Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Ambulanssjuksköterskans bemötande av
suicidnära patienter
En intervjustudie
Författare Handledare
Anders Lundberg Jessica Colldén Benneck
Gunnar Bergström
Examinator
Lena Gunningberg Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Vt 2011
1 SAMMANFATTNING
Varje år genomför cirka 1100 personer i Sverige ett suicid. Varje suicid föregås av i genomsnitt 10 suicidförsök. Detta orsakar förutom kostnader i form av oerhörda summor pengar för samhället också otroligt mycket lidande för anhöriga. Ambulanssjuksköterskan är många gånger den första resursen i vårdkedjan som den suicidnära kommer i kontakt med. Detta ställer stora krav på bemötandet av patienten men också krav på kunskap om medicinska åtgärder för att rädda personen till livet. Detta arbete avser att studera ambulanssjuksköterskans bemötande och egna upplevelser av mötet med den suicidnära patienten genom att intervjua ambulanssjuksköterskor i Uppsala. Studien visar att få ambulanssjuksköterskor upplever sig ha tillräcklig kompetens för att bemöta den här typen av
patienter. Vidare framgår att ambulanssjuksköterskan i mycket stor utsträckning känner en misstro till den vård som patienten erhåller från psykiatrin och att det förekommer stora skillnader i hur
ambulanssjuksköterskan resonerar kring sin egen säkerhet i mötet med patienten. Studien visar också att de flesta av ambulanssjuksköterskorna bemöter patienterna enligt POSP-riktlinjerna (Prehospitalt Omhändertagande av Suicidnära Patienter). Patienten skriker ofta efter hjälp i samband med ett suicidförsök och vågar man identifiera syftet med handlingen så möts man ofta med tacksamhet.
ABSTRACT
Annually around 1100 individuals in Sweden end their lives by committing suicide. Prior to every completed suicide estimate shows that 10 attempts have been made. This results in both high costs for the society and unmeasurable suffering for their relatives. The nurses that are working in the Swedish ambulance system are often the first medical resources with whom the suicidal patient has contact.
This means high demands are placed on the nurse both regarding the meeting itself with the patient but also with the medical knowledge that could prove to be lifesaving in an acute situation. This paper seeks to study the professional interaction and the strategies that the nurse uses to help the suicidal patients and their own experiences of the meeting by interviewing nurses working in the Uppsala ambulance service. This study shows that the nursing staff experiences a lack of knowledge in the meeting with the patients and a clear disbelief in the care that the patients receive at the psychiatric ward. Furthermore the study shows that most nurses in the study interact with the patients in
accordance with the POSP-guidelines. The patient is often crying for help in connection to a suicide attempt and if the nurse has the courage to identify the purpose with the action one is most often met with gratitude.
Nyckelord: Bemötande, suicidal, prehospital vård, ambulanssjuksköterska Keywords: Prehospital care, paramedic, suicidal, professional interaction
2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.Inledning 3
1.1 Centrala begrepp 3
1.2 Suicid 3
1.3 Suicid i vården 5
1.4 Epidemiologi 6
1.5 Ambulanssjuksköterskan och det första mötet 6
1.6 Prehospitalt Omhändertagande av Suicidnära Patienter 7
1.7 Problemformulering 8
1.8 Syfte 8
1.9 Frågeställningar 8
3. Metod 8
3.1 Design 8
3.2 Urval 8
3.3 Datainsamlingsmetod 9
3.4 Tillvägagångssätt 9
3.5 Etiska överväganden 10
3.6 Bearbetning och analys 11
4. Resultat 12
4.1 Hur bemöter ambulanssjuksköterskan en suicidnära patient och 12 hur skapas ett förtroende
4.2 Vad är ambulanssjuksköterskans upplevelse av att omhänderta 15 suicidnära patienter
4.3 Upplever sig ambulanssjuksköterskan ha tillräcklig kunskap för 19 att omhänderta suicidnära patienter?
5. Diskussion 21
5.1 Resultatdiskussion 21
5.2 Metoddiskussion 22
5.3 Klinisk implikation 23
5.4 Slutsats 23
6. Referenser 24
Bilagor
Bilaga 1. Frågeguide 27
3 1. INLEDNING
1.1 Centrala begrepp
Begreppet suicidnära patienter används för tre kategorier av patienter (Akademiska sjukhuset, 2006):
● Patienter som det senaste året genomgått suicidförsök
● Patienter som har allvarliga suicidtankar och där risk för suicid bedöms föreligga under den närmaste framtiden.
