En sockenkyrka dör : Kärnbo vid Mariefred Schnell, Ivar
Fornvännen 168-172
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1973_168 Ingår i: samla.raa.se
En sockenkyrka dör
Kärnbo vid Mariefred
Av Ivar Schnell
S e x h u n d r a m e t e r n o r r o m G r i p s h o l m och lika långt väster o m r å d h u s e t i Mariefred ligger K ä r n b o k y r k o r u i n . Det är en ro- mansk kyrka m e d lågt, smalt kor och halv- r u n d absid. Långhuset är utbyggt m o t väs- ter och i söder är ett v a p e n h u s u p p f ö r t Särskild sakristia saknas, ett mycket ovanligt förhållande i S ö d e r m a n l a n d .
Mariefred fick stadsrättigheter år 1605.
År 1620 skänkte d r o t t n i n g Kristina cl. ä.
kyrkotomt till staden och u n d e r å r e n 1 6 2 1 - 24 byggdes en kyrka på den kulle m i t t i staden, d ä r kartusianernas Pax Mariae le- gat. D r o t t n i n g Kristina, Karl IX:s änka,
blev kyrkbyggets främsta d o n a t o r .
Man skulle k u n n a t ä n k a sig, att den gamla sockenkyrkan K ä r n b o r e d a n dä skulle ha fält sitt öde beseglat, men kyrkoböckerna uppvisar ett mycket långsamt b o r t d ö e n d e av kyrkan b ä d e som byggnad och funge- r a n d e kyrka.
Det äldsta beviset för kyrkans b e g y n n a n d e förfall markeras i äldsta sockenstämmopro- tokollsboken g e n o m följande notis: »Aln- tagit u t h u r g a m b l e Kyrkian å h r 1626 åhz- niiind i e r n n och thet J ä r n e t , som war för Sachristye fenstret till at slää spick aff till Nyie Kyrkian.» — Uppgiften visar järnets svåråtkomlighet vid d å t i d a byggenskap men också att gamla kyrkan verkligen hade en sakristia, antagligen o r d n a d i absiden. Det skulle således vara dess östfönster, som be- rövades sitt skyddande galler. Som vi strax skall se, fanns i det tränga koret ett stort flamländskt altarskåp, som k u n d e tjäna som sakristievägg u t emot kyrkan.
Nästa notis o m kyrkans u t p l u n d r i n g gäl- ler predikstolen. I Åkers kyrka (grannkyrka
i SV till K ä r n b o ) finns fortfarande en pre- dikstol, varom h a n d l i n g a r n a förmäler:
»Anno 1629 förärade H a n s Kongl. Maj:t (iustav Adolf, höglovligst i åminnelse, till Åkers kyrka en skön predikstol, d e n sedan med kyrkans omkostnad m e d snickeriar- bete och m å l n i n g blev förbättrad.» — Det har gissats ( R a b é n ) , att d e t t a var Grips- holms slottskapells predikstol, dä den visar tydliga tecken på släktskap med snickerier och m ä l n i n g a r i H e r t i g Karls k a m m a r e . W e s t l u n d har emellertid konstaterat, att slottets predikstol fanns kvar ä n n u 1738.
Varifrån k o m m e r d å d e n n a predikstol, som r e d a n vid gåvans m o t t a g a n d e var så sliten, att d e n måste repareras och tillbyg- gas (med trappa). R i m l i g e n beir det vara den förlagda K ä r n b o kyrkas stol, som kanske kom till vid en u p p r u s t n i n g av kyr- kan, då Mariefred blev k ö p i n g 1595. Att arbeten gjorts dä, vet vi av Gripsholms rä- kenskaper, vilka sagda år b e r ä t t a r : »Johan Snickare i Mariefred uti K e r m o kyrkias stolar . . . 5 cire sambt 9 stycken sågbräder.»
D e n 13 j u n i 1624 inventerades gamla kyrkans u t r u s t n i n g . Hiir skall inte redogö- ras därför, m e n det är av vikt konstalera att fyra föremål antecknats som »bortstälit», samt att tre mässhakar, två mässesärkar, två hyender samt en päll var förda till »Ny Kyrkian». N ä r d e t t a skett antecknas inte.
Notiserna d ä r o m är m a r g i n a l a n t c c k n i n g a r m e d en a n n a n stil.
U n d e r m ä n g a sockenstämmor dryftades frägan om r e p a r a t i o n av k y r k o b a l k a r n a r u n t gamla kyrkan: 1647 »Efter som k y r k i o balckarne äro mycket förfallne widh g a m b l e kyrkien, och ther seer skröppeligen och öde Fornvännen 68
En sockenkyrka dör 169 uth, hwarföre lofwade alla som thette we-
derböör och angår, att the medh dhet äldre- första skulle byggia och upprätta sijne balckar eller och bööta efter som ordningen förmäler.* — 1669 »Bewilliades att the gambla kyrkiobalkarne wihd gamble kyr- kian med alwar upprätta skulle.» — Just vid denna tid bör Erik Dahlberg ha gjort sina skisser vid Mariefred. På en av dem syns en flyktig men ganska god bild av kyr- kan jämte en mycket markerad kyrkogårds- begränsning av balkar.
