Gatukontoret ansvarar för genomförandet av åtgärder för handikappanpassning på all gatumark i kommunen.

5. PÅGÅENDE ARBETE

Handikappfrågorna har sedan mitten på 70-talet fått en allt större tyngd i olika kommunala förvaltningars och andra huvudmäns arbete.

Många förbättringar har också genomförts under de senaste åren. Princi- per för hur arbetet med handikappanpassning i utemiljön skall drivas finns i viss utsträckning. Nedan redovisas kortfattat för olika huvud- mäns ansvarsområden, prioriteringar, principer och resurser för arbetet med handikappanpassning i utmiljön.

Av de kommunala förvaltningarna är det gatukontoret och fritidsförvalt- ningen som har ansvar för att genomföra åtgärder i utemiljön. Stads- byggnadskontoret och fastighetskontoret har i första hand ansvar för att en god handikappanpassning kommer till stånd vid nybyggnad och om- byggnad. Andra ansvariga för att tillgängligheten i utemiljön och till offentliga lokaler förbättras är AB Stor-Stockholms lokaltrafik (SL), Televerket, Postverket, Systembolaget och Landstinget. Av dessa är det endast SL som har speciella program för att förbättra handikappanpass- ningen. De övriga genomför huvudsakligen åtgärder i samband med ombygg- nader.

En stor del av utemiljön utgörs av tomtmark. På denna är fastighetsäga- ren ansvarig för handikappanpassningen. Många av bristerna i utemiljön är sådana att de kräver att atgärder genomförs på tomtmark. Om kommunen gör aktiva insatser för att förbättra tillgängligheten i utemiljön i ett område måste också former utvecklas för att få till stånd motsva- rande förbättringar på tomtmarken i området.

Speciella problem finns i områden från 60- och 70-talen där angöring och parkering sker på tomtmark. Exempel finns där fordon med handikapp- parkeringstillstånd utestängts från gårdar - där särskilda handikappar- keringsplatser funnits ^- i samband med att åtgärder genomförts med mil- jöförbättringsbidrag.

Gatukontoret

Gatukontoret ansvarar för genomförandet av åtgärder för handikappan- passning på all gatumark i kommunen.

Gatukontoret har arbetat med åtgärder för handikappanpassning i gatu- miljön sedan i början av 70-talet. Till och med ar 1982 har följande åtgärder vidtagits:

Ca 9.000 st kantstenssänkningar har utförts.

Ca 140 st akustiska signaler har monterats.

Ca 20 st toaletter har handikappanpassats.

Ca 2.000 m ledstänger har monterats.

Ca 1.500 personer har internutbildats om handikapproblem i trafi- ken.

Ca 8.000 st informationsblad har utdelats till byggare, hantverkare, affärer m fl.

Insatser har också gjorts för att motverka de problem de temporära hindren utgör, exempelvis skyltning av varor på trottoarer och gatuar- beten, bland annat genom informationsmaterial.

Tillsammans med handikapporganisationerna har gatukontoret arbetat fram följande förteckning över angelägna åtgärder:

sänkning av kantsten (till 3-4 cm) akustiska signaler

handikappanpassade toaletter handikapp-P-platser

ramper vilplatser ledstänger

hänvisningsskyltning flyttning av stolpar utbildning och information temporära hinder

Gatukontoret har från och med 1980 haft ett särskilt handikappanslag. I kontorets långtidsprogram, fram till 1987, har 1 miljon kronor/år upp- tagits för handikappanpassning i gatumiljön. För 1984 finns 1,5 miljon kronor. Många åtgärder kan genomföras i samband med ny- och ombyggnads- arbeten. De eventuella extra kostnader som handikappanpassningen då för med sig är försumbara och belastar objektets konto.

Fritidsförvaltningen

Fritidsförvaltningen ansvarar för genomförandet av åtgärder på all parkmark i kommunen och tillgängligheten till kommunens fritidsanlägg- ningar.

Fritidsförvaltningen har inte något övergripande program för handikapp- anpassning inom sitt ansvarsområde och inte heller i budget specialdes- tinerade medel. I samband med nybyggnad och ombyggnad ingår som en nor- mal rutin att lösa tillgängligheten för handikappade. Finansieringen sker inom projektets ordinarie anslag.

Fastighetskontoret

Fastighetskontoret har ett huvudansvar för att den kommunala mark som exploateras utnyttjas på bästa sätt. I samband med de avtal som träffas med tomträttshavaren kan särskilda villkor ställas bl a beträffande krav på handikappanpassning av utemiljön. Villkor kan införas exempel- vis när det gäller möjligheterna till angöring/parkeringar, lutningar på gångvägar m m. Denna möjlighet har dock inte hittills utnyttjats.

Fastighetskontoret förvaltar också en stor del av kommunens fastighe- ter, ca 370 st. För dessa svarar kontoret i många fall också för för- valtningen av den yttre miljön runt husen. Särskilda anslag för handi- kappanpassning i detta fastighetsbestånd finns. 1983 var anslaget 2,7 miljoner kronor. Vid ombyggnad eller nybyggnad genomförs åtgärder för handikappanpassning utan att belasta det särskilda anslaget. Även skol- förvaltningen och socialförvaltningen förvaltar stora fastighetsbe- stånd.

Fastighetskontoret förmedlar också de statliga bostadslånen. Vid om- och nybyggnad kan även kostnader för handikappanpassning i utemiljön tas med. Exakta regler för vilka åtgärder som är låneberättigade finns emellertid inte.