● Patienter som utan direkta suicidtankar ändå bedöms ligga i riskzonen för suicidförsök på grund av starka negativa livshändelser
1.2 Suicid
Varje år genomgår cirka 1100 personer i Sverige ett suicid. Det är en siffra som motsvarar ungefär tre individer varje dag (Socialstyrelsen, 2010). För varje fullbordat suicid räknar man med att det går minst 10 suicidförsök (Beskow, Eriksson, Ramberg, Thorson & Wassermann, 1996). Bland män är det betydligt vanligare (23 personer av 100 000) än hos kvinnor (9 personer av 100 000) att ta livet av sig genom suicid (Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen, 2010). För att bedöma risk för förestående suicid är tidigare suicidförsök den viktigaste riskfaktorn. Självskadebeteende och Borderline
personlighetsstörning är också viktiga riskfaktorer för suicid, liksom depression. Självskadebeteende och suicidförsök är kostsamt för samhället och starkt kopplat till vidare självskadebeteende och fullbordade suicid hos patienter (Maddock, Carter, Murell, Lewin & Conrad 2010; Skogman, Alsén &
Öjehagen, 2003).
Personer som har suicidtankar och genomför suicidförsök har ofta haft en traumatisk uppväxt med hög nivå av stress i livet. För dessa patienter är det viktigt med ett väl fungerande socialt nätverk som fungerar som en stötdämpare vid svåra perioder. Ett socialt nätverk som brister i sin stöttande och empatiska roll är ännu en riskfaktor för suicid (Kerr, Preuss & King, 2006). Cirka 2 % av alla personer som genomgått ett suicidförsök genomför inom ett år ett fullbordat suicid (Träskman-Bendz, 2010).
Män genomför i större utsträckning än kvinnor ett fullbordat suicid efter suicidförsök och risken för genomfört suicid är större om vederbörande är över 50 år gammal (Skogman et al, 2003).
Planerade suicid är ofta relativt lätta att upptäcka och förhindra då dessa i de flesta fall föregås av en psykisk sjukdom, ofta i form av depression, och/eller av observerbart beteende, exempelvis i form av suicidbrev eller öppna suicidtankar (se figur 1). Oplanerade suicid däremot är svårare att upptäcka då
4
personen inte nödvändigvis behöver lida av någon psykisk sjukdom utan en motgång i livet kan räcka för att utlösa ett suicid. Oplanerade suicid är vanligare bland män och bland personer med ett mer aggressivt beteende. Planerade suicid lyckas i större utsträckning än oplanerade (Tang et al, 2011).
Vart tredje dödsfall i åldersgruppen 15-39 år beror på suicid och studier har visat att 3 % av pojkarna och 7 % av flickorna någon gång genomfört ett suicidförsök (Beskow et al, 1996). Bland personer i övre tonåren uppger en tredjedel att dem upplevt suicidtankar under sin livstid och en tiondedel hade genomfört någon form av suicidförsök, i mer eller mindre avancerad form (Tang et al, 2011).
Figur 1. Graf över observerbart beteende inför suicid (Beskow, 2000)
Män tenderar att genomföra sina suicid på ett brutalare sätt än kvinnor. I en studie från sydöstra Skottland belystes fall från hög höjd och man kunde konstatera att mellan år 1992-1998 hoppade 63 personer från hög höjd i syftet att ta livet av sig. Hela 50 personer (79 %) av dessa var män. Detta förekom dock främst i äldre åldersgrupper. Bland åldersgruppen 11-30 år var det lika vanligt eller vanligare att kvinnor hoppade från hög höjd. Av de totala 63 hade 44 personer (69 %) en
diagnostiserad psykisk sjukdom och 18 personer (28 %) hade genomfört tidigare suicidförsök (Wyatt, Beale, Graham, Beard & Busuttil, 2000).
Enligt Prasko och medarbetare är suicid den åttonde vanligaste dödsorsaken hos vuxna och den näst vanligaste hos personer mellan 15 till 24 års ålder. Kvinnor gör tre gånger fler suicidförsök än män.
