Västsvenska och västeuropeiska stenkammargravar med gavelhål Janson, Sverker
Fornvännen 33, 321-342
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1938_321 Ingår i: samla.raa.se
VÄSTSVENSKA OCH VÄSTEUROPEISKA STEN- KAMMARGRAVAR MED GAVELHÅL
AV
8 V F R K KR J A N S O N
N är man i Norden under övergången mellan gånggrifts- och hällkisttiden börjar uppföra de nya gravbygg- nader, som hällkistorna representera, så är det en särskild typ, som först kommer till användning. Det är stora, tvårummiga kistor, vanligen med längdriktningen i norr—söder, som bygges. Egendomligt nog finner man dessa stenkammargravar inom ett område, där man knappast skulle vänta sig dem. Men i norra Jylland, där den främmande båt- yxkulturen vid mitlen av gånggriftstiden sätter in sin kraft och snart tränger undan den gamla megalitkulturen, åtcruppträiler nu en gravform, som sedan gammalt betraktats som megalitisk.
Däremot saknas denna gravtyp nästan fullständigt på de danska öarna, som utgör megalitkulturens starkaste fäste.1 På grund av detta förhållande har man också framhållit möjligheten av, att det här skulle vara bärarna av båtyxkulturen, som bygger dessa gravar.-'
Huru härmed än förhåller sig, kan man i varje fall iakttaga samma företeelse, när man kommer till Västsverige, som beträf- fande Jylland. Särskilt framträdande är detta i Bohuslän och trakterna kring Göta älvs mynning. Sedan gammalt har dessa områden stått i livlig förbindelse med Jylland. Detta kulturella samband framträder klart i synnerhet under gånggriftstiden. Vi finner då inom bägge områdena samma tidiga megalitiska stilar, vad keramiken beträffar, men saknar däremot den senare stilnt-
1 L i n d q v i s t , S., Svenskarna i heden tid, 1935, s. 140.
2 F o r s s a n d e r, J. £., Der ostskandinavische Norden während der ältes- ten Metallzeit Europas, Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskaps- samfundet i Lund, XXII, 1936, s. I l l ff.
322 S I B /i K B (i .' .1 .V .s il S
vecklingen, sannolikt därför att båtyxkulturen, här liksom på Jyl- land, lägger hinder i vägen fiir en fortsatt niegalitisk kulturut- veckling.'
Det är därför naturligt, att när de jylländska hällkistorna börjar
Fig. 1.
Hällkista med gavelhäl vid Snäckebäck, Starr- kärrs s n , Västergötland. F r å n SSO.
(Foto G. Sarauw.)
Abli. 1. Steinkiste mit (iiehelölfiiuni:, Ksp. Starrkiirr, liota-
ilyajebist, Vatterg-Ottand.
byggas, del ej dröjer liinge, innan inan också uppför dem på väst- svenskl område, som fynden visar (se s. 326). Sedan sprider de sig inåt landet. Vi finner dem förutom i Bohuslän i norra Halland, men framför allt i Västergötland samt dessutom i de angränsande landskapen Dalsland. Värmland, Östergötland och Närke. Däreiimi är de sällsynta i Sydsverige och inom motsvarande kulturområde i Danmark — de danska öarna.4
s E n q v i s t , A., Stenåldersbebyggelsen på Orust och Tjörn, 1922, a. 91 tf.;
B a g g e , A., Hen äldre megalitkeramiken i Bohusläns stenkaminargravar, Studier tillägnade Qunnar Bkholm, 19S4, s. 262.
4 L i n d q v i s t , 8., a. a. s. 140.
S T E N K A M M A R G R A V A It M E D G A V E L II Å 1. 323
Bland dessa flerrtimmiga m e l l a n s v e n s k a g r a v a r t i l l d r a g e r sig k i s t o r n a med g a v e l h å l ett s ä r s k i l t i n t r e s s e . D e n n a e g e n a r t a d e och till u t b r e d n i n g e n b e g r ä n s a d e g r a v t y p f ö r e k o m m e r i o m r å d e n a på b ä g g e sidor av Göta ä l v s n e d r e lopp, h ä r och v a r i det ö v r i g a Bo- h u s l ä n samt i det i n r e och n o r r a Västergöt-
land. H ä r i f r å n h a r den sedan spritt sig i en- staka exemplar till Östergötland och Närke.3
I det följande skall en del av dessa väst- svenska kistor n ä r m a r e b e h a n d l a s med anled- ning av d e r a s s l ä k t s k a p med a n d r a bohus- l ä n s k a s t e n k a m m a r g r a v a r . Som exempel k a n h ä r först n ä m n a s den vackra kistan vid Snäc- kebäck i S t a r r k ä r r s socken på östra sidan av Göta älv, fig. 1.°
Kistan låg helt n e d s ä n k t i m a r k e n u t a n att v a r a täckt av någon hög. Det enda, som syn- tes, v a r t o p p a r n a av de stenar, som begrän- s a r ingången i söder. Graven, som lämnats fullständigt orörd genom tiderna, var fylld med en fin, gul sand. I fyllningen gjordes de s y n n e r l i g e n oansenliga fynden, en s k i v s k r a p a och en liten s å g av flinta.7
Om fynden således ej säger oss mycket. Abb- 2- **?»*? steinkiste ä r i stället g r a v p l a n e n av s t ö r r e intresse,
fig. 2.8 Den ä r typisk för dessa flerrtimmiga västsvenska kis- tor, uppdelade i två rum, k a m m a r e och en mindre förstuga.
Den s e n a r e är öppen mot söder. H ä r h a r kistan en g a n s k a egendomlig avslutning. F ö r s t u g a n b e g r ä n s a s nämligen av två stenar, »portstenar», som ä r h ö g r e än k i s t a n s väggar. F r a m f ö r dessa s t å r i sin t u r y t t e r l i g a r e t v å h ä l l a r , men v r i d n a v i n k e l r ä t t
Fig. 2.
