”Det vet man ju hur de är”: en kvalitativ textanalys av Dagens Nyheters beskrivning av unga killar med invandrarbakgrund

Stockholms universitet

Institutionen för socialt arbete HT 2005

”Det vet man ju hur de är.”

- en kvalitativ textanalys av Dagens Nyheters beskrivning av unga killar med invandrarbakgrund.

Författare: Sanna Elmquist och Petronella Nettermalm Handledare: Karin Borgström

”Det vet man ju hur de är ”

- en kvalitativ textanalys av Dagens Nyheters beskrivning av unga invandrarkillar.

Sanna Elmquist Petronella Nettermalm

ABSTRAKT

Syftet med denna uppsats var att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. De frågeställningar som uppsatsen tog avstamp i var följande tre: Vilka bilder förmedlar Dagens Nyheter av unga killar med invandrarbakgrund och hur kan föreställningarna som bilderna ger uttryck för beskrivas? Går det att urskilja vissa stereotyper bland föreställningarna? Om så, hur kan dessa beskrivas och förstås?

Undersökningsmaterialet bestod av 32 artiklar under tidsperioden 2004-11-07 till 2005-11-07.

Våra teoretiska utgångspunkter var teorin om sociala representationer och postkolonial teori/orientalism. Materialet bearbetades genom kvalitativ textanalys och diskursanalys.

Resultatet visade att Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund på många olika sätt. Gemensamt för de flesta av bilderna var dock att de innehöll stereotyper, både positiva och negativa. Endast två av 32 artiklar var så vitt författarna kunde förstå fria från stereotyper och beskrev killarna som individer. Bilden som dominerade var dock den av den unga killen med invandrarbakgrund som kriminell och med problem. Killarna med invandrarbakgrund beskrevs ofta i artiklarna i samband med gängmentalitet eller som gärningsmän. En annan återkommande beskrivning var killen med invandrarbakgrund i sportsammanhang. En slutsats var att tidningen Dagens Nyheter är med och skapar samt upprätthåller de stereotypa bilder av unga killar med invandrarbakgrund som enligt tidigare forskning förmedlas av massmedia.

Nyckelord:

Invandrarbakgrund, Killar, Massmedia, Stereotyp, Sociala representationer, ”Vi och Dem”

Innehållsförteckning

INLEDNING... 6

PROBLEMFORMULERING... 7

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 7

FÖRFÖRSTÅELSE... 7

CENTRALA BEGREPP... 8

INVANDRARE... 8

UNGDOM... 9

STUDIENS AVGRÄNSNINGAR... 9

VAL AV TIDNING... 9

INVANDRARKILLEN KONTRA INVANDRARTJEJEN... 9

INVANDRARKILLAR KONTRA SVENSKA KILLAR... 10

TEXT OCH/ELLER BILD... 10

BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING... 10

INVANDRINGEN I SVERIGE UR ETT HISTORISKT PERSPEKTIV... 10

MEDIAS INTRÄDE PÅ SCENEN... 12

SAMMANFATTNING... 15

TEORETISK ÖVERSIKT... 16

TEORIN OM SOCIALA REPRESENTATIONER... 17

POSTKOLONIAL TEORI OCH ORIENTALISM... 18

STEREOTYP... 19

METOD... 19

VAL AV UNDERSÖKNINGSMETOD... 19

URVAL OCH DATAINSAMLING... 20

VALIDITET, RELIABILITET OCH GENERALISERBARHET... 21

ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 23

BEARBETNING OCH ANALYS... 23

PROBLEMKILLEN/DEN KRIMINELLE.... 24

SPORTKILLEN... 25

DEN LYCKADE INVANDRARKILLEN... 25

INVANDRARKILLEN SOM INDIVID... 25

RESULTAT... 25

PROBLEMKILLEN/DEN KRIMINELLE... 25

Gängmedlemmen... 25

Invandrarkillen som extremist... 28

Invandrarkillen och hederskulturen... 29

Invandrarkillen som gärningsman... 30

Offret... 32

DE RESTERANDE TRE TEMAN... 34

SPORTKILLEN... 34

INVANDRARKILLEN SOM INDIVID... 35

DEN LYCKADE INVANDRARKILLEN... 36

DISKUSSION... 37

AVSLUTANDE REFLEKTIONER... 41 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING... 41 REFERENSER... 42

”Kan man indela den mänskliga verkligheten, såsom den mänskliga verkligheten faktiskt verkar vara uppdelad, i klart definierade kulturer, historiska förlopp, traditioner, samhällen, ja till och med raser och ändå överleva följderna av detta på ett mänskligt sätt? Med att överleva följderna på ett mänskligt sätt menar jag att ställa frågan om det finns något sätt att undvika den fientlighet som kommer till uttryck i uppdelningen av mänskligheten i låt oss säga ”vi” (västerlänningarna) och ”de” (orientalerna). Ty sådana uppdelningar är generaliseringar vilkas syfte i historisk tid och nutid varit att betona betydelsen av uppdelning mellan en sorts människor och en annan sorts människor, i allmänhet för att uppnå mål som inte varit särskilt hedervärda.”

Inledning

Principer om mänskliga rättigheter och social rättvisa är grundläggande för socialt arbete (www.ifsw.org, Definition of social work, 2000). I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 kan man läsa följande:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt (FN:s allmänna förklaring om de

nskliga rättigheterna, Art 1 & 2).(www.manskligarattigheter.gov.se) mä

Trots att det gått 57 år sedan FN antog de mänskliga rättigheterna lever vi idag i en värld som är långt ifrån jämställd, både globalt och i Sverige. Många människor har svårt att integreras i det svenska samhället och har därför mindre möjlighet att påverka sin vardag och sina liv.

”Invandrare” är en sådan grupp. Naturligtvis finns undantag som bekräftar regeln, men faktum kvarstår. Som grupp är det inte tal om att ”utan åtskillnad av något slag” vara berättigad till alla de fri- och rättigheter som räknas upp i FN:s rättighetsförklaring.

Exempelvis har vad det gäller boendesegregation både den socioekonomiska och den etniska segregationen ökat i Sverige under 1990-talet. Särskilt den etniska segregationen är mycket hög. 1998 bodde mer än var femte utlandsfödd i ett ”svenskglest” område, det vill säga i ett område där mindre än 70 procent av befolkningen är född i Sverige. I Stockholm bodde 1998 cirka 40 procent av dem som är födda i en 7- länderskategori (Etiopien, Somalia, Libanon, Syrien, Turkiet, Irak eller Iran) i områden där invandrare hade ”mycket låga” eller ”extremt låga” inkomster. (Socialstyrelsen, Socialrapport 2001, s. 200).

Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan infödda svenskar och invandrare är också stora. Till exempel var i genomsnitt 73 procent av infödda män och 69 procent av infödda kvinnor i åldern 25-64 år ”reguljärt sysselsatta” åren 1990-2000, medan motsvarande siffror för de utomeuropeiska männen och kvinnorna låg 30 procent lägre (Nekby, 2002, s. 6). I ovanstående exempel skiljer sig definitionen av begreppet invandrare åt, men de ger förhoppningsvis ändå en tydlig fingervisning om hur det ser ut i jämställdhetens Sverige i dag.

Hur kan det komma sig att dagens upplysta samhälle ser ut på det här viset? I en värld som krymper mer och mer, där Koala Lumpur eller Bagdad bara är ett klick på datorn bort. Där vi varje dag matas med bilder från världens alla hörn och mat, kläder och inredningsdetaljer från alla kontinenter kan inhandlas på Drottninggatan. Människor från andra länder och kulturer borde vara vardagsmat för oss. Hur kan det vara möjligt att vi i ett land där en femtedel av vår befolkning (Nilsson, 1999, s.18-19) har helt eller delvis annat ursprung än svenskt, fortfarande tycks ha behov av att dela upp människor i ”vi och dem”?

