Jesus - vad lärde och gjorde han?
Sammanfattning konfirmationsundervisning
Lena Bergman, Peter Kempi S:t Matteus församling
Som inledning till konfirmationsundervisningen ställde vi frågorna:
Vad var det som Jesus gjorde?
Vad var det som Jesus lärde ut?
På vilket sätt har det en betydelse för oss idag?
Vad var det Jesus gjorde?
Det vi kommer att ta upp här är en del av de saker som Jesus sa och gjorde och som är skildrade i bibelns evangelier. Vi gör inga anspråk på om det faktiskt är sant eller inte utan försöker enbart att förklara vad som står om honom. Vi kommer också att försöka ge en rimlig tolkning av några av de händelser som oftast är debatterade. Vi skrapar naturligtvis bara på ytan, en sån här enkel sammanfattning kan inte riktigt nå på djupet, men vi kan ge en inledande sammanfattande bild.
Man kan förenklat säga att enligt bibeln gjorde Jesus följande:
• Helandeunder Botade många sjuka, blinda, förlamade mm.
• Mirakel Uppväckte döda, drev ut onda andar, uppstod själv från de döda, kunde höra vad folk egentligen tänkte m.m.
• Naturunder Stillade stormar, gick på vatten, förvandlade vatten till vin m.m.
• Bekräftade Det vill säga, såg dem och visade att de var viktiga så människor att de kunde förändra sina liv.
• Gav insikter Hjälpte människor att se ur andra perspektiv än det de var vana vid.
• Reagerade på Några fick sig rejäla utskällningar ex de som drev handel i moralisk orättvisa templet i Jerusalem.
• Undervisade Förklarade Gud på ett nytt sätt och förklarade GT:s profetior om att Gud ska komma till människorna. Förklarade hur vi ska leva. Undervisade mycket i bilder, liknelser och
analogier.
• Kallade lärjungar Han samlade folk runt sig som blev lärjungar.
• Visade kärlek Han mötte många människor på ett mycket kärleksfullt sätt.
• Undervisade Förklarade Gud och förhållandet mellan Gud och människa om Gud på ett nytt, icke-traditionellt sätt.
• Levde som Var med andra ord, trovärdig.
han lärde
Utöver detta finns naturligtvis det Jesus skulle bli mest känd för, att dö genom korsfästelse och sedan uppstå ifrån de döda. Det ska vi behandla i ett annat avsnitt så vi återkommer till det.
Hur var livet när Jesus levde?
För att mer kunna förstå berättelserna om Jesus behöver vi ha kunskap om hur det var när Jesus levde. Det skiljer sig markant från vår tid och vår världsdel. Det är alltid svårt, ibland omöjligt, att jämföra historiska perspektiv, då just
livsbetingelser/livsvillkor och hur man uppfattar världen är av stor betydelse. En person från medeltidens Sverige är präglad av sin tid fullt ut, på samma sätt som vi är av vår tid. Människor har alltid haft känslor, ideer och kunskaper/vetenskap och gett uttryck för dem på olika sätt, men dessa uttryck är alltid kopplade till den aktuella världsuppfattningen. Det innebär inte att vi inte kan förstå känsla av glädje, förtvivlan, ilska m.fl.
Jesus levde i Palestina, och landet var en del av det romerska imperiet. Var man romare så var Palestina en del av imperiet, var man israel så var landet naturligtvis ockuperat av romarna, allt utfrån vilken synvinkel man hade på det hela. Det
romerska riket var utbrett kring hela Medelhavet och en bra bit upp i Europa. I det romerska riket var vid den här tiden kejsarkulten påbjuden, dvs kejsaren hade gudomlig status. I Palestina fanns en ståthållare, en prokurator, vars uppgift var att hålla ordning på området så att det förblev romersk, att driva in skatt och att bestraffa förrädare med döden. Det judiska rådet hade dock fortfarande makt över den judiska religionen och vardagsjuridiken. De som bodde i landet hade alltså fortfarande
inflytande över sitt land till viss gräns. Palestina var en mycket viktig transportknut för karavaner till Egypten, Asien och Europa. Man var van vid handel och byteshandel.
Jerusalem var en viktig plats både ur religiöst och strategiskt mening.
