Museerna och industrihistorien

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Eva Fägerborg

Title Museerna och industrihistorien

Issue 36

Year of Publication 1998

Pages 43–52

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Museerna och industrihistorien

av Eva

Fägerborg

En utgångspunkt för den här artikeln är att den

behandlar deoffentliga kulturhistoriska^museerna-

museer som har samhällsuppdragetatt verka cen¬

tralt, regionalt eller lokalt, som har fackutbildad personal och bedriver kontinuerlig verksamhet

innefattande insamling och kunskapsuppbyggnad,

bevarande ochförmedling. Jaggörden precisering¬

en, därföratt det inom det industrihistoriska fältet ävenfinnsbortåtettpartusen miljöer och anlägg¬

ningar som rubriceras som arbetslivsmuseer (af Geijerstam 1997). Deras verksamhetär^av skiftan¬

dekaraktär,sominte alltidlåtersiginordnasunder gängsekriterier för musealt arbete. Jag vill betona

attdistinktionen inte innebärnågonvärderingutan motiverasavpraktiskaskäl.

Andra utgångspunkter är dels min ämnesbak- grund som etnolog, dels mina erfarenheter från

Nordiskamuseets industriundersökningaroch från

det nu tjugoåriga arbetet inom Samdok, nätverket

för de kulturhistoriska museernas samtidsutfor- skande verksamhet(sevidare nedan).

Industriarv, industrisamhälle,

industriminne...

Termfloran är rik inom området, vilket även ^av¬

speglas iinbjudanochprogramtill Vitterhetsakade¬

miens symposium. Där möter vi termerna ”indus¬

triarv”, ”industriellt kulturarv”, ”industriminne”,

”industrihistoria”. Kanske behöver viengrundliga¬

re diskussion kring definitioner, där olika aktörer

och intressenter inom fältet klargör vilka innebör¬

dertermernahar fördem?' Detärintefrågaomhår- klyverier utan om definitionernas vetenskapliga, politiska, ekonomiska och praktiska implikationer.

Vi kan exempelvis ställafrågorna;Vem har/tarsig

rätten och makten att definiera och på vilka kun-

skapsmässigaoch värderingsmässiga grunder sker

detta? Vad händer medföreteelsen,objektetetc.när definitionenärgjord?En transformation till Kultur¬

arvmedstortKbetyderattobjektet upphöjs, bliren klenod, blir”helgat” (förattciteranågrayttranden från en konferens om museerna och kulturarvet hösten 1997^. Men betyder det inte också att en viss statiskhetmereller mindre automatiskt byggs

in? Hur kan vi undvikaattdet industriella kulturar¬

vetfårdennastämpel av klenod och avnågot sta¬

tiskt? Hur tydliggör vi det föränderliga ^- en av industrialismensdrivkrafter ärju ”utveckling” och

denständiga rörelsenframåt.

Bland andra är det forskare, kulturmiljövårdare

och museitjänstemän som har maktpositionen att definiera och utvälja, att bestämma vad som är

”kulturarvet”. Och beslutenav idag kommeratt få

konsekvenser förlångtidframåt.Dettaäralla med¬

vetnaom-och det bordeinte behöva sägas-men det ärnödvändigtattviständigthåller denna med¬

vetenhet vid liv genomattgranskavårverksamhet

ochproblematiseradebegrepp viså självklartbyg¬

ger vårtarbete kring. Vilka sociala, kulturella och politiskahandlingar utför vigenom vår forskning, kulturmiljövård, insamling och dokumentationoch vilka konsekvenserfårdessahandlingar?"

Ett synsättsom alltmerhåller påatt etableras är

envidtolkningavindustrihistoria och industriarv.I förlängningen innebär detattistort settalltsomrör liv, arbete ochmiljöer i 1900-taletsSverigeochett styckebakåtkan räknas till industrisamhälletskul¬

turarv. Det ärettsynsättsomi ochför sigärfören¬

ligtmed de kulturhistoriskamuseernasverksamhet.

Men vilka konsekvenser får denna vida tolkning?