Integrationsproblemen kostar – både vad gäller människors välmående och rent ekonomiskt.

För att kunna lösa dessa problem skulle man kunna tänka sig att vår inställning till, och våra föreställningar om invandrare måste förändras. Intressant blir då vilka faktorer och krafter som påverkar oss och som bidrar till att skapa vår bild av invandraren. Forskning inom området visar att flera aktörer bidrar till att skapa en stereotyp bild av invandrare. Massmedia är en sådan aktör (Brune, 2005, s. 150). Massmedia är förstås inte ensam om att skapa dessa

bilder, men mycket av den kunskap vi får om vår nära och fjärran omvärld, får vi just genom media (Ramberg & Pripp, 2002, s. 68) Man kan därför tycka att massmedia har ett stort ansvar för den bild och den kunskap som förmedlas. Men hur förvaltar de då detta ansvar?

Problemformulering

Hur invandrare skildras i bland annat massmedia kan man tänka sig både påverkar den bild

”svenskar” skapar av människor med ”icke-svensk” bakgrund och invandrarnas egna möjligheter att påverka sina liv och sin framtid. (Hur begreppet invandrare kommer att användas i denna uppsats redogör vi för under rubriken ”Centrala begrepp”.) De stereotypa bilderna av invandrare som i dag verkar dominera (Brune, 2004, 2005, De los Reyes, Molina

& Mulinari, 2005, Ramberg & Pripp, 2002, SOU 2005:41) och kategoriseringen i ”vi och dem” verkar skapa integrationsproblem, som i förlängningen utvecklas till samhällsproblem.

Unga killar och tjejer med invandrarbakgrund konfronteras precis som sina föräldrar med dessa bilder och kategoriseringar. I denna studie har vi valt att titta på bilden av unga invandrarkillar.

Att media framgångsrikt varit med och skapat bilden av ”värstingar”(som idag tycks bestå av företrädelsevis unga killar med invandrarbakgrund) som en grupp med identifierbara individegenskaper och framgångsrikt upprättat bilden av både lagöverträdaren och brottslingen som ”främmande” i förhållande till svensken och det svenska samhället, (von Hofer, 1998, s. 72) är viktigt att känna till i det sociala arbetet med unga människor med invandrarbakgrund eftersom denna föreställning så småningom verkar kunna bli till sanning hos ungdomarna själva. Exempelvis har etnologerna Ingrid Ramberg och Oskar Pripp i en undersökning visat på just denna process.

”För invånarna (i Fittja, vår anm.) blir föreställningarna om dem en del av deras levda erfarenheter.” (Ramberg & Pripp, 2002, s. 58)

Kunskap om hur dessa föreställningar skapas och bibehålls borde därför vara viktig för socionomer och andra yrkesgrupper som arbetar med unga killar med invandrarbakgrund.

Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund.

De frågeställningar som uppsatsen tar avstamp i är följande tre:

• Vilka bilder förmedlar Dagens Nyheter av unga killar med invandrarbakgrund och hur kan föreställningarna som bilderna ger uttryck för beskrivas?

• Går det att urskilja vissa stereotyper bland föreställningarna?

• Om så, hur kan dessa beskrivas och förstås?

Förförståelse

Författarnas uppfattning är att i Sverige i dag är jämställdhet mellan svenskar och invandrare inte en verklighet. Dagligen diskrimineras och utsätts människor här i Sverige för rasism.

Hinder sätts upp som begränsar vissa människors livsvillkor och hindrar dem från att utnyttja sina inneboende resurser och detta endast på grund av att de tillhör den grupp som ofta benämns invandrare.

Denna uppfattning fick oss att anta att media är en av flera aktörer som är med och konstruerar bilden av invandraren som medvetet/omedvetet cementeras hos oss människor i Sverige. Denna bild påverkar oss alla och är svår att göra sig fri ifrån. Om vi rannsakar oss själva har förmodligen de flesta av oss någon gång nickat igenkännande åt förklaringar som

”kulturella skillnader” eller påståenden som ”zigenare stjäl mer än andra grupper”. Vi vet att vi har det

Centrala begrepp

Här redogörs för två centrala begrepp i uppsatsen, invandrare och ungdom. Detta för att dessa begrepp innehåller flera olika betydelser och används olika beroende på författare, text och sammanhang. Begreppsgenomgångens syfte är att sätta in läsaren i vad begreppen kan rymma innehållsmässigt och hur vi valt att använda dem.

Invandrare

”Termen invandrare används för att beteckna antingen utrikes födda personer eller utländska medborgare, som har flyttat från ett land för att bosätta sig i ett annat, antingen permanent eller temporärt. Enligt denna definition räknas som invandrare alla personer som är folkbokförda i Sverige och som är antingen utrikes födda eller utländska medborgare.

Begreppet invandrare innefattar personer som flyttat till Sverige av en rad olika skäl -

gäststuderande, politiska flyktingar, arbetsmigranter och familjeanknytningar”(www.sverigemotrasism.nu, a).

För att betraktas som invandrare, enligt Departementsskrivelse 1999: 48, skall en person faktiskt själv ha invandrat till Sverige och av tradition räknas endast den som folkbokförts i landet. Invandrarbegreppet är alltså inte tänkt att användas på asylsökande eller andra som väntar på tillstånd att bosätta sig i Sverige (www.regeringen.se, Departementsserie 1999: 48, s. 31). När vi i vardagligt tal använder oss av begreppet invandrare kan det dock ha en mängd olika innebörder, förutom den ovan beskrivna denotativa betydelsen. Beroende på sammanhanget eller vem som pratar blir begreppet fyllt med olika innebörd. En del inberäknar endast dem som verkligen invandrat till Sverige, medan andra även pratar om barn födda i Sverige till invandrade föräldrar som invandrare. Vissa nöjer sig med att titta på utseende eller hudfärg för att göra en bedömning huruvida personen i fråga är svensk eller invandrad. Listan kan göras lång.

Termen invandrare var från början avsedd att beteckna människor som är födda utomlands och som lever i Sverige med permanent uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap, samt deras barn. Detta begrepp lanserades av myndigheterna i början av 1960-talet som ersättning för det man tyckte negativt laddade begreppet ”utlänning” (www.regeringen.se, Departementsserie 2000: 43, s. 19). Det nya begreppet skulle sammanföra olika individer, skilda etniska grupper, religioner och språk under ett och samma statistiska och administrativa tak. Detta för att skilja ut ”invandrare” som en kategori som föranledde speciella åtgärder på statliga och kommunala nivåer (Brune, 2004, s. 214). Med tiden verkar det dock som om invandrarbegreppet har laddats med samma typ av negativa innebörder, stereotyper och fördomar som utlänningsbegreppet innefattade. Inom integrationspolitiken har begreppet kommit att diskuteras och ifrågasättas allt mer (www.regeringen.se, Ds 2000: 43, s. 54).

