Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Personalens uppfattningar om musik som gruppaktivitet vid behandling av psykos- och schizofrenipatienter inom
psykiatrisk tvångsvård
Författare: Handledare:
Rickard Engström Helena Lindstedt, lektor Jesper Jönsson
Examinator:
Cecilia Arving
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
VT 2011
Nyckelord
Music therapy, schizophrenia, psychosis.
Sammanfattning
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka personalens uppfattningar om musikaktivitet i grupp vid behandling av psykos- och schizofrenipatienter vid en tvångspsykiatrisk
avdelning.
Metod: Åtta personer ur personalen intervjuades med avseende på deras uppfattning om musikaktivitet i grupp, samt vilka eventuella förbättringar de såg hos patienterna efter musikaktivitet. De intervjuerna transkriberades och delades in i meningsbärande enheter, kondenserade meningsenheter och koder för att slutligen bilda kategorier.
Resultat: De flesta i personalen såg tydliga förbättringar hos patienterna, såsom ökat lugn, minskad stress, ökad glädje och bättre kommunikation mellan vårdare och patient.
Konklusion: Resultatet visar att personalen ser tydliga förbättringar hos patienterna, samt att det finns en vilja att sprida denna behandlingsform till fler avdelningar med liknande
patientgrupper.
Abstract
Aim: The aim of this study was to investigate the staff's perceptions of group music activity when treating patients with psychosis and schizophrenia in a compulsory psychiatric ward.
Method: Eight staff members were interviewed regarding their perception about group music activity, and the possible improvements of the patients’ symptoms seen after group music activity. All the interviews were transcribed and divided into meaning units, condensed meaning units, codes and finally create categories.
Results: Most of the staff members saw obvious improvements of the patients, such as increased calmness, happiness and a better communication between patients and staff members.
Conclusion: The results show that the staff sees obvious improvements of the patients, and that there is a will to spread this form of treatment to other psychiatric wards with similar patients.
Innehållsförteckning sid nr.
1.0. Inledning...5
1.1. Problemformulering...8
1.2. Syfte/frågeställning...8
2.0. Metod...9
2.1. Forskningsdesign………...9
2.2. Urvalsgrupp………...9
2.3. Datainsamlingsmetod………...9
2.4. Procedur………..10
2.5. Dataanalys………...10
2.6. Etiska överväganden...11
3.0. Resultat………...12
3.1. Positiva effekter hos patienterna efter genomförd musikaktivitet i grupp………12
3.2. Musik bidrar till allians mellan patient och vårdpersonal………...13
3.3. Musik bidrar till kravlös atmosfär inom vård- och arbetsmiljö……….14
3.4. Viktigt att sprida erfarenheter av nyttan med musikaktivitet i grupp…………...15
4.0 Diskussion………16
4.1 Resultatdiskussion……….16
4.1.1. Fördelar………...16
4.1.2. Nackdelar………...17
4.1.3. Alliansskapande effekten………..17
4.1.4. Omvårdnadsperspektiv………18
4.1.5. Kliniska implikationer………..19
4.1.6. Individanpassat……….20
4.1.7. Utbilda personalen………20
4.1.8. Fler studier……….21
4.2 Metoddiskussion………21
5.0 Konklusion………...23
6.0. Tillkännagivanden………..24
7.0 Referenser...25
8.0 Bilagor...27
8.1 Bilaga 1; Frågeguide………...27
8.2 Bilaga 2; Informationsbrev till personal………...28
1.0. Inledning
Följande uppsats kommer att behandla personalens uppfattningar om musikaktivitet i grupp vid behandling av psykos- och schizofrenipatienter. Sjukdomsbegrepp och en introduktion till musikaktivitet i grupp följer i inledningen nedan.
Psykos och schizofreni är vanliga typer av psykiatriska sjukdomar där symtomen kan vara mer eller mindre funktionsnedsättande för patienten i fråga. Av 100 000 invånare insjuknar varje år mellan tio och tjugo personer för första gången i psykos. För ungefär en tredjedel av dessa återkommer inte sjukdomen (Sjukvårdsrådgivningen, 2008). En psykos kan ha en mängd olika orsaker, exempelvis organisk sjukdom, abstinens eller påverkan av droger, sömnbrist eller långvarig isolering. Psykoser kan vara under olika lång tid från fall till fall, alltifrån ett par timmar till ett livslångt sjukdomstillstånd. Psykos är ett samlingsnamn på en rad olika tillstånd där en störd verklighetsvärdering är den gemensamma faktorn. Bland de vanligaste symtomen ingår hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tal, negativa symtom (exempelvis minskat känslospel, utarmat tankeliv, viljelöshet) och förvirring.
Frånvaro av sjukdomsinsikt är också mycket vanligt förekommande hos dessa patienter.
Schizofreni är den diagnos som ges om störningen pågått i minst sex månader och innehållit minst två av ovan nämnda symtom under minst en månad. Störningen skall också ha orsakat patienten påtaglig nedsatt funktion vad gäller studier, arbete eller relationer. Detta kan exempelvis visa sig genom att personen alltmer håller sig för sig själv, byter vanor mot ovanor, att betygen sjunker påtagligt, personen sitter försjunken i sina tankar och att personen på en arbetsplats snabbt uppfattas som avvikande. I slutet 1800-talet och början på 1900-talet studerades psykospatienter under flera år av deras liv utifrån deras olika symtom. År 1911 ersatte man dementia preacox med den nya termen schizofreni men först år 1972 fastställdes vilka symtom som skulle utgöra grunden för diagnosen schizofreni. Dessa symtom var just hallucinationer, vanföreställningar, tankestörningar, emotionella störningar och svårigheter med tolkning av intryck och beslutsfattning. Faktorer som talar för en god prognos vid insjuknande i schizofreni är akut insjuknande, frånvaro av utlösande stressorer samt ett bra socialt nätverk. Faktorer för sämre prognos är ett smygande insjuknande, negativa symtom (förminskning eller förlust av normala funktioner), ärftlighet för psykos och ett dåligt socialt nätverk. Det strävas efter, om symtomen tillåter, att inte behöva ta in dessa patienter till sluten vård (Allgulander, 2008). Behandlingen byggs på antipsykosmedel, patient- och
anhörigutbildning, kognitiv beteendeterapi och social träning. Vanligt förekommande
antipsykotiska medel är exempelvis Siqualone, Fluanxol, Haldol, Zyprexa och Risperdal (Simonsen & Hasselström, 2006). Tidigt omhändertagande och en väl genomförd bedömning och prognos är också viktigt för att ge en god behandling (Allgulander, 2008). Socialträning är också något som bör läggas stor vikt vid liksom att stimulera patienterna till ökad aktivitet och social interaktion, vilket minskar eventuell isolering.
Den definition av musikterapi som valdes att användas i arbetet var den av Juliette Alvin från 1975, då den ansågs ge en bred beskrivning av begreppet musikterapi. Då det inte finns någon allmängiltig definition av begreppet musikterapi tolkade författarna att denna var den mest användbara för detta arbete (Granberg, 2000).
Det har bedrivits och pågår forskning inom området som visar att det finns positiva effekter av musik som tilläggsbehandling utöver farmakologisk behandling hos psykos- och
schizofrenipatienter. De artiklar (Hayashi & Koike 2002, Peng & Jen-Che 2010, Ulrich &
Gold 2007) som studerats inför detta arbete visar tydligt på de positiva effekterna av musikaktivitet i grupp.
