Genusstrategier i förskolan
En kvalitativ studie om förskollärares syn på genusarbete i förskolan
Författare: Beatrice Sjögren & Nathalie Axelsson
Självständigt arbete inom
förskollärarprogrammet, 15 hp
Abstrakt
English title: Gender Strategies in preschool - A qualitative study about preschool teachers’ view on gender work in preschool
Svensk titel: Genusstrategier i förskolan - En kvalitativ studie om förskollärares syn på genusarbete i förskolan
Syftet med studien är att skapa förståelse för förskollärares syn på arbetet med att utmana och motverka traditionella könsmönster i förskolan. Vår studie utgår ifrån en kvalitativ metod. Genom åtta semistrukturerade intervjuer med sammanlagt åtta förskollärare på två olika förskolor har vi undersökt hur förskollärare beskriver att de bedriver genusarbete i förskolan. Vi har sedan tematiserat intervjuerna med hjälp av fyra olika genusmönster – gränsöverskridande, beständighet, gemenskap och särskiljande. Samtliga medverkande förskollärare beskriver att de tycker att det är viktigt att bedriva ett genusarbete i förskolan, och utifrån den tematisering som vi har gjort går det att urskilja olika strategier och tillvägagångssätt i förskollärarnas beskrivningar. Resultatet av studien visar att de vanligaste strategierna för att utmana och motverka traditionella könsmönster är att använda sig av en valstund, att förändra den pedagogiska miljön samt att använda sig av ett nyanserat språkbruk.
Nyckelord
Förskola, genus, traditionella könsmönster, pojkar, flickor
Tack
Vi vill tacka vår handledare Karin Larsson som har bollat idéer med oss längs vägen och på så vis hjälpt oss att komma framåt. Vi vill också tacka våra familjer som har stöttat oss under arbetets gång och varandra för ett gott samarbete. Men framför allt vill vi rikta ett stort tack till studiens medverkande respondenter.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Syfte 2
1.2 Forskningsfråga 2
2 Bakgrund 3
2.1 Jämställdhet i förskolan 3
2.2 Strategier för att motverka traditionella könsmönster 3
2.3 Definitioner av centrala begrepp 4
2.3.1 Genus och kön 4
2.3.2 Könsöverskridande 4
2.3.3 Norm 4
2.3.4 Traditionella könsmönster 4
3 Tidigare forskning 5
3.1 Barns lek styrs av traditionella könsmönster 5
3.2 Förskollärares bemötande utifrån ett genusperspektiv 6
3.3 Sammanfattning 7
4 Teori 8
4.1 Socialkonstruktivism 8
4.2 Genusmönster 8
5 Metod 9
5.1 Val av metod 9
5.2 Urval av respondenter 9
5.3 Avgränsningar 10
5.4 Genomförande 10
5.5 Bearbetning och analys 10
5.6 Forskningsetiska principer 11
6 Resultat & analys 12
6.1 Valstunden 12
6.2 Skapa en tillgänglig lärmiljö för alla oavsett kön 13
6.3 Att använda ett nyanserat språkbruk 14
6.4 Sammanfattning 15
7 Diskussion 16
7.1 Resultatdiskussion 16
7.1.1 Valstunden 16
7.1.2 Skapa en tillgänglig lärmiljö för alla oavsett kön 17
7.1.3 Använda ett nyanserat språkbruk 18
7.2 Metoddiskussion 18
7.2.1 Pedagogiska implikationer 19
7.2.2 Förslag på vidare forskning 19
8 Referenslista 20
21
Bilagor
Bilaga 1 Missivbrev Bilaga 2 Intervjufrågor
1 Inledning
I förskolans läroplan framkommer det att förskolan ska ha ett aktivt
jämställdhetsarbete för att motverka traditionella könsmönster och för att främja alla barns rättigheter oavsett könstillhörighet (Skolverket 2018). Detta innebär att pedagoger har en ytterst viktig roll när det gäller att erbjuda barn olika perspektiv och synsätt. Men vi upplever att många förskollärare tycker att det är ett svårt och nästintill omöjligt uppdrag att utföra.
De har med sig det i ryggraden. Det blir naturligt. De ser ju sina roller som föräldrarna gör, är mamma mycket i köket och pappa mekar med bilen så ser ju barnen att det är pojk-och flickgrejer (Förskollärare 2, 2021)
Citatet ovan kommer från en av de förskollärare som vi har intervjuat till vår studie.
Förskolläraren yttrar sig kring dilemmat om att försöka utmana traditionella könsmönster i förskolan samtidigt som barnen har med sig traditioner och
värderingar hemifrån. Genom arbete och praktik på olika förskolor har vi observerat att många förskolemiljöer ter sig könssegregerade, både när det gäller förskolans material men också när det gäller barns lek. Vi har också fått uppfattningen att förskolors genusarbete ser väldigt olika ut. En del förskolor hävdar att de arbetar med genusfrågor trots att det knappt är synbart i deras verksamheter.
I en kvalitetsgranskning utförd av Skolinspektionen (2017) gjordes det föranmälda besök på 36 slumpmässigt utvalda förskolor i Sverige. I granskningen kunde man konstatera att det fanns stora brister i samtliga förskolors genusarbeten. Rapporten visade att det fanns tydliga brister gällande personalens förhållningssätt, planering av miljö samt genomförandet av aktiviteter i förhållande till genus. Det framkom också att förskolepersonalen misslyckades i sitt uppdrag att utmana och motverka traditionella könsmönster. Detta styrks av Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2009) som till och med menar att förskolan förstärker traditionella könsmönster. Detta konkretiseras bland annat i Hellmans (2009) fältstudie där hon beskriver hur pedagoger på en förskola arbetade aktivt med konflikthantering i ett försök att stärka pojkars empati samt för att få dem att prata om känslor. Det framkom sedan att samma pedagoger agerade motsägelsefullt då de vid andra tillfällen hyschade pojkarna och bad dem att sluta uppträda som bebisar när de var ledsna.
Enligt Hedlin (2010) är det problematiskt om förskolor inte har ett pågående genusarbete då det innebär att barn blir begränsade och hindrade av olika könsstereotypa förväntningar och krav som finns på dem. Inom ramen för denna studie har vi därför valt att undersöka vad förskollärare beskriver arbetet med genus och jämställdhet i förskolan genom att genomföra kvalitativa intervjuer med
arbetsaktiva förskollärare. En sådan studie är relevant eftersom förskollärares syn på genus och jämställdhetsarbete är avgörande för arbetet med att utmana och
motverka traditionella könsmönster. Dessutom kan förskollärares syn på genus ha en inverkan på deras yrkeserfarenheter vilket får konsekvenser för barn och vuxna i förskolan.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att skapa förståelse för förskollärares syn på arbetet med att utmana och motverka traditionella könsmönster i förskolan.
1.2 Forskningsfråga
● Vad har förskollärare för strategier för att utmana och motverka traditionella könsmönster?
2 Bakgrund
I detta avsnitt presenteras vad som avses med jämställdhet i förskolan och några föreslagna strategier för att utmana traditionella könsmönster. Därefter presenteras några definitioner av studiens centrala begrepp.
