Saudiarabiens starka kvinnor

66 

Saudi-

arabiens starka

kvinnor

I Saudiarabien får kvinnor varken köra bil eller umgås med män som de inte är släkt med. Dessutom måste alla kvinnor ha en manlig beskyddare. Förändringens vindar är dock starka. Kvinnorna i den rika arabiska oljestaten utmanar det mansdominerade samhället.

Kvinnorna i Saudiarabien har börjat känna sig trygga med och använda sociala meder som Instagram. Bilderna här kommer från följande profiler:

@eggdancer: 1, 15; @arej_photography: 2, 3, 4, 9; @hebz: 5; @77media: 6, 14; @solafabatterjee: 7; @Aisha_photo: 8; @studiolucha: 10; @aramdesigns: 11; @rozabee: 12, 16; @jazzebell: 13

1 2 3 4

5 6 7 8

9 10

14

11 12

16 15

13

SAUDI-ARABIENS NYE KVINDER DE SAUDISKE KVINDERS NYE ANSIGT

 69 SUPERBRUNCH Tandläkaren Aljazi Alrakan (stående) träffar några väninnor på en restaurang i Riyadh. Saudiska

kvinnor fick tidigt möjlighet att utbilda sig till läkare eller lärare, eftersom det är yrken där man utan större problem

kan arbeta med enbart personer av sitt eget kön. I dag är det fler kvinnor än män som studerar vid landets universitet. ”I dag är unga kvinnor mellan 20 och 25 år mycket mer självsäkra”, säger Aljazi Alrakan.

 71 GLAMOUR BAKOM FASADEN På den här modeshowen, arrangerad av en italiensk stylist i en butik i Riyadh, får

inga män gå. Därför bär de välbärgade saudiska kvinnorna inte aba. Modellerna är ofta utländska, för det är

fortfarande inte någon lämplig roll för en saudisk kvinna. En kvinnas nya festklänning och sminkning visas kanske bara upp för hennes man och väninnor, men har man råd är sådana saker ändå svåra att motstå.

72 national geographic •2^/2016 saudiarabien 73

H

sjunker Noof Hassan ner i sof- fan för att hälla upp arabiskt kaffe åt oss. Hon smakar på or- det ”headhuntad”. Det har hon inte fått lära sig i skolan. När hon hör mig an- vända ordet tycker hon om det så mycket att hon ber mig upprepa det. ”Ja!” säger hon. ”Jag blev headhuntad. Jag har fått många andra er- bjudanden, men den här gången sa till och med min chef: ’Vi vill inte att du slutar, men du har fått ett bra erbjudande.’”

Noof är 32 år gammal, har tjockt, brunt hår, ljust bryn hy och glada, mandelformade ögon.

Lägenheten som hon delar med sin man Sami och deras två små söner tar upp en hel våning i en trevåningsbyggnad i en tätbefolkad del av Saudiarabiens huvudstad Riyadh. När jag träf- fade henne för första gången för två år sedan jobbade hon på en livsmedelsfabrik, där hon var chef för ett tiotal kvinnliga anställda på en av- delning som upprättats på försök som ett led i en rikstäckande kampanj för att få ut saudiska kvinnor på arbetsmarknaden. På armaturfabri- ken som just har rekryterat henne ansvarar Noof för tio gånger så många anställda och får betydligt högre lön.

”De har gett mig ett smeknamn”, berättar hon. Kvinnorna som Noof är chef för jobbar på en avdelning där män inte får lov att vistas, men företagets ledning är ”blandad”. Det innebär att män och kvinnor som varken är gifta eller släkt dagligen arbetar tillsammans. Saudiarabien är världens mest könsuppdelade land, men just nu står kungadömets kvinnor inför stora föränd- ringar som är laddade, sköra och extraordinära.

En ny arbetsmarknadspolitik och uppmaningar av den framlidne kung Abdullah bin Abdulaziz har satt fart på debatten – som förs över

generationsgränserna – om vad det innebär att vara en modern och samtidigt äkta saudier. Frå- gan om könsblandade företag är fortfarande kontroversiell. Det finns saudiska kvinnor som aldrig någonsin skulle ens överväga att jobba på en sådan arbetsplats.

Det finns också kvinnor som möjligen skulle kunna tänka sig att ta ett sådant jobb, men som hindras av sina föräldrar, äkta makar eller oro- liga familjemedlemmar, som säger: Nej, inte du.

Det går kanske an i andra länder, men här i Sau- diarabien är det inget för en anständig kvinna.

I den motsatta änden av spektrumet hittar vi kvinnor som inte har några som helst problem med att umgås med manliga kollegor. Under de senaste tio åren har tiotusentals saudiska kvin- nor fått statliga stipendier och rest utomlands för att studera. När de sedan kommer hem igen

kan många av dem inte bärga sig. De vill bidra till att förändra samhället.

Någonstans mitt i allt detta har Noof impro- viserat sig fram till sina egna värderingar som överensstämmer med hennes uppfattning av vad som passar sig: Ingen fysisk kontakt med män, tack. ”Kvinnan som utbildar mig accepte- rar det”, säger Noof. ”Jag förklarade för henne att det inte handlar om att jag har små barn och oroar mig för bakterier och smittorisken. Det handlar om min religion. Jag kan inte röra vid en man som inte är min pappa, min farbror, min morbror eller min bror.”