Regeringen har konstaterat att begreppet är grovt generaliserande och tyder på en grupp med samhörighet som är skild från svenskarnas. (a.a., s. 8). Begreppet bör inte användas så att det förstärker ”vi - och dem” tänkandet och personer födda i Sverige ska inte omfattas av begreppet, understryker regeringen (a.a.). Ändå skapar enligt många forskare journalister i

dag oupphörligen ett ”vi” och ett ”dem” bestående av vi svenskar gentemot invandrarna (se tex. Brune, 2004, Brune, 2005, Ramberg & Pripp, 2002)

Klassmotsättningar och områdesmotsättningar, våld och kriminalitet förklaras i etniska termer, enligt Ylva Brune (som refereras i Ramberg & Pripp, 2002, s. 63) Invandrarbegreppet med alla dess avledningar så som ”invandrarkvinnan”, ”invandrarmannen” eller

”invandrarkillen” fungerar idag som stereotyper, som kategorier med en relativt fast potential.

Att begreppet ”invandrare” på det här sättet har laddats med innebörder och betydelser långt bortom den denotativa innebörden ”person (er) som invandrat”, menar Brune är ett resultat av bland annat nyhetsmediernas sätt att gestalta typifierade invandrare, som i sin tur får gestalta problembeskrivningar (Brune, 2005, s. 150).

I denna studie kommer en vid definition av invandrare att tillämpas. De unga killarna med invandrarbakgrund som beskrivs och omskrivs kan både ha invandrat själva eller vara andra generationens invandrare, det vill säga barn till personer som invandrat (www.sverigemotrasism.nu, a). I vissa fall kanske den utländska bakgrunden finns ännu längre bak i släktleden då far eller morföräldrar invandrat till Sverige. Detta på grund av att vi uppfattar att det är så artikelförfattarna ofta definierar ”invandrarbakgrund”. I de fall begreppet invandrare eller någon av dess avledningar förekommer i materialet i sina denotativa betydelser kommer detta att framgå av texten.

Ungdom

Denna studies syfte är att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Det finns flera olika definitioner av begreppet ungdom, en del snäva och andra vidare (se till exempel Estrada & Flyghed, 2001). Ungdomen kan ses som en period mellan barndomen och vuxenlivet och begreppet kan sägas vara relationellt eftersom det kan vara beroende av i vilken situation det används. Något man med relativt stor säkerhet kan fastställa är att ungdomstiden har blivit längre. Enligt SOU utredningen, Ungdomars välfärd och värderingar, betraktas alla mellan 16 och 29 år som ungdomar (SOU 1994: 73, s II.). Man behöver inte gå tillbaka längre än till femtiotalet för att se att åldersspannet har tänjt ut sig. Det var inte länge sedan en 29-åring betraktades som medelålders (Swärd, 1998, s. 59- 60).

I denna studie kommer SOU utredningen 1994: 73:s definition att tillämpas. Man skulle kanske kunna tänkas invända att denna definition är något vid, och att en 29-årig kille inte är en ungdom. Författarna har dock valt denna vidare definition just för att få med de unga killar som är på väg in i vuxenvärlden och ligger på gränsen till att bli unga män.

Studiens avgränsningar

Val av tidning

Denna studie kommer att koncentrera sig på hur en av våra största morgontidningar skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Att valet föll just på Dagens Nyheter beror på att vi uppfattar det som att DN:s uttalade intention faktiskt är att inte bidra till den stereotypa bild av invandraren som levereras till oss av massmedia. Detta grundar vi bland annat på det faktum att Dagens Nyheter i januari 2002 flyttade ut en mobil redaktion med två reportrar till förorten Skärholmen. Varje vecka berättade reportrarna med förortens perspektiv om aktuella frågor (Nord & Nygren, 2002, s.149). Att studera en tidning som trots goda intentioner eventuellt ändå bidrar till att konstruera en stereotyp bild av invandraren är som vi ser det mer

intressant än att studera en tidning som medvetet spelar på människors fördomar och rädslor.

Dessutom är Dagens Nyheter en tidning med stor upplaga, och den läses av många. Beslutet att koncentrera denna studie till en tidning och inte jämföra flera (som det fanns tankar på i början av skrivprocessen) beror helt enkelt på denna uppsats omfång.

killar kontra tjejer

En hel del forskning har tidigare gjorts om hur massmedia i Sverige skildrar invandrare.

Enligt forskning vi tagit del av skildras män och kvinnor eller killar och tjejer mycket olika.

Medan killen med invandrarbakgrund ofta beskrivs som ett våldsbenäget, kvinnoförtryckande kontrollfreak med förkärlek till gängbildning och machostil, beskrivs tjejen med invandrarbakgrund ofta antingen som ett offer för kulturellt förtryck eller som succéhistoria när hon väl lyckats frigöra sig från detta förtryck, det vill säga blivit mer svensk (Brune, 2005, s. 175-176). Eftersom killar och tjejer verkade förekomma i olika massmediala sammanhang och skildringar kom vi överens om att välja en av grupperna. Att valet föll på just unga killar berodde dels på författarnas intresse för hur denna grupp skildras i media. Och dels på att vi tror att mycket av det framtida sociala arbetets resurser i Sverige kommer att sättas in på denna grupp.

Killar med invandrarbakgrund kontra svenska killar

Vår förförståelse när arbetet med denna uppsats inleddes var som tidigare beskrivits att invandrare och svenskar både har olika förutsättningar och skildras på olika sätt i media. Att jämföra hur Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund kontra svensk bakgrund hade därför varit mycket intressant. Vi upptäckte dock när uppsatsarbetet började att det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta de svenska killarna i insamlingsmaterialet.

Detta på grund av att etnicitet helt enkelt för det mesta inte nämns i artiklarna, så till vida man inte vill framhålla att de omskrivna individerna har just annan etnicitet än svensk. Denna undersökning kommer därför att fokusera endast på hur unga killar med invandrarbakgrund skildras.

Text och/eller bild

I medias arbetsredskap ingår både text och bild. Bilder och fotografier kan precis som text användas för att konstruera föreställningar om ett visst fenomen och påverka opinionen. Att inbegripa bildanalys i denna studie hade varit mycket intressant, men även här fick vi begränsa oss på grund av studiens omfattning. Denna C-uppsats kommer således att fokusera endast på det som skrivs om unga killar med invandrarbakgrund.

Bakgrund och tidigare forskning

Syftet med det här kapitlet är dels att ge läsaren en kort, historisk överblick av hur invandringen i Sverige sett ut från mitten av 1800-talet fram till i dag. Dels har vi sammanställt forskning från mitten av 1970-talet fram till i dag som knyter an till vårt ämne.

Vi har valt att lägga fram forskningen enligt ett tidsperspektiv för att läsaren ska få en inblick i hur ”invandraren” har skildrats på varierande sätt genom åren, allt sedan massmedia började konstruera bilden av honom/henne.

Invandringen i Sverige ur ett historiskt perspektiv

Invandringspolitikens inriktning har förändrats flera gånger sedan mitten av 1800-talet. Från 1860 till 1917 kan invandringspolitiken karaktäriseras som liberal. Vägledande var principen om det fria folkutbytet och utlänningar behövde varken pass, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd för att få bosätta sig här. Vissa undantag fanns dock för lösdrivare, tiggare, zigenare och kriminella, som kunde avvisas. Från sekelskiftet ökade kraven på skydd mot icke

önskvärd invandring av till exempel utländska strejkbrytare och kriminella (Lundh &

Ohlsson, 1999, s. 11).

Från 1917 till 1945 tillämpade Sverige en mer restriktiv invandringspolitik. Mot slutet av första världskriget började polisen avvisa utlänningar som saknade pass, visering och uppehållstillstånd vid inresan. De ekonomiska svårigheterna under 1920-talet gjorde att andra europeiska länder började tillämpa invandringslagarna hårdare, och restriktionerna bibehölls även i Sverige. Passtvånget bestod och en utlänning måste söka uppehållstillstånd efter att ha vistats tre månader i landet. För att skydda den svenska arbetskraften infördes också krav på arbetsvisering, vilket innebär ett särskilt tillstånd för utlänningar att arbeta i Sverige. I 1917 års utlänningslag introducerades även rasskäl till varför invandringen borde regleras( Lundh

& Ohlsson, 1999, s. 26).

