Följeforskning av pilotkommunernas arbete med strategin för romsk inkludering

(1)

Emerga Consulting Telefon: 073 617 0269

Följeforskning av

pilotkommunernas arbete med strategin för romsk inkludering

Delrapport 2

2014

(2)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INTRODUKTION s. 3

STRATEGI FÖR ROMSK INKLUDERING 2012-2013 s. 3

PILOTKOMMUNERNAS UPPDRAG s. 3

FÖLJEFORSKARNAS UPPDRAG s. 4

FOKUS FÖLJEFORSKNING 2014 s. 4

FÖRDJUPNINGSSTUDIE:

RÄTTIGHETSPERSPEKTIV OCH HÅLLBARHET s. 5

FÖRDJUPNINGSSTUDIE: BROBYGGARE s. 13

FÖLJEFORSKARNAS REFLEKTIONER s. 18

(3)

INTRODUKTION

I denna rapport beskrivs och analysers hur delar av Sveriges nationella strategi för romsk inkludering 2012 – 2032 implementeras i fem kommuners verksamhet. Rapporten tar sin utgångspunkt i de centrala målen för strategin, i beskrivningen av pilotsatsning ens roll för strategins genomförande, kommunernas verksamhetsplaner och i de aktiviteter som genomförts under 2014.

Jämfört med hur följeforskningsgruppen arbetade under det inledande året har det skett några förändringar. Under detta år har följeforskarna fokuserat på att genomföra två tematiska fördjupningsstudier, den ena med fokus på rättighetsperspektiv och hållbarhet och den andra med fokus på brobyggarnas roll. Resultaten från båda

fördjupningsstudierna redovisas i denna rapport. Fördjupningsstudierna har kompletterats med dokumentstudie och kontinuerlig kontakt med samordnarna samt minst ett besök i varje pilotkommun under året.

STRATEGI FÖR ROMSK INKLUDERING 2012 – 2032

År 2012 beslutade regering om skrivelsen En samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering 2012-2032 (skr. 2011/12:56). Den tjugoåriga strategin sker inom ramen för den minoritetspolitiska strategin och ska ses som en förstärkning av

minoritetspolitiken. Det övergripande målet med strategin är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom.

De prioriterade rättighetsområdena rör utbildning, arbete och hälsa. I strategin anges att hela genomförandet bör präglas av romsk delaktighet och romskt inflytande med

inriktning på genomförande samt kontinuerlig uppföljning av romers tillgång till de mänskliga rättigheterna på lokal, regional och nationell nivå.

Målgruppen är framför allt de romer som befinner sig i ett socialt och ekonomiskt utanförskap och är utsatta för diskriminering. Insatserna som genomförs ska ingå och integreras i den ordinarie verksamheten.

PILOTKOMMUNERNAS UPPDRAG

De kommuner som ingår i pilotverksamheten är Göteborg, Helsingborg, Linköping, Luleå och Malmö.

Syftet med pilotverksamheten är i enlighet med strategin att vidareutveckla arbetet med romsk inkludering i ett antal kommuner och undersöka hur de metoder och resultat som utvecklas kan spridas till andra kommuner runt om i landet. I allt utvecklingsarbete ska lokal romsk delaktighet och lokalt romskt inflytande tillförsäkras. För att säkerställa en långsiktighet i det strategiska arbetet ska pilotkommunerna arbeta fram hållbara lösningar för att minska förtroendegapet och bristerna i mänskliga rättigheter för romer inom

ordinarie kommunal förvaltningsverksamhet. Lösningarna ska förbättra romers tillgång till deras rättigheter inom områdena utbildning, arbete, hälsa och social omsorg.

Pilotkommunerna ska årligen rapportera sitt arbete till Länsstyrelsen Stockholms län

(4)

(fortsättningsvis kallad Länsstyrelsen) som har i uppdrag att samordna arbetet med den långsiktiga strategin samt för pilotverksamheten.

FÖLJEFORSKARNAS UPPDRAG

Enligt uppdragsbeskrivningen från Länsstyrelsen ska följeforskarna under åren 2013 – 2015:

1. Analysera utfallet av aktiviteterna som genomförts för att nå målen, dels för varje enskild pilotverksamhet, dels för hela pilotsatsningen.

2. Analysera och bedöma hur pilotkommunerna arbetar med att säkerställa romernas inflytande och delaktighet vid planering, genomförande och utvärdering av pilotprojektet.

3. Beskriva hur projektorganisationen i respektive pilotkommun är uppbyggd och hur den fungerar med avseende på (styrgrupp, ledningsgrupp, lokala styrgrupper, brukarråd, referensgrupp, mm), samt vilka framgångsfaktorer/hinder som har identifierats.

4. Analysera hur samverkan mellan berörda aktörer inom projektet fungerar avseende lärande, erfarenhetsutbyte, engagemang och påverkan.

5. Analysera på vilket sätt projektet i sin helhet bidrar till att påverka den strukturella diskrimineringen av romer.

6. Analysera på vilket sätt projektet påverkar den offentliga debatten.

I linje med vad som konstaterades redan i förra årets rapport har budgetramar inneburit att uppdraget avgränsats utifrån vissa prioriteringar. Syftet med följeforskningen, såsom det ser ut efter avgränsning och prioritering är framförallt att identifiera de metoder för säkerställandet av romers tillgång till mänskliga rättigheter som de fem pilotkommunerna tar fram samt att sammanställa erfarenheter i pilotkommunerna av att arbeta med romsk inkludering. Dessa metoder och erfarenheter ska senare ligga till grund för fortsatt arbete med romsk inkludering i andra svenska kommuner.

Det ska poängteras att under året har det skett en förändring i sammansättningen av följeforskningsgruppen. I och med att Christian Johnsson, tidigare formellt ansvarig för följeforskarnas arbete lämnade sin tjänst på Raoul Wallenberg Institutet övergick hela ansvaret för följeforskarnas arbete till Emerga Research and Consulti ng.

FOKUS FÖLJEFORSKNING 2014

Följeforskningsuppdraget innehåller flera komponenter, följeforskarna ska agera

(5)

stödjande, kritiskt granskande, utvärderande och självständiga i förhållande till parterna och de olika delarna av projektet.¹

Under det andra året har följeforskningsgruppen koncentrerat sig på följande aspekter av pilotkommunsarbetet. Prioriteringarna har gjorts i nära samråd med Länsstyrelsen.

a) En fördjupningsstudie kring hur respektive pilotkommun arbetar med rättighetsperspektiv och hållbarhet.

b) En fördjupningsstudie kring brobyggarnas roll, arbetsuppgifter och placering i organisationen i respektive kommun.

c) Kontinuerliga avstämningar med projektsamordnarna i varje kommun samt med Länsstyrelsens samordnare kring hur arbetet fortskrider, vilka utmaningar och framgångar som kan identifieras på vägen.

d) Kontinuerlig genomgång av den skriftliga dokumentation som samordnarna i pilotkommunerna laddat upp på den gemensamma plattformen.

e) Minst ett besök hos varje pilotkommun där resultaten från första årets rapport presenterades för eventuell styrgrupp eller nyckelpersoner. I anslutning till detta har följeforskningsgruppen också träffat romska representanter och/eller brobyggare.