Vilkakrav ställs på utbildning och forskning,vilka

nya diskussioner måste föras kring bevarandefrå- goma? Utväljandet kanske inte kommeratthandla

om vad somräknas till detindustriellakulturarvet

Figur1. Kulturarvurskilda perspektiv. Industrihistoriker på studiebesök på 0rstedvcerket iKöpenhamn studeras

av engrupparbetare. Foto E Fägerborg, Nordiskamuse¬

et.

utankommer kanskeattgrundas på kriterier utifrån objektens ”kunskapsdjup” och ”tolkningsdjup”.

Integrering i ord

och handling?

Som etikettpåden vida tolkningen av industrihis¬

toria sätts oftatermen”helhetssyn”.Ettmermodest

sätt attuttrycka sig ärkanske atttala om”integre¬

ring”. Dels torde det-trotsvidsyntheten-blisvårt

attenas om vad helheten innefattar, dels ärdetju omöjligt attfångaen”helhet” avvad slag detvara månde.Vad det handlaromärenhållningsominte¬

grerar det industriella kulturarvets ”yttre” och

”inre” dimensioner(Bursell 1994), eller med andra ord dess materiella och immateriella aspekter.

Bevarande och dokumentationavde fysiskamiljö¬

ernamedbyggnader ochting ochavdetindustriel¬

la kulturlandskapet måste fördjupas med beskriv¬

ningarochanalyseravmänniskors liv, erfarenheter.

upplevelser och minnen. Kanmanöverhuvudtaget förstå exempelvis en industrianläggnings utform¬

ning om man inte har kunskap om verksamheten

innanförväggarna?

Sermantill hur arbetet inom fältetärorganiserat

finns dock tudelningen kvar, i så måtto att kultur¬

miljövården och den (huvudsakligen etnologiska) undersökningsverksamhet som museerna bedriver,

lever sina separataliv. Fortfarande ärdetockså så

att ansvaret för det ”yttre” kulturarvet har en sär¬

ställninggenomattvaralagstadgat och förenat med

särskilda statliga medel. Men här finns tecken på nytänkande och närmande. Ett steg är de senaste årens samverkan mellan centrala institutioner som

Riksantikvarieämbetet, Nordiska museet. Tekniska museet. Arbetets ^museum och Riksarkivet. I den

större kretsen Industrihistorisktforummöts sågott

som alla nationellt verkande aktörer inom fältet.

SvenskaIndustriminnesföreningenärytterligareett organ, som samlarsåväl enskildasominstitutionel¬

la medlemmar.

En viktig uppgift för alla som är verksamma

inom det industrihistoriskaområdetärattse tillatt detintegrerade synsättetinte stannarvid ord, utan

fårett genomslag i handling, i det dagliga arbetet.

Ettkonkretexempelpå hur kulturmiljövårdareoch museietnologer prövat att arbeta tillsammans är fältseminariet ”Levernågon i kulturmiljön?”, som hölls hösten 1996ochsomarrangeradesavNordis¬

kamuseetochSamdoki samarbete medRiksantik¬

varieämbetetoch Älvsborgsläns museum. I publi¬

kationen frånseminariet. Kulturarv ellerfasadarv.

Om det etnologiska perspektivet i kulturmiljövår¬

den (Palmqvist red. 1998) diskuteras dessa samar- betsformerurolikaaspekter.

Viktiga inspiratörer för traditionellt arbetande

museerärockså de nyaformer förmuseiverksam¬

hetsomföreträdsavinstitutionersomEkomuseum

Bergslagen, endel ^avarbetslivsmuseerna, initiativ

somJämriketGästrikland, industrihistoriskacentra och andra.

Materiella

dimensioner

kulturellt perspektiv: husen och tingen

En mötesplats för aktöreroch discipliner inomdet industrihistoriska fältet ärjust detfysiska^-indus¬

trialismens landskap, byggnader, interiörer och ting. Framställningenovankanske kan tolkas som att kulturmiljövårdamatar sig an den ”yttre” mil¬

jön, medan museifolket fokuserar livet innanför och utanförfabriksväggarnaoch industrisamhällets immateriellaaspekter. Såärdock inte fallet. Tvärt¬

om, för museerna är de materiella dimensionerna

avcentralbetydelse, ochpå flersätt änsom monu¬

mentochpåtagliga lämningar^avdet förflutna.