Enligt Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2005) är orsaken till det snabba fäste som rashygienismen fick under 1930-talet Sveriges koloniala mentalitet.

Visserligen har inte Sverige, till skillnad mot exempelvis Tyskland eller Storbritannien, haft kolonier, men Sverige har enligt författarna ändå koloniala mentala strukturer. Förutom den faktiska ockupationen av andra territorier har kolonialismen handlat om en ideologi som rättfärdigade kolonisering genom att systematiskt konstruera de koloniserade folken som ”den andre”. Som ett led i detta rättfärdigande rangordnades mänskligheten i olika raser och människornas olika värde fastställdes först utifrån teologiska resonemang och senare på basis av vetenskapliga kriterier. Dessa idéer godtogs av de flesta, delvis eftersom den framställdes som en vetenskaplig sanning som var svår att ifrågasätta, men också för att de passade in i en väl etablerad tankestruktur.

En förklaring till rashygienismens utbredning kan hänvisas till Sveriges behov av att definiera sig i förhållande till andra nationer under folkhemmets konstruktion (de los Reyes, Molina &

Mulinari, 2005, s. 18-19). Folkhemsbyggandet utgick från en rashygienism som förespråkade den nationella överlägsenheten. De ideologiska grunderna som än i dag separerar ”svenskar”

och ”invandrare” fanns förankrade i folkhemstanken (Molina, 2005, s. 100). Det moderna samhället krävde medborgarnas inordning i en samhällsmodell med tydliga elitistiska och exkluderande inslag. Anpassningen till folkhemsidealet gjorde det nödvändigt att definiera och ta itu med de avvikande. Arbetarna vid sekelskiftet 1800-1900, ”tattarna” ända långt in på 1940-talet och ”zigenarna” identifierades som särskilda problem, eftersom de inte ville inordna sig i folkhemmet och dess samhällsordning. Förklaringen till dessa gruppers marginalisering söktes inte i samhällets exkluderande inställning till dem utan i deras genetiska bristfällighet och rasmässiga underlägsenhet. Den rasistiska ideologin som rättfärdigade kolonialiseringen i världen med vetenskapliga argument välkomnades av många i Sverige, där den ”rena ariska rasen” var geografiskt placerad av rashygienisterna (los Reyes, Molina & Mulinari, 2005).

Det är enligt de ovan nämnda författarna dessa idéströmmar som ligger bakom den kulturrasism som i dag finns i Sverige. Det politiska läget i dag har inte med legitimering av nationalstaten Sverige att göra utan snarare med att finna det specifikt svenska i den europeiska gemenskapen. I den kontexten fyller invandrade personer, särskilt de från utomeuropeiska länder, samma funktion som arbetarklassen, romerna och funktionshindrade gjorde tidigare. Sökandet efter en svensk identitet tyder på att indelningen av befolkningen i dag inte bygger på rasmässiga skillnader i biologisk mening, utan nu är det kulturen som dominerar retoriken (de los Reyes, Molina & Mulinari, 2005, s. 18-19). Mycket av den forskning om medias konstruktioner av ”invandrare” som vi har tagit del av utgår från detta

postkoloniala perspektiv (Bredström, 2005, Brune, 2005, Brune, 2004, Ramberg & Pripp, 2002).

Från krigsslutet gick invandrarpolitiken in i en ny fas av liberalisering. Man strävade efter att återgå till principen om det fria folkutbytet, men grundläggande kontrollmedel som pass, uppehålls- och arbetstillstånd försvann inte helt. Undan för undan minskades dock de länder som omfattades av viseringskraven och för nordiska medborgare avskaffades kraven på pass, uppehålls- och arbetstillstånd i mitten av femtiotalet. För utomnordiska medborgare bestod passkyldigheten, men kraven på uppehålls- och arbetstillstånd gavs en generös praxis.

Utlänningar kunde fritt resa hit som turister och söka anställning. De som lyckades bli anställda beviljades i allmänhet tillstånd att bosätta sig här tillsammans med sina familjer.

År 1967 trädde en regel i kraft som innebar att utomnordiska medborgare måste ha uppehålls- och arbetstillstånd beviljade före inresa till Sverige samt att sådana tillstånd skulle ges först efter en arbetsmarknadsprövning. Detta på grund av den svaga ekonomiska utvecklingen och den svenska industrins brist på behov av arbetskraft. Sedan mitten av 1970-talet har det avsevärt försvårats för utomnordisk arbetskraft att komma till Sverige.

I ett annat avseende har det dock skett en fortsatt liberalisering av den svenska invandrarpolitiken, nämligen när det gäller flyktingarna. De har oberoende av arbetsmarknadsläget fått komma hit och har inte behövt ha uppehållstillstånd och arbetstillstånd före inresan ( Lundh & Ohlsson, 1999, s. 12 ff.). I mitten av 1970-talet tilltog flyktinginvandringen från Latinamerika och mot slutet av 1980-talet ökade invandringen av flyktingar och anhöriga från Mellersta Östern och Afrika (a.a, s. 26).

Man kan utifrån typen av invandring och den geografiska fördelningen dela in efterkrigstidens immigration i två faser. Från krigsslutet till början av 1970-talet dominerades arbetskraftsinvandringen och därefter har inslagen av flykting och anknytningsinvandring kommit att spela en allt större roll. Arbetskraftsinvandringen kom huvudsakligen från Norden, men under 1950-talet kom dessutom arbetskraft från Tyskland, Österrike och Italien och under 1960-talet från Jugoslavien och Grekland. Mot slutet av 1960-talet ändrades invandringspolitiken och den utomnordiska arbetskraften upphörde. Istället har från början av 1970-talet invandringen av flyktingar, huvudsakligen från tredje världen och Östeuropa ökat (a.a, s. 27).

Medias inträde på scenen

Det är under denna period, det vill säga någon gång under första halvan av 1970-talet, som begreppet ”invandrar -” blir etablerat i medierna (Brune, 2004, s. 213 ff). Vid mitten av 1970- talet används ”invandrar-” begreppet som beteckning på de flesta fenomen som på något sätt går att relatera till personer som är födda utanför landets gränser. Men det är inte säkert att begreppet invandrare med alla dess avledningar fungerade som stereotyper i nyhetstexter vid denna tid. Snarare tycks några av texterna från den tiden ägna sig åt ett grundarbete i att definiera och utreda ”invandrarkvinnan” och ”invandrarflickan”. De verkar vara i färd med att konstruera prototyper (Brune, 2005, s. 150). ”Invandrarkvinnorna” framställs som ett kollektiv och dess mest framträdande egenskap är isolering. Empiriskt sett återfinns de drag hos ”invandrarkvinnan” som texterna lyfter fram bara hos en mycket liten del av invandrade kvinnor vid denna tid enligt Statistiska Centralbyrån 1977. Den typiska invandrarkvinnan är inte representant för de 335 000 invandrade kvinnor som 1975 lever i Sverige, understryker Brune. Hon är mer som ett koncentrat av brister; hon kan inte och hon vet inte och hon och hennes barn har psykiska problem. Ylva Brune skriver att de svenska nyhetsmediernas

invandrare har och har haft ett slags bruksvärde, åtminstone i den meningen att nyhetshistorier om ”dem” kan tjäna som språngbräda för en rad formuleringar kring vilka ”vi” är och vill vara. ”De” används som redskap för fostran till en nationell gemenskap – en gemenskap som

”de” samtidigt helt eller delvis försätts utanför (Brune, 2005, s. 150).