FÖRDJUPNINGSSTUDIE: RÄTTIGHETSPERSPEKTIV OCH HÅLLBARHET

Syftet med studien var att fördjupa analysen kring hur pilotkommunerna arbetar med frågor som rättighetsperspektiv och hållbarhet eftersom båda begreppen är centrala för pilotkommunsarbetet. Rättighetsperspektivet ska genomsyra all verksamhet medan hållbarhetsarbetet är centralt för arbetet efter att pilotkommunsarbetet är avslutat. Valet av tematiskt område är också en fortsättning på de observationer och analyser som följeforskarna gjorde under det inledande året. Följeforskarna valde medvetet att inte intervjua pilotkommunsamordnarna eftersom ambitionen snarare varit att förstå det sammanhang i vilket samordnarna verkar. Samordnare är i de flesta fall tillsatta för pilotkommunsarbetet, några fanns på andra positioner inom den kommunala

verksamheten medan andra är externa rekryteringar. Gemensamt är dock att ingen av samordnarna är beständig på sin position det är däremot i högre grad de tjänstemän och politiker som finns runt omkring projektet. Mot bakgrund av detta beslutades att intervjuer skulle genomföras med två politiker och två tjänstemän i varje kommun. I några av kommunerna kunde av praktiska och tidsmässiga skäl endast en politisk representant intervjuas. Två intervjuguider användes, där den ena var anpassad till politiska representanter och den andra till tjänstemän².

RÄTTIGHETSPERSPEKTIV

I den delrapport som lämnades till Länsstyrelsen förra året framkom att

rättighetsperspektivet som är starkt uttalat i regeringens strategi om romsk inkludering

1 Anders W Johansson, Kritisk reflektion och handling i interaktiv forskning. I Bengt Johannisson, Ewa Gunnarsson, Torbjörn Stjernberg (red.), Gemensamt konskapande – den interaktiva forskningens praktik.

Acta Wexionesia, Nr. 149/2008, Växjö University Press, s. 27.

2 Bilagt finns de olika intervjuguider som använts

(6)

inte är lika starkt återgivit i Länsstyrelsen projektplan och heller inte flertalet av pilotkommunernas projektplaner.

I regerings strategi framgår följande:

De åtgärder som behöver vidtas handlar framför allt om att förverkliga romers tillgång till de mänskliga rättigheterna. Det måste vara

långsiktiga åtgärder som kan bidra till att förändra etablerade förväntningar, attityder och strukturer. Åtgärderna bör i första hand genomföras inom befintliga strukturer och verksamhetsområden som ska garantera allas mänskliga rättigheter. Regeringen bedömer därmed att utgångspunkten för nya insatser därför bör vara hur dessa strukturer och verksamhetsområden kan säkerställa att också romer får tillgång till de mänskliga rättigheterna, i synnerhet rätten till utbildning och arbete .³ Denna tydliga skrivning kring rättighetsperspektiven följs dock inte upp i

projektbeskrivningen från Länsstyrelsen i Stockholms län som väljer att använda begreppet utvecklingsarbete inom en rad centrala områden.

Detta är en av orsakerna till att följforskarna valde att fokusera en del av

fördjupningsstudien kring just rättighetsperspektivet och hur de olika respondenterna från kommunerna resonerar. Initialt ska poängteras att flera kommuner under 2014 arbetat om sina projektplaner för att förtydliga rättighetsperspektivet och de som ännu inte har gjort detta har initierat diskussionen. Det ska även poängteras att den nulägesbeskrivningen som Länsstyrelsen Stockholms län har tagit fram under 2014 har en betydligt mer uttalad rättighetsanknytning än tidigare dokument har.

I intervjuguiden ställdes frågan på följande sätt, Anser du att projektet aktivt arbetar med att stärka romers mänskliga rättigheter? På vilket sätt anser du att detta görs? På detta svarade de flesta respondenterna jakande dvs. respondenterna anser att romsk inkludering arbetar med mänskliga rättigheter. Problemet är dock att det är svårare att definiera hur och på vilket sätt arbetet i pilotkommunerna kan kopplas till ett rättighetsperspektiv. M ed några undantag så förefaller det finnas begränsad kunskap, kompetens och förmåga att tala i termer av rättigheter bland högre tjänstemän och bland politiker. Flera anger att de känner igen sig i ordbruket men väljer själva att inte tala i termer av rättigheter. Med andra ord så ligger utmaningen i att börja tala i termer av rättigheter i den kommunala kontexten för att sedan också kunna arbeta in de skriftliga dokumenten.

Det kan konstateras att det framför allt handlar om en rädsla och tveksamhet att använda rättighetstermer i tron om att det är mer komplicerat än det faktiskt är. Detta återkommer också flera av respondenterna i intervjuerna till. Det förefaller också som att flera

respondenter i rädslan över att göra fel snarare väljer att inte ens närma sig det rättighetsbaserade perspektivet.

En annan orsak till respondenternas tveksamhet inför att använda rättighetsbegrepp et kan i många fall handla om hur kommunen som helhet har närmat sig frågan kring mänskliga

3Regeringens skrivelse (Skr. 2011/12:56) En samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering 2012 – 2032, s. 13

(7)

rättigheter. För de kommuner som i övrig kommunal verksamhet beslutat att tala om värdegrund eller social hållbarhet är det svårt för enskilda tjänstemän att i ett enskilt projekt, anamma ett annat perspektiv som inte finns med i övergripande styrdokument en för kommunen. Däremot är det tydligt att i den kommunen som på bred front arbetar med mänskliga rättigheter där finns både kompetens kring mänskliga rättigheter och förmåga att använda ett rättighetsbaserat språkbruk. Mönster stämmer väl överens med den kartläggning som Emerga genomförde på uppdrag av SKL med fokus på hur kommuner och landsting arbetar med mänskliga rättigheter. Kartläggningen visade att majoriteten av respondenterna har stora utmaningar i arbetet med mänskliga rättigheter.

Rättighetsarbetet saknar ofta en hållbar och tydlig struktur och det råder en stor variation i definitioner av mänskliga rättigheter. Skillnaderna i definitioner tycks bygga på såväl politiska val som på kunskapsbrist. Mänskliga rättighetsfrågor återfinns i olika mål - och visionsdokument, men det är tveksamt om ett rättighetsperspektiv faktiskt genomsyrar verksamheterna. Med andra ord är situationen i pilotkommunerna inte på något sätt unik utan stämmer väl överens med den generella situationen för hur Sveriges kommuner arbetar med mänskliga rättigheter. Det finns dock bland pilotkommunerna kommuner som har kommit betydligt längre i arbetet med rättighetsperspektivet. En förhoppning kan också vara att arbetet med romsk inkludering kan vara vägledande för arbetet med

mänskliga rättigheter på bred front.

”Om man säger såhär att mänskliga rättigheter överhuvudtaget är en väldigt svår fråga.