Byggnader ochtingäronekligen så kraftfullaoch verksamma mänskliga produkter och uttrycksme¬

del att vi som betraktare gärna tar dem som de

sannabevisenför”hurdet var”.Byggnader bevaras

oftapågrundval avstilhistoriskaoch estetiskakri¬

terier. Men iettkulturelltperspektivär det materi¬

ellaviktigt inte främstsom ”bevis” eller ^someste¬

tiskt högtstående artefakter utan för sina andra egenskaper. Man kan kalla dem symboliska eller kommunikativa kvaliteter. Byggnaderna, lokalerna

ochtingen fårsina betydelsergenomde betydelser

de har för människor, och därför är betydelserna

alltidipluralis och skiftande.

Låt mig ge ett exempel. Industribyggnader

beskrivs och analyseras och värderas oftast som arkitektur. Det är ettsynsättsomäven kan återfin¬

nas i museernas inventeringsblanketter och -rap¬

porter. Ettannatsättattbeskriva och tolkaär-för¬

slagsvis-att fokuserahurideologieroch aktivite¬

terspeglasrumsligt, hurbyggnadernaanvänds och

betraktas. Vi kan ställafrågorsom; Hursynsmakt?

Figur 2. Den modema industriarbetsplatsen. Operatören

vid sittbordmellanCNC-maskinema. Foto PSegemark,

Nordiskamuseet(nedan t.v.).

Figur 3.En dimensionavrumslighet^-fabrikensomstad medgatorochkvarter ochtransportmedel.Foto PSege¬

mark,Nordiskamuseet(nedan).

Figur 4.Föremålens funktionoch meningärocskåsitua-

tionell. Enstolärintealltidenstol.Middagsvila i alumi¬

niumsmältverk. Foto EFägerborg, Nordiskamuseet.

Hur är arbetets organisation rumsligt gestaltad?

Betonas hieraki och i så fall hur? Eller kan man avläsaen merinformell struktur? Vilken informa¬

tion kan vi få av storlek, placering, material och utformningavolikakategorieravrum?Vilka kate¬

gorier av rum finns det? Hur skapar rumsligheten

skildavillkor: vad blirexempelviscentrumoch vad

blirperiferi? Kanman sehur männsikoromformat

elleråtminstonepåverkat sin fysiskaarbetsmiljö?'*

Industrins rumslighetererbjuder storamöjlighe¬

tertillbeskrivningar ochanalyserur enmängdskil¬

dainfallsvinklar;avettfysisktrum kanmångakul¬

turellarum skapas. Kulturellaprocesser kanmani¬

festerasmateriellt_genomde arbetandestransforme- ringarav rummen ochtingen. Ett sådant spel med rumslighetenbevittnadejag förnågraår sedan ien fabrik, därdetfrånen dagtillen annanuppstodett konstgalleripåen uppehållsplats^som utgjordesav

ettbåsmellannågraskärmarochskåp. Hittogope¬

ratörernamed sig tavlor hemifrån^-ochdetmåste

varatavlor medram, hade de bestämt. Härhängde

Mona Lisa tillsammans med en Zom-kulla som

följt operatören sedan barndomshemmet. 1 övrigt pryddes båsets väggar av landskapsmotiv, både oljemålningar och reproduktioner. Arbetarnas spel

med rummet, med idéer om privat och offentligt,

omestetik ochpolitik (här fannsblågularänderoch

trekronormålade) förvandladedessakvadratmetrar

tillenslags”installation”. Arrangemangetinbjuder

tillfrågor,t.ex.ominnebördernaiatttavlansomen gång hängt ovanförvardagsrumssoffan hemma hos

föräldrarna nu hamnati fabriken, på sonens fika- plats.’

Ett annat sätt att hantera rum- i synnerhet för

dem som inte har möjlighet att behärska dem fysiskt-ärviaspråket. Verbalatransformationerär

ofta mycket expressiva och symboliskt starka.

Namn på arbetslokalersom”Krematoriet” i sulfit¬

fabriken, arbetarbostäder som”Sista styvem” och

”Lusasken”, chefsrum som ”Gräddhyllan” och

”Potentatvåningen” uttrycker de underordnades perspektivpå denramsligaorganisationen^avarbe¬

te och boende. Benämningarna och talesätten är

ävenviktigaavtryckavdenmaterielladimensionen påett annatsätt,genomattplatsersochbyggnaders

historia ofta kanavläsas ispråket. Dettaunderstry-

kerocksåbetydelsenav studiumavbyggnaderoch

rumiettkulturelltperspektiv.

