K V I N N O H Y G I E N
POPULÄRT FRAMSTÄLLD
A F
DOKTOR
KAROLINA WIDERSTRÖM
I
DE KVINNLIGA UNDERLIFSORGANEN, DERAS FÖR
RÄTTNINGAR OCH VÅRD
ANDRA OMARBETADE UPPLAGAN
STOCKHOLM
P. A. N O R S T E D T & S Ö N E R S F Ö R L A G
P r i s 1 k r o n a
K V I N N O H Y G I E N
POPULÄRT FRAMSTÄLLD
A P
DO K T O R
KAROLINA WIDERSTROM
I
D E KVINNLIGA UNDERLIFSORGANEN, D E R A S FÖR
RÄTTNINGAR OCH Y Å R D
A N D R A O M A R B E T A D E U P P L A G A N
STOCKHOLM
P . A. N O R S T E D T & S Ö N E R S F Ö R L A G
STOCKHOLM
K U N G L . B O K T R Y C K E R I E T . P . A . N O R S T E D T & S Ö N E R
1903
Förord till f ö r s t a upplagan.
D e t ä r e t t r ä t t vanligt fenomen bland oss människor, a t t v i senast v å r d a oss om och studera j u s t de t i n g ocli de för
hållanden, h v i l k a l i g g a oss närmast. Studiet af v å r egen kropp, dess l i f s y t t r i n g a r och hälsovillkor ä r e t t sådant n ä r a liggande ämne, hvilket den r i n g a s t e e f t e r t a n k e säger v a r a af v i k t f ö r h v a r j e människa. Och dock ä r det först alldeles i v å r a dagar, som ämnet anatomi, fysiologi och hälsolära blifvit e t t undervisningsämne i v å r a skolor.
K v i n n a n h a r å t sig af v å r moder n a t u r e n f å t t öfverlämnad den väsentliga och större p a r t e n af de lifsprocesser, h v i l k a åstadkomma släktets fortplantning. Men hon h a r länge f ö g a v å r d a t sig om a t t söka n ä r m a r e l ä r a k ä n n a dessa de under
baraste och beundransvärdaste af alla lifsprocesser eller a t t t a g a kännedom om de organ, inom h v i l k a de försiggå.
Vetgirigheten h a r dock småningom vaknat, äfvensom känslan af ansvar, af plikt, kvinnans p l i k t nämligen a t t medvetet göra a l l t hvad hon k a n f ö r a t t d et b a r n hon b ä r och föder skall bli f r i s k t ; den hennes p l i k t e j heller a t t för
g ä t a a t t för sin egen och sin verksamhets s k u l l v ä l v å r d a hela sin kropp med alla dess organ.
D e t ä r å t dessa vetgiriga och pliktmedvetna kvinnor föreliggande lilla bok ä r ägnad. Den h a r ock tillkommit p å n å g r a s deras egen önskan. De, som bevistade de föreläs
ningar j a g i februari—mars å r 1897 höll h ä r i Stockholm,
skola finna deras innehåll h ä r åt erg i fve t j ä m t e en del til l ägg.
4
J a g h a r g i f v i t min bok t i t e l n kvinnohygien. Denna ä r nämligen dess h u f v u d s y f t e . Men j a g h a r ansett nödigt och l ä m p l i g t a t t förutskicka en f ram st äl ln in g af underlifsorganens anatomi och fysiologi, d å j u hygienen baserar sig p å den.
Stockholm i f e b r u a r i 1899.
Kanolina Widerström.
Förord till andra upplagan.
Föreliggande upplaga u t g ö r en nästan f u l l s t ä n d i g om
arbetning af den första, och omarbetningen ä r gjord i hufvud- saklig öfverensstämmelse med de föreläsningar för vuxna kvinnor, som förf. på senare åren hållit dels i Stockholm dels i n å g r a städer i landsorten. Boken afser a t t tillmötesgå det a l l t j ä m t växande intresset f ö r det ämne den afhandlar, och dessutom ä r den ämnad a t t utgöra en vägledning f ö r lärarinnor i hälsolära. D e anatomiska väggplanscher, förf. nyligen u t - g i f v i t , återfinnas h ä r i motsvariga figurer med bifogad t e x t .
Stockholm i september 1908.
Karolina Widersiröm.
såsom nödvändigt villkor f ö r sin fortvaro en s t ä n d i g t skeende förnyelse. Oupphörligt införlifvas uppbyggande material och bortstötas förbrukade ämnen. S å sker med v å r kropp i sin helhet, så med h v a r j e väfnad, h v a r j e l i t e n cell i densamma. Men t r o t s denna ständiga förnyelse i n t r ä f f a r d e t dock i sinom t i d , a t t plantans eller d j u r e t s organism i sin helhet blir u t n ö t t och förbrukad; den dör och måste e r s ä t t a s af andra, f ö r a t t dess släkte skall k u n n a vidmakthållas.
Denna släktets fortplantning åstadkommes hos de enklaste, l ä g s t stående djuren och växterna, d ä r h v a r organism bes tår blo tt af en enda cell, p å det enkla sättet, a t t denna cell k l y f v e r sig i t u och af hvardera h a l f v a n blir en n y individ.
E l l e r ock u t s k j u t e r cellen e t t eller flera små u t s k o t t eller knoppar, hvilka afsnöras, lösgöra sig och bli n y a individer.
Detta slags f o r t p l a n t n i n g k a l l a s könlös f o r t p l a n t n i n g . Den på trä f fa s mera undantagsvis och t i l l f ä l l i g t äfven hos högre, flercelliga d j u r , såsom t . ex. hos vissa maskar. Om en sådan mask r å k a r b l i afhuggen, k a n hvardera delen växa u t och komplettera det felande. Hos de högre v ä x t e r n a förekom
mer den könlösa fortplantningen ganska ofta. Y i begagna oss af den, d å vi d r a g a u p p v ä x t e r af skott o. d.
Hos såväl de högre d j u r e n som de högre växterna ä r emellertid regeln s. k. könsfortplantning, det v i l l säga a t t tvenne i någon mån olika individer måste samverka för a t t en n y individ skall komma t i l l stånd. Inom dessa högre organismer äger en mer eller mindre u t p r ä g l a d arbetsfördel
n i n g rum, i de t a t t olika organ — sammansatta af väfnader, hvilka i sin t u r bildas af olika slag af celler — besörja olika funktioner, således somliga matsmältningen, a n d r a blod
omloppet o. s. v. Vissa organ, inneslutande de s. k . grodd-
cellerna, h a f v a då ock f å t t p å sin l o t t a t t besörja fortplant
6
ningen. Och t i l l i k a h a r det egendomliga inträffat, a t t h v a r j e sådan groddcell h a r kommit a t t innesluta blott hal f par ten af de beståndsdelar och de egenskaper, som äro nödvändiga f ö r a t t ge upphof t i l l en n y individ. F ö r s t genom sam
mansmältningen med en motsvarig men väsentligt olika cell
F i g . 1 . Längdsnitt genom en blomma.
Schematisk figur. Hyllbladen t i l l större delen bortskurna. Pistillen och. t v e n n e stån
dare synas, d e n ena ståndarens knapp i tvärsnitt, b Uppsprucken ståndarknapp, i hvilken m a n ser pollenkornen, h Märke, i pollenkorn därå. kl Från pollenkornet nedträngd pollen
slang. fr Fröämnet, z Äggcellen.
f r å n en a n n a n individ k a n en cell uppkomma, som äg er den inneboende förmågan a t t genom sin utveckling åstadkomma en n y individ.
F r å n botaniken v e t a vi, a t t växternas fortplantnings
organ, ståndare och pistiller, äro inneslutna inom den del af
växten, som f r ö j d a r oss med sin f ä r g och sin doft, nämligen
blomman, samt a t t Linnés system a t t klassificera växterna ä r g r u n d a d t uteslutande p å fortplantningsorganens olika be
skaffenhet. Beträffande befruktningen veta vi vidare f r å n botaniken, a t t n ä r groddcellerna — pollenkornen, som u t g ö r a ståndarknappens frömjöl, samt äggcellerna i pistillens f r u k t ämne — n å t t en viss utveckling, så föras pollenkornen, oftast af vinden eller af någon insekt, t i l l märket p å en pistill, antingen samma eller v a n l i g a r e en annan blommas.