Och att det ska vara allas mänskliga rättigheter blir också en väldigt svår fråga. Och det är inte alltid ens i den romska gruppen som man anser att alla har samma rättigheter, eller ska ha samma rättigheter.” (Respondent 2)

”Aktivt, jag vet inte, ja det gör det säkert men jag tror inte man prata om det så att man aktivt stärker mänskliga rättigheter. Alltså den terminologin finns inte, men så gör man det säkert när man arbetar, men pratet är inte så.” (respondent 5)

”Jag tycket den verksamhet som kommunen bedriver faktiskt handlar om att förverkliga MR på många olika sätt. Där har vi ett politiskt beslut i X om att vi ska jobba med MR.

Det är också ett uppdrag som jag har som ännu inte riktigt har kommit igång.”

(respondent 13)

DELAKTIGHET

Delaktighet från den romska gruppen i pilotkommunsarbetet är centralt och kan innebär a representation i styrgrupper, projektgrupper/processgrupper och/eller ett etablerat och formaliserat samrådsförfarande. Detta säkerställer på intet sätt att det finns en delaktighet på riktigt. Delaktighet på riktigt är ett svårt definiera men innebär i denna rapport bland annat att det följer mandat som gör att idéer och åtgärder kan få genomslag i

pilotkommunerna. Med andra ord så är numerär delaktighet ett steg på vägen men långt ifrån målet. Att stämma av delaktighet på riktigt krävs också att en intervjustudie

genomförs med romska representanter. Nedan kan därför endast de förutsättningarna för delaktighet som kommunerna ger analyseras.

(8)

En av de mer viktiga aspekterna av fungerande samråd är att det är en formaliserad struktur för inflytande. Flertalet kommuner har någon gång under pilotkommunsarbetet haft ett samråd däremot har det förekommit flera utmaningar i detta arbete , inte minst vad gäller aspekter såsom representativitet, mandat, legitimitet och arvodering. Detta har också inneburit att i några kommuner så har samrådsförfarandet stannat upp. Idag finns det fungerade samråd i två av pilotkommunerna då har en av pilotkommunerna medvetet valt samrådsförfarandet eftersom man anses att det romska inflytandet säkras genom befintliga strukturer. I detta avseende definieras fungerade samråd i dess mest

grundläggande form dvs. att det kontinuerligt förekommer ett formaliserat samråd mellan den romska minoriteten och majoriteten. Det framgår av intervjuerna med politiker och tjänstemän att det fortfarande finns en stor osäkerhet från kommunernas sida kring vad som är delaktighet på riktigt, hur denna kan komma till stånd samt inte minst att få till stånd ett samrådsförfarande. Under året har SKL tillsammans med företaget Preera arbetat fram ett erbjudande till kommunerna för att utveckla samrådet. I dagsläget är det Göteborg och Luleå som har valt att gå in detta arbete. Det har inte bedömts ligga inom följeforskarnas uppdrag att göra en uppföljning av detta arbete i det stadium där arbetet nu befinner sig.

Vad gäller delaktighet i styrgrupper, projektgrupper och andra former av referensgrupper kopplade till pilotkommunsverksamheten så har de flesta pilotkommuner romsk

delaktighet i så mån att kommunen valt att organisera sig så. Det förekommer en kommun där romsk deltagande saknas i styrgruppen.. En poäng med att ha en tydlig struktur kring pilotkommunsarbetet är dock att det är enklare att formalisera romsk delaktighet som annars kan riskera att bli ad hoc och utelämnas till tjänstemän och politikers godtycke. I en formaliserad struktur blir det också mer uppenbart när det

saknas romsk delaktighet även om detta naturligtvis inte behöver garantera delaktighet på riktigt. Det ska dock konstateras att det finns respondenter som har en annan ingång och som anger att det pågår en ständig dialog som möjligtvis är bättre än en formaliserad. Det kan snarast tolkas som om de formaliserade kanalerna begränsar möjligheterna till annan dialog. Skulle de formaliserade kanalerna inte fungera finns det inga andra upparbetade möjligheter förefaller några respondenter resonera.

Sammantaget innebär detta att delaktighet är något som även fortsättningsvis behöver arbetas med inom pilotkommunerna både vad gäller delaktighet i olika forum och grupper som pilotkommunsarbetet fört med sig men också att arbeta vidare med samrådsförfarandet.

…”Hur skulle pilotkommunen göra då för att skapa delaktighet så att vi inte bara pratar om delaktighet utan romer upplever den och ja vad är ett samråd. Få hjälp i vad som räknas med samråd, är det ett dialogmöte eller ett medbestämmande.”(respondent 5)

”Sen jobbar vi fortfarande med det här: vad är delaktighet, när känner man sig delaktig och hur mycket kan vi göra alltså.” (respondent 5)

”Mötesplatser mellan politiker och romer finns inget formaliserat, mycket ad hoc. Vi ska ha en brobyggarlunch den 10 juni för att mötas.” (respondent 7)

(9)

”Jag tror att ett problem många gånger har varit att man har gjort projekt och man kanske inte riktigt har involverat romer utan man har gjort det utifrån ett

minoritetsperspektiv sätet – nu måste vi jobba med den romska gruppen för den är utanför och kör man igång någonting och i bästa fall finns det kanske en eller två romer med inom projektgrupp som tar fram förslaget. Men här uppfattar jag intent ionen väldigt mycket att man ska jobba inte bara med den romska gruppen som målgrupp utan att det är romer själva som jobbar med den romska gruppen.” (respondent 13)

HÅLLBARHET

Målet med pilotkommunsarbetet är först och främst att identifiera fem modeller att arbeta med romsk inkludering som sedan kan spridas till andra kommuner. Det andra målet är att hitta strategier för att införliva de resultat som kommit av pilotkommunssatsning i de ordinarier strukturerna och verksamheterna. Det första målet är tydl igt utskrivet i den nationella strategin medan det andra målet framför allt blir tydligt i kommunikation med pilotkommunerna. Begreppet hållbarhet definieras här snarast som långsiktigt, realistiskt och med avstamp i nuvarande arbete. I resonemang och analys kring hållbarhet finns dock flera begrepp som behöver förklaras ytterligare till exempel implementering och integrering i reguljär verksamhet. Implementering eller integrering i den reguljära

verksamheten handlar först och främst om att hela eller delar av pilotkommunsprojektets resultat blir en del av det ordinarie arbetet i kommunen. Det kan handlar om uppenbara aspekter såsom tjänster som blir permanenta och finansierade av kommunen men det kan också handla om att romsk inkludering och arbetet mot antiziganism skrivs in i

kommunala handlingsplaner, styrdokument och uppföljningssystem. Genom att göra det senare så tvingas kommunen att agera. En stor del av detta kräver politiska beslut men vilket sannolikt också medför att det skulle bli mer sedimenterat.

I delrapport 1 från förra året beskrev följeforskarna med utgångspunkt i

verksamhetslogiken hur kommunerna arbetade med resurser, mål, aktiviteter och effekter. Under intervjuerna och i samtal med samordnarna under året har just

organisering och strukturen av pilotprojektet varit ett återkommande tema inte minst som förutsättning för implementering och i förlängningen hållbarhet. I årets rapport finns därför ambitionen att ytterligare tydliggöra de olika kommunernas organisering och struktur kring pilotarbetet. Förhoppningen är därefter att peka på några nyckelaspekter för en hållbar implementering.

