovanstående process och till exempel bryter mot normer och stegvis beter sig sämre. Vad som är ett avvikande beteende beror på handlingen – bryter den mot någon regel och vad möter den för reaktioner? Stämpling kan också ha samband med egenskaper så som hudfärg, etnisk bakgrund, religion, handikapp samt ekonomisk eller social status. Makt är ett centralt begrepp. Regler om hur man bör bete sig skapas i grupper. Människor i maktposition definierar världen och dess möjligheter. Att etablera ett mönster som avvikare har ofta samband med att ertappas och offentligt stämplas som avvikare. Goldberg tar upp att det i Sverige är möjligt att döma ungdomar under arton år till fängelse, han menar att detta gör att ungdomarna inte får chansen att göra samma erfarenheter som sina jämnåriga. De kan inte skaffa sig sociala kontakter med jämnåriga som inte är brottsliga och de kan inte gå i vanlig skola. Goldberg menar att en ”normal” skolgång inte automatiskt bryter en avvikarkarriär, men att dessa ungdomar bör få chansen att göra samma erfarenheter som andra ungdomar i samma ålder för att inte, som nu, få etablera och säkerställa en roll som avvikande.

Ett annat centralt begrepp är självbild. Goldberg beskriver det som individens uppfattning om sig själv i relation till samhällets ideal hur en människa bör vara. En individ med negativ självbild har lärt sig att hon inte är som samhället önskar. Goldberg menar att barnet föds utan självbild, skapandet av självbilden sker i samspelet med andra människor, nämligen de signifikanta andra. Barnets föräldrar (eller de som barnet uppfostras av, som familjehemsföräldrar) är de allra viktigaste signifikanta andra. För att förstå världen och hur man skall bete sig i den behöver barnet hjälp av sina föräldrar, som då reagerar på barnets beteende när barnet gör rätt eller fel. Genom föräldrarna formulerar barnets sin självbild. När barnet blir äldre träffar det andra människor som också blir signifikanta andra och dessa kommer också påverka barnets självbild, men grunden är redan lagd. Den första stämplingen kommer från föräldrarna, det andra stadiet är samhällelig stämpling. Det tredje stadiet handlar om sekundär avvikelse när individen medvetet bryter mot samhälleliga normer. Somliga barn lär sig från början att deras handlingar är oacceptabla, men att de duger, medan andra barn stämplas och lär sig att inte bara handlingen är dålig utan även de själva. Orsaker till att föräldrar stämplar sina barn menar Goldberg kan ha sin grund i både psykiska och samhälleliga variabler, som individens position i samhällsstrukturen, att tillhöra en minoritetsgrupp, bo i ett undermåligt bostadsområde etc. minskar individens valmöjligheter i livet. Detta innebär inte att alla föräldrar med samma dåliga förutsättningar stämplar sina barn, orsaken till detta kan också ha psykiska orsaker. Författaren menar att om man minskar det negativa samhälleliga trycket på denna grupp så minskas antalet barn som stämplas.

Individen beter sig utifrån självbilden och ens handlingar illustrerar självbilden. Gör man något som inte överensstämmer med självbilden erfar man beteendeinkongruens enligt Goldberg. Positiva handlingar hör samman med en positiv självbild. Även om självbilden inte är något statiskt rör man sig ändå inom ett visst område av känslor och beteenden. Beter man sig mer positivt eller negativt än självbilden tillåter upplever man beteendeinkongruens. Antingen upphör man då med det inkongruenta beteendet eller så modifierar man självbilden så att den tillåter beteendet. Goldberg beskriver vidare i Samhällsproblem (2000b). Har man etablerat en negativ självbild vill man möta reaktioner som överensstämmer med den egna bilden av att man är värdelös, för om denna person får ett positivt bemötande uppstår inkongruens, dessa två olika bilder av den personen överensstämmer inte. Om man inte får det negativa bemötande man behöver för att upprätthålla den negativa självbilden, kan det hända att man provocerar för att få den negativa reaktion man vill ha. Beroende på de reaktioner man möter, modifierar man sin självbild. Möter man till exempel många positiva reaktioner, förändras självbilden till det bättre. Därför är det viktigt att de som arbetar med barn som försöker provocera fram reaktioner (som bekräftar barnets känsla av värdelöshet) inte går på dessa provokationer, utan bara förmedlar vilka normer som gäller utan att värdera barnet negativt.

