Hälsa i svenska elithockeyligan:
Friskfaktorer av värde
Anna Englund Sara Grahn
Hälsopromotion, kandidat 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik
Förord
Psykisk hälsa är ett område med stor uppmärksamhet i dagens samhälle och anses idag vara ett centralt och växande folkhälsoproblem. Ett område där denna utveckling börjat få mer fokus är i elitidrotten. Allt högre krav ställs på elitidrottarna och förutsättningarna för hälsa kan också skilja sig en del mellan könen. Studier har visat att psykisk ohälsa är stort förekommande bland elitidrottare, men dessvärre saknas studier kring vilka faktorer som av idrottarna anses gynna deras hälsa i en annars krävande bransch. Vi har båda ett personligt intresse för ämnet. Dels genom egna erfarenheter av psykisk ohälsa och vikten av hälsofrämjande åtgärder, men även av elithockey och att vara en del av den kulturen. Vi vill därför med denna studie undersöka vilka friskfaktorer som av spelarna inom svensk elitishockey anses vara värdefulla för att bibehålla och/eller förbättra sin hälsa. Vi vill även undersöka hur ofta de tar del av dessa faktorer samt hur tillgången till olika hälsotjänster kan se ut i de två ligorna.
Det bör också nämnas att syftet med denna studie från början var ett annat än ovan angivet.
Det ursprungliga syftet var att undersöka prevalens av psykisk ohälsa och identifiera
värdefulla friskfaktorer för samma målgrupp som ovan, men efter avslag från etikgruppen vid
LTU fick syftet omvandlas till det aktuella. Denna process var utdragen och resulterade i en
viss fördröjning av arbetet varvid den aktuella undersökningen påbörjades så sent som i
mitten av kursen och innebar en väldigt snäv tidsplan.
Abstrakt
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vilka friskfaktorer som av spelarna inom
Svensk elitishockey upplevs som värdefulla för att bibehålla och/eller förbättra deras hälsa.
Syftet innefattade också hur ofta spelarna använder sig av dessa friskfaktorer samt hur tillgången till olika hälsotjänster kan se ut i de två ligorna. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie gjordes där en webbaserad enkät skickades ut till samtliga klubbar inom Svenska hockeyligan (SHL) och Svenska damhockeyligan (SDHL). Resultat: De flesta av de efterfrågade friskfaktorerna ansågs värdefulla för spelarna, där kost, sömn, återhämtning, social kontakt utanför och inom klubben var några av de som ansågs mest värdefulla för flest antal spelare. Många använde sig redan av dessa faktorer för den egna hälsan i dagsläget.
Tillgång till kompetent hälsoteam var också en av de viktigare friskfaktorerna, men där stora skillnader i tillgång mellan ligorna synliggjordes. Tydliga skillnader framkom även mellan ligorna i tillgång till olika specifika tjänster inom hälsa. Slutsats: Det finns en mängd olika friskfaktorer som är av värde för spelare inom den svenska hockeyligan. Klubbar och organisationer inom hockeyn bör prioritera ett mer hälsofrämjande arbete för att öka förutsättningarna för en mer hälsosam och jämlik miljö för aktiva spelare i sporten.
Nyckelord: Hälsa, friskfaktorer, elitidrott, ishockey
Aim: The aim of this study was to investigate which health factors are perceived by the
players in Swedish elite hockey as valuable in order to maintain and/or improve their health.
The purpose also included how often the players use these health factors as well as how the access to different health services might look in the different leagues. Method: A quantitative cross-sectional study was done where a web-based survey was sent out to all clubs within SHL (Swedish hockey league) and SDHL (Swedish women hockey league). Results: Most of the included health factors were considered valuable for the players, where diet, sleep, recovery, social contact outside and within the club were some of those considered most valuable for the largest number of players. Many players already used these factors for their own health today. Access to a competent health team was also one of the more important health factors, but where large differences in access between the leagues were made visible.
Clear differences also emerged between the leagues in access to different specific services
within health. Conclusion: There are a number of different health factors that are of value to
players in the Swedish hockey league. Clubs and organizations in hockey should prioritize
more health-promoting work to increase the conditions for a healthier and more equal environment for active players in the sport.
Keywords: Health, health factors, elite sports, ice hockey
Innehållsförteckning
INTRODUKTION 6
Hälsa och hälsopromotion 6
Psykisk hälsa 7
Psykisk hälsa och idrott 8
Könsskillnader 11
Friskfaktorer 12
Rationale 16
SYFTE 17
METOD 18
Design 18
Deltagare 18
Datainsamling 19
Dataanalys 19
Etik 19
RESULTAT 21
Värdet av olika friskfaktorer 21
Frekvens av användning av olika friskfaktorer 23
Tillgång till hälsoteam och hälsotjänster inom klubben 25
RESULTATDISKUSSION 28
METODDISKUSSION 39
SLUTSATS 42
REFERENSER 43
BILAGOR 50
Bilaga 1: Informationsbrev till ansvariga i klubbarna 50
Bilaga 2: Informationsbrev till deltagare 52
Bilaga 3: Enkät 53
Bilaga 4: Tabeller med alla frågor och svar från enkäten 63
Introduktion
Hälsa och hälsopromotion
Hälsa beskrivs som “ett tillstånd av totalt fysiskt, mentalt och socialt välmående” där inte enbart avsaknaden av sjukdom betonas (WHO,1948). Kostenius och Lindqvist (2006) motsätter sig dock denna definition och säger att hälsa istället kan förstås som ett
“jämviktstillstånd av fysiskt, psykiskt, emotionellt, socialt och andligt välmående”. De menar att föregående definition visar ett perspektiv där hälsa och ohälsa ställs som en motprestation och därmed inte tar någon hänsyn till den realistiska synen på hälsan. Olika komponenter av ohälsa och hälsa kan finnas närvarande hos individer parallellt och bör ses tillsammans som en helhet med varandra. Individens ohälsa (exempelvis i form av sjukdom) kan balanseras upp och förmildras med hjälp av andra positiva aspekter av individens hälsa, som exempel hjälp från sin omgivning (Kostenius & Lindqvist, 2006). Hälsa ur ett holistiskt perspektiv innefattar ett eget synsätt där hälsa och ohälsa kan ses i samband med varandra, vilket måste tas i beaktande vid hälsofrämjande arbete (Jormfeldt, 2011). Hälsa bör inte ses som syftet för våra liv, utan som en resurs för välmående i vår vardag. Det är ett positivt koncept som baseras på och innefattar såväl fysisk förmåga som personliga och sociala resurser (WHO, 1986).