2.1 Jämställdhet i förskolan
I förskolans styrdokument läroplanen Lpfö 18 framgår det att förskolan ska vila på en demokratisk grund där alla barn har rätt till en likvärdig utbildning. Det är därför förskollärares ansvar att
Aktivt inkludera ett jämställdhetsperspektiv så att alla barn får likvärdiga
möjligheter till utvidgade perspektiv och val oavsett könstillhörighet” (Skolverket, 2018, s.12).
Enligt Skolverket (2020) är vuxna i förskolan viktiga förebilder för barnen då barn tar efter vad vuxna säger och gör. Hur personal förhåller sig till barn och andra vuxna i förskolan är därför av stor betydelse. Enligt förskolans läroplan ingår det i förskollärares uppdrag att motverka traditionella könsmönster som begränsar barns utveckling och möjligheter (Skolverket 2018). Enligt Henkel (2006) handlar det inte om att flickor inte ska få leka med dockor utan snarare om att pedagogerna bör erbjuda barn olika alternativ. En jämställd förskola är en förskola där alla barn har samma möjligheter, rättigheter, skyldigheter och där alla ska ges samma
handlingsutrymme oavsett barns könstillhörighet (Henkel 2006). Enligt Hedlin (2010) visar däremot forskning att vi har olika förväntningar på människor baserade på deras könstillhörighet. En flicka som agerar likadant som en pojke skulle
troligtvis inte få samma respons som en pojke. Detta är något som även Eidevald (2009) resonerar kring då han i en fältstudie observerade tre barns fria lek på en förskola. I observationen leker två pojkar och en flicka tillsammans i ett lekrum.
Alla barnen är lika högljudda men trots det är det flickan som får tillsägelser från personalen och som till slut blir avvisad från platsen.
2.2 Strategier för att motverka traditionella könsmönster
I ett försök att utmana traditionella könsmönster menar Skolverket (2020) att man kan introducera nytt material till leken för att utmana och utveckla barns lek.
Skolverket (2020) trycker också på att förskollärare bör tänka till vid uppbyggandet av de pedagogiska miljöerna. Det kan till exempel handla om att låta oväntade material möta varandra och att använda sig av material utan könskodning, som t.ex.
återbruksmaterial. Eidevald (2011) menar att många förskolor använder
förändringar i den pedagogiska miljön som en strategi för att motarbeta traditionella könsmönster, och att material och utformningen av den pedagogiska miljön inte enbart påverkar vart barnen leker utan även vad de leker. I ett försök att närma sig en mer jämställd förskola menar Skolverket (2020) att det är viktigt att dokumentera vardagliga situationer, som t.ex. vid påklädning i tamburen eller vid
måltidssituationer. Med hjälp av ljudupptagningar eller videoobservationer går det att få syn på olika utvecklingsområden. Ett sådant utvecklingsområde kan till exempel vara att reflektera över vilket språk som används i samtal med barnen.
Skolverket (2020) lyfter att förskollärare bör tänka på språket när man samtalar med barn då det är lätt att ge uttryck för olika normer som finns i samhället.
2.3 Definitioner av centrala begrepp
2.3.1 Genus och kön
Begreppet genus handlar om vad det finns för föreställningar om vad som är manligt respektive kvinnligt. Genus handlar också om makt och status, där det manliga könet har högre status än det kvinnliga (Hedlin 2010). Oftast beskrivs genus som det sociala könet medan kön och könstillhörighet handlar om det biologiska könet (Wedin 2014).
2.3.2 Könsöverskridande
Begreppet handlar om att gå utanför ramen om vad som anses vara feminint respektive maskulint. Det kan till exempel handla om en pojke som leker med dockor eller en flicka som leker med bilar (Eidevald 2012).
2.3.3 Norm
Begreppet handlar om vad som anses vara normalt och mest önskvärt av samhället.
Utifrån en könsordning tillhör mannen normen medan kvinnan är det avvikande könet (Hedlin 2010). I förskolans praktik skulle detta kunna innebära att pojkar står högre i rang än flickor som då skulle få än lägre position (Hedlin 2010).
2.3.4 Traditionella könsmönster
Begreppet innebär att det finns föreställningar och förväntningar på hur pojkar och flickor bör uppträda (Henkel 2006). Det framgår i förskolans läroplan att “förskolan har ett ansvar för att motverka könsmönster som begränsar barns utveckling, val och lärande” (Skolverket, 2018, s.7). I förskolans praktik innebär det att förskollärare ska försöka utmana föreställningar om pojkar och flickor som begränsar dem i deras utveckling.
3 Tidigare forskning
I detta avsnitt presenterar vi tidigare forskning angående jämställdhets- och
genusarbete på förskola med hjälp av två rubriker — Barns lek styrs av traditionella könsmönster och Förskollärares bemötande utifrån ett genusperspektiv. Vi avslutar avsnittet med en sammanfattning av den tidigare forskningen.
3.1 Barns lek styrs av traditionella könsmönster
Ärlemalm-Hagsér (2010) lyfter i sin studie hur barns fria lek och lärande styrs av traditionella könsmönster. Studien beskriver pedagogers förhållningssätt för att utmana befintliga traditionella könsmönster. Studien bygger på videoobservationer och gruppintervjuer. I studien observerades barns fria lek på förskolans utegård på fyra olika förskolor. Det framgick av studiens resultat att alla förskolor som deltog i Ärlemalm-Hagsér (2010) studie hade som strävansmål att förbättra jämställdheten i verksamheten. Det framgår också att samtliga pedagoger som deltog i studien initialt trodde att deras utemiljö var könsneutral och att barnen inte styrdes av några traditionella könsmönster. Pedagogerna berättade i intervjuer att diskussioner angående utemiljön i relation till genus var en relativt liten del i det vardagliga arbetet. När denna fråga väcktes börjades det diskuteras om platser och material utomhus i relation till genus. De upptäckte då att det oftast var pojkar som spelade innebandy och fotboll. De såg också att förskolans cyklar användes med olika fokus beroende på om de användes av flickor eller pojkar. Ett gemensamt mönster som kunde urskiljas på samtliga förskolor var att de äldre flickorna och de yngre barnen tillbringade mycket tid i sandlådorna. Det upptäckte till exempel ett mönster där de äldre flickorna agerade hjälpfröknar åt de yngre barnen. Det framgick i Ärlemalm- Hagsérs (2010) studie att samtliga deltagande respondenter tyckte att könsroller och traditionella könsmönster är svåra begrepp att förklara. I studien lyfter Ärlemalm- Hagsér (2010) även att barn ibland motarbetar traditionella könsroller. I en av studiens observationer står en pojke och gråter, en pedagog går då fram till barnet och försöker få med sig barnet till fotbollsplanen. Barnet går istället och hämtar en stekpanna som ligger i sandlådan. Forskning visar att barn oftast är mer nyskapande och utmanande när det gäller att motverka traditionella könsmönster än vad vuxna är (Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson 2011).