Goldberg (2000a) beskriver hur den vuxne missbrukaren tar risker och är självdestruktiv, jag jämför detta med kvinnan i könshandeln. Det förekommer förstås att missbrukare slutar, hoppar av den negativa spiralen, men några fortsätter inom missbruket. Slutligen når de ”nollpunkten”. Denna ”lägsta punkt” är olika för alla, men individen kan inte tänka sig att sjunka lägre. Vad som återstår för dem som nått botten är döden, att de aktivt begår självmord eller att de beger sig in i situationen de förstår att de troligtvis avlider av, som en avsiktlig överdos, alternativt att de tar beslutet att sluta med droger. En utväg kan vara att de blir arresterade och tar sitt straff (för t.ex. narkotikainnehav) och genom straffet ”renas” de, de sonar sina brott för att sedan kunna börja ett nytt liv.

Sammanfattningsvis är stämpling begreppet som beskriver processen, bestående av upprepade negativa reaktioner från signifikanta andra, så att individen omformulerar sin självbild så att den blir ännu sämre än den var tidigare. Självbilden kommer ur summan av många små och stora händelser och reaktioner över lång tid. För att en etablerad självbild ska kunna förändras krävs lång tid av påverkan för att omformulera den, även om den kan modifieras lite grann på kort sikt. Barnet möter efter hand nya människor, genom barnomsorgen, skolan osv. Där finns också signifikanta andra som hjälper barnet att förstå normer. Liksom i förhållandet med föräldrarna lär sig barnet antingen att en viss handlig är fel, men att barnet duger, eller så lär sig barnet att även hon är dåligt.

Feministisk teori

Det finns mycket litteratur kring feminism att finna och tydligt är att det inte finns en gemensam linje utan många inriktningar samt olika tolkningar och varianter av dessa inriktningar. Jag väljer att återge några varianter i min uppsats, för att försöka ge en bild av feminismens kärna samt några av de olika versioner och sätt att se på feminism som finns representerade i litteraturen. Lena Gemzöe beskriver i sin bok Feminism (2003) att feminismens grundantagande är att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör ändras och detta återkommer i de olika varianterna av feminism. Jag tycker att feminismen är tillämplig på prostitutionsfenomenet eftersom jag skriver om kvinnor som säljer sex och man kan se det som om att det främst är kvinnan som är utsatt inom prostitutionen, utsatt för förtryck på både personlig och samhällelig nivå och att hon löper stora risker att skada sin fysiska och mentala hälsa. Gemzöe presenterar i sin bok två antaganden som är genomgående

för alla inriktningar inom feminismen, nämligen att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör ändras. Gemzöe anser att detta ojämlika förhållande är synligt inom fyra sfärer inom samhällslivet.

1. Den politiska/ekonomiska sfären, trots att det i Sverige är en hög kvinnorepresentation i riksdag och regering jämfört med andra länder kan inte fördelningen anses jämn. Kvinnor återfinns inom de politiska områden som traditionellt ansetts som kvinnors, nämligen inom vård och omsorg, socialpolitik, jämställdhetspolitik och familjefrågor. Män arbetar med skatte-, finans- och trafikpolitik. Arbetsmarknaden är också könssegregerad och kvinnor utför det lågavlönade vård- och omsorgsarbetet och det inom handel och industri. Antalet kvinnor inom näringslivets toppskikt är få. Gemzöe menar att allt detta sammantaget visar att kvinnors inflytande över den ekonomiska makten är liten.