Samhället på Jesu tid var starkt hierakiskt med tydliga maktstrukturer. Människors inflytande och värde berodde på var i hierarkin man befann sig. Högst var präster, skriftlärda och de äldste, dvs de i rådet. I mitten fanns hantverkare, boskapsägare olika byäldste, rabbiner m.fl. Långt ner på skalan fanns kvinnor, barn och män med mindre fina yrken och lägst var invandrare, slavar, prostituerade, tullindrivare (socialt lågstående då de drev in skatter till romarna och förmodligen tog en del till sig själva med), spetälska m.fl. Man skulle kunna likna hela samhällsstrukturen som en
pyramid där toppen utgör ett fåtal med mest makt och inflytande.
Som enskild individ var man starkt knuten till familjen och familjens ursprung och traditioner. Barn följde så gott som alltid i sina föräldrars fotspår och förvaltade
familjens egendomar. Hade man familj var det bra eller ganska bra. Var man utan var det betydligt svårare, då fanns ingen grundtrygghet.
Jesus var radikal! Mycket av det vi kan läsa i bibelns berättelser om Jesus kan kännas självklara för oss idag, t.ex. Jesus talade med kvinnor och människor från olika folkgrupper, men så var det inte på den tiden. Om Jesus hade följt dåtidens ideal hade han inte ens tilltalat dem. Ett bra exempel på denna människosyn kan man läsa om i Gal 3:28. I Luk 19-:1-10 kan vi läsa om när Jesus träffade Sackaios som var tullindrivare och i Joh 4:1-42 får vi läsa om när Jesus träffar en samarisk kvinna (ett folkslag som var väldigt långt ner i hierarkin, hon var dessutom kvinna) vid Sykars brunn.
Det Jesus gjorde var att ”vända upp och ner” på det mesta (något man kallar omvänd värdeordning). Han uppvärderade de som var längst ner i botten och umgicks med de fattigaste och de som var längst ner i hierarkin. Man kan läsa om den omvända
värdeordningen i Mark 10:42-45 och Matt kap 4-5. Jesus visar på att alla människor (oavsett var de befinner sig i hierarkin) har ett oändligt värde, men han trycker extra hårt på det genom att umgås med och möta de människor som de flesta i samhället på den tiden inte ens skulle titta på.
Men gjorde Jesus nu alla dessa saker?
Det vet vi inte, men det är nog lika många som tror att berättelserna är sanna som de som inte gör det. De som inte gör det anser snarare att berättelsen om exempelvis miraklet/undret är en symbol för något. Ta exemplet att Jesus går på vatten. Vad kan det betyda? Bibeln innehåller väldigt mycket bilder och symboler som inte alltid är självklara för oss idag. Vatten är bla. en bild för livets källa, ett renande element men också för det djupaste och otyglade kaoset. När Jesus går på vatten så är han herre över kaoset, när han talar om det vatten som ska släcka vår själsliga törst så är det Guds kärlek som uppfyller oss som blir en symbol för vattnet.
Men berättelsen kan också berätta att Jesus faktiskt fysiskt gick på vatten, fast vi vet att det är fullkomligt omöjligt. Är man Gud så är man. Men, då krävs att vi tror att Gud kan, och faktiskt också vill, stå över naturens lagar. Men oberoende av om det är historiska eller symboliska händelser, så är de viktiga och säger oss stora saker om vem Bibelns Jesus var och är.
När det gäller helandeundren är det egentligen mycket enklare. Vi vet idag att det är två komponenter som är viktiga för att en sjuk person ska bli frisk (i de fall där detta är möjligt), det ena är läkemedel, det andra är personens inställning. Båda är oerhört viktiga. Att få känna sig viktig, att inse att det finns mening i ens liv, att ha och få kraft att orka kämpa är viktiga ingredienser i ett tillfrisknande. Berättelserna om Jesus visar på en person som verkligen bryr sig, nån som vill ge den sjuke en anledning att leva. Om personerna använde någon typ av läkemedel står det inget om, det fanns en hel del av det vi idag kallar naturmediciner, som användes flitigt. Men
människorna i berättelserna blev friska, eller i alla fall friskare och att det är mötet med Jesus som är avgörande.