Stadsbyggnadskontoret

Stadsbyggnadskontoret ansvarar för att stadsplanen ges en sådan utform- ning att gällande normer uppfylls på bästa sätt. Handikappkraven finns alltid med som en av de faktorer som sammanvägs i stadsplanen. Emeller- tid kan flera normkrav vara motstridiga, t ex kraven på en trygg ute- miljö för barn kontra möjlig framkörning till alla trapphus. I tidigare efterkrigsplanering har stundom kravet på en bilfri boendemiljö domine- rat planutformningen, varvid tämligen långa gångavstånd angöringsplats - entré har måst accepteras.

Stadsbyggnadskontoret är idag mycket mera medveten om handikappkraven vid planutformningen och strävar efter lösningar med både överskådlig- het, bilframkomlighet och barnsäkerhet.

I samband med byggnadslov ställs krav på handikappanpassning i enlighet med byggnadsstadgan och föreskrifter i Svensk byggnorm.

AB Stor-Stockholms Lokaltrafik (SL)

SL ombesörjer all kollektivtrafik i regionen och ansvarar således för handikappanpassningsåtgärder när det gäller tunnelbanan, pendeltågen, terminaler och större omstigningsplatser samt för bussar.

Sedan handikappåret 1981 har ett intensivt arbete med handikappfrågorna drivits inom SL tillsammans med handikapporganisationerna. Idag finns program och riktlinjer för handikappanpassningen av bussterminaler, hållplatser, tunnelbanan, lokaltågstationer samt förslag till informa- tionssystem för handikappade. I flera fall pågår ett genomförande en- ligt de fastlapa programmen. Det gäller t ex utbyggnad och ombyggnad av hissar och atgärder för synskadade i tunnelbanan. För andra områden genomförs experimentprojekt, bland annat görs försök med att anpassa en större bussterminal för synskadade.

I budget har SL för närvarande särskilda medel för handikappanpass- ningsåtgärder. De fördelas på detta sätt:

Ca 0,5 Mkr/år för allmänna handikappanpassningsåtgärder och experiment (driftbudgeten).

Ca 0,3 Mkr/år 1984-88 för handikappanpassning av bussar enligt trans- portrådets riktlinjer (investeringsbudgeten).

Ca 0,5 Mkr/år 1984 för åtgärder för synskadade i tunnelbanan (in- vesteringsbudgeten).

Ca 0,5 Mkr/år 1985-87 för handikappanpassning som ej är hänförlig till något särskilt trafikslag (investeringsbudge- ten).

Dessutom finns särskilda medel för genomförande av hissprogrammet för tunnelbanan.

Under senare år har ett arbete med att förbättra handikappanpassningen i utemiljön påbörjats hos flera kommunala förvaltningar och andra an- svariga. Behovet av åtgärder är emellertid som tidigare konstaterats stort. De ekonomiska resurser som idag direkt avsatts för åtgärder för att förbättra handikappanpassningen i utemiljön räcker inte långt om mer genomgripande åtgärder skall genomföras i en äldre stadsdel. Exem- pelvis skulle nästan hela gatukontorets årliga anslag på 1,5 miljoner kronor tas i anspråk om utemiljön i Högdalens centrum skulle handikapp- anpassas.

Det saknas också en samordning mellan olika förvaltningars och andra ansvarigas insatser. Detta får till följd att handikappanpassningen i utemiljön genomförs som punktinsatser och utan att en likvärdig stan- dard uppnås i ett område som helhet.

Erfarenheten visar att det är angeläget att utforma riktlinjer och för- slag till lösningar för handikappanpassningen i utemiljön för att få en gemensam grund för olika förvaltningars och andra ansvarigas arbete med att förbättra tillgängligheten.

Summering:

Ett arbete med att genomföra åtgärder för att förbättra handikapp- anpassningen i utemiljön pågår för närvarande hos flera ansvariga förvaltningar och myndigheter. Problem finns emellertid såväl när det gäller resurser som att utveckla lämpliga åtgärder och få till stånd den nödvändiga samordningen mellan olika förvaltningar och myndigheter. De genomförda inventeringarna visar också att handi- kapporganisationerna i många fall anser att de lagar och normer som tillämpas vid handikappanpassningen i utemiljön inte leder till acceptabla lösningar. De oklarheter detta medför gör det svårt för ansvariga att välja lämplig utformning av åtgärderna och kan med- föra att angelägna åtgärder inte alls kommer till stånd.

REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER BETRÄFFANDE PÅGÅENDE ARBETE Flertalet remissinstanser kommenterar inte närmare beskrivningen av det på- gående arbetet. Det konstateras dock av flera remissinstanser att en bättre samordning av arbetet med handikappanpassning i utemiljön är angeläget. DHR ställer i sitt remissvar krav på att fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret skall precisera hur kontoret hanterar kraven på handikappanpassning i samband med tomträttsavtal, förmedling av bostadslån och miljöförbättringsbidrag samt i stadsplanearbetet.

Kommentar:

Konkretiseringar av det slag som DHR önskar kommer att bli en viktig uppgift för den föreslagna centrala förvaltningsövergripande arbetsgruppen i vilken också handikapporganisationerna föreslås vara representerade.

6. LAGAR OCH NORMER

Samhällets allmänna mål att personer med funktionshinder skall kunna leva och verka som alla andra i samhället kommer bland annat till ut- tryck i de lagar och normer som riksdagen fastställt.