2. Familjesfären präglas av en orättvis arbetsfördelning. Kvinnor yrkesarbetar i större utsträckning än förr, men männen har inte tagit sig an hushållsarbetet i samma proportion. Arbetet i hemmet är oavlönat, har låg status och ger inga pensionspoäng. Män har möjlighet att ta ut föräldraledighet men tar bara ut 14,6 procent av den sammanlagda tiden, då främst i samband med jul, nyår och sommar.

3. Kulturell nedvärdering av kvinnor, Gemzöe menar att man inte uppmärksammar och värderar det arbete som kvinnor utför i hemmet och i den offentliga sektorn. I skolan beskrivs inte kvinnors insatser i undervisningen om kultur och historia. Det finns en manlig norm i utbildningen som också återfinns i högre utbildning och forskning. Inom reklam, medier och mode finns en syn på kvinnor som objekt och i medierna saknas en rapportering om självständiga kvinnor och kvinnor som huvudpersoner saknas. Gemzöe menar att medierna sammantaget visar oss en konservativ kvinnosyn. 4. Våld och sexuellt utnyttjande av kvinnor menar Gemzöe är det mest öppna och brutala

formerna av kvinnoförtryck. Det ojämlika förhållandet mellan könen speglas dessutom i hur dessa problem hanteras – det är till störst andel kvinnor som arbetar på kvinnojourer och debatterar kring detta i medierna.

Gemzöe menar att när man sedan lägger dessa fyra aspekter samman synliggörs ojämlikheten mellan könen. Om man bara ser till varje del kan man tro att det endast handlar om spridda företeelser som kan avhjälpas med spridda åtgärder, men det är helheten som ger oss en förståelse för strukturens omfattning. Gemzöe menar att man kan utläsa fyra huvudinriktningar i feminismen som på varsitt håll förklarar vad de menar är problemet i kvinnors underordning.

Liberal feminism, kanske den mest kända version av feminism, har sitt ursprung i liberalismen och menar att kvinnor skall ha samma fri- och rättigheter som män. Liberala feminister arbetade förr för att kvinnor skulle få rösträtt och bildning. Den liberala feminismen behandlar frågor som handlar om att kvinnor skall ha samma rätt till utbildning och yrken som män, att kvinnan skall vara en fullvärdig medborgare. Idag handlar liberalfeminismen om jämnt fördelad representation inom politiken, tillgång till viktiga poster i yrkeslivet, lika villkor på arbetsmarknaden och lika lön. De som står bakom detta behöver nödvändigtvis inte vara liberalfeminister men dessa idéer har sitt ursprung i tidiga liberalfeministiska tankar. Kritiken mot liberalfeminismen har bland annat handlat om att den inte förklarar kvinnoförtryckets djupare mekanismer samt att genom att integrera kvinnor i samhället upphäver man inte automatiskt deras underordnade position.

Radikalfeminismen utvecklades i den radikala kvinnorörelsen i Europa, USA och Australien på sextiotalet och betonar kampen som ett medel att förändra kvinnors omständigheter. Radikalfeminismen menar att kvinnor är förtryckta på grund av sitt kön och att kvinnoförtrycket är det mest utbredda formen av förtryck. De ser främst till förtrycket i den privata sfären, så som mäns kontroll av kvinnor i familjen, sexuellt förtryck, kvinnomisshandel och kvinnoförakt. Radikalfeminismen introducerade patriarkatbegreppet, att problemet består i patriarkatet som ger män fördelar och makt över kvinnor. En tankegång är att kvinnor inskolas i patriarkatets åskådning där de lär sig att de har ett lägre värde än män och de själva tar till sig dessa tankar och accepterar att de är underlägsna. Kritiken mot radikalfeminismen består i att man ser männen som problem, inte att det är fel i strukturerna. Då missar man att det finns män som är underordnade kvinnor och att även män kan lida av att leva i ett sexistiskt samhälle, som att de måste ta en ensidig roll som familjeförsörjare. Ifall män vill stödja feminismen skall detta uppmuntras och inte avvisas, menar kritikerna. Andra kritiker menar att radikalfeminismen mest handlar om vita kvinnor i västvärden och bortser från erfarenheter andra kvinnor har och att de kan lida mer av andra typer av förtryck.