Därav smeknamnet ”Fru Noof som inte ska- kar hand”, förklarar Noof och skrattar så att hon håller på att ramla av soffan. Noofs härliga skratt är en av anledningarna till att vi har blivit vänner. Hon är en intelligent, rolig och stark

kvinna. Hon driver med personer som är be- skäftiga och oartiga. När Noof var i 20-årsåldern avvisade hon friarna som hennes familj hade sett ut åt henne. Hon ville gifta sig med Sami, som hon älskade. Noof uppskattar att hon såg Titanic minst tio gånger som tonåring. Biogra- fer är förbjudna i Saudiarabien, men det är inget problem att komma över populära filmer på dvd, oavsett vad ogillande konservativa schejker tycker. (När jag kommer att tänka på att Titanic innehåller en rätt saftig sexscen med den ogifta hjältinnan rycker Noof på axlarna. ”Ja, och det är okej”, säger hon. ”Det är hennes kultur.”)

Om en stund ska Sami köra oss till ett köp- centrum. Noof har lovat att hjälpa mig att välja en ny aba, det ankellånga överplagg som kvin- nor måste bära i Saudiarabien. Noof går in i sov- rummet för att hämta sin egen. Precis allihop i

ALLTID KÖNSUPPDELAT – ÄVEN I KÖN FÖR ATT BETALA

Som alla andra offentliga miljöer i Riyadh måste kaféet följa landets unika lagar. Alla köer, diskar och bord är åtskilda, så att män och kvinnor som inte tillhör samma familj hålls isär. En del struntar i skyltarna, men myndig- heterna insisterar i högre grad än i något annat muslimskt land på att religionen kräver denna åtskillnad i det offentliga rummet. Man anser att reglerna säkerställer ett välordnat samhälle, hedrar traditionerna och visar respekt för Allah.

Av Cynthia Gorney Foto Lynsey Addario

74 national geographic •2^/2016 saudiarabien 75 Riyadh

Jidda

Arabiska h avet Arabiska h avet Röda h

avet

Röda h avet

Röda h avet

FÖREN.

AE FÖREN.

AE QATAR QATAR BAHRAIN BAHRAIN JORDANIEN

JORDANIEN

KUWAIT KUWAIT IRAK

IRAK

JEMEN

JEMEN OMAOMANN

SAUDI- ARABIEN A FR^IK^A

A FR^IK^A

hennes skåp är svarta. Aba i andra färger blir alltmer populära i den mindre konservativa hamnstaden Jidda i landets västra del, men i det offentliga rummet i Riyadh höjer folk på ögonen åt en aba i någon annan färg än svart. Kanske får kvinnan som bär en sådan aba till och med en reprimand av religionspolisen, som patrullerar gatorna. Aban som Noof tar fram har grårutig kant med en antydan av rött i rutorna. Den har hon har köpt i Jidda. Plagget har till och med en praktisk mobilficka insydd i ena ärmen. Noof drar aban över sin kjol och blus och stänger den framtill. Hon ser ut som en lång, svart triangel.

Hon sveper sitt långa, svarta arabiska huvudklä- de, den så kallade tarhan, om håret, under hakan och ännu en gång över huvudet.

”Var är min handväska?” frågar Noof. Sami kommer med den, och precis innan Noof går ut genom flerbostadshusets port draperar hon det sista av tarhan över ansiktet, så att det enda man ser av hennes hud är händerna. Vi går ut till de- ras bil. Sami och Noof sätter sig där fram och vi kör ut i kvällen för att shoppa.

de flesta känner till de många regler som styr livet i Saudiarabien men som inte finns nå- gon annanstans i världen, bland annat för att medierna vet att deras rapportering om dem väcker upprördhet. Saudiarabien är det enda land i världen där kvinnor inte får lov att köra

bil. Landet är ensamt i världen om bestämmel- sen att alla vuxna kvinnliga medborgare måste stå under uppsikt av en juridiskt godkänd man- lig beskyddare – deras pappa, äkta make eller någon annan familjemedlem – som måste ge sitt formella tillstånd innan hon kan få ett pass, ta ställning i vissa juridiska frågor eller resa utom- lands. Saudiarabien var det sista landet i världen förutom Vatikanen som gav kvinnor rösträtt.

Registreringsperioden var för bara ett halvår sedan, och alla kvinnor som inte bodde inom gångavstånd från ett registreringskontor var tvungna att be sina män köra dem dit.

I Saudiarabien är alla restauranger som ser- verar både män och kvinnor uppdelade i två delar, en för ensamma, det vill säga män, och en för familjer, det vill säga kvinnor, barn och män som tillhör den närmaste familjen. Män och kvinnor som varken är besläktade genom blods- band eller gifta kan utge sig för att vara det, men de riskerar att bli utkastade av religionspolisen.

Både lagen och konventionen förbjuder dem att sitta tillsammans. Alla restauranger i köpcen- trumen, där traditionell mat från Mellanöstern konkurrerar med McDonald’s och Kentucky Fried Chicken, är könsuppdelade med skiljeväg- gar – som även fungerar som menyskyltar – så att män och kvinnor kan beställa i olika kassor.

I alla möjliga sammanhang, till exempel vid utformningen av byggnader, tar man hänsyn till

att saudiska kvinnor måste hållas åtskilda från män. När kung Abdullah år 2011 tillkännagav att han tänkte börja utse kvinnor till den kungliga rådgivande församlingen shura (majlis al-shu- ra) blev det föremål för hetsiga diskussioner – indignation bland de konservativa och glädje bland kvinnosaksanhängarna. Vissa undrade var kvinnorna rent fysiskt skulle placeras. Skul- le de få en separat lokal med videolänk till sina kollegor? De flesta saudiska skolor är könsupp- delade, universiteten likaså. Där använder man i vissa fall videokameror för att lösa problemet med föreläsningar av personer av motsatt kön.