Kommunen har genom socialtjänstlagen fått ett långtgående ansvar när det gäller att skapa ett samhälle tillgängligt för alla. Socialtjänst- lagen slår fast att det är socialnämndens uppgift att verka för "att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra". För att uppnå detta skall nämnden "verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir lättill- gängliga för alla". Nämnden skall "ta initiativ till och bevaka att åt- gärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö för grupper som har behov av samhällets särskilda stöd" och särskilt "påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden".

För arbetet med handikappanpassning i utemiljön måste emellertid de övergripande målen preciseras. Skall samhället vara tillgängligt för alla måste människor med funktionshinder kunna:

bo kvar i sin invanda miljö besöka släkt och vänner utnyttja kollektivtrafiken

komma med bil till entr5er såväl till bostäder, arbetslokaler, fri- tidsmiljöer som allmänna lokaler

besöka post, bank och andra offentliga inrättningar komma in i affärer, köpcentra m m och handla besöka teatrar, biografer, föredragslokaler etc utnyttja parker, friluftsområden etc.

För att ovanstående mål skall uppfyllas krävs en skärpning av nu gäl- lande regler och normer för handikappanpassning i utemiljön. De krav som gäller idag för tillgängligheten till den yttre miljön är precise- rade i Byggnadsstadgan och konkretiserad i Svensk byggnorm. Kraven in- skränker sig emellertid till att det skall vara möjligt för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga att ta sig över tomten till de byggnader som finns där.

BS 42 a §

"Bostäder för annat ändamål än fritidsändamål och de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgöra ar- betslokal skola utformas så att de bliva tillgängliga för och kunna utnyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsför- måga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller sjukdom (...).

Byggnadsnämnden kan medgiva undanta9 från kravet på tillgänglighet till bostadsbyggnad i högst två vaninclar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter, där så påkallat med hänsyn till ter- rängförhållandena.

Bestämmelser för hur utemiljön utanför tomtgränsen, d v s på gatumark och parkmark skall handikappanpassas, saknas idag.

I den nya Plan- och bygglag som är på lagrådsremiss under hösten 1983 och våren 1984 föreslås emellertid att lagstiftningen skall skärpas.

Den föreslagna lagtexten innebär att kravet på tillgänglighet skall ut- ökas och i skälig utsträckning gälla hela tomten och ej som nu enbart tillgänglighet till de byggnader som finns. Bestämmelser om anpassning av utemiljön utanför den egna tomten föreslås också så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga får större möjlighet att förflytta sig och nyttja gårdar, parker och andra allmänna platser.

Förslag till ny Plan- och bygglag 5 pkt 4

Inom områden med samlad bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas så att det finns förutsättningar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att nyttja området.

15 pkt 6

Dessutom skall tillses att tomten kan nyttjas av personer med ned- satt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Den nya Plan- och bygglagen kommer tidigast att träda i kraft under 1986.

I det av riksdagen 1983-12-13 antagna "programmet för förbättring av bostadsbeståndet" har tillgänglighetsfrågorna lyfts fram som en viktig aspekt vid bostadsförnyelsen. Bland annat kommer statsbidrag på 30 % av den godkända kostnaden för förbättrad tillgänglighet att lämnas (100 miljoner kronor/år har avsatts) i första hand för hissinstallationer i trevåningshus. Bidrag lämnas bara under förutsättning att kommunen bi- drar med minst 20 % och prioritet ges åt kommuner som upprättat planer för tillgängligheten. Ett ärende angående det kommunala bidraget till hissinstallationer förbereds för närvarande inom fastighetskontoret.

Förberedelser pågår också på stadsbyggnadskontoret när det gäller utar- betande av områdesbestämmelser där bland annat kravet på hissinstalla- tioner skall preciseras.

Vilka konkreta effekter detta program kan ge för att förbättra till- gängligheten vid upprustning och ombyggnad är svårt att förutsäga. Med de begränsade resurser som ställts till förfogande är det därför extra viktigt att förbättrad tillgänglighet i den befintliga bebyggelsen sam- ordnas med områdesvisa insatser för att förbättra tillgängligheten i utemiljön som föreslås i denna rapport (se sid 43).

Tillsvidare finns inga bindande normer eller regler för handikappan- passningen i utemiljön förutom kravet i Byggnadsstadgan på att det för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall vara möj- ligt att ta sig över tomten till de byggnader som finns där. Hur detta

krav skall uppfyllas redovisas i Svensk byggnorm i avsnittet "81 Tomt".

I byggnormen preciseras föreskrifter med bindande krav för myndigheter och enskilda och ges anvisningar och exempel på lösningar som uppfyller föreskrifternas krav. De anvisningar och föreskrifter under avsnittet

"81 Tomt" som rör handikappanpassning i utemiljön är sammanfattade på nästa sida.

De krav som preciserats i byggnormen har medfört att tillgängligheten i utemiljön förbättrats. Det visas bland annat av inventeringarna av Kista, Högdalen och Abrahamsberg, där Kista är den stadsdel som plane- rats och byggts efter moderna normer för tillgänglighet.

Det finns emellertid från flera utgångspunkter brister i de krav bygg- normen preciserar. Genom att kraven för tillgänglighet preciserats enbart för tomtmark saknas exempelvis riktlinjer för viktiga delar av utemiljön. Det gäller utformningen av övergångsställen, belysning, skyltning m m.