Marxism/socialistisk feminism har sitt ursprung i Marx’ och Engels’ teorier och Gemzöe beskriver att även om man inte kan kalla Marx för en feminist så avspeglas hans och Engels tankar på nittonhundratalets socialistiska rörelser. Hypotesen är att kvinnans frigörelse följer automatiskt på en socialistisk revolution. Kvinnans underordning beror på klassamhället och privategendomens införande, att alla kvinnor från alla klasser kan anses som förtryckta. Detta upphävs ifall alla deltar i avlönat arbete. Arbetarkvinnorna ligger närmare frigörelsen eftersom de arbetade i större utsträckning i och med industrialismen. Ojämlikheten mellan könen försvinner när kvinnan är självförsörjande och det finns inget specifikt kvinnoförtryck, det är endast en aspekt av klassförtrycket. Solidariteten med den egna klassen är det viktigaste, solidaritet med kvinnor från andra klasser var ett hot.

Socialistisk radikalfeminism belyser kvinnomisshandel, underordning i familjen och kvinnoförakt. Som en kritik mot marxismen riktade denna rörelse under sextiotalet in sig på den privata sfären och dess ojämlikheter. De avvisar den traditionella marxistiska idén att kvinnans underordning hänger samman med den ekonomiska ojämlikheten och de skapar en teori som både beaktar kön och klass. De tittar särskilt på den reproduktiva sfären, då avses familjemönster, omsorgsarbete med barn, gamla och sjuka, sexualitet och mänsklig fortplantning. Termen ”omsorgsarbete” är till för att synliggöra det obetalda nedvärderade kvinnouppgifterna som faktiskt arbete. Målet inom den socialistiska radikalfeminismen är att kvinnan har möjlighet till kreativt arbete, att fritt uttrycka sin sexualitet samt möjlighet att föda och ta hand om sina barn utan att bli förtryckt (Gemzöe, 2003).

Margareta Hydén (2002) beskriver sitt perspektiv av feminism, hur man inom feministisk teoribildning gör åtskillnad på kvinnors biologiska kön och deras sociala kön; genus. Genus är något som är socialt konstruerat, som vi förvärvat i det kulturella sammanhang vi lever i. Hon beskriver att det finns farhågor om att det inom socialt arbete finns en stereotyp uppdelning mellan ”manligt” och ”kvinnligt”, som två naturliga karaktärstyper. Hon tar upp några kvinnogrupper som kan anses som förtryckta, till exempel unga kvinnor när det gäller tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) då flickor och pojkar bedöms på olika sätt när det rör ett eventuellt omhändertagande. Flickor har snävare gränser än pojkarna när det gäller uppträdande, droger och sexualitet. Pojkar har således ett större handlingsutrymme medan man fördömer flickorna hårdare. Även Astrid Schlytter behandlar detta i sin bok Kön och juridik i socialt arbete (1999) som handlar om just denna lag och hur den fungerar i bedömningen av flickors och pojkars agerande när ett

omhändertagande är aktualiserat. Schlytter menar att LVU-lagstiftningen till synes är könsneutral men i praktiken är den inte alls det. Hydén tar också upp kvinnliga missbrukare som ”dubbelt förtryckta”, då de lever i ett patriarkalt system, de förtrycks av män därför att de är kvinnor och de förtrycks som missbrukare därför att de har mindre utrymme än män att bruka alkohol. Missbrukarkvinnan ses inte som en ”riktig” kvinna. Behandling mot missbruk är dessutom oftast skapad av och för män.