Vad han lärde
Men det viktigaste är ändå kanske vad Jesus undervisade om och hur han mötte människor. Bibelns Jesus är alltså Gud själv inkarnerad (till kött och blod) som människa. Gud blir människa för att visa sin vilja i direkt handling på ett sätt som är begripligt för oss, nämligen i form av en annan människas handlingar.
Vi kan väldigt förenklat säga att Jesus undervisade om två saker: Hur vi ska se och bete oss mot varandra och hur vi ska se och förhålla oss till Gud. Vi nämnde tidigare att Jesus samtid var starkt hierarkisk men också starkt religiös. I starkt religiösa (och andra ideologiska) sammanhang finns två farliga fallgropar: maktkorruption och att det endast finns en rätt lära. Jesus vänder sig mot båda. Det är viktigt att påpeka att Jesus inte vänder sig emot judendomen, för det gör han inte, tvärtom. Det han är arg på är just maktkorruption och att de (inte alla såklart) som bestämde tryckte ner människor genom att utöva sin religion på ett förtryckande sätt.
I Joh 8:1-11 berättas att en kvinna som begått äktenskapsbrott förs fram till Jesus.
Enligt lagen ska hon stenas till döds och man frågar Jesus vad man ska göra? Man
anar att berättaren samtidigt vill säga att de som för fram kvinnan verkligen vill stena henne och ge Jesus en läxa. Jesus vänder då på perspektivet och säger att den av dem som är utan synd ska kasta första stenen. Det blir tyst och tIll slut har alla lämnat platsen och endast Jesus och kvinnan är kvar. Hennes brott (som inte är ett brott idag i Sverige) är fortfarande bevisat och Jesus har bekräftat det, men samtidigt ser han människan bakom brottet och säger till henne att gå och synda inte mer. Han ger henne alltså en chans till. Vad det beror på vet vi inte, men vi får tänka att de som förde dit henne var mer intresserade av själva straffets verkställande än själva brottet och dess omständigheter. När de insåg att de inte heller var perfekta lät de henne vara. Skulle Jesus sagt på samma sätt om det var ett brott som vi idag skulle anse vara grövre? Det vet vi inte, men Jesus förespråkade att vi ska älska varandra.
Jesus menar inte att inte kvinnan begått brottet, men han utdelar inte straffet. Jesus sa till kvinnan att inte han heller dömer henne och det kan vara det som är en viktig knut i berättelsen, hur vi ser på varandra och att vi kanske ibland är alltför snabba att döma. De som begår brott ska naturligtvis dömas efter den lag som råder, men man ska aldrig glömma bort att det är en annan medmänniska som döms.
Jesus säger också i en känd text som kallas bergspredikan, i Matteusevangeliet, att man ska vända andra kinden till och detta är väldigt provocerande. Sedan långt innan Jesu födelse hade man de tio budorden att leva efter, som riktlinjer från Gud.
Själva straffmekanismerna var principen: Öga för öga, tand för tand. Jesus försökte hjälpa människorna att förstå innebörden av budorden och leva efter dem. Det som är centralt i Jesu lära är ickevåld och förlåtelse. I Matt 5:38-48 kan vi läsa om att om någon slår oss på kinden ska vi vända andra kinden till och att vi ska älska våra fiender. Det handlar inte om att vi ska acceptera att folk behandlar oss illa, utan snarare om att bryta negativa spiraler och att sluta hämnas. Vi har faktiskt makten att sätta stopp och inte själva gå med i de negativa spiralerna.
Jesus möter många människor och han är inte alltid vänlig, han kan vara riktigt arg också, som när människor beter sig felaktigt och kränker andra människor. I kyrkan talar vi ibland om helig vrede, och det är när man använder ilskan som en god kraft för att sätta gränser mot felaktigheter. Det viktiga är att Jesus är arg på vad personer gör och inte på dem som personer, det är en stor skillnad. Precis på samma sätt som Gud älskar oss alla oavsett vad vi gör, även om Gud inte älskar alla handlingar vi gör. Men Jesus är inte bara arg, han är oftast kärleksfull och förlåtande. Det berättas ofta om hur de som Jesus mötte blev sedda, upprättade, uppvärderade och att de ibland fick en tillsägelse för de dumheter de höll på med.