I andra fall medför de föreskrifter och allmänna råd som angivits i byggnormen att lösningar väljs som inte löser problemen för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Byggnormen tillåter exempelvis lutningar på upp till 1:12 för ramper. Denna lutning är så kraftig att endast rullstolsburna med mycket god armstyrka kan klara den. Handikapporganisationerna kräver därför att en lutning på maximalt 1:20 skall accepteras. Detta krav stämmer överens med de rekommendatio- ner som redovisas i RIGU 73 (Riktlinjer för gators geometriska utform- ning) och i förarbetena till TRÄD (Allmänna råd för planering av sta- dens trafiknät). Dessa allmänna råd är emellertid inte bindande och får inte åberopas som villkor för planfastställelse.

Även byggnormens krav på att angöring och parkering inte får ske närma- re entréer till bostadshus än 15 m leder till problem för personer med funktionshinder. För många är det exempelvis svårt eller omöjligt att bland annat vintertid eller vid blåst klara en förflyttning utomhus på 15 m eller mer utan hjälp. Handikapporganisationerna kräver därför att angöring och parkering skall kunna ske maximalt 10 m från entrén och att gångförbindelse under tak helst skall finnas.

Byggnormens krav stämmer således inte alltid överens med de krav handi- kapporganisationerna formulerat som villkor för att få en utemiljö som fungerar för alla. Detta är olyckligt då det medför att investeringar för att förbättra handikappanpassningen kan göras utan att man löser problemen för många med nec:satt rörelse- och orienteringsförmåga. Bris- terna i den befintliga lagstiftningen utgör emellertid inte något hin- der för att genomföra åtgärder för att förbättra tillgänglighet och orienterbarhet i utemiljön. För många viktiga åtgärder har kommunen själv genomförandeansvaret. Genom att precisera riktlinjer och arbets- former samt utareta en gemensam policy för kommunens förvaltningar kan kommunen på ett avgörande sätt medverka till att utemiljön görs till- gänglig för alla.

KRAV I SBN 80 avsnitt 11 81 Tomt"

Här redovisas de föreskrifter och allmänna råd som i SBN 80 preciserats för tomtmark. Föreskrifter markeras med streck i marginalen.

"ALLMÄNNA KRAV

En bebyggd tomt skall vara tillgänglig samt säkert och ändamålsenligt utformad. Vid utformningen skall markens beskaffenhet och nivåförhål- landen samt vegetation och klimat beaktas.

Framkomligheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- förmåga skall tillgodoses.

Gångvägar

Minst en gångväg skall anordnas till en byggnads entré från allmän gångväg, angörings- och parkeringsplatser, bilplatser för rörelsehind- rades fordon samt från friytor för lek och utevistelse. Gångvägen skall vara så utformad att den kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

En trappa eller ramp i en gångväg, enligt föregående stycke, som har brantare lutning än 80 o/oo (1:12) skall förses med räcke eller led- stång.

Gångvägar avsedda att användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga godtas om de utformas så, att hinder, såsom träd, stolpar och cykelställ, placeras vid sidan om gångfältet.

Räcken som har en höjd av 0,90 m godtas. Räcken som skydd mot barn- olycksfall behandlas i 41:4.

En gångväg för rullstolsbundna personer godtas enligt följande:

Lutningen är högst 80 o/oo (1:12) på högst 6 m längd. För ett entré- eller vilplan förutsätts dock lutningen vara högst 20 o/oo (1:50) och ett mellanliggande vilplan förutsätts ha en längd av minst 2 m

Bredden är minst 1,30 m

Trösklar, kantstenar o dyl är maximalt 30 mm höga

Ytbeläggningen är av ett hårt material, t ex asfalt eller bundet grus.

Angörings- och parkeringsplatser

I

Angörings- och parkeringsplatser med tillfarter skall förläggas och av- skiljas så, att olycksrisker samt störande ljud och lukt undviks för dem som bor, arbetar eller besöker lek- och rekreationsytor i närheten.

Angörings- och parkeringsplatser godtas förlagda på ett horisontellt avstånd av minst 15 m från närmaste fönster till bostadsrum i flerbo- stadshus.

3 Bih. 1986:23

FRIYTOR FÖR LEK OCH UTEVISTELSE

Friytor för lek och utevistelse skall vara lätt tillgängliga och lämp- ligt belägna med hänsyn till terrängen och landskapsbilden samt till befintliga miljökvaliteter.

Friytor för lek skall vara avskilda från körvågar, parkeringsytor m m och skall kunna nås från ett bostadshus utan att körvägar m m behöver passeras. De skall ha tillfredsställande solförhållanden och vara for- made så, att risk för olyckor undviks.

Klätterredskap och gungor skall ha ett stötdämpande underlag.

UTSKJUTANDE BYGGNADSDELAR

Utskjutande byggnadsdelar skall anordnas så, att de inte utgör någon fara för gång-, cykel- eller fordonstrafikanter och inte heller utgör något hinder för ett renhållnings- eller snöröjningsfordon.

Utskjutande byggnadsdelar godtas normalt under följande villkor:

- Skyltar, skärmtak m m placeras så, att en fri höjd av 4,6 m erhålls över en körväg.

Skyltar, skärmtak m m placeras så, att den fria höjden över en gång- väg blir 4,6 m på ett avstånd av mindre än 1 m från en körväg och så, att den fria höjden blir 3 m på ett avstånd av mer än 1 m.

Skyltar, skärmtak m m vid en vändplan placeras så, att den fria höj- den över en gångväg blir 4,6 m på ett avstånd av minre än 1,5 m från en körväg.

Utåtgående fönster placeras med bågens underkant minst 3 m över en gångväg.

Fristående pelare, skyltskåp m m placeras så, att utrymmet mellan anordningen och en fasad har en fri bredd av minst 2,5 m.