Plan av hällkistan vid Snäckebäck.
5 F o r s s a n d e r , J. E., a. a. s. 113, fig. 22 samt 150 ff., där en förteckning över dessa gravar lämnas, till vilken hänvisas i det följande.
6 Undersökt av G. Sarauw; G. S a r a u w s d a g b o k 1921, Göteborgs Museum, ark. avd.; S a r a u w , G. och A l i n , J., Götaälvsområdets fornmin- nen, 1923, s. 217.
7 G ö t e b o r g s M u s e u m , ark. avd., inv.-nr 21121 ff.
s Planen är sedermera uppgjord efter G. S a r a u w s synnerligen noggran- na uppmätningslabeller, då någon plan i samband med utgrävningen aldrig ritats.
324 S V S K K B It 1 A N S II N
mot de förra. Detta sista stenpar förekommer även vid en annan västsvensk kista, men synes annars vara en unik företeelse.
Det är tydligt, att kistan alltid varit öppen åt söder. Och en när- mare undersökning av övriga kistor ino nadel, som är så väl bevarade, atl man kan våga draga några slutsatser om deras pla- ner, visar, alt denna anordning med ena gaveln öppen, måste vara
mm
UUlLtA tZZZZZZZÄ
mmzm
ZZ227ZZB
ES2
Fig. 3.
Hällkista ined gavelhäl vid Sannumfjäll, Starrkärrs s:n, Västergötland. (Etter .1. Alin.)
Abb. 3. Steinkiste mit Giebelöflnung, Ksp. Starrkärr, Oötaälvsgebiet, Västergötland.
den vanliga. Det är tydligen endast ett fåtal gravar, som är slutna på alla sidor. 1 dessa fall är det nästan genomgående fråga om mindre, alllid enrnmmiga stenkistor, varav en del antagligen hör till bronsåldern.
Återgår vi till Snäckebäcksgraven, så har den i skiljeväggen mellan kistans bägge rum ett väl utbildat gavelhäl, uthugget i väg- gens bäggo hällar, fig. 1. Här förekommer dessutom en egendom- lig detalj. I stället för att täta fogarna mellan gavelvägg och lång- väggar med kallmurning, har inan använt sig av lerklining.
1 samma socken vid Sannumfjäll har vi en annan grav av lik- nande utseende med längdriktning i NNO—SSV, fig. 3.9 Här be- gränsas förstugan av höga, dubbla portstcnnr, som lämnar en öpp- ning mot söder. Av tvärväggen mellan de bägge rummen finns nu endast den ena hällen kvar med det till hälften uthuggna gavel- hålet. Portstenarna vid graven är betydligt högre än själva kistan.
• Graven är ej upptagen i Forssanders förteckning, då den ej förut publi- cerats. Den är uppmätt av J. A l i n , 1918, Göteborgs Museum, ark.avd.
S T E N K A M M A R G R AV AR M E D G AV E L I ! Å L 325
Fig. 4.
Hällkista med gavelhål vid Västra Löstorp, Kareby s:n, Bohuslän. Frän norr.
(Foto G. Sarauw.)
Abb. i . Steinkiste mit Giebelölfnung, Ksp. Kareby, Götaälvsgcbict, Bohuslän. Von Norden gesehen.
och står som bautastenar och begränsar ingången. Samma monu- mentala utformning har även en annan liknande kista strax intill den ovan nämnda Snäckebäc.ksgraven. Den är emellertid ej under- sökt, varför man ej kan avgöra, om den möjligen har gavelhål.
ehuru anordningen av mellanväggen tyder härpå.10 Slutligen finns en tredje liknande kista med gavelhål vid ölanda Nordgård i samma socken.11
Inom samma område som dessa västgötska kistor, men på västra sidan av älven, ligger ytterligare två gravar, som helt överens- stämmer med de här genomgångna. Bägge kistorna ligger i Kare- by socken.
Av dessa är den ena vid Västra Löstorp nu mycket förstörd.12 Kvar står egentligen kammaren, under det att förstugan nästan
10 Kistan ligger vid Snäckebäck, Starrkärrs socken. Göteborgs Museum, ark.avd.
11 Undersök) av V N i k l a s s o n , 1933. Göteborgs Museum, ark.avd.
12 S a r a u w, < i. och A 1 i n, .1., a. a. s. 218,
326 S V E li K E Ii J A N S O N
ezzzä
/
fullständigt s a k n a s , fig. 4. L ä n g d r i k t n i n g e n h a r v a r i t r a k t nord- s y d l i g med k a m m a r e n i n o r r . Av de t i l l h u g g n a g a v e l h ä l l a r n a k v a r - s t å r endast den ena med halva gavelhålet.
P å 1870-talet blev f ö r s t u g a n f ö r s t ö r d av m a r k ä g a r e n . Vid detta tillfälle blev emellertid en del av g r a v i n v e n t a r i e t t i l l v a r a t a g e t ,
nämligen tre flintdolkar, ett skifferhänge och en flintskärva samt två simpla lerbägare.
Av dessa föremål kom en b ä g a r e , två dolkar samt skifferhänget till Göteborgs Museums a r k . avd.1 3 Sedermera blev resten av kistan s a k k u n n i g t utgrävd.1 4 H ä r v i d påträffades ytterligare fyra lerbägare, nio flintdolkar.
fragmentet av ett skifferhänge, två pilspet- s a r av flinta med insvängd bas, en flint- s k r a p a samt n å g r a l e r k ä r l s b i t a r och flint- skärvor.1 5
F y n d e t ä r intressant, därför att det tillåter en n o g g r a n n a r e datering av föremålen och därmed också av g r a v b y g g n a d e n , än vid de övriga kistorna inom området. E n av de funna flintdolkarna h ö r till de tidigaste ty- p e r n a i det av Sophus Miiller uppgjorda schemat.1 6 Den r e p r e s e n t e r a r typen omedel- bart efter den lancettlika dolken, medan de a n d r a däremot är yngre.1 7
F ö r e k o m s t e n av denna tidiga typ vi- sar, att graven h a r uppförts u n d e r myc- ket tidig del av hällkisttid. Det bör härvid påpekas, att den ä n n u äldre lancettlika dolken över h u v u d taget ej h a r funnits i g r a v a r på väst- eller m e l l a n s v e n s k t område.1 8 H ä r m e d k a n man
tmm
9 . r * J-y Fig. 5.