Pollenkornet n e d s k j u t e r i pistillens s t i f t e t t fint utskott, pollenslangen, som blir a l l t l ä n g r e och t r ä n g e r a l l t längre ned. Pollenkornets hela massa v a n d r a r så genom s t i f t e t och ned t i l l fröämnet, i hvilket d et i n trä ng er för a t t samman
smälta med den d ä r i befintliga äggcellen. Inom denna b ö r j a r omedelbart e f t e r befruktningen en y t t e r s t liflig verksamhet, hvilkens första r e s u l t a t ä r fröet. F r ö e t innehåller, som v i veta, dels växtämnet eller embryot t i l l den n y a växten, dels mer eller mindre mängd upplagsnäring, som d e t t a embryo h a r a t t lefva på, tills det b l i f v i t så utveckladt, a t t det f ö r m å r h ä m t a n ä r i n g u r l u f t e n och u r jorden.
Inom d j u r v ä r l d e n äro förhållandena alldeles likartade, ehuru betydligt växlande hos olika djurklasser. Om fiskar
n a v e t a v i t . ex., a t t vid lektiden honorna först g å och l ä g g a sin rom på f ö r y n g l e t lämpliga ställen; sedan komma h a n a r n a och u t g j u t a mjölken öfver rommen. Befruktningen t i l l g å r sedan så, a t t en cell f r å n mjölken (en spermacell, som den hanliga groddcellen hos d j u r e n benämnes) i n t r ä n g e r u t i en cell f r å n rommen, e t t romkorn (en äggcell eller honlig groddcell). U r de befruktade romkornen f r a m g å r fiskynglet.
Om också, som nämndt, utveckladt p å så skyddade ställen som möjligt ä r dock d e t t a u t s a t t f ö r ganska m å n g a och stora faror.
Inom de högre djurklasserna ä r det b ä t t r e sörj d t f ö r afkommans skydd, och b ä t t r e j u högre organiseradt d j u r e t ä r . T i l l en början sker befruktningen inom hondjurets kropp, såsom t . ex. hos f å g l a r n a . F å g e l u n g e n utvecklas emellertid u r det befruktade ägget f ö r s t sedan det blifvit »lagdt» d. v. s.
u t a n f ö r moderns kropp. Ä n högre u p p i djurserien sker
emellertid äfven denna metamorfos — ungens utveckling u r
8
ä g g e t — ini moderns egen kropp, så t . ex. hos vissa ormar, som f ö d a lefvande ungar. Hos de högst stående djuren (hos de flesta däggdjur) k a n ungen kvarstanna och utvecklas vidare inom modern ä n n u en tid, därför a t t hos henne inom d e t förvaringsrum, lifmodem, som innesluter fostret, utveck
l a t s e t t särskildt organ, moderkakan eller placenta, d i t en g r e n f r å n fostrets cirkulationssystem g å r för a t t h ä m t a näring.
Hos alla d ä g g d j u r ä r det dessutom sörjdt f ö r afkommans skydd ä f v e n e f t e r födelsen, därigenom a t t hos modern till
kommit ä n n u e t t organ, mjölkkörtlarna, medelst h v i l k a hon n ä r ungen k o r t a r e eller l ä n g r e t i d sedan hon f r a m f ö d t den
samma.
* #
*
Y i skola h ä r sysselsätta oss med människans — och egentligen kvinnans — fortplantningsorgan, t i l l en början deras b y g g n a d och förrättningar.
D e t v i k t i g a s t e af fortplantningsorganen ä r det, som inne
sluter s j ä l f v a groddcellerna. D e t t a organ ( e t t i hvardera kropps- halfvan) befinner sig u t i individens eget tidigaste lefnadsskede
— t i d i g t i dess fosterstadium — p å e t t helt a n n a t ställe än sedermera. D e t ligger alldeles uppe vid ryggraden i n j u r - t r a k t e n , och p å denna t i d p u n k t ä r d e t t a organanlag fullkom
l i g t l i k a hos båda könen. E f t e r hand utvecklas det emellertid t i l l sin f r a m t i d a beskaffenhet, och dess läge förändras. I f r å n r y g g r a d e n s ä n k e r det sig så småningom nedåt. D e t man
l i g a groddcellsorganet (stenen eller testikeln) g å r till och med t v ä r s igenom nedersta delen af bukväggen för a t t s t a n n a u t i en liten hudpåse (testikelns u t f ö r s g å n g g å r h ä r i f r å n beskrif- v a n d e en båge i n genom nämnda ställe i bukväggen och vidare ned i lilla bäckenet f ö r a t t mynna i b a k r e delen af urinröret). D e t kvinnliga groddcellsorganet (äggstocken, ovariet) sänker sig också nedåt f r å n sin p l a t s uppe vid ryggraden men s t a n n a r i n u t i kroppen i l i l l a bäckenets öfre del n ä r a dess sidovägg.
Aggstocken h a r hos den vuxna kvinnan ungefärligen en
krakmandels storlek och form. A fig. 2 se vi, a t t äggstocken
består af en massa små r u n d a kroppar, inbäddade u t i bind- väf. Dessa små r u n d a kroppar kallas graafska folliklar, och livar och en af dessa består af e t t l i t e t s f ä r i s k t rum, som innesluter en äggcell. De flesta folliklarna äro h e l t små samt lika h v a r a n d r a t i l l storlek; n å g r a f å äro större samt varierande sinsemellan t i l l storlek. Dessa äro p å v ä g a t t mogna. D å en g raa fsk follikel mognar, f y l l e s dess hål-
F i g . 2. Tvärsnitt genom en äggstock. 6 gångers förstoring.
Man ser graafska folliklar i olika utvecklingsstadier. Större delen såsom v i d 5 h e l t små, hvilande. 6—8 i olika grader af mognande. .9 e n mogen follikel t ä t t i n t i l l äggstockens y t a , med väggen färdig a t t brista. D e n är f y l l d af vätska, uti h v i l k e n synes den stora ägg
cellen. Follikelns v ä g g tapetseras af e t t lager af smärre celler, näringsceller för äggcellen, af hvilka en del häfta vid denna. !)' nära mogen follikel, hvarur äggcellen v i d preparationen bortfallit. /O ställe, där e n brusten f o l l i k e l h a f t sin p l a t s ; m a n ser, hur nybildad v ä f n a d f y l l t u t tomrummet, i' ställe, där äggstocken sitter fästad vid breda moderbandet; m a n ser, hur härifrån ingå kärl, s o m förgrena s i g (4) i äggstocken, inneslutna i bindväf 2, s o m utgör äggstockens sammanhållande väfnad, och i centrum dess hufvudmassa. 3 den perifera delen af äggstocken, där folliklarna befinna sig. Ytterst begränsas äggstocken af e n kapsel 1 bildad af bindväfvens förtätning där.
r u m af en t u n n k l a r vätska, som utspänner dess v ä g g a r mer och mer, så a t t den blir större och större. Under sin till
v ä x t n å r den så småningom äggstockens y t a , å hvilken den bildar en f r a m b u k t n i n g . D å vätskans t r y c k n å t t en viss höjd och väggen f ö r t u n n a t s tillräckligt, brister denna, och ä g g e t slungas u t u r äggstocken. T i l l dess vidare öde åter
komma v i om en stund. I n n a n dess skola v i g ö r a bekant
skap med de öfriga kvinnliga fortplantningsorganen.