Socklar, fasadlister, portomfattningar, trappor m m på en höjd upp till 3 m utformas så, att de skjuter ut högst 0,15 m över en kör- eller gångväg.

Skyltskåp, försäljningsautomater m m med underkanten högre än 0,8 m över en kör- eller gångväg utformas och placeras så, att de skjuter ut högst 0,3 m från fasadlivet".

Summering:

Samhällets övergripande mål att personer med funktionshinder skall kunna leva och verka som alla andra i samhället har bland annat kommit till uttryck i socialtjänstlagen. Kommunen och speciellt so- cialnämnden skall enligt lagen ta initiativ till och bevaka att samhället blir tillgängligt för alla.

Dagens byggnadslagstiftning reglerar emellertid inte samtliga de funktioner som krävs för att skapa en handikappanpassad utemiljö.

De lagar och normer som finns reglerar endast tomtmark. I det för- slag till ny Plan- och bygglag som under våren 1984 är på lagråds- remiss ställs emellertid krav på att hela utemiljön skall göras tillgänglig.

Bristerna i lagstiftningen utgör emellertid inte något hinder för att förbättra tillgängligheten i utemiljön. Kommunen har själv ge- nomförandeansvar för många angelägna åtgärder.

Arbetsgruppen konstaterar att kommunen genom att precisera riktlin- jer för handikappanpassningen i utemiljön och sla fast vilka prin- ciper och typer av lösningar som skall tillämpas kan verka för att göra utemiljön tillgänglig för alla.

REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER BETRÄFFANDE LAGAR OCH NORMER Remissinstanserna konstaterar att normer som reglerar handikappanpassningen i utemiljön saknas idag och att det är angeläget att sådana preciseras för att tillfredställande och enhetliga lösningar skall kunna uppnås. Statens planverk konstaterar att verket saknar bemyndigande att utfäda föreskrifter som avser allmän plats/mark. Planverket konstaterar dock att program och riktlinjer enligt det remitterade förslaget bör kunna medverka till att öka kunskaperna och med- vetenheten hos olika förvaltningar och andra ansvariga om de problem som möter handikappade i utemiljön. Därmed bör enligt planverket förutsättningar skapas att successivt förbättra och anpassa utemiljön för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Krav som innebär en skärpning av bestämmelserna i svensk byggnorm kan dock inte ställas som villkor för t ex byggnadslov vid om- byggnad. Att däremot förhandla med en fastighetsägare om att vidta åtgärder utöver vad som krävs i lagen och föreskrifterna är givetvis möjligt.

7. ARBETSGRUPPENS FÖRSLAG TILL RIKTLINJER

Följande riktlinjer för handikappanpassning i utemijön bygger på handi- kapporganisationernas kunskap om vilka lösningar och metoder som ger en fungerande utemiljö för Människor med olika funktionsnedsättningar.

Syftet är att dessa efter remissbehandling skall fungera som riktlinjer för arbetet med handikappanpassning av utemiljön i kommunen. Riktlin- jerna är utformade som minimikrav. Om en lägre standard tillämpas än den som föreslås kommer därför de handikappades förutsättningar att klara sig själva i utemiljön att försämras eller omintetgöras. En enda för hög kantsten eller för brant ramp kan exempelvis vara tillräckligt för att göra det omöjligt för en rullstolsburen person att klara sig själv. Då åtgärder vidtas måste därför stadsdelen eller området ses som en helhet och en likvärdig standard eftersträvas.

I

stora delar av kommunen är den byggda miljön inte alls anpassad efter de behov som personer med funktionshinder har. Huvuddelen av bostäderna i kommunen, ca 80 %, är byggda före 1960. Dessa saknar som regel hiss som är användbar för rullstolsburna. En viss förbättring sker succes- sivt genom rivning/nybyggnad och ombyggnad i det äldsta bostadsbestån- det. På samma sätt är bristerna i utemiljön stora i de äldre delarna av staden. När malmarna och stadsdelarna från 30-, 40- och 50- talen byggdes ut fanns inga särskilda regler för hur de handikappades behov skulle tillgodoses.

Vid handikappanpassning i utemiljön i dessa stadsdelar kommer det i- bland att vara omöjligt, bland annat av ekonomiska skäl, eller mycket komplicerat att helt uppfylla de här redovisade riktlinjerna. Sådana lösningar måste då prövas att successivt de viktigaste målpunkterna och stråken mellan dessa byggs om med en konsekvent genomförd handikappan- passning. För att en rullstolsburen person skall kunna använda gångvä- gar och gångbanor får dessa ej ha en större lutning än 1:40-1:50, höjd- skillnader på mindre än 1 meter kan tas upp med ramper. Dessa krav är emellertid omöjliga att uppfylla i många stadsdelar. Då bör man i stäl- let eftersträva att uppfylla kraven inom mindre områden exempelvis mel- lan butiker och angöring/parkering, bostadsentréer och angöring/parke- ring, i de mest bostadsnära delarna av parkerna etc.

Även i de senast byggda stadsdelarna finns, som vi konstaterat vid in- venteringen av Kista, brister i utemiljön. Sett över hela kommunen är således behovet av insatser för att förbättra handikappanpassningen i utemiljön mycket stort.

De här föreslagna riktlinjerna för handikappanpassningen i utemiljön har, som tidigare nämnts, utformats med utgangspunkt från handikappor- ganisationernas krav. Riktlinjerna skiljer sig därför på vissa punkter från de krav som preciserats i Svensk byggnorm. De föreslagna föränd- ringarna är genomgående preciseringar och förstärkningar av byggnormens föreskrifter.