Hällkista med gavelbål vid Hällestad, Kareby s:n, Bohuslän. (Efter
L. Hofstedt).
Abb. 5 Steinkiste mit Gle- belörlnung, Ksp. Kareby, Götaälvsgebief, Bohuslän.
18 Inv.-nr 3575 ff.
" G . S a r a u w s d a g b o k 1915, Göteborgs Museum, ark.avd.
15 G ö t e b o r g s M u s e u m , ark.avd., inv.-nr 6152 ff. Fyndet finns av- bildat i P r a e h i s t o r i s c h e Z e i t s c h r i f t , XXI, 1930, s. 233, fig. 26.
16 M ii 11 e r, S., Flintdolkene i den nordiske Stenålder, Nordiske Fortids- minder, I, 1902, s. 125 ff.
17 Enligt F o r s s ä n d e r s i a. a. anförda schema representerar dolkarna frän kistan typerna II, II—III och III, s. 123, fig. 23 och s. 150.
18 F o r s s a n d e r , J. E., a. a. s. 156.
S T K N K A M M A It G II A V A H U B D G .1 1 I: L H Å L 327
också säga, alt dessa k i s t o r h ö r till de äldsta, som f ö r e k o m m e r inom det h ä r b e h a n d l a d e området. Samma förhållande h a r också k o n s t a t e r a t s vid de v ä s t g ö t s k a h ä l l k i s t o r n a av d e n n a typ. som efter den s t o r a k i s t a n vid Skogsbo i N. Säras socken k a l l a t s för s k o g s - bokistor. '"
Den andra graven ined gavelhål i K a r e b y socken ligger vid går- den Hällestad, lig. ö.'-"1 K i s t a n ä r b ä t t r e b e v a r a d än f ö r e g å e n d e .
Fig. 6.
Hällkistan vid Bällestad. Från NO.
(Foto G. Sarauw.)
Alili. 6. Die Steinkiste Abb. 5 von Nordost geschen.
e h u r u k a m m a r e n s ena sida ä r helt förstörd. L i k s o m f ö r e g å e n d e ä r den öppen i s ö d r a ändan, som b e g r ä n s a s av n å g o t h ö g r e s t e n a r , p l a c e r a d e v i n k e l r ä t t mot k i s t a n s l ä n g d r i k t n i n g , fig. 6.
Såsom ofta ä r fallet, h a d e g r a v e n a n v ä n l s u n d e r mycket l å n g tid, v a r o m fynd från e f t e r b e g r a v n i n g a r u n d e r brons- och j ä r n å l d e r n v i t t n a r . Bland s t e n å l d e r s f y n d e n m ä r k e s s ä r s k i l t f y r a små pilspet- s a r med i n s v ä n g d bas. D e t t a i n n e b ä r , att k i s t a n k a n ha u p p f ö r t s u n d e r å t m i n s t o n e l i k a tidig h ä l l k i s t t i d som B å l l e s t a d g r a v e n , d ä r också dessa p i l s p e t s a r förekom.2 1 De ö v r i g a fynden u t g j o r d e s av
•» F o r s s a n d e r, J. E., a. a. S. 158 ff.
M S a r a u w , G. och A l i n , J., a. a. s. 218. Uppmätt av L. Hotstedt.
-' F o r s s a n d e r , J. E., a. a. s. 122 o. 129 f.
3 2 8 S V E R K E R J A N S O N
ett antal bärnstenspärlor, skifferhängen samt en liten pärla av guldtråd.22
Som vi i det föregående sett, har vi på bägge sidor om Göta älv en grupp kistor, som i det närmaste motsvarar de västgötska .skogsbokistorna, vilka, som ovan nämnas, också kan föras till stimma tidiga del av perioden.'-'1
sn Fig. 7.
Hällkista vid Prässebokärr, Ale-Skövde s:n, Västergötland. (Efter J. A. Bolmstrand.)
Abb. 7. Steinkiste von Bnstrnp-Typ, Ksp. Ale-Sköv- (le, Götaälvsgebiet, Västergötland.
Inom det västsvenska området har vi emellertid ytterligare ett par kistor med gavelhål, som dock i någon mån skiljer sig från de föregående. Skillnaden består framför allt i storleken, och däri.
att de ej har ett fullständigt utbildat förrum, utan endast en antydan härtill.
I nordligaste Bohuslän vid Röd i Lommelanda socken finns en sedan gammalt publicerad sådan liten kista med gavelhål. Den är närmast enrummig, men har en antydan till förstuga, som dock ej framgår av den gamla planen.24 Framför kammaren har man ställt två små portstenar på bägge sidor om gavelhålet, varav en- dast den ena nu är synlig." Det är emellertid anmärkningsvärt,
" G ö t e b o r g s M u s e u m , ark.avd., inv.-nr 6616 ff.
r i De västsvenska kistorna av denna typ har dock aldrig mer än två rum.
kammare och förstuga.
24 M o n t e l i u s , O., Sveriges forntid, 1874, s. 125.
• A 1 i n, J., Uppmätning 1920, Göteborgs Museum, ark.avd.
S T E N K A M M A R G R A V A R M E D G A V E L H Ä L 329
alt, den endast når upp till markytan, medan kistans övriga väggar höjer sig över marken. Samma detalj med de låga portstenarna återfinnes vid ytterligare en del mindre kistor i Bohuslän, som dock ej har gavelhål, varför de ej kommer att närmare behandlas i detta sammanhang. Liksom Lommelandakistan har de emellertid med sina små mått och med en enda stor takhall ett visst dös- liknande utseende.26
Fig. 8.