Det största och viktigaste af dessa ä r lifmoclern (fig. o och
5), e t t ih ål i g t organ, h v a r s u p p g i f t ä r a t t härbärgera och n ä r a
fostret under hela den tid, då detsamma befinner sig inom
10
moderns kropp. Lifmodern befinner sig i öfre delen af lilla bäckenet, emellan urinblåsan och ändtarmen, h a r f o r m och storlek af e t t medelstort päron, men ä r t i l l p l a t t a d f r a m i f r å n bakåt. Dess smalare ända, halsen, ä r r i k t a d nedåt, dess tjockare, kroppen kallad, uppåt. Dess v ä g g a r äro betydligt f a s t a sam t u n g e f ä r centimetertjocka; de bestå t i l l sin hufvud-
F i g . 3 . Bäckenorganen samt en del af bukhålans organ sedda vid ett snitt fram
ifrån bakåt, delande, kroppen i tvenne symmetriska hälfter.
Man ser, hur tarmarna P ligga omedelbart i n t i l l lifmodern u och hur de tränga ned dels emellan lifmodern och ändtarmen r, dels emellan lifmodern och urinblåsan v. va sli
dan, h v i l k e n bakåt är sammanvuxen med ändtarmen, framåt med blås,in och urinröret (den s m a l a gången mellan v' o c h n). a s t o l g å n g e n ; där framom synes mellangärden, h b y m e n i nedre slidmynningen. cl clitoris, e t t l i t e t känsligt organ, tillhörande de yttre könsorganen, t i l l h v i l k a dessutom höra n lilla o c h l stora blygdläppen (högra sidans), s blygdbensfogen.
massa af g l a t t a muskelceller h v i l k a g å i alla möjliga hvar-
a n d r a korsande r i k t n i n g a r och äro i n t i m t sammanflätade med
hvarandra. Insidan af lifmodern ä r beklädd med slemhinna,
h v a r s y t l i g a s t e lager utgöres af flimmerepitel, sammansatt af
cylindriska celler (fig. 4), hvilka s t å som pålrader bredvid
h v a r a n d r a och hvilkas i n å t hålrummet vettande ända ä r för
sedd med en massa fina hår, flimmerhår. Dessa befinna sig i ständig rörelse, p å så s ä t t , a t t de långsamt böja sig å t e t t bestämdt h å l l och sedan h a s t i g t resa sig u p p igen. D e k u n n a d ä r f ö r f ö r f l y t t a små p a r t i k l a r , som komma i beröring med dem, å t d e t t a bestämda håll. Rörelseriktningen u t i lif- modern ä r u p p i f r å n nedåt. Lifmoderns h å l r u m m y n n a r n e d å t u t i slidan, e t t kanalformigt u n g e f ä r 10
cm. långt, ganska v i d t r u m med veckiga v ä g g a r ; den bakre, som ä r i n t i m t för
bunden med ändtarmen, ligger vanligen a n mot den främre, som ä r sammanvuxen med urin blåsan, och längre ned med urin
röret. I slidans öfre ända nedskjuter lifmoderhalsen e t t l i t e t stycke. Ä f v e n slidans insida ä r beklädd med slemhinna Ii vars epitel dock ä r helt olika lifmoderns och mera liknar den y t t r e hudens. N e d å t myn na r slidan u t p å kroppens y t a s t r a x bakom urinrörets mynning men ganska l å n g t i f r å n ändtarmens m y n n i n g (mellan-
stycket kallas mellangärden). Hos den u n g a flickan ä r slidans nedre mynning något f ö r t r ä n g d af den s. k. hymen, e t t i regeln halfmånformigt, h e l t t u n t slemhinneverk. Därutanför, skyddande och döljande slidans och urinrörets mynning, be
finna sig n ä r m a s t de små blygdläpparna och p å yttersidan om dessa de p å utsidan hårbeklädda stora blygdläpparna.
Som af fig. 3 synes ä r lifmoderkroppen f r i såväl i an
seende t i l l sin öfre ä n d a som t i l l öfre delen af sin f r ä m r e och bakre y t a . Som bäckenhålan u p p å t s t å r i f r i kom
munikation med bukhålan, n e d s k j u t a t a r m a r framom och bakom lifmodern. Lifmoderkroppen ä r p å sin f r i a y t a be
k l ä d d med samma slags hinna, som bekläder a l l a bukhålans rörliga organ, bukhinnan, en t u n n men stark, smidig, elastisk, glänsande och g l a t t hinna, hvilken ä r f u k t a d af en r i n g a mängd slipprig vätska, som gör den hal, h va rfö r organen l ä t t k u n n a glida emot hvarandra.
I f r å n hvardera af lifmoderns sidokanter g å r t i l l bäckenets sidovägg en bindväfvägg, breda moderbandet kallad, som håller
F i g . 4 . Flimmer epitel.
300 gångers förstoring.
T i l l höger t r e n n e isnr- skilda celler. T i l l vänster trenne i s i t t naturliga sam
m a n h a n g med hvarandra.
D e n hårfransade ändan vet
t e r å t den f r i a y t a n ; den andra sitter fästad v i d den slemhinna epitelcellen till
hör.
12
lifmodern i s i t t l ä g e och i hvilken k ä r l och nerver t i l l underlifsorganen förlöpa. A f v e n breda lifmoderbandets y t o r äro klädda af bukhinna. Ä dess baksida sitter äggstocken fästad, och i dess öfre k a n t löper äggledaren. H v a d för ö f r i g t beträffar lifmoderns läge, så ä r d e t t a tämligen växlande.
Lifmoderkroppen l u t a r , som af fig. 3 synes, vanligen f r a m å t men k a n icke så sällan i stället l u t a b a k å t . A f figuren k a n man l ä t t förstå, a t t om urinblåsan ä r s t a r k t fylld, lifmoder-
F i g . 5 . Lifmodern och dess bihang sedda från baksidan. 2/ s nat. storl.
Vänstra sidans bilinng äro t i l l större delen bortskurna. Lifmodern o c h d e t stycke af slidan v, som medtagits, äro genomskurna från sida t i l l sida, och bakre -väggen är borttagen, s å a t t m a n ser deras inre. Såväl å denna fig. som fig. 3 synes, hur moderhalsen nedskjuter e t t stycke i slidan. Genom e n jämförelse mellan de båda fig. finner m a n , a t t lifmodern är sammanplattad framifrån bakåt m e n har r ä t t stor bredd f r å n sida t i l l sida. Här ser m a n vidare, a t t hålrummet i lif moder halsen c är kanalformigt, mynnande nedåt i slidan, i l i f moderkroppen u triangulärt; d e t fortsätter s i g upptill å t sidorna genom fiDa kanaler i ägg
ledarnas kanaler. D e n högra äggledaren Od är på tig. ej uppklippt u t a n h e l t i l l h e l t nära lifmodern. i äggledarens yttre vidare d e l ; fi fransarna kring dess mynning (en l å n g frans synes n å f r a m t i l l äggstocken o c h v a r a f ä s t a d p å denna). Il d e t vingliknande breda moder
b a n d e t ; den yttre, nedre, ojämna k a n t e n är skuren från bäckenväggens insida. I breda moderbandets öfre k a n t löper äggledaren; å dess baksida sitter äggstocken, o, fästad. Mellan äggstocken o c h lifmoderhörnet går e t t band lo. T i l l höger nedåt i äggstocken synes e t t stjärnformigt ärr e f t e r en för e n t i d sedan brusten graafsk follikel. Vid nedre kanten af breda moderbandet framsticker d e t n u nedhängande runda moderbandet l, en strängformig bildning, som från lifmoderhörnet går t i l l nedre delen af bukväggen, po och h rester af embryonala organ, som ej äga betydelse för den vuxna.
kroppen s k a l l förflyttas u p p å t och b a k å t ; om nedersta ändan af ändtarmen ä r f y l l d , så förskjutes lifmoderhalsen f r a m å t ; o. s. v.