Två avgörande förändringar i jämförelse med gällande norm skall kort- fattat kommenteras. I riktlinjerna föreslås att taxi, färdtjänstfordon och bil med handikapparkeringstillstånd skall kunna angöra/parkera max

10 m från bostadsentré. Byggnormen kräver minst 15 m avstånd från entre till närmaste plats för angöring/parkering. Förslaget till riktlinjer innebär att dispens från byggnormen bör ges för de redovisade fordons- grupperna. Den begränsade mängd fordon det här är fråga om torde inte medföra några problem ur miljö- eller trafiksäkerhetssynpunkt. I stora delar av kommunen, framför allt innerstaden, är trafikmängderna betyd- ligt högre på kortare avstånd från bostadsentréerna. De ekonomiska kon- sekvenserna av detta krav är emellertid inte klarlagda.

I riktlinjerna föreslås också att ramper inte får ha en lutning på mer än 1:20. Byggnormen tillåter en lutning på 1:12. Denna lutning är för brant för att en rullstolsburen med normal armstyrka skall kunna klara sig själv. En skärpning av kravet är därför nödvändigt om utbyggnaden av ramper skall vara meningsfull.

För att göra det möjligt att prioritera mellan olika åtgärder och an- passa standarden i utemiljön efter de begränsningar bostäder och ser- vice har, redovisas vilka riktlinjer som är av särskild betydelse för de fyra olika handikappgrupper som redovisades i avsnitt 3 "Problem och brister i utemiljöns handikappanpassning":

- rullstolsburna

övriga med rörelsehinder synskadade med käppteknik övriga orienteringshandikappade.

En detaljerad redovisning av vilka delar av "riktlinjerna för handi- kappanpassning i utemiljön" som berör de olika grupperna ges i tabellen på nästa sida. För rullstolsburna redovisas vilka krav som måste upp- fyllas för att göra utemiljön framkomlig med rullstol. Övriga rörelse- hindrade har i första hand behov av åtgärder som gör det säkrare och lättare att ta sig fram, exempelvis ledstänger, vilplan vid trappor och bänkar att vila pa. För synskadade som utnyttjar käppteknik är det nöd- vändigt med ett gångvägs- och gatunät där hela tiden tydlig anvisning för käppen ger upplysning om vägens riktning, trappor, övergångsställen etc. Övriga orienteringshandikappade har framför allt behov av en väl genomtänkt och tydlig skyltning, lämplig färgsättning och god belys- ning.

Summering:

De föreslagna riktlinjerna för handikappanpassning i utemiljön byg- ger på handikapporganisationernas kunskap om vilka lösningar som ger en fungerande utemiljö för människor med olika funktionsned- sättningar. I stora delar av kommunen är emellertid den byggda mil- jön inte alls anpassad efter de riktlinjer som föreslås. Stora svå- righeter kommer därför i många fall att uppstå då riktlinjerna skall tillämpas i praktiken. Sadana lösningar skall då väljas, att successivt de viktigaste stråken och målpunkterna får en konsekvent genomförd handikappanpassning. I de fall de föreslagna riktlinjerna inte kan tillämpas för en stadsdel som helhet bör målet vara att uppfylla de uppställda kraven inom mindre delområden, exempelvis mellan angöring/parkering och butiksentréer.

REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER BETRÄFFANDE FÖRSLAG TILL RIKTLINJER Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig bakom de föreslagna riktlinjerna.

Konkreta förslag till förändringar och preciseringar av detaljer i riktlinjerna föreslås av flera remissinstanser. Dessa redovisas i det följande i anslutning till de berörda riktlinjeavsnitten.

Fastighetsnämnden anser det olämpligt att införa bindande riktlinjer som det inte finns kostnadsberäkningar för och anser att de föreslagna riktlinjerna bör kunna användas som ett målsättningsprogram. Flera nämnder konstaterar också att vissa krav t ex på lutningar för gångbanor, gångvägar och ramper i många fall kommer att vara mycket svåra att uppfylla.

Kommentar:

De ovan redovisade synpunkterna står inte i motsättning till den tolkning av riktlinjerna som redovisas i programmet. Riktlinjerna är utformade som minimi- krav för att ge en fungerande utemiljö för människor med olika funktionsned- sättningar. Det konstateras emellertid att utemiljön idag i stora delar av kommunen inte alls är anpassad efter de riktlinjer som föreslås. Ibland kommer det därför att vara omöjligt p g a topografi eller av ekonomiska skäl att följa de föreslagna riktlinjerna. I dessa fall skall då prövas att istället uppfylla kraven inom mindre områden i stadsdelen t ex mellan entréer och angöring/parkering.

Med denna utgångspunkt är det därför möjligt att i varje enskilt fall ta fram en realistisk lösning av hur en lämplig handikappanpassning skall genomföras med utgångspunkt från de föreslagna riktlinjerna och de förutsättningar topografi, ekonomi m m ger.

I det följande redovisas under respektive delavsnitt förslag till beslut.