Hälsopromotion är ett begrepp som baseras på det salutogena synsättet, där fokus ligger på att främja hälsa genom olika resurser i sitt liv, snarare än att förebygga eller behandla sjukdom (Antonovsky, 1991). Istället för att arbeta för att undvika lidande och något ont, som det preventiva synsättets utgångspunkt, fokuserar istället hälsopromotion på strävan efter det som gör gott (Lindholm, 1997). Hälsopromotion beskrivs enligt WHO (1986) som processen i att möjliggöra individens ökade kontroll och förmåga att förbättra sin hälsa. Det grundar sig i en ökad kontroll över olika avgörande faktorer, som vidare påverkar individens hälsa, och innefattar därmed inte enbart individens egna förmågor utan även olika sociala, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar med koppling till samhälle och politik (WHO, 1998). Två begrepp som är av hög relevans i hälsopromotion är empowerment och health literacy.
Empowerment kan beskrivas som individens möjlighet, förmåga och tillit till att själv hantera
och påverka sitt välmående, sin hälsa och miljö (Chadiha et al., 2004). Med andra ord kan
empowerment kort beskrivas som individens egenkontroll över den egna hälsan. Insatser med
empowerment i grunden kan öka individens tilltro till att själv kunna ta kontroll över sitt liv,
och därmed även öka individens motivation och framgång (Chadiha et al., 2004). Health literacy innebär förmågan att kunna ta till sig och förstå information om hälsa genom att kunna granska och förstå hälsoinformation (Ringsberg et al., 2014). Det är ett begrepp ur ett hälsopromotivt perspektiv som kan bidra till en mer jämlik hälsa, med ökade kunskapsnivåer och kompetenser som kan göra att individer fattar mer hälsosamma beslut. Det är med andra ord starkt bundet till utbildning och lärande och är en viktig faktor för att ha en god hälsa (Ringsberg et al., 2014).
Psykisk hälsa
Psykisk hälsa kan definieras som grunden för välbefinnande, vår hälsa och vår funktionsförmåga, menar Folkhälsomyndigheten (2021b), och fungerar som ett paraplybegrepp innefattandes både positiva och negativa aspekter av hur vi uppfattar och fungerar i vår vardag. Det kan vara svårt att förstå begreppet psykisk hälsa, men en god sådan handlar om förmågan att kunna balansera våra olika känslor, förmågan att känna meningsfullhet och tillfredsställelse i livet, att kunna känna och uttrycka engagemang, att vår potential kan växa och uppfyllas, samt att ha goda och sunda relationer. Inkluderat i ett psykiskt välbefinnande finns också förmågan att känna lycka, lust och njutning. Dessa delar av vårt psykiska mående anses vara betydande för vår förmåga att kunna hantera olika svårigheter vi kan möta genom livet (Folkhälsomyndigheten, 2021b). En annan definition av psykisk hälsa är ett välbefinnande där varje individ inser sin potential och kan hantera normala påfrestningar i vardagen (WHO, 2013).
Under 2000-talet har psykisk ohälsa blivit ett viktigt begrepp inom den centrala hälsoutmaningen och bidragit väsentligt till den globala sjukdomsbördan (Siefken et al., 2019). Folkhälsomyndigheten (2021b) menar att psykisk ohälsa definieras av många olika tillstånd. Tillstånden kan omfattas av känslor som oro eller nedstämdhet till svåra psykiska tillstånd som depression, ångestsyndrom eller schizofreni (Folkhälsomyndigheten, 2021b).
Ibland kan det vara svårt att skilja psykiska besvär från vanligt känslomässigt beteende, dock är psykiska besvär mer ihållande än tillfälliga och övergående känslor, och påverkar individens funktionsförmåga att arbeta, studera eller att ha en relation (Folkhälsomyndigheten, 2021b).
En uppskattning år 2014 visade att 17,6% av världens befolkning led av någon form av
psykisk ohälsa i form av exempelvis depression, ångest och/eller narkotika- och
alkoholmissbruk (Steel et al., 2014). Folkhälsomyndighetens (2021a) senaste rapport för
Sverige visar att 7% av befolkningen i åldrarna 16-84 år lider av allvarlig psykisk påfrestning.
Den högsta andelen sågs i åldrarna 16-29, med en successiv minskning fram till den lägsta andelen i åldrarna 65-84 år. Att drabbas av psykisk ohälsa skapar ofta ett stort lidande för individen, men innebär också ofta höga ekonomiska kostnader för både individen och för samhället i stort (Folkhälsomyndigheten, 2019). Bland Sveriges invånare uppfattar de flesta sin hälsa dock som god eller mycket god, men kvinnor upplever sin hälsa vara sämre än vad män gör (Länsstyrelsen Norrbotten, u.å).
Vilken typ av arbete en individ har kan ha stor påverkan på den psykiska hälsan (Agosti et al., 2019). Hög stress och brist på återhämtningsmöjligheter på arbetsplatsen kan leda till långvarig psykisk ohälsa. Att upprätthålla och främja balans mellan arbetsliv och liv är en nyckelfråga för ett effektivt hälsofrämjande arbete på arbetsplatsen (Agosti et al., 2019). En modell som kan vara av betydelse för hälsa på arbetsplatsen är krav-kontroll-stödmodellen.
Karaksek och Theorell (1990), utvecklarna av modellen, förklarar att modellen synliggör förhållandena mellan de krav som ställs på individen, vilken kontroll (eller handlingsutrymme) individen har samt det sociala stöd som finns närvarande på arbetsplatsen.
En bra balans av hanterbara krav, möjligheter att kunna påverka arbetet och ett gott stöd anses ge de bästa förutsättningarna för ett hälsosamt och utvecklande arbete. Med höga krav och bristfälliga förutsättningar till kontroll och stöd kan individen istället bli stressad, och i värsta fall även drabbas av sjukdom (Karasek & Theorell, 1990).
