S W E D I S H E N V I R O N M E N T A L P R O T E C T I O N A G E N C Y
B E S Ö K: S T O C K H O L M – V A L H A L L A V Ä G E N 195 Ö S T E R S U N D – F O R S K A R E N S V Ä G 5, H U S U B P O S T:10648 S T O C K H O L M
T E L:010-698 1000 F A X:010-6981099
E-P O S T: R E G I S T R A T O R@N A T U R V A R D S V E R K E T.S E I N T E R N E T: W W W.N A T U R V A R D S V E R K E T.S E
YTTRANDE
2014-01-09 Ärendenr:
NV-08010-13 Miljödepartementet
103 33 Stockholm
m.registrator@regeringskansliet.se
Yttrande över utredning om att synliggöra värdet av ekosystemtjänster (M2013/2279/Nm)
Sammanfattning
Naturvårdsverket välkomnar utredningen, många av förslagen i utredningen kommer att leda till att värdet av ekosystemtjänster synliggörs. Det är också värdefullt att utredningen betonar att både näringsliv och offentlig sektor bör arbeta för att integrera värdet av ekosystemtjänster i beslut och
ställningstaganden.
Naturvårdsverket menar att ett genomförande av flera av förslagen, som t ex förslag 3,4 och 18 kan leda arbetet framåt.
Naturvårdsverket är i princip positivt även till förslagen 1, 7 och 12. De bör dock revideras före beslut om genomförande.
Naturvårdsverket är slutligen tveksamt till förslagen 8, 11 och 20. Förslag 8, menar Naturvårdsverket, genomförs redan inom regeringsuppdraget CAPs miljöeffekter. När det gäller förslag 11 ser Naturvårdsverket potentiella risker med delegationsformen som bör beaktas. Bland annat riskerar det arbete som pågår redan idag att splittras/försvagas då berörda myndigheter får ett mindre direkt uttalat ansvar för frågan istället för ett större, att det blir svårare att bygga vidare på tidigare erfarenheter och att förankringsarbetet i ordinarie
förvaltningsstrukturer försvåras. Vi anser därför att alternativa former bör undersökas. Ett sammanhållande nav skulle exempelvis med fördel kunna förläggas på en myndighet som Naturvårdsverket där mycket av
sakkompetensen finns redan idag.
Naturvårdsverket noterar att flertalet av de föreslagna åtgärderna på ett eller annat sätt berör verket och kommer att kräva resurser i myndigheten om de genomförs.
Naturvårdsverkets ställningstagande och skäl
Generella synpunkter
Naturvårdsverket välkomnar utredningen, förslagen i utredningen är i stora delar ändamålsenliga förslag. Att synliggöra värdet av ekosystemtjänsterna är ett av flera viktiga verktyg för hållbar förvaltning av biologisk mångfald och
ekosystem. Utredningens ambition att bygga åtgärder både kort- och långsiktigt är bra inte minst ur kommunikationssynpunkt.
Det är också värdefullt att utredningen betonar att både näringsliv och offentlig sektor bör arbeta för att integrera värdet av ekosystemtjänster i beslut och ställningstaganden.
Utredningen föreslår att olika aktörer ska ta fram fyra olika vägledningar (förslag nr. 3, 4, 12, 20) om hur ekosystemtjänster bättre kan beaktas och integreras i olika sammanhang. Naturvårdsverket anser att arbetet med att ta fram vägledningar bör samordnas. Arbetet bör, åtminstone inledningsvis, ske genom utbyte av erfarenheter i nätverk av de aktörer som förväntas använda vägledningarna.
I flera av förslagen ligger fokus på ekonomiska styrmedel (t ex förslag 7, 22 och 25). Naturvårdsverket poängterar att det är av stor vikt att beakta även andra styrmedel, inklusive administrativa och informativa. Det är också av stor vikt att inte bara beakta dessa styrmedel enskilt, utan också hur deras utfall förhåller sig till andra styrmedel.
Naturvårdsverket noterar att flertalet av de föreslagna åtgärderna på ett eller annat sätt berör verket och kommer att kräva resurser i myndigheten om de genomförs. Naturvårdsverket lägger redan idag stor vikt vid arbetet med
ekosystemtjänster. Trots det delar inte myndigheten utredningens uppfattning att förslagen i stor utsträckning kan genomföras inom befintlig ram.