Tabell 4

KRAV VID RÖRELSEHINDRADE

ANPASSNING FÖR*) Rullstolsburna Övriga rörelsehindrade ORIENTERINGSHANDIKAPPADE

Eg

Synskadade med käppteknik Övr orienter.handikappade 7 oc CN

ANGÖRING/

PARKERING max 10 m från entré lutning mellan angöring och entre max 1:50 vid ramp max lutning 1:20

max 10 m från entré ledstänger vid trap- por/ramper

max 10 m från entré o max 10 m från entr é anvisning för käpp mel-

lan angöring och entré

ENTREER entre utan nivåskillnad och utan tröskel dörr minst 90 cm bred vid ramp vilplan vid dörr

vid trappa eller ramp vilplan vid dörr och ledstänger

reliefskylt på samma sida som dörrhandtaget 1,60 m över marken

entrén tydligt markerad mot fasad

tydlig skyltning ovan- för entrén samt vid dörren

GÅNGVÄGAR min bredd 1,5 m o ledstänger vid trappor, o skyltar, p-mätare, lykt- o tydlig skyltning av max lutning 1:40-1:50, ramper och backar med stolpar etc placeras viktiga mål i området annars ramp max lutning lutning på mer än 1:20 utanför gångbanan,där o god belysning, särskilt 1:20, max 2 efter var- o bänkar vid trappor, i det är möjligt, signaler vid vägskäl

andra som vardera tar backar samt minst var och skylt för övergångs- o cykelväg separerad från upp 0,5 m höjdskillnad, 100:e meter, i centrum- ställe vid trottoarkant gångväg

min 2 m vilplan emellan, områden o dyl var 25:e o trappor skall markeras o trappor skall markeras räcke och avåkningsskydd meter före första och efter före första och efter mopedfällor, bommar etc sista trappsteget med sista trappsteget med

bör undvikas, annars material/färg material/färg

minst 90 cm bred passage o cykelväg separerad från gångväg

ÖVERGÅNGSSTÄLLE o 0,9 m bred "ramp" mel- lan gata och gångbana mittrefug min 1,5 m i nivå med gatan

0,9 m bred "ramp" mel- lan gata och gångbana mittrefug i nivå med gatan

normal kantstenshöjd, o tydlig skyltning den 0,9 m breda rampen o god belysning utförd i avvikande be-

läggning

avvikande beläggning på mittrefug

övergångsstället vinkel- rätt mot kantsten ljudsignal i ljusregle- rade korsningar

*) En beskrivning av från vilka utgångspunkter ovanstående krav har formulerats och hur de kan tolkas och tillämpas ges på sid 29 och 30.

ANGÖRING, PARKERING

Följande krav gäller för angöring och parkering vid bostadshus, offentlig och kommersiell service samt kollektivtrafikterminaler:

Taxi, färdtjänstfordon och bil med handikapparkeringstillstånd skall kunna stanna för av och påstigning max 10 m från entrén.

till den aktuella entrén blir så kort som möjligt.

Gångvägens lutning mellan angö- ring/parkering och entré får ej överstiga 1:50. Vid större höjd- skillnader kan maximalt två ramper som vardera tar uppen höjdskillnad på 0,5 m med en lutning på 1:20 accepteras. Mellan liggande vil- plan skall det vara minst 2 m.

Möjlighet att parkera fordon med Gångvägen mellan angöring/parke- handikapparkeringstillstånd skall ring och entré skall vara fri från finnas max 10 m från entrén. hinder som kantsten, trappsteg Garage med inomhusförbindelse etc.

skall om möjligt eftersträvas.

Annars bör gångförbindelse under Gångvägen skall ha en gårdgjord tak ordnas. När särskild handikap- yta, exempelvis asfalt, plattor parkeringsplats ordnas bör den eller bundet grus och anvisning utformas på det sätt som redovisas för synskadade genom kantsten på bilden. Rampen från gatan till eller annan markering avkännbar gångbanan läggs så att avståndet med käpp.

1

REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER BETRÄFFANDE ANGÖRING/PARKERING AB Familjebostäder redovisar att de redan idag tillämpar ett system som tillåter hyresgäster med speciella tillstånd att köra fram till entréerna. Detta har hittills fungerat bra enligt bolaget. Fastighetsnämnden och HSB stödjer inte förslaget om att angöring och parkering för bilar med specialtillstånd skall ordnas max 10 m från entréer då detta medför en utformning som legitimerar även annan trafik.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att kortare avstånd än 15 m mellan angöring/parkering och entréer kan accepteras i fråga om fordon i vilka handi- kappade färdas under förutsättning att följande villkor uppfylls

att angöring/parkering endast avser ett begränsat antal fordon för handikappade, att uppställningsplatsen avskärmas från bostädernas fönster och intag för ute- luft med täta väggar och tak samt

att fönster till boningsrum och intag för uteluft i möjligaste mån inte orien- teras direkt mot angöring/parkeringsplats.

Statens planverk konstaterar att om det bedöms möjligt att utan risk tillåta enstaka uppställningsplatser för handikappades fordon och angöringsplats för färdtjänst och taxi närmare bostadsfönster än 15 m finns inget hinder för detta.

Planverket avser att föreslå ett förtydligande av detta avsnitt i den byggnorm som utarbetas i anslutning till den nya plan- och bygglaen.

Kommentar:

Sammantaget visar remissinstansernas synpunkter att de föreslagna riktlinjerna beträffande angöring och parkering är nödvändiga för att ge människor med funktionshinder en tillfredsställande tillgänglighetsstandard. Det föreligger inte heller något hinder ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt eller med hänsyn till gällande lagar och normer. Problem ur trafiksäkerhetssynpunkt med kravet på närhet mellan angöring och parkering påpekas. Exempel finns emellertid också där dessa lösts. De föreslagna riktlinjerna bör därför läggas fast. På samma sätt som för övriga riktlinjer får sedan ekonomiska, topografiska och trafiksäkerhetsaspekter vägas in vid den konkreta tillämpningen för olika fall.

FÖRSLAG TILL BESLUT

Arbetsgruppens förslag avseende angöring/parkering skall med nedanstående komplettering utgöra riktlinje för kommunens arbete.