Det synsättpåbyggnader och ting jag diskuterat

här får naturligtvis metodologiska konsekvenser,

som innebär etnologiskt/antroplogiskt fältarbete

med intervjuer, fotografi, deltagande observation

och nyansrikabeskrivningar, menockså insamling

av skriftligt material genom minnsesinsamlingar

och frågelistor. Dessa metoder implicerari sin tur samtidsstudier. Vi leverfortfarande mitt i industri¬

historienoeh detvoreett stortmisstagattintesatsa

resurserpåde bästamöjligheterna vi haratt stude¬

raindustrisamhället,nämligeni detpågåendelivets komplexitet. Att studera industriarvetärattstudera samhället - och forskningen om det industriella

arvetmåstevaraett bidrag tillförståelsenav män¬

niskors liv och villkoröverhuvudtaget, ocksåi vår

samtid och det näraförflutna.

Samtidsinriktningeni det industrihistoriskaarbe¬

tetkanskeifrågasätts på sina håll.Menommuseer¬

naskakunnafungerasom”samhälletsminne” för¬

utsätter det att insamlingen fortgår kontinuerligt.

Det ärsåledesetthistorisktkällmaterialsomskapas

genom museernas samtidsundersökningar,förutom

att undersökningarnanaturligtvis skall ha relevans

för nutiden ochbehandla frågorsom är angelägna

fördagensmänniskor.

Detta resonemanglederäven till reflektioner^om konsekvenser förbevarandefrågorna: Iettkulturellt perspektiv kanskedet inte är de arkitektonisktmest

högstående industribyggnadernasommåstesparas,

somärdekulturhistoriskt^mest”värdefulla”.Beva- randekriteriema skullelikavälkunnautgå frånden kunskapomlivoch arbetesomfinnsellerärmöjlig

attnå.Med andra ord: detärinteobjektenisigsom behövervaraavgörande,utankontexten.

Samdok

Diskussionen kring samtidsstudier och kontext lederövertill Samdok, de kulturhistoriskamuseer¬

nas samarbetsorgan för samtidsutforskning. Sam¬

dok verkarhuvudsakligen genom ett antal arbets¬

grupper,ellerpooler,somde kallas.För närvarande ingårettnittiotalmuseeri det härsamarbetet. Sam¬

dokharett sekretariatsomärplacerat pä Nordiska

museetochsom-blandmånga andra arbetsuppgif¬

ter^-geruttidskriften Samtid& museer(f.d. Sam- dokbulletinen), där verksamheten fortlöpande rap¬

porterasoch diskuteras.

Samdokbildadespå1970-taletsomettsvarpåett antal utredningar om museernas föremålsbestånd.

Dessa visade att museernaännu knappt hade tagit stegetin i industrisamhället; samlingarna speglade

Figur 5. Fikabåsettrans¬

formerat till konstutställ¬

ning. ”Grob”ärett

maskinfabrikat.Foto EFägerborg, Nordiska

museet.

Figur6. När blir1970-talets industriarkitekturaktuelli

bevarandediskussionerna? Foto EFägerborg, Nordiska

museet.

huvudsakligen det gamla agrarsamhället och bor¬

gerliga miljöer. De föremål och livsformer som hördehemma i industrisamhället och massproduk¬

tionen,ja hela 1900-talet, blev akuta problem för

museernaatt taitu med,problem som skullelösas

genom samverkan, samordning och en inriktning på dokumentationavsamtiden (däravnamnetSam- dok).

Samdoks arbetsgrupper organiserades efter näringslivsstatistikensbranschindelning ochpåbör¬

jadeså småningom en systematisk dokumentation

av framför allt arbetet inom dessa branscher: me¬

tallindustri, trä-och pappersindustri, textilindustri, handel,kommunikationeretc. Ramenförverksam¬

heten var således den kategorisering av samhället

som SNI-koderna skapade (Cedrenius & Nyström 1981).Innehålletblevdet fokus på arbetslivetsom

var såpåtaglig i forskningen inommånga discipli¬

neroch somhadeengrundval i aktuella samhälls¬

frågor.Enstormängddokumentationerfrån arbets¬

platser utfördes underdessaförsta tjugo år.