Del A Integrering i beslutsprocesser (Förslag 1-18)
Integrering av ekosystemtjänster i underlag för finanspolitiska beslut Förslag 1
Naturvårdsverket anser att förslaget är viktigt men otydligt eftersom det inte framgår vilka hållbarhetsfaktorer som utredningen föreslår ska användas i underlag för finanspolitiska beslut. Utredningen gör en generell beskrivning av olika existerande aggregerade mått utan någon analys av för och nackdelar eller relevansen av att använda aggregerade mått. Enligt utredningens bedömning är tillgänglig data och verktyg för monetär värdering i dagsläget inte tillräckliga för att synliggöra ekosystemtjänster i nationella räkenskaper och i
samhällsekonomiska konsekvensanalyser av övergripande nationella politiska beslut. Ett beslut om att årligen från 2014 redovisa hållbarhetsindikatorer tillsammans med den ekonomiska utvecklingen, i enlighet med förslaget, riskerar därmed leda till att hållbarhetsindikatorerna uppfattas som ogenomtänkta och att syftet därmed går förlorat.
Reglering av mark- och vattenanvändning Förslag 2
Naturvårdsverket ser positivt på förslaget. Vi anser att ökad integrering av ekosystemtjänstperspektivet är särskilt viktigt i samband med utvärdering och revidering av regelverk och styrmedel för jord- och skogsbruk, samt för exploateringsinriktad sektorslagstiftning som tillkommit innan miljöbalken (exempelvis torvlagen och minerallagen). Vi delar uppfattningen att
Miljöbalkens och Plan- och bygglagens övergripande syfte och bestämmelser generellt sett ger utrymme för att beakta ekosystemtjänster i samband med prövning och markanvändningsplanering, men att så inte sker i tillräckligt stor utsträckning idag.
Förslag 3 och 4
Förslagen 3 och 4 bör samordnas till ett uppdrag Vägledning kring hur ekosystemtjänster bör ingå i föreskrifter rörande detaljer i markanvändningen och fysisk planering, i utvecklingsplaner och i miljöbedömningar och
miljökonsekvensbeskrivningar har många gemensamma frågeställningar vilket bör genomsyra arbetet. Med ett uppdrag kan parallella vägledningar som kanske haltar sinsemellan när det gäller innehåll, uppdateringstakt etc. undvikas.
Vägledningarna bör tas fram av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen.
Vägledningarna bör omfatta såväl terrestra som limniska/marina områden, såväl urbana/tätortsnära områden som övrig mark. Samordningen mellan fysisk planering till lands och havs stämmer väl med Miljödepartementets Promemoria om Hushållning med havsområden. För urbana områden kan det vara viktigt att även se till möjligheterna till att återinföra ekosystemtjänster i den urbana miljön.
Naturvårdsverkets forskningssatsning ”värdet av ekosystemtjänster” syftar till att klarlägga hur värdet av ekosystemtjänster bättre kan beaktas i olika
beslutssituationer. Forskningsprojekten, som pågår t o m 2016, förväntas ge viktigt underlag för genomförandet av föreslagna uppdrag om vägledning (och även till flera andra förslag).
Naturvårdsverket har i förslaget till handlingsplan för regional grön infrastruktur (NV- 03367-13) angett att man på nationell nivå bör ta fram gemensamma kriterier och riktlinjer för prioriteringen av arter och naturtyper. Detta kan vara ett viktigt underlag för föreslagna vägledning. Även fortsatt regionalt arbete med grön infrastruktur bör kunna ge viktiga bidrag.
Vägledningarna kan ingå som en del av den fleråriga kommunikationssatsning kring ekosystemtjänster som Naturvårdsverket föreslagit.
Förslag 5
Naturvårdsverket är positivt till förslaget att myndigheter med ansvar i
miljömålssystemet löpande återrapporterar om dess påverkan och beroende av ekosystemtjänster.
Naturvårdsverket vill påminna om att en rapportering inom ramen för arbetet med miljöledningssystem redan är möjligt genom att inkludera denna aspekt i miljöutredningen, där sambanden mellan myndighetens verksamhet och dess indirekta och direkt miljöpåverkan kartläggs. Det finns dock i dagsläget begränsad erfarenhet av att mäta och rapportera indirekt miljöpåverkan i
allmänhet och i synnerhet på ekosystemtjänster. För att öka antalet myndigheter som inkluderar ekosystemtjänster i miljöutredningen, samt rapporterar påverkan på ekosystemtjänster, kan vägledningsmaterial som redan finns som stöd för att ta fram miljöutredningen kompletteras så att de även ger hjälp i bedömning av verksamhetens koppling till ekosystemtjänster.