I artikeln av Hayashi och Koike (2002), som är en randomiserad kontrollerad studie (RCT) undersöks effekten av musikterapi hos patienter med schizofreni och psykos.
Undersökningsgruppen bestod av 34 patienter som fick en timmes musikterapi en gång i veckan under fyra månader, och kontrollgruppen bestod av 32 patienter som fick musikterapi först efter att studien avslutats. Studien pekade på att undersökningsgruppen visade en förbättring jämfört med kontrollgruppen gällande självskattning av sin sjukdom. Vid
uppföljningen av studien såg man att musikterapi hade en god, men relativt kortvarig effekt på de patienter som deltog.
I artikeln av Peng och Jen-Che (2010) undersöks effekterna av musikterapi hos 67 patienter med diagnostiserad schizofreni. Studien visade att efter genomförd musikaktivitet i grupp minskade poängen i skalbedömningen av psykossymtomen hos patienterna och pekar därför på goda effekter av musikterapi i grupp hos denna patientkategori.
I artikeln av Ulrich och Gold (2007), som också är en randomiserad kontrollerad studie, undersöktes effekten av musikterapi hos schizofrenipatienter i akut behov av vård.
Signifikanta förbättringar sågs hos undersökningsgruppen gällande psykosocial orientering och negativa symtom. Dock visades inga skillnader i livskvalitet. Alternativ behandling utöver medicinering i form av t.ex. gymnastik, utomhusaktiviteter och liknande har använts på båda våra verskamhetsförlagda utbildningar (VFU) under psykiatrikursen på
sjuksköterskeprogrammet, men just musik som gruppaktivitet var något som vi båda fastnade
i grupp har författarna RE och JJ valt att beskriva musikaktivitet i grupp som en gruppaktivitet som leds av vårdpersonal för att öka välbefinnandet hos patienterna. Fokus ligger ej på
prestation, utan mer på kravlöst deltagande.
Ett initiativ till ett projekt om musikaktivitet i grupp togs 2008 vid en tvångspsykiatrisk avdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. En av initiativtagarna spelade och sjöng fraser till en patient, som inte talat med personalen tidigare. Patienten visade en positiv respons genom att svara på de frågor som ställdes i sjungande form. Det inrättades då regelbundna musikaktiviteter på avdelningen, och personal och patienter fick självskatta sin stress, oro och ångest före och efter musikaktiviteten, samt att vitala parametrar som puls och blodtryck registrerades. Studien håller i skrivande stund (maj 2011) på att sammanställas. De flesta patienter på avdelningen i studien behandlas enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (SFS 1991: 1128). Tvångsvården ska syfta till att sätta patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver. Tvångsvård får endast ges om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och har ett behov av psykiatrisk vård som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom slutenvård. Slutenvård kan bli aktuellt om
patienten motsätter sig frivillig vård. På den berörda avdelningen utförs än idag musikaktivitet i grupp under en timme på fredagar, vilket ofta är mycket uppskattat bland patienterna. Inför varje musikstund går man runt och frågar varje patient om denne vill delta just denna dag.
Sedan sitter man i ett rum runt ett bord och patienterna får sedan välja önskelåtar ur ett sånghäfte som man sedan sjunger ackompanjerat av gitarr som spelas av en av projektets ledare, som också är vårdpersonal på avdelningen. Det finns även diverse rytminstrument att tillgå som patienterna får spela på om de har lust.
Patienternas deltagande i musikaktiviteten är frivilligt vilket kan förankras i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982). Lagen innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård. Lagen innehåller bestämmelser om att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet för att tillgodose patientens behov av trygghet i vård och behandling. Den omvårdnadsteori som vi valt att koppla arbetet till är Katie Erikssons hälsobegrepp. Hennes definition lyder: ”Hälsa är ett integrerat tillstånd av sundhet, friskhet och välbefinnande (men inte nödvändigtvis frånvaro av sjukdom)”. Denna teori belyser både den fysiska och psykiska sidan hos människan. Båda dessa faktorer är viktiga för att
människan ska känna ett välbefinnande. Författarnas (RE och JJ) tolkning av denna teori är att om den psykiska hälsan upplevs god av patienten själv, så upplevs även den fysiska hälsan bättre och vice versa. Om en människa känner sig någorlunda tillfreds med sin livssituation,
upplevs ofta hälsan bättre (Kristoffersen & Skaug, 2008).
Författarna (RE och JJ) har valt att använda denna omvårdnadsteori, då den både belyser den fysiska och psykiska sidan av patienten. Patienterna som deltar i musikaktivitet i grupp har fortfarande svåra psykiska diagnoser och musikaktiviteten är tänkt som ett redskap för att öka deras välbefinnande.
På den tvångspsykiatriska avdelning som studien utfördes jobbade både skötare och
sjuksköterskor. Varje personal hade huvudansvar för en patient var och var kontaktperson för den patienten. Avdelningen bestod av en lång korridor med ett antal enkelrum, samt matsal, kök och uppehållsrum. Varje dag delade man upp olika arbetsuppgifter, vem som skulle sköta köket, vilka som skulle vara ute på avdelningen, vem som skulle hålla i eventuell utgång och vilken sköterska som skulle ha hand om medicinerna.
1.1. Problemformulering
Det finns en rad studier som undersöker effekten av musikterapi i olika former i samband med vård av psykos- och schizofrenipatienter. Dock har författarna inte funnit några studier som undersöker personalens uppfattning om denna tilläggsbehandling. Författarnas (RE och JJ) förhoppning med denna studie är att närmare undersöka personalens uppfattningar om musikaktivitet i grupp, och genom att belysa dessa uppfattningar ge en bredare insikt om hur personalen ställer sig till denna aktivitet. Om personalen får en bredare kunskap om
musikaktivitet i grupp, kan behandlingen av patienterna utvecklas och förbättras, och därmed göra en större nytta för patienterna.
1.2. Syfte
Syftet med arbetet är att undersöka personalens uppfattningar om musikaktivitet i grupp som en del i behandlingen av schizofreni- och psykospatienter vid en psykiatrisk
tvångsvårdsavdelning. Under arbetet med denna uppsats har vi undersökt personalens uppfattning av musikaktivitet i grupp, utifrån följande frågeställningar:
1. Vilken uppfattning har personalen gällande musikaktivitet i grupp?
2. Vilka eventuella förändringar uppfattar personalen hos patienter som deltar i musikaktivitet i grupp?
2.0. Metod
2.1. Forskningsdesign
Arbetet är utformat som en kvalitativ intervjustudie, för att ge mer utförliga svar från personalen angående deras uppfattningar om musikaktivitet i grupp (Kvale & Brinkman, 2009). Denna design valdes därför att en kvalitativ metod ansågs mer lämplig, baserat på de frågeställningar som formulerats. Om en kvantitativ studie med frågeformulär hade utförts, hade inte samma omfattande och beskrivande svar kunnat uppnås.
2.2. Urvalsgrupp
Antalet intervjuade personer var åtta. Inklusionskriteriet var att intervjupersonerna skulle tillhöra personalen på avdelningen (skötare eller sjuksköterska). Intervjupersonerna valdes ut från en psykiatrisk tvångsvårdsavdelning i samråd med biträdande avdelningschef samt utifrån personalens enskilda arbetsscheman. Intervjuerna utfördes under 7-8 mars 2011.