Till och med det fem år gamla initiativet för att få ut saudiska kvinnor i arbetslivet, som kung Abdullah gick ut och stöttade före sin död i fjol, är föremål för omfattande regler om köns- åtskillnad. Efter årtionden med ett oskrivet förbud mot att kvinnor tog jobb som kunde innebära att de kom i kontakt med män har vis- sa affärer i detaljhandeln fått direktiv att anstäl- la kvinnliga expediter. Myndigheterna har även infört stimulansåtgärder för att få kvinnor i arbete. Kvinnliga kassörskor arbetar dock inte jämsides med sina manliga kollegor. Man har byggt upp nya väggar i varuhusen som skiljer de manliga och de kvinnliga expediterna åt. Alla arbetsplatser med anställda av båda könen ska se till att det finns en plats som män inte har tillgång till, där kvinnor kan känna sig ”väl till mods”, som jag alltsomoftast hör kvinnor säga.

Hjälp mig att förstå, säger jag då. Varför gör det kvinnor mer ”väl till mods”?

Kvinnornas svar börjar nästan alltid på sam- ma sätt: Tja, i den kvinnliga avdelningen kan man ta av sin aba, slappna av och …

Varför kan ni inte ta av aban när män är där?

De tittar lugnt på mig ett ögonblick. Sedan suckar de och nickar. Det är som om de tänker:

Okej, då går vi igenom det där en gång till.

Det enklaste svaret hade varit: ”Eftersom vi är saudier, och så gör man inte i Saudiarabien.”

Ingen uttrycker sig dock så. Kvinnans skyldig- het att dölja sin kropp för alla män utanför fa- miljen – vilket för en utomstående framstår som så märkligt och förvirrande – kan vara kompli- cerat även för en saudier. Nästan alla kvinnor

jag pratar med om det faktum att de måste ha på sig heltäckande kläder hänvisar till traditioner, konventionen, religion, stamlojalitet och den saudiska kulturens betoning på respektabilitet.

Kvinnans heder – hennes trohet och redbarhet om hon är gift och hennes ärbarhet och oskuld om hon är ogift – är och förblir oantastlig.

Det är inte bara män som vidmakthåller det- ta. Mödrar, mostrar, systrar och kvinnliga för- bipasserande känner allihop att de har rätt att tillrättavisa kvinnor, även dem som de inte kän- ner. ”Varför försöker du locka till dig män? Täck dig!” citerar en frustrerad 25-årig kvinna i Riyadh sina medsystrar. ”Bara för att hon är täckt från topp till tå kan hon inte förvänta sig att alla andra kvinnor också ska vara det.”

Varje gång jag kommer hem från Saudiara- bien frågar folk om jag har varit tvungen att bära burka, så det är nog på sin plats att berätta lite om klädedräkten. De saudiska kvinnornas dräkt heter aba, inte chador (Iran) eller burka (Afgha- nistan). Det händer att mycket konservativa kvinnor bär en aba som täcker huvudet, men det vanliga är att aban täcker kroppen från halsen och nedåt. I det offentliga rummet får kvinnor ta av sig aban på och utanför sjukhus, i särskilda grindsamhällen för utlänningar och på platser där bara kvinnor får vistas. (Ett av Riyadhs fi- naste köpcentrum har till exempel en hel våning för enbart kvinnor.) Utanför dessa områden är det inte tillåtet. Män går klädda i jeans, kostym eller den klassiska vita arabiska fotsida dräkten thobe. Alla kvinnor och flickor som har gått ige- nom puberteten bär aba, även utländska kvinn- liga företagsledare och journalister.

Varför svart, som ju blir extremt varmt, i ett stekhett land? Det finns det olika teorier om:

kanske för att svart inte drar åt sig mäns blickar eller för att kvinnor enligt islamiska skrifter på profeten Muhammeds tid bar en klädedräkt som fick dem att likna svarta kråkor. Det finns ingen lag som anger vilken färg aban ska ha, fak- tiskt inte heller någon lag som kräver att den över huvud taget ska användas. Äldre saudiska kvinnor berättar att det för 40 år sedan fanns olika traditioner för hur man skulle täcka sig, beroende på vilken del av landet man kom från.

NGM MAPS

Saudiarabien är världens mest

könsuppdelade land, men förändringar är på gång. Saudiska kvinnor funderar på vad det innebär att vara en modern och samtidigt äkta saudier.

Page Map in the old fashioned w ay ...

KARTAN ÄR INTE SKALENLIG

 77 GAMLA TRADITIONER – OCH NYA På vintern är den saudiska traditionen med picknick i öknen fortfarande

populär. I dag har man fyrhjulsdrivna bilar, många olika maträtter, mobiltelefoner och strandjeepar som männen

kan köra runt i. På bilden kopplar tre systrar i familjen al Basri av medan barnen leker. På sommaren är de luftkonditionerade köpcentrumen det utflyktsmål som många kvinnor och familjer helst uppsöker.

78 national geographic •2^/2016 saudiarabien 79

Även vilken klass, familj och stam man tillhörde spelade in. På den tiden var kungadömet en ung nation, grundad 1932, nyrik på olja och fortfa- rande ett lapptäcke av skilda arabiska kulturer, från ökenstammar med urgamla traditioner till kosmopolitiska städer vid kusterna. Landets officiella religion var visserligen en konservativ, allomfattande variant av islam, men den prak- tiserades olika i olika delar av landet.

Några av de äldre kvinnorna minns att man i vissa områden kunde gå omkring i en kort aba eller enkla kläder som inte var heltäckande utan att det väckte anstöt. ”De flesta av oss gick utan slöja”, berättar en pensionerad kvinnlig barnlä- kare från Riyadh, som i dag är drygt 70 år. ”Sitta på en restaurang tillsammans med en man som man inte var gift med? Inget problem, bara man uppförde sig ordentligt. Sedan: förändring – och vilken förändring. Både i sinne och i hjärta.”