Figur 1. Krav-kontroll-stödmodellen (Hämtad från Karasek & Theorell, 1990).
Psykisk hälsa och idrott
Fysisk aktivitet kan bidra med olika positiva effekter för det emotionella, psykologiska och
sociala välbefinnandet (Folkhälsomyndigheten, 2014). Personer som lider av psykisk ohälsa
inom idrott kan uppleva att symtom på ångest och depression mildras av fysisk aktivitet (Siefken et al., 2019). Fysisk aktivitet genom idrottsdeltagande i allmänheten är förknippat med förbättrade resultat för mental hälsa hos ungdomar. Dock kan idrotten vanligtvis ge andra stressfaktorer som kan förväntas påverka den mentala hälsan hos unga idrottare även negativt (Brenner et al., 2019).
Idag är det ett stort problem med den psykiska ohälsan bland nuvarande elitidrottare (Merz et al., 2020). Cirka 50% av alla elitidrottare uppskattas möta psykisk ohälsa någon gång under deras karriär, där de oftast drabbas i runt 19 års ålder (Åkesdotter et al., 2019). Elitidrottare drivs ofta av hög prestation, vilket kan vara en stor bidragande faktor till ohälsa (Reardon et al., 2019). Exempelvis ett enormt driv och en extrem vilja att vinna visar sig kunna påverka utvecklandet av depression bland elitidrottare (Doherty et al., 2016). Brenner et al. (2019) menar att en orsak till att personer inom idrotten lider av psykisk ohälsa ofta är att de har en hög strävan efter att nå en framgång som resulterar i ekonomisk ersättning och att bli en professionell idrottare, det vill säga att få en “idrottsstatus”. Ströhle (2019) menar att elitidrottare ofta ställs inför hårda och specifika krav för sporten, speciellt om de är framgångsrika, men att även de sociala kraven är av stor betydelse. Många idrottare är beroende av sin omgivning, som organiserar deras vardagsliv. En stor faktor i detta kan vara eftersom elitidrottare spenderar många dagar varje år på att resa, vilket kan jämföras i stil med en popstjärna (Ströhle, 2019).
Idrottare som upplevt depression tycker ofta inledningsvis att sporten har en positiv inverkan på deras hälsa och upplevda symtom (Newman et al., 2016). Idrottarna kan uppfatta sporten som en form av flykt och en fristad från sin depression, speciellt om de samtidigt känner sig framgångsrika i sporten. Denna effekt beskrivs dock som kortvarig, där symtomen allt eftersom kommer tillbaka och ofta även ökar i intensitet, speciellt i samband med misslyckande i sporten. Idrottare har ofta en överdriven koppling mellan prestation och egenvärde, vilket ökar den emotionella kostnaden för misslyckande och vidare bidrar ytterligare till att intensifiera de depressiva symtomen. De kan då inte längre prestera i samma utsträckning som tidigare, får svårt att träna och tävla, och tvivlar ofta på huruvida de kan fortsätta att idrotta på elitnivå (Newman et al., 2016).
Personer med psykisk ohälsa inom idrott har lättare att drabbas av ångest, alkoholmissbruk
och ätstörningar, menar Schlimmer och Chin (2018). Ätstörningar anses vara en framträdande
och överrepresenterad typ av psykisk ohälsa inom elitidrotten. Mental hälsa kan inte heller
skiljas från fysisk hälsa, där idrottare med psykisk ohälsa även har en ökad risk för fysisk skada och försenad efterföljande återhämtning (Reardon et al., 2019).
De senaste åren har medias uppmärksamhet och allmänhetens intresse för idrottares personliga liv ökat (Merz et al., 2020). Detta kan leda till att professionella idrottare ofta upplever en större press från både media och från deras organisationssupportrar. Vidare kan detta bidra till ett ökat beteende av prestationsångest, särskilt bland de som redan har problem med sin psykiska ohälsa (Merz et al., 2020). Även Doherty et al. (2016) synliggör offentlighetens utvärdering av idrottare som bidragande faktor till psykisk ohälsa bland män som upplevt depression under sin karriär. I och med den ökande trenden för idrottarnas personliga liv som mer offentliga har många professionella elitidrottare offentligt avslöjat att de har problem med sin psykiska ohälsa på olika sätt (Merz et al., 2020).
Idrottare kan ofta också känna ett stort besvär att söka professionell hjälp för sitt välmående och håller det för sig själv på grund av rädslan för hur det ska påverka deras karriär (Schlimmer & Chin 2018). Problem med den mentala hälsan kan definieras som ett hot mot deras självkänsla och egna identifiering. (Merz et al., 2020). För en idrottare kan det vara svårt att erkänna och vara öppen med sin psykiska ohälsa eftersom det ofta ses som ett tecken på “svaghet” och kan leda till bristande acceptans från lagkamrater, kamrater och tränare (Schlimmer och Chin, 2018). Merz et al. (2020) beskriver även att idrottare som har tagit hjälp av en idrottspsykolog eller en teraput/rådgivare för att förbättra sin idrottsprestation har en lägre rangordning hos idrottsföreningar som vill värva dem till en klubb. Vidare menar de att spelarna då erbjuds ett kontrakt med mindre ekonomisk ersättning som följd. Reardon et al. (2019) förklarar att det inte heller finns några konsensusbaserade riktlinjer för diagnos och hantering av psykiska symtom hos elitidrottare. De anser att diagnosen måste baseras på karaktärsdrag som är specifika för just elitidrottare. En sådan faktor är exempelvis korrelationen mellan idrottares ofta extrema vilja och driv att vinna, deras allt för starka identitetskoppling som atlet och utvärderingen av deras prestation från offentligheten (Doherty et al., 2016). Den ofta ostöttande maskulina miljön kring elitidrott anses också vara en bidragande faktor att ta i beaktande (Doherty et al., 2016).
Gouttebarge och Kerkhoffs (2017) menar att det, till skillnad från många andra sporter,
fortfarande saknas vetenskaplig kunskap kring omfattningen av symtom för psykisk ohälsa
bland nuvarande hockeyspelare. Deras studie visar att förekomsten av psykisk ohälsa är hög
bland nuvarande professionella hockeyspelare. De hävdar att det saknas stödåtgärder som är
riktade mot symtom inom psykisk ohälsa både för problematik under karriären men även efter avslutad karriär. Det behövs mer psykologisk hjälp både under och efter spelarnas aktiva karriär, där medvetenhet och stöttning av olika slag kan förbättra både spelarnas livskvalité och prestation (Gouttebarge & Kerkhoffs, 2017).