Respondenterna bestod av fyra män och fyra kvinnor och hade olika stor erfarenhet av musikaktivitet i grupp. Vissa av dem hade deltagit i musikaktiviteten ett flertal gånger medan andra bara deltagit någon enstaka gång. Av deltagarna var fyra skötare och fyra
sjuksköterskor.
2.3. Datainsamlingsmetod
Data samlades in med intervjuer och en frågeguide (bilaga 1). Intervjufrågorna gav personalen möjlighet att delge sina uppfattningar av musikaktivitet i grupp vid behandling av psykos- och schizofrenipatienter. Tiden för intervjuerna varierade mellan 4 till 18 minuter. Intervjuerna utfördes på avdelningen under två dagar, i avskild miljö, i tre olika samtalsrum. Författarna (RE och JJ) utförde intervjuerna enskilt med varje respondent för sig, förutom en intervju, då intervjupersonerna bad om att få intervjuas tillsammans då de ansåg att de kunde komplettera varandras svar. Frågeställning 1, om personalens uppfattningar om musikaktivitet i grupp, besvarades med en fråga där man bad personen berätta om sin allmänna uppfattning av musik som gruppaktivitet, en fråga där man skulle berätta om sitt första intryck av musik som gruppaktivitet och om uppfattningen förändrats över tiden, samt en fråga om den personliga inställningen till musik som gruppaktivitet. Frågeställning 2, om personalen uppfattade några förbättringar hos patienterna efter genomförd musikaktivitet i grupp, besvarades med en fråga om eventuella skillnader som setts hos patienterna före och efter musikaktivitet i grupp, samt en fråga om vilka patienter som uppfattas ha störst nytta av musikaktivitet i grupp.
2.4. Procedur
Tillstånd söktes och beviljades genom en ansökan till verksamhetschef på aktuell avdelning.
Innan intervjuerna utfördes repeterades intervjufrågorna och spelades in av författarna för att få en bra förberedelse, alltså en testintervju utfördes. Intervjuerna spelades in på en Mp3- spelare. Information om studien gavs i förhand till personalen via biträdande avdelningschef.
Vi bad om att få intervjua personer som både deltagit aktivt i musikaktiviteterna, och de som inte deltagit aktivt. En kortare beskrivning av studien gavs till respondenterna muntligt före intervjuerna utfördes. Respondenterna informerades om hur intervjun skulle gå till, att man när som helst kunde avbryta intervjun och att intervjun skulle spelas in. Intervjuerna utfördes i samtalsform och man försökte främja att intervjun skulle ha en avslappnad stämning, för att intervjuerna skulle fortlöpa naturligt. Författarna (RE och JJ) utförde varannan intervju.
2.5. Dataanalys
Intervjusvaren transkriberades ordagrant till text för att sedan analyseras (Graneheim &
Lundman, 2004). Intervjusvaren delades upp i meningsbärande enheter. Då intervjusvaren ofta var omfattande så valde författarna att dela upp svaren efter innehåll. Ofta kunde en meningsdelning göras naturligt då orden ”och” och ”men” användes. Sedan valdes de viktigaste orden ur den meningsbärande enheten ut, vilket i sin tur kondenserades . Samma ord som fanns med i den meningsbärande enheten återfanns i den kondenserade
meningsenheten, fast i komprimerad form, för att återge det mest väsentliga i meningen. Ur de kondenserade meningsenheterna valdes det allra mest väsentliga ut, och till detta fastställdes en kod . Ibland kunde vi använda samma ord i koden som fanns med i den kondenserade meningsenheten, men ofta valdes nya, mer passande ord ut för att utgöra koden. Författarna (RE och JJ) sökte sedan koder som liknade varandra i innehåll, och kunde genom
färgläggning på ett enkelt sätt dela in intervjusvaren i olika kategorier. Kategorierna utformades så att det skulle bli ett samlingsnamn för vad koderna handlade om.
Intervjuanalysen utfördes med hjälp av tabeller, se exempel (tabell 1.) (Graneheim &
Lundman 2004, Kvale & Brinkman 2009).
Tabell 1: Exempeltabell av meningsbärande enhet till kondensering, kod och kategori.
Meningsbärande enhet
Kondensering Kod Kategori
Före. Ja, dom kan vara såhär förväntansfulla och
”å vad roligt det skall bli på fredag”.
(kvinna 1)
Dom kan vara förväntansfulla
Förväntan Positiva effekter hos
patienterna efter genomförd musikaktivitet i grupp
Ja, då kom vi fram till det att musiken skulle kanske vara ett jättebra medel att använda sig av när man vill skapa en allians med patienten. En slags, ska man säga, ett sätt att skapa kontakt och allians med patienten, som man kanske annars har svårt för att komma nära.
(man 4)
Musiken ett jättebra medel när man vill skapa allians med patienten, som man annars har svårt att komma nära.
Alliansskapande Musik bidrar till allians mellan patient och vårdpersonal
Då kategorier utformats fick dessa vara grunden för resultatet, där vi svarade på våra
frågeställningar utefter varje kategori och dess bakomliggande intervjusvar. Alla intervjusvar återspeglas i texten i resultatet och våra styrks genom utvalda citat från kategorin i fråga.
2.6. Etiska överväganden
Författarna (RE och JJ) funderade över eventuella etiska problem som var kopplade till detta arbete men fann ej några tydliga etiska komplikationer. Ingen patient eller någon ur
personalen ansågs kunna ta illa upp. Arbetet planerades och utfördes genomtänkt och etiskt försvarbart. Innan intervjuerna utfördes skickades ett informationsbrev om projektet ut (se bilaga 2). Intervjuerna var frivilliga (Codex, 2011) och utfördes i avskildhet i olika grupprum på avdelningen. Intervjuerna spelades in, och intervjupersonen kunde när som helst avbryta intervjun. Resultatet redovisades på gruppnivå och enskilda personers uppfattningar kan ej identifieras. Data behandlades konfidentiellt. Då biträdande avdelningschef hjälpte till att välja ut intervjupersonerna kan detta ha påverkat resultatet i intervjuerna.
3.0. Resultat
Genom dataanalysen kom följande kategorier fram: Positiva effekter hos patienterna efter genomförd musikaktivitet i grupp, Musik bidrar till allians mellan patient och vårdpersonal, Musik bidrar till kravlös atmosfär inom vård- och arbetsmiljö, Viktigt att sprida erfarenheter av nyttan med musikaktivitet i grupp.
3.1. Positiva effekter hos patienterna efter genomförd musikaktivitet i grupp
En vanligt förekommande uppfattning bland personalen är att musikaktiviteten framkallar positiva känslor hos patienterna. Patienterna beskrivs bland annat som förväntansfulla inför varje musikaktivitet. ”Före, ja, dom kan vara förväntansfulla och ”åh vad roligt det skall bli på fredag” (kvinna 1). Just beskrivningen av förväntan hos patienterna, att något ska hända på avdelningen, återkommer flera gånger under intervjuerna ”Ja, men.. att det har hänt något på avdelningen och […] ja men dem väntar redan till nästa gång liksom” (kvinna 1). Personalen berättar om olika positiva känslor som ses hos både patienter och personal i samband med musikaktiviteten, till exempel glädje och lugn. ”Och jag har aldrig någonsin under dom här två, nästan två åren som jag varit här, aldrig sett någon gå ut därifrån utan ett leende, oavsett mående innan” (man 1). ”Och, men det är som jag sagt, lugn, det är kanske är nyckelordet, jag vet inte. Men dem får känna lugn, även liksom vi i personalen” (kvinna 2). Personalen på avdelningen beskriver det även som att patienterna får en chans att ge utlopp för deras känslor, på ett annat sätt än vad de kan göra på avdelningen. Musiken ger dem ett annat sätt att uttrycka sig. ”Det är bra att den framkallar känslor, musiken, det visar på att man är mänsklig helt enkelt. Det har ju hänt ibland att personer börjat gråta och sådär.” (man 4).