I likhet med Ärlemalm-Hagsér (2010) lyfter även Hjelmér (2020) i sin studie huruvida barns fria lek styrs av intressen eller förväntningar. Hjelmér (2020) beskriver i sin studie vilka val barn gör gällande lekkompisar och material i den fria leken, men också hur pedagogerna förhåller sig till dessa val. Hjelmérs (2020) studie bygger på observationer och intervjuer utförda på sex olika förskolor. I studiens resultat framgår det att det fanns tydliga könsuppdelningar i barnens fria lek. Det fanns också tydliga mönster i deras val av aktiviteter. Pojkar lekte mer vilda och aktiva lekar medan flickor lekte lugnare lekar. Det fanns också en tydlig
uppdelning av förskolans material. Det material som flickorna var intresserade av fanns i ett annat rum än det material som pojkarna var intresserade av. I studiens resultat framgår det att även i de situationer där flickor och pojkar leker tillsammans så antar de olika könsmönster. I intervjuerna uttrycker pedagogerna att de tycker att det är svårt att utmana dessa traditionella könsmönster. Pedagogerna menar att det knappast skulle göra till eller från om de försökte blanda grupperna mer då de
endast kommer att leka med det motsatta könet för att de blir tvingade till det. I en gruppintervju uttrycker en pedagog att barns val av lek endast styrs av deras intressen, och i samma intervju inflikar en annan pedagog att en del saker är genetiska. På samma förskola organiseras en lärarstyrd dansaktivitet och pedagogerna förser barnen med sjalar och annat material. När en pojke dansar tillsammans med flickorna uttrycker en av pedagogerna “Titta, här har vi genus!”.
Senare under dagen dansar tre flickor i rörelserummet själva, samma pojke försöker då delta i flickornas lek men blir ignorerad och väljer istället att gå därifrån. Dolk (2013) problematiserar begreppet av barns fria lek i sin avhandling. Hon lyfter i likhet med Hjelmér (2020) och Ärlemalm-Hagsér (2010) om barns fria lek verkligen är fri eller om den styrs av traditionella könsmönster. Dolk (2013) lyfter ett
resonemang av Wahlström (2003 i Dolk 2013, s.68) som hävdar att den fria leken är en av förskolans mest könsrollbevarande aktiviteter. Vidare menar Wahlström att pedagogerna måste våga lägga sig i barns val av aktiviteter i ett försök att få barnen att våga prova nya grejer (Wahlström 2003 i Dolk 2013, s.68).
3.2 Förskollärares bemötande utifrån ett genusperspektiv
Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2011) beskriver i sin studie hur olika genusmönster kan komma till uttryck i förskolans vardag. De beskriver dessa genusmönster med hjälp av begreppen – särskiljande, beständighet, gemenskap och gränsöverskridande. Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2011) menar att de samspel som finns i förskolan som förhandlas av genus är ständigt pågående. I olika samspelssituationer kan olika mönster urskiljas där maskulinitet har en överordnad position. Detta beskrivs i genusmönstret särskiljande. Här är pojkarna i fokus och det är dem som fångar förskollärares uppmärksamhet. Det innebär att flickors samspel inte synliggörs lika mycket som pojkarnas. I de situationer där både pojkar och flickor deltar får inte flickorna lika mycket uppmärksamhet som
pojkarna. Ett exempel på detta syns i en av Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2011) observationer. I observationen beskrivs hur två flickor och två pojkar knådar med en trolldeg tillsammans med en förskollärare. Flickorna
osynliggörs genom att de inte får samma respons av förskolläraren som pojkarna får. Det framgår också av observationen att förskolläraren inte uppmuntrar flickorna i samma utsträckning. Osynliggörandet av flickorna märks tydligt när en av
flickorna frågar vilka färger hon får använda, förskolläraren ger henne inget svar men när en av pojkarna frågar får han ett svar direkt. I likhet med Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2011) observation beskriver även Meland och Kaltvedt (2017) i en norsk studie hur förskollärare riktar mer uppmärksamhet åt pojkar än flickor. I en av studiens observationer sitter några flickor och pojkar vid lunchbordet tillsammans med en förskollärare. En flicka berättar att hon har besökt sin mormor, varpå en pojke vid bordet berättar att han ska till sin mormor i helgen.
Förskolläraren vänder sig då till pojken och frågar vad de ska hitta på tillsammans.
Det syns i olika sekvenser hur maskulinitet överordnas som norm och hur det kommer till uttryck i förskolans vardag på olika vis. Bland annat genom att
förskollärarnas blickar riktas mot pojkarnas varande och görande (Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson 2011).
I genusmönstret beständighet ses stereotypa roller i barns lek och samspel blir synliga i förskolan. I interaktion mellan barn och vuxna förstärks dessa strukturer
genom förskollärarens syn på vad flickor och pojkar visar ett intresse för. I en av Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2011) observationer leker en grupp barn med olika djur och när pojkarna leker med djuren pratar förskolläraren om äventyrliga och farliga djur. Men när förskolläraren pratar med flickorna så pratar de om söta och snälla djur istället. Här synliggörs förskollärarens stereotypa föreställningar kring barns intressen. Under genusmönstret beständighet finns ytterligare ett stereotypt mönster om flickors agerande vid regel överträdande.
Flickor väljer att jobba aktivt för att upprätthålla de regler som finns. I en av observationerna försöker en flicka stoppa en pojke som försöker klättra upp på bordet. Att en del förskollärare bidrar till att upprätthålla traditionella könsmönster är något som även Meland och Kaltvedt (2017) lyfter. Det framgår i Meland och Kaltvedts (2017) resultat att förskollärare upprätthåller traditionella könsmönster genom att använda sig av ett stereotypt språkbruk när de konverserar med flickor och pojkar. När studiens medverkande förskollärare pratar med och om pojkar framhäver dem pojkarna som tuffa och starka. Medan i konversationer med flickor uttrycker att de är söta och gulliga. Flickor tar ofta på sig roller som hjälpfröknar och regel upprättare på förskolan (Ärlemalm-Hagsér 2010; Meland och Kalvedt 2017).
Ett annat genusmönster som nämns i Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons 2011) studie är gemenskap. Här handlar det om att pojkar och flickor visar en stor omsorg för varandra och hjälper varandra, både i den fria leken och i styrda
aktiviteter. I genusmönstret gränsöverskridande beskrivs hur en förskollärare kallar en legofigur för gubbe medan barnet kallar figuren för en mamma, legofiguren omtolkas av barnet. Vid ett annat tillfälle berättar en pojke att han vill bli fröken på en förskola. I gränsöverskridandet ses nya saker som ständigt skapas (Ärlemalm- Hagsér och Pramling Samuelsson 2011).
3.3 Sammanfattning
Sammanfattningsvis framgår det av den tidigare forskningen att barn tycks anta olika könsmönster både i den fria leken och i samspel med varandra på förskolan.
Forskningen visar hur pedagoger ibland till och med hjälper till att upprätthålla dessa mönster. Det framgår också att barn till skillnad från vuxna oftast är mer nytänkande när det gäller att utmana traditionella könsmönster. Flera av artiklarna visar att förskollärarna tycker att genusarbetet i förskolan är komplicerat, men av innehållet drar vi ändå slutsatsen att förskollärare strävar efter att jobba mer med genus- och jämställdhetsfrågor i verksamheten, även om det finns brister i praktiken.
4 Teori
Detta avsnitt inleds med en kortare presentation av studiens socialkonstruktivistiska ansats, vilken följs av en kortare presentation av Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2011) fyra olika genusmönster – gränsöverskridande, beständighet, särskiljande och gemenskap som kommer att utgöra vårat analysverktyg.