Dös vid Haga (den övre), Ståla s:n, Orust, Bohuslän.
(Foto A. Fridell.)
Abb. 8. Typischer bohuslänischer Dolmen, Ksp. Ståla, Orust, mittleres Bohuslän.
Ett annat exempel på dessa mindre kistor med gavelhål har vi även i den likaledes sedan gammalt kända graven vid Dvärred i Lindome socken söder om Göteborg.'-'7
Till dessa två grupper sluter sig slutligen ännu en typ av gravar, som måste stå de här först genomgångna mycket nära.
Inom det västsvenska området har vi ett gott exempel härpå i en hällkista vid Prässebokärr i Ale-Skövdo socken på östra sidan av Göta älv, fig. 7.'2S Kistan består, på samma sätt som Snäcke- bäcksgraven. av kammare och förrum, endast med den skillnaden,
M Man bitr observera, atl dessa kistor med laga, lill största delen dolda
portstenar i denna detalj fullständigt överensstämmer med den vanliga bohus- länska dosen, där detta stenpar framför ingångsöppningen är regel. Se s. 334.
27 M o n t e l i u s , O., Orienten och Europa, Antiqvarisk Tidskrift, XIII, 11)115, s. 189.
28 B o 1 m s t r a n d. .1. A.. Uppmätning 1919, Göteborgs Museum, ark.avd.
;J3(1 S V 6 R 8 /•: li J A N S o N
att s k i l j e v ä g g e n mellan rummen å s t a d k o m m i t s g e n o m alt man satt in två h ä l l a r , som ej s t ö t e r intill v a r a n d r a , utan l ä m n a r en ö p p n i n g mellan k a m m a r e och förstuga. Man h a r a l l t s å , u t a n a t t l ä g g a ned något a r b e t e på alt Imgga ui d i g a v e l h å l , å s t a d k o m m i t samma sak med e n k l a r e medel. Vi k ä n n e r förut denna k o n s t r u k t i o n från
Fig. 9.
Kammaren frän långdösen vid Vråugstad, Bottna s:n, Bohuslän. (Foto förf.)
Abt). 9. Die Kammer eines Dolmens mit zngehauener Eingangsöff- nung, Ksp. Bottna, mittleres Bohuslän.
det ö v r i g a v ä s t g ö t s k a området, från h ä l l k i s t a n vid B e r g a i Tor- b j ö r n t o r p socken och från Skabo i V a r n u m s socken, s å v ä l som från de nordjylländska b e s t r u p k i s t o r n a .2 9 H u r n ä r a dessa g r a v a r måste stå kistorna med gavelhål, visar k i s t a n från Hällekis i Medel- plana socken, som u p p t a g i t s som försedd med gavelhål.3 0 H ä r ä r h ä l l a r n a dock endast y t t e r s t litet, t i l l h u g g n a , och k i s t a n b i l d a r en ö v e r g å n g s f o r m mellan de b ä g g e t y p e r n a och f r a m h ä v e r k l a r t sam- bandet dem emellan.
Vad det (ivriga v ä s t g ö t s k a m a t e r i a l e t a n g å r , k o m m e r det ej att n ä r m a r e bli b e h a n d l a t h ä r . Ser vi i stället på u t b r e d n i n g e n av
-' F o r s s a n d e r, .1. K., a. a. s. 109 ooh 1 13 samt 156 ff. A n d e r b j ö r k, J. E., Västergötlands megalitgravar, Västergötlands fornminnesförenings tid-
skrift IV: 5, 1932, s. 21.
30 Se F o r s s a n d e r s ovan anförda förteckning, a. a. s, 151.
S T E N K A M M A li G II A V A II M E II i, A \ E L I I A L 331 kistorna med gavelhål i de olika landskapen, så verkar den ojämna fördelningen med den starka koncentrationen till Västergötland, och här till det inre av landskapet, egendomlig. Jämförda här-
med är kustområdena nästan tomma.31 I någon mån är detta emellertid en överdrift, som min- skas, om samtliga västsvenska kistor tillkom- mer, fig. 17. Vi får då en samling dylika gravar grupperade i trakterna av nedre Göta älv.3-
Den nordliga gruppen är visserligen fort- farande starkt dominerande, men som mot- vikt härtill uppträder västsvenska kistor utefter älven. Denna orientering ut mot kustområdena är särskilt Intressant, när man länker på den fördelning, som de jyl ländska kistorna av bestruptyp har.
I sitt arbete Orienten och Europa klarlade Montelius de vägar, längs vilka kännedomen om denna gravtyp kommit upp till Norden.
Han pekar här på västeuropeiska kistor av samma utseende i Frankrike och England oeh framhåller sedermera, all förebilderna närmast bör sökas i sistnämnda
Denna åsikt har sedan vari! allmänt an- Kville s:n (överst) och tagen, och den enda modifikation, som Vråugstad, Bottna sm,
° Bohuslän,
gjorts, är, all man sannolikt närmas! har att Abb ,„ ,,läne der K a m m e r n
finna förebilderna i Frankrike, särskilj i ^ n ^ Z l Z ^ ^ departementen kring Paris och ej på engelskt ond Bottna, miSl*™»Bohualån.
område. Enligt engelska forskare har typen
uppkommit inom nämnda område och sedan spritt sig därifrån över Pig. 10.
I -i Planer av k a m r a r n a från
l a n" ' dösarna vid Södra ödsmål,
31 Enligt de senaste publicerade uppgifterna är fördelningen följande: Hal- land 1, Bohuslän 4, Dalsland 8, Västergötland 25, Närke 3 och Östergötland 3.