Eventuella revideringar av förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter, som sker som ett resultat av denna utredning, bör integreras och samordnas med redan planerad revidering av samma förordning som kommer att ske under 2014.
Naturvårdsverket anser vidare att det är möjligt att sammanställa information som rapporteras enligt miljöledningssystemet med avseende på
ekosystemtjänster, och göra den tillgänglig för andra.
Naturvårdsverket anser också att det är en begränsning att endast ställa sådana krav på de myndigheter som är med i miljömålssystemet. Även andra
myndigheter kan behöva integrera arbete med ekosystemtjänster i sin verksamhet.
Ekonomiska styrmedel Förslag 7
Naturvårdsverket anser att en översyn av befintliga styrmedel bör inbegripa alla styrmedel, inte bara ekonomiska utan också administrativa och informativa styrmedel. Vi efterfrågar en tydligare formulering av uppdraget där uppdragets mervärde i relation till andra genomförda och pågående arbeten och initiativ klargörs. Arbetet inom ramen för miljömålsarbetet är ett sådant arbete där en kartläggning av styrmedel för att uppnå miljömålen färdigställdes 20121 och som till 2016 kommer vara ännu mer utvecklat. Exempel på andra arbeten är
-Forskningssatsningen ”Styrmedel för miljöarbetet” där Naturvårdsverket stöder forskning som ska öka kunskaperna om hur styrmedel fungerar och kan utformas och kombineras för att fungera i det praktiska miljöarbetet.
- Grön infrastruktur. Redovisning av regeringsuppdrag. Naturvårdsverket 2012.
Vidare menar Naturvårdsverket att även försiktighetsprincipen bör tillämpas och inte endast principen att förorenaren betalar. Kunskapen om skadeverkningar av förlust av biologisk mångfald och komplexa ekosystemtjänster och än mindre dess kostnad är bristfällig och osäker, detta gäller särskilt för tröskelvärden.
1 Styrmedel för att nå miljökvalitetsmålen En kartläggning NV 2012, rapport 6415
Utredningen skriver att konsekvenserna för biologisk mångfald och
ekosystemtjänster bör utredas innan miljöskadliga subventioner instiftas och att dessa om möjligt bör beräknas monetärt. Naturvårdsverket anser att detta är en viktig rekommendation men saknar förslag på åtgärd för hur det ska genomföras och för hur det säkerställs att det genomförs.
Berörda myndigheter bör inte begränsas till dem som direkt hanterar mark- och vattenanvändning, många andra sektorers styrmedel, t.ex. energi och
kommunikation, påverkar också mark- och vattenanvändningen.
Förslag 8
Naturvårdsverket menar att ett särskilt uppdrag inte är nödvändigt eftersom uppföljning och utvärdering av den EU-gemensamma
Jordbrukspolitiken (CAP, Common Agricultural Policy) redan genomförs fortlöpande inom regeringsuppdraget CAPs miljöeffekter. Jordbruksverket genomför uppdraget i samverkan med Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelserna och Naturvårdsverket Från och med 2014 väntas även Havs- och
vattenmyndigheten delta i regeringsuppdraget
Ett nytt arbetsprogram för CAPs-miljöeffekter 2014-2018 kommer att tas fram under början av 2014. Naturvårdsverket kommer att förorda att utvärdering och översyn av hur ekosystemtjänster stödjs idag och kan stödjas, ingår som en del av det kommande arbetsprogrammet.
Ekologisk kompensation i vardagslandskapet Förslag 10
Naturvårdsverket är positiva till den föreslagna utredningen. Utredningen skulle tillsammans med det No Net Loss-initiativ som ska presenteras av EU-
kommissionen under 2015 ge ett bra underlag för utveckling av det svenska regelverket på området. Naturvårdsverket vill informera om att vi planerar att ta fram en vägledning om tillämpning av befintligt regelverk om kompensation med start 2014, och att vi gärna ser att vi görs delaktiga i den föreslagna utredningen.