Lifmoderkroppens h å l r u m är, f r a m i f r å n sedt, t r i a n g u l ä r t (se fig. 5): de t nedre hörnet f o r t s ä t t e r sig i lifmoderhalsens k a n a l ; d et öfre hörnet å hvardera sidan f o r t s ä t t e r sig i en y t t e r s t fin kanal, som g å r igenom lifmoderns v ä g g och ut
m y n n a r i äggledaren. Denna ä r i sin vidare y t t r e del e t t
blyertspenntjockt rör, som — å hvardera sidan — g å r f r å n lifmodern mot bäckenets sidovägg, n å g o t b u k t a d t . Äggledarens v ä g g består liksom lifmoderns af g l a t t a muskelceller, men den ä r o f a n t l i g t mycket tunnare. Insidan ä r beklädd med veckig slemhinna, försedd med flimmerepitel, med rörelsens r i k t n i n g i n å t mot lifmodern, och utsidan ä r klädd med buk
hinna. Ä t sidan öppnar sig äggledaren f r i t t i bäckenbuk
hålan, h e l t n ä r a i n t i l l äggstocken. Omkring mynningen h a r väggen liksom r i s p a t u p p sig t i l l en k r a n s af f r a n s a r , af h v i l k a en ä r f ä s t a d vid äggstocken.
Flimmerepitelet f o r t s ä t t e r sig ä fve n p å dessa f r an s ar . N ä r därför den mogna g r a a f s k a follikeln u t s l u n g a t ägg
cellen u r äggstocken, kommer den genast under påverkan af flimmerrörelsen och f ö r f l y t t a s medelst denna i n i äggledaren och genom denna in i lifmodern f ö r a t t , om den icke b l i f v i t befruktad, g ena st g å vidare och u t u r kroppen. Om den b l i f v i t befruktad, s t a n n a r den däremot k v a r i lifmodern och undergår de förändringar vi s t r a x skola komma t i l l .
I n n a n dess skola v i n å g o t närmare b e t r a k t a de b å d a groddcellerna, äggcellen och spermacellen. Dessa b å d a celler äro hvarandra o f a n t l i g t olika såväl t i l l storlek som form, såsom synes af fig. 6 och 7. (Romkornen s y n a s j u ock för b l o t t a ögat, j a äro hos somliga fiskarter mycket stora, mjölkens celler k r ä f v a däremot förstoring f ö r a t t k u n n a ses.) De b å d a cellernas olika storlek s l å r en t i l l en b ör jan med för
våning. E t t b a r n b r å s j u i allmänhet l i k a mycket p å f a r som p å mor, det ä r f v e r u n g e f ä r l i k a m y c k e t af hvarderas kropps- och själsegenskaper. H u r u k a n d e t t a g å ihop med a t t de båda f r å n f a r och mor härstammande ursprungs
cellerna äro så oerhördt olika t i l l storlek? J o , de bestånds
delar, med hvilka spermacellen och äggcellen i n g å t i l l bil
dandet af den n y a individen, de äro alldeles l i k a t i l l stor
lek. H v a d som ger äggcellen dess plus i volym ä r den
k v a n t i t e t näringsmaterial för den n y a individen, som d ä r
ock blifvit innesluten. — Se v i p å de båda cellernas form,
så finna vi, a t t äggcellen ä r kulformig och a t t den består af
protoplasma och k ä r n a s a m t dessutom af något, som hos
djurens celler ä r mera ovanligt, nämligen en membran, som
14
ä r ganska tjock. Spermacellen däremot ä r l å n g ocli smal, och. man k a n d ä r å u r s k i l j a en olivformig del, hufvudet, och en t r å d f o r m i g del, svansen. Denna sistnämnda t j ä n s t g ö r så
som rörelseorgan, som f ö r f l y t t a r spermacellen f r a m å t med ganska stor hastighet. Denna själfständiga rörelseförmåga ä r synnerligen nödvändig för spermacellerna, t y f r å n öfre delen af slidan, d i t de b l i f v i t införda, måste de s j ä l f v a söka
W k
c , * tew
i3&-ö?&°v99p:$
F i g . G. Äggcell. 300 ggrs förstoring. F i g . 7 . Spermaceller.
A öfre k a n t e n synes vidhängande en del smärre celler 300 ggrs förstoring.
från graafska follikelns vägg.
sig v ä g f r a m t i l l äggcellen. D e va nd r a också in genom modermunnen — lifmoderns nedre öppning — och u p p genom hela lifmodern samt, om de e j h ä r p å t r ä f f a äggcellen, vidare i n i äggledaren — a l l t j ä m t gående emot den strömrörelse, som flimmerhåren åstadkomma. D å spermacellerna p å t r ä f f a t äggcellen, intränger en u t a f dem u t i densamma och samman
smälter med den t i l l en enda cell, den b e f r u k t a d e äggcellen,
hvilken n u innehåller a l l t det material och besitter alla de
egenskaper, som äro af nöden, för a t t d ä r u r en n y individ skall k u n n a utveckla sig.
Samtidigt med a t t ä g g e t befruktades, började lifmodern göra sig redo a t t bilda en hemvist f ö r detsamma, i d et a t t dess slemhinna sväller a n och förtjockas. I n i denna för- tjockade slemhinna i n t r ä n g e r n u ägget och kommer p å så s ä t t a t t hvila u t i e t t särskildt l i t e t rum, u t i e t t l i t e t bo, d ä r det i lugn och r o k an f å utveckla sig. Se lig. 8. Stället för äggets inträngande v a r i e r a r betydligt.
D e t ä r en mycket intensiv lifverksamhet, som börjades inom ägget f r å n det ögonblick de t befruktades. T i l l en börj an k l y f v e r sig äggcellen i tven-
ne, så dessa å t e r h v a r d e r a u t i tven- ne o. s. v. t i l l s slutligen genom upprepad tudelning en hel k l u m p celler bildats, inneslutna inom den ursprungliga cellmembranen, hvil- ken samtidigt v u x i t och vidgats.
N ä r celldelningen f o r t g å t t t i l l en viss punkt, varseblir man, a t t e t t särskiljande af celler af olika slag eller, som det kallas, a t t en diffe
rentiering äger rum. A ena sidan
af ägget sammansluta sig en del pi
g. 8.
Befruitadt ägg, som in-celler t i l l en liten skifva, foster-
trängt i lifmoderslemhinnan.i ' n -i - i i _£?•• i i .l Man ser, a t t slemhinnan i sin h e l h e t
sklivan, ilVllKen ä r Iörsta a n l a g e t
är ansvälld o c h a t t ä g g e t ligger inne- . • n -i > i i • r> t p i , /\r> • s l u t e t i e n frambuktning af densaröma.t i l l det bliivande iostret. Oiriga
celler inom ägget (hos hvilka äggcellens näringsmaterial hopat sig) bilda den s. k . gulan, som u t g ö r fosterskifvans upplags
näring, hvilken l ä m n a r samma fosterskifva materialet t i l l
dess tillväxt, t i l l dess a t t e t t cirkulationssystem h u n n i t u t
vecklas. — Tills vidare h a r fosterskifvan endast y t u t b r e d
ning. Men s n a r t nog bildas af densamma en kropp p å så
s ä t t , a t t skifvans f r i a k a n t e r böja sig om och v ä x a emot
hvarandra för a t t slutligen n a l k a s h e l t n ä r a i n t i l l h v a r -
andra, i k r i n g det ställe, d ä r sedermera nafveln bildas och
där hos fostret nafvelsträngskärlen slippa igenom. P å d e t t a
s ä t t u p p s t å de stora kroppshålorna. F ö r a t t bilda e t t r u m
72
samhet å t sina bröstkörtlar och bröstvårtor, bör i a k t t a g a , om deras form ä r normal, samt h åll a dem rena. D e t samlar sig g ä r n a små skorpor eller f j ä l l af afstött öfverhud omkring v å r t a n och å densamma emellan papillerna; det t a undvikes genom dagliga t v ä t t n i n g a r . Vidare bör man se till, a t t intet klädesplagg eller k a n t e n af n å g o t plagg klämmer bröstet eller t r y c k e r in d e t p å något ställe.
Såsom j a g ofvan nämnt, bör modern hv ila sig tillräckligt länge e f t e r en förlossning. I regeln ä r lämpligt, a t t hon s t a n n a r k v a r i sängen en 9—10 d a g a r och sedan ligger ofvanpå lika länge. S t å r hon u p p för tidigt, och särskildt om hon f ö r t i d i g t b ö r j a r med t y n g r e kroppsarbete, riskerar hon särskildt a t t å d r a g a sig moderfall, uppkommande därigenom, a t t den ä n n u s t o r a och t u n g a lifmodern t y n g e r p å och öfvertänjer sina ännu l u c k r a och slappa fästeapparater. A f v e n bör s j ä l f v a lifmodern unnas hvila i dess egen funktion. Minst e t t p a r månader böra h a förflutit efter förlossningen, innan n y möjlig
h et t i l l hafvandeskap bör ifrågakomma.