Uppgifterna gör dock ej anspråk på att vara fullständiga L>e angivna siff- rorna betecknar de i Vitterhetsakademiens antikvariskt-topografiska arkiv
förtecknade g r a v a r n a . Se F o r s s a n d e r , a. a, 9. Iä0 ff.
32 Angående ej förut kända kistor med gavelhéJ h ä n v i s a s lill förteckningen
(iver dei västsvenska materialet, s. 311 not. 47.
33 M o n t e l i u s , O., a. a. s. 196 ff. och Meddelande Iran Östergötlands fornminnesförening, 1907, s. 11.
3 3 2 S V E R K E R J A N S O N
till England och Belgien, där dessa gravar förekommer i mindre antal.34
Emellertid har även en annan förklaring framförts. Den gamla till synes naturliga lösningen skulle nämligen ej kunna vara rik- tig, då våra nordiska hällkistor med gavelhål måste vara betydligt yngre än de västeuropeiska och lill liden motsvara en ganska
Fig. 11.
Kammaren ined ingångsöppningen från dosen vid Södra Ödwmål. (Foto förf.)
Abb. 11. Die zngehauene EiiigauKsiiffniing iles oberen Holmens in Abb. 10, Ksp. Kville, mitlleres Bobuslän.
framskriden del av västeuropeisk bronsålder. De engelska och franska kistorna är däremot betydligt äldre. Vi har alltså här en lucka i tiden, som blir svår att överbygga. En möjlighet att för- klara saken skulle vi få genom att: antaga, att man här i Norden skulle upptagit denna idé med gavelhål ej från västeuropeiskt håll utan från Contral-Tyskland, från Thiiringen. Här har vi häll- kistor, som också är försedda med gavelhål, oeh som även kan dateras så tidigt, att vi i dem skulle kunna se förebilderna till våra nordiska.35
Emellertid har detta, försök till förklaring ej väckt bifall, dels emedan dessa tyska kistor representerar cn annan typ, dels emedan man knappast heller kan tänka sig en direkt påverkan från detta
54 F o r s s a n d e r , J. E., a. a., s. 158 ff.
" N o r d m a n , C. A., The megalithic Culture, Finska fornminnesförenin- gens tidskrift, XXXIX. 1931, s. 111 ff.
S T E N K ,1 M U A II G II A V ,1 « M E D G A V E L I I Å I. .'t;{3
område. I stället skulle ej tidsskillnaden vara så stor, att detla förhållande borde utgöra ett sådant oöverkomligt hinder, atl man måste söka andra förklaringar, än de som förut antagits.86
I ^ * * -
0 •
... . * . . . a ^
IÉ
<
lai^BÉb^lBBBV
Fig. 12.
Dus vid Habborsby, Valla s:n, Tjörn, Bohuslän.
(Foto A. Enqvist).
Abb. 12. Dolmen mit zugehanener Eingangsöllnnng, Ksp.
Valla, Tjörn, slldliehes Bohuslän.
Nu ser det dock ut, som om man skulle kunna fylla ut denna tidsintervall mellan de västeuropeiska och de nordiska kistorna med äldre stenkammargravar inom västsvenskt område. Samma konstruktion med det tillhuggna gavelhålet tycks nämligen vara känd redan före hällkisttiden i Västsverige. Denna egenartade byggnadsdetalj ined den i två mot varandra ställda hällar uthuggna ingångsöppningen förekommer i en så utpräglad form vid några av de bohuslänska dösarna, att det måste vara fullt berättigat att sammanställa dessa äldre gravar med hällkistorna med gavelhål.
Den typ av dösar, det här är fråga om, är karakteristisk för det bohuslänska landskapet. Gravbyggnaderna är uppförda av tunna förklyftade eller kluvna hällar, som bildar ett oregelbundet rum, framför vilket två små »portstenar» blivit ställda. Kammaren
'• F o r s s a n d e r , J. E., a. a. s. 154—160.
334 S \ E II K B II .1 A N S I) N
höjer sig mer eller m i n d r e ö v e r högen och h a r a n t a g l i g e n a l d r i g v a r i t h e l t dold, som I. ex. vid s k å n s k a och d a n s k a dösar. Som exempel på d e n n a g r a v t y p kan n ä m n a s etl a v B o h u l ä n s s t å t l i g a s t e fornminnen, den övre H a g a d ö s e n i Ståla socken på Orust, fig. 8.37
Här har själva ingångsöpp- ningen mellan de låga portste- n a r n a åstadkommits därigenom, all man ställt två av k a m m a r e n s h ä l l a r så, att de upptill n ä s t a n sluter intill v a r a n d r a men ned- till l ä m n a r en öppning. Den blir h ä r i g e n o m tresidig. ö p p n i n g e n h a r till stor del varit täckt av högen, som även så gott som helt dolt p o r t s t e n a r n a . Vid flera dösar h a r de först u p p m ä r k - s a m m a t s vid en u n d e r s ö k n i n g .
Denna m å n g a g å n g e r g a n s k a regelbundna tresidiga öppning h a r ofta omnämnts i litteratu- ren, och man h a r frågat sig, om den varit avsiktligt gjord eller ej.*8 l i a n Ivivel är det med be- räkning, som h ä l l a r n a place- r a t s pä detta sätt i flera fall.
vilket också n n d e r s t r y k e s av, alt de blivit tillhuggna för atl åstadkomma en något vidare öppning.
Det ä r möjligt, atl detta just iir fallet med den ovan n ä m n d a H a g a - dösen. Men det kan i a k t t a g a s med betydligt s t ö r r e säkerhet vid en del a n d r a av landskapets dösar.
E n av de största och vackraste av B o h u s l ä n s d ö s a r ligger vid V r å n d s l a d i Bottna socken. D å Ekhoff på sin tid undersökte graven, antog han. atl man lagt på takhällen först etter g r a v l ä g g n i n g e n , eller att en av de mindre v ä g g s t e n a r n a , som nu ej n å r upp till det väldiga
Fig. 13.