För att summera så kan man säga att musikaktiviteten upplevs göra skillnad hos patienterna, baserat på personalens uppfattningar. Det upplevs skapa förväntan och längtan hos patienterna, något att se fram emot på avdelningen. Patienterna upplevs som lugnare efter musikaktiviteten, samt att glädjen har ökat.
Efter musikaktiviteten berättade personalen att de kan se en rad olika förändringar hos patienterna som deltagit. En effekt som ofta nämndes var avkoppling. Musiken ger patienterna en chans att komma bort från den sjukhusmiljö som de befinner sig i, och helt enkelt koppla bort sina problem. Det beskrivs som total avkoppling för patienterna, där de får sjunga och spela och hänge sig åt musiken för en stund. Även stressen hos patienterna
minskar, vilket personalens observationer samt den självskattning som patienterna utfört efter musikaktiviteten tyder på. Många patienter är i regel väldigt stressade och uppvarvade på
avdelningen, beroende på deras diagnos och miljön de befinner sig i.
Efter ett antal tillfällen med musikaktivitet kan personalen se en positiv skillnad hos
patienterna. De blir lugnare, mindre stressade och mindre våldsamma. ”Temperament, attityd, självsäkerhet. Många som kommer dit första gången är väldigt blyga, blyga av sig första kvart, tjugo minuterna. Sen släpper det och.. Så det […] Det är betydligt stor skillnad man ser före och efter” (man 1).
Även personalen har nytta av musikaktiviteten, något som kommit fram under intervjuerna.
Det är enbart positiva attityder gentemot musiken, och det beskrivs som hälsofrämjande.
Många i personalen är positiva till att delta under musiken, då det även kan minska deras stress. Det fungerar alltså avkopplande och stressreducerande både för personal och för patienter. Att som personal få komma in och delta uppskattas väldigt mycket. Personalens tilltro till musikaktivitet i grupp som tilläggsbehandling är stor. De ser så pass tydliga förbättringar hos patienterna att de uttrycker sig väldigt positivt att fortsätta med denna aktivitet. Personalen är överens om att musiken gör nytta för patienterna, och att det ger dem en chans till avkoppling och lugn, samt ökat välbefinnande. För många är det ett avbrott från den vardag de befinner sig i, något att se framemot på avdelningen. ”Att man går in när man kanske haft en jobbig dag, och varit stressad eller det har hänt saker på förmiddagen, sen när musiken sätter igång, då kopplar man bort allt och bara kör” (kvinna 2).
3.2. Musik bidrar till allians mellan patient och vårdpersonal
En uppfattning som nämns många gånger under intervjuerna är att personalen anser att musikaktiviteten fungerar som ett verktyg för att skapa kontakt, gemenskap och allians med patienterna. Musiken skapar kontakt mellan vårdare och vårdtagare på ett annat sätt än vad som görs ute på avdelningen, och är således ett mycket viktigt verktyg för att komma
patienten närmare. Personalen beskriver det även som att musikaktiviteten ökar kontakten och det sociala samspelet patienterna sinsemellan. Patienterna får nya kontakter som de knyter via musiken, och utökar på så sätt sitt sociala nätverk. Patienterna får känna att de tillhör
någonting, att de är en del av en gemenskap. Musiken kan även förmedla ett känsla av lugn.
Patienterna beskrivs ofta av personalen som uppvarvade och stressade, och då syns det en tydlig skillnad hos dessa när de fått delta i musikaktiviteten. ”Och det gör ju att man får en ökad, ska man säga, samhörighet, gemenskap, med patienterna genom att sjunga och spela tillsammans ” (man 4). Just musik kan fungera som en alliansskapande åtgärd. ”Sen så en annan sak, att man lyckas knyta band på nått sätt, med patienterna på ett annat sätt än ute på avdelningen genom samtal. För då har man musiken som gemensam grej också. Då kan man
prata om musiken.” (kvinna 2). Det beskrivs alltså som att musiken hjälper
kommunikationen mellan vårdare och patient, då man har något gemensamt att knyta band kring, något som kan vara svårt att göra ute på avdelningen. ”Också att man fått en relation, även om det är för en kort stund [...]” (kvinna 4). Som tidigare nämndes så har
musikaktiviteten en roll när det gäller patienternas sociala samspel, att det fungerar som ett sätt att knyta nya kontakter och bli mer mottaglig för det sociala samspelet på avdelningen.
”Ja, det är väl... Jag skulle säga att de patienter som inte har så mycket […] dom som inte har så mycket sociala kontakter med anhöriga och eller vänner, och som är lite mer isolerade kan... Ja, det är ett sätt att bli lite mer social, komma ur isoleringen” (man 3).
Just det sociala är något som betonas, att alla ska inkluderas, och ett ledord är människovärde.
Att just inkludera alla patienter i den gemenskap som uppstår genom musikaktiviteten. Just den här gemenskapen, att känna att man tillhör något, och bejakar det mänskliga värdet på så sätt. ”Det är ju oerhört viktigt att visa... människovärde som finns hos alla av oss och hur olika vi är som personer så har ju alla lika stort värde på nåt sätt. Tycker jag i alla fall” (man 4).
3.3. Musik bidrar till kravlös atmosfär inom vård- och arbetsmiljö
En annan viktig faktor som eftersträvas med musikaktiviteten, är den kravlösa atmosfären.
Patienterna ska känna att det är frivilligt att delta, och att det är öppet för alla att delta.
Patienterna får sjunga och spela som de vill, på det sättet de känner att de mår bäst av. Det handlar inte om att kunna sjunga eller spela, utan att alla får delta på sina egna villkor. ”Alla förstår, alla vet att det handlar om att... Det räcker med att du är där en gång, förstår man att det handlar inte om att kunna sjunga eller spela nånting” (man 1). Patienterna ska känna att det är en frivillig aktivitet som de har möjlighet att delta i, utan något som helst tvång. ”Och man kan känna när man kommer ut på fredagen, så här, ”idag är det musik”, då finns det alltid dom som inte vill, men det finns dem som vill” (kvinna 2). När det är musikaktivitet på avdelningen så eftersträvas att ha en öppen och accepterande miljö. Patienterna ska känna att det är kravlöst och inget fokus läggs på prestation, och att alla har ett lika stort värde i
deltagandet. ”Och det är okej, det är just det som är grejen, att det är okej, att det är accepterat, man får ställa sig upp och dansa, och man får göra det man känner för [...]”
(kvinna 2). En annan viktig aspekt som belyses är att musikaktiviteten fungerar som ett avbrott från den slutna sjukhusmiljö som patienterna befinner sig i dagligen. Eftersom det är en låst avdelning så anser personalen att det behövs någon form av avbrott, för att stimulera
är ute i friheten och andra som sitter på en låst avdelning oavsett problematik så är det jävligt viktigt faktiskt” (man 1). Att både patienter och personal kan ha nytta av musikaktiviteten är en uppfattning som framkommit tydligt under intervjuerna. Musikaktiviteten har också blivit mycket populär bland personalen. ”...och det är såpass skönt att vara där att personalen, oftast, oftast får sitta och prata med varandra om vilka som ska vara med. För annars är all personal därinne och ingen på avdelningen” (man 1).