4.1 Socialkonstruktivism
Studien genomförs ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Enligt ett
socialkonstruktivistiskt perspektiv skapas människors förståelser för olika fenomen i social interaktion med andra människor. Kön kan beskrivas som en social
konstruktion utifrån att olika föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt har tillskrivit könen olika egenskaper. Utifrån dessa föreställningar har det sociala fenomenet könsroller skapats (Allwood och Erikson 2017). Enligt Allwood och Erikson (2017) är normalitet också en social konstruktion som är skapad av människor. Begreppet normalitet handlar om vad samhället anser är normalt och icke normalt. Det vill säga normativt respektive icke normativt. Utifrån en
könsordning är mannen den normativa och kvinnan den icke normativa. Detta märks främst i vårat språk. När vi talar om kvinnor i olika sammanhang behöver vi ofta benämna att det är just en kvinna vi talar om, t.ex. så säger vi en kvinnlig läkare istället för att endast använda oss av yrkesbenämningen läkare (Hedlin 2010).
4.2 Genusmönster
Nedan följer en överskådlig presentation av Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelssons (2011) fyra genusmönster – gränsöverskridande, särskiljande, beständighet och gemenskap.
Gränsöverskridande innebär att det sker gränsöverskridande interaktioner och händelser mellan barnen i förskolans praktik. Barnen går utanför traditionella könsmönster (Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson 2011).
Särskiljande innebär att det maskulina får en överordnad position. Blicken riktas mot pojkarnas varande och görande. Detta innebär att flickor inte får samma respons som pojkar i olika samspelssituationer (ibid.).
Beständighet innebär att könsstereotypa föreställningar förstärks i interaktion mellan barn och vuxna. De vuxna har vissa könsstereotypa förväntningar på vad barnen har för intressen (ibid.).
Gemenskap innebär att pojkar och flickor integrerar och leker tillsammans. De båda könen visar en stor omsorg för varandra i leken (ibid.).
5 Metod
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för val av metod, urval av respondenter, genomförande, bearbetning och analys av det insamlade materialet samt etiska övertagande.
5.1 Val av metod
Vi har valt att utföra en kvalitativ studie där vi har utfört enskilda intervjuer med förskollärare för att få svar på vår forskningsfråga. Eftersom vårt syfte är att bidra med förståelse för förskollärares syn på arbetet med att utmana och motverka traditionella könsmönster i förskolan är vi inte ute efter att presentera några absoluta sanningar om hur förskollärare ser på genusarbetet. Därför lämpar sig en kvalitativ metod som kan hjälpa oss att återspegla den sociala verklighet som förskollärarna upplever, snarare än exakta och objektiva data som en kvantitativ metod erbjuder.
Vi ansåg att åtta intervjuer var av tillräcklig omfattning för att uppnå̊ studiens syfte samtidigt som materialet skulle bli hanterbart i förhållande till vår tid. Vi var båda överens om att vi ville göra intervjuerna på plats för att få bättre kontakt med respondenterna, men också för att lättare kunna göra ljudupptagningar under intervjuernas gång. Trost (2014) menar att det finns både nackdelar och fördelar med ljudupptagning, en av nackdelarna är att det tar tid att lyssna och transkribera intervjun. En fördel med ljudupptagning är att forskaren kan lyssna på intervjun flera gånger.
5.2 Urval av respondenter
På grund av rådande situation i samhället med covid-19 och restriktioner från folkhälsomyndigheten har vi utgått från bekvämlighetsprincipen när vi har valt ut våra åtta respondenter. Vi har använt oss av ett icke-sannolikhetsurval. Denscombe (2018) menar att ett icke-sannolikhetsurval innebär att forskaren själv väljer vilka som ska delta i studien. Valet av respondenter i studien är utvalda förskollärare som är kända av oss sen tidigare. Dessa två förskolor är oberoende av varandra och är belägna i två olika län i Sverige. Enligt Denscombe (2018) innebär
bekvämlighetsprincipen att forskare använder sig av det som finns lättillgängligt för dem. En fördel med bekvämlighetsprincipen är att det är enkelt, billigt och går snabbt. Här nedan finner ni en tabell där det framgår vilken ålder på barngruppen studiens respondenter arbetar med, samt hur länge de har varit yrkesverksamma.
Respondenter: Yrkesverksam Ålder på barngruppen
Förskollärare 1 25 år 3–4 åringar
Förskollärare 2 35 år 3–5 åringar
Förskollärare 3 10 år 3–4 åringar
Förskollärare 4 8 år 3–5 åringar
Förskollärare 5 1 år 4–5 åringar
Förskollärare 6 3 år 1–2 åringar
Förskollärare 7 14 år 4–5 åringar
Förskollärare 8 30 år 4–5 åringar
Figur 1. Tabell över respondenter
5.3 Avgränsningar
Vi har valt att göra en geografisk avgränsning till Sverige eftersom förskolan är organiserad på olika vis i olika länder. Det teoretiska ramverket som präglar studien består av socialkonstruktivism och tidigare forskning om könsmönster och
bemötande utifrån genusperspektiv. Dessa avgränsningar osynliggör andra möjliga tolkningar av materialet, och i och med urvalet av respondenter begränsas vilka generaliseringsanspråk vi kan tänkas göra med denna studie.
5.4 Genomförande
Innan vi genomförde våra intervjuer på förskolorna hade vi muntlig kontakt med rektorerna på respektive förskola. Efter ett muntligt godkännande från rektorerna skickade vi ut missivbrev med information till samtliga respondenter om studiens innehåll samt information om hur vi förhåller oss till de etiska principerna. Vi bestämde oss för att använda oss av en semistrukturerad intervjuform vid utförandet av våra intervjuer. Detta innebär att vi har använt oss av en kombination av
förutbestämda och spontana frågor vid intervjuerna (Denscombe 2018). Enligt Denscombe (2018) kan en semistrukturerad intervjuform ge respondenterna mer utrymme för att tala utförligt och fritt under intervjuerna. Under intervjuernas gång gjorde vi ljudupptagningar med hjälp av vår mobiltelefon eller Ipad. Detta för att förhindra missförstånd och förvrängningar av respondenternas ord.
5.5 Bearbetning och analys
Efter att vi har utfört intervjuerna har vi transkriberat intervjumaterialet så ordagrant som möjligt, genom att lyssna på de ljudupptagningar som vi har spelat in under intervjuernas gång. Genom att transkribera det insamlade materialet blir det lättare att arbeta med det (Denscombe 2018). Vi har sedan bearbetat och tematiserat transkriberingarna med hjälp av fyra olika genusmönster som är hämtade från Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2011) – beständighet, gemenskap, gränsöverskridande och särskiljande. Vi har valt att använda oss av dessa då vi anser att de kan vara till hjälp för att synliggöra förskollärares syn på arbetet med att utmana och motverka traditionella könsmönster i förskolan. I tabellen nedan kan ni se ett exempel på hur vi har tematiserat materialet.