Enligt Ylva Brune präglas nyhetsmediernas begynnande fixering av invandraren vid mitten av 1970-talet av en ”vetenskaplig” ansats, som automatiskt gör de studerade och beskrivna människorna till underordnade objekt. Av hur man skriver framgår att invandrade män, kvinnor och ungdomar inte ingår i den tilltänkta läsekretsen; i det ”vi” som analyserar och oroas av brister. Själva det sättet att se på invandraren som läsaren inbjuds att dela, skapar en position som inte bara är överlägsen, utan också saklig, vetenskaplig och helt enkelt normal (Brune, 2005, s. 163).

Det var också ungefär under denna tid som massmedia började intressera sig för kombinationen invandrare och brott. Debatten om invandrares brottslighet i Sverige inleddes med att den vänsterradikala Pockettidningen R 1978 gav ut ett nummer om invandrare. (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s.70) Där kunde man läsa att utländska medborgare var överrepresenterade bland lagförda (med lagförd avses att en person har dömts av domstol, erhållit strafföreläggande av åklagare eller ordningsbot av polisen eller meddelats åtalsunderlåtelse) brott. Syftet med artikeln var att belysa invandrares sämre levnadsförhållanden. Det påpekades också att överrepresentationen var begränsad, att den till viss del antagligen kunde förklaras av sociodemografiska skillnader, och att svenskarna själva stod för största delen brott i landet.

Artikeln fick motsatt effekt. Uppgifterna slogs upp stort i medierna. Siffror om utländska medborgares brottslighet hade årligen publicerats av Statistiska centralbyrån och även forskningsrapporter hade tidigare lyft fram detta faktum (Sveri, 1973, s. 279ff). Varför hade då denna information inte hamnat på löpsedlarna tidigare?

En förklaring till mediernas tidigare ointresse var det rådande samhällsklimatet, menar von Hofer, Sarnecki och Tham (1998). Sveriges ekonomi var stark och expanderande, liberala idéer och viss tolerans mot avvikelse och normöverträdande låg i tiden. Som nämnts tidigare importerades arbetskraft under 1960-talet för att ge ytterligare skjuts framåt för Sveriges ekonomi. Eventuella problem med invandringen sköts åt sidan. De negativa attityder som trots allt förekom mot invandrare bemöttes av myndigheter och media (Wadensjö, 1973, s. 49, Sveri, 1973, s. 284). Invandrarverket gick ut i en annonskampanj i pressen och påpekade att invandrare inte begick mer brott än svenskarna (Hedebro, 1977, s. 17 ff.). Detta påstående var alltså inte korrekt enligt rättsstatistiken, men passade väl in i den offentliga debatten som under denna tid utmärktes av ett visst tabu mot frågan om invandrares brottslighet (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 71)

Pockettidningen R:s nummer om invandrare blev startskottet som gjorde utlänningars brottslighet till ett legitimt ämne i den offentliga debatten, och media svängde nu till den motsatta extremen (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 71). Journalister skildrade brott bland utlänningar med tydlig överdrift och medierna började frångå sin princip att inte publicera namn och bild av misstänkta då det gällde utlänningar. Massmedia var också ledande i att framställa kopplingen mellan narkotikabrott och utlänningar (Tham, 1995, s. 113 ff.).

Uppkomsten av en debatt om en liten grupp lagöverträdare som hävdades stå för en majoritet av vålds- och egendomsbrotten och fokus på så kallade ”värstingar”, var alla delar av en förklaring av brottsligheten som lyfte fram särskilda grupper med identifierbara individegenskaper, enligt von Hofer, Sarnecki och Tham. Bilden av både lagöverträdaren och brottslingen som ”främmande” i förhållande till svensken och det svenska samhället hade framgångsrikt återupprättats (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 70-72).

Från slutet av 1980-talet medförde också flyktingsituationen i landet att det politiska motståndet mot invandring ökade (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 92). Den rådande lågkonjunkturen har tillsammans med den enorma flyktingströmmen från det forna Jugoslavien skapat en mycket svår situation för flyktingmottagandet, menar författarna ovan.

(Antalet asylsökande ökade mycket kraftigt från mitten av 1980-talet. 1992 nåddes en toppnotering på 84 000 asylsökande, varav närmare 70 000 kom från det före detta Jugoslavien). Extremistiska, invandrarfientliga sekter har kunnat agitera och angripa invandrare och opinionen har utvecklats i riktning mot en mer restriktiv flyktingpolitik (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 92-93).

Sedan sommaren 1993 har antalet asylsökande åter stabiliserats på ungefär samma nivå som rådde före Jugoslavienkonflikten (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 94). År 2003 låg enligt migrationsverket antal asylsökande på 31 000 för att under 2004 ha sjunkit till 23 000.

Andelen asylsökande som får tillstånd att stanna i första instans har sjunkit från 21 procent 2002 till 10 procent 2001. (www.migrationsverket.se, Migrationsverkets årsredovisning 2004, s. 10).

Om journalisterna på 1970-talet var upptagna med att skildra invandrarkvinnan som ett kollektiv, har medierna de senaste åren fokuserat på sexualitet och förhållandet mellan könen när det gäller invandrarkillar och invandrartjejer. Patriarkalt förtryck och sexualiserat våld har dominerat (Brune, 2005, s. 165). Invandrarmannen som i nyhetstexterna vid mitten av 1970- talet fanns med som en skuggfigur någonstans i bakgrunden har nu lyfts fram och problematiserats och pojkarna beskrivs i sammanhang som gängbildning, machostil, förakt för svenska tjejer och revanschistisk kriminalitet (Brune, 2005, s. 165-166).

Ett otal mediehändelser där (invandrade) flickor/kvinnor blivit utsatta för grovt våld av manliga familjemedlemmar har sedan slutet av 1990-talet omskrivits i massmedia.

Medierapporteringen har kretsat kring begrepp som ”den muslimska koden” eller ”mord för hederns skull” och har slagits upp stort i tidningarna. Ett exempel på detta är händelsen 1997 då en 22-årig flicka blev knivhuggen och svårt skadad av sin bror utanför en restaurang i Stockholm. Familjen kom ursprungligen från Turkiet (Brune, 2005, s. 166, Brune, 2004, s.

259 ff.) .

Enligt Ylva Brune framställs invandrarmän eller muslimska män i dessa sammanhang i olika, delvis skilda, delvis kompletterande stereotyper. Antingen styrs han av sin religion (islam), som uppmanar honom till våld mot kvinnor. Eller styrs han av den ”hederskultur som finns i Medelhavsområdet” (Brune, 2005, s. 175). Båda dessa två stereotyper innebär att mannen styrs av krafter utanför honom själv och att han i desperation misshandlar kvinnor som vill frigöra sig från hans kontroll (a.a.). Den kompletterande stereotypen är att det i stället är den maktlöshet och prestigeförlust som männen upplever i Sverige som är den viktigaste orsaken till deras våldsamma kontrollbehov. När deras hustrur och döttrar lockas av nya fri- och rättigheter blir våld till slut männens enda möjlighet att hävda sig. Invandrarmannen är isolerad, determinerad och utan integritet medan hans kvinna däremot är på väg att bryta upp,

utbilda sig och delta i arbetslivet. Hon vill bli som ”vi”; eftersom hon enligt tidningarnas texter tjänar på det (Brune, 2005, s. 175-176).