I och med barnets födelse inträder f ö r modern en rad med n y a p l i kte r. H u r u ä r hon d å r u s t a d för dessa? I de a l l r a flesta f a l l h a r n a t u r e n själf r u s t a t henne p å allra bästa s ä t t ; den h a r f ö r l ä n a t henne en förmåga af själfuppoffring s n a r t s a g d t u t a n gräns, den h a r i n g j u t i t hos henne den d j u p a s t e och m ä k t i g a s t e af alla mänskliga känslor, moders
kärleken, som l å t e r henne med säker i n s t i n k t ana, med skarp blick se och snabbt och oförskräckt handla beträffande allt, som r ö r barnet. Man k a n säga, a t t hon g å r t i l l s i t t värf med s t o r a medfödda anlag och inneboende entusiasm. Men äfv en de största a n l a g behöfva utvecklas, om de skola åstad
komma allt, som innebor i dem; det ä r e j nog a t t se målet, man behöfver ock göra sig förtrogen med medlen a t t n å det
samma. D e t späda barnets l i f s y t t r i n g a r förete åtskilliga egendomligheter; dess språk t . ex. ä r lika svårbegripligt som må n g t yd i gt . E t t l i t e t b a r n s s p r å k ä r kvidandet och skriket.
D e t k a n - b e t y d a : mamma, j a g ä r så hungrig, men det kan
ock b e t y d a : j a g ä r så v a r m och svettig, t a g bort en filt och
slå ned den där k u r e n p å vagnen, så a t t j a g k a n f å l i t e svalka och l u f t . E t t l i t e t barns skrik k an b e t y d a så mycket, ock man l ä r sig e j p å en dag a t t tolka det. Den mor, som vill v ä l v å r d a s i t t lilla barn, bör p å förhand h a ä g n a t e t t omsorgsfullt och vaket studium å t allt, som hör t i l l denna vård; hon bör h a i a k t t a g i t små barn, v å r d a t dem och g j o r t sig förtrogen och hemmastadd med dem. H a r hon e j g j o r t detta, riskerar hon a t t a l l t emellanåt s t å r å d v i l l ; hon m ås t e lita t i l l anförvanters eller vänners erfarenhet, hon blir be
roende af dem, och de r å d de g i f v a innehålla förutom å t skilligt af värde oftast också å t s k i l l i g t af m o t s a t t slag;
mycken fördärflig gammal slentrian g å r o k r i t i s k t i arf f r å n det ena släktledet t i l l det andra.
T i l l h v a r j e u n g flickas utbildning bör d ä r f ö r ock g i f v e t höra utbildning i barnavård. Men h u r skall tillfälle därtill k u n n a beredas henne? J o , f ö r det f ö r s t a så erbjuder h v a r j e hem, d ä r d et finns flera b a r n tillfälle f ö r de öfriga syskonen a t t deltaga i hvad som r ö r den sistfödde; och d e t t a deltagande kan af en förståndig mor göras synnerligen f r u k t b ä r a n d e f ö r alla parter. Barnen nöja sig minsann e j med a t t v a r a b l o t t passiva åskådare; de v i l j a v a r a med om a t t h a hand om och sköta den lilla; man f å r ock ibland se, h u r en mor med l i t e tålamod och omsorg k an f å barnen t i l l icke bl o tt intresserade u t a n äfven påpassliga och ansvarsmedvetna medarbetare; de kunna på så s ä t t bli ä fv en henne själf t i l l icke r i n g a h j ä l p . Men den y n g s t a i syskonkretsen b l i r u t a n dessa lärospån, likaså de b a r n , som i n g a syskon ha. Dessutom ä r d e t ock nödvändigt, a t t den u n g a flickan vid mognare ålder, t . ex.
omedelbart e f t e r slutad skolgång eller u n d e r sista skolåret, f å r grundligare s ä t t a sig i n u t i hvad som hör t i l l barnets v å r d och a t t hon f å r teoretiska grunder för hvad som s k a l l göras eller underlåtas. D e t ä r j u hon, som n ä r hon i f r am
tiden blir mor, skall v å r d a familjens d y r b a r a s t e egendom;
det ä r i hennes händer, det n y a släktets v ä l f ä r d n ä r m a s t
ligger. F å t i n g k u n n a v ä l v a r a mera af nöden f ö r henne
a t t r u s t a sig v ä l f ö r ä n f ö r d e t t a v ä r f . J a , d e t t a t y c k s
v a r a en alldeles solklar sak. Så mycket egendomligare ä r
det då, a t t man inom v å r t samhälle h i tti l ls p l a t t i n t e t g j o r t
74
f ö r a t t f r ä m j a det kvinnliga släktets utbildning p å detta område. *
E n och. annan k a n kanske tycka, a t t man genom en dylik teoretiserande och systematiserande utbildning blott skulle i n g r i p a störande p å e t t område, d ä r moderns ogrumlade in
s t i n k t och sunda personliga omdöme måste spela den f r ä m s t a rollen, a t t m a n skulle t i l l k r å n g l a saker, som skola v a r a enkla och n a t u r l i g a . Men det ä r h ärv i dl ag icke meningen a t t hämta t o r r skolvisdom u r böcker, det ä r icke meningen a t t l ä r a sig e t t pedantiskt system a t t behandla alla b a r n efter. Nej, en v ä l ordnad utbildning i barnavård innebär f ö r s t och f r ä m s t och hufvudsakligen direkt naturstudium, och icke blott observa
tion af barn u t a n ä f ve n direkt personligt handhafvande af dem, med iakttagelse af vidtagna å t g ä r d e r s verkan, deras lämplighet eller olämplighet för individen i f r å g a och d y l i k t . Och t i l l d e t t a direkta naturstudium finns d et ofantligt r i k l i g t materiell. Det finns dessvärre endast alltför godt om barn, som af sina f ö r ä l d r a r lämnats vind f ö r v å g och för hvilka en v ä l ordnad v å r d skulle v a r a en välgärning, p å samma g å n g den medelbart komme a t t bli t i l l n y t t a för äfven de lyckliga hemmens barn. Teori hör visserligen äfven t i l l vid en god utbildning, men den h a r endast a t t klargöra f a k t a och g e grundade s k ä l för ens handlande. Och a t t man p å så s ä t t skall v i n n a en både tillförlitligare och natur- enligare g r u n d v a l för s i tt görande och låtande, än om man baserar detta p å råd, hvilka mången g å n g stödja sig på ren vidskepelse, det ligger j u i öppen dag.
Det n a t u r l i g a ä r enkelt. E n rationell barnavård ä r också enkel; l å n g t i f r å n a t t v a r a tillkrånglad ä r den i stället befriad f r å n en hel hop tillkrånglande tillsatser. Och den
* E n början t i l l e t t bättre sakernas tillstånd skönjes dock. H ä r i Stockholm bildades nämligen p å initiativ af en för saken intresserad lära
r i n n a å r 1900 en förening kallad Barnavård, hvilken med insamlade och donerade medel å r 1901 härstädes inrättade en anstalt med samma namn.
Eleverna f å där under kompetent föreståndarinnas ledning vårda små barn
— de h a livar s i t t a t t svara för —. som dä r såsom i en barnkrubba inlämnas af mödrar, hvilka af s i t t arbete äro hindrade a t t om dagarna h a hand om sina små själfva. Det ä r e t t nöje a t t se de unga flickorna — de flesta h a hit t ill s v a r i t f r å n bildade familjer —, med hvilket intresse de vårda sina an
förtrodda skyddslingar. Kursen räcker t r e månader. Anstaltens nuvarande adress ä r Brännkyrkogatan 88.
ä r en l ä t t n a d för modern; den spar henne t i d och möda, och den b o r t t a r i f r å n henne en stor del af osäkerhetens och okunnighetens pinande oro.