Även om vi delar uppfattningen att en särskild utredning bör fokusera på kompensation i vardagslandskapet, anser vi att det finns mycket att vinna på att ta ett helhetsgrepp på miljöbalkens regler om kompensation vid påverkan på biologisk mångfald och ekosystemtjänster i den föreslagna utredningen.
Förutsättningarna skiljer sig visserligen åt i viktiga avseenden när det gäller kompensation i samband med exploateringar som påverkar skyddade områden respektive vardagslandskapet, men det finns flera frågor av principiell karaktär som är gemensamma. Utredningen bör särskilt titta på möjligheten att utveckla regler för kompensation i samband med kommunal fysisk planering samt ge förslag på hur kommunala planinstrument kan utvecklas för att ge stöd för rumslig planering av kompensationsåtgärder i syfte att bibehålla och stärka grön infrastruktur.
Naturvårdsverket anser att det finns stort behov av klargöranden och utveckling av regelverk för kompensation för att åstadkomma större förutsägbarhet och effektivitet i regeltillämpningen. Vi vill särskilt betona vikten av en tydlig
koppling mellan kompensation och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.
miljöbalken. Vi ställer oss bakom principen om en tvådelad process där tillåtlighet bedöms först, följd av en bedömning av vilken omfattning och inriktning kompensationen bör ha. Naturvårdsverket ifrågasätter skälen att göra undantag från denna princip när det gäller biotopskydd, då vi bedömer att ett sådant undantag skulle riskera att försvaga den gröna infrastrukturen i
jordbrukslandskapet. Kompensationens plats i en skadelindringshierarki behöver tydliggöras för att säkerställa den tvådelade prövning som förespråkas i
utredningen och därmed undvika risken för försvagat skydd av områden med höga naturvärden. Vi anser att tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna bör analyseras som en del av den föreslagna utredningen och att eventuella brister bör beaktas i samband med att en översyn av miljöbalkens
kompensationsregler sker.
I utredningen anges att en myndighet som avslår en ansökan om exploatering rimligtvis gör det på grund av att den bedömer att projektets samhällsnytta är negativ när man beaktar miljöeffekterna. Naturvårdsverket anser att detta resonemang är tveksamt. De materiella krav som följer av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken utgår inte ifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. I miljöbalkens portalparagraf anges att naturen har ett självständigt skyddsvärde. En argumentation för tillämpning av en skadelindringshierarki bör därför enligt Naturvårdsverkets mening inte i första hand ta sin utgångspunkt i samhällsekonomiska resonemang, utan i de risker som en mer förutsättningslös tillämpning av kompensation skulle medföra i form av försvagat skydd av områden med höga naturvärden.
Det finns enligt vår erfarenhet ofta praktiska svårigheter att hålla isär frågor om å ena sidan lokalisering och skyddsåtgärder och å andra sidan
kompensationsåtgärder i samband med prövning enligt miljöbalken. Dessa frågor hanteras i nuläget ofta parallellt i den MKB-process som föregår en tillståndsansökan. Detta medför stora utmaningar för verksamhetsutövare, samråds- och prövningsmyndigheter när det gäller att upprätthålla en sådan tvådelad process som förespråkas i utredningen. Vi ser det därför som viktigt att den föreslagna utredningen analyserar och hantera dessa praktiska problem.
Förslaget om en separat kompensationsplan är därför intressant och bör studeras närmare
När det gäller frågan om additionalitet delar Naturvårdsverket uppfattningen att de areella sektorernas eget ansvar för att bidra i miljömålsarbetet måste beaktas.
Den svenska skogspolitiken bygger på frihet under ansvar. Detta innebär att stora skogsbolag och privata skogsägare, som utgör potentiella leverantörer av kompensationsmark, har ett relativt långtgående ansvar att frivilligt avsätta mark för naturvårdsändamål. Ett förslag till kompensationssystem måste därför
innehålla tydliga principer och riktlinjer för hur additionalitet ska säkerställas för olika kompensationsåtgärder. Det finns enligt vår mening också otydligheter när det gäller hur additionalitet kan säkerställas för kompensationsåtgärder som genomförs i skyddade områden, där det redan finns ett förvaltaransvar hos länsstyrelser eller kommuner. Vid kompensationsåtgärder i redan skyddade områden, och då särskilt inom Natura 2000-nätverket, bör det kunna påvisas att
kompensationen bidrar med naturvårdsnytta i förhållande till den löpande förvaltningen och de åtaganden som följer av art- och habitatdirektivet.