Mäns desperation inför kvinnors frigörelse används ofta som generell förklaring till manligt våld, vilken etnicitet mannen än må ha (Brune, 2005, s. 179). Men det finns ett viktigt drag i stereotypen invandrarman som skapar en stark kontrast till svenska män. En främmande kulturstyrdhet och fanatisk korantrohet eller en kulturkrock i mötet med det svenska samhället är förklaringar som blir svåra att tillämpa på inhemska män. Enligt Ylva Brune putsar massmedia på bilden av den svenska kulturen som jämställd och bidrar på så sätt till att den bibehålls. Illusionen förstärks av att svenskfödda mäns våld mot kvinnor bara i undantagsfall, och då på en abstrakt nivå, är föremål för nyhetsmediernas uppmärksamhet (Brune, 2005, s.

179-180).

Ett annat exempel där invandrarmän/invandrarkillar skildrats på liknande sätt är den omskrivna ”Rissne våldtäkten” i slutet av januari 2000. En ung tjej blev sexuellt utnyttjad av en grupp unga män och händelsen blev startskottet på en intensiv debatt kring invandrarkillar/män och kvinnosyn (Bredström, 2005, s. 182, Brune, 2004, s. 293 ff.). De första dagarna, innan pojkarnas etniska tillhörighet var känd för allmänheten, hänvisades det främst till en psykologisk diskurs. Efter knappt en vecka meddelade kammaråklagaren att

”alla har invandrarbakgrund” och därefter tog argumenten till orsaken en annan riktning.

Massmedia hänvisade till exempel till den etniska tillhörigheten och lade skulden på pojkarnas ”kulturella arv” eller föräldrarnas oförmåga att hjälpa den unge att integreras i samhället. Bredström (2005, s. 197) hänvisar till Irene Molina och Paulina de los Reyes som hävdar att det bara är sexuella brott och våldsbrott begångna av män med invandrarbakgrund som är kulturbestämda medan samma gärningar alltid ges en psykologisk eller social förklaring om de begås av svenska män.

Bilden som här beskrivs av unga män med invandrarbakgrund menar Bredström i allra högsta grad är kulturaliserad. Kultur presenteras här som ett statiskt, essentiellt fenomen, som ett

”arv” eller ”bagage” människan bär med sig. Diskursivt upprätthålls bilden genom att experter eller ”informanter” styrker journalisternas påståenden. Det ger ökad legitimitet åt resonemangen (Bredström, 2005, s. 188).

Även de områden där den stereotypa ”invandraren” bor skildras på ett sätt som matchar dess invånare. Ett exempel på detta är Fittja, ett bostadsområde i norra Botkyrka med knappt 7000 invånare. Fittja är omskrivet av media som ett marginaliserat samhälle, ett ”problemtyngt miljonprogramsområde” som få människor aktivt skulle välja att bosätta sig i (Ramberg &

Pripp, 2002, s. 7).

Enligt undersökningar som etnologen Oscar Pripp gjort i Fittja under de senaste två decennierna och enligt studier han gjort av de rikstäckande dagstidningarnas rapportering från området mellan åren 1998 och 2000 förekommer Fittja flitigt som ett slags symboliskt nationellt exempel när otrygghet och utsatthet i boendet behandlas. Kriminalitet kopplas till invandrare och sociala problem (Ramberg & Pripp, 2002, s. 42).

Skildringarna till trots kände Fittjaborna inte igen sig i medias beskrivningar av en utbredd otrygghet och rotlöshet, varken när Pripp frågade dem i en boendeundersökning från slutet av 1980-talet eller då sociologen Hassan Hosseini-Kaladjahi frågade ett decennium senare. I Hosseini-Kaladjahis undersökning (refererad till i Ramberg & Pripp, 2002) hamnade otrygghet näst längst ner på listan över upplevda problem, när 1000 personer i Fittja tillfrågades. Där konstaterades att invånarna i Fittja såg en stor skillnad mellan vardagslivet

och de bilder som massmedia förmedlade till omvärlden (Ramberg & Pripp, 2002, s. 45).

Pripps studier av hur miljonprogrammets förorter skildras av massmedia stämmer också väl överens med en studie av regionala mediers bild av samma områden från 2001 (Nord &

Nygren, 2002, s. 149).

Journalisten och författaren Lasse Sandström hittar liknande beskrivningar av hur Rosengård i Malmö skildras av massmedia. När det skrivs om invandrare är det nästan uteslutande om problem som kriminalitet, ungdomsvåld eller patriarkala hederskulturer. Det finns, enligt Sandström (2005, s. 18) många forskningsrapporter som vittnar om följderna av att ständigt och jämt beskrivas i negativa termer. Det skapar otrygghet, svårigheter med identifikationen, främlingskap, social oro och en utanförkänsla som är katastrofal för integrationen. Massmedia förstärker de fördomar och de attityder som finns i vårt samhälle, snarare än att verka som katalysatorer och verka för utveckling och förändring i samhället. En av de grupper som verkar drabbas hårdast är invandrare (a.a.)

Historiskt sett har massmedias skildring av förorten förändrats, precis som bilden av invandraren. I de tidiga mediaskildringarna av miljonprogrammen förmedlades bilden av skräpiga och ”permanent ofärdiga bostadsområden” (Ericson, U. Molina I. & Ristilammi, P- M., 2002, s. 15ff) Först i slutet av 1970-talet började massmedia skildra dessa bostadsområden i samband med termer som ”kriminalitet och sociala problem” (a.a.).

Schablonbilderna av förorten har sedan dess effektivt präglats i medierna och blivit gemensamma referensramar i vårt kollektiva samhälleliga medvetande. Åtminstone för de som inte bor där (Nord & Nygren, 2002, s. 127).

Sammanfattning

Invandringspolitikens inriktning har förändrats flera gånger sedan mitten av 1800-talet. Fram till 1917 kan invandrarpolitiken karaktäriseras som liberal och därefter tillämpade Sverige en mer restriktiv invandringspolitik (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 11). Bland annat var ekonomiska svårigheter och rasskäl anledningar till varför invandringen reglerades (a. a. s.

26). Enligt Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2005) är orsaken till det snabba fäste som rashygienismen fick under 1930-talet Sveriges koloniala mentalitet.

Visserligen har inte Sverige haft kolonier, men Sverige har enligt författarna ändå koloniala mentala strukturer.

Från krigsslutet gick invandringspolitiken in i en ny fas av liberalisering för att under 1960- talet bli mer restriktiv igen. Sedan mitten av 1970-talet har det avsevärt försvårats för utomnordisk arbetskraft att komma till Sverige.

Man kan utifrån typen av invandring och den geografiska fördelningen dela in efterkrigstidens immigration i två faser. Från krigsslutet till början av 1970-talet dominerades arbetskraftsinvandringen och därefter har inslagen av flykting och anknytningsinvandring kommit att spela en allt större roll (a.a, s.27).Det är under denna period, det vill säga någon gång under första halvan av 1970-talet, som begreppet ”invandrar -” blir etablerat i medierna (Brune, 2004, s. 213 ff). Enligt Ylva Brune präglas nyhetsmediernas begynnande fixering av invandraren vid mitten av 1970-talet av en ”vetenskaplig” ansats, som automatiskt gör de studerade och beskrivna människorna till underordnade objekt (Brune, 2005, s. 163). Det var också ungefär under denna tid som massmedia började intressera sig för kombinationen invandrare och brott (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s.70). Detta hade inte förekommit tidigare och en förklaring till mediernas tidigare ointresse var det rådande samhällsklimatet, menar von Hofer, Sarnecki och Tham. Media svängde nu till den motsatta extremen (von Hofer, Sarnecki & Tham, 1998, s. 71). Från slutet av 1980-talet medförde flyktingsituationen

i landet med ökat antal asylsökande att det politiska motståndet mot invandring ökade (Lundh

& Ohlsson, 1999, s. 92) för att sommaren 1993 åter stabiliseras (von Hofer, Sarnecki &

Tham, 1998, s. 94). År 2003 låg enligt migrationsverket antal asylsökande på 31 000 för att under 2004 ha sjunkit till 23 000. (www.migrationsverket.se, Migrationsverkets årsredovisning 2004, s. 10).