Könsskillnader
De nationella enkäterna “Skolbarns hälsovanor” och “Hälsa på lika villkor” från 2016 visade att flickor och kvinnor från olika åldersgrupper 11-80+ år oftare rapporterade psykisk ohälsa och sämre allmänt välbefinnande än pojkar och män i samma åldersgrupper (Folkhälsomyndigheten, 2019). En senare lägesrapport från 2020 visar att förekomsten av psykisk ohälsa ännu är högre bland kvinnor än män, där den största skillnaden syns i åldersgruppen 16-29 år (Folkhälsomyndigheten, 2021a). Medan kvinnor står för en högre andel depression är det dock män som står för de högsta suicidtalen (Folkhälsomyndigheten, 2019), däremot rapporterar kvinnor högre andel suicidtankar och försök till suicid än män (Folkhälsomyndigheten, 2021a). Folkhälsomyndigheten (2019) menar att en viktig del i att skapa en mer jämlik hälsa mellan könen handlar om att skapa mer jämlika villkor och resurser genom hela livet.
Med koppling till arbete och arbetsliv rapporterar kvinnor en högre nivå av stress på grund av mindre belslutsmyndighet jämnfört med män, vilket är starkt relaterat till depressiva symtom (Agosti et al., 2019). Kvinnor rapporterar också högre nivåer av arbetslivskonflikter, som vidare har en stor negativ inverkan på kvinnors självupplevda hälsa. Detta kan exempelvis relateras till att kvinnor ofta fortfarande har en större börda av obetalt arbete utanför själva arbetsplatsen i jämförelse med män (Agosti et al., 2019). Att vara elitidrottare är också ett yrke, där villkor och lön för de spelande är av stor betydelse för hälsan. Studier visar dock att det finns stora könsskillnader inom sport som ger män och kvinnor olika förutsättningar. Ett sådant exempel ur ett arbetsperspektiv är att herrlagen i svensk hockey har tecknat kollektivavtal sedan 1999, men något sådant fanns ännu inte i början av år 2020 för damlagen, samt att endast 27% av damerna är nöjda med sina arbetsvillkor i jämförelse med 83% av herrarna (Unionen Opinion, 2020).
Ekonomisk ersättning är ett område där en tydlig könsskillnad visar sig. Erats (2020) intervju
med en kvinnlig målvakt i ishockey beskriver att lönen skiljer sig stort åt mellan kvinnor och
män i sporten, och vidare resulterar i att kvinnor därmed måste prestera bättre både sportsligt
samt genom att jaga uppmärksamhet för att finansiera sig själva. En undersökning av jämställdhet i Svensk elithockey synliggjorde stora ekonomiska skillnader för manliga och kvinnliga spelare (Unionen Opinion, 2020). Exempelvis visade resultatet att de manliga spelarna tjänade tjugo gånger mer än de kvinnliga, med en snittlön på ca 120 000kr i månaden i jämförelse med kvinnornas ca 5000kr. 40% av kvinnorna svarade att de inte fick någon ersättning överhuvudtaget. Av männen ansåg 99% att de kunde leva på sin ersättning från hockey, medan endast 7% av kvinnorna ansåg detsamma (Unionen Opinion, 2020).
Gilenstam et al. (2010) visar också på en budgetskillnad för kvinnor och män, där damlagen själva fick stå för den största delen av intäkterna medan herrlagen fick sin inkomst från sponsorsintäkter. Deras studie visade dock också att män och kvinnor paradoxalt nog gjorde en liknande skattning i graden av stöd och hinder från sin omgivning och klubb, trots att damlagets budget utgjorde ungefär en tiondel av herrlagets. Ytterligare en aspekt från deras studie var hur spelarna besvarade frågan om ekonomiskt stöd. En redovisning gjordes av utgifter för dam- respektive herrlaget och visade en stor ekonomisk skillnad, där damlaget inte visade några större utgifter medan herrlaget både hade utgifter för utrustning till spelarna och för förlorad arbetsförtjänst. Trots detta svarade 26% av kvinnorna att de fick ekonomiskt stöd från klubben, och endast 51% av männen ansåg sig få ekonomiskt stöd. Gilenstam et al.
(2010) tolkar detta som en skillnad i vilka förväntningar kvinnor respektive män har på sin klubb vad gäller ekonomi. Denna studie utfördes dock en tid bakåt, men som Unionen Opinion (2020) visar ovan finns fortfarande stora ekonomiska skillnader.
DiCarlo (2016) synliggör också en mer ideologisk skillnad genom att titta på status för manliga respektive kvinnliga hockeyspelare. Hon menar exempelvis att kvinnor som är aktiva inom mansdominerade sporter, såsom ishockey, sällan blir fullt respekterade som sportslig aktör. En undersökning av mediapublicering under vinter-OS 2010 visade även en markant skillnad mellan könen (Vincent & Crossman, 2012). Majoriteten av de publicerade artiklarna handlade om manliga spelare och lag, 72% i kanadensisk media och 61% i amerikansk.
Artiklarna om de manliga spelarna visade också en större bredd än de om de kvinnliga (Vincent & Crossman, 2012).
Friskfaktorer
Under 2000-talet har psykisk ohälsa blivit ett viktigt begrepp inom den centrala
hälsoutmaningen och bidragit väsentligt till den globala sjukdomsbördan (Siefken et al.,
2019). Att adressera den psykiska ohälsan är ett globalt problem för folkhälsan, och att identifiera och karakterisera skyddsfaktorer för den mentala hälsan är avgörande för att övervinna ledande hälsoutmaningar (Siefken et al., 2019). Friskfaktorer, det vill säga olika faktorer i livet som hjälper individen att bibehålla eller förbättra sin hälsa, är det underliggande fokuset inom det salutogena och hälsopromotiva perspektivet och innebär att synliggöra och befästa verktyg, rutiner och faktorer som gör att vi mår bra (Kostenius &
Lindqvist, 2006).