Vi anser att ett förslag till svenskt kompensationssystem inte alltför ensidigt bör fokusera på marknadslösningar i form av exempelvis habitatbanker. Sådana lösningar kan under vissa förutsättningar bidra till kvalitetssäkring och långsiktighet vid genomförande av kompensationsåtgärder. I ett system som bygger på habitatbanker finns samtidigt en drivkraft att upprätthålla en stor grad av flexibilitet när det gäller principen om att kompensationen så långt som möjligt ska motsvara den skada som en exploatering orsakar (både vad gäller typ och lokalisering), eftersom det annars är svårt att få en tillräcklig likviditet i systemet. Det finns då en risk att kompensation genomförs långt ifrån det område som skadas och att de naturvärden som skadas negativt ersätts med något annat. I regioner med lågt exploateringstryck, vilket medför liten efterfrågan på kompensationsåtgärder, kan det vara svårt att åstadkomma
fungerande marknader. Vi bedömer därför att potentialen för marknadslösningar sannolikt är störst i regioner med högt exploateringstryck, relativt låg
biodiversitet och/eller stor andel människoskapade habitat.
Samverkan för kapacitetsuppbyggnad och innovation Förslag 11
Naturvårdsverket anser att förslagen 11-13 är nära förknippade och därför bör behandlas tillsammans.
I likhet med utredningens förslag anser Naturvårdsverket att det behövs en effektiv samverkan mellan offentlig och privat sektor för att kunna nå etapp- och miljömål. Naturvårdsverket instämmer också i att en delegation med bred
representation från samhället skulle kunna fungera som en samlande drivkraft och bidra till att överbrygga eventuell sektorisering.
Däremot ser Naturvårdsverket även potentiella risker med delegationsformen som bör beaktas. Bland annat riskerar det arbete som pågår redan idag att
splittras/försvagas då berörda myndigheter får ett mindre direkt uttalat ansvar för frågan istället för ett större. Naturvårdsverket vill även lyfta fram erfarenheter från ”Delegationen för hållbara städer” som bland annat säger att när arbetet läggs på en tillfällig delegation utanför en befintlig myndighet innebär det också att det blir svårare att bygga vidare på tidigare erfarenheter och att
förankringsarbetet i ordinarie förvaltningsstrukturer försvåras.2
Vi anser därför att alternativa former bör undersökas. Ett sammanhållande nav skulle exempelvis med fördel kunna förläggas på en myndighet som
Naturvårdsverket där mycket av sakkompetensen finns redan idag (se även vårt förslag till organisation i kommunikationsuppdraget).
2 Sveriges Riksdag, Miljö- och Jordbruksutskottet, Uppföljning av statens satsning på hållbara städer - sammanfattande uppföljningsrapport 2010/11:RFR2
Om delegationsformen väljs bör sammansättningen, arbetssätt och kompetens övervägas. I förslaget är det till exempel oklart vilken roll myndigheter kommer att spela i delegationen samtidigt som många myndigheter berörs av
åtgärdsförslagen i utredningen. Det är också troligt att tillgång till
myndigheternas kompetens kommer att vara viktigt vid genomförande av den eventuella delegationens arbete.
I förslaget nämns även att delegationen bör inrättas under ett departement som har störst möjlighet att ta ett övergripande ansvar för samtliga dimensioner av hållbar utveckling. Då blir det viktigt att det departement som har det
”övergripande ansvaret” verkligen har perspektivet att resilienta ekosystem och de tjänster/värden som de förser samhället med är en förutsättning för välfärd och välbefinnande.
Förslag 12
Naturvårdsverket ser positivt på ambitionen att göra kunskap och verktyg tillgängligt för relevanta målgrupper. En särskild portal kan dock riskera att bli kostsam och ineffektiv om det inte finns någon efterfrågan. Naturvårdsverket anser därför att det är viktigt att först undersöka behovet av en
informationsportal genom att genomföra en fördjupad nyttoanalys enligt Naturvårdsverkets förslag till projektplan för en kommunikationssatsning 2013- 10-03. Först efter denna analys är det lämpligt att föreslå effektiva
kommunikationsåtgärder, verktyg, kanaler och organisationsform.