3.4. Viktigt att sprida erfarenheter av nyttan med musikaktivitet i grupp
Det har diskuterats i intervjuerna vilka patienter som har störst nytta av musikaktiviteten.
Åsikterna går isär något, då några anser att behandlingen har lika stor nytta oavsett diagnos eller problematik, medan andra anser att musiken har störst nytta hos de patienter som har lång vårdtid eller ett musikaliskt intresse. Det har även nämnts att de patienter som skulle kunna ha stor nytta av musiken är de patienter som är tillbakadragna och isolerade och på så sätt skulle få en ökad social kontakt.
Just att åsikterna om vilka som har störst nytta av musiken går isär såpass mycket kan tyda på att det är svårt att peka ut en viss patientgrupp som har störst nytta. Något som dock beskrivs upprepade gånger är att behandlingen ska utgå ifrån patientens personlighet snarare än sjukdomen. ”Jag tror inte det är en viss grupp, utan kanske har mer med personen att göra, inte med kanske sjukdomen” (kvinna 2).
Många i personalen anser att fler avdelningar med liknande patientgrupper borde använda sig av musik i behandlingen, då det ger positiva effekter hos både personal och patienter. Att sprida denna kunskap och erfarenhet vidare är något som nämns ofta. För att kunna dra så stor nytta som möjligt av denna behandlingsform gäller det att systematisera behandlingen och utföra den regelbundet, samt utvärdera effekterna av den. Då musikaktivitet i grupp startade på berörd avdelning hade initiativtagarna mest som mål att skapa en rolig aktivitet för patienterna, vilket sedan visade sig ge fler positiva effekter.
För att kunna sprida denna behandling till andra avdelningar gäller det att fler initiativ tas av personalen. ”Jag är, är jättepositiv till det. Det borde finnas på fler avdelningar än bara vår avdelning […] Men, det är, gäller ju att nån av personalen tar initiativet.” (man 1).
Något som även belyses under intervjuerna är vikten av att inkludera samtliga patienter. På den aktuella avdelningen är många patienter tillbakadragna och socialt isolerade, och då musikaktiviteten är frivillig, finns det en risk att dessa inte deltar. Att istället använda sig av aktiv tillfrågning har visat sig förenkla inkluderingen av dessa patienter, än om man inte hade frågat dem aktivt. Till exempel att knacka på deras dörr och fråga om de vill vara med, kan
göra att deltagarantalet ökar. De patienter som är mer framåt och socialt inriktade, deltar i större utsträckning än de som är socialt tillbakadragna. ”Då... jag menar... om man inte knackar på hos patienten och aldrig säger nånting då är det lätt för patienten att känna ”jo men att det låter inget bra och ja, jag kan lika gärna hålla mig här” liksom ” (kvinna 4).
Att se musikaktiviteten som en omvårdnadsåtgärd, ur ett omvårdnadsperspektiv är något som också nämns. Att ha ett tydligt syfte med musiken, att dels kunna minska stressen, ångesten och öka glädjen, men även kunna minska våldstendenserna och avskiljningen på avdelningen genom musik, och använda musiken mer målinriktat än vad som gjordes i början av projektet.
Vikten av att individanpassa musiken beskrivs även, att vissa kan ha större nytta av musik i grupp, och andra större nytta av att få utföra den enskilt. Det finns en förhoppning om att musiken ska bli en specifik omvårdnadsåtgärd med fokus på patienten, och kunna användas mer frekvent.
4.0. Diskussion
Det huvudsakliga resultatet som kommit fram under intervjuerna är de positiva effekter som märks hos patienterna. Glädjen ökar, stressen minskar, patienterna får känna gemenskap, samt att kontakten mellan vårdare och patient stärks på ett annat sätt än vad som sker ute på
avdelningen. Musiken fungerar även på så sätt att den minskar isoleringen hos vissa patienter och förbättrar deras sociala funktioner.
4.1. Resultatdiskussion 4.1.1. Fördelar
Via musiken skapas en kontakt som är svår att upprätta på annat sätt, t.ex. genom samtal på avdelningen. Musiken blir som en gemensam nämnare för patienter och personal att samlas kring. Patienterna beskrivs som gladare i samband med musikaktiviteten, och att det ger dem en chans att spela ut sina känslor på ett annat, mer avslappnat sätt. Musiken skapar en kravlös atmosfär, och något att se framemot för patienterna varje vecka. Många patienter lever relativt isolerat på avdelningen med ett inrutat levnadsmönster och musiken bryter denna
enformighet. Den personal som intervjuats vittnar om att patienternas glädje ökar efter musikaktiviteten, att de uttrycker en längtan inför nästa gång, att de verkligen ser framemot musikstunden i slutet av veckan. Musiken blir som ett forum att samlas kring för att ta hand om varandra och känna gemenskap, och ha ett ämne att samla sig runt.
Musikaktiviteten fungerar även hälsofrämjande för personalen på avdelningen. Det är ett väldigt populärt inslag, och det finns ett stort intresse hos de flesta i personalen att delta.
Liksom för patienterna fungerar musiken stressreducerande även hos personalen, ett sätt att koppla bort det rutinmässiga arbetet på avdelningen som annars är deras vardag. Även
självskattningen hos personalen visar att stressen minskar, samt att vitala parametrar som puls och blodtryck sänks. Ser man det ur ett hälsofrämjande perspektiv kan musikaktiviteten även ses som en arbetsmiljöfråga, då det gör gott för såväl patienter som personal på avdelningen.
Under våra intervjuer har responsen gentemot musikaktiviteten varit enbart positiv. Det finns en stark tilltro hos personalen till denna tilläggsbehandling, och alla är överens om att
musiken ska finnas kvar som ett bestående inslag på avdelningen, då de positiva effekterna är så pass påtagliga och tydliga. I likhet med artiklarna av (Hayashi & Koike, 2002, Beale &
Bruhn Lundblad, 2008, Peng & Jen-Che, 2010, Ulrich & Gold, 2007) vittnar personalen om att det sker positiva förändringar hos patienterna i samband med musikaktivitet i grupp.
4.1.2. Nackdelar
De tänkbara nackdelar som kan finnas gällande musikaktivitet i grupp, är att det inte passar alla patienter. Många patienter är tillbakadragna, och eftersom musikaktiviteten är frivillig, finns det en risk att dessa inte inkluderas på samma sätt som de patienter som är mer
utåtriktade. En annan tänkbar faktor som kan påverka negativt, är hos de patienter som är mer musikaliskt lagda än gemene man. Eftersom musikaktiviteten är kravlös, och inget fokus läggs på prestation, kan det finnas en risk att de patienter som är mer musikaliskt lagda inte tillgodogör sig musikaktiviteten på samma sätt som andra patienter. De kan vara mer inriktade på kvaliteten på musiken och deras egen prestation, att det blir ett ångestmoment snarare än avkoppling, något som även visas i studien av (Grape & Theorell, 2003), där författarna utforskade möjliga positiva effekter efter en sånglektion. I studien deltog både amatörer och professionella sångare. Det visade sig att de positiva effekterna var större hos amatörsångarna än hos de proffesionella, som hade större fokus på prestationen.