Dominelli och McLeod beskriver feminism som att det finns två sorters människor, de som är i överläge och de som är i underläge. De beskriver hur man kan se på sociala problem från ett feministiskt perspektiv och då handlar det om att se på problem utifrån vad de får för inverkan på kvinnors välfärd. Det kan till exempel handla om att se till avsaknaden av resurser och krafter som håller kvinnor tillbaka (Dominelli & McLeod, 1989).

I boken Prostitution & feminism av Maggie O’Neill beskrivs olika varianter av feminism när man ser på prostitutionen som fenomen. Boken handlar till stor del om den mer liberala syn som idag syns i till exempel Tyskland och Holland, att man bör se prostitution som vilket yrke som helst. O’Neill beskriver också den mer ”svenska” versionen, då är kvinnor exploaterade av dem som organiserar könshandeln och att könshandeln i alla sina varianter understödjer att samhällets patriarkala strukturer finns kvar. En annan variant är att prostitution är ett frivilligt valt arbete för många kvinnor, och att dessa kvinnor förtjänar samma rättigheter som alla andra, nämligen att de inte ska behöva exploateras, känna rädsla eller utsättas för våld. Ett arbete som prostituerad kan till och med ses som något frigörande och visar vilken kraft kvinnor har i relationer med män. O´Neill tar också upp ”anti-sex feminism” som menar att alla former av sex handlar om manlig dominans och att prostitution och pornografi smutsat ned våra sinnen. En central fråga när det gäller könshandel är hur man ser på själva handeln anser författaren, är detta en affärstransaktion mellan jämlikar? O’Neill menar att det hela bottnar i att kvinnor gör detta för pengar, att det är de ekonomiska behoven som styr. Hon beskriver och citerar kvinnor som prostituerar sig som själva beskriver att det har det bra, att de trivs med könsköparna, pengarna och livet i stort. En kvinna som aktivt prostituerar sig beskriver att hon har gott självförtroende och att hon vet att hon har andra kunskaper och färdigheter. Hon menar i stället att det är stigmatiseringen som är skadlig, när folk ser ned på prostituerande så får de dåligt självförtroende. Den intervjuade kvinnan gör en jämförelse med andra kvinnor som prostituerar sig i den vanliga relationen och stannar kvar i ett äktenskap för ekonomisk vinning. Författaren beskriver också en annan sida, kvinnor som ger en mycket mer negativ bild av prostitution, som inte upplever att de haft några valmöjligheter (O’Neill, 2001).

Resultat från litteraturstudier och intervjuer

I detta avsnitt presenterar jag resultaten från intervjuerna och litteraturstudien under rubriker som hör samman med uppsatsens syfte. Det som står i citatet inom parentes har jag lagt till för att förtydliga citatet. Den text inom citaten som börjar med replikstreck är mina frågor till intervjupersonen. Intervjuerna gav förstås stora mängder information men jag kommer inte att redovisa allt eftersom en del inte hör samman med syftet samt att materialet i så fall skulle bli alltför omfattande. Jag har plockat ur tolv teman från intervjuerna och forskningsfrågorna som jag delat in resultaten i: kvinnans bakgrund och gemensamma nämnare, ekonomi, konsekvenser för kvinnan av könshandeln, självkänsla, jämställdhet, lagstiftningens syfte, förändringar efter lagens införande, farligare könsköpare?, socialt arbete med kvinnor i könshandeln, att sluta med könshandel, förebyggande arbete samt våga prata om prostitution. Först ger jag en presentation av intervjupersonerna.