Beständighet Gemenskap Gränsöverskridande Särskiljande Stereotypa
samspel/aktiviteter
Delade samspel mellan könen
Gränsöverskridande aktiviteter och val
Pojkar i fokus och flickor osynliggörs Flickor
upprätthåller regler
Omsorg i fokus Omtolkning av normer Maskulinitet som redskap och norm Figur 2. Tabell över studiens tematisering
Vi läste igenom det transkriberade materialet noggrant och markerade svaren i olika färger för att lättare kunna se vilket tema de olika svaren tillhörde. Vi fortsatte vår bearbetningsprocess genom att identifiera likheter i de olika intervjuerna, för att sedan sammanställa dem som gick att hitta under de olika teman.
5.6 Forskningsetiska principer
Inför vår studie har vi tagit del av och tagit hänsyn till vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Dessa fyra principer är – Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2017).
Informationskravet handlar om vikten av att informera de berörda deltagarna om studiens syfte. Vi började med att kontakta rektorerna på våra arbetsplatser för att delge dem information om vår studie. Vi skickade sedan ut våra missivbrev till rektorerna och till de förskollärare som vi valde att intervjua. I samband med missivbrevet ingick information om att intervjuerna skulle spelas in
(Vetenskapsrådet 2017; Björkdahl Ordell 2017).
Samtyckeskravet innebär att vi ber om alla deltagares samtycke. Deltagarna har själva rätten att bestämma om de vill delta och kan när som helst avsluta sitt
deltagande (ibid). Efter att vi hade skickat ut missivbreven till förskollärarna fick de bekräfta om de ville delta eller inte. Vid intervjutillfället informerades de återigen om att vi behövde göra ljudupptagningar samt att de ljudinspelningar som togs upp skulle raderas så fort vi inte har någon användning för dem.
Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas identitet kommer att skyddas genom att namnen byts ut, ingen ska kunna känna igen personerna i fråga (ibid). I
missivbrevet som skickades ut delgav vi respondenterna om att alla medverkande respondenter kommer att avidentifieras, något som vi även upprepade i samband med intervjuerna.
Nyttjandekravet innebär att det material som framställs genom intervjuer och observationer enbart får användas till den aktuella studien (ibid). Vi har både i missivbrevet samt muntligt delgett respondenterna information om att det material som i vårt fall handlar om ljudupptagningar och transkriberingar endast får användas till denna studie.
6 Resultat & analys
Under vår tematisering och bearbetning av materialet synliggjordes tre olika strategier för hur förskollärarna försöker utmana och motverka traditionella könsmönster – valstunden, skapa en tillgänglig lärmiljö för alla oavsett kön och använda ett nyanserat språkbruk. Nedan kommer följaktligen resultatet att
presenteras utifrån dessa strategier, och analyseras med hjälp av Ärlemalm-Hagsér
& Pramling-Samuelssons (2011) beskrivna genusmönster – gränsöverskridande, särskiljande, beständighet och gemenskap.
6.1 Valstunden
Det framkommer i intervjuerna att en del avdelningar har infört valstunder i ett försök att utmana och motverka traditionella könsmönster. Utifrån respondenternas beskrivningar av valstunden framgår det att dessa kan se lite olika ut. Men generellt innebär valstunden på förskolan att barnen eller pedagogerna väljer ett val av aktivitet genom att placera sitt namn eller en bild på sig själva på en tavla med bilder som representerar olika rum och aktiviteter på förskolan. Respondenterna beskriver i intervjuerna att det ibland görs barnval vilket innebär att barnen själva får välja vart de ska leka, och ibland vuxenval som innebär att pedagogerna bestämmer rum och aktiviteter åt barnen. Samtliga respondenter förklarar att detta görs för att barnen ska få möjlighet att prova olika saker, och att de på så sätt kan utmana genusmönstret beständighet.
Ja… alltså det tycker jag nog… vi har en pojke som innan aldrig skulle välja ateljé av fria vilja… men som… idag tycker det är jätteroligt... å det är roligt å se (Förskollärare 5, 2021).
I citatet ovan beskriver respondenten att en av pojkarna på avdelningen, som aldrig valde att vara i ateljén innan de införde det vuxenstyrda valet, nu väljer ateljén vid det fria valet. Vi tolkar respondentens uttalande som att pojkens tidigare val av aktiviteter faller inom ramen av beständighet, det vill säga att pojkens val var mer könsstereotypa förut. Utifrån förskollärarens beskrivning kan således valstunden ses som en strategi som har fått pojken att börja välja mer gränsöverskridande
aktiviteter som till exempel ateljén.
Vi tittar på vart barnen befinner sig i rummet … och sen får man göra olika val … oftast väljer barnen själva vart de vill va på avdelningen … men ibland så väljer vi å det gjorde vi senast idag […] och då blev det lite protester (Förskollärare 8, 2021).
Av citatet framgår att de vuxenstyrda valen ibland möts av missnöje från barnens sida, och även andra respondenter lyfter att valstunden inte alltid är en uppskattad strategi av barnen. Förskollärare 8 beskriver vidare hur pedagogerna i dessa fall brukar ställa motfrågor till barnen, som t.ex. ”Varför tror ni att vi bestämmer åt er?”. Vidare menar denne att barnen i slutändan brukar förstå att det handlar om att de ska få nya utmaningar och hitta nya lekkompisar. Vår tolkning är att
respondenten försöker få barnen att handla mer gränsöverskridande, men också att hon vill skapa en gemenskap och iscensätta möten mellan pojkar och flickor som kanske inte vanligtvis skulle mötas i leken.
När jag gjorde valen åt dem så blev det att fyra pojkar hamnade i ateljen och fyra flickor vid legot (Förskollärare 8, 2021).
Av citatet ovan framgår att förskolläraren aktivt placerade fyra pojkar i ateljén och fyra flickor vid legot. Vidare berättar hon att barnen till en början visade ett starkt missnöje men att de efter en stund blev engagerade. Vår tolkning är att respondenten gjorde ett medvetet val för att få barnen att prova mer gränsöverskridande
aktiviteter. Däremot beskriver hon inget som tyder på att hon medvetet försöker skapa möten som präglas av gemenskap mellan könen.
6.2 Skapa en tillgänglig lärmiljö för alla oavsett kön
I intervjuerna framkommer det att en av strategierna för att utmana och motverka traditionella könsmönster tycks vara att ändra om i förskolans fysiska miljö så den blir tillgänglig för alla barn oavsett kön. Hur man kan göra detta beskrivs på olika sätt av våra respondenter.
Vi har nyligen byggt upp en ny ateljé och den gör att det är många fler pojkar som väljer att måla numera (Förskollärare 2, 2021).
I citatet ovan förklarar respondenten att de har ändrat om och byggt upp en ny ateljé på avdelningen och att detta i sin tur har lockat många fler pojkar på avdelningen att vara i ateljén. Vi tolkar respondentens uttalande som att en förändring i miljön har lett till att pojkarna på avdelningen har upptäckt ateljén. Vi tolkar det som att en föränderlig lärmiljö i förskolan således kan få barnen att agera mer
gränsöverskridande. Vi kan också se genusmönstret särskiljande i förskollärarens uttalande. Flickorna nämns inte överhuvudtaget utan det är pojkarna som beskrivs göra gränsöverskridande val, det vill säga att pojkarna särskiljs och hamnar i fokus.
Detta talar för att flickornas val av aktiviteter fortfarande tycks falla inom ramen av beständighet.