4.1.3. Alliansskapande effekten
Många av intervjusvaren har talat för en ökad kontakt mellan patienter och personal efter genomförd musikaktivitet i grupp, en kontakt utöver den de får genom vanligt samtal och interaktion ute på avdelningen och som går djupare. Intervjuerna talar om att musik som gruppaktivitet har en alliansskapande effekt mellan patienter och personal. Patienterna får en bättre relation till sina vårdare när man har musikaktiviteten gemensamt. Denna
allianskapande effekt är sedan av stor nytta i omvårdnadsarbetet ute på avdelningen, där patienten kan ha ändrat sin inställning till personalen och ev. blivit mindre misstänksam och avvaktande. Förbättringarna i kommunikation är också något som har en positiv påverkan på omvårdnadsarbetet ute på avdelning. Författarna (RE och JJ) har inte hittat någon
vetenskaplig evidens som styrker den alliansskapande effekten av musikaktivitet i grupp, mer än studien av initiativtagarna till projektet (Beale & Bruhn Lundblad, 2008). Detta kan författarna (RE och JJ) dra två slutsatser av. Antingen så beror bristen på evidens i detta område på att det är personalens subjektiva upplevelse som beskriver den alliansskapande effekten. En annan slutsats är att det helt enkelt är en outforskad effekt, som kräver mer forskning för att få vetenskaplig evidens.
4.1.4. Omvårdnadsperspektiv
För att musikaktivitet i grupp ska få legitimitet som behandlingsform ser vi gärna att det blir en naturlig del i omvårdnaden, och ett stående inslag i omvårdnadsplanen för alla patienter.
Likt all behandling, både farmakologisk och icke-farmakologisk ska givetvis musikaktiviteten anpassas efter varje patient, och erbjudas till de som kan tänkas dra nytta av det. Det är viktigt att se till patientens fysiska och psykiska mående, då välbefinnandet påverkas av båda dessa faktorer (Kristoffersen & Skaug, 2008). Som det ser ut nu så ser musikaktiviteten likadan ut för alla patienter, att man samlas i grupp en gång i veckan på given tid. Vår förhoppning är att musiken individanpassas mer, och erbjuds i grupp till de som kan tänkas dra nytta av det, men även i mindre grupper, eller enskilt till vissa patienter. För vissa patienter kanske det räcker en gång i veckan, andra kanske behöver fler sessioner för att dra maximal nytta av behandlingen.
Om musikaktiviteten skulle bli ett givet inslag i omvårdnaden av dessa patienter, så skulle fler professioner bli delaktiga och se resultaten, och på så sätt kunna utvärdera effekten utifrån de olika professionerna. Att t.ex. ha musikaktivitet som ett inslag på ronden på avdelningen och diskutera vilka patienter som har nytta av musiken, och utvärdera effekten av den skulle med stor sannolikhet utveckla omvårdnaden av dessa patienter. På kort sikt har behandlingen stöd av vetenskaplig evidens (Hayashi & Koike, 2002) men på lång sikt finns det ingen rådande vetenskaplig evidens som visar på de positiva effekterna. Det kan betyda att behandlingen måste individanpassas ytterligare, och erbjudas under längre tid.
4.1.5. Kliniska implikationer
Något som både personalen och författarna är överens om är att denna musikaktivitet bör spridas till fler avdelningar med liknande patientgrupper. De positiva effekterna är såpass tydliga att fler patienter och personal skulle kunna dra nytta av det (Ulrich & Gold, 2007). Till skillnad från musikterapi ligger inte fokus i första hand på att stärka de kognitiva funktionerna (Granberg, 2000) utan snarare att låta patienten koppla av, samt att det är ett sätt att skapa allians mellan vårdare och patient. Målet med musikaktivitet i grupp är bland annat att skapa allians mellan patient och vårdpersonal, något som kan vara svårt för en musikterapeut som inte har en lika kontinuerlig kontakt med patienten (Beale & Bruhn Lundblad, 2008).
För att kunna implementera denna kunskap och sprida denna tilläggsbehandling vidare till andra avdelningar gäller det att någon eller några i personalen tar initiativ till ett sådant
projekt på avdelningen. Om man tydligt visar de positiva effekterna med musikaktiviteten kan det inspirera vårdpersonal på andra liknande avdelningar att starta liknande projekt, och kunna använda sig av denna behandling i större utsträckning.
Den nya kunskap som framkommit genom denna studie är att det finns en positiv inställning hos personalen gentemot denna tilläggsbehandling. Eftersom intresset är så pass tydligt och stort på aktuell avdelning anser vi att det finns belägg att anta att man kan skapa intresse för musikaktivitet i grupp på liknande avdelningar.
Det är viktigt att ha en mall för hur musikaktiviteten ska utformas. Att den utförs regelbundet och välstrukturerat, samt att effekterna av behandlingen utvärderas kontinuerligt, samt dokumenteras.
Eftersom musikaktivitet i grupp är en relativt oprövad tilläggsbehandling, gäller det att ha ett öppet sinne för nya idéer och infallsvinklar från både personal och patienter för att kunna utveckla omvårdnaden hos patienterna.
Vår förhoppning med detta arbete är att skötare, sjuksköterskor, läkare och övrig vårdpersonal samt studenter från dessa yrkesgrupper ska få upp ögonen för alternativa behandlingsformer än de mer traditionella, och på så sätt utveckla den psykiatriska vården. Vår förväntan med detta arbete är genom att ha undersökt personalens uppfattningar av musikaktivitet i grupp bidra till att kunna implementera denna kunskap i den psykiatriska vården på längre sikt och för att förbättra behandlingen av dessa patienter. Vi hoppas kunna bidra till att bringa mer kunskap om ämnet och bana för ett nytänkande och öppnare tankesätt gällande val av behandlingsform. Enligt studien av Cutchall och Wentwoth (2010) finns det olika attityder hos vårdpersonal gällande alternativ behandling. För att musikaktivitet i grupp ska få
legitimitet som behandlingsform gäller det att öka tilltron och skapa en öppnare attityd gällande alternativ behandling hos personalen.
4.1.6. Individanpassat
Som nämnts tidigare bör musikaktivitet i grupp så långt det är möjligt anpassas till patienten som skall delta i aktiviteten. Individanpassning är viktigt för att tillgodose patienternas olika personligheter och intressen. Vissa tycker inte om att sitta i grupp, andra har inget emot det.
Vissa patienter älskar musik och andra har inget större intresse av det, och likt artikeln av Grape och Theorell (2003) kan detta påverka effekten av musikaktivitet i grupp. Det är viktigt att se till att lyssna på patientens önskemål och åsikter för att öka dennes autonomi särskilt hos denna patientgrupp som är under tvångspsykiatrisk vård och därmed är i en mycket utsatt situation med stor risk för ökad isolering, inaktivitet och minskat socialt engagemang.
Individanpassning skall vara ett utav nyckelorden vid vidareutveckling och implementering av musikaktivitet i grupp inom psykiatri och andra omvårdnadsavdelningar. Det finns evidens som tyder på att alla patienter har olika nytta av musikaktiviteten, just därför är det viktigt med individanpassning vid genomförande av musikaktivitet i grupp (Hayashi & Koike, 2002, Peng & Jen-Che, 2010).