Göteborg

Kommunen har placerat ansvaret för pilotkommunsarbetet under en stadsdelsförvaltning där sektorschefen för kultur och fritid är ansvarig arbetsleda re för samordnaren av pilotprojektet. Under stadsledningskontoret som är direkt underställd kommunstyrelsen finns de tematiska områdena som den nationella strategin utgår ifrån dvs. mänskliga rättigheter och nationella minoriteter. Det innebär att handläggaren för dessa frågor på stadsledningskontoret och hens ansvarig också är involverad. Från stadsledningskontoret administreras också samråden, vilket var fallet även innan pilotkommunssatsningen initierades. Kopplad till pilotkommunsarbetet finns en rad temagrupper kring utbildning,

(10)

arbete, kultur, social omsorg. I dessa temagrupper ingår berörda tjänstemän och romska representanter. Det politiska deltagandet sker utifrån en politisk referensgrupp medan det yttersta politiska ansvaret är uppdelat mellan två kommunalråd varav den ene med ansvar för mänskliga rättigheter och den andre med ansvar för social hållbarhet och integration.

Stadsdelsförvaltningen placerad under den politiskt styrda stadsdelsnämnden.

Brobyggare finns ute på tre skolor i stadsdelen där pilotprojektet är förlagt. En av

brobyggarna har mer av en koordinerande roll och är inte operativ i samma utsträckning.

Styrkor: Det finns ett samråd som träffas kontinuerligt. Den politiska referensgruppen skapar förutsättningar för att pilotkommunsarbetet förankras på flera nivåer.

Svagheter: Det är en utspridd organisation, där det är svårt att få till stånd ett tydligt så kallat ansvarsutkrävande inte minst eftersom det saknas styrgrupp. Oklart hur de olika delarna förhåller sig till varandra i fråga om ansvar och mandat.

Helsingborg

Här är projektet organisatoriskt förlagt under utvecklingsnämndens förvaltning som i sin tur härbärgerar olika sektioner. Cheferna för de olika sektorerna samt cheferna för fritidsförvaltningen, socialförvaltningen och arbetsförmedlingen utgör tillsammans med förvaltningschefen och projektsamordnaren styrgruppen där romska representanter ingår.

Utöver detta finns även en processgrupp för att just processa mer operativa

frågeställningar. Det finns ett fungerande samråd mellan kommunen och romarådet.

Övriga minoritetsfrågor är inte placerade på utvecklingsnämnden utan på kulturnämnden som i dagsläget inte har någon aktiv roll i pilotkommunsarbetet eller representant i styrgruppen.

Brobyggare finns inom flera olika verksamhetsgrenar varav tre är knutna till

utbildningsförvaltningen, dessa tre arbetar stadsövergripande. En brobyggare finns på arbetsmarknadsenheten och ytterligare en brobyggare delar tiden mellan

socialförvaltningen och ytterligare en förvaltning.

Styrkor: Tydlig struktur med olika delar samlade i en styrgrupp med romsk representation

Svagheter: Minoritetspolitiken är placerad under en annan förvaltning som inte deltar aktivt i pilotkommunsarbetet. Detta kan innebära en utmaning för hållbarheten i pilotkommunsarbetet. Det finns också frågetecken för den politiska förankringen.

Linköping

I denna kommun finns ingen styrgrupp eller processgrupp. Arbetet koordineras från en samordnare som är placerad på stadsledningskontoret medan mycket av det operativa arbetet är knutet till en stadsdel och ett resurscentrum som fanns redan innan kommunen klev in i pilotkommunsarbetet. Detta resurscentrum är organisatoriskt underställt

omsorgsförvaltningen och omsorgsnämnden. Kommunen har inget fungerade samråd.

Vad gäller den politiska ledningen har det efter valet i höstas skett förändringar vilket i nuläget innebär att det är oklart var någonstans mänskliga rättigheter och nationella minoriteter återfinns. Kommunen har sex brobyggare som är placerade ute på skolor, i förvaltning eller på resurscentrumet.

(11)

Styrkor: Det finns ett etablerat arbete innan som delar av pilotkommunsarbetet bygger vidare på.

Svagheter: Mycket arbete koncentrerat till en person som saknar ett organisatoriskt sammanhang i form av styrgrupp eller projektgrupp. Finns inga formaliserade kanaler för romsk delaktighet.

Luleå

Kommunen hade fram till slutet av 2014 en styrgrupp bestående av förvaltningschefer från de förvaltningar som är berörda av pilotkommunsarbetet såsom

utbildningsförvaltning, fritidsförvaltning, socialförvaltningen, kulturförvaltning.

Ordförande i styrgruppen var förvaltningschefen för integration och arbetsmarknad vilket är den förvaltningen där pilotkommunsarbetet är förlagt. Utöver styrgruppen f inns en projektgrupp som ansvarar för de operativa frågorna och där samordnare varit

sammankallande. I denna grupp ingår politiska företrädare samt romska representanter.

Kommunen har inget samråd idag. Tillsammans med projektsamordnaren anställde kommunen en brobyggare som arbetat sedan pilotkommunsarbetet startade. Vad gäller brobyggare så var tidigare en brobyggare placerad på utbildningsförvaltningen men var tvungen att sluta. Ytterligare två brobyggare har anställt inom kulturförvaltningen respektive arbetsmarknad och integration.

Styrkor: Det finns en stark förankring bland olika förvaltningar i och med att alla berörda förvaltningar finns med i styrgruppen. I projektgruppen ingår även politisk

representation.

Svagheter: Styrgruppen har hittills saknat romsk delaktighet.

Malmö

I kommunen återfinns romskt informations och kunskapscenter (RIKC) som har operativt ansvar för pilotkommunsarbetet under socialförvaltningen medan kommunens arbete med nationella minoriteter är samlad på stadskontorets sektioner. Det kan tolkas som om stadskontoret är beställare av pilotkommunsprojektet medan RIKC är utförare. Mot bakgrund av att RIKC redan var etablerat innan pilotsatsningen började så har pilotkommunsarbetet främst fokuserat på att implementera resultat i de befintliga kommunala strukturerna. Kommunen hade fram till hösten inga brobyggare men har sedan börjat anställa. Det finns inget samråd eftersom grundtanken är att RIKC ansvarar för att lyfta de romska frågorna in i den kommunala strukturen.

Styrkor: Det finns redan ett mycket väl förankrat och uppbyggt arbete som pilotkommunsarbetet blir en del av.

Svagheter: Uppdelningen mellan olika förvaltningar kan skapa problem utifrån ett ansvarsperspektiv. Det är inte helt säkerställt att alla romer känner sig delaktiga genom RIKC

Inledningsvis ska konstateras att strukturen och organisationen kring pilotkommunerna skiljer sig kraftigt mellan kommunerna. Det beror dels på vilken struktur som fanns kring

(12)

minoritetsfrågor i allmänhet och romsk inkludering i synnerhet innan projektet startade och dels på hur kommunens organisation ser ut och valet att placera

pilotkommunssatsningen. Kommunala strukturerna är i många fall komplexa och till och med svårgenomträngliga för en utomstående. Följeforskarna är också helt fokuserade på pilotkommunsarbetet och har inte hela kommunperspektivet. Med detta sagt, vill vi lyfta fram tre aspekter som vi tror påverkar arbetet med hållbarhet.

a) Behovet av styrgrupp och projektgrupp.

