Dagmammorna och svårigheten att få ett kommunalt svar
Förra veckan fick vi veta att de kommunala dagbarnvårdarna skall bort.
Annorlunda uttryckt: snipp, snapp, snut, så var dagmammorna slut.
Allehanda meddelade saken den 3 december och nämnde där som hastigast att det fanns kritik mot beslutet – att det skulle ha mörkats och att beslut inte är fattat i bildningsnämnden. Kristoffer Park, bildningsnämndens ordförande, kommenterade saken:
”– Fel. Det här är heltransparent efter konstens alla regler. Vi har med det i budgetdirektivet, som är det mest offentliga man kan tänka sig. Det har absolut inte funnits med att vi ska mörka – snarare tvärtom, säger Park.”
Några dagar senare följde Allehanda upp med en artikel om en ung mor i Landsjö, som istället för dagmamma några km från hemmet, får 2,5 mil till jättedagis i Högland. Modern säger bl.a. så här:
”– Vi fick reda på det här usla beslutet när vi tilltänkta dagmamma hörde av sig, efter att ha haft ett samtal med sin chef. Dagmamman hade fått veta att hon snart skulle bli utan jobb, säger Linalee.
Vad tänkte du då?
– Jag blev inte chockad. Det är ju Örnsköldsviks kommun vi pratar om. Beslutet är illa genomtänkt, men det kommer inte att spela någon roll.”
På fredagen publicerades en insändare från en dagmamma och vi citerar:
”Jag har varit anställd inom Örnsköldsviks kommun som dagbarnvårdare i exakt 26 år.
I tisdags fick jag ett slag i ansiktet: Alla dagbarnvårdare ska avvecklas hösten 2021.
Beskedet kom helt utan förvarning. Visst, vi dagbarnvårdare visste att vi var ett utdöende släkte – men så här? Det var som att få en kall disktrasa slängd i ansiktet. Dessutom står att läsa i ÖA att det inte finns underlag. Va?! Vi har fulla grupper och vet att fler står på kö under våren.
Hur många snuviga näsor har jag torkat, hur många ledsna tårar har jag strukit från barnkinder, hur många sånger har jag sjungit, hur mycket har jag skrattat, hur många sagor har jag läst, hur många blöta, snoriga, underbara pussar har jag
fått under dessa år?”
När vi blev uppmärksamma på att dagmammorna skulle avskaffas, så missade vi att Allehanda hade skrivit om kritiken mot att inget beslut i bildningsnämnden hade tagits. Och vi ställde oss därför omedelbart frågan: var är beslutet taget?
I februari frågade vi kommunen om just dagmammor. Vi fick då veta av en tjänsteman att det fanns 10 kommunala dagbarnvårdare (vilket ord!). Därför mailade vi nu samma tjänsteman, men denne var föräldraledig med hänvisning till en annan person. Det vi undrade var helt enkelt var beslut hade fattats och av vem eller vilka. Vikarien kunde inte svara, utan hänvisade till Kajsa From Rundblad, som är verksamhetschef för förskoleverksamheten.
Rundblad hänvisade till att beslut skulle ha fattats i fullmäktige i oktober. Jaha, tänkte vi, då är det bara att kika i kallelsen till det fullmäktigesammanträdet.
Vilket vi gjorde, utan att hitta ett spår av ordet ”dagbarnvårdare”. Hade det nu funnits med där, så borde också C, KD och M ha uppmärksammat saken, vilket de inte har gjort före denna vecka, vad vi känner till.
Sålunda återvände vi till Rundblad och bad henne peka på var i kallelsen vi kunde hitta detta. Det kunde hon inte, utan hänvisade istället till Kristoffer Park.
Så då frågade vi Park.
Den gode Park ville bli uppringd, så att han kunde förklara hur det ligger till:
Men det ville förstås inte vi.
Det finns alltså inget beslut.
Inget beslut finns, men ändå har de berörda dagmammorna informerats om att nu är det slut. Mycket märkligt, eller hur?
Här kan det vara på sin plats med en lekmannaframställning av hur en kommun styrs. Alla beslut i en kommun ska kunna härledas tillbaka till politiker. Det betyder att alla tjänstemannabeslut tas på delegation från politiker. Exempel:
bildningsnämnden fastslår vilken taxa som skall gälla för fritidsverksamheten.
Tjänstemän har sedan delegation att besluta för det enskilda hushållet vad deras fritidsavgift skall vara. I det beslutsfattandet följer tjänstemännen fastställda regler och taxor.
Bildningsnämnden har i sin tur delegation från fullmäktige att fatta beslut i vissa ärenden och frågor. I övriga frågor är nämnden att betrakta mer som en remissinstans i egenskap av facknämnd.
Kommunallagen anger uttryckligen att beslutsrätt får inte delegeras till tjänstemän i frågor som rör verksamhetens kvalitet, omfattning eller inriktning.
Att avskaffa nära nog samtliga kommunala dagmammor sorterar under det. Alltså kan vi glömma att tjänstemän fattat beslut om saken. Vi vet också att bildningsnämnden inte behandlat dagmammornas framtid och så har inte heller fullmäktige gjort.
Något politiskt beslut finns bevisligen inte heller. Sådana existerar endast om de är dokumenterade och personen eller forumet där beslutet är taget, har
delegationsrätt att fatta beslutet. Och Kristoffer Park bekräftar dessutom att så är fallet. Att i praktiken avskaffa dagmammorna är förstås en större fråga och borde gå upp som ärende i fullmäktige, efter att ha beretts i bildningsnämnden.
Vår slutsats är att S och V – skit i Kristoffer Park – har försökt smussla förbi denna fråga på stigar utanför de etablerade politiska allfartsvägarna.
Nu ska man komma ihåg att socialisterna har egen majoritet, så vill de ha det på detta sätt, så kommer de att få det. Barnkoncentrationslägrets 120 platser i Högland skall fyllas, till varje pris.
Fast så motiverar förstås inte Kristoffer Park att dagmammorna skall avskaffas.
Han säger så här i Allehanda:
”Varför ska det här genomföras?
– För att bästa pedagogiken för barnen finns att få i förskolan. Systemet med dagbarnvårdare har i stort sett avvecklat sig själv.”
Den bästa pedagogiken. Vad han menar är att rätt politisk uppfostran ges på de kommunala förskolorna.
Förstår inte vem som helst att när man förklarar dagmammor pedagogiskt odugliga i förhållande till förskolorna, så gör man samma sak med barnens föräldrar? Er. Oavsett om ni är sophämtare, civilingenjörer eller undersköterskor.
Kommunen och Kristoffer Park vet vad som är bäst för er och era barn. Från vaggan till gravan.