De senaste åren har medierna fokuserat på sexualitet och förhållandet mellan könen när det gäller invandrarkillar och invandrartjejer. Patriarkalt förtryck och sexualiserat våld har dominerat (Brune, 2005, s. 165). Ett otal mediehändelser där (invandrade) flickor/kvinnor blivit utsatta för grovt våld av manliga familjemedlemmar har sedan slutet av 1990-talet omskrivits i massmedia. Medierapporteringen har kretsat kring begrepp som ”den muslimska koden” eller ”mord för hederns skull” och har slagits upp stort i tidningarna (Brune, 2005, s.

179). Bredström (2005, s. 197) hänvisar till Irene Molina och Paulina de los Reyes som hävdar att det bara är sexuella brott och våldsbrott begångna av män med invandrarbakgrund som är kulturbestämda medan samma gärningar alltid ges en psykologisk eller social förklaring om de begås av svenska män.

Även de områden där den stereotypa ”invandraren” bor skildras på ett sätt som matchar dess invånare (Ramberg & Pripp, 2002, s. 7). Undersökningar som Oscar Pripp gjort i Fittja i Stockholm och journalisten Lasse Sandström gjort i Rosengård i Malmö visar att förorterna och invandrarna som bor där beskrivs nästan uteslutande i samband med problem som kriminalitet, ungdomsvåld eller patriarkala hederskulturer (Ramberg & Pripp, 2002, s. 42, Sandberg, 2005, s. 18).

Teoretisk översikt

Studiens syfte är, som tidigare nämnts, att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheter skildrar unga killar med invandrarbakgrund. Detta görs med hjälp av två teorier, teorin om sociala representationer samt postkolonial teori och begreppet stereotyp. Ur den senare har vi främst fokuserat på ”Orientalismen”, såsom Edward Said beskriver den (Said, 1978). Vi har också använt oss av begreppet stereotyp. En stereotyp kan sägas vara en social representation (Hinton, 2003, s.174).

Människan är en social varelse och hennes föreställningar och tankar om världen skapas i samvaro och kommunikation med andra människor. Denna process är ständigt pågående och skapar hos oss representationer av olika slag som vi sedan sorterar och fyller med olika symboler. Sociala representationer kan sägas vara grunden till den sociala kommunikationen mellan människor i en samhällsgrupp, eftersom individer inom samma grupp tenderar att betrakta människor, händelser eller fenomen på liknande sätt, utifrån samma representationer.

Teorin om sociala representationer hjälper oss att se hur detta kan gå till.

Föreställningar om världen och sociala fenomen är något som skapas i samverkan med andra människor och offentliga aktörer som till exempel massmedia. Teorin om sociala representationer svarar dock inte så vitt vi kan se på frågan om varför vi ser på människor från andra delar av världen som hot eller som mindre värda istället för att se dem som en tillgång?

Vid genomgång av tidigare forskning upptäcktes att ett perspektiv som ofta används för att förklara detta är den postkoloniala teorin. Begreppet ”Vi – och Dem” samt en del andra tankar från postkolonial teori/orientalismen har visat sig fruktbara även i denna studie som ett komplement till teorin om sociala representationer.

Teorin om sociala representationer

Upphovsmannen till denna teori är fransmannen Serge Moscovici och hans avhandling ”La psychanalyse, son image et son public” som han lade fram vid Sorbonne universitet 1961.

Teorin tar sitt avstamp i att människan i interaktion med andra människor formar det som vi kallar ”common sense”, eller vardagskunskap, grundade i föreställningar om saker och skeenden i vår omvärld (Chaib & Orfali, 1996, s.15).

Moscovici hämtade inspiration från Durkheim som formade liknade antaganden om det som han kallade ”kollektiva representationer” redan på slutet av 1800-talet. Durkheim tolkade dessa representationer som att det är dessa som håller ett samhälle samman. Människans kollektiva uppfattning om saker så som sjukdomar, fara eller demokrati etc. bidrar till att upprätthålla och förstärka de sociala banden i ett samhälle, hålla det samman. Moscovici, som trots att han var inspirerad av Durkheim och dennes tankegångar, formulerade en något annorlunda teori. Hans teori är mer dynamisk (Rose, m.fl., 1994, s. 152) och mer kopplad till den sociala process som representationerna formas i. Massmediala kommunikationsnätverk, så som dagstidningar eller television, medverkar vid uppkomsten av representationer genom social påverkan och manipulation. Representationerna ger upphov till system och egenhändigt skapade teorier om verkligheten som gestaltas i både ord och bilder. Ord och bilder som laddas med olika betydelser (Jodelet, 1996, s. 31).

Moscovici betonar kommunikationens roll för skapandet av de sociala representationerna.

Kommunikationen, menar Moscovici, spelar en grundläggande roll för hur vi människor skapar en värld som är präglad av samtycke (Jodelet, 1996, s. 42). Han undersöker kommunikationens inverkan på skapandet av de sociala representationerna. Massmedia är med och upprätthåller, sprider och underhåller vårt beteende: opinioner, attityder och stereotyper. Dessa opinioner, attityder och stereotyper är påverkade av representationerna som i sin tur är påverkade av och skapade genom kommunikationen (Jodelet, 1996, s. 43).

Kommunikationen är ett språkmedium och språket i sig självt bär på representationer. Dessa representationer påverkar oss alla i det dagliga, utan att vi egentligen reflekterar över dem.

“Social representations exist both in culture and in people’s minds. They could not exist without being collectively realised. They are rooted in social life.”(Rose, m.fl., 1994, s. 152)

Moscovici lyfter även fram minnet som en viktig bit i de sociala representationerna. Utan det mänskliga minnet skulle dessa representationer vara en omöjlighet (Jodelet, 1996, s 52).

Inom denna teori används två grundläggande begrepp: objektifiering och förankring (Chaib &

Orfali, 1996, s.20). Dessa två är grundläggande för att förstå hur sociala representationer bildas. Genom objektifiering gör människan något som är svårt att förstå mer lättförståeligt och mer konkret. Objektifieringen hjälper oss att göra det abstrakta verkligt (Purkhardt, 1993, s. 15) Ett exempel på detta är hur vi skapar objekt genom språket. Vi omvandlar verb, adverb och adjektiv till substantiv och omvandlar dem från koncept till objekt (Purkhardt, 1993, s.

15). Dessa substantiv återger inte enbart utan skapar också föreställningar och ger dem mening (Purkhardt, 1993, s. 15). Ett exempel på detta är verbet “att vandra (in)”. Omvandlat till substantiv blir det “invandrare” vilket fylls med betydligt fler innebörder och föreställningar än det ursprungliga verbet.