Det viktigaste som dessa två organ för med sig in i strukturen är att det finns uppenbara kanaler för mandat och ansvarsutkrävande. Det kanske är än viktigare när det handlar om kommuner som har en utspridd pilotorganisation och spänner över flera förvaltningar vilket är fallet i de större kommunerna. I allmänhet handlar det om en förvaltning som agerar beställare och en annan förvaltning som är utförare av hela eller delar av

pilotkommunsarbetet. Det kan innebära en splittring och svårigheter att få en överblick över insatserna, speciellt om det saknas ett övergripande forum. En styrgrupp som i allmänhet innehåller representanter från olika förvaltningar kan bidra till att

pilotkommunsarbetet får en större spridning och det finns ett formaliserat forum för att ventilera olika aspekter av arbetet. En tydlig struktur kan också ge bättre förutsättningar för en implementering i den ordinarie verksamheten och därmed stärker hållbarheten.

Viktigt är dock att det är personer som har ett reellt mandat som sitter i styrg ruppen och projektgrupper.

b) Befintlig eller temporär organisation

Det förekommer en skillnad mellan kommuner som har anställt och indirekt byggt upp en ny organisation med anledning av pilotkommunsprojektet samt rekryterat en extern samordnare eller projektledare och de som har placerat pilotkommunsarbetet på redan befintliga organisation. En utmaning är om organisationen är alltför projektbaserat och placerad på en förvaltning som tidigare inte haft något arbete kring romsk inkludering . Det innebär att det finns risker för att projektet blir just temporärt och när

pilotkommunstiden är över finns få möjligheter att inkludera goda exempel och metoder i den befintliga strukturen. Med andra ord skulle det kunna vara problematiskt ur ett hållbarhetsperspektiv.

c) Uppföljningssystem

Varje kommun har sitt uppföljningssystem som kan handla om olika former av styrkort och/eller indikatorer osv. Gemensamt är dock att mycket av den kommunala

verksamheten styrs av dessa uppföljningssystem, att få in arbetet kring romsk inkludering i ett sådant uppföljningssystem skulle kunna vara ett sätt att stärka hållbarheten i

pilotkommunsarbetet. Inkludering i ett uppföljningssystem signalerar strategiskt tänkande och medvetenhet om att utvärdera olika insatser inför en möjlig fortsättning.

Flera av respondenterna ger uttryck för en syn på kommunernas pilotsatsningar som korresponderar med den nationella strategin dvs. att satsningen ska kunna identifiera delar som ska tas in i den ordinarie verksamheten. Det är med andra ord i nte självklart att hela pilotsatsningen ska bli beständig utan snarare vissa delar.

Flera respondenter pekar på tidigare arbete med romsk inkludering som har varit projektbaserat och där hållbarhet i stor sett varit frånvarande vilket medverkat till den

(13)

misstro och brist på tillit bland den romska gruppen. Flera respondenter ser därför behovet av att kommunerna och regeringen kommer fram till en möjlig fortsättning dvs.

att det inte är kommunerna som själva axlar ansvaret utan att den nationella nivån

legitimerar en fortsättning. Nära anslutning till detta finns den finansiella aspekten. Flera respondenter framhåller den finansiella delen av att skapa hållbarhet dvs. vad händer när pilotkommunsarbetet tar slut och med det också det finansiella tillskott som kommer från staten. En av respondenterna framhåller det positiva i att statens bidrag har varit relativt litet vilket inneburit att kommunerna har fått bidrag samtidigt som hela projektet inte byggts upp kring ett stort pengatillskott.

Flera av respondenterna lyfter fram brobyggarna som centrala i fortsatt arbete med romsk inkludering dvs. många respondenter likställer en implementering i reguljär verksamhet med att brobyggarna får möjlighet att fortsätta sina anställningar antingen via kommunal finansiering eller via att staten fortsätter ge stöd. Få respondenter problematiserar dock rollen som brobyggarna har eller försöker sätta in deras arbete i ett strategiskt

sammanhang. Snarare likställs hållbarheten i pilotkommunsarbetet med att brobyggarna får fortsatt anställning.

”…jag tycker att vi ska påbörja ett arbete, nu, med att hitta olika sätt att använda ordet prototyper för hur det här ska gå till. Vi har provat en mängd olika saker tidigare och de har fungerat med stor tveksamhet, i många fall. Och därför tror jag inte att det finns någon som kan ge ett svar på exakt hur detta ska gå till, utan vi får pro va på olika sätt hur vi gör.” (respondent 1)

”Men tanken med projekt är ju att det ska gå in i den ordinarie verksamheten och då behöver det ju… Det låter ju tråkigt, kommunalt, strukturmässigt, men det är ändå jätteviktigt att det kommer in i det ordinarie arbetet till exempel uppföljningen.”

(respondent 3)

”Jag tror också att fördelen och nackdelen är att det inte har pumpats in en massa pengar i den här processen. Vilket gör att man inte vänjer vid organisationen med extrakronor. Måste använda det man har.” (respondent 5).

”Att en sådant stort projekt bara efter tre år skulle kunna inlemmas i ett reguljärt arbete med MR tror inte jag, jag tror man behöver ha en diskussion mellan regeringen och pilotkommunerna och precisera fortsättning och målsättning.” (respondent 9)

FÖRDJUPNINGSSTUDIE: BROBYGGARE I PILOTKOMMUNERNA Brobyggare har kommit att bli en central del i verksamheten bland nästan alla

pilotkommuner. Mot bakgrund av resonemanget kring hållbarhet och implementering är det många respondenter som lyfter fram just brobyggarfunktionen som något man önskar implementera i den reguljära verksamheten. Följeforskningsgruppen beslutade därför att göra en fördjupningsstudie kring just brobyggarfunktionen ute i de olika

pilotkommunerna. Målet var att två brobyggare per pilotkommun skulle intervjuas och att det skulle vara brobyggare som är anställda inom de kommunala verksamheterna. Det innebär att brobyggare som är anställda inom arbetsförmedlingen inte ingick i den ursprungliga respondentgruppen. I en av kommunerna där det vid intervjutillfället inte

(14)

fanns några andra brobyggare kom brobyggaren som anställts på AF i alla fall att intervjuas. Det var i utgångsläget önskvärt att respondenten anställts i

pilotkommunsprojektet men under arbetet har även intervjuer ägt rum med brobyggare som anställts innan pilotprojektet. I en av pilotkommunerna genomfördes förutom de två intervjuerna även en fokusgrupp med resterande brobyggare. En intervjuguide⁴

sammanställdes där de huvudsakliga inriktningarna var arbetsuppgifter, förväntningar roll och funktion både på arbetsplatsen och i pilotkommunsarbetet.

Utöver intervjuerna deltog en av deltagarna i följeforskningsgruppen på ett seminarium som Länsstyrelsen arrangerade tillsammans med Skolverket och där brobyggarna från varje pilotkommun presenterade sitt arbete.

Nedan kommer resultaten från studien att presenteras utifrån de större frågeområde na som utgjorde grunden i intervjuguiden.