Intervjupersonerna

Raija Dilén arbetar som socialsekreterare på Prostitutionsuppsökarna som tillhör Socialtjänstförvaltningen i Stockholm. På samma arbetsplats finns också Prostitutionscentrum som har stödsamtal med klienter som är på väg ut ur prostitutionen samt Spiralprojektet som samarbetar med Landstinget och erbjuder kombinerad gynekologi- och öppenvårdsmottagning. De tar emot både kvinnor och män som har erfarenhet av att sälja sex. Hennes arbetsuppgifter är att arbeta uppsökande med dem som säljer sex vilket innebär att hon och hennes kollega finns tillgängliga både dagar och kvällar på t.ex. Malmskillnadsgatan som är det mest välkända prostitutionsstråket i Stockholm. Hon berättar att det i uppdraget även ingår arbete med den ”dolda” prostitutionen, som sker på t.ex. restauranger och hotell. Maria har egen erfarenhet från könshandeln. Hon är idag i trettioårsåldern. Hon började med droger under de tidiga tonåren och började med prostitution när hon var drygt tjugo. Hon är uppvuxen i Stockholm och berättar att hon haft en bra uppväxt. Under sina år i könshandeln hade hon inget fast boende utan bodde omväxlande på behandlingshem, LVM-hem, härbärgen och i trappuppgångar. Hon var heroinmissbrukare och finansierade detta bland annat med att sälja sex och droger. Hon slutade med prostitution, kriminalitet och droger några år efter att sexköpslagen infördes. Hon bor fortfarande i Stockholm tillsammans med sina barn och har nyligen börjat arbeta deltid inom restaurangbranschen. Maria heter egentligen något annat. Åsa Levinsson är socialsekreterare i Prostitutionsgruppen som tillhör en enhet som heter Cityenheten och ligger under Göteborgs stad Centrum. Inom Cityenheten finns uppsökande socialt arbete och behandlingsverksamhet med ungdomar, missbrukare och personer med prostitutionserfarenhet. Hon och hennes kollega arbetar uppsökande med gatuprostitutionen men också på nätet med kvinnor som annonserar för att sälja sex, hon beskriver också att de har ett attitydförändrande uppdrag, att de vill föra ut sin kunskap till beslutsfattare och media.

Kvinnans bakgrund och gemensamma nämnare

Enligt utredningen Könshandeln är det främst kvinnor ”som på olika sätt fått en dålig start i livet, som tidigt berövats sin självrespekt och fått en negativ självbild” (SoS, s.11, 1995) som börjar inom prostitution. Många av kvinnorna är barn till missbrukare eller prostituerade. Vidare står att de aldrig blivit sedda eller respekterade och att många vuxit upp på institution eller fosterhem. Många av kvinnorna har blivit utsatta för övergrepp, i utredningen nämns en undersökning då 60 procent av kvinnorna inom könshandeln blivit sexuellt utnyttjade i barndomen. I Vägen ut! (1998) som är baserad på 23 djupintervjuer med kvinnor som sålt sex, beskriver tio av dem att de varit utsatta för övergrepp som barn. Man beskriver att kvinnorna med detta lär sig att använda sin kropp i sexuella syften för att uppnå icke-sexuella syften så som tillhörighet, gemenskap, få pengar eller materiella vinster. Sammanfattningsvis ser författarna att några problem från uppväxten ofta återkommer, nämligen sexuella övergrepp, känslomässigt avvisande från moderns sida eller annat destruktivt förhållande till föräldrarna samt andra sociala problem så som fattigdom, relationsproblematik mellan föräldrarna eller missbruk av alkohol eller droger. Det handlar ofta om att kvinnorna varit på väg in i prostitutionen under en lång tid, att det inte är något förhastat beslut, som också de båda socialsekreterarna berättar. Både Raija Dilén och Åsa Levinsson ger en liknande beskrivning av kvinnornas bakgrund och de talar båda om olika typer av övergrepp.

Det går väl inte att säga att det finns bara en kategori kvinnor i prostitutionen, det finns alla möjliga typer, alla olika slags bakgrund, men dom allra flesta ändå, dom har ju en bakgrund där det kanske finns sociala problem och missbruk eller andra typer av sociala problem som har grundlagt den här utsattheten och att man fått ta för mycket ansvar och så där. Det

brukar man väl säga. Det är ju fler kvinnor som har den bakgrunden än som kommer från mera stabila förhållanden. Så är det ju. (Åsa Levinsson)

Alla, precis till hundra procent har blivit utsatta för någon sorts… någon sorts övergrepp, det behöver inte vara sexuellt, det kan vara psykiskt, fysiskt eller från kompisar eller någonting, samtliga, alla har sina egna trauman som barn. (Raija Dilén)

– Varför tror du kvinnor börjar sälja sex?