Förslag 13
Utredningen föreslår att regeringen bör beakta möjligheten att ge den föreslagna delegationen (förslag 11) ansvaret att genomföra hela eller delar av satsningen.
Vi föreslår att organisationsformen i Naturvårdsverkets förslag till projektplan för en kommunikationssatsning 2013-10-03 beaktas även här. Vi har exempelvis genom vårt upplägg med vidareförmedlare försökt att säkerställa det som
utredningen mycket riktigt påpekar att ”valet av avsändare förväntas ha stor inverkan på hur informationen tas emot av målgruppen”.
Förslag 14 och 15:
Naturvårdsverket håller med utredningen om att hållbar affärsutveckling bör främjas men menar att det inte behövs en utredning utan snarare att det pågående arbetet i myndigheterna även tar in näringslivsfrågorna.
Naturvårdsverket menar att begreppet ekosystemtjänstbaserade produkter är en olycklig formulering som skapar otydlighet och snarare leder tankarna bort från hållbar affärsutveckling, hur människan påverkar naturens ramvillkor än till en hållbar utveckling. Naturvårdsverket anser att det är bättre att verka för att framhålla ekosystemtjänster i resonemang kring hållbart nyttjande av naturresurser.
Naturvårdsverket ser också positivt på utredningens förslag att Vinnova bör utlysa ett stöd till innovationer som stödjer social-ekologisk innovation och där man beaktar ekosystemens mångfunktionalitet. Även myndigheter med ansvar inom näringslivsutveckling och den finansiella sektorn skulle kunna ha en roll i att synliggöra värdet av ekosystemtjänsterna inom sina verksamhetsområden.
Förslag 16
Naturvårdsverket menar att arbetet med att förbättra transparensen för
fondplaceringars beroende av, och påverkan på, ekosystemtjänster inte behöver vänta tills en utredning är genomförd på området. Detta eftersom det redan finns aktiva pågående initiativ3, till vilka det går att ansluta sig till, som arbetar för att integrera påverkan och beroende av naturkapitalet (där ekosystemtjänster ingår) i beslut om utlåning, utformning av kapital- och försäkringsprodukter, i
årsrapportering, m.m.
Förslag 18
Naturvårdsverket tillstyrker förslaget och menar dessutom att detsamma borde kunna skrivas in i regeringens uppdrag till de fastighetsförvaltande myndigheter som förvaltar fast egendom alternativt i fastighetsförvaltningsförordningen.
Del B Bättre kunskapsunderlag (Förslag 19-21)
Ekosystemtjänstbedömningar Förslag 19
Naturvårdsverkets avser fortsätta delta aktivt i MAES sammarbetet och
nuvarande arbete sker i stora drag i linje med förslaget. Naturvårdsverket deltar aktivt i IPBES med stöd från Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald och ekosystemtjänster där även andra myndigheter deltar. Naturvårdsverket instämmer med utredningen om fortsatt stöd till TEEB-arbetet och tror att det kan vinna på att genomföras inom det nordiska samarbetet.
Naturvårdsverket avser även aktivt följa andra relevanta internationella processer, t.ex Världsbankens projekt Wealth Accounting and Valuation of Ecosystem Services (WAVES) som inte nämns i utredningen. WAVES arbete utförs med det uttalade målet att integrera värdet av ekosystemtjänster i beslutsfattande.
Förslag 20
Naturvårdsverket är frågande till om det behövs en vägledning för statliga
myndigheters arbete med ekosystemtjänstebedömningar eftersom det redan finns vägledningar att utgå ifrån inom t.ex .TEEB. Skulle det ändå bli aktuellt att ta fram vägledning bör tyngdpunkten på arbetet ligga på utbyte av erfarenheter i nätverk av de aktörer som förväntas använda vägledningen. På så vis kan arbete leda till kunskapsutbyte och sannolikheten ökar att vägledningen blir relevant för användarna.
Erfarenheter från en eventuell återrapportering i miljöledningssystemet om påverkan på ekosystemtjänster bör tas tillvara (se vårt yttrande för åtgärd 5).
3 T.ex. The Natural Capital Declaration. http://www.naturalcapitaldeclaration.org/
Utveckling av relevanta hållbarhetsindikatorer Förslag 21
Naturvårdsverket anser att indikatorerna bör vara väl utvecklade innan de presenteras för att nå önskvärt genomslag.