Protokollen berättar nu ingenting om kyrkan som gudstjänstlokal men väl som gravkyrka: 1647 »Begrafningar, synnerligen förnämligit folcks uthi Staden uppå Sab- batsdagar, skola hållas efter middagen an- tingen i dhen Nya eller Gambia kyrkian.»
— 1674 »affsades att dee, som här efter willia taga sine grafplalser up i gambla kyrkian, skolla giffua för dee rummen 10 dr etc. Att de, som willia bijsättia nägot Lyk uthi gambla kyrkian skolla giffua i mark kmt uthi huar wecka eller En daler uthi månaden.»
År 1682 den 19 maj brann Mariefred med stadskyrkan, och då blev Kärnbo kyrka aktuell. Ståthållaren på Gripsholm, Daniel
n <*t
Fig. 1. Den äldsta bilden av Kärnbo kyrka ritades 1684. Dä hade den just åter tagits i bruk sedan nya stadskyrkan brunnit i en vådeld 1682. Tecknaren, Johan Peringskiöld, har tillfogat: »Kärnbo kyrkia, af grästcen bygd och kalkslagcn uthan». — T h e oldest picture ot Kärnbo Church was drawn in 1684. It had then just begun to be used again after the new town church had burnt down in an acci- elental lire in 1682. Drawn by Johan Peringskiöld, who noted that the church was built of rubblework and wliilewashed.
Fig. 2. M. R. Heland har troligen pä 1780-talet i akvarell avbildat Gripsholm varvid Kärnbo kyrkas östra del kommit med. kor och absid hade dä ännu tak, men längliusets tak hade rasat ned. — M. R.
Heland, probably in the 1780's, painted Gripsholm in waler-colours, Induding the east part of Kärnbo Church. T h e chancel and apse were then still under roof, but lhe roof of lhe näve had cullapsed.
170 Ivar Schnell
Fig. 3. Lavering av Kärnbo kyrkoruin utförd 1804 av G. C. Lorichs. — 1 inled drawing of Kärnbo Church Ruin, done by G. C. Lorichs in 1804.
Uttermarck, lät med 245 daler kmt bekosta dess reparation, så att den skulle kunna
tjäna som gudstjänstlokal på nytt.
I början av 1690-talet var stadskyrkan reparerad, och då kom gamla kyrkan i faro- zonen igen, men 1697 »Förtalte kyrkiober- dcn församblingen om icke gambla kyrkian borde hällas wid Mact, hwarpå dhe enhäl- ligen svarade, att de sä gärna wille göra.»
— 1708 »Hr Pastor androg gambla Kyrkians wijd makt hållande och klagade der öfwer att både fönster och balkar äro borttagnc.
Välborne Hr Hauptmannen /Johan von Westphal/ anbefalte församblingen att dhe skulle noga efterse om någon kunde ertap- pas som en sådan wäldswärkan på Guds huus föröwade, att den måtte derföre straf- fas.» — 1711 »Wälborne Hr Haupiinan till- sade såwäl dhe, som bo i staden som i sock- nen, att såsom de döda genom denne gäng- bare Farsoten alla äro begråtne i den gl Kyrkiogärden, oth är Kyrkiogärden med inga balkar eller omstängsell försedt är, att tllit- måtte wara omtänkte eller Kyrkiola- gens cap 12 § 8 samt sin chrisl lige pliclit och skyldighet dee nu med dei första och aldra snaraste att omstängia och giiirda.»
Ar 1762 den 21 juli slog åskan ned i Ytterenhöma kyrka, vars hela inredning förstördes. Sedan den restaurerats fick den virke och inredning frän Kärnbo k\ik;i.
Mariefredsborna lovade 1766 skänka »alh det dugliga och brukbara virke, som ännu fanns i Kärnbo gamla kyrka tillika med där ännu varandes mässhake». — Ar 17S3 står i Yiterenhörna stämmoprotokoll, att kyrkoherden i socknen införskaffa! ett altar-
Fornvännen 68
skåp från Kärnbo kyrka. Detta finns fort- farande i behåll. Det är ett Antwerpen-skåp (ca 1500), som förlorat dörrarna för skåpets nedre och bredare del. Även en predikstol kom från Kärnbo, vilken väl måste vara den stol, som gjordes vid restaureringen 1682. Predikstolen ifråga är nu försvunnen.
Ytterligare ett inventarium frän Kärnbo bör nämnas nämligen triumfkrucifixet (ca 1500) i Mariefreds stadskyrka, vilket enligt traditionen skall ha kommit från Kärnbo.