En annan viktig poäng i Jesu lära är att vi människor är olika, men att vi alla behövs och hör ihop, och att det finns en poäng med att vi inte är likadana. I 1 Kor 12:12-30 liknas vi med att vi är en kropp som består av många olika kroppsdelar, och att alla delarna behövs. Försök att pussla ihop en hel kropp av bara öron och lungor, det går ju inte så värst bra – alla kroppsdelarna behövs!
Jesus och hans lärjungar hade också ett sätt att leva som vi kan inspireras av än idag. De levde enkelt och i gemenskap med varandra. Man försökte också att hjälpa sina medmänniskor när de hade det svårt. En viktig tanke är att om vi gör bra saker för varandra, då gör vi dem även för Gud (Matt 25:40). Gud blir alltså glad när vi tar hand om varandra, och på samma sätt blir Gud ledsen när vi behandlar varandra illa.
I Luk 10:25-37 kan vi läsa berättelsen om den barmhärtige Samariern, en av Bibelns
mest kända berättelser. Prästerna och de ”fina” människorna brydde sig inte om att hjälpa den skadade mannen, men samariern (de var ett folk som var föraktade i samhället) hjälpte honom på alla sätt och vis. Den som alla föraktar är den som verkligen beter sig som en god människa, och det är han som ser sin medmänniska i den skadade mannen. I den här berättelsen kan vi hitta många av Jesus viktigaste poänger; både att vi ska ta hand om och hjälpa varandra, men också att alla människor har ett värde.
När Jesus undervisade och talade med människor använde han ofta liknelser (en slags symbolisk berättelse som hjälper till så att man lättare förstår poängen). Ett exempel är liknelsen om senapskornet (Mark 4:30-32) som vill berätta om att även en liten tro kan växa och bli stor om vi pysslar om den.
Hela Jesu lära kan sammanfattas i två bibelord:
• Dubbla kärleksbudet: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv. (Luk 10:27)
• Gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. (Matt 7:12)
Vi ska alltså tänka efter om vi själva vill bli behandlade på ett visst sätt, och känns det ok är det bara att köra, men känns det fel gäller det nog att tänka om. Och så ska vi älska Gud och våra medmänniskor och bete oss därefter (det betyder inte att man kan älska alla på samma sätt som de som står en nära, men man ska respektera alla och behandla dem på ett bra sätt). Men vi ska också älska oss själva, det är
jätteviktigt att inte glömma bort! Ibland kan det vara svårt, men Jesus lär oss att Gud älskar dig och vill att du ska se på dig själv genom Guds ögon!
Betydelse för oss idag?
Jesus budskap och lära är minst lika aktuella även idag! Däremot måste vi förstå och tolka texterna utifrån vår tid. Att leva i gemenskap, att hjälpa de som har det svårt, att inte döma och att bryta negativa spiraler är ju saker vi behöver arbeta med precis lika mycket i vår tid. Ett bra knep att ta till om man ställs inför en situation är att fråga sig vad Jesus skulle ha gjort? Oftast är svaret väldigt enkelt då, även om det kanske inte alltid är lika enkelt att faktiskt göra det. W.W.J.D.? – What Would Jesus Do?
Till sist
I många biblar finns idag längst bak en uppslagsdel och oftast finns rubriken Kända bibelord där du kan hitta en lista på alla de liknelser Jesus berättade och alla de underverk han utförde.
Konkreta saker som Jesus också gjorde var att instifta dop och nattvard (att instifta betyder att införa, att vara den som började med något). Och just för att Jesus uppmanat oss att döpa och fira nattvard gör kyrkan det än idag.
Kyrkans tro
Kyrkans tro är att Jesus undervisade, gjorde olika typer av under och mötte
människor och att poängen handlar om att vi ska ha en förebild för hur vi kan och bör bete oss mot varandra. Kyrkans tro är också att Jesus förmedlar Guds vilja och visar hur vi kan ha gemenskap med Gud och våra medmänniskor. Gud vill vår närhet och vill umgås med oss i evighet i det de kristna kallar himlen.