STÖD FRÅN KOMMUNERNA

Det ska först konstateras att mycket liten tyngdpunkt i intervjuguiderna lades på

utbildningen eftersom denna del utvärderas och följs upp av en annan studie⁵ Istället har frågan ställts hur och om brobyggarna upplever att kommunerna givit nödvändigt

utrymme för både studier och arbete. Enligt de riktlinjer som finns ska brobyggarna arbeta 50% och studera 50%. Trots att frågan inte ställdes kommenterade alla

respondenterna utbildningen i mycket positiva ordalag, av de som intervjuades uttryckte ingen några negativa åsikter. De flesta anser att utbildningen varit mycket användbar för de arbetsuppgifterna som brobyggarna har. Det förefaller heller inte finnas någon

skillnad beroende på vilken förvaltning brobyggaren är anställd på Däremot var det flera av respondenterna som kommenterade att det var svårt att få ihop studier och arbete. Det var flera som uppgav att de jobbade betydligt mer som brobyggare och studerade på ledig tid. Samtidigt var det få av dessa som angav att detta berodde på kommunen och att deras närmaste chefer inte givit bättre förutsättningar. De flesta angav att det snarare berodde på stort eget engagemang för arbetet.

”Jag jobbar två hundra procent, eftersom jag jobbar på skolan så mycket som barnen kräver. Ibland jobbar vi 24 timmar om dygnet, som stöd för föräldrar som ringer mitt i natten till exempel. På pappret står det att vi jobbar 50 procent och studerar 50 procent, men det är helt annorlunda i verkligheten.” (respondent 4).

”Det är jobbigt att studera och jobba samtidigt. Jag förstår att det är en förmån, men det är väldigt krävande. Det där med 50% stämmer inte, det kräver mer. Jag har fått

använda kvällar och helger för att klara av utbildningen.” (respondent 6)

ARBETSUPPGIFTER

De flesta brobyggarna återfinns inom utbildningsförvaltningen, ytterligare några av respondenterna finns inom förvaltningar som arbetar med vuxenutbildning och

4 Intervjuguiden finns bilagd till rapporten

5 En uppföljning med fokus på brobyggarutbildningen görs på uppdrag av Skolverket samtidigt som Stadskontoret har fått i uppdrag att göra en mer heltäckande utvärdering.

(15)

arbetsmarknad. Sedan finns det brobyggare som i någon kommun arbetar inom kulturförvaltningen respektive direkt i samordning av pilotkommunsarbetet.

Det finns en tydlig organisatorisk skillnad mellan hur olika kommuner valt att lägga upp arbetet med brobyggare inom utbildningsförvaltningen. Skillnaden kan framför allt definieras som strategisk kontra operativ.

a) Strategiskt

I en av kommunerna arbetar brobyggarna uteslutande på en strategisk nivå med ett antal skolor och där ett koncept har tagits fram för arbetet. Vägledande är inledande samtal med rektor, föreläsningar för personalen, motivationssamtal med elever, närvaro på lektioner osv.

b) Operativt

I de flesta andra kommuner arbetar dock brobyggarna betydligt mer operativt. Det innebär att de arbetar på en skola och då inte enbart med romska barn. Detta är en medveten strategi för att romska elever inte ska känna sig utpekade. Däremot så ligger naturligtvis fokus på att romska elever ska öka sin tilltro till skolan och därmed också öka närvaron. Detta tydliga fokus på operativt arbete på en skola innebär att det finns mindre utrymme för föreläsningar för lärare på andra skolor eller annan form av kommunöverskridande arbete

c) Strategiskt och operativt

De brobyggarna som arbetar i andra förvaltningar har i allmänhet en kombination av strategisk och operativ tjänst, även om dessa tjänster varierar mycket. Den brobyggare som arbetar direkt med samordnaren av pilotkommunsprojektet har naturligtvis en betydligt mer strategisk position.

Oavsett hur arbetet är upplagt beskriver flera brobyggare sina arbetsuppgifter som att skapa tillit oberoende om det handlar om barn, unga vuxna eller vuxna. Vad gäller de brobyggare som på något sätt är placerade i utbildningsförvaltningen är en konkret del av arbetsuppgifterna at minska frånvaron bland romska barnen, via kontakter med föräldrar, elever och lärare men också genom att ibland närvara på lektioner. De brobyggare som istället arbetar med vuxenutbildning och arbetsmarknadsfrågor vittnar i flera fall om att de i det inledande skeendet av arbetet fått lägga ned mycket tid på att nå ut med

information om att de finns till den romska gruppen. Det är få av respondenterna som anger att finns nedskrivna arbetsbeskrivningar utan de flesta svarar att arbetsuppgifterna är något som definierats under tiden.

”Ibland har barn börjat kalla varandra för zigenare eller liknande och då tar lärarna kontakt med oss och vi håller föreläsning om romsk kultur och historia. Vi kan även prata mer individuellt med barnen. Och det har funkat jättebra. Några har till och med kommit ut med att de är romer.” (respondent1)

”Jag gör lite allt möjligt, lite överallt. Jag föreläser och fungerar som stöd för romer och fungerar som en bro mellan kommunen och romer. Jag har varit projektledare för

skapandet av en CD-skiva med material för romska ungdomar i det romska språket. Vi hade även ett sommarläger för romska ungdomar. Den här arbetsbeskrivningen är inte nedskriven, vi gör en kartläggning utifrån vad som behöver göras.” (respondent 6)

(16)

FÖRVÄNTNINGAR

Det förefaller inte förekomma några större skillnader i förväntningar mellan kommunerna däremot förefaller det finns vissa skillnader i förväntningar beroende på var brobyggarna är placerade. De flesta respondenterna som arbetar inom utbildningsförvaltningarna anger att förväntningarna från kommunen handlar om att skapa tillit och beroende på

arbetsplats minska frånvaron för romska elever alternativt hitta väger till studier eller arbete för de unga vuxna eller vuxna. En av respondenterna som arbetar med

vuxenutbildning och arbetsmarknad framhåller dock att kommunen fokuserar hårt på utbildning medan många vuxna romer snarare vill fokusera på att komma i arbete. Det finns också en respondent som framhåller att förväntningarna från kommunen varit stora och ibland svåra att definiera, där det snarast outtalat uppfattats som om brobyggaren ska lösa de flesta problemen. Givet att underlaget av respondenter inte är bredare är det svårt att göra generaliseringar men det förefaller vara svårare att defini era förväntningarna för de brobyggare som ska ha en mer strategisk roll. Möjligtvis för att denna roll inte är lika tydlig från början.

Vad gäller förväntningar från den romska gruppen säger flera respondenter att de är stora. De förväntas finnas som stöd för romska vuxna och barn.

I relation till frågan om förväntningar från den romska gruppen har en uppfölj ningsfråga ställts i några av intervjuerna där detta har varit möjligt. Uppföljningsfrågan har

fokuserat på om respondenterna uppfattat det som viktigt att olika romska grupper är representerade bland brobyggarna. Det är svårt att få en ensidig bild av detta från

respondenterna. En av brobyggare framhåller att det kan vara bra att romska elever också får möjlighet att träffa någon från sin romska grupp samtidigt finns det andra

respondenter som menar att det inte har någon betydelse vilken romsk grupp som brobyggaren representerar utan att tillit skapas ändå. Följeforskarna har i samtal med representanter från resande gruppen uppfattat att denna grupp gärna skulle saknar att det inte finns någon brobyggare från deras grupp.