Det finns ju ganska många teorier om det och man måste komma ihåg att alla kvinnor har ju sin berättelse eller sin historia och sin beskrivning av varför det blev som det blev. Men man kan väl säga som något slags gemensamt drag ändå hos dom kvinnor som vi träffar är att man väldigt tydligt har tränats i att sätta sina egna behov åt sidan. Och det kan man ju göra på väldigt många olika sätt. Det finns ju det här naturligtvis att man har varit utsatt för övergrepp, och det är ju inte bara sexuella övergrepp utan det finns ju andra former… andra sätt som man kan bli utsatt. Men någon slags gemensam nämnare, det är ju ändå just det här att man väldigt tidigt tränats på att sätta sina egna behov i andra hand. Jag tror att det är förutsättningen för att man ska kunna prostituera sig. (Åsa Levinsson)

Det är inte så att det bara är fattigdom eller så att det är någon klass i samhället som är representerad mest, det är det inte. Eller att man kommer från utlandet eller så… Jag tycker

att det är… kanske stor del adopterade… (Raija Dilén)

Åsa Levinsson menar att det förekommer nyrekrytering på gatan men att de allra flesta börjar på nätet.

De allra flesta nya, dem kvinnorna som debuterar, de gör det via nätet idag. Så det är väldigt sällan som vi träffar på unga tjejer i gatuprostitutionen. Men nyrekryteringen sker via Internet, tidigare kunde det ju vara så att man som ung tjej kanske börjat på sexklubb eller inom den typen av verksamhet. Man talar ju om att det finns en slags ”drifting in” – fas, att när man börjar, det är liksom inget ett beslut som man fattar på förmiddagen och så står man på gatan på eftermiddagen, utan det är någon slags process, liksom att man kanske gör ’praktikperiod’ på gatan innan med andra kvinnor för att få reda på hur man ska göra. Och det är klart att den delen försvinner väl till viss del via Internet eftersom man inte har samma kontakt med andra säljare där. Men det här behöver man ju titta mer på, det här behöver man ju forska mer om.

Maria beskriver sin uppväxt och väg in i missbruket. Hon ser att hon inte hade börjat inom könshandeln om det inte vore så att hon haft ett etablerat missbruk. Hon beskriver också att hon alltid känt sig utanför.

Det finns liksom inget speciellt att ta på egentligen. Vanliga, drogfria arbetande föräldrar. Vi är en medelklassfamilj. Gott om pengar.

Men sen helt plötsligt så spårade det ur… det var sommarlov, saker och ting förändras och man söker sig till andra, till äldre kompisar, killar och då gick det lite för långt och så tror jag det var en trotsgrej, jag var lite konstig… jag var lite intresserad av droger innan jag hade provat, så var jag lite nyfiken. Så att jag tror att det finns en… alltså att vissa människor är mer intresserade än andra.

Fast sedan kan jag tänka så här att egentligen behöver det ju inte handla om att man sitter och tänker ”jag ska börja knarka, gud vad roligt” utan förmodligen är det någonting annat. Men vad det beror på vet jag inte. Och jag har aldrig varit intresserad av att ta reda på det heller men det kan ju vara så här att… ja kanske ren trots, jag hade det för bra kanske, vi hade allt, jag fick allt jag pekade på…

– Vad var det som lockade dig så mycket med droger?