Naturvårdsverket anser vidare att SCB förutom att delta i processer som pågår inom EU och OECD också ska fortsätta delta och stödja processer som pågår inom ramen för utvecklingen av System for Integrated Economic and
Environmental Accounting” (SEEA) och speciellt utvecklingen av SEEA Experimental Ecosystem Accounting4 som just handlar om att integrera värdet av ekosystemtjänster i beslutsfattande (se
http://unstats.un.org/unsd/envaccounting/pubs.asp).
Naturvårdsverket anser att det tidsbegränsade uppdraget till SCB som ska analysera vilka delar av den officiella statistiken som skulle kunna utvecklas för att möta behoven av data om ekosystemtjänster för miljöräkenskaper,
hållbarhetsindikatorer och miljömålsuppföljning bör ske i samråd med
myndigheter med ansvar för samordning av uppföljning av de naturtypsanknutna miljökvalitetsmålen. Detta skulle stärka kunskap, samarbete, användning och uppföljning av statistik och indikatorer.
Del C Lärande om ekosystemtjänster (Förslag 22-25)
Generella åtgärder för deltagande av aktörer och kunskapsbärare Förslag 22
Naturvårdsverket delar utredningens uppfattning och anser att en sådan satsning också behöver utforska vilka inre drivkrafter som behöver adresseras för att främja känslan av delaktighet hos såväl kunskapsbärare som berörda aktorer.
Naturvetenskapen har och bör ha ett tolkningsföreträde men måste också hitta nya metoder för att överföra kunskap på ett sätt som gör alla parter delaktiga.
Synergier med pågående projekt som t ex Värdet av Ekosystemtjänster, samt Styrmedel för miljöarbetet inom ramen för miljöforskningsanslaget bör tas i beaktande.
Förslag 23.
Naturvårdsverket instämmer i utredningens förslag. Särskild vikt bör läggas vid åskådliggörande av exempel på arters ekologiska funktioner
Åtgärder för lärandeprocesser på lokal och regional nivå Förslag 24
4SEEA Experimental Ecosystem Accounting reflects a synthesis of the current knowledge in the area and provides a starting point for the development of ecosystem accounting at national and sub-national levels. It represents a strong and clear convergence across the disciplines of ecology, economics and statistics on many core aspects related to the measurement of ecosystems.
Naturvårdsverket anser att det inte behövs en förändring av LONA- förordningen. Inom LONA satsningen stöds redan idag projekt som rör ekosystemtjänster. Möjligheterna att ge bidrag till kommunernas
ekosystemtjänstbedömningar kan förtydligas i nuvarande vägledning, ekonomi och prestationer kan följas upp genom att komplettera LONA-registret.
LONA:s nuvarande rutiner med LONA-registret för ansökningar,
projektredovisning, informationsspridning och dialog lämpar sig mycket väl även för samverkan och finansiering av kommunernas ekosystembedömningar samt lärandeprocesser för kunskap om ekosystem.
Lärande i den nationella förvaltningen Förslag 25
Naturvårdsverket instämmer i vikten av uppföljning och analys av resultat. Vi uppmuntrar till att redan från början underlätta kvantifieringen av utvärdering genom att identifiera referensscenariot, utveckla utvärderingsindikatorer och liknande. Beakta t.ex. Naturvårdsverkets utvärderingar såsom NV (2013).5 Vidare är det av stor vikt att beakta alla typer av styrmedel inte bara ekonomiska och att identifiera verkliga målkonflikter till skillnad från målkonflikter för enstaka åtgärder. NV instämmer i bedömningen att det behövs infrastruktur och verktyg för insamling och tillgängliggörande uppgifter rörande såväl traditionell som annan lokal kunskap. Likaså är det viktigt med kontinuitet i den statliga förvaltningen genom att långsiktiga samverkansformer hos befintliga
myndigheter etableras.
_______
Beslut om detta yttrande har fattats av stf generaldirektören Kerstin Cederlöf.
Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit avdelningschefen Martin Eriksson, föredragande och Ulrika Hagbarth.
För Naturvårdsverket
Kerstin Cederlöf
Martin Eriksson
5 NV (2013) Klimatinvesteringsprogrammen Klimp 2003-2012. Slutrapport. Rapport 6517.
Naturvårdsverket. Se t ex Del 2 i den rapporten.