Sedan hösten 1997 har Samdok en ny organisa¬

tion som utgår från en annan kategorisering av

mänskliga verksamhetsområden (Samdok införår

2000). I ställetför femindustripoolerfinns^enenda poolförTillverkning.* Detta äruttryck för ändrade

samhällsförhållanden - där arbetet kanske inte

längre är så centralt - och ändrad vetenskaplig fokusering inom framför allt etnologin. Men för¬

ändringen speglar också skeenden inom industrin,

där debranschspecifika särdragen intelängre ärså påtagliga och likheterna mellanbranscherna kanske

blir större än skillnaderna. En uppgift kan bli att empiriskt undersöka både det specifika och de generella drageni dagenssvenskaindustri och där¬

vid använda materialet från de tidigare undersök¬

ningarna förjämförelser. Museernabordepå såsätt

kunna bidra med närstudiersom belyser både för¬

änderlighetoch kontinuitet i det senmodemasam¬

hället.

I ett industrihistoriskt perspektiv kan det synas

som en nackdel att Samdoks industripooler förts

sammantillenenda.Jag betraktar detsnarare som

en fördel. De olika museerna kommer även fort¬

sättningsvis att studera industrierna inom sina respektive regioner, och genom att de nu ingår i

sammagruppblir möjligheterna tilljämförelser och

gemensamma frågeställningar stora och rimligen

kommerden samlade kunskapen att öka avsevärt.

Frågor som rör det industriella kulturarvet har

ocksåensjälvskriven plats i blandandrapoolen för Regionala ochlokala^{rum, som}hartillkommit som enöppningmot kulturmiljövården. Den nyaSam- dokorganisationen svarar därigenom på önskemå¬

len om en integrering av arbetet med kulturarvets yttreoch inre dimensioner.

I det nya Samdok förstärks även forskningsan¬

knytningen, bl.a. genom en starkare betoning på forskningsperspektiv och aktuella teman, genom seminarier ochforskardagarochgenomtillskapan¬

detavettforskningsråd.

Det

försatta arbetet

Museernas industrihistoriska verksamhetinnefattar både uppgifter och kompetensområden som redan

ärväl etablerade och^{att ta}sigan nyauppgifter.Jag

vill helt kortberöra några områden där gamla och

nyaarbetsuppgiftermöts.

Kontinuitet och

förändring

Museer arbetarmedtid. Vi talar-tyvärroftapåett ickeproblematiserandesätt-omvikten avetthis¬

toriskt perspektiv. Här är inte platsen för en för¬

djupning av den diskussionen, menjag vill under¬

strykaatt museernamed sittlångsiktigaarbete har

särskiltgodaförutsättningarattspeglasåväldesega strukturerna som föränderligheten. Vad lever kvar och vad förändras och hur ser förändringsproces-

semaut?Enstrategi är,somnämnts,återkomman¬

defältarbetenpåsammaplats. Fleramuseerarbetar

redan så, och fortsatta insatser borde kunna bidra medett viktigt material ocksåförforskningen.

Museernas huvudsakliga empiriska fält är det pågående, dagens skeenden där dåtid, nutid och framtidflätasin i varandra i människorslivochtan¬

kevärldar. Aktuella områden att utforskaärexem¬

pelvis informations- och kommunikationsindus- trinsmiljöer, arbetsförhållandenoch villkor. Varför inteettprojektom Kistasomindustriarv?

Såhar viframtiden, meddefortsatta strukturför¬

ändringarna, globaliseringen, den snabbt växande informations-ochkommunikationstekniken.Muse¬

erna skall också vara framtidsinriktade och ha

beredskapattfångauppdestorafrågornaochtrans¬

formera dem till lokala förhållanden, i det _egna länetellerkommunen.

Föremålen

Vid museerna finns ett väl inarbetat föremålskun- nandesomkanfördjupasteoretiskt ochmetodiskt-

det ärmuseernaspersonal somskall varade främ¬

sta på att tolka tillvarons materiella dimensioner!