E f t e r den könsmogna åldern följer å t e r en öfvergångs- period, den s. k . k r i t i s k a åldern, d å fortplantningsförmågan utslocknar. Kännetecknades pubertetsåldern af menstruatio- nens uppträdande, så kännetecknas den kritiska åldern af dess upphörande. Liksom hos det f r i s k a barnet puberte
ten i n t r ä d e r omärkligt och s m ä r t f r i t t , så i n t r ä d e r ock hos den f r i s k a kvinnan, h v a r s underlifsorgan t i l l i k a äro friska, den k r i t i s k a åldern äfvenledes mera omärkligt. Dock icke alldeles u t a n sina vissa känningar. D e t ä r j u ock en h e l t för
ä n d r a d ekonomi, som n u skall komma t i l l s t å n d inom kroppen.
Denna h a r hittills månatligen g i f v i t u t en del af s i t t nä
ringsmaterial; nu däremot skall den behålla a l l t för egen r ä k n i n g . Nervsystemet, som v a r i t v a n t a t t ordna och r i k t a den periodiskt stegrade verksamheten hos könsorganen, finner sig blott så småningom u t i tingens n y a ordning; det j a g a r en blodvåg än h i t , ä n dit, hvaraf uppkomma de s. k . vall- ningarna eller baddningarna, svettningarna och blodstigningen å t hufvudet. E n viss nervös oro och andra nervösa känningar k u n n a ock förekomma. F ö r a t t h ä f v a eller minska dessa obehag h a r man a t t söka användning p å l ä m p l i g t h å l l för den blodkvantitet kroppen ännu t y c k e r sig h a t i l l öfverlopps samt a t t r i k t a blodströmmen å t håll, d ä r den e j k a n göra obehag. Bådadera vinnes genom e t t mera rörligt lif, mera kroppsarbete, promenader och gymnastiska rörelser, särskildt sådana, som a n s t r ä n g a nedre delen af kroppen. A t skonande af nervsystemet bör ock omsorg ägnas.
Men behöfver den k r i t i s k a åldern e j i regeln innebära
n å g r a större obehag, så k a n det å andra sidan e j förnekas,
a t t under dessa såväl som under n ä r m a s t följande å r en
del allvarsamma sjukdomar med förkärlek uppträda, och de
h a o f t a s i t t säte j u s t i underlifsorganen. D e t ä r därför af
dubbel v i k t j u s t vid denna t i d a t t väl observera sin kropp
samt a t t , så s n a r t n å g o t s j u k l i g t symtom uppträder, oför-
t ö f v a d t söka läkare, så a t t det onda m å k u n n a botas i tid.
76
A t t g e a k t p å ä r särskildt, om flytning uppträder, i synner
h e t om den h a r då li g l u k t ; om oregelbundna, f ö r t ä t a och ymniga blödningar u p p t r ä d a ; om de återkomma, sedan de upphört någon t i d ; om de räcka ovanligt länge, d. v. s. öfver det femtionde året.
Öfvertygelsen om underlifssjukdomarnas betydelse i a l l a å l d r a r h a r a l l t m e r i n g å t t i det allmänna medvetandet. Och v ä l ä r det. T y m å n g a skola undvika sjuklighet och allmän svaghet, nervositet och r e t l i g t lynne, för a t t icke t a l a om svårare sjukdomssymtom, genom a t t f å en kanske i sin början helt r i n g a underlifsåkomma u p p t ä c k t och kurerad.
Öfverskattning af underlifssjukdomarna kan man ock t r ä f f a p å och en benägenhet a t t hänföra a l l t t i l l underlifssfären.
Det gäller för kvinnor med denna benägenhet, a t t om de af underlifsläkare f å veta, a t t deras underlifsorgan äro f r i s k a eller genom behandling blifvit friska, fasthålla tron p å denna utsago och s t ä l l a sig öfriga hygieniska föreskrifter t i l l efter
rättelse.
Under den ålder, som följer p å den »kritiska», k a n man knappast t a l a om någon särskild hygien för fortplantnings
organen, hvilkas roll n u ä r utspelad. De kunna dock ännu bli säte för sjukdomar och fordra därför observation. A t t renligheten f ö r dem a l l t j ä m t ä r af v i k t behöfver j u e j på
pekas.
J a g har n u i ofvanstående sökt skildra hvad j a g v e l a t ka l l a kvinnohygien eller kvinnans hygien, med hänsyn sär
skildt till hennes fortplantningsorgan. Y i h a f v a sett, h u r u denna som a l l hygien både binder och f r i g ö r oss. Den bin
der oss dock e j med y t t r e , godtyckliga band. Den binder oss blott t i l l en lagbunden ordning, g rundad i v å r egen lagbundet funktionerande kropps egna f o r d r i n g a r och behof.
Och i d et den binder oss hä rti ll , f r i g ö r den oss f r å n god
t y c k l i g a regler och f r å n fördomar. Och hvad mera är, d å vi
u p p f y l l a hygienens fordringar icke b l o t t passivt, genom a t t
undvika d e t t a eller d e t t a , u t a n äfven a k t i v t , genom a t t u t
veckla, h ä r d a och s t ä r k a v å r kropp, genom a t t ordna v å r a vanor och v å r t dagliga lif, v å r t arbete, v å r hvila och v å r a nöjen i öfverensstämmelse därmed, så göra v i oss i s j ä l f v a verket så oberoende af v å r kropp, som v i öfver h u f v u d t a g e t kunna bli. Y i e j b l o t t befrias f r å n klemighet och pjunk, f r å n oron, a t t h v a r j e ovanlig ansträngning, h v a r j e k a l l p u s t skall bringa oss ohälsa, u t a n v i f ö r v ä r f v a oss ock den hälso- känsla, som gör a r b e t e t t i l l en fröjd och hvilan t i l l en n j u t n i n g ; som gör, a t t äfven det intellektuella arbetet blir friskare, sundare, mera harmoniskt, mera ostördt. Y i h a f v a sett, a t t den speciella kvinnohygienen af oss kräfver, a t t v i p å vissa t i d e r u n n a oss mera hvila och ökad aktsamhet om v å r kropp
— om än denna hygien p å samma gång, r ä t t skött, gör dessa fordringar r e l a t i v t l ä t t a a t t uppfylla. Mången skall nog ä n d å tycka, a t t de äro besvärliga, mången, a t t de äro omöj
liga a t t i det dagliga l i f v e t genomföra. Men fasthållom blott, a t t de äro oeftergifliga, och möjligheterna a t t u p p f y l l a dem skola växa f r a m . Skulle v i e j r e n t af kunna finna en fördel u t i dessa k o r t a t i d e r af r e l a t i v hvila? I n f ö r a v i e j genom dem u t i v å r t arbete e t t element af ro, af besinning, af lugn, hvilket k a n v a r a v ä l v ä r d t a t t t a g a v a r a p å i v å r jäktande, oroliga t i d ? Ä f v e n a n d r a stycken af kvinnohygienen kunna k r ä f v a dels mera försakelse och s j älfuppoffring, dels mera omtanke och a k t i v energi. Men alltid g e r den oss mera, ä n den f o r d r a r ; alltid bli v i de vinnande. Hälsokänsla, arbets
g l ä d j e och arbetsduglighet — hvad arbete det n u ä r l i f v e t
begär af livar och en u t a f oss — och alldeles särskildt större
f y s i s k duglighet f ö r v å r t köns egnaste uppgift, moderskallet,
d e t t a ä r j u e j små t i n g ; men d et ta ä r hvad v i vinna på
a t t f ö l j a de bud, v å r egen n a t u r skrifvit f ö r oss.
/ a
.ti
ds
ds
C y
a h ds
F i g . 9 . Bildningen af fostret med omgifvande rum, hinnor och nafvelsträng.