Det finns många faktorer och beteenden som kan agera promotivt för psykisk hälsa (Prakash et al., 2020). Tydliga stöd finns för att balanserad motion, näringsrik kost, god sömn, social samhörighet, mindfulness, psykisk motståndskraft (rescilience), hög självkänsla, känsla av meningsfullhet i livet och förståelse för miljöns påverkan (environmental mastery) har en god inverkan på individens psykiska hälsa. Dessa faktorer anses vara viktiga friskfaktorer för den generella populationen och kan därmed även verka skyddande och minska risken för framtida psykisk ohälsa (Prakash et al., 2020).
Kunskap om hälsa och individens health literacy är av stor vikt för att skapa och upprätthålla en god hälsa (Ringsberg et al., 2014). Låga nivåer av health literacy är exempelvis en orsak till dålig kosthållning, och kan bidra till att individer med bristande kunskap gör mindre hälsosamma val med sin kosthållning (Spiers et al., 2012). En välbalanserad och individuellt anpassad kost är viktigt både för idrottares prestation och för deras återhämtning och hälsa (Beck et al., 2015). En hälsosam kost är också av betydelse för att minska risken för skador (Rosen et al., 2017). Alla idrottare har dock inte tillgång till den kunskap eller det stöd som behövs för att säkerställa detta. För att idrottare ska kunna tillgodose sig med en kost som är specialiserad för deras träning och individuellt anpassad efter sina egna behov är det av stor vikt att få hjälp med sin kost från kvalificerad professionell inom ämnet (Beck et al., 2015).
Interventioner inom näringsutbildning kan bidra till att bibehålla eller förbättra kunskap och matvanor, och anses vara en effektiv strategi för att underlätta en hälsosam kosthållning för idrottare (Sánchez-Díaz et al., 2020). Andra viktiga strategier inom kost och hälsa för idrottare är att uppdatera nuvarande regler kring idrottens näringsrekommendationer för att stödja emotionellt välbefinnande, att utbilda idrottsledare i mänskligt beteende samt att utbilda tränare om känslighet för vikt och kroppssammansättning (Bentley et al., 2021).
Att sömn är viktigt för hälsan är inget nytt. För idrottare som vanligen ställs inför stora krav
på energi, prestation och fokus, och där belastningen är hög på kroppens olika system blir
sömn av väldigt stor betydelse (Chandrasekaran et al., 2020). En elitidrottare bör sova mer än 8 timmar per natt under sin aktiva karriär för att minska risken för skador (Rosen et al., 2017).
Bristfällig sömn kan även ha en stor negativ påverkan på bland annat hjärt-kärlsystem, endokrina systemet och nervsystemet (Chandrasekaran et al., 2020). För lite sömn eller sämre kvalité på sömnen kan därmed leda till en rad olika negativa konsekvenser för hälsan, både fysiskt, psykiskt och emotionellt, men är sällan något som jobbas aktivt med inom sportsliga föreningar. Åtgärder för att förlänga eller förbättra sömnen, så som ökad kunskap, planering av träningstider och upplägg, samt införandet av tupplurer kan vara av stort värde för idrottarens hälsa och bör vara något som tränare och andra aktörer förespråkar och stöttar idrottaren med i vardagen (Chandrasekaran et al., 2020). Både tränare och idrottare bör utbildas i sömnens betydelse för hälsan (Rosen et al., 2017).
Återhämtning i vardagen är en viktig friskfaktor. Att återhämta sig från olika situationer är viktigt för att skapa en balans mellan de resurser man har och de påfrestningar man utsätts för.
Detta är av stor betydelse för att undvika negativa kroppsliga reaktioner såsom stress, som i värsta fall kan leda till allvarliga sjukdomar (Åkerstedt et al., 2007). Vistelse i naturen kan vara en effektiv återhämtande faktor. Naturen kan ses som en plats där man både kan koppla av på ett aktivt och passivt sätt (Grahn och Stigsdotter, 2010). Exempelvis kan en stund när man sitter på stranden och tittar ut över vattnet eller när man sitter på en bänk i en park, vara en avslappnande stund. Vistelse i naturen kan ge mental avkoppling, såsom återhämtning och kraftpåfyllning genom att naturen har positiva hälsofrämjande effekter (Grahn och Stigsdotter, 2010). Hobbys är en annan friskfaktor som kan vara av stor betydelse för individers hälsa i vardagen (Zan et al., 2019). För personer som spenderar mycket tid på sitt jobb visar sig hobbys och fritidsaktiviteter vara en skyddande faktor mot depression och liknande mental ohälsa. Att ägna sig åt fritidsaktiviteter kan således agera stärkande och ha god effekt på individens mentala hälsotillstånd, vilket är något som även arbetsplatser bör förespråka och inspirera sina anställda till att sysselsätta sig med på fritiden (Zan et al., 2019).
Massage är en bidragande faktor till minskad stress genom att det sänker nivåerna av kortisol
och adrenalin i kroppen (Rosales et al., 2018). Det ger positiva effekter i form av sänkt
blodtryck, bättre sömn, minskad depression, ångest och oro. Professionell massage kan
således ha starka positiva effekter för elitidrottare dels för att avlasta eventuellt överbelastade
muskler på grund av det slitsamma arbetet, minska negativa konsekvenser av stress men
också för att bidra till en godare hälsa överlag (Rosales et al., 2018).
Yoga, mindfulness och meditation kan vara andra former av återhämtande och stärkande friskfaktorer. Traditionell sportpsykologi fokuserar vanligen på ett preventivt synsätt för att kontrollera och minska negativ stress, medan mindfulnessbaserade aktiviteter istället kan bidra till en ökad acceptans och tolerans mot negativa känslor och tankar (Fallon et al, 2014).