Uppställningsplatser avskärmas från bostädernas fönster och intag för uteluft med täta väggar och tak. Fönster till boningsrum och intag för uteluft i möjligaste män inte orienteras direkt mot angöring/parkeringsplats.

ENTREER

Bostadshus med hiss eller med tillgängliga lägenheter i botten- våningen samt tillgängliga lokaler skall ha entréer utan höjdskillnd mellan ute och inne (max 2 cm accepteras) och utan tröskel.

Entrédörren skall ha ett passage- mått på minst 84 cm (K10) och skall vara tydligt markerad mot fasaden genom färg, material eller dyl samt ha greppvänglit handtag.

Servicelokaler skyltas genom stor tydlig skylt ovanför entrén och

med mindre skylt i relief bredvid dörren på handtagssidan på 140-160 cm höjd.

Bostadshus utan hiss med lägenhe- ter i bottenvåningen som inte är tillgängliga för rullstolsburna samt lokaler som i sin helhet är otillgängliga för rullstolsburna skall om det finns trappa eller trappsteg ha vilplan. Trappa och vilplan skall vara försedda med ledstång på båda sidor.

REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER BETRÄFFANDE ENTREER

DHR och NHR föreslår att riktlinjen kompletteras med uppgifter om placering av automatisk dörröppnare och friytan vid dörr.

Förslag till beslut

Arbetsgruppens förslag avseende entréer skall med nedanstående komplettering utgöra riktlinje för kommunens arbete.

Automatisk dörröppnare placeras med nederkant 0,80 cm från mark och så att den lätt kan näs från rullstol (50 cm från tvärvägg) samt så att dörren ej slår upp på den som använder dörröppnaren.

Följande gäller för friyta vid dörr:

ENTRE FöR PA5SAGE r1V

(ENL_ sist, 6 2.: /Z

•

> 0.70

,t(

l.50

GÅNGVÄGAR/GÄNGBANOR

Gångvägar och gångbanor skall vara minst 1,5 m breda. Ytan skall vara hårdgjord och halkskyddad (asfalt, plattor, stenmjöl etc). Anvisning för synskadade genom kantsten, gräskant eller annan markering avkännbar med käpp måste finnas.

Befintliga gångvägar och gångbanor skall vid branta backar förses med ledstång.

Gång- och cykeltrafik skall helst vara helt separerade. Om detta inte är möjligt måste gångbanan skiljas från cykelbanan genom räcke, gräsremsa, kantsten eller olika beläggningar

2

^/77

AYA-

^r7/

:--7q55/9/eld

Gångvägar och gångbanor får maxi- malt ha en lutning på 1:40-1:50 för att kunna användas av rull- stolsburna och personer med gång- svårigheter. Större höjdskillnader skall tas upp med ramper med en maximal lutning på 1:20.

Maximalt två ramper som vardera tar upp en höjdskillnad på 0,5 m accepteras. Mellanliggande vilplan skall vara minst 2 m. Ramperna skall vara försedda med avåknings- skydd och ledstång på båda sidor.

leifkre 5.(riCkor , 17/414 1, 50

50-re holWsk/Ä7ae7, ‘.°5 upp .77ed ^rargo:

haqz` 7:20

~4W~

"10 i I

Trappor i gångvägen skall markeras med kantrasterande färg och yt- struktur före första och efter sista trappsteget. Trapporna kan också försljutas ur gånlvägens riktning. Trappor skall pa båda sidor vara försedda med ledstång som börjar 30 cm före det första och efter det sista trappsteget.

Mopedfällor, bommar och andra hinder i gångvägen skall om möj- ligt undvikas. Annars skall de

utformas så att en rullstolsburen person kan passera endera genom att öppningen görs tillräckligt stor eller genom en enkelt öpp- ningsbar prind eller bom. Samtliga hinder maste utformas med någon form av avbärare ca 20 cm över marken så att de blir avkänbara med käppteknik.

Ovan figur 1

Figur 2 Övergångsställen måste för att

fungera för rullstolsburna utfor- mas med en ca 0,9 m bred ramp mellan gautnivån och trottoaren.

För den övriga delen av övergångs- stället måste normal kantstenshöjd bibehållas för att synskadade med käppteknik skall känna av var gångbanan slutar. En lösning som tillfredsställer dessa krav redo- visas i figur 1. Denna lösning uppfyller emellertid inte gatukon- torets krav. Om figur 2 redovisas en lösning gatukontoret tagit fram som på försök skall prövas vid övergångsställen med akustiska signaler. Denna lösning är olämp- lig ur de synskadades synvinkel om akustiska signaler inte finns.

Gatukontoret skall därför under tiden för denna rapports remissbe- handling tillsammans med represen- tanter för handikapporganisa- tionerna utarbeta förslag till utformning av övergångsställen.

Övergångsställen skall så långt möjligt placeras så att trottoar- kanten är vinkelrät mot övergångs- stället. Övergångsstället skall vara minst 1,80 m brett. Vid breda gator skall refug som är minst 1,5 m djup finnas. Refugen skall ligga i plan med övergångsstället och markeras genom kontrasterande material. Signalstolpar skall placeras så att de kan nås av rullstolsburna. De skall vara markerade med kontrastfärg, t ex gul.

Övergångsstället skall vara tyd- ligt skyltat och väl belyst.

Nytillkommande signalanläggningar skall, där övergångsställen finns, alltid förses med ljudsignal.

Befintliga sljussignalanläggningar utbyggs snarast med ljudsignal.