Inom Samdok talar vi om ”kontextualiserad före-

målsinsamling” som ett nyckelområde i verksam¬

heten, vilket innebär att föremålen samlas in och dokumenteras i falt och i relation till defrågeställ¬

ningarman arbetar med. Inom det industrihistoris-

Figur 7. Kommentartill krånglande maskin. Tex¬

tenvidsnaranlyder: "Vid störrefelanvänd denna (evighetsgaranti) Foto EFägerborg, Nordiska

museet.

kaområdetinnebär dettablandannat attpå allvarta itu med problemet som gäller föremålsinsamling

från industrier. Hittills har framför alltsvårigheter¬

named industrinsföremålventilerats,särskiltavse¬

ende den tekniska utrustningen. Denna är ofta utrymmeskrävande, dyrbar,komplex och i brukpå företagen. Men detfinns andra viktiga och betydel¬

sebärande föremål ^som lättare kan förvärvas! I

museernas industrihistoriska arbete måste före-

målsfrågomafå hög prioritet. Att på allvartafasta på den kontexualiseradeföremålsinsamlingenbety¬

derattutgå från möjligheterna i stället förattblock¬

eras avsvårigheterna (se vidare Fägerborg 1992).

Ettannatområde därkunskapenärbristfällig gäl¬

lermaterial i industrialismensföremål,framför allt plaster. Härärproblemen av en annanart, och rör

osäkerhetkring detlångsiktigabevarandetavmate¬

rialen. Den kunskap som behöver utvecklas rör

materialens egenskaper och vilka krav på förva- ringsmiljöer som bör ställas. Som en första insats

arbetarNordiskamuseetmedenhandbokomplas¬

ter,menbehovetavkunskapär stort.

Bristområden

Genom de kartläggningar och kunskapsöversikter

somgjorts har vi god kännedomomvilkaområden

somärvälutforskade och vilkasombehöver under¬

sökas närmare. Tekniska museet har inventerat

museernas industrihistoriska föremålsbestånd

(Hesselgren 1994),Riksantikvarieämbetet harupp¬

rättatendatabasöverindustrianläggningar. Nordis¬

ka museet har upprättat en databas innehållande

780industriundersökningarsomutförts vid de kul¬

turhistoriskamuseerna(Houltz 1998).

Kunskapsöversikterna visar samstämmiga resul¬

tat:Störstuppmärksamhet harägnatsåttraditionel¬

lahuvudnäringarsombergsbruk ochjärnhantering, skogs- ochträindustri, delaravverkstadsindustrin^-

således mansdominerade branscher medlång histo¬

risk kontinuitet. Verksamheter med nationellt_pre¬

stigevärde ochbranscher med klar regionalförank¬

ringäri allmänhetväldokumenterade, imotsatstill

sådanasomharen merallmänspridning. Verksam¬

heter som avsatt särpräglad arkitektur förefaller

ocksåha dokumenterats meränandra.

Bristområden som utkristalliserats är, enligt Houltz, 1900-talets utveckling och branscher, inte

minst destora,komplexaanläggningarna ochstor¬

stadsområdenas industrier. Förhållandet mellan industri och samhälle, liksom kvinnorssituation är

viktiga aspektersom försummats. Bland deindus¬

trigrenar som bör undersökas närmare är delarav livsmedels- och byggindustrin, kemisk och petro¬

kemisk industri, transport och kommunikation,

dataindustri och informationsteknologisk industri.

Vidare bör arbetsplatser med kvinnlig majoritet

samt kategorier som servicepersonal, städare.

Figur 8. Kvinnor i

livsmedelsindustri.

Rengöringavgolv vidarbetsdagens slut.

Foto EFägerborg, Nordiskamuseet.

sekreterare och andratjänstemannayrken uppmärk¬

sammas.

Handlingsprogram

Varje museumbör haen policy i form av ettpro¬

gram förinsamling ochundersökningarsom inbe¬

griper industrisamhällets kulturarv. Ett museum som arbetat i den härriktningen är Älvsborgs ^läns

museum, som formuleratett regionaltprogram för

industridokumentation och industriminnesvård (Larsson 1993). I programarbetetärdet angeläget

att attmuseernaintebarauppmärksammar det för¬

flutnautan även det pågåendeoch framtiden. Hur

sernäringsstrukturenut,vilkaärtendenserna?Kon¬

takt behövs med regionens samhällsplanerare och högskolor. En vägkanvara attbilda regionala råd

medforskare somknytstillmuseerna.

Samdokärettbetydelsefullt instrumenti arbetet,

medsitt etablerade kontaktnät och samarbete mel¬

lan de nittio deltagande museerna. 1 de verksam¬

hetsprogram som de nybildade arbetsgrupperna

skallskriva har de industrihistoriskaaspekternaen

given plats. På en högre ambitionsnivå kan ett industrihistoriskthandlingprogramför de kulturhis¬

toriska museermautarbetas. Industrihistoriska frå¬

gorborde åtminstoneunderenperiod kunna samla

de museer som är särskilt engagerade i arbetet.