Förändringen kom på 1980-talet, då konser- vativa islamistiska vindar drog in över Mellan- östern. De saudiska myndigheternas legitimitet hotades av omvälvningarna, så man införde en rikstäckande religionspolis som ålade alla sau- dier de konservativaste kulturernas strikta reg- ler. Skolornas läroplaner förändrades. Ingen musik fick spelas, för det stred mot islam. Par som gick eller körde tillsammans offentligt blev tvungna att visa polisen sina vigselbevis.

En viktig del av det konservativa korståget var upptuktelsen av landets kvinnor – för att de gav efter för västerländskt inflytande, för att de rörde sig utanför hemmet utan en manlig be- skyddare, för att de pratade på ett sätt som kun- de distrahera eller förföra män och för att de vanärade Gud genom att inte klä sig i svart. På arabiska använder muslimer ordet awrah om de kroppsdelar som en respektabel person alltid måste täcka i offentligheten. Alla världens sam- hällen har en egen uppfattning av vad som är awrah. I Saudiarabien har man under de senas- te årtiondena lärt alla rättrogna att awrah inte bara är kvinnans hår, som i många andra mus- limska länder, utan även hennes vader, armar och i vissa fall även ansiktet.

Saudierna hade roligt åt mina svårigheter att förstå ”i vissa fall”. Det är som om en person

som aldrig upplevt västerländsk kultur hade frågat om reglerna för när dekolletage är okej.

Vi täcker ansiktet när det känns rätt, säger de:

när våra familjer bekänner sig till en imam som säger att ansiktet är awrah; när pojkarna som vi kände som barn skulle bli förlägna över att se vårt vuxna, otäckta ansikte; när signalen vi vill ge är ”respektera mig”, inte ”se på mig”. Kvinnor diskuterar användningen av niqab (den svarta slöjan som bärs så att bara ögonen syns) sinse- mellan. En gång fick jag höra en hetsig diskus- sion mellan tre feminister från Riyadh. Den ena hävdade bestämt att en modern kvinna som

”väljer” att täcka sitt ansikte enbart gör det till följd av påtryckningar från ett förtryckande samhälle. (”Det är ALDRIG ett val! Det är omänskligt att gå med niqab!” ”Hur kan du SÄGA så?” ”ALDRIG ETT VAL!”)

Det är faktiskt Noof Hassan som ger mig den kärnfullaste slöjförklaring jag har hört när hon en dag på jobbet kommer på mig med att stude- ra hennes snabba justeringar medan hon rör sig till och från området som är förbjudet för män:

sjalen bort från ansiktet, sjalen tillbaka över an- siktet. Noof sneglar på mig och säger sorglöst:

”Det är inte alls konstigt för oss.” På många sätt är Saudiarabien fortfarande ett stamsamhälle.

Både män och kvinnor känner att andra tittar på dem och bildar sig uppfattningar om deras familj, dömer dem. Ordet dayooth används om en man som inte är tillräckligt uppmärksam på sin hustru och andra kvinnliga familjemedlem- mar, vars heder han ständigt förväntas vakta och skydda. Det är en väldigt dålig stämpel att få. ”Tönt” eller ”mes” kommer inte ens i närhe- ten av att förmedla ordets betydelse.

”Problemet är deras tankar”, säger Noof, som nu sitter i bilens passagerarsäte.

Från sin plats bakom ratten säger Sami: ”När vi till exempel åker och shoppar märker jag ibland att folk tittar på henne.” ”Stirrar”, säger Noof. ”Inte bara tittar. Stirrar.”

De stirrande blickar som gör Sami mest illa till mods är de som kommer från män. ”Då ber jag Noof täcka för ansiktet”, säger han. ”Så att de inte ser min hustru.”

Jag tänker på profeten Muhammeds ord om att männen själva är förpliktade att vända ryg- gen åt frestelser och respektlöshet.

”Ja”, säger Noof. ”Ibland säger jag åt Sami att det är killen som ska sluta stirra. Det föreskriver religionen. Varför ska jag täcka mitt ansikte?”

Sami, som har en hög position inom finans- världen, svarar inte utan fokuserar på trafiken.

SLAGKRAFTIGA SAUDISKA KVINNOR Kvinnor har länge hållits långt borta från alla typer av idrott, framför allt grenar som i religionens ögon anses maskulina, men nu för tiden blir allt- fler kvinnor i städerna medlemmar i idrotts- klubbar och tränar på gym för enbart kvinnor.

Halah Alhamrani, 39 år, arbetar som kickbox- ningsinstruktör i sitt hem i Jidda. Hon är personlig tränare, något som alltfler kvinnor har blivit, trots att vissa tycker att ett sådant karriärval är opassande. ”Det gäller inte bara män”, säger en annan personlig tränare från Jidda. ”Många trångsynta kvinnor tycker att vårt yrke är skamligt.”

saudiarabien 81

15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64

15 78

49 93 72 127

137

104 103

1999 2015

1973 1993 2013 1994 2014

Välutbildad och på väg in på arbetsmarknaden

De senaste 40 åren har kvinnors möjlighet till utbildning förbättrats avsevärt i Saudiara- bien, senast tack vare den avlidne kung Abdullahs reformer. Trots att kungen uppmanade landets kvinnor att utbilda sig och skaffa ett arbete ligger emellertid Saudiarabien fortfarande efter övriga muslimska länder när det gäller andelen yrkesarbetande kvinnor.

Nästan alla flickor går i skolan

Flest kvinnor på universitetet

Det finns i dag fler kvinnor än män på de saudiska universiteten. Hälften av alla kandidater och doktorander är kvinnor.

Kvinnor på arbetsmarknaden

När utbildade saudiska kvinnor söker jobb ställs de inför flera olika utmaningar. Det saknas barnomsorg, de får inte köra bil, reglerna för könsuppdelning är invecklade och det finns få jobb inom exempelvis tillverkningsindustrin.