Fyra gånger fler män än kvinnor lyckas i sitt suicid. Av alla de som begår suicid har över 90 % en allvarlig psykisk sjukdom och vid tiden för suicid lider 50 % av depression (Prasko, Diveky, Grambal
& Latalova, 2010).
5
Det framgår av en studie gjord i Sverige att personer som lider av svår depression och gör sitt första suicidförsök i samband med den första depressionepisoden löper en ökad risk att göra upprepade suicidförsök vid senare depressionepisoder. Däremot så minskar risken att göra ett första suicidförsök för varje genomgången depressionepisod. I denna studie var det ingen av deltagarna som gjorde ett första suicidförsök efter den sjätte depressionsepisoden. (Brådvik & Berglund, 2011).
I Spanien har det gjorts en studie som studerar sambandet mellan personlighetsstörningar och olika livshändelser hos en grupp människor som genomgått suicidförsök. De fann att dödsfall av make/maka föregick suicidförsök hos dem med antisocial personlighetsstörning, och att personer med narcissistisk personlighetsstörning genomgått suicidförsök efter att ha blivit avskedade. De hävdar att det finns samband mellan vissa personlighetsstörningar och specifika livshändelser som skulle öka suicidrisken.
Detta skulle kunna användas som en bas för terapi eller preventionsprogram. (Blasco-Fontecilla, et al, 2010).
1.3 Suicid i vården
En studie gjord i Tyskland slår fast att 10-15 procent av alla larmsamtal till larmtjänsten är psykiska nödsituationer och 7,7 % av alla patienter som vårdas på akutmottagning i Tyskland befinner sig i psykisk nöd. Det gör den patientkategorin till den fjärde vanligaste på akutmottagningar. I studien defineras ett psykiskt nödfall som en akut påbörjad episod eller en exacerbation av en tidigare konstaterad psykisk sjukdom som hotar den egna patientens, eller andras, liv och hälsa. Prevalensen av psykiska nödfall på akutmottagningar och i den prehospitala miljön verkar ha ökat på senare år och kan bland annat bero på ökad alkoholkonsumtion - framförallt hos yngre, polyfarmaci hos äldre multisjuka patienter och socioekonomiska faktorer (Pajonk et al, 2008).
Mills och medarbetare rapporterar att en tiondel av alla suicid och suicidförsök på ett veteransjukhus i USA inträffar på akutmottagningen. Hängning, strypning och skärskador var de vanligaste metoderna.
Vid skärskador är rakblad det vanligast använda verktyget och i 8 av 10 fall där rakblad är involverade har patienten medtagit sina egna rakblad till akutmottagningen, antingen i ambulans eller med annat transportsätt . Det rapporteras vidare att 1500 personer begår sucid i USA varje år på
sjukvårdsinrättningar. En tredjedel av dessa genomförde suicid trots att de kontrollerades var 15:e minut av personalen (Mills, Watts, DeRosier, Tomolo & Bagian, 2011) .
6 1.4 Epidemiologi
Att ta sitt liv är inte en olycka, något som bara händer. Det är inte en konsekvens av ödet eller av en slump. Det krävs att ett flertal olika faktorer möts på samma gång. I den epidemiologiska triaden beskrivs tre faktorer som behövs för att en skada av något slag ska kunna uppstå (Honeycutt et al, 2007).
● Det behövs en värd, i det här fallet en människa.
● Det behövs en agent, någonting som gör skada. Detta kan vara ett skjutvapen, läkemedel, en kniv och så vidare.
● Det behövs en miljö där värden och agenten kan mötas. Detta kan vara i hemmet, en bro eller rent sociala eller självuppfattade miljöer som depression eller en känsla av odödlighet.
För att förhindra ett självmord, eller vilken annan form av skada som helst krävs det att man förhindrar att värden, agenten och miljön träffas samtidigt. Värden, människan, är naturligtvis svår att ta bort ur beräkningen. Agenten däremot kan identifieras och elimineras. Personer med psykisk sjukdom (miljö) till exempel förhindras enligt lag att inneha skjutvapen (SFS, 1996:67). Genom att inte skriva ut
orimligt frikostiga recept på läkemedel försvåras det för patienten att ta sitt liv med hjälp av läkemedel.