Gruppaktiviteter inom sport som fokuserar på mindfulness och yoga kan bidra till mer energi, ökad mindfulness och minskad upplevd stress hos idrottare (Fallon et al, 2014). Meditation kan också ha en positiv inverkan på självutveckling, förbättrad idrottsprestation och minskad risk för utbrändhet bland idrottare (Amemiya & Sakairi, 2019). Yoga och qigong kombinerar lugn fysisk aktivitet och stretching med kontrollerad andning och meditation och kan ha goda effekter på kroppen, både neuromuskulärt och för hjärt- och lungsystemen. Dessutom kan aktiviteter som dessa ha en god effekt även på den mentala och emotionella hälsan (Leung, 2015). Mental träning har visat sig öka fokus, prestation och det egna självförtroendet (Montgomery et al., 2018). Regelbunden mental träning kan leda till en förbättrad syn på sig själv och sitt välbefinnande, men detta är individuellt där vissa personer kan uppnå positiva effekter snabbare än andra (Angelöw, 2015). Jormfeldt (2011) menar att hälsofrämjande insatser bör innefatta strategier för att stärka självförtroende och empowerment hos individen, då hälsa anses starkt förknippat med individens självkänsla. För idrottare är en bra självkänsla av stor betydelse för hälsan och prestationen, där positiv självutvärdering är en viktig del för idrottaren som vanligen ställs inför sportens komplexa och osäkra egenskaper och utförande (Mavrić et al, 2015).
Nära goda relationer visar sig vara en viktig friskfaktor för idrottare (Hill et al., 2016). Stöd från sin nära omgivning, det vill säga från familj, vänner och tränare har en betydande roll för en god hälsa och kan fungera som en tydlig friskfaktor för olika idrottare i deras vardag. Att ha kontakt med en intresserad förebild inom sporten kan också verka positivt och skyddande för yngre idrottare (Hill et al., 2016). Att den sociala närheten och stödet är av stor betydelse kan också synliggöras av coacher inom olika sporter, som menar att känslan av samhörighet inom organisationen spelar en betydande roll för den mentala hälsan (Hill et al., 2021).
Pankow et al. (2021) visar att socialt umgänge utanför sportsliga sammanhang också är av en
värdefull faktor, exempelvis genom att spendera tid med familj och vänner. Universitetsatleter
i deras studie menade att det var viktigt för deras hälsa att också prioritera tid borta från
sporten för att umgås med andra viktiga personer i deras liv. Detta överensstämmer med
Lundqvist och Sandin (2014) som dels hänvisar till betydelsen av goda relationer inom laget,
och dels till att relationer utanför sporten kunde agera som skydd från sportens negativa stress
och öka den psykiska hälsan.
Utbildning, kunskap och färdigheter är grundläggande faktorer för att kunna främja den egna hälsan (WHO, 1986). Health literacy, förmågan att själv kunna granska och tillskansa sig värdefull kunskap kring hälsa, kan därmed ses som en viktig friskfaktor för individen (Ringsberg et al., 2014). För att ge individer möjlighet att kontrollera och stärka den egna hälsan är det av stor vikt att utveckla dessa personliga kompetenser, vilket kan ske genom hälsopromotion med empowerment och health literacy i grunden (WHO, 1986).
Rationale
Psykisk ohälsa i samhället växer hela tiden, i alla åldersgrupper i olika sammanhang. Psykisk ohälsa inom idrott är en växande trend och har blivit ett stort samtalsämne. Idrott kräver mer träning och prestation än någon gång tidigare, och kraven på och prestationen för idrottarna blir allt mer krävande. Den ekonomiska aspekten av en idrottares vardag är av högt intresse då det ställs mer krav och idrottarna känner en större press från både sin förening och supporters.
Många idrottare lider idag av ångest, depression och prestationsångest. En del av detta är även en negativ konsekvens av en ökad press från media. Som hälsovägledare är detta ett relevant område för att kunna få en bra syn på hälsa inom idrottsföreningar, för att kunna bidra till bättre förutsättningar och främja den framtida hälsan hos både yngre och äldre idrottare.
Genom att få en inblick i hur spelare värdesätter olika friskfaktorer kan vi skapa en mer
hälsosam plats för de aktiva. Idag finns få vetenskapliga studier om vilka friskfaktorer som är
av värde för ishockeyspelare på elitnivå i Sverige. Det finns än mindre studier som fokuserar
på idrott och hälsa specifikt för kvinnor. Av den anledningen kan denna studie fylla värdefulla
kunskapsluckor.
Syfte
Syftet var att undersöka vilka friskfaktorer som anses vara mest värdefulla för spelarnas hälsa,
hur ofta dessa används samt hur tillgången till hälsotjänster ser ut i de två ligorna.
Metod
Bryman (2011) menar att en kvantitativ strategi vid forskning fokuserar på objektiv mätbarhet där information från många deltagare kan inkluderas i samma studie, exempelvis företeelser inom en samhällsgrupp mätt i siffror och statistik. Den kvantitativa ansatsen användes i detta arbete för att identifiera värdefulla friskfaktorer och hur ofta de används av spelarna.
Design
Ett sätt att göra en kvantitativ studie är med hjälp av webbaserade enkäter. Denna metod valdes då Bryman (2011) menar att enkäter kan vara till fördel då man kan nå ut till en stor massa oberoende av geografiskt läge hos respondenterna och att dessa kan besvara frågorna vid en tidpunkt som passar dem bäst. Han menar också att enkäter kan vara en billig metod.
Smith et al. (2013) menar dessutom att enkäter som skickas via webben besvaras snabbare och kräver färre påminnelser än enkäter skickas via post. McDonald och Adams (2003) anser att webbaserade enkäter är det billigaste och mest tidseffektiva alternativet när man, som i denna studie, vill nå ut till en stor andel respondenter. Negativa konsekvenser kan istället vara att bortfallet kan bli stort (McDonald & Adams, 2003; Bryman, 2011), att deltagarna tröttnar vid för många frågor samt att frågorna kan missuppfattas (Bryman, 2011). Denna metod föredrogs dock för att på lämpligaste sätt få så många svar som möjligt och besvara syftet i studien. Enkätverktyget som användes var Google Forms.
Enkäten som användes skapades specifikt för denna studie och var därmed inte en befintlig och beprövad sådan. Enkäten innehöll 33 frågor som baserades på friskfaktorer och hälsotjänster som visat sig ha betydelse för hälsan. Några frågor uteslöts i processen för att begränsa enkätens längd, då den aktuella målgruppens deltagande kunde påverkas vid en för omfattande enkät. En validering av enkäten gjordes av handledare innan den skickades ut till deltagarna. Att kontrollera frågeställningarna kan vara ett sätt att förbättra enkätens validitet (Olsson & Sörensen, 2011). Detta var dock den enda validering som gjordes. En svensk och en engelsk enkät skrevs för att tillåta svar från både svensk- och engelsktalande spelare.