MONICA SERRANO; NGM; KELSEY NOWAKOWSKI. KÄLLOR: VÄRLDSBANKEN; SAUDIARABIENS STATISTIK OCH SAUDIARABIENS UTBILDNINGSDEPARTEMENT

Från utbildning till jobb

Islamstudier och humaniora är populärast bland kvinnor. Det är också inom dessa områden de har bäst arbetsutsikter. Sjuttio procent av kvinnorna arbetar inom utbildningssektorn.

1979

Tre flickor av tio i skolåldern går i skolan

2014

Ökade oljeintäkter på 1970- och 1980-talet gav Saudiarabien råd att bygga fler skolor. I dag går 99 procent av alla flickor i skolan.

54 ^%

av alla kvinnor över 15 år går hemma.

60 ^%

av alla män över 15 år är i arbete.

18 % av alla kvinnor mellan 25 och 29 är arbetslösa.

92 % av alla kvinnor mellan 15 och 19 är studerande.

8 % av alla män mellan 25 och 29 är arbetslösa.

96 % av alla män mellan 40 och 44 är i arbete.

22 % av alla kvinnor mellan 40 och 44 är i arbete.

95 % av alla män mellan 15 och 19 är studerande.

Data från maj 2015

*Personer med en funktionsnedsättning eller som inte vill arbeta STUDERANDE PÅ UNIVERSITETEN

Antal kvinnor per 100 män

USA

Kvinnor 624 322

Kvinnor 1 207 426 22 %

Män 4 384 137 78 %

Män 581 136

Män 89 448 Kvinnor 68 959

Kvinnor 412 709 15 % Män 2 411 006 85 %

Saudi- arabien Mellan- östern/

Nord- afrika

PÅ ARBETSMARKNADEN ANTAL STUDERANDE PÅ EN

KANDIDATUTBILDNING

PÅ ARBETSMARKNADEN

I arbete Arbetslös Studerande

Kvinnor Män

Hemmagående

ÅLDER

Antal personer

12 %

60 % 4 % 24 % 9 %

6 % 2 %3 %

3 %

23 % 54 %

1 000 000 800 000 1 000 000

I arbete KVINNOR

MÄN

Arbetslös Studerande Hemmagående Pensionerad Annat*

600 000 400 000 200 000 200 000 400 000 600 000 800 000

Pensionerad Annat*

INTE PÅ ARBETSMARKNADEN

82 national geographic •2^/2016 saudiarabien 83

Han har svartbågade glasögon och kort skägg.

Han ger ett vänligt intryck. ”Då svarar jag att den där killen ... ja, han är muslim, men han tol- kar inte islam på rätt sätt”, kommer det till slut.

”Han tänker: ’Hon täcker inte för sitt ansikte eftersom hon tycker om att folk ser på henne.’

Det är så de tänker.”

Jag säger att det i många andra delar av värl- den inte är helt ovanligt att en man hotar att slå ner en annan man som tittar på hans hustru på ett opassande vis.

Sami nickar och ler. ”Då hade jag hamnat i slagsmål varenda dag.”

”På tok för ansträngande”, skrockar Noof innanför den svarta sjalen. ”Alltså, man ser all- deles utmärkt ändå. Testa!” Jag försöker vira min egen tarha runt huvudet på samma sätt som Noof: två varv hårt och resten framför ansiktet.

Tyget är tunt och fint, avsett för just detta ända- mål. Världen utanför bilrutorna blir lite matta- re och gråare, men det går faktiskt bra att se.

Några kvarter längre fram får jag syn på ett väl upplyst köpcentrum.

Jag behöver en ny aba. En av mina kvinnliga saudiska bekanta sa rakt ut att den trådslitna aban som jag gått omkring med i flera veckor skulle må bäst av att eldas upp. Klädkris, hjälp, messade jag till Noof. Naturligtvis, kära du, sva- rade Noof. Vi överlåter åt Sami att parkera bilen bland de övriga äkta makarnas och chaufförer- nas fordon. Med energiska steg går Noof mot abaavdelningen, där det finns sju olika butiker med stora skyltfönster som lockar med ett hav av fladdrande, glittrande nyanser av svart.

”Wow!” utbrister jag. Noof blinkar åt mig.

Hon har justerat sin tarha så att den inte längre

täcker ögonen; män besöker ytterst sällan aba- butiker. ”Jag tror att vi ska satsa på den här”, säger hon med blicken fäst på en av de stora in- gångarna. Hon går in.

Ett köpcentrum i en saudiarabisk storstad kan kännas som en enda stor scen på vilken det utspelas en mängd olika små dramer samtidigt.

Unga kvinnor tittar i skyltfönstren medan de pratar i telefon och försöker manövrera in en glasstrut eller ett sugrör i sin niqab och vidare in i munnen. Pakistanska och filippinska chauf- förer sitter och sover i sina bilar på parkerings- platsen eller skajpar med familjemedlemmar i hemlandet medan de väntar på sina kvinnliga arbetsgivare. (Hur kan chaufförerna se skillnad på alla svartklädda kvinnor? frågade jag en gång en saudisk väninna. ”På skorna och handväs- kan”, svarade hon.) De luftkonditionerade

köpcentrumen är svala och behagliga och har lekplatser, möbelaffärer, optiker, gym och stor- marknader. Ingen annanstans i det saudiska handelslivet ser man så många kvinnor. Efter en stund börjar jag titta på de förbipasserande kvinnornas skor och handväskor. Jag föreställer mig att de tillhör de olika kvinnor som jag börjat lära känna: den pensionerade barnläkaren, den grafiska designern, snabbköpskassörskan, en- treprenören, sociologiprofessorn och den 180 centimeter långa 30-åriga advokaten som spelar basket tre kvällar i veckan.