4.1.7. Utbilda personalen
Annat som är viktigt vid fortsatt vidareutveckling och implementering av musikaktivitet i grupp är att utbilda personalen i denna form av tilläggsbehandling. Först och främst gäller det att hitta de ur personalen som är musikintresserade och har motivation att dra igång
musikaktivitet. Viljan och engagemanget måste finnas där. Sedan kan annan personal inspireras till att hjälpa till och medverka i gruppaktiviteten tillsammans med sina patienter för att därigenom få till den alliansskapande effekten. Det är viktigt att all personal på en avdelning med musikaktivitet i grupp får ordentlig uppdaterad information dels om syftet med aktiviteten och dels få reda på nya rön och resultat inom forskningsområdet samt att verkligen förstå de positiva effekterna och nyttan med den allianskapande effekten och insikt i hur den kan hjälpa till vid omvårdnaden ute på avdelningen (Beale & Bruhn Lundblad, 2008).
Om det inte finns någon ur personalen med ett stort musikintresse på de avdelningar som är intresserade av att pröva denna aktivitet, kan ett förslag vara att anställa en musikterapeut som håller i aktiviteten, med kravet att personalen ändå sitter med, för att bevara den
alliansskapande effekten. Det finns studier som pekar på att personalens uppfattning och
inställning till alternativ behandling såsom musikaktivitet i grupp dels påverkar prevalensen av aktiviteten, samt dess resultat (Cutchall & Wentwoth, 2010, Risberg & Cassileth, 2004).
4.1.8. Fler studier
Det finns i nuläget relativt många studier som fokuserar på effekterna av musikterapi hos schizofreni- och psykospatienter, men det behövs fler studier som undersöker musikaktivitet i grupp med dessa patienter, vilka positiva effekter som finns samt hur kontakten mellan vårdare och patient påverkas. Genom fler studier får denna tilläggsbehandling en högre evidens, och kan på så sätt lättare implementeras i vården. Vår förhoppning med detta arbete är att det inspirerar vårdpersonal till liknande initiativ, och på så sätt sprida denna behandling vidare. Vi vill även inspirera till större, kvantitativa studier som belyser personalens
uppfattningar om musikaktivitet i grupp. Vid sådana större studier kan man få fram ett resultat som är generaliserbart för fler avdelningar, och utforma styrdokument som ger riktlinjer om hur behandlingen ska utformas.
4.2. Metoddiskussion
Bakgrunden till detta ämnesområde kom vid den ene författarens VFU-placering under psykiatrikursen i sjuksköterskeprogrammet som skedde på en tvångsvårdsavdelning för psykos- och schizofrenipatienter, en avdelning där musikaktivitet genomfördes. Efter att ha deltagit i en av dessa musikstudenter väcktes sedan intresset att skriva ett examensarbete om musik och när det senare var dags att välja ämne för examensarbete gick tankarna till
musikaktiviteten inom tvångspsykiatrisk vård.
En faktor som kan ha påverkat författarnas tolkning av intervjusvaren och resultatet är det faktum att båda författarna har ett mycket stort musikintresse och därför har en
undermedveten genomgående positiv inställning till det hela. Detta kan ha gjort att resultatet tolkats som mer positivt än vad som är fallet i verkligheten. Vidare kan författarnas
musikintresse och privata musikutövande undermedvetet ha påverkat förståelsen av musikaktivitetens syfte att vara helt kravlös och ej fokusera på utförande.
Den grupp som valdes att intervjuas var personer ur personalen på den avdelning där musikaktivitet i grupp utfördes. Det blev en bra könsfördelning på intervjupersonerna, fyra kvinnor och fyra män. Hälften av intervjurespondenterna var sjuksköterskor och hälften var skötare, vilket också ger en bra fördelning av synpunkter från de olika yrkesgrupperna. Båda
aspekterna gällande könsfördelning och yrkeskategori hos intervjupersonerna avgjordes av slumpen, inget strategiskt urval gjordes. Inget bortfall skedde. Det hade varit intressant att även höra läkares syn på musik som gruppaktivitet men det bedömdes bli ett för omständigt arbete att inkludera även denna yrkesgrupp. En annan intressant vinkel vore att intervjua patienter som varit med på musikaktivitet i grupp men detta bedömdes snabbt bli ett alltför omfattande arbete. Det innebär även större etiska problem med att intervjua patienter med så pass svåra sjukdomar. Det kan samtidigt vara svårt att få ihop nog med respondenter bland patienterna eftersom de kan må så olika från dag till dag. Då författarna (RE och JJ) vid intervjutillfällena inte vistats så länge på avdelningen kan patienterna därför ha en avvaktande inställning med korta eller uteblivna intervjusvar som följd. Vidare forskning om patienternas uppfattningar av musikaktivitet i grupp är något som vore välbehövligt men som lämnas till andra studier att undersöka.
I syftet ämnade vi att undersöka personalens uppfattningar om musikaktivitet i grupp vid vård av psykos- och schizofrenipatienter. Vi fick bekräftat av biträdande avdelningschef att dessa sjukdomar var de vanligaste diagnoserna på avdelningen, men ingen större fokus lades på dessa diagnoser under intervjuerna. Istället diskuterades vilka patienter som skulle ha störst nytta av musikaktivitet i grupp. Frågan ”vilka patienter uppfattar du är det som har störst nytta av musikaktivitet i grupp?” uppfattades inte handla om vilken diagnos patienten hade, utan snarare vilken personlighet denne hade. Hade man velat att svaret skulle rikta in sig mer på vilka diagnoser som har störst nytta av musikaktivitet i grupp skulle frågan ha formulerats annorlunda. I efterhand anser författarna att mer fokus borde ha lagts på att följa syftet under intervjuerna, men de svar som framkom var ändå av stort värde för detta arbete.
Alla åtta intervjuade personer upplevdes ha varit med på musikaktiviteten om än olika många gånger. Detta var något som vi skulle ha undersökt noggrannare vid varje intervju, att ha frågat hur många gånger varje person varit med på musikaktiviteten för att sedan diskutera påverkan på resultatet utifrån hur ofta de deltagit. Nu kom det sig ändå att vi av slumpen fick en ganska bra spridning på personer som varit med ofta och personer som varit med mera sällan. Det hade vidare varit intressant att höra synpunkter från någon som ännu inte varit med i musikaktiviteten och därför få en annan vinkel på det hela. Intervjupersonerna deltog
frivilligt men författarna fick hjälp att hitta intervjupersoner av den biträdande
avdelningschefen. Detta kan ha påverkat resultatet något genom att personer som har varit i kontakt med musikaktiviteten valts ut för intervju. Alltså, fördelningen av intervjupersoner
Antalet intervjuer som utfördes var åtta stycken. Vi anser att det var ett tillräckligt antal, då mättnad i intervjusvaren nåddes inom ramen för dessa intervjuer. Då författarna kom överens om att utföra varannan intervju, kan detta ha påverkat slutresultatet. Författarnas
intervjutekniker skiljde sig något från varandra, men samma frågor ställdes till respondenterna.
Tanken innan intervjuerna var att varje respondent skulle intervjuas enskilt med författarna, vilket även var fallet förutom i intervju sju och åtta, där respondenterna bad om att få intervjuas tillsammans för att ge en mer beskrivande bild av sina uppfattningar. Detta påverkade med största sannolikhet resultatet, på både gott och ont. Respondenterna fick en chans att göra en mer levande beskrivning med hjälp av varandras kommentarer och infallsvinklar, men det finns även en risk att deras svar påverkades av varandra, och att de hade svarat annorlunda om de intervjuats enskilt.
