Sörmländsk fornminnesvård för 150 år sedan Schnell, Ivar Fornvännen 116-119 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_116 Ingår i: samla.raa.se

Schnell, Ivar

Fornvännen 116-119

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_116

Ingår i: samla.raa.se

U G S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

Vad slutligen Nermans i o. a. a. framkastade teori beträffar, att Inglinge hög och dess klot skullo vara frän bronsåldern, kan jag liksom Sune Lindqvist ej acceptera densamma. Överensstämmelsen med andra kungs- högar i det yttre och närheten till en forntida kungsgård tala för en datering till folkvandringstid. Ej heller klotets ornamentik, vartill mot- svarigheter finnas under denna tid, exempelvis å gotländska bildstenar, behöver enligt min mening dateras till bronsåldern. Lindqvist har ju även framhållit (Uppsala högar etc, sid. 11), alt dylika klot förekomma, där veiidelknlliiren gjort sig starkast gällande.

Erik Floderus

SÖRMLÄNDSK FORNMINNESVÄHD FÖR 150 ÄR SEDAN

Bland -Lerbo kyrkas arkivalier i Landsarkivet i Uppsala ligger nedan avbildade handling skriven på ett folioark och mod framsidan målad i klara, granna färger. Papperets mening och innebörd framgår med all önskvärd tydlighet av dokumentets innehåll:

»Ar 1785, Midsommars Afton, lätt Landt Räntemästaren Fabian Eric Blom på Hässlö, denne kullfallne Sten af Sex Alnars högd, på sitt ställe apresa och på en liten Kullo i Gårdens ö s t r a Akcrgärde sätta, hvaraf Fem Alnar och 8 tum är ofvan jord, samt samma pryda ined ott uthugget Turkhufvud af Ek och framantill inbära ett bart huggande Svärd.

A sidan åt norr, med ränsade och updragno Runor och Sirater, och den Andra åt Sjön, målad som en Turck, altsammaiis enligit å andra sidan giorde ritningar, att som ett sällsynt Antiqt Monument, i framtiden, för Orten och detta ibland Lerbo Kyrckas handlingar, förvaras.

Runeskriften är tolckad, af 2:ne vittre Man, Herr Commerce Rådet M.

Adlcrstam och Herr Kongl. Bibliotekarien Johan Björnstierna, sålunda Guna raista stan thansi a Ragna sun Sangr, than i vak vathna thruas vith.

Det är: Gunnar reste sten thennc åt Ragnar Sangurson, den i vattn- vaken starck blef

eller

Gunnar roste Sten Ihenno, vid Torsunds viken, lian som i vattn-vaken Ing till i slyrcka.

Anmärkningar.

Gunnar är än brukeliget nomen proprium, betydde fordom, Konung eller Höfdingo.

Taga till i slyrcka, det är att uplifvas och vederqvickas. J hedentima, var simmande ibland större Jdrotter.

K: Olof Tryggvadson kunde afkläda sig sin vapn på Sjöbottn och Torsten Vikingson, striddo med Bersercken Apulfaxe på Hafsbotton och dräp honom.

Förmodeligen har denne varit en betydande höfdingo i Lerbo trackten,

Fig. 1 a.

Sid. 1 av manuskript i Lerbo kyrkoarkiv, Södermanland.

Fig. 1 a. Page 1 of Manuscript in Lerbo Church Archivea, Södermanland.

emedan Stenen måst blifvit rest af Allmänheten, efter ej Runeristarcns namn derpå utsatt står, som eljest då för tiden mast brukeligit var.»

Den sten som avses med denna urkund är n:r 62 i Bratc-Wessén:

Södermanlands runinskrifter. Brates tolkning återgives här till jämförelse med de bägge »vittro männens» tolkningar: »Gunne reste donna ston över Ragno sin son, som blev död västerut.»

Visserligen ger det relaterade dokumentet en liten notis till runste-

nens öden, som man annars icke skulle ha vetat om, nämligen dess upp-

resande för 150 år sedan, men sitt största intresse äger det dock som tro-

118

•/•• , J ,-.'.• utfnft I K m å t ^ u n „ / f å t ,..'/•.,.• . , . 6// . J . A . , , . n 6 a n » t y p , „ . _,»»•«£ .

MUé ... &

£.

„ ... , , dSSZtJii. , Li.

a i»,,\.n./i'>.Y„ y.-<,,.ti, ~ / , s , ^ , , ~ .M.f a # 4c, ,x

* * £ & & , . * fåiUijKt 9 ^ _ . , _ * ! * £ , , _ . , taftÄWOrftn »ssit&a. idimÅTi ^ ^ „ /&?„äaj

- a g g , r a t / i c u / f r , , , t y

, f å „ \sit^,

. £ , . . ( ' . . /O ZSKT~^7r—T

^ ^ ~ i ^ '

i, 4ahSA,M ,- vm&.i.eaé,,. / • » _ . ' > £ - ^ ^ _ I x^ I t l i i m a T c & i n i a o c T . T,

S i r r Z e i i f X ' i Z l ^ i * ' " " « * -"T?- ••••" —' •

\$Xi

U ' ^ / f l ' ' L}(Jt*% Jfjfi** ,/*'<• ** " " ' • *ft**&r*åtmtt -

r c/ * " f O//"*sent", / , - , . s/i-4- */ &fåfi*jM$*f*riM) '*. •<--• t J,mm£ eZfatjf / $ . * • • , /.'•••> * y * / Ä l

*a

Fig. 1 b.

Sid. 2 av manuskript i Lerbo kyrkoarkiv, Södermanland.

Fig. 1 b. Page 2 ot Manuscript in Lerbo Church Archives, Södermanland.

lio-cn svenskt rekord i groteskt välmenande fornminnosintresso. Detta

slags intresse bar annars ofta haft de ödesdigraste följder för våra forn-

minnen, t. ex. i form av souvenirsamlande amatörers härjningståg i byg-

derna. Följande utdrag ur Daniel Noschers reseberättelse från år 1800

är vältaligt nog (se I. Schnell: Genom Södermanland i kalesch eller gäst-

givartrilla, Sörmländska handlingar no 4, sid. 46—47!): (Kärnbo) »Kyrkan

ligger på cn högd wid Kongs-Ladugården. Några qwarlefwor däraf togos

lil mina Antiquitets-Samlingar.» — (Gripsholm) »Konungarne Johan I I L s

och Eric XIV:s Fängelse-Rum, från hwilka små lämningar til mina Sam-

lingar hemtogos...» — (Strängnäs domkyrka) »Den mycket omtalte Biskop Cordt Rogges 2:nc par Tofflor; af öfwertyget på den ena, feek jag en liten flik til mina Samlingar.»

De skador denna och liknande färder åstadkommit kunna vi lyckligtvis

Fig. 2.

Runsten på Vada kyrkogård. Uppland.

Fig. 2. Kunestono in Vada Churchyard, Uppland.

aldrig bestämma, då do mera sällan registrerades på ott så trohjärtat sätt sum hos Ncschor. Mot en sådan bakgrund mäste man därför säga, att Hässlö-stenen slapp lindrigt undan det intensiva intresse som ägnades den; allenast etl hål i sidan efter det bart huggande svärdet. I detta sam- manhang kan emellertid framdragas ett uppländskt fall av ödesdigert fornminnosintresse från Vada socken. Det gäller runstenen på fig. 2, som hittades söder om kyrkan men fördes till kyrkogården, sattes pä en grav och fick föliande inskrift: »A. W. Kjellberg född 17

/i 98 död 18 Vt 49.>

Ivar Schnell