Deltagare
Studien fokuserade på gruppen aktiva elitidrottare inom ishockey i Sverige, och riktade sig till
samtliga kvinnor och män i åldrarna 18 år och uppåt. Båda könen inkluderades för att få en
helhetsbild samt för att förutsättningarna för kvinnliga och manliga spelare kan skilja sig stort
åt. Urvalet var således ändamålsenligt och randomiserat.
Datainsamling
För att nå ut till så många deltagare som möjligt användes webbaserade enkäter. Inledningsvis skickades ett informationsbrev i mailform ut till samtliga klubbar inom den Svenska hockeyligan på elitnivå (SHL och SDHL) där syfte och relevans med arbetet beskrevs för de ansvariga inom klubbarna. Mailen innehöll även länken till enkäten som de ansvariga vidarebefodrade till spelarna i deras klubb. En påminnelse skickades till de ansvariga efter 5 dagar för att få in så många svar som möjligt. Enkäten var öppen för svar i sammanlagt 10 dygn.
Dataanalys
Insamlad data sammanställdes i form av tabeller och diagram för att identifiera vilka friskfaktorer som ansågs vara av mest betydelse för spelarna, hur ofta dessa användes samt för att synliggöra eventuella skillnader mellan ligorna. För dataanalysen användes programvaran Numbers version 6.1. Processen med att infoga all data från enkäten till programmet kontrollerades noga, vilket Olsson och Sörensen (2011) menar är viktigt för att ingen felaktig data ska registreras. En deskriptiv statistik av siffrorna skapades och redovisades i procent med hjälp av olika diagram. En deskriptiv analys har som syfte att exempelvis kartlägga och beskriva olika egenskaper för en viss målgrupp (Olsson & Sörensen, 2011). Denna typ av analys gjordes för att kunna uppnå syftet med studien.
Etik
Vid forskning är det viktigt att följa ett antal etiska principer för att säkerställa att forskningen bedrivs på ett sätt som inte riskerar att kränka eller påverka de deltagande individerna negativt (Vetenskapsrådet, 2002). I enlighet med dessa principer utfördes studien på följande sätt;
För att ta hänsyn till informationskravet och samtyckeskravet blev deltagarna
medvetandegjorda om studiens syfte och vad deltagandet innefattade. Detta gjordes som
introduktion till enkäten, där det bland annat framgick tydligt att deltagandet var frivilligt och
kunde avbrytas om så önskades. För att komma vidare till enkäten fick deltagarna lämna sitt
samtycke genom att markera en ruta och därmed öppna enkäten (se bilaga 3). Med hänsyn till
konfidentialitetskravet behandlades insamlad data med respekt. Det vill säga att endast
forskarna hade tillgång till enkätens svar i obearbetat tillstånd, och dessa presenterades sedan i
form av en sammanställning av svaren i arbetet. Deltagarnas anonymitet eftersträvades i
studien, då enkäten var webbaserad och i form av en länk. Denna länk skickades av forskarna
till en ansvarig inom klubben som sedan försåg den till spelarna. Forskarna hade därmed
ingen tillgång till de deltagandes kontaktuppgifter. I själva enkäten ställdes heller inga frågor
om individens personliga identitet förutom liga, detta medförde att ingen data kunde kopplas
personligt till de svarande. Data som samlades in användes endast till studien i fråga och
brukades därmed inte i något annat syfte, vilket uppfyllde nyttjandekravet. Studien genomgick
en etikprövning av etikgruppen vid Luleå Tekniska Universitet (LTU) och fick godkänt.
Resultat
Enkäten skickades ut till 24 klubbar (14 i SHL och 10 i SDHL), med sammanlagt cirka 550 spelare. Av dessa var det 90 spelare som slutförde enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 16,3%. Av de svarande var 70 spelare i SDHL och 20 i SHL, det vill säga en fördelning på 77,8% kontra 22,2%. Resultatet beskrivs nedan i procentenheter, för att se antal svarande för samtliga frågor hänvisas till bilaga 4.
Värdet av olika friskfaktorer
Enkäten innehöll frågan “Hur värdefullt anser du att (friskfaktor) är för din hälsa och ditt
välmående?”, där sammanlagt 16 olika friskfaktorer undersöktes (se figur 2 & 3). Resultatet
visar tydligt vilka friskfaktorer som ansågs vara av stort värde för spelarna. De områden som
visade störst betydelse var kost, sömn, återhämtning, hobbys utanför sporten, både social
kontakt inom och utanför klubben samt tillgång till kompetent hälsoteam. För dessa områden
syntes en tydlig trend där de allra flesta spelarna menade att de var av stort värde, medan få
svarade att det endera var varken eller, eller av mindre värde. Den friskfaktor som hade högst
procentuell svarsfrekvens för ganska samt mycket värdefullt var sömn, med sammanlagt
98,9%. Därefter ansågs kost vara av störst procentuell betydelse, med 95,6% för ganska och
mycket värdefullt. Att ha tillgång till ett kompetent hälsoteam besvarades som viktigt av
94,4%. Den sociala aspekten, med kontakt både utanför och inom klubben besvarades också
av en stor majoritet som värdefullt, med 92,3% (utanför klubben) respektive 91,2% (inom
klubben). Svaren för hur värdefullt återhämtning ansågs vara visade 90%, samt 87,7% för
hobbys utanför sporten. Uppdelat på endast svaret för väldigt mycket rangordnas dessa
friskfaktorer enligt följande; social kontakt utanför klubben, sömn/tillgång till kompetent
hälsoteam, hobbys utanför sporten, kost, social kontakt inom klubben, följt av återhämtning.
Figur 2. Sammanställning av svar kring värdet av olika friskfaktorer (%).
En större spridning bland svaren, men där en sammanställning fortfarande visar en majoritet av relativt högt värde (50%-85%) visades för faktorerna kunskap kring hälsa och ohälsa, vistelse i naturen, hälsoarbete inom klubben, massage samt de tre olika formerna av mental träning.
Figur 3. Sammanställning av svar kring värdet av friskfaktorer (%), fortsättning.