Advokaten – hon heter Aljawharah Fallatah – spelar i gymnastiksalar på flickskolor eller i motionscentrum för enbart kvinnor. Varför inte utomhus, där de unga männen spelar? Eftersom de unga männen spelar där. Dessutom skulle det vara väldigt svårt att spela basket i aba. Det vik- tigaste, säger Aljawharah Fallatah en kväll efter trä ningen, är att hon faktiskt jobbar som advo- kat i ett land där de flesta flickor i början av 1960-talet inte ens gick i skolan. För tio år sedan fick de första saudiarabiska kvinnorna möjlighet att studera juridik. För tre år sedan blev det möjligt för de första kvinnorna att arbeta som advokater, inte enbart som juridiska rådgivare.

I dag är över hälften av kungadömets universi- tetsstuderande kvinnor. När kung Abdullah år 2005 började dela ut stipendier för studier i andra länder var några av de allra första stipen- diaterna kvinnor, och år 2014 var över 35 000 saudiska kvinnor inskrivna på utländska uni- versitet, hälften av dem i USA.

I dag arbetar Aljawharah Fallatah i rättssalar.

Högutbildade män och högutbildade kvinnor har dock helt olika villkor på arbetsmarknaden.

Kvinnorna beklagar sig över undersysselsätt- ning och frustration i ett samhälle där man först nyligen har börjat acceptera kvinnor på höga poster. Så är det emellertid också i länder som har en betydligt längre historia än Saudiarabien.

”För det som vi har uppnått på bara tio år behöv- de kvinnorna i USA hundra år”, säger Nailah Attar, en av kvinnorna bakom den saudiska rö- relsen Baladi (som betyder ”Mitt land”). ”Vi anstränger oss verkligen för att få till snabba förändringar. Jag tycker egentligen att vi borde

OSYNLIGA VÄGGAR FUNGERAR OCKSÅ Fler kvinnor arbetar nu som biträden. Det inne- bär att man i butiker som denna i Riyadh satt upp skyltar med information om att ensamma män inte får lov att vistas i bu- tiken. För män som kom- mer utan vare sig fru eller barn är närkontakt med kvinnliga expediter fort- farande oacceptabelt i stora delar av landet.

Det finns regler för vilka produkter könen får lov att sälja. Kvinnor får till exempel inte sälja hud- vårdsprodukter till män, och enbart kvinnor får sälja damunderkläder.

 85 DET ÄR JU BARA EN BIL I Saudiarabien får kvinnor inte ta körkort, ett faktum som varit föremål för så omfattande

internationell mediebevakning att det fått många kvinnor att inte ens vilja köra bil själv, trots pågående kampanjer

för körkort till kvinnor. Kvinnorna säger att de kommer att få lov att köra bil när tiden är mogen. Fotot är taget på en mässa i Riyadh där några kvinnor låtsas att de kör bil medan de poserar framför kamerorna.

86 national geographic •2^/2016 saudiarabien 87

ta det lite lugnare, så att människor hinner vän- ja sig vid utvecklingen.”

För fem år sedan grundade Nailah Attar or- ganisationen Baladi tillsammans med ett antal andra kvinnor, verksamma inom näringslivet och den akademiska världen, för att få saudiska kvinnor att förbereda sig på att få rösträtt och ställa upp i val. År 2005 röstade saudiska män för första gången på nästan 50 år, och det enda man kan väljas in till är kommunala rådgivande församlingar utan någon egentlig makt. Det sau- diarabiska kungadömet är inte någon konstitu- tionell monarki. Man har ingen statsminister och inget parlament. Den absoluta makten lig- ger fortfarande i händerna på den väldiga Saud- dynastin, som landet är uppkallat efter.

”Ibland lever vi på 2000-talet, ibland på 1800-talet”, säger en förvärvsarbetande kvinna från Riyadh som bott utomlands. ”Tänk dig ett liv i medeltida Europa med katolska kyrkan.”

Vad hon menar är att makten i Saudiarabien officiellt är uppdelad mellan dogmatiska reli giö- sa ledare och kungafamiljen, och det på ett sätt som är närmast obegripligt för människor från mer sekulära länder. Kränkningar av islam eller hot mot den nationella säkerheten – båda ända- målsenligt flexibla kategorier som omfattar allt från bloggar, sociala medier och försvar av per- soner som redan ställts inför rätta – är krimi- nella handlingar som kan straffas med fängelse,

piskrapp eller döden. Avrättningar sker i form av offentliga halshuggningar. Organisationen bak om religionspolisen (som ofta samarbetar med den sekulära polisen och som har en råd- givande och kritisk funktion – och även får göra gripanden) kallas Kommittén för dygdens främ- jande och förebyggande av syndigt leverne.

Övertygelsen att ett samhälles dygd kan upp- rätthållas och moraliskt fördärv förhindras ge- nom att man ser till att hålla män och kvinnor åtskilda – att män av naturen är kättjefulla och kvinnor förföriska, vilket innebär att man för att vara en god, rättrogen muslim alltid måste vara medveten om riskerna med tät kontakt – utgör en så grundläggande del av vardagen att den för en förbryllad utländsk besökare tycks dyka upp i det ena sammanhanget efter det and ra. Anled- ningen att simbassängerna på hotellen är till för enbart män är att männen annars riskerar att få se en kvinnokropp i vattnet. Skälet att de flesta saudiska klädbutiker inte har något provrum är att kvinnor inte vill ta av sig kläderna när det står manliga expediter utanför dörren. Förkla- ringen till att Saudiarabien bara har en enda biograf är att myndigheterna stängde allihop under 1980-talets konservativa frammarsch.

Förutom att det visas problematiska västliga filmer på biograferna gör de mörka salongerna det enklare för män och kvinnor att träffas.