Det finns också medel för att bryta miljön. Genom att göra till exempel höga broar svåra att hoppa från eller genom att utreda och behandla personer med riskfaktorer såsom depression eller Borderline på ett tillfredsställande sätt (Honeycutt et al, 2007).
1.5 Ambulanssjuksköterskan och det första mötet
Det första mötet är viktigt för att kunna bygga upp ett förtroende där personalen och patienten agerar i samspel för att kunna bryta suicidtankarna och suicidförsöken (Akademiska sjukhuset, 2006). Av den anledningen är det viktigt att personalen är kompetent för uppgiften och känner ett förtroende till den egna förmågan att bemöta och hjälpa patienten att ta sig ur sina problem. Suserud (1998) beskriver att ambulansverksamheten fram till 1950-talet sågs som ett sätt att transportera sjuka mellan skadeplats och sjukhus utan någon egentlig inriktning på omvårdnad. Kravet på kunskap och färdighet har efterhand vuxit sig starkare och ambulansen är inte längre bara ett transportmedel utan ett första steg i vårdkedjan. Idag ställs samma krav på säkerhet, kvalitet och kompetens på ambulanspersonal som inom övrig hälso- och sjukvård. För personalen inom ambulanssjukvården är det som tidigare nämnts lika viktigt med kompetens och självförtroende som för övrig sjukvårdspersonal, men i en svårare miljö och under en, i många fall, mycket kort tidsperiod. Det kan handla om att under en period av minuter i en för patienten främmande miljö i ambulansen bygga upp ett förtroende för vårdaren och
7
den kommande vårdtiden samt ge vårdaren möjlighet att bedöma patientens suicidrisk för att kunna förmedla den till vidare instanser i vårdkedjan. Som ambulanssjuksköterska saknar man den trygghet och de resurser som finns inom sjukhusen. Det finns oftast inte läkare på plats så man tvingas fatta sina egna beslut baserade på kunskap och erfarenhet. På grund av ambulansens relativt trånga innandöme och stora mängder utrustning är ambulansen också en farlig miljö om en patient skulle bli hotfull eller våldsam. Ambulansen kan vara under körning och reträttväg därför vara svår att åstadkomma
(Suserud, 1998). Som tidigare nämnts förekommer det också att skärverktyg och andra vapen följer med patienten in i ambulansen (Mills et al, 2011). Skulle en hotfull eller våldsam incident inträffa på landsbygden så kan det i värsta fall dröja flera timmar innan hjälp anländer.
1.6 Prehospitalt Omhändertagande av Suicidnära patienter
Det har till för bara några år sedan helt saknats riktlinjer för hantering av suicidnära patienter inom prehospital vård i Uppsala län. Prehospitalt Omhändertagande av Suicidnära Patienter (POSP) är ett verktyg som har utarbetats för att hjälpa ambulanspersonalen i mötet med suicidnära patienter och öka samarbetet med polisen och psykiatrin.
Den prehospitala vården börjar med att ett samtal inkommer till SOS-alarm. Operatören på SOS-alarm använder sig av ett medicinskt index som utgår ifrån vissa frågor och utifrån de svar operatören får ta del av görs en bedömning om det finns behov av ambulans samt om det är prioritet 1-3. Vid misstanke om att platsen inte skulle vara säker ska alltid polis kontaktas för att se till att ambulanspersonalen inte utsätts för faror.
I ett initialt skede på plats utgår personalen från L-ABCDE. Med L-ABCDE menas livsfarligt läge, fria luftvägar, andning, cirkulation och blödning, medvetande samt exponering. Viktigast är att först se över patientens fysiska hälsa med hjälp av detta standardiserade system. Dokumentation är någonting som personalen ska tänka på under hela förloppet. Är det en intoxikation ska det dokumenteras vilket preparat det handlar om samt mängd och tid för intag. Handlar det om fysisk skada gäller det att uppskatta eventuell blodförlust, typ av tillhygge men även om skadan kan misstänkas vara
självförvållad. Vid samtal med patienten ska man även uppmärksamma sinnestillstånd och försöka identifiera syftet genom att ställa raka öppna frågor om orsak, planering med mera. Exempelvis: Har patienten ångest, är han/hon deprimerad, har tidigare suicidförsök förekommit. Genom att visa att man lyssnar och att man inte dömer patienten eller dennes handlingar skapar man en trygg miljö för
patienten där den har möjlighet att öppna sig. Efter bedömning av patientens tillstånd ska denne transporteras till den enhet som är mest lämplig. Det kan vara till exempelvis den somatiska- eller psykiatriska akutmottagningen (Benneck, Lingsarve & Tegelberg, 2007).