”Jag tycker att det är väldigt viktigt att alla grupper är representerade. Eftersom vi har olika dialekter, olika trosuppfattningar, olika identiteter. Det är viktigt att ha brobyggare vars tradition man kan förstå för vi har olika traditioner.” (respondent 1)

”...I fall där de inte litar på myndigheter kan vi finnas där som stöd. Det har historiskt funnits en kontinuerlig diskriminering av romer, därför är det viktigt att de känner trygghet i att jag finns där. Jag förklara funktioner och bygger upp förtroende för myndigheter och samhället.” (respondent 5).

”Kommunen förväntar sig en förändring. Att alla ska studera, stort tryck på

utbildningar. Men så fungerar det inte. De som vill komma in i samhället vill komma in via arbete. De vill tjäna pengar. De flesta vill komma in i arbete så de kan försörja sig, och ha mat på bordet.” (respondent 2)

”Många trodde liksom att brobyggare är en lösning på alla de problem som finns inom hela samhället. Och då hade man behövt vara mera tydlig liksom redan i början frå n

(17)

chefsnivå liksom att […] brobyggarna finns som resurs men de kan inte vara alltiallo och de här ansvarsfrågorna tillhör fortfarande till cheferna, inte till brobyggarna.”

(respondent 6)

STRATEGISKT ARBETE

Denna frågeställning handlar framför allt om att hur brobyggarna används i

pilotkommunens strategiska arbete och hur deras erfarenheter och kunskap tas till vara och sprids på en mer övergripande nivå. Två aspekter är framför allt intressanta, den ena avser brobyggarnas roll i pilotkommunsarbetet och den andra avser arbetsuppgif terna.

Vad gäller roll i pilotkommunsarbetet så anger de allra flesta av de intervjuade brobyggarna att deras närmaste chef är rektorn eller någon placerad på förvaltningen.

Endast i undantagsfall är samordnare arbetsledare för brobyggarna. I någon kommun finns en brobyggarsamordnare som ska koordinera arbetet mellan brobyggarna. Det innebär att i flera fall saknas formaliserade forum mellan pilotkommunsorganisationen och brobyggarna. Detta skulle kunna ha betydelse för i vilken omfattning brobyggarnas erfarenheter och kunskap kommer pilotskommunsarbetet till godo. Det ska poängteras att trots att det saknas formaliserade forum mellan brobyggare och pilotkommunerna anger de flesta respondenterna på en direkt fråga att de har en kontinuerlig dialog med

projektsamordnarna för pilotkommunsarbetet och med andra brobyggare vilket skulle kunna borga för erfarenhetsöverföringar. I vissa fall är brobyggarna medlemmar i romska rådet och via detta forum har insyn i pilotkommunsarbetet.

Vad gäller den andra aspekten dvs. arbetsuppgifterna så är skillnaden framför allt mellan den kommunen där brobyggarna har mer strategiska arbetsuppgifter dvs. de är ute och föreläser både till lärare och rektorer och de kommuner där brobyggarna är operativa i verksamheten dvs. återfinns på en skola och arbetar praktiskt med ett antal elever. Den senare gruppen förefaller föreläsa betydligt mer sällan och sällan på någon annan skolan än den skolan där de arbetar.

De respondenter som inte arbetar direkt inom utbildningsområdet verkar möta större utmaningar vad gäller strategiskt arbete. En centralt placerad brobyggare har större potential att verka strategiskt över förvaltningsgränser men svårigheten att nå dit är större eftersom det kräver större samordning och engagemang mellan förvaltningar.

”Jag känner inte att de tar till vara på min kompetens. Allt som sker är på initiativ av mig eller samordnare De måste förstå att de måste jobba också, det finns så mycket som de själva skulle kunna göra också…” (respondent 6)

”Jag har föreläsningar för alla som jobbar på XX om romsk kultur och tradition. Från hyresrådgivare, försörjningsstöd, studievägledare.” (respondent 2).

”Jag har blivit handledd hela tiden […] av min samordnare. […] Min samordnare visste hur det här i samhället fungerade här i det här området. […]De här nya brobyggarna, man kan inte bara kasta dem i skolan alltid, de behöver handledare.” (respondent 5)

(18)

UTMANINGAR

Det finns framför allt två utmaningar inför framtiden som brobyggarna nämner. Den ena är behovet av att brobyggarsatsningen fortsätter även efter pilotprojektstiden. Det handlar antingen om att staten fortsätter sin satsning med möjlighet för kommunerna at t söka finansiellt stöd alternativt att kommunen själva finansierar arbetet. Flera respondenter nämner behovet av långsiktighet i arbetet både för deras egen anställningstrygghet men framför allt för en hållbarhet i arbetsuppgifterna. Den andra utmaninge n som de flesta respondenterna nämner handlar om behovet av en mer formaliserad yrkesroll, dvs att det finns en yrke som kallas brobyggare.

”Frågan är om kommunen är med på det och fortsätter. Kommer kommunerna stänga dörren för oss så står vi utanför igen.” (respondent 2)

”Jag tycker att det vore bra om brobyggarrollen får en titel. Så att alla vet vad en brobyggare är, och en mer pedagogisk utbildning för att få ett bredare mandat .”

(respondent 1)

FÖLJEFORSKARNAS REFLEKTIONER

I detta avslutade kapitel kommer följeforskarna att reflektera över de resultat som

presenterats från fördjupningsstudierna. Det innebär att alla utsagor under detta avsnitt är följeforskarnas egna. Kapitlet avslutas med fyra slutsatser som avstamp inför kommande års arbete.

Följforskarna kan först och främst konstatera att det har skett en avsevärd utveckling i arbetet med att integrera ett rättighetsperspektiv i pilotkommunsarbetet. Det första steget i ett sådant arbete är språkbruk. Under det andra pilotkommunsåret har flera kommuner som reviderat sina projektplaner valt att anknyta till rättigheter i sina målformuleringar.

Den fördjupningsstudie som följeforskarna gjorde under året och som fokuserade på tjänstemän och politiker visar dock att det fortfarande råder stor brist på kompetens i förhållandet till rättighetsperspektiv. Det är väsentligt att den kompetensutveckling som kan fixeras hos samordnarna sprider sig i organisationen annars riskerar

rättighetsperspektivet återigen att utarmas när pilotkommunsarbetet tar slut. Det är i många fall tjänstemännen kring pilotarbetet och i vissa fall också politikerna som har det riktiga inflytandet vad gäller långsiktigheten och hållbarheten i att arbeta

rättighetsbaserat. Kommunerna har inte sällan för vana att åberopa det kommunala självstyret när det gäller att val av perspektiv och flera kommuner har snarare än rättighetsperspektivet valt att arbeta kommunövergripande med social hållbarhet eller värdegrundsbegreppet. Det är dock återigen viktigt att poängtera att språket har betydel se och en glidning i avseende på val av begrepp betyder också en glidning på målet med strategin. Det är viktigt att politiker och tjänstemän i pilotkommunerna känner till

minoritetslagstiftningen, att de vet hur antiziganism kommer till uttryck, att de känner till kopplingen mellan svensk grundlag och konventioner och all annan lagstiftning och de rättsregler de använder i övrigt i sin verksamhet. Men det viktigaste av allt är att de vet hur de ska agera varje dag för att respektera, skydda, främja och upp fylla varje individs mänskliga rättigheter.