Genomettintensifieratarbeteinom området nåsen

djupare kunskap som kan förmedlas till övriga

museer.Gruppen kan utnyttja redan etableradenät¬

verk, ordnaseminarier,kurser ochforskardagaroch

användatidskriftenSamtid &museer somkanal för informationochdiskussion.’

Kompetensbehov

Vilkenkompetens behövspåmuseernaförattmöta de _{delvis nya}uppgifterna? Vi måste utveckla den kulturvetenskapliga kunskap som finns inom

ämnen sometnologi ochsocialantropologi, och de

vid sidan av etnologi traditionella museiämnena konstvetenskap och arkeologi. Museianställda måste ha möjlighetatt hålla sig äjour med forsk¬

ningen inom dessadisciplineroch ha möjlighet att

självaforska.

Därutöverkräver uppgifternaen bredare tvärve¬

tenskaplig kompetens på ett humanistiskt funda¬

ment.Museernabehöverpersonal medenvid sam-

hällsorientering.Ämnen^somidéhistoria, sociologi.

teknikhistoria,kulturgeografi, statskunskap,ekono¬

miskhistoria,företagsekonomi och nationalekono¬

mi torde vara relevanta i dessa sammanhang. Här

finnsstorabehovavkontakterochsamverkanmed meduniversitetochhögskolor.

Fortbildningärocksåangeläget. Inomramenför

Samdok arbetar vi bl.a. med kurser förattutveckla

fältmetodiken,i synnerhetnärdet gällerintervjuer, deltagandeobservation ochbeskrivningar. Men den

industrihistoriska verksamheten kräver även andra

kompetenser. Särskildametodkurser, kanske i form

av fältseminarier, som behandlar industrianlägg¬

ningar ur t.ex. etnologiska, teknikhistoriska och bebyggelsehistoriskaaspekterskulle kunnavara en modell.

I samtalen kollegor emellan framtonar även andraönskemål,somkanskeärsvårareattformule¬

rai termer av konkretautbildningsbehov. Mendet

handlarom att finna vägar att nå sammanhangen,

de övergripande strukturerna, industrisamhällets framväxt, folkhemmet, mötet mellan samhälleoch industri; det handlaromattutvecklatvärvetenskap¬

liga arbetsmetoder för att göra de stora frågorna

hanterbara ochmöjligaattarbeta med i den dagliga

verksamheten. Detta ären utmaning förmuseerna, liksom för andra aktörer, på det industrihistoriska

fältet. Med Vitterhetsakademiens symposium

”Industriarvet i fokus” har ett viktigt initiativ tagits” inför det fortsatta arbetet med att utforska och dokumentera, problematisera och bevara vårt

landsindustrihistoria.

Eva Fägerborg, fil dr i etnologi. Ansvarig för Undersökningarochinsamlingvid Nordiska^muse¬

etsavdelning förDokumentation ochforskning.

Noter

1. ”Fältet” kan här även betraktas som ett fält i Bourdieus bemärkelse, som ett positionsstrukturerat socialt rum där olikaaktörer,sombefinnersig i olika positioner, kämparom denspeciella auktoritet omärknuten till fältet (Bourdieu

1977).

2. Konferensen ”Museernaoch kulturarvef’ arrangerades av Riksbankens Jubileumsfondoch höllspä Nordiskamuseet den13-14november1997.Föredragen har publiceratsirap¬

portenKulturarvet,museernaochforskningen.Riksbankens Jubileumsfond1999.

3. SevidareAlzén(1996),somvisar hurindustrilandskapet i Norrköping transformerades till etablerat kulturarv, samt

Bohman&Lindvall(1997) förengenerell diskussionom museernaochhistorieanvändningen.

4. Det härsynsättet på industrimiljöerärinspireratav forsk¬

ningsprojektet ”Kommunalhus som symboler”, ettsamar-

betsprojekt mellan Nordiskamuseet och Institutionen för kulturvård vidGöteborgs universitet (underpublicering).