8 1.7 Problemformulering
Möten med patienter som genomgått suicidförsök eller har suicidtankar kan vara en stark upplevelse för sjukvårdspersonalen. Varje suicidförsök eller genomfört suicid är en tragisk händelse som på ett starkt sätt visar upp en persons uppgivenhet för livet. Vid datainsamling till detta arbete har få studier påträffats som belyser ambulanssjuksköterskans bemötande av suicidnära patienter. Denna studie avser därför att bringa lite mer klarhet. Hur bemöter ambulanssjuksköterskan suicidnära patienter och hur gör ambulanssjuksköterskan för att inge hopp i en stund som verkar hopplös för den drabbade?
1.8 Syfte
Syftet med denna studie är att belysa ambulanssjuksköterskans bemötande av suicidnära patienter.
1.9 Frågeställningar
Hur bemöter ambulanssjuksköterskan en suicidnära patient och hur skapas ett förtroende?
Vad är ambulanssjuksköterskans upplevelse av att omhänderta suicidnära patienter?
Upplever sig ambulanssjuksköterskan ha tillräcklig kunskap för att omhänderta suicidnära patienter?
3. METOD
3.1 Design
Kvalitativ studie med deskriptiv ansats
3.2 Urval
Ambulanssjuksköterskor i Uppsala län som frivilligt ställde upp på att bli intervjuade deltog i studien.
Jämn könsfördelning bland informanterna eftersträvades varför hälften av de intervjuade är kvinnor och hälften är män. Det var önskvärt om ambulanssjuksköterskan har varit verksam inom prehospital vård i minst 2 år för att ha den erfarenhet av suicidnära patienter som studien avsåg att undersöka.
Främst ambulanssjuksköterskor som genomgått vidareutbildning (VUB) lämpad för ambulanssjukvård (ambulansvub eller anestesivub) inkluderades i studien. Då all personal på stationen i Uppsala inte genomgått vidareutbildning accepterades även sjuksköterskor utan vidareutbildning under
förutsättning att de arbetat i cirka två år eller mer som sjuksköterskor. Åldern på informanterna
9
varierade från 28-46 år där medelåldern var 37,3 år. Deltagarna i studien hade arbetat som sjuksköterskor i 3-21 år och i genomsnitt 9,3 år. Antal informanter var 10 stycken.
3.3 Datainsamlingsmetod
Informanterna intervjuades med hjälp av förutbestämda öppna semistrukturerade intervjufrågor. När den första intervjun startade bestod frågeguiden av 6 frågor. I samband med den första intervjun lades ytterligare tre frågor till som bedömdes tillföra viktig information till studien vid vidare datainsamling.
Även den första informanten svarade på dessa nytillkomna frågor. Frågorna 7 till och med 9 lades därför till i frågeguiden (se bilaga 1). Frågeguiden som utarbetats består därmed av 9 frågor
formulerade och placerade i en ordning så att övergången från en fråga till en annan skulle kännas så naturlig som möjligt. Frågeguiden börjar med att ta upp hur informanterna själva bemöter en
suicidnära patient för att sedan övergå till om de upplever någon skillnad i bemötande med andra patientkategorier. Informanterna fick redogöra hur processen ser ut för att bygga upp ett förtroende mellan patient och vårdare vidare till om de själva upplever sig ha tillräcklig kompetens för att omhänderta denna typ av patienter. De fick berätta om sina egna upplevelser av att omhänderta suicidnära patienter och huruvida de trodde att deras bemötande hade någon påverkan på den fortsatta vården för att till slut berätta om hur de såg på sin egen säkerhet i mötet.