Vid alla kvalitativa studier är författarnas tolkning av intervjusvaren en faktor som spelar in.
Även om stor vikt lades på subjektivitet vid tolkningen av intervjusvaren, finns alltid en risk att författarnas egna tolkningar genomsyrar intervjuanalysen, omedvetet snarare än medvetet.
Detta kan i sin tur ha påverkat vilka koder som valdes ut, och på så sätt påverkat vilka kategorier som uppkom. Detta kan i sin tur ha påverkat hela resultatet i arbetet.
Vid kvantitativa studier fokuserar man på de korta svar som ges med hjälp av frågeformulär och liknande, och inget större rum för tolkningar ges. Vid kvalitativa studier ges ett större utrymme för egna tolkningar, något som omedvetet kan påverka det slutliga resultatet.
5.0. Konklusion
Resultatet av denna studie visar att personalen upplever att de ser tydliga förbättringar hos patienterna (exempelvis ökad glädje, ökat lugn, minskad stress ökat socialt samspel) och en positiv alliansskapande effekt mellan patienter och personal, samt att det finns en vilja att sprida denna behandlingsform till fler avdelningar med liknande patientgrupper och därigenom utveckla den psykiatriska vården.
6.0. Tillkännagivanden
Författarna vill härmed tacka personalen på den tvångspsykiatriska avdelning där studien utfördes, för att de gjorde detta examensarbete möjligt. Vi vill även rikta ett tack till
biträdande avdelningschef för all hjälp och feedback på vårt arbete. Tack även till handledare Helena Lindstedt för all värdefull hjälp under arbetets gång.
7.0. Referenslista
Allgulander, C. (2008). Introduktion till klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur AB.
Beale, A., & Bruhn Lundblad, M. (2008). Musik som specifik omvårdnadsåtgärd inom psykosvård, avd 109 - en interventionsstudie. Uppsala: Psykiatridivisionen, Akademiska sjukhuset.
Biley, F. C. (2000). The effect on patient well-being of music listening as a nursing intervention: a review of the literature. Journal of Clinical Nursing , 9 (5), 668-677.
Bring, G., & L, D. (1999). Kvalitativ metod som praktik. Lund: Studentlitteratur.
Brown, S., & Ekman, S.-L. (2001). 'Music-therapeutic caregiving': the necessity of active music-making in clinical care. The Arts in Psychotherapy , 28, 125-135.
Codex. (den 11 05 2011). codex.vr.se. Hämtat från http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml den 20 05 2011
Cutchall, S., & Wentwoth, L. (2010). Knowledge, Attitudes, and Use of Complementary and Alternative Therapies Among Clinical Nurse Specialists in an Academic Medical Center.
Clinical Nurse Specialist , 24 (2), 125-131.
Gold, C., & Lie, S. A. (2009). Dose-response relationship in music therapy for people with serious mental disorders: Systematic review and meta-analysis. Clinical Psychology Review , 29 (3), 193-207.
Granberg, A. (2000). Tre svenska utbildningar i musikterapi. Stockholm: Centrum för musikpedagogisk forskning.
Graneheim, & Lundman. (2003). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today , 105-112.
Granskär, M., & Höglund-Nielsen, B. (2008). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.
Grape, C., & Theorell, T. (2003). Does Singing Promote Well-Being?: An Empirical Study of Professional and Amateur Singers during a Singing Lesson. Integrative Physiological &
Behavioral Science , 38 (1), 65-74.
Hayashi, N., & Koike, I. (2002). Effects of group musical therapy on inpatients with chronic psychosis: A controlled study. Psychiatry and Clinical Neurosciensis , 56 (2), 187-193.
HSL. (1982). socialstyrelsen.se. Hämtat från
http://www.socialstyrelsen.se/regelverk/lagarochforordningar/halso-ochsjukvardslagen(hsl) den 20 05 2011
Kristoffersen, N., & Skaug, A.-A. (2008). Grundläggande omvårdnad del 1. Stockholm:
Liber AB.
Kvale, & Brinkman. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjuj. Lund: Studentlitteratur.
Peng, S.-M., & Jen-Che, K. (2010). Effect of Group Music Activity as an Adjunctive Therapy on Psychotic Symptoms in Patients With Acute Schizophrenia. Archives of Psychiatric
Nursing , 24 (6), 429-434.
Polit, D., & Beck, C. (2008). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Risberg, T., & Cassileth, B. (2004). Knowledge of and attitudes toward complementary and alternative therapies: a national multicentre study of oncology professionals in Norway.
European Journal of Cancer , 40 (4), 529-535.
Simonsen, T., & Hasselström, J. (2006). illustrerad farmakologi 2. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.
Sjukvårdsrådgivningen. (2008, April 21). Retrieved April 20, 2011, from www.1177.se:
http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Psykoser/
Socialstyrelsen. (den 20 06 1991). socialstyrelsen.se. Hämtat från
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1991:1128 den 20 05 2011
Ulrich, G., & Gold, C. (2007). The additional therapeutic effect of group music theraoy for schizophrenic patients: a randomized study. Acta Psychiatrica Scandinavica , 116 (5), 362- 370.
8.0. Bilagor
8.1. Bilaga 1; Frågeguide
Beskriv din allmänna uppfattning av musik som gruppaktivitet.
Berätta om ditt första intryck av musik som gruppaktivitet.
- Har din uppfattning förändrats gällande musikaktivitet i grupp över tiden? Om ja, eller nej, på vilket sätt? Berätta.
Berätta om ev. skillnader du sett hos patienterna före och efter musikaktivitet i grupp.
Vilka patienter, uppfattar du, är det som har störst nytta av musikaktivitet i grupp?
Berätta om din personliga inställning till musik som gruppaktivitet som behandlingsform.
8.2. Bilaga 2; Informationsbrev till personal
Förfrågan om medverkan i
EXAMENSARBETE OM MUSIKAKTIVITET I GRUPP VID BEHANDLING AV PSYKOS- OCH SCHIZOFRENIPATIENTER
Vi heter Jesper Jönsson och Rickard Engström, och går sjätte terminen på
sjuksköterskeprogrammet vid Uppsala Universitet. Som examensarbete har vi valt att skriva om musikaktivitet i grupp vid behandling av psykos- och schizofrenipatienter inom
psykiatrisk tvångsvård. Syftet med arbetet är att undersöka personalens uppfattningar om musikaktivitet i grupp som en del i behandlingen av schizofreni- och psykospatienter vid en psykiatrisk tvångsvårdsavdelning
Vi vill intervjua dig som personal om din uppfattning av musikaktivitet i grupp för denna patientgrupp. Intervjuerna kommer att äga rum under vecka 9 på avdelningen i lämplig avskild miljö. Tiderna kommer att bestämmas utifrån ditt schema. Intervjuerna kommer att äga rum enskilt, och kommer ta ca 30 minuter. Intervjuerna kommer att spelas in, och du kan när som helst avbryta intervjun. Intervjusvaren kommer att hanteras konfidentiellt. Resultatet redovisas på gruppnivå, enskilda personers uppfattningar kommer inte att kunna identifieras.
Vid frågor, tveka inte att höra av er! Handledare:
Med vänliga hälsningar, Helena Lindstedt, lektor Rickard Engström och Jesper Jönsson 018-471 76 97
rickard_e86@yahoo.se jespern89@hotmail.com