När jag frågar saudiska kvinnor om det ökän- da förbudet mot kvinnliga bilister är reaktioner- na intressanta. Först säger de att kvinnor utan tvivel kommer att få lov att köra bil förr eller senare, trots de viktiga bi effekterna för ekono- min i form av taxibilar, privat chauf fö rer och rekryteringsföretag som hittar förare utom- lands. En del kvinnor kör redan bil i öknen eller på andra ställen där ingen ser. I öster har Saudi- arabien en broförbindelse med Bahrain, och vid gränsen där är det inte ovanligt att saudiska äkta makar eller chaufförer lämnar ratten åt frun.

Nästa reaktion är ett nyktert övervägande av argumenten mot kvinnliga bilister. Uppfatt- ningen att kvinnor inte lämpar sig för bilkör- ning och att olycksstatistiken skulle förvärras, betraktar de som fullkomligt absurd. Antalet dödsolyckor på de saudiska vägarna är redan nu

en källa till nationell förtvivlan. Farhågorna att kvinnor ska börja inleda utomäktenskapliga af- färer och lämna sina familjer om de kan köra hemifrån närhelst de vill, ligger det något i dem?

Det är bara de allra mest bakåtsträvande schej- kerna som säger sådant, svarar kvinnorna som jag pratar med. Självaste kung Abdullah ville ha ut oss på arbetsmarknaden, betonar de. Hur ska vi kunna arbeta ordentligt om vi hela tiden är beroende av att någon annan kör oss till jobbet?

Nej, först och främst handlar det om de kvinnliga bilisternas väl och ve, det säger både kvinnorna och männen som jag pratar med. De första kvinnorna som kör bil på egen hand kom- mer att kastas ut bland män som i vissa fall är fientliga och aggressiva. ”Jag har pratat med kvinnor på fabriken om det”, säger Noof. ”En av dem berättade att hennes bror hade sagt: ’Om jag såg en kvinna som körde bil skulle jag stoppa hennes bil och tvinga ut henne ur den.’ De många mindre välutbildade männen, det är dem jag oroar mig för. ’Vi kommer att tvinga er att sluta köra bil’, skriver de på sociala medier.”

Den fabriksarbetande kvinnans bror, frågar vi oss, har han tänkt skydda systern från trakas- serier eller själv trakassera henne? Eller bägge delar? Vi fortsätter titta på de många olika vari- anterna av aba som finns att köpa i butiken. De säljs i stretchmaterial som tål maskintvätt – praktiskt när man tränat eller varit på picknick i öknen; i smakfullt broderade varianter för användning på kontoret eller på släktträffar; och modeller för festliga tillfällen med glittrande stenar, veck eller – hallå! – ögon från påfågel- fjädrar invävda i tyget. ”Nej”, säger Noof gång på gång med bestämd röst medan hon går igenom sortimentet. Men så faller hennes blick på en modell med mörkgrå ärmar och ett svart satin- band vid handleden. ”Okej, vad tycker du om den här?” säger hon. ”Den är mjuk.

DE KVINnLIGa shuraMEDLEMMaRna avlade ämbetseden en februarimorgon år 2013. Några var klädda i svart niqab eller täckte ansiktet med en sjal, medan andra inte gjorde det. Kvinnorna satt i den stora rådssalen tillsammans med män- nen. ”Ja, vi kvinnor satt visserligen på vår kant”, säger Thoraya Obaid, tidigare chef för FN:s be- folkningsfond och vice generalsekreterare för FN. ”Men det fanns inga väggar, ingen åtskill- nad. Och vi var med.”

Thoraya Obaid var knuten till FN i 35 år, men hon är inte den enda kvinnliga shuramedlem- men med en imponerande meritförteckning och internationell utbildning. ”Vi är 30 med- lemmar och 27 av oss är antingen läkare eller filosofie doktorer”, säger hon. ”Två är prinses- sor, som i många år har verkat för samhällsför- ändringar och deltagit i socialt arbete.”

Kungen ville med andra ord ha kvinnor med pondus. I Saudiarabien är det inte svårt att hitta personer som i privata sammanhang uttrycker missnöje med kungafamiljen, som håller fast vid sin makt över landets oljerikedomar, använder statsapparaten för att tysta alla krav på repre- sentativt styre och regelbundet får svidande kritik av internationella människorättsorgani- sationer. Ändå brukar kvinnornas ansikten lysa upp när kung Abdullahs namn kommer på tal.

”Jag minns hans uttalande på arabiska: la tah- meesh, som betyder ’ingen mer marginalise- ring’”, säger Hanan Al-Ahmadi. Hon var en av åhörarna när kungen deklarerade att han ville se kvinnliga representanter i shura. ”Alla kvin- norna, jag också, fick tårar i ögonen.”

Hanan Al-Ahmadi fick en plats i shura. Med jämna mellanrum har hon och hennes kollegor fått höra att de kvinnliga shuramedlemmarna bara är lockfåglar för väst, djävulens sändebud och så vidare. Kritiken återkommer så fort frå- gan om körkort för kvinnor tas upp. Hanan

Fotojournalisten Lynsey Addario har bevakat konflikter över hela jorden, i synnerhet i Mellanöstern och Afrika.

Senast har hon fokuserat på syriska flyktingar och dödlighet i barnsäng bland Sierra Leones kvinnor.

tryck. Man ser i regel foton av kvinnor i aba och niqab i fashionabla köp- centrum. Jag ville visa en nyanserad bild av dessa kvinnors liv.

Vad är speciellt med dessa foton?

Det är extremt svårt att fotografera kvinnor i Saudiarabien. De flesta vägrade att visa sig i

FOTO: KURSAT BAYHAN

Kvinnans skyldighet att dölja sin kropp för alla män utanför familjen – vilket för utomstående verkar så märkligt och förvirrande – kan vara komplicerat även för en saudier.