/ den sfär, s o m b i l d a t s af den klump celler, livilka u p p s t å t t g e n o m den befruktade äggcellens upprepade klyfning. V i d m börjar fosterskifvan bilda sig. Y t t e r s t igenfinnes cellmembranen d, å hvilken redan fransar d' börja skjuta u t . 2. Embryot, e, håller på a t t bildas ur fosterskifvan, hvilken b l i f v i t större i alla dimensioner; kanterna äro o m v i k n a och hålla p å a t t närma s i g hvarandra, ehuru ä n n u en öppning kvarstår mellan dem dg; denna minskas e f t e r h a n d i 5 och 4. ds, äggulesäcken inneslutande de celler, i hvilka upplagsnärin
g e n h o p a t s i g ; stor i 2 blir den a l l t mindre i 3 och 4 för a t t vara reducerad t i l l en h e l t l i t e n rest i S. 12 synes vid fosterskifvans båda ändar e t t v e c k höja s i g m o t dess ryggsida (ks o c h ss). D e t t a veck h a r sammanstött med sina kanter i 5 och e t t rum ah bildats kring fostret, hvilket ä n tydligare synes i 4 och 8. am d e t hölje, soin begränsar detta rum. al en l i t e n f r å n f o s t r e t utskjutande påse, h v i l k e n innesluter första anlaget till nafvelsträngs- kärlen. I 5 har d e n n å t t f r a m t i l l det y t t r e hölje ch, i h v i l k e t den ursprungliga c e l l m e m branen u p p g å t t ; nafvelsträngskärlen insända grenar i d e n u mycket greniga fransarna. I 5 äro fostrets y t t r e konturer tecknade. För åskådlighetens skull är f o s t r e t här hela t i d e n tecknadt s å s o m liggande med ryggen u p p å t ; därmed är dock ej sagdt, a t t det i verkligheten intar d e t t a läge. I fig. 10 synes f o s t r e t i alldeles omvändt läge.
F i g . 1 0 . Lifmodern med inneslutet foster i slutet af andra hafvandeskapsmånaden.
Ägget har här från början inträngt i lifmoderslemhinnan å öfre väggen, icke såsom i fig. 8 å en sidovägg. Aggets utveckling har fortskridit ganska långt, f o s t r e t är bildadt, likaså det vätskefyllda rum, i hvilket d e t ligger fritt. I den uppklippta nafvelsträngen synas u nafvelstr ängskärlen, h v i l k a s grenar synas tränga i n i ägghöljets fransar, hvilka i sin t u r tränga i n uti och f ä s t a h e l a ägget v i d d e t af lifmoderslemhinnan bildade hölje ds, dr, som innesluter detsamma. Vid ds äro fransarna synnerligen u t v e c k l a d e ; här bildas moder
kakan. Agget f3'ller snart h e l a lifmoderkroppens hålrum, så a t t ds sluter t ä t t i n t i l l dv, den öfriga delen af lifmoderslemhinnan. c' e n slempropp i lifmoderhalsens kanal.
k r i n g fostret höjer sig r u n d t i k r i n g fosterskifvan e t t veck af den hinna, som omsluter gulan. D e t t a veck samman
växer slutligen med sina f r i a k a n t e r ofvan fo s t ret s ryggsida.
Wid er ström, Kvinnohygien. I. 2
18
I den så bildade säcken ligger f o s t r e t f r i t t rörligt, omgifvet af en vätska, fostervattnet. A g g e t s ursprungliga y t t r e mem
b r a n h a r under t i d e n b l i f v i t försedd öfver hela sin y t a med t a l r i k a små fra nsa r, som t r ä n g a i n u t i och f ä s t a ägget vid v ä g g a r n a af den håla, d ä r d et hvilar. Dessa f r a n s a r bli sär- s k i l d t utvecklade och förgrenade u t å t , d. v. s. mot lifmoderns y t a t i l l . H ä r bildas den s. k . moderkakan, placenta. I n i de greniga f r a n s a r n a i n t r ä n g a fostrets kärl, som h ä r upp
lösa sig i fina h å r k ä r l , hvilka g rä ns a omedelbart i n t i l l det egendomligt utvecklade hårkärlssystem, som lifmoderns k ä r l bilda r u n d t omkring fransarna. T v ä r s igenom de båda h å r - kärlssystemens fina v ä g g a r äger h ä r e t t u t b y t e r u m emellan moderns och fostrets blod, p å så s ä t t a t t u r fostrets blod aflämnas kolsyra och a n d r a förbränningsprodukter och i det
samma upptagas s y r e och närande ämnen. Stammarna t i l l de f o s t r e t tillhöriga kärlen i moderkakan förlöpa i den e f t e r h a n d utbildade nafvelsträngen (u fig. 10) och utgöra g r e n a r f r å n fostrets n u utvecklade cirkulationssystem. V i se ock i fig. 9, 5, a t t af gulan nu blott å t e r s t å r en helt liten rest, ds. Y i d denna t i d p u n k t h a ock af fosterskifvans celler genom delning och differentiering bildats flera olika g r u p p e r af celler, u r h v i l k a grupper kroppens olika väf- nader så småningom f r a m g å .
Under s i t t t i d i g a s t e skede genomgår fostret, skulle man k u n n a säga, de hufvudsakligaste utvecklingsfaserna u t i d j u r serien. Se v i t . ex. p å det vid slutet af f ö r s t a månaden (fig. 11 a), så ä r h u f v u d e t p å f r a m s i d a n försedt med tydliga af springor skilda bågar, påminnande om g ä l b å g a r ; ar m ar och ben företrädas af f e n l i k a u tv äx t er. Men redan mot slutet af a n d r a hafvandeskapsmånaden, då fostret ännu ej ä r mer ä n e t t p a r t r e centimeter l å n g t , synes d e t alldeles t y d l i g t (fig. 11 b), a t t d e t s k a l l b l i e t t l i t e t människobarn. H u f v u d e t ä r visserligen påfallande s t o r t och klumpigt, en disproportion som emellertid e f t e r hand minskas. *
Som n y s s nämndes ä r fostret f r i t t rörligt, endast bundet af nafvelsträngen. D å det n å t t halfvägs u t i sin utveck
* Den, som ä r intresserad för ett något närmare studium af fostrets ut
veckling, hänvisas t i l l : »Grunddragen af embryologien» af E l i n Cederblom.
ling, börjar det än vidare a t t s j ä l f t r ö r a sig, a t t v ä n d a sig h i t och d i t samt a t t r ö r a p å a r m a r och ben. Dessa rörelser kallas fosterrörelser, och de förnimmas t y d l i g t af modern samt kunna kännas och äfven synas u t a n p å buken. Man b r u k a r säga, a t t fostret vid denna t i d p u n k t »kvicknar» eller
»får lif» — e t t u t t r y c k som ä r ganska vilseledande. T y lif, själfständigt lif, med utveckling enligt sina egna inneboende lagar, h a r fostret h a f t redan
f r å n d et ögonblick, då sper
macellen b e f r u k t a d e äggcel
len. F r å n d e t t a ögonblick bör ock den n y a individen r ä k n a s med såsom sådan — och respekteras såsom sådan.
Tig. 11 a. Fig. 11 b.
a f o s t e r v i d s l u t e t af f ö r s t a m å n a d e n , b f o s t e r v i d s l u t e t af andra m å n a d e n .
Redan en t i d innan fosterrörelserna förnimmas, ä r f o s t r e t s cirkulationssystem så pass k r a f t i g t utveckladt, a t t man v i d lyssnande p å buken hör dess h j ä r t s l a g , såvida nämligen fostret f ö r t i l l f ä l l e t befinner sig i därför l ä m p l i g t läge.
Samtidigt med a t t fostret växer, t i l l t a r också lifmodern i storlek. S n a r t nog rymmes den e j mera inom l i l l a bäckenet u t a n höjer sig u p p i buken, h v arv id breda moderbanden t i l l v ä x a och t ä n j a s . Vid halfgången t i d n å r lifmodern upp t i l l nafveln, vid fullgången upp t i l l bröstkorgsranden. Dess
utom f r a m b u k t a r den bukväggen och u t f y l l e r större delen af
bukhålan, trängande t a r m a r n a u p p å t och å t sidorna. I lif-
20
moderns t i l l v ä x t deltaga alla dess olika väfnader. Men i alldeles öfverväldigande g r a d tillväxer dess muskulatur.