Ingångsöppningen frän dosen vid Brattås, Röra s:n, Orust, Bohuslän.
(Foto A. Enqvist.)
Abb. 18. Die /.ngelmnenc BlDganglöihlttng eines Holmens, Ksp. Röra, Orust, mittleres
Bohuslän.
" E n q v i s t , A., a. a. s. 70 ff
" e n q v i s t , A., a. a. s. io n.
38 Se E k h o f f s och G u s t a f s s o n s häradsundersökningar i Bidr ill kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia sn till kännedom om
E n q v i s t , A., a
Bidrag
nit
S T E N K A M M A R l i It A V A t! M B l i G A V B L II A L 335 biooket, blivit ditsatl förs! efteråt. En beil sluten kammare skulle ju innebära, att den ej varil avsedd som släkt- eller familjegrav.88
Sedan dess har emellertid högen sjunkit, och nu visar det
Fig. 14.
Ingångsöppningen vid nedre Hagadösen, Ståla s:n, Orust, Bohuslän. (Foto A. Enqvist.)
Abb. 14. Polmen mit zugeliauener Eingangsöllnun^, Ksfi.
st;ila, nnist, mink-res Bohuslän.
sig, att graven verkligen har en ingångsöppning, ehuru den förut varit helt dold, fig. 9. överdelen av ingången är nu blottad, och man kan se, att hällarna blivit något tillhuggna för att. vidga denna.40 Upptill sluter de beil intill varandra, fig. 10. Mycket möj-
s» E k h o f f , E., a. a. II. 8. 180.
4(1 Tillhuggningen Framträder tydligast inifrån kammaren, där man kan följa hällarna, längre ned. dä golvet ligger lägre än högytan.
336 S V E li K E II .1 A N S O N
Fig. 15.
»Gavelbälen» från Hagadösen (överst) och Suäckebäekskistan.
Abb. 15. Die Giebelöftmmgen», oben vom Dolmen Abb. 14, darunter von der Steinkiste Abb. 1.
ligt är också, att högen döljer ett par låga portstenar liksom nu nederdelen av öppningen. I så fall har graven fullständigt den för den bohuslänska dosen karakteristiska planlösningen.
Samma anordning framträder ännu tydligare vid en mindre dös vid Södra ödsmål i Kville socken, omkring en halvmil norr om föregående, fig. 10. Dosen har blivit delvis förstörd så sent som på 1870-talet i samband med ett brobygge, därför att »kommunen behövde en vägbro och vidtalade bonden, som äger marken, att ditföra takstenen, vårföre bonden enligt uppgift erhöll trettio kro-
S 7' B N K A M M A l i G It A V A Ii M E 1) G A V E I. II A I. 3 3 7
nor». efter vad Ekhoff skriver i sin dagbok från 187!).4' Kammaren har här cn Iresidig öppning, tillkommen på så Sätt, till man fram- för allt huggit till det ena nedre hörnet på cn av hällarna vid ingången, fig. 11.
Denna anordning framträder i ännu högre grad vid dosen vid Habborsby i Valla socken på Tjörn, fig. 12. Bilden är tagen vid undersökningen av graven, och sannolikt har högen dolt öppningen betydligt mer, än vad som här framgår.42
Vid Brattås i Köra socken på Orust står en vacker och typisk bohuslänsk dös. Vid undersökningen av graven framkom den förut
Fig. 16.
Den tillhuggna hällen frän dosen vid Håfors, Längalanda s.n, Orust, B o h u s l ä n . (Etter N. Niklasson.)
Abb. 16. Eine /.ugehanene Steinplatte von einem Dolmen, Ksp. I.ängelanda, Orust, mittleres Bohuslän.
helt dolda ingångsöppningen, begränsad av två låga portstenar, fig. 13. Här har den åstadkommits genom en tillhnggning av bägge hällarna, så att den fått en ganska symmetrisk form.43
Det vackraste exemplet på dessa ingångsöppningar finner vi vid den nedre av Hagadösarna, där öppningen är tillhuggen med allra största omsorg, fig. 14. Längst fram på bilden syns de bägge portstenarna, som begränsar ingången. Själva öppningen har sam- ma form som gavelhålen vid hällkistorna. Till formen är den oval, men smalnar något uppåt. Placerar man bilden av Hagadösens
»gavclhål» intill motsvarande detalj från Snäckebäckskistan, ser man. hur fullständigt dessa öppningar överensstämmer med var andra, fig. 15. Här kan ej finnas något tvivel om sambandet.
41 A n t i k v a r i s k t - t o p o g r a f i s k a a r k i v e t , Stockholm.
42 E n q v i s t, A., a. a. s. 86 f.
4> E n q v i s t , A., Studier tillegnade Oscar Almgren 1919, s. 146 ff.
3 3 8 S V E R K E II .1 A N S O N
Här skall slutligen nämnas ytterligare en grav, som på ett egen- domligt sätt illustrerar denna inbördes likhet. Vid Håfors i Långe- landa socken på Orust står en grav, som varit så fullständigt ramponerad, att man ej av resterna klart kunde rekonstruera den ursprungliga planen. Vid undersökningen av gravkammaren på- träffades emellertid en häll med ett till hälften uthugget gavelhål, fig. 16. Motsvarande häll hade däremot ej bearbetats. Med utgångs- punkt från den tillhuggna hällen var det naturligt att förutsätta, att det här var fråga om en hällkista med gavelhål. Emellertid har den nuvarande planen ett sådant utseende, som ej heller överens- stämmer med hällkistornus. Kammaren är nämligen kvadratisk, och det enda som tyder på en hällkista är förekomsten av gavel- hålet.44 Intendent N. Niklasson har sedermera påpekat, att två av hällarna i den nuvarande kammaren med all sannolikhet ej hör dit, utan till en fotkedja, som stått helt nära kammaren. Att så också måste vara fallet, ser man av Ekhoffs beskrivning, som nämner, att de stod upprätta, ehuru i mycket lutande ställning, i kanten av högen.43 Härigenom kominer kammaren att få en för dösarna na- turlig plan. Ekhoff uppfattade också graven som sådan, och detta är med all säkerhet också riktigt, ehuru den haft en tillhuggen ingångsöppning. Och som vi av det föregående sett förekommer
»gavelhål», som man annars ansett vara speciellt utmärkande för hällkistorna, även vid en dol av dösarna.40
1 det föregående har vi sett exempel på en rad dösar, där man vid byggandet tydligen redan tidigt har upptagit den utfrån kom- mande idén med tillhuggna, ingångsöppningar, som man finner vid en del västeuropeiska gravar, och som man sedan fortsätter med i Norden, när man bygger hällkistorna. Man kan då fråga sig, varför vi ej finner någon motsvarighet härtill i det jylländska grann- landet, där vi i bostrupkistorna har paralleller till våra skogsbo- kistor.