(19)

Det finns som konstaterats fortfarande utmaningar i hur kommunerna har valt att organisera sina pilotkommunsarbetet. Dessa utmaningar kan också få konsekvenser för hållbarheten. På många sätt är pilotkommunsarbetet att betrakta som ett

förändringsarbete där ett antal steg behöver vidtas för att hela eller delar av arbetet ska kunna institutionaliserar i den befintliga organisationen. Ett sätt att analysera

förändringsarbetet är via John P Kotters⁶ förändringstrappa som innehåller åtta steg som en förändringsinsats bör genomgå för att insatsen ska gå från mobilisering via integrering till institutionalisering. Kotter är professor vid Harvard university och fokuserat på just förändringsprocesser i organisationer. Nedan följer en kort förklaring av varje steg.

Förankra och lyft allvaret- handlar om att skapa en förståelse för att en förändring är nödvändig i organisationen.

6 Kotter, John P, Leading Change, 1998

MOBILISERING INTEGRERING/IMPELMENTERING INSTITUTIONALISERING

1 6

4

3

2 5

(20)

Skapa styr/arbetsgrupp- det behövs ett team av ledare i organisationen som kan driva förändringsarbete framåt. Teamet bör bestå av representanter från flera olika nivåer.

Förankra i befintlig vision/ ta fram ny vision- En vision klargör vart förändringsarbetet ska leda. Alla vet vart de är på väg.

Kommunicera visionen- visionen förmedlas till alla medarbetare och berörda.

Ge stöd och befogenheter till de som utför arbetet- Skapa nödvändiga förutsättningar för medarbetare att genomföra förändring och lösa hinder på egen hand.

Lyft fram goda exempel- Aktivt skapa och kommunicera framgångar.

Bredda till att omfatta hela verksamheten- Använd och sprid goda exempel till övrig verksamhet.

Förankra i organisationskulturen- Införliva förändringsarbetet i organisationens kultur.

Alla stegen är inte direkt applicerbara på pilotkommunsarbetet trots detta anser

följeforskarna modellen vara mycket användbara för att resonera kring organisationen och hållbarheten i pilotkommunerna. Modellen tydliggör att vissa kommuner har kommit förhållandevis långt och kan snarast sägas arbeta med att bredda arbetet till att omfatta hela verksamheten medan andra kommuner fortfarande arbetar med att kommunicera visionen om romsk inkludering till alla berörda förvaltningar. I vissa kommuner där arbetet är spritt på olika förvaltningar kan delar av pilotkommunsarbetet ha kommit längre än andra. Mot bakgrund av Kotters förändringstrappa så skulle följeforskarna vilja lyfta fram tre steg som speciellt viktiga i pilotkommunskontexten. Det första är som tidigare i denna rapport konstaterats behovet av styrgrupp och projektgrupp för mandat och ansvarsutkrävande. De kommuner som inte har en tydlig styrgrupp som kan

kanalisera och sprida arbetet på ett hållbart sätt möter sannolikt större utmaningar längre fram vad gäller att föra in resultaten och goda exempel i den befintliga

verksamhetsstrukturen. Det andra är vikten av goda exempel, mycket av arbetet i pilotkommunerna handlar om att kunna ta fram, definiera och föra in goda exempel i befintlig verksamhet. Det tredje steget är följaktligen också steget som syftar till att bredda till att omfatta hela verksamheten. Det är detta steg som kommunerna kommer att arbeta med under kommande år. I detta arbete är dock en förutsättning att kommunerna på något sätt har adresserat de tidigare stegen. Om inte kommunerna till exempel lyckats med att kommunicera arbetet med romsk inkludering kan det innebära uppenbara

utmaningar eftersom nyckelpersoner för spridning saknar information om arbetet. En ytterligare aspekt som ligger utanför Kotters förändringstrappa är vikten av

uppföljningssystem. Detta är ytterst viktigt inte minst för att lägga grunden till hållbarhet.

Det finns flera respondenter som sätter någon form av likhetstecken mellan fortsatt anställning för brobyggarna och en fortsättning. En sådan fortsättning skulle dock endast vara numerär om inte den strategiska roll som en brobyggare kan ha inkluderades i

(21)

analysen. I den fördjupningsstudie som gjordes under året med avseende på brobyggarnas roll kan konstateras att det finns två vägar att gå vad gäller brobyggarens roll och

funktion. Den operativa vägen där brobyggarna uteslutande återfinns på en skola och arbetar aktivt med eleverna men det strategiska arbetet med exempelvis föreläsningar för andra skolor sker i begränsad omfattning. Den andra vägen är mer strategiskt där

brobyggarna arbetar på flera skolor eller på en förvaltning där det ingår att arbetet inte endast utgår från enskilda individer utan också sker på en generell nivå. De brobyggare som arbetar direkt på förvaltningarna har i allmänhet en kombination av strategisk och operativ roll. I arbetet med att stärka hållbarheten i pilotkommunsarbetet är det viktigt att brobyggarna används strategiskt snarare än operativt. I likhet med vad som beskrevs ovan får heller inte implementeringen av pilotkommunsarbetet enbart stanna vid att anställa fler brobyggare.

FÖLJEFORSKARNAS SLUTSATSER

1) Det har skett en positiv förändring i arbetet kring att integrera ett rättighetsperspektiv i respektive pilotkommun. Det visar inte minst de reviderade projektplanerna. Däremot måste kunskap och kompetens om rättighetsperspektiv spridas till tjänstemän och politiker. Det är framför allt viktigt för hur kommunerna kommer att arbeta med romsk inkludering efter att pilotkommunsprojektet tar slut.

2) Det finns fortfarande flera frågetecken i pilotkommunerna kring arbetet med romsk delaktighet. Även om arbete pågår i några kommuner för att skapa bättre förutsättningar för fungerande samråd så finns det en stor osäkerhet hur delaktighet på riktigt kan skapas i pilotkommunernas olika strukturer.

3) I arbetet med att skapa hållbarhet i resultaten från pilotprojektet och föra in dessa i den befintliga verksamheten är en central del hur pilotkommunerna valt att organisera arbetet.

En organisation som är uppbyggd kring formaliserade styrgrupper och projektgrupper där ambitionen är att föra in romsk inkludering i kommunernas uppföljningssystem har lagt en god grund för hållbarhet.

4) Brobyggarna arbetar beroende på kommun och placering i kommunen strategiskt och operativt. För att brobyggarnas kompetens ska spridas i olika delar av pilotkommunerna är det viktigt att även de kommuner som idag inte arbetar strategiskt med brobyggare initierar ett sådant arbete. Det är viktigt att kommunernas arbete kring brobyggarrollen inte enbart stannar vid att man önskar anställa fler brobyggare utan att man även ser till att det finns förutsättningar och kanaler att sprida deras erfarenheter och kompetens.