Vinprovaren Daniel Nescher gjorde år 1800 cn turistresa genom norra Sörmland och kom också till Kärnbo. Han mindes då hur kyrkan hade sett ut på 1760-talet: »Dä voro ännu att se altaret (med en mängd därå av vidskeplighet offrade och uppstap- lade knappnålar), predikstolen på sned hängande, cn del bänkar, ett litet Stål- armske familjens vapen /för krigsöversten Arvid Eriksson, död 1620 som livstids- fånge pä Gripsholm och bisatt i Kärnbo, men begravd i Tenala kyrka i Finland.
Vapnet finns nu på Gripsholm/ och där nedanföre uti en grav tvenne oförruttnade manspersoners lik i svarta kistor i form av koffertar liggande med stora, mörka peru- ker, skor samt vita jackor och byxor, men av allt sådant syntes ej nu minsta tecken.»
Troligen nägon gång i början av 1780- talet inträffade följande episod berättad av Lars von Engeströin i Minnen och anteck- ningar I, sid. 71, Stockholm 1876. Den Gustaf Björnram, som är huvudpersonen i historien, var en scharlatan av finskt ur- sprung, som via Frimurarorden skaffat sig en berömmelse som andeframkallare. »Me- llan Björnram var på Gripsholm, sade han en vacker dag ät Schröderheim: Länge har man plågat mig lör att förmå mig visa en syn. Om de henanie hava mod, så följa de mig i natt till Kärnbo kyrka, sex till antalet.
— Då utsagos atl vara konungen följakt- liga: baron Fredrik Sparre, sedermera greve och rikskanslär, överstekammarjunkarc greve Jan Gabr. Oxenstierna, Schröderheim, Adlerbeth och om jag minns rätt kammar-
jnnkaren Borgenstiema.»
»Desse vandrade till fots till backen, där ruinerna efter kyrkan stå, och funno rui-
E n sockenkyrka dör 171
n e r n a upplysta m e d ett starkt sken. Endast t r e n n e fingo gä backen uppföre och släpptes d e n ene efler d e n a n d r e till kyrkans gamla ingång. Dessa voro: k o n u n g e n , Oxenstierna och Adlerbeth. De a n d r a tre s t a n n a d e nere vid vägen. Av d e m som k o m m o u p p säg var och en olika. H u r u k o n u n g e n såg, vet jag icke. O x e n s t i e r n a sade sig hava sett en tempelherrefigur m e d a r m a r n a i kors, m e n A d l e r b e t h såg endast elt sken av mänsklig storlek, m e n k u n d e icke urskilja nägot var- ken av b i l d n i n g eller klädsel. Jag säger en- dast, tillade Adlerbeth, vad jag sett u l a n att fälla något o m d ö m e o m sättet h u r det till- kommit.»
Förfallet hade vid d e n n a tid gått mycket långt, vilket kan illustreras m e d M. R. He- lands akvarell. Korets bägge delar var ä n n u t a k t ä t k t a , men långhustaket var helt ned- s t ö r t a t — J o n a s Carl L i n n e r h i e l m besikti-
Fig. 4. Kärnbo kyrkoruin. Foto förf. 11172. — Kärnbo Church Ruin. Photo by the author, 1972,.
gade K ä r n b o 1787 och a n t e c k n a d e i sin dagbok o m kyrkan, »vilken nu är obruk- b a r och förfallen.*
F r å n är 1769 är att anteckna ett aldrig realiserat förslag att låta kyrkan bli sädes- magasin för Äkers och Selebo härader. Aret d ä r p å uppläta i n o r r a tornet pä G r i p s h o l m ett m ö r k t r u m till sädesmagasin och dä gick Kärnbo-projeklet o m intet.
1800-talet karakteriseras av total likgil- tighet lör kyrkan. Svinbetet d ä r o m k r i n g gav k y r k a n n a m n e t Svinkyrkan. Pä igso- talei var förfallet så långt gänget, att en g r u n d l i g r e s t a u r e r i n g av r u i n e n mäste gö- ras. Sedan dess har d e n stått sig ganska bra mot förfallet och o m r å d e t hålles i gott stånd.
Death of a Parish Church. K ä r n b o near Mariefred
Mariefred, near Gripsholm, was granted its town charter in 1605. D u r i n g the 1620's a church was built in t h e ccnlre of the
town, malung the old Romanesque parish
church superfluous, b u t it was still used for funerals, and its roof a n d the timbered fence ot its churchyard were still kept in
repair. Fittings a n d fixtures were removed to the town church and lo n e i g h b o u r i n g churches. T h u s , the pulpit and the triptych (from A n t w c r p ) are in n e i g h b o u r i n g churches. A late medieval crucifix in the town c h u r c h is, according to tradition, from K ä r n b o C h u r c h .
Fornvännen 68
172 Ivar Schnell
During the latter part of the i8th een- an episoele when, before lhe King and two tury, the church decayed more and more. of his courtiers, a charlatan arranged a se- it was contemplated to transform it into a ance in the badly decayed church. After a granary. From Gustavus IIFs stay at Grips- restoration of the walls in the 1920's, the bolm (in lhe 1780's) should be mentioned church ruin is now in good repair.
Fornvännen 68