Hör spelar dock en annan sak in, nämligen byggnadsmaterialet.
De bohuslänska dösarna är, som förut nämnts, i regel uppförda av tunna förklyftade hällar. Detta är ett helt annat material, än
44 N i k l a s s o n , N.. Undersökning 1932, Göteborgs Museum, ark.avd.
45 E k h o f f, E., a. a. III, 1884, s. 161, nr 11.
46 Graven finns upptagen i F o r s s a n d e r s ovan nämnda förteckning över hällkistor med gavelhål, a. a. s. 150.
.S T E N K A M M A R G R A V A R M E D G A V E L II A L 339
Fig. 17. Utbredningen av dösar med tillhuggna ingångsöppningar ^ , hällkistor med gavelhäl | och jylländska bostrupkistor %.
abb. 17. Die Verbreitung von Dolmen mit zngehauenen Eiuganiisötfnungen • , Steinkisten mit (iielielöflnnng | und jiitländischen Bnstrup-Klslen •>
3 4 0 S V E R K E R J A N S O N
vad som kommit till användning i Danmark. Här bygger man dösar av stora klnmpstenar, och då är en bearbetning av rent praktiska skäl omöjlig. Vi har dessutom sett, att då man i Jylland bygger gravar av bostrnptyp, man ej gör sig mödan att hugga till häl- larna, utan nöjer sig med en enklare lösning, som fyllt samma uppgift som gavelhålen på svenskt område.
Ser vi på de svenska gravarna belyses dessa förhållanden tyd- ligast. Vid dösbyggena har vi stundom tillhuggna öppningar, som dock i de flesta fall är betydligt sämre än vid hällkistorna. Men så är även materialet genomgående grövre vid de förra. I Väster- götland däremot har det varit betydligt lättare att arbeta i kalk- stenen än i gnejs eller granit, som har varit fallet i kustområdena.
Vid en förklaring av det faktum, att det inre av Västergötland har r'et ojämförligas) största antalet kistor med gavelhål, måste man även hålla detta förhållande i minnet.
Av det föregående är det tydligt, att vi har ett nära samband mellan dösar med tillhuggna ingångsöppningar och hällkistor med gavelhäl, vilket dock ej innebär, alt den ena gravformen utveck- lats ur den andra. Men när man börjar bygga hällkistorna, är gavelhålet emellertid ej någon nyhet. Man har känt till denna kon- struktion från en del av dösbyggnaderna, där den förekommit på ett mer eller mindre primitivt sätt, allt eftersom det fanns tillgång på kunniga stenhuggare och lämpligt byggnadsmaterial. I gynn- sammaste fall nådde man samma resultat som sedermera vid häll- kistorna.
Förteckningen på de här upptagna dösarna avser ej att vara fullständig, utan utgör endast resultatet av en första undersök- ning, sedan uppmärksamheten riktats på denna konstruktion med anledning av »gavelhålet» vid den ena Hagadösen. Närmare under- sökningar av dessa ingångsöppningar, sedan de frilagts, bör kunna lämna intressanta detaljer. Nu döljer högarna regelbundet dem till största delen. Emellertid kommer denna typ av gravar, liksom motsvarande hällkistor, säkerligen att förbli sällsynta. Detta visar de allra flesta bohuslänska dösarna, vid vilka man ordnat ingången genom att lämna kammarens ena sida öppen.
Den gamla kartbilden över kistorna med gavelhål har redan ut- ökats med de danska bostrupkistorna, som visat sig höra till samma
S T E S K A M M A R G R A V A R M E D G A V E L H Ä L 341
g r u p p . Med skäl k a n m a n även tillfoga d ö s a r n a med tillhuggna i n g å n g s ö p p n i n g a r , fig. 17.47 Bilden kommer på s å sätt ej att upp- v i s a de s t o r a l u c k o r den förut hade. V i s e r h u r en idé med väst- e u r o p e i s k t u r s p r u n g , som r e s u l t e r a t i en e g e n a r t a d k o n s t r u k t i o n , i n f l u e r a r b y g g n a d s s ä t t e t u n d e r l ä n g r e tid inom ett samman- h ä n g a n d e n o r d i s k t område, n o r r a J y l l a n d , B o h u s l ä n , n o r d l i g a s t e H a l l a n d och V ä s t e r g ö t l a n d , s i n s e m e l l a n f ö r b u n d n a genom S k a g e r a k och G ö t a älv.