Det enda som jag konkret kan ta på är att jag har alltid känt mig annorlunda. Jämt alltså, i skolan… jag kände mig annorlunda och… typ missförstådd… Jag kanske är lite usel på att tolka signaler, jag tror att det är det, jag kände mig alltid missförstådd. Och sen hade jag svårt att få killar, som när man frågade chans på varandra när man var liten. Jag hade jättesvårt men efteråt fick jag höra att ”alla var så intresserade av dig men du var så svåråtkomlig”. Svåråtkomlig, liksom? Gud, jag var ju desperat alltså. Men att någonstans har det varit så att jag kanske har dragit mig undan. Jag har dragit mig undan och då blir man annorlunda och känner sig ännu mer annorlunda. Så det kanske är det, en känsla av… utanförskap. Fast det var det ju inte heller! Nej jag vet inte… nåt konstigt… Sen var jag väldigt speciell, det är jag fortfarande... Jag har en viss attityd, jag har alltid haft sån, redan när jag var liten och det märker man på barnen också faktiskt, det är så i vår familj. Alla är så. Och liksom rör man mig då får man hela min släkt på sig… folk skämtar om att vi är familjen Taikon. För att vi är verkligen så här sammansvetsade. Och det gör att folk uppfattar en på ett helt annat sätt och sen blir man bemött annorlunda och det ena leder till det andra. Och då söker man sig till folk med liknande attityd. Och det brukar vara

knarkare… och kriminella.

Maria beskriver hur det gick till när hon började inom prostitutionen. Då var hon drygt tjugo år och hade hållit på med droger i tio år.

Ja jag kommer faktiskt ihåg första gången. Jag hade varit på ett inackorderingshem och påbörjat en behandling och började spåra ur… jag kunde inte hålla mig drogfri men jag lyckades vara kvar på inackorderingshemmet, träffade en kille och pengarna tar ju slut, det är ju så. Och så var det visst, ut och sno lite kläder och sälja men jag kan inte gå ut och göra inbrott på nätterna, utan jag ville ju bo kvar på inackorderingshemmet också. Och till slut så blev det någon stans… jag vet inte vem som bestämde det, om det var den här killen eller jag, alltså jag minns inte hur det gick till. Men helt plötsligt så bestämde vi att jag ska gå på gatan i alla fall… och ta en torsk. Och det gjorde jag. Och eftersom jag inte kunde priser tog jag underpriser. Det blev världens grej där, tjejerna där emellan är inte vänner alltså… jag slapp ju spö för att det var första gången, så då hade dom hänsyn. Annars kan det bli riktiga bråk, alltså tjejerna emellan. Ja, så det var ett misslyckande, men jag hade råd med en kabbe (portion med heroin)… Men alltså det var första gången och det var vidrigt och hemskt och jag visste inte ens… alltså man blir så lätt utnyttjad… Och det har jag lärt mig efteråt, att just den torsken, för han är där jämt, han är där fortfarande tror jag, alltså så han är en sån där som alltid vill utnyttja nya för dom är lättlurade. För då är man oftast så desperat efter pengar och man vet inte vad man ska sätta upp för regler, vad man ska gå med på. Men han var rätt äcklig i alla fall. Det är nog dom flesta där. Eller alla är inte det, vissa, jag har träffat en del som är så snygga så att jag har tackat nej, det funkar inte. Men majoriteten är väl typ 45 år.

Ekonomi

I Könshandeln (SOU, 1995) tas pengar upp som en viktig aspekt och många kvinnor ser pengarna som en avgörande faktor när de börjar i könshandeln, det ger en känsla av frihet och självständighet att kunna tjäna sina pengar själv. Med den bakgrund kvinnorna har står valet ofta mellan socialbidrag, ett lågavlönat arbete eller prostitution. Friheten som de snabba pengarna ger är en betydelsefull del av den första tiden i prostitutionen. Åsa Levinsson och Raija Dilén talar båda om hur kvinnorna när de är mitt uppe i könshandeln använder försvar, och inte gärna bekräftar den bild som många andra har, att det är en jobbig tillvaro i könshandeln. De talar också om att dessa kvinnor bär på andra förutsättningar än andra, annars skulle inte de hamna i prostitutionen från första början. Maria ser droger som den stora