Vi har lagt fokus på att ändra om i miljöerna, vi började exempelvis med att ta bort, eller ta bort ska jag inte säga vi förändrade hemvrån och lekmiljön mycket, till en mer utforskande undervisning som jag jobbade mycket med på andra avdelningen där jag var. Mycket fokus på könsneutralt material, återbruk, inga leksaker (Förskollärare 4, 2021).
I citatet ovan berättar en av studiens respondenter hur hon har ändrat om i
förskolans inomhusmiljö med hjälp av att tillföra mer könsneutralt material i form av återbruksmaterial, samt genom att ta bort leksaker som kan uppfattas som könsstereotypa. Hon förklarar vidare genom att skapa en rolig miljö som kan tilltala alla barnen och på så vis skapa möten mellan barnen. Detta kan ses som ett sätt att skapa möten mellan pojkar och flickor som präglas av gemenskap. Hon vill på så vis få bort miljöer som förstärker beständighet och dess traditionella könsmönster.
[…] men annars försöker vi tänka att inte ha det så traditionellt i byggen … vi har mycket blommor, tyger, djur, å figurer där (Förskollärare 8, 2021).
I citatet ovan beskriver respondenten hur de har aktivt försökt planera uppbyggandet av miljöerna i förskolan på ett genusmedvetet sätt. Hon berättar att de försöker att inte ha det så traditionellt i byggen utan försöker tillföra lite oväntade material som kan möta varandra, som till exempel byggklossar och plastblommor. På detta sätt kan man försöka bryta genusmönstret beständighet genom att låta oväntade material möta varandra och på så vis skapa ett gränsöverskridande mellan flickor och pojkar som präglas av en gemenskap.
6.3 Att använda ett nyanserat språkbruk
I flera intervjuer nämndes språket som en strategi för att utmana och motverka traditionella könsmönster.
Kanske att det alltid inte behöver vara mamma som tvättar utan att pappa också kan göra det … vad vi säger om de blir smutsiga att det får mamma eller pappa tvätta, att man nämner båda (Förskollärare 3, 2021).
Respondenten ovan beskriver att det är viktigt att reflektera över vilket språkbruk förskollärare använder sig av i samtal med barnen Vi tolkar respondentens uttalande som att hon inte vill att hushållssysslor per automatik ska kopplas till feminina egenskaper och att språket är en viktig del för att inte upprätthålla genusmönstret beständighet, utan istället försöka uppmuntra barnen att tänka mer
gränsöverskridande.
Men det har vi ju kommit ifrån om det kommer in en flicka med tofsar att man kommenterar “Åh vilka fina tofsar du har” … iallafall här … sen vet jag inte hur det är på andra förskolor … men vi kommenterar inte det yttre
… utan mer “å vad skön din tröja ser ut” (förskollärare 8, 2021).
I citatet ovan beskriver respondenten att de på avdelningen har ett gemensamt förhållningssätt där de har bestämt att de inte ska kommentera barns yttre utan mer fokusera på att kläder ska vara sköna och praktiska. Vi tolkar det som att
respondenten tidigare har upplevt det som ett problem att pedagoger har förstärkt genusmönstret beständighet genom att kommentera pojkar och flickors yttre på olika sätt. Vidare förklarar respondenten att det händer att detta glöms bort bland pedagoger på avdelningen, men att man då får vara snabb och påminna sin kollega genom att ställa frågan ”tänkte du på vad du sa nu?”.
Å så har vi ju våra plastfigurer … de kallar ju vi inte för gubbar … de e ju figurer … sen har vi ju legofigurer också (Förskollärare 6, 2021).
I citatet ovan förklarar en av studiens respondenter att de i ett försök att få till ett mer nyanserat språkbruk benämner avdelningens leksaksgubbar för figurer. Vidare förklarar respondenten att de flesta av barnen har snappat upp detta och numera kallar dem för figurer även i leken. Vi tolkar respondentens uttalande som att hon vill bryta genusmönstren beständighet och särskiljande genom att benämna leksakerna för figurerna som blir ett mer könsneutralt uttryck.
6.4 Sammanfattning
Vårt resultat synliggör tre olika strategier som studiens respondenter beskriver att de använder för att utmana och motverka traditionella könsmönster – valstunden, bygga upp en tillgänglig lärmiljö och att använda ett nyanserat språkbruk. Vårt resultat och analys visar att de tre strategierna används för att utmana och motverka genusmönstret beständighet och uppmuntra genusmönstren gränsöverskridande och gemenskap. Strategierna tycks dock till viss del verka särskiljande, då det främst är pojkars gränsöverskridande som beskrivs av studiens respondenter.
7 Diskussion
Diskussionen är uppdelad i två olika delar – en resultatdiskussion där vi kommer att jämföra vårt resultat med tidigare forskning och en metoddiskussion där vi kommer att diskutera för- och nackdelar med studiens metodval. Vidare kommer vi även lyfta pedagogiska implikationer och förslag på vidare forskning.
7.1 Resultatdiskussion
Syftet med vår studie är att skapa förståelse för förskollärares syn på arbetet med att utmana och motverka traditionella könsmönster i förskolan. I våra intervjuer framkom tre olika strategier för att utmana och motverka traditionella könsmönster – valstunden, skapa en tillgänglig lärmiljö för alla oavsett kön och använda ett nyanserat språkbruk. Vi har därför valt att dela upp resultatet i dessa
underkategorier.
7.1.1 Valstunden
En strategi som framkommer i vårt resultat för att utmana och motverka traditionella könsmönster är att använda sig av en valstund. Respondenterna i vår studie
beskriver att syftet med valstunden är att barnen ska få möjlighet att prova
gränsöverskridande aktiviteter samt hitta nya lekkonstellationer. De respondenter i studien som använder sig av denna strategi berättar att barnen ibland får göra fria val och att de ibland har vuxenval där pedagogerna gör val åt barnen istället. Vid en av intervjuerna framkom det att de upplever positiva effekter av att använda sig av en valstund. En av förskollärarna berättade hur ett barn som tidigare aldrig valde att vara i ateljén nu väljer ateljén i det fria valet. Men det framkom också att de
vuxenstyrda valen ibland kan mötas av missnöje från barnens sida. En annan respondent nämnde att de ännu inte kan se någon skillnad i barnens val av aktiviteter eller avdelningens gruppkonstellationer men att de hoppas att kunna se framsteg i framtiden. I enighet med respondenterna menar Dolk (2013) att syftet med valstunden på förskolan är att barn ska ges möjlighet att prova olika aktiviteter som de vanligtvis inte skulle välja. Men att den ska också kan hjälpa till att skapa nya möten mellan barn som vanligtvis inte leker ihop. I Hjelmérs (2020) studie förklarade pedagogerna i en gruppintervju att det inte finns någon anledning att försöka blanda grupperna mer då barnen endast kommer att leka med det motsatta könet för att de är tvingade till det. Vidare förklarade respondenterna i Hjelmérs (2020) studie att barns val av aktiviteter styrs av intressen, och till viss del genetik.
Vårt resultat motsäger detta påstående då en av våra respondenter uttrycker att de tack vare den vuxenstyrda valstunden har ett barn på avdelningen som numera väljer mer gränsöverskridande aktiviteter. Ett resonemang som lyfts av Wahlström
(refererat i Dolk 2013, s.68) är att det finns en viss problematik i begreppet fri lek.