E n n ä r m a r e d a t e r i n g a v de b o h u s l ä n s k a d ö s a r n a s k a l l ej före- t a g a s i detta s a m m a n h a n g . H ä r skall endast p å p e k a s , att de spar- samma fynden ej g e r oss s ä k r a h å l l p u n k t e r för en n ä r m a r e be- s t ä m n i n g av den tidpunkt, då dessa g r a v a r först byggdes.4 8 H ä r kan endast u t g r ä v n i n g a r av h ö g a r n a k r i n g g r a v k a m r a r n a t ä n k a s lämna besked. Av de fynd, som vi h a r , vet vi emellertid, att d ö s a r n a a n v ä n t s även u n d e r h ä l l k i s t t i d e n . T ä n k b a r t är, att man också h a r b y g g t dessa g r a v a r , ä v e n sedan g ä n g g r i f t e r n a kommit i b r u k . D e s t o r a l i k h e t e r , som i f l e r a a v s e e n d e n finns mellan d ö s a r och häll- kistor. framför allt b e t r ä f f a n d e de h u g g n a i n g å n g s ö p p n i n g a r n a , g ö r att g ä n g g r i f t e r n a gentemot d ö s a r och h ä l l k i s t o r s y n s u t g ö r a en i s o l e r a d g r u p p , som på ett m ä r k b a r t sätt s k i l j e r s i g från de a n d r a g r a v t y p e r n a .
47 De på kartan inlagda västsvenska gravarna äro följande. Dösar mod tillhuggna ingångsöppningar: Södra Ödsmål, Kville sn; Vrångstad, Bottna sn; Haga (nedre), Ståla sn; Brattås, Röra sn; llåfors, Långelanda sn; Hab- borsby, Valla sn; samtliga i Bohuslän. Hällkistor med gavelhål. Från Bo- huslän: Röd, Lomraelanda sn; Mardal, Skee sn; Bållestad, Kareby sn;
Västra Löstorp, Kareby sn. Frän Halland: Alafors, Älvsäker sn (förstörd);
Dvärred, Lindome sn. Från Västergötland: Manered, Partille sn; Snäcke- bäck, Starrkärr sn; Sannumfjäll, Starrkärr sn, och Ölanda Nordgård, Starr- kärr sn. Medtagen är ej den ovan nämnda kistan frän Alo-Skövde sn, se
s. 329, dä motsvarande kistor från det övriga Västergötland ej har berörts.
Som underlag för kartan har använts den av F o r s s a n d e r i a. a. s. 113 publicerade kartan.
48 De tidigaste bohuslänska dösfynden, t. ex. frän don ovan nämnda Brattäsgravcn, för dösarna i Bohuslän tillbaka till början av gånggriftstid.
; U 2 S V B li K E R J A S S O S
Z U S A M M E N F A S S U N G
S V E R K E R J A N S O N : Westschtvedische und westeuropäische Stein- kisten mit Giebelöffnung.
Die m e i s t e n schwedischen S t e i n k i s t e n mit Giebelöffnung finden sich ira I n n e r e n von V ä s t e r g ö t l a n d . E i n e k l e i n e r e G r u p p e treffen w i r in Bo- h u s l ä n und dem Gebiet dos G ö t a ä l v an, Abb. 1—6. Und h i e r kommt auch die in Jiitland gcwöbnlicbere Bostrup-Kiste vor, die den vorhin genannten s e h r nahe stellt, Abb. 7.
Montelius hat gezeigt, dass diese Steinkisten von französischen! und englischom Gebiet n e r k o m m e n . Man h a t jedoch s p ä t e r d a r a u f b i n g e w i o s e n , dass diese w e s t e u r o p ä i s c h e n G r ä b e r frtiher a l s die nordischen d a t i e r t w e r d e n miissen. und dass w i r d a h e r diese G r a b f o r m m ö g l i c h e r w e i s e vom z o n t r a l o n D e u t s c h l a n d b e r e r h a l t e n haben. wo iibnlicbe und mit den schwe- dischen Kisten zcitgenössiscbe ( I r ä b c r vorkommen (Nordman 1931).
N u n s i e h t os indessen a u s , als w e n n die K o n s t r u k t i o n mit Gjebolöff- niing frtiher im Norden bekannt g e w e s e n w ä r e , als man es b i s h e r a n g e - nonimen h a t . W i r finden n ä m l i i b diese z u g e l i a u e n e n Öffnungen schon bei oinigon d e r biilinslänisi-lien Dolmen. Diese ( I r ä b e r untcrsclieidon sich im iibrigen n i c h t von dom gewölinliclien Dolmentyp, Abb. 8. In einigen Fallon ist die B e a r b e i t n n g d e r Steine ziemlich unbedoutend, Abb. 9—11.
A b e r von d e r fast d r e i e i k i g e n E i n g a n g s ö f f n n n g gibt os U b c r g a n g s f o r - men, Abb. 12—13, zn einer »Giebelöffnung», die bis in Einzelbeilen hinein mil donjenigen n b e r e i n s t i n n n t , die wir bei den S t e i n k i s t e n an- troffen, Abb. 14—16. Schon bevor man diese l e t z t e r e n zu b a n e n bogann, muss man also diese e i g e n a r t i g c K o n s t r u k t i o n g e k a n n t haben, und dio Idee
dazu hat man von Westeuropa ber erhalten.
D a s alto K a r t e n b i l d iiber die S t e i n k i s t e n mit Giebelöffnung c r h ä l t ein n a t U r l i c h e r e s Aussoben, wenn cs d u r c h dio w e s t s e b w e d i s c h e n Dolmen mit z u g e h a u o n o n E i n g a i i g s ö f f n u n g e n e r g ä n z t wird. Es e r g i b t sich da ein z u s a m m e n b ä n g e n d o s V o r b r e i t u n g s g e b i o t , das nach W e s t e n o r i e n t i e r t ist.
U n t e r s t r i c b e n wird dies d u r c h die V e r b r e i t u n g der Bestrup-Kisten ( F o r s - sander 1936), Abb. 17. W i r sehen, wie eine Idee von W e s l e u r o p a h e r e i n e l ä n g o r e Zoit h i n d u r c h dio B a u w e i s e in einem zusaniinenbängonden nordischen G e b i e t b e e i n f l u s s t : Nordjutland, Bohuslän, nördlicbstem Hal- land und V ä s t e r g ö t l a n d , u n t o r o i n a n d e r v e r b u n d e n d u r c h S k a g o r r a k und G ö t a ä l v .