Muskelcellerna t i l l v ä x a p å längd, bredd och tjocklek och förökas t i l l a nt al . V i d s l u t e t af hafvandeskapet h a r därför lifmoderns v ä g g t r o t s sin st o ra u t t ä n j ning ökats b e t y d l i g t i tjocklek. Denna t i l l v ä x t ä r ock synnerligen nödvändig. T y d et ä r lifmoderns muskelmassa, som genom sin sammandrag
ning s k a l l utbefordra det f u l l g å n g n a fostret. Och vid detta utskaffande ä r det ganska stora motstånd, som måste öfver- vinnas. F ö r d e t f ö r s t a måste nämligen lifmoderhalsen, som m ä t e r b l ot t e t t p a r millimeteri diameter, vidgas betydligt; vidare måste det ske en be ty d li g t ä n j n i n g och vidgning af den muskulatur, som omger slidans nedre mynning; och slutligen må s t e fosterhufvudet, som i sin normala form ä r någon smula f ö r s t ort f ö r a t t komma igenom, hopklämmas och omformas t i l l en viss g r a d (den normala formen återkommer emellertid s n a r t nog e f t e r födelsen). F l e r a omständigheter finnas emeller
t i d , som g y n n a och u n d e r l ä t t a förlossningsarbetet. H v a d fost- r e t s h u f v u d beträffar, så äro dess hufvudskålsben ännu ganska m j u k a och böjliga, och dessutom äro de e j ännu f a s t sam
manfogade med h v a r a n d r a u t a n k u n n a p å sina ställen s k j u t a s något l i t e t öfver hvarandra. Och hvad de v ä g a r beträffar, genom h v i l k a f o s t r e t h a r a t t passera, så h a de under haf
vandeskapet u n d e r g å t t genomgripande förändringar, i d e t a t t p å g r u n d af r i k l i g a r e blodtillströmning och r i k l i g a r e genom- d r ä n k n i n g med v äfn ad s sa ft, väfnaderna e f t e r hand blifvit begåfvade med en s n a r t sagdt ideal elasticitet, som gör, a t t de k u n n a t ä n j a s i oerhörd g r a d u t a n a t t b r i s t a och a t t de e f t e r u t t ä n j n i n g e n k u n n a sammandraga sig åter. Denna uppmjukningsprocess sträcker sig t i l l och med t i l l de eljest så f a s t a bäckenfogarna, som n u b l i f v a något l i t e t mera efter- gifliga än eljest. T r o t s a l l t d e t t a ä r likväl det arbete lif
moderns muskelmassa vid förlossningen f ö r r ä t t a r ganska be
t y d l i g t . D e t ä r ock förenadt med smärta. Dessa af k o r t a r e eller l ä n g r e pauser a f b r u t n a muskelsammandragningar h a därför b l i f v i t benämnda v ä r k a r . Under senare delen af för
lossningen tillkommer en h j ä l p k r a f t , i det a t t hela bukväggens
stora omfattande muskelmassa, densamma som åstadkommer
krys tn ing , då ock sammandrar sig — de s. k . k r y s t v ä r k a r n a
— och bidrager a t t framskaffa f o s t r e t .
F o s t r e t födes vanligast med h u f v u d e t före; redan någon t i d f ö r u t h a r d et v ä n d t sig så, a t t h u f v u d e t kommit nedåt.
F i g . 1 2 . Pågående förlossning.
Fosterhufvudet har nedträngt uti l i l l a bäekeneD. Moderhalsen är f u l l t utvidgad.
Nedanför hufvudet står ännu kvar d e n s. k. fosterblåsan, d. v . s. en kil af hinnorna med i n n e s l u t e t barnvatten, s o m banat väg f ö r h u f v u d e t . Blåsan står färdig a t t brista. Man ser, huru fostret ligger hopkrupet uti ä g g e t .
Vid förlossningen k r y p e r det så a t t säga u r ägget. Sedan nedre äggpolen u t v i d g a t moderhalsen, brista hinnorna i denna pol och en del af det s. k . f o s t e r v a t t n e t r i n n e r u t ; vid föl
jande lifmodersamrnandragningar t r ä d e r f o s t r e t u t u r s i nahölj en
22
— som t i l l s vidare k v a r s t a n n a u t i lifmodern — och vidare ned genom slidan. Så s n a r t h u f v u d e t b l i f v i t framfödt, b ö r j a r barnet andas; kroppen kommer vanligen mycket f o r t e f t e r men sammanhänger ännu med modern genom nafvelsträngen.
Man ombinder denna s t r a x p å 2 ställen och afklipper den emellan dem. Sedan lifmodern h v i l a t sig tillräckligt — hvar- t i l l ibland k a n å t g å ganska l å n g t i d —, gör den å t e r en eller flera sammandragningar, utskaffande därmed efterbörden, d. v. s. ägghinnorna med moderkakan. V i d dennas lossande u p p s t å r en blödning, som emellertid stannar ganska snart.
E f t e r förlossningen å t e r g å r såväl lifmodern som öfriga underlifsorgan, t i l l såväl storlek som öfriga egenskaper, t i l l så godt som samma tillstånd som före hafvandeskapet, en återbildningsprocess som i regeln t a r en t i d af omkring sex veckor.
Under större delen af s i t t första lefnadsår näres barnet i normala f a l l af modersmjölken. Denna afsöndras i de båda bröstkörtlarna.
H v a r j e bröstkörtel ä r sammansatt af 15—20 drufklas- formiga bildningar, hvilka l i g g a ordnade som radierna i en cirkel, med bröstvårtan t i l l medelpunkt. Insidan af de mikro
skopiskt små blåsor, af hvilka h v a r j e klase ä r sammansatt, ä r beklädd med epitelceller, som u r blodet h ä m t a de be
ståndsdelar, af h v i l k a mjölken bildas. Mjölken passerar i f r å n körtelblåsorna i n u t i små rör, h v i l k a förena sig t i l l större och större, f ö r a t t slutligen f r å n h v a r j e klase sammanmynna t i l l en enda utförsgång. De s å bildade 15—20 utförsgångarna mynna i fina h å l å bröstvårtan. Bröstkörtlarna börja sin verksamhet t i l l en viss g r a d redan under hafvandeskapet för a t t n å g r a timmar eft er förlossningen utveckla densamma i sin f a l l a k r a f t .
Y i h a h i t t i l l s s t u d e r a t de lifsföreteelser, som t e sig hos de kvinnliga fortplantningsorganen, d å dessa befinna sig i f u l l verksamhet. Å t e r s t å r a t t k a s t a en blick p å dem under mera hvilande t i l l s t å n d .
Under större delen af v å r t lif, d. v. s. i åldern mellan
omkring 15 och omkring 50 år, gör sig en regelbunden
periodicitet gällande inom underlifsorganen. Det i n t r ä f f a r
nämligen h v a r f j ä r d e vecka, a t t en s t a r k a r e blodtillströmning äger r n m inom dessa organs kärlområde. Inom äggstocken f r ä m j a r denna blodöfverfyllnad mognandet af g r a a f s k a follik- l a r och u t s t öt a nd et af ägg. Inom lifmodern f r a m k a l l a r den menstruationen. F r å n d e t t a organs t i l l det y t t e r s t a utspända hårrörskärl pressas blodet t v ä r s igenom dess slemhinna och in i dess hålrum, h v a r i f r å n d et a f g å r genom slidan.
F i g . 1 3 . Bröstkörtel.
A nedre h ä l f t e n äro huden o c h d e t o f v a n p å körtelsubstansen liggande f e t t e t bort
dissekerade. Till höger äro ä f v e n körtelklasarna bortskaffade f ö r a t t v i s a den fettrika bind- v ä f v e n s anordning p å sådant sätt, a t t s m å rum bildas för körtelklasarna. Dessa synas t i l l vänster, vid 7' i mera naturligt tillstånd, sammangyttrade; vid 7 äro de olika klasarna dissekerade från hvarandra och lagda i sär.