This obligation

to hide the female

form from men

who are not family,

so perplexing and

unsettling to

outsiders, can be

complicated for

Saudis too.

88 national geographic •2^/2016 saudiarabien 89

Al-Ahmadi vill att kvinnor ska få lov att köra bil, men liksom Noof och många andra saudier som jag pratat med anser hon att västvärldens fasci- nation av ämnet har påverkat landets interna diskussion negativt. ”Khalas”, säger Hanan Al-Ahmadi. ”Nu räcker det. Det har blivit allde- les för politiserat. När jag kommer till ställen med många kvinnor får jag ibland frågan: ’Tror du att vi bryr oss om huruvida vi får köra bil?

Det är inte direkt vårt främsta mål’, säger de.”

Precis som i alla andra länder är kvinnorna inte alltid överens om vad som är viktigast. Jag har lyssnat på och läst om kvinnor som är miss- nöjda med den höga andelen skilsmässor och skilsmässosystemet (pappan tilldöms vårdna- den av alla barn utom de allra yngsta), dubbel- moralen som kännetecknar reglerna för

medborgarskap (det är inget problem för ut- ländska kvinnor som gifter sig med saudiska män att få medborgarskap, men i princip omöj- ligt för utländska män som gifter sig med sau- diska kvinnor) och förhållandena för vissa av kungadömets nya, arbetande kvinnor (långa arbetsdagar och låga löner).

Kravet att alla kvinnor ska ha en manlig be- skyddare får också mycket kritik. Officiellt får en kvinna arbeta, gå på läkarbesök eller skriva in sig på universitetet utan att be sin beskydda- re om lov, men i Saudiarabien åsidosätts ofta lagarna för traditioner, individuella tolkningar av religiösa förpliktelser eller rädsla för repres- salier från kvinnans familj. (Vissa arbetsgivare anställer inte en kvinna utan beskyddarens till- stånd.) Vissa män använder sin position som

beskyddare för att bestraffa, kontrollera och manipulera, säger många kvinnor.

Om och om igen understryker kvinnorna att det rör sig om allvarliga, men separata problem som måste lösas vart och ett för sig. Det kräver fingertoppskänsla i ett land där frågor som reli- gion, familjens heder och statens maktbefogen- heter är intimt förknippade. Utomstående som uppmanar de saudiska kvinnorna att slänga sin niqab, kräva egna bilnycklar och riva skiljeväg- garna mellan landets män och kvinnor behöver förstå hur många saudiska kvinnor som då skul- le få ännu sämre möjligheter, säger Hanan Al-Ahmadi. ”I många saudiska familjer låter man inte sin dotter arbeta som affärsbiträde för att man tycker att skiljeväggarna är för låga”, säger hon. ”Så om man vill göra det möjligt för

alla saudiska flickor att arbeta måste man få bort det stigma som det innebär att ha dessa jobb.”

Noof tror att de saudiska kvinnorna kommer att köra bil om fem år. Inte för att bilkörning är något som står högt på hennes personliga öns- kelista. Förbudet utgör bara ett fånigt hinder för en arbetande kvinna som försöker leva ett mo- dernt liv och samtidigt följa sin tro och visa re- spekt för sitt fosterland. Till och med personer som har studerat skrifterna in i minsta detalj medger att det inte står någonting i vare sig Koranen eller några andra heliga texter som hindrar kvinnor från att köra bil.

I likhet med ett antal andra kvinnor som jag har talat med tycker Noof att det är bra att kung Abdullah aldrig använde sitt kungliga mandat för att ge order om att kvinnor ska få lov att ta körkort – och att hans tronföljare och bror, kung Salman bin Abdulaziz, inte heller har gjort någ- ra ansatser till det. ”Ett steg i taget”, säger Noof.

Hon samtycker till vissa av de gradvisa föränd- ringar som diskuteras, till exempel att körkor- ten till en början bara ska utfärdas till äldre, gifta kvinnor vars värdiga framtoning bakom ratten kanske kan få alla brushuvuden i trafiken att besinna sig. ”Jag är övertygad om att det kommer att bli så”, säger hon. ”Om man hade gjort det möjligt för alla kvinnor att ta körkort i morgon hade det blivit kaos.”

Jag köper aban som Noof såg ut åt mig. Den kostar motsvarande 350 kronor och är elegant med sina svarta tryckknappar framtill. Jag tar emellertid inte på mig den med det samma, för Sami har föreslagit att vi ska åka och bowla och jag vill inte riskera att sätta fotavtryck över fållen på min nya aba.

Bowlinghallen har tolv banor. På de olika ba- norna bowlar män i thobe, kvinnor i aba och barn, och vid ena väggen spelar en man och en niqabklädd kvinna biljard.

”Du ska så klart vinna”, säger Noof bestämt.

”Annars vore jag en dålig värdinna.”

Jag vinner inte. Noof är en alldeles för bra värdinna för att säga det, men jag har inte en chans. Hon vet exakt hur man håller ett bow- lingklot för att det inte ska fastna i abans veck och skickar iväg det med en perfekt skruv. j

GYMPASKOR, SPARK- CYKEL OCH ETT ANSIKTE SOM SYNS Tolvåriga Lama Moham- med Bolgari leker vid havet i Jidda. Hon är snart för gammal för att leka i det offentliga rummet utan aba och huvudkläde. Den hetsiga nationella debatten om vad som passar sig för moderna saudiska män och kvinnor bidrar till att forma hennes generation. ”Vi har redan gått igenom stora för- ändringar”, säger Hanan Al-Ahmadi, som är med- lem av Saudiarabiens kungliga rådgivande råd shura. ”Men för att inte förlora vår identitet mås- te vi låta förändringarna ske gradvis.”