5. Exempletärhämtatfrån min avhandlingsombehandlar det nutida arbetslivet iverkstadsindustrin, med fokuspå frågor

omkunskap och kompetens (Fägerborg 1996)

6. Deövrigaärpoolernaför Fritid, Hemliv, Samhälle och poli¬

tik,Tjänster, Naturbruk, Lokala ochregionalarum.Samiskt

livsamtKulturmötesgruppen.

7. Nummer 2 1998avSamtid c6 museerärett temanummer som ägnas industriarvet i samtiden och som presenterar ytterligare perspektivpä hurmuseerkan arbeta med dessa frågor.

Käll- och litteraturförteckning

Alzén, Annika, 1996, Fabrikensomkulturarv.Fråganomindus- trilandkapets bevarande i Norrköping 1950-1985.

Bohman,Stefan & Lindvall, Karin 1998, Museerna isamhället och samhället imuseerna.Enpositionsangivelse. Museer och

kulturarv. En museivetenskaplig antologi. Red. Lennart Palmqvist & Stefan Bohman (s. 82-91).

Bourdieu,Pierre, 1977, Outlineofa Theory ofPractice.

Bursell, Barbro, 1994, ”Människan i industrilandskapet”. Kul¬

turmiljövård 6 (s. 19-25).

Cedrenius, Gunilla &Nyström, Bengt,1981, Fördelamuseernas dokumentationsansvar-ettprogramförsamtidsdokumenta-

tionvid kulturhistoriskamuseer.

Fägerborg, Eva, 1992,Föremälstankar frän fältet, Samdokbulle-

tinen3(s.4—9).

Fägerborg, Eva, 1996, Miljoner ochmy.Kunskapssyn ochtän¬

kandepåenverkstadsindustri.

afGeijerstam, Jan, 1997, Arbetets historia. Guide till museer ochmiljöeriSverige.

Hesselgren, Eva 1994, Teknik- ochindustrihistoriska samlingar vid svenskamuseer-eninventering.Tekniskamuseet.

Houltz, Anders, 1998,Industrisamhällets kulturarv. Enöversikt

överdekulturhistoriskamuseernasindustriundersökningar.

Larsson,Anders, 1993,”Programför industriminnesdokumenta-

tion ochindustriminnesvärd iÄlvsborgslän”,Samdokbulleti-

nen3(s. 12-14).

Palmqvist, Lena (red.) 1998, Kulturarv ellerfasadarv. Om det etnologiskaperspektivet ikulturmiljövården.

Samdokinförår 2000. Förslag till förändringavorganisation

och verksamhetsinriktning. Samdoksekretariatet, Nordiska

museet1997.

Samtid&museer2 1998.

The ^museums and

industrial history

By EvaFägerborg Summary

This articlecontainsadiscussion of the role and the tasks of the culturalhistoricalmuseumsin the field of industrialhistory. Asanintroduction terminolog¬

icalquestionsarelookedattogether with thegrow¬

ing, broader interpretationof the industrial cultural heritage-aninterpretation which includes both its

material andits immaterial dimensions.

The museums work with both of these dimen¬

sions. One task is tostudy the material dimensions

in aculturalperspective in such a mannerthat the landscape,the buildings, thespacesand the objects

areanalysed through themeanings which they had

for thepeople who lived and worked in the envi¬

ronmentsand who used theobjects.Amethodolog¬

ical consequenceof this approach is the necessityto carry outethnologicalfield work and the collection

of verbal and writtenaccounts.Tostudy theindus¬

trialsociety in thecomplexity of the daily lifepro¬

videsmore nuancedknowledge to which attention

should also be given in discussions concerning the

preservation of industrial environments.

Aplatform for the cultural historical museums’

joint work on research on the present day - in

which the study of the cultural heritage of the

industrialsociety is anurgentlyimportant task-is

Samdok. Through this network the museums can groupround central questions which areilluminat¬

edby meansofaseriesof empirical studies in dif¬

ferent regions and communities. Recurrent field

work can clarify continuity and change, and a

focusingon important objects deepens ourknowl¬

edgeofthesignificance of material things. Special

efforts should be made in areas where existing knowledgeis inadequate, which have been identi¬

fied and mapped by means of a number of

overviews ofknowledge.

Inconclusion thereisadiscussion of the needfor action programsfor themuseums’ industrial histo¬

ry work and the need for new competenceon the partof the staff of the museums.