Förankringen innebär att människan gör något okänt mer känt genom att sortera in det i en redan känd kontext. Förankring innehåller två viktiga delar: klassificering och namngivning (Purkhardt,. 1993, s. 13). De objekt som inte har någon kategori eller något namn, även om vi

har en medvetenhet om dem, är inte användbara för oss. De måste klassificeras och namnges innan vi kan använda dem, och vi måste förankra dem i en redan känd kontext (Purkhardt, 1993, s. 13). Ett exempel på detta är hur människor tenderat att sortera in invandrade personer, personer som inte liknar dem själva, i kategorin “Främlingar”, för att göra det okända mer familjärt. Det som jag inte känner igen, eller vet något om, är okänt, och för att klara av detta okända formulerar jag en föreställning, “de okända, främlingen” att kategorisera in det i.

Enkelt förklarat använder människan de sociala representationerna för att skapa ordning.

Sociala representationer är de socialt delade övertygelserna, våra idéer och värderingar som inkluderar våra antaganden och våra kulturella ideologier. Våra sociala representationer hjälper oss att göra världen begriplig (Myers, 1999, s.11). I vår studie hjälper teorin om sociala representationer oss att urskilja de föreställningar som verkar vara socialt delade om unga killar med invandrarbakgrund.

Postkolonial teori och Orientalism

I ett tidigare avsnitt, ”Invandringen till Sverige ur ett historiskt perspektiv”, beskrivs Sveriges koloniala mentalitet. Författarna Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2005) menar att trots att Sverige inte, till skillnad mot en del andra europeiska länder, haft kolonier, har vi ändå koloniala mentala strukturer. Kolonialismen likställs med en ideologi vilken systematiskt har konstruerat de koloniserade folken som ”de Andra”

Konstruktionen av de Andra i den koloniala ideologin var i många avseenden central för att legitimera att kolonialmakterna kontrollerade och dominerade kolonierna. Genom att beskriva de Andra som Europas motbild, till exempel som djur, ociviliserade eller barbarer, kunde kolonialmakterna legitimera att dessa människor och deras land exploaterades och plundrades (www.sverigemotrasism.nu, e).

Enligt professor Edvard Said (Said, 1978) har människan alltid haft behov av att dela upp världen i regioner som genom verkliga eller inbillade egenskaper skiljer sig från varandra.

Skiljelinjen mellan Öst och Väst har växt fram under århundraden, dels genom ett oändligt antal upptäcktsresor, och dels genom handelskontakter och krig. Sedan mitten av sjuttonhundratalet växte en systematisk kunskap om Orienten fram i Europa, man hade vid denna tid ett utbrett intresse för det främmande och ovanliga. Till detta kan adderas en avsevärd mängd litteratur av romanförfattare, poeter, översättare och resenärer. Allt detta har bidragit till att skapa Orienten och Orientalen som irrationell, fördärvad, barnslig och annorlunda vilket gör oss européer till rationella, dygdiga, mogna och normala (Said, 1978, s.

112).

Said menar att tanken om Orienten skapades som ett slags omvänd spegelbild av Väst (eller Occidenten). Bilden av Orienten har konstruerats av Väst och bidragit till Europas definition eller självbild genom att vara dess motbild, motsatta personlighet, ja allt som ”vi” inte är (Said, 1978, s. 64). Enligt Said ligger Orientalismen nära det Denys Hay har kallat ”idén om Europa”. Detta är ett kollektivt begrepp som identifierar ”oss” som européer gentemot ”dem”

som icke-européer. Enligt detta sätt att se på världen är den europeiska kulturen hegemonistisk, det vill säga den europeiska identiteten är överlägsen alla icke-europeiska folk och kulturer (a.a. s. 71).

Utifrån detta perspektiv kan man även se på meningsskapandet kring invandring och

”invandraren” i dagens Sverige. Denna form av gränsdragning mellan "vi" och "dem" gör att

"svenskar" och "invandrare" framställs som oförenliga och motsatta grupper. Invandrare, och särskilt då invandrargrupper från så kallade ickevästerländska länder, antas vanemässigt ha t.ex. en annan kultur, ett annat tankesystem, andra sociala koder, andra könsroller och liknande (www.sverigemotrasism.nu, e). Eftersom massmedia är en stor aktör i detta meningsskapande har vi valt att använda oss av ”Vi och Dem” begreppet samt en del andra tankar ur Postkolonial teori/orientalismen i vår analys av textmaterialet.

Stereotyp

Begreppet stereotyp innebär att en grupp med människor (exempelvis invandrare) tillskrivs en uppsättning gemensamma egenskaper. En stereotyp kan sägas vara en social representation (Hinton, 2003, s.174). En stereotyp har tre viktiga komponenter. Genom att särskilja människor på urval av olika egenskaper, exempelvis genom ålder eller kön, delas människor in i olika grupper. Dessa grupper tillskrivs sedan ytterligare egenskaper, exempelvis att rödhåriga är temperamentsfulla, eller att zigenare stjäl. Dessa egenskaper är oftast individbaserade (Hinton, 2003, s.11ff). När det sedan är konstaterat att en person har en egenskap som kopplats till en viss grupp, tillskrivs den personen den stereotypa egenskapen.

Stereotypen reducerar, simplifierar och överdriver personer eller grupper till en enkel, fixerad bild, exempelvis att tyskar är disciplinerade.

I denna uppsats kommer stereotypen användas som arbetsinstrument, för att kunna identifiera öreställningar och bilder i det material som kommer analyseras.

f

Metod

I detta kapitel beskrivs hur artiklarna har samlats in, vilket urval som gjordes under insamlingen och vilka avvägningar som gjorts. Vidare kommer att beskrivas hur materialet har bearbetats och analyserats och begreppen validitet, reliabilitet och generaliserbarhet kommer att diskuteras. Slutligen kommer ett resonemang att föras kring de problem som uppstått under arbetets gång.

Val av undersökningsmetod

Vi har valt att göra en kvalitativ textanalys av tidningsartiklar i tidningen Dagens Nyheter. Vi har använt oss av Ad Hoc metod (Kvale, 1997, s. 184ff) för att skapa mening i materialet. Det innebär att vi blandat olika metoder under analysarbetet. En av dessa metoder är diskursanalysen som ställer språket i fokus vid studier av olika samhällsfenomen. Språket återger inte en enhetlig bild av verkligheten utan bidrar snarare till att forma den (Bergström

& Boréus, 2005, s. 305). Denna analysmetod stämmer väl in på det som ska studeras eftersom studiens syfte är att beskriva och förstå hur tidningen Dagens Nyheters skrivna språk skildrar unga killar med invandrarbakgrund. En företrädare inom denna analysmetod är Norman Fairclough. Han har utformat en kritisk diskursanalys (CDA) som lyfter fram att diskursen inte bara konstruerar sociala identiteter, utan även bidrar till att de befintliga sociala relationerna vidmaktshålls (Bergström & Boréus, 2005, s. 321). Enligt detta synsätt bidrar diskursen även till att upprätthålla rådande maktstrukturer (a.a., s. 321). Forskaren som använder sig av diskursanalysen utgår ifrån att språket är med och formar människors tankar och föreställningar om vad som är samhälleligt acceptabelt. Vad är normalt i just detta samhälle, vilka kan tänkas tjäna på att gränser dras på just detta sätt? (Esaiason, 2003, s.235).

Texten används som ett hjälpmedel att upptäcka hur förhållanden inom samhällslivet kan se ut och forskaren kan med hjälp av diskursanalysen studera fenomen i ett vidare sammanhang.

Vi har inspirerats av begreppshistoria, en inriktning inom textanalys som lyfter fram språket som historiskt fenomen. Begrepp är inte tidlösa eller oföränderliga, snarare tvärtom menar Jussi Kurunmäki (2005). Han lyfter fram draget av perspektivism inom begreppshistoria och menar att vi inte kan nå ett objektivt svar på våra frågor om vi inte sätter ett perspektiv på