Här menar Wahlström att barn styrs av traditionella könsnormer hela tiden och att den fria leken är mer könsrollbevarande än fri (Wahlström 2003, Dolk 2013, s.68).
Resultatet av Ärlemalm-Hagsérs (2010) studie visar att pedagogerna i studien verkar vara av uppfattningen att deras utomhusmiljö är könsneutral och att barnen inte styrs av några könsmönster i den fria leken. Vår studies resultat visar att flera av de förskollärare som deltog i intervjuer verkar vara medvetna om att barns val av aktiviteter styrs av traditionella könsmönster då de använder sig av valstunden som
strategi för att motverka dessa. Med det sagt vill vi även understryka att några av studiens respondenter initialt uttryckte att de tycker att de har det ganska uppblandat mellan pojkar och flickor, vilket under intervjuernas gång inte tycktes stämma överens med deras beskrivningar av verksamheten.
Om valstunden är en fungerande strategi eller inte tycks det finnas delade meningar om. Enligt vår studies resultat kan denna strategi medföra positiva följder som utmanar genusmönstret beständighet och får barnen att göra mer
gränsöverskridande val. Enligt tidigare forskning om just valstunden finns det däremot en risk att valstunden sker på bekostnad av barns autonomi och inflytande, vilket i sig skapar ett dilemma. Det är två grundläggande värden från förskolans läroplan som krockar med varandra, det handlar om förskolans uppdrag att utmana och motverka traditionella könsmönster och förskolans uppdrag att främja barns delaktighet och inflytande.
7.1.2 Skapa en tillgänglig lärmiljö för alla oavsett kön
En annan strategi som nämns för att utmana och motverka traditionella könsmönster är att skapa en tillgänglig lärmiljö för alla oavsett kön. I vår studies resultat
framkommer det att genom att byta ut könsstereotypa leksaker kan man utmana och motverka genusmönstret beständighet.
Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2011) lyfter i sin studie om olika genusmönster som existerar i förskolan. De beskriver hur genusmönstret
särskiljande syns i pedagogers beskrivningar av barnen samt i deras samspel med barnen. I likhet med vad den tidigare forskningen beskriver om särskiljandet av pojkar visar även vår studies resultat att det läggs mer fokus på att pojkar ska handla gränsöverskridande. I en av intervjuerna berättar studiens respondenter att
förändringar i avdelningens ateljé har fått pojkarna att vilja vara där mer. Vidare beskriver Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2011) ytterligare ett genusmönster som existerar i förskolan, nämligen gemenskap. Här beskrivs det hur förskollärare värdesätter möten mellan flickor och pojkar som präglas av omsorg.
Detta genusmönster framgår även i vår studies resultat. En av studiens respondenter berättar hur de har ändrat om i miljön på avdelningen genom att tillföra mer
könsneutralt material i form av återbruksmaterial. Samma respondent berättar att de på så vis skapade en miljö där pojkar och flickor kan mötas i en gemenskap.
I Hjelmérs (2020) studie kunde man i observationer konstatera att olika könskodade material sällan mötte varandra, vilket också medförde att pojkar och flickor sällan integrerade med varandra i den fria leken. I vårt resultat framkommer det att en strategi för att erbjuda en tillgänglig miljö för alla barn oavsett kön är att låta oväntade material möta varandra. En av studiens respondenter berättar att de försöker att inte ha det så traditionellt i förskolans byggrum. Vidare berättar
respondenten att man på så vis kan skapa ett rum där både pojkar och flickor samlas i en gemenskap.
Vårt resultat visar i enighet med den tidigare forskningen att förändringar i förskolans lärmiljö kan hjälpa till att utmana och motverka traditionella könsmönster.
7.1.3 Använda ett nyanserat språkbruk
Vårt resultat visar att en strategi för att utmana och motverka traditionella könsmönster är att använda sig av ett nyanserat språkbruk. En av studiens
respondenter berättar att det är viktigt att utmana barns tankar genom att uttrycka sig lite mer gränsöverskridande. Vidare berättar respondenten att hon brukar försöka få barn att reflektera över genusmönstret beständighet genom att säga att pappa kan tvätta din tröja, inte bara mamma. Skolverket (2020) styrker respondentens utlåtande och menar på att språkliga uttryck kan göra barnen ännu mer medvetna om de normer som finns runt omkring oss i samhället. Det kan vara svårt att vara uppmärksam på sitt eget språkbruk, därför är det bra om man i arbetslaget försöker att vara uppmärksamma på varandras språk och använda sig av ett kodord när det blir fel (Skolverket 2020). I en av studiens intervjuer framkommer det att
pedagogerna på avdelningen försöker att låta bli att kommentera barns yttre. Samma respondent berättar att genom att kommentera barns yttre förstärker man
genusmönstret beständighet där pojkar ska vara tuffa medan flickor ska vara söta.
Vårt resultat motsäger Ärlemalm-Hagsér och Pramling Samuelsson (2011) studie som istället visar att pedagoger upprätthåller traditionella könsroller med hjälp av sitt språkbruk. Vårt resultat visar till skillnad från tidigare forskning att
förskollärarna är medvetna om sitt språkbruk och att de försöker ta sig tiden att lyfta diskussioner i arbetslagen om hur de ska uttrycka sig. En av respondenterna berättar t.ex. att de benämner legogubbar för figurer istället för gubbar, med syftet att de ska bli mer könsneutrala. Vår studies resultat visar till skillnad från tidigare forskning att pedagoger till en viss del till och med genom sitt språkbruk utmanar och motverkar traditionella könsmönster, snarare än upprätthåller dem.
7.2 Metoddiskussion
Vår studie utgår ifrån semistrukturerade intervjuer med sammanlagt åtta
förskollärare som jobbar på två olika förskolor. Dessa två förskolor är belägna i två olika län och är oberoende av varandra. Denscombe (2018) menar att en fördel med semistrukturerade intervjuer är att det är bra med en blandning av struktur och flexibilitet när det gäller ämnenas ordningsföljd. Vid intervjuerna använde vi oss av ljudinspelning då det kan vara svårt att minnas. En fördel med ljudupptagningar enligt Denscombe (2018) är att man lättare upptäcker viktiga detaljer. Vi har gjort ett urval av studiens respondenter enligt bekvämlighetsprincipen. Enligt
(Denscombe 2018) kan en fördel med bekvämlighetsprincipen vara att det går fort att få tag på respondenter. Vi valde att använda oss av bekvämlighetsprincipen på grund av rådande situation med covid-19 och folkhälsomyndighetens restriktioner.
Vårt urval av respondenter består av förskollärare som är kända av oss sen tidigare.
Dimenäs (2017) menar att en nackdel med att intervjua någon som är känd för forskaren sen tidigare kan vara att det kan vara svårt för forskaren att agera professionellt, vilket kan upplevas som ett problem. En annan nackdel kan vara att forskaren redan kan ha förutfattade tankar om vad respondenten tycker om ämnet innan intervjun. Vår upplevelse av bekvämlighetsprincipen är att det också kan vara fördelaktigt att respondenten känner sig trygg med forskaren. Vi upplevde att våra respondenter vågade uttala sig fritt och att det inte verkade finnas så mycket prestige i att ge en tillrättalagd bild.
Från början hade vi även för avsikt att genomföra fältobservationer. Denscombe (2018) menar att man som forskare under fältobservationer får se vad som händer i verkliga situationer. Genom fältstudier tror vi att vi hade kunnat få syn på om respondenternas svar stämmer överens med verkligheten i verksamheten. Men med tanke på rådande omständigheter gällande Covid-19 valde vi bort fältstudier.
7.2.1 Pedagogiska implikationer
Studien visar att förskollärarnas upplevelser av genusarbetet inte riktigt stämmer överens med deras initiala beskrivningar av verksamheten som relativt könsneutral.
Pedagogiska implikationer av vår studie är därför att det är viktigt att förskollärare får tid och utrymme att diskutera genusfrågor, för att på så vis kunna utveckla arbetet med att utmana och motverka traditionella könsmönster. Resultatet visar också att förskollärarna tycker att det är svårt att veta hur de ska utmana traditionella könsmönster, varför en fördel med vår studie är att den kan bidra med förståelse för olika strategier i arbetet med att utmana och motverka traditionella könsmönster.
Om inte annat så kan den förhoppningsvis öppna upp för reflektion i arbetslagen kring de olika strategierna.
7.2.2 Förslag på vidare forskning
För vidare forskning hade man med fördel kunnat göra fältobservationer i olika barngrupper för att sedan jämföra dessa med resultatet från intervjuerna. Vid fältobservationer hade man kunnat se mer exakt vart barnen på förskolan väljer att vara någonstans, samt vem pojkar/flickor väljer att leka med i den verkliga situationen och inte bara utifrån intervjuer med förskollärare. Utifrån vårt resultat hade det även varit intressant att fokusera en studie kring de tre olika strategierna som framkommer i vår studie - valstund, skapa en tillgänglig lärmiljö och att använda ett nyanserat språkbruk. Det hade här varit intressant att undersöka närmare hur dessa tre strategier används i förskolan och i vilken mån de faktiskt utmanar och motverkar traditionella könsmönster i förskolan.
8 Referenslista
Allwood, Carl Martin & Erikson, Martin G. (2017). Grundläggande
vetenskapsteori: för psykologi och andra beteendevetenskaper. Andra upplagan Lund: Studentlitteratur
Björkdahl Ordell, Susanne, Dimenäs, Jörgen & Davidsson, Birgitta (2007). Lära till lärare: att utveckla läraryrket - vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik. 1. uppl. Stockholm: Liber
Denscombe, Martyn (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Fjärde upplagan Lund:
Studentlitteratur
Dolk, Klara (2013). Bångstyriga barn: makt, normer och delaktighet i förskolan.
Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2013
Eidevald, Christian (2009). Det finns inga tjejbestämmare: att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek. Diss. Tillgänglig på internet:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-7732
Eidevald, Christian (2011). "Anna bråkar!": att göra jämställdhet i förskolan. 1.
uppl. Stockholm: Liber
God forskningssed (Elektronisk resurs). Reviderad utgåva (2017). Stockholm:
Vetenskapsrådet. Tillgänglig på Internet: https://www.vr.se/analys/rapporter/vara- rapporter/2017-08-29-god-forskningssed.html
Hedlin, Maria (2010), Lilla Genushäftet 2.0, om genus och skolans
jämställdhetsmål. Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, Linnèuniversitetet.
Hellman, Anette (2009). Kan Batman vara rosa?. I Frangeur, Renée och Nordberg, Marie (red). Maskulinitet på schemat: pojkar, flickor och könsskapande i förskola och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber
Henkel, Kristina (2006). En jämställd förskola: teori och praktik. Skärholmen:
Jämställt.se
Hjelmér, Carina (2020). Free play, free choices? – Influence and construction of gender in preschools in different local contexts. Early childhood education research in Europe 11 (2), s.5-14 DOI: 10.1080/20004508.2020.1724585
Kihlström Sonja (2017). Intervju som redskap. I Dimenäs, Jörgen (red.) Lära till lärare: att utveckla läraryrket - vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik. 1 uppl. Stockholm: Liber
Meland, Aud Torill & Kaltvedt, Elsa Helen (2017). Tracking gender in kindergarten. Early child development and care 189 (2). s.4-6
DOI:10.1080/03004430.2017.1302945
Skolverket (2020). Jämställdhet i förskolan.
https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i- arbetet/jamstalldhet-i-forskolan#h-Duarenviktigforebild. Hämtad 2021-03-25 Skolverket (2017). Brister i förskolans genusarbete.
https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om- forskning/brister-i-forskolans-genusarbete. Hämtad 2021-04-03
Skolverket (2018). Läroplan för förskolan. Nordstedts jurudik. Stockholm
Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. 4., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur Wedin, Eva-Karin (2014). Jämställdhetsarbete i förskola och skola. 3.,
[uppdaterade] uppl. Stockholm: Norstedts juridik
Ärlemalm‐Hagsér, Eva (2010) Gender choreography and micro‐structures, early childhood professionals' understanding of gender roles and gender patterns in outdoor play and learning. European Early Childhood Education Research Journal.
18:4, s. 515–525. DOI:10.1080/1350293X.2010.525951
Ärlemalm-Hagsér, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2011). Många olika genusmönster existerar samtidigt i förskolan. Pedagogisk Forskning i Sverige, 14:2, s.97-104
Bilagor
Bilaga 1 Missivbrev
Hej!
Vi är två studenter vid namn Nathalie och Beatrice som läser sista terminen på förskollärarutbildningen vid Linnéuniversitet i Kalmar. Vi håller på och skriver ett självständigt arbete där vi vill bidra med kunskap om förskollärares förhållningssätt när det gäller att utmana traditionella könsmönster i förskolan.
Vi skulle vilja intervjua 3–4 förskollärare på er förskola. I studien kommer vi att avidentifiera medverkande respondenter genom att använda oss av fiktiva namn. Det material som vi samlar in kommer endast användas till vår studie. Vi kommer att göra ljudinspelningar vid intervjuerna och dessa ljudinspelningar kommer sedan raderas så fort vi inte har någon användning för dem till vår studie längre. När vår studie är klar får givetvis samtliga medverkande respondenter ta del av studie.
Tack på förhand!
Vid frågor, vänligen kontakta oss via mejl.
Beatrice Sjögren, bs222ir@student.lnu.se Nathalie Axelsson, na222ju@student.lnu.se
Bilaga 2 Intervjufrågor
- Hur länge har du varit yrkesverksam i förskola?
- Vilken ålder på barnen jobbar du med nu?
- Hur arbetar ni med att göra den fysiska miljön på förskolan tillgänglig för alla barn oavsett könstillhörighet?
- Hur uppmuntrar ni barn att leka mer könsöverskridande aktiviteter?
- Hur jobbar ni för att få flickor och pojkar att integrera mer i leken?
- Hur anser du att flickor respektive pojkar leker? Finns det någon skillnad här?
- Vart leker främst pojkar respektive flickor?
- Vad har ni för förhållningssätt för att försöka att utmana traditionella könsmönster?
- Vad finns det för svårigheter med att utmana traditionella könsmönster?