De två friskfaktorer som visade minst procentuellt värde för de svarande var mindfulness/meditation och yoga/qigong/liknande. För dessa syntes den största spridningen bland svaren, med ungefär lika stort antal svarande för att faktorerna har högt och lågt värde.
Frekvens av användning av olika friskfaktorer
Enkäten innehöll också frågor kring “Hur ofta gör du aktiva val för att tillgodose (friskfaktor)?” samt, “Hur ofta utför du vanligtvis (friskfaktor)?”. Svaren på dessa frågor innehöll alternativen; aldrig, några gånger per år, några gånger per månad, några gånger per vecka, samt dagligen. Även i dessa frågor kunde tydliga trender av hög, kontra låg frekvens synliggöras (se figur 4 & 5). Resultatet visade högst procentuell frekvens i användning av friskfaktorerna kost och sömn där de flesta (91,1% för båda) svarade att de tog aktiva val dagligen eller några gånger per vecka för att tillgodose. För återhämtning svarade en tydlig majoritet några gånger per vecka samt dagligen, 61,1%, men där även 33,3% gjorde aktiva val för att tillgodose detta några gånger per månad. De sociala faktorerna besvarades med hög frekvens (några gånger per vecka/dagligen) på 76,6% för kontakt utanför klubben samt 60% inom klubben. Ungefär häften av de svarande ägnade sig åt hobbys utanför sporten på en daglig basis samt några gånger per vecka (51,1%), eller några gånger per månad (43,3%).
Ett liknande mönster men med något lägre procentuell frekvens blev tydligt på frågan rörande
naturvistelser, där 43,3% svarade några gånger per vecka och dagligen, samt 33,3% svarande
några gånger per månad. Angående aktivt inhämtande av kunskap kring hälsa och ohälsa
svarade 20% att de gjorde detta minst varje vecka medan ungefär hälften, 45,6%, gjorde detta
några gånger per månad.
Figur 4. Sammanställning från frekvens av användandet av olika friskfaktorer (%).
Resultatet visade en lägre procentuell frekvens av användning med större spridning för
friskfaktorerna med mental träning. Hur ofta aktivt hälsojobb förekom inom klubben
besvarades av mer än hälften som högst några gånger per år (66,7%), efterföljt av några
gånger per månad (23,3%). Liknande resultat med lite lägre procentuell frekvens förekom för
mindfulness och meditation, med 63,3% för aldrig eller årligen, samt 18,9% för några
gånger per månad. Lägst procentuell frekvens förekom för friskfaktorerna massage samt
yoga/qigong/liknande med 72,2% svar för aldrig eller några gånger per år för respektive
faktor.
Figur 5. Sammanställning från frekvens av användandet av olika friskfaktorer (%), fortsättning.
Tillgång till hälsoteam och hälsotjänster inom klubben
Frågan huruvida spelarna ansåg sig ha tillgång till ett kompetent hälsoteam ställdes också (se figur 6). Där svarade 31 stycken ja, 51 nej samt 8 vet ej. Det vill säga att 57% inte ansåg sig ha tillgång till ett bra hälsoteam medan 34% svarade ja. Med uppdelade svar för de två olika ligorna, visade svaren att 85% från SHL ansåg sig ha tillgång, medan 15% ansåg att de ej hade det. Inom SDHL svarade 69% att de ej hade tillgång, 20% att tillgång fanns medan 11%
inte visste.
Figur 6. Sammanställning av tillgång till komplement hälsoteam (%).
Enkäten innehöll slutligen en fråga där spelarna fick lista de olika hälsotjänster de hade fri
tillgång till inom klubben. Resultatet presenteras i procent nedan både för ligorna
sammantaget (se figur 7), samt i uppdelning mellan SHL och SDHL (se figur 8). Resultatet
visade att majoriteten av de svarande hade fri tillgång till fysioterapeut, 77,8%. Ungefär
hälften hade tillgång till läkare inom klubben, på 51,1%. Under hälften svarade att de hade
tillgång till massör, aktiviteter med laget utanför sporten, de olika formerna av mental träning,
sjuksköterska, psykolog samt yoga/qigong/liknande. Hälsoarbete i klubben fanns tillgängligt
för 10% av spelarna. Resterande hälsotjänster fanns endast tillgängligt för under 10% av de
svarande; mindfulness och meditation på 6,7%, tandläkare på 7,8%, samt 5,6% för både
dietist och sömnterapeut.
Figur 7. Sammanställning av fri tillgång till olika hälsotjänster, totalt (%).
Resultatet vid uppdelning av de två ligorna visade stora skillnader i tillgång till de olika hälsotjänsterna ligorna emellan. De svarande inom SHL visade 100% tillgång till läkare, fysioterapeut och massör. Samma tjänster inom SDHL visade en tillgång till läkare på 37,1%, till fysioterapeut 71,4% samt 31,4% till massör. De tre olika formerna av mental träning visade 65% tillgång för spelarna inom SHL, medan självkänsla/självförtroende visade 22,9%, stresshantering 15,8% samt målsättning/motivation 24,2% för spelarna i SDHL. Tillgången till psykolog eller annan terapeut visade 45% för herrligan respektive 10% för damligan. 35%
av de svarande inom SHL hade tillgång till sjuksköterska och yoga/qigong/liknande, medan endast 12,9% hade tillgång till sjuksköterska och 10% till yoga/qigong/liknande inom SDHL.
30% inom SHL hade tillgång till tandläkare samt till hälsoarbete i klubben. För SDHL fanns tillgång inom samma tjänster för endast 1,4% för tandläkare samt 4,3% för hälsoarbete i klubben. Mindfulness och meditation visade en tillgänglighet på 20% för herrlagen och 2,9%
för damlagen. Tillgången till dietist för spelarna besvarades som ja för 15% av SHL samt 2,9% av SDHL. En av tjänsterna, sömnterapeut, fanns endast tillgänglig inom herrlagen (25%) och inte alls inom damlagen (0%). Den enda hälsotjänst där damlagen hade bättre tillgång än herrlagen var aktiviteter med laget utanför sporten, där SDHL visar 42,9% medan SHL visar 40%.
Figur 8. Sammanställning av fri tillgång till olika hälsotjänster, per liga (%).