3.4 Tillvägagångssätt
Godkännande för genomförande av studien inhämtades hos överläkaren vid ambulanssjukvården i Uppsala län. Personal vid ambulansen tillfrågades om frivilligt deltagande i studien i samband med det dagliga morgonmötet som genomförs på ambulansstationen. Intervjun spelades in med hjälp av en diktafon. Omedelbart efter genomförd intervju transkriberades informationen ordagrant över till löpande text. Vid inledningen av varje intervju informerades informanten om arbetets syfte och sekretess. Vidare informerades om att varje intervju transkriberas omedelbart efter varje intervju där informationen avidentifierades och inspelad intervju därefter raderades. Informanten ombads därefter att erinra sig ett patientfall där patienten varit suicidnära. En viss betänketid, cirka 1-2 minuter, gavs till informanten för att så grundligt som möjligt komma ihåg scenariot. Huvuddelen av informanterna valde dock att utnyttja en betydligt kortare betänketid, maximalt 30 sekunder. Deltagarna upplystes om möjligheten att avbryta studien när som helst utan att behöva ange orsak. Under intervjun deltog båda författarna, den ena i rollen som intervjuledare med ansvar för att intervjun fortled de strukturerat och friktionsfritt. Medintervjuaren hade möjlighet att vid tillfälle komma med följdfrågor under intervjun.
Det var viktigt att informanten gavs möjlighet att tänka efter och perioder av tystnad från informantens sida avbröts inte eller stressades på, detta för att erhålla så genomtänkta och sanningstrogna svar som
10
möjligt ifrån informanten. För att hålla intervjun flytande utan att få allt för korta svar på varje fråga, eller om informanten tystnade helt, genomfördes återkoppling till tidigare nämnda svar, i den mån det var möjligt, för att försöka erhålla mer information från en redan "död" tråd. Intervjuerna genomfördes under tre dagar under vecka 8, 2011, i en lugn miljö på ambulansstationen i ett stängt rum och utan stressande moment. Avbröts en intervju på grund av inkommande larm återupptogs intervjun vid ett senare tillfälle från den punkt där intervjun avbröts. Endast en intervju avbröts av denna anledning och återupptogs omedelbart efter avslutat larm. Varje intervjusession genomfördes under 15-40 minuter exklusive tid för transkribering.
3.5 Etiska överväganden
Studien genomfördes i särskilt avdelad lokal utan möjlighet för utomstående att ta del av
informationen. Data i transkriberad form avidentifierades och inspelad intervju raderades direkt efter transkription. Deltagarna informerades om möjligheten att när som helst avbryta sitt deltagande utan att behöva ange orsak. Godkännande för genomförandet av studie inhämtades från berörd instans, i detta fall ambulanssjukvårdens överläkare. Studien bedömdes av denna instans ingå i det
kvalitetsutvecklingsarbete som kontinuerligt bedrivs vid ambulanssjukvården i Uppsala län och ansågs därför inte behöva genomgå granskning av Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala.
11 3.6 Bearbetning och analys
Under analysfasen använde sig författarna av en manifest innehållsanalys vilket innebär att det som sägs i texten analyserades till skillnad från en latent innehållsanalys där det är undertexten av vad som sägs som tolkas och lyfts fram. Data analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans
innehållsanalys (2004) där texten efter genomläsning delades upp i meningsbärande enheter (se tabell 1). De meningsbärande enheterna kondenserades för att göra texten kompakt. De kondenserade enheterna kodades därefter och det viktbärande innehållet i intervjuerna lyftes fram.
Tabell 1. Utdrag från intervjuer
Meningsbärande enhet Kod Kategori
Jag försöker identifiera om det är en suicidnära handling först och främst.
Identifiera handling Syfte
Det är ju jätteinpräntat, den egna säkerheten framför allt. // Jag tvekar aldrig nånsin att dra med polisen om jag tycker att någonting låter
konstigt.
Tvekar aldrig att ta med polis.
Risk
medvetenhet
Ehm.. jag skulle vilja ha mera utbildning inom det. Vi kan få igång ett hjärta som stannat och eller .. nån stor traumasak .. trafikolyckor och grejer men det här får vi inte så mycket utbildning i faktiskt//
Mer utbildning Utbildning
12 4. RESULTAT
Datan delades därefter in i kategorier enligt följande: Ansvar, Bemötande, Kroppsspråk, Kunskap, Otillräcklig vård, Professionellt förhållningssätt, Respektera autonomi, Riskmedvetenhet, Syfte, Upplevelse och Utbildning (se också tabell 2).
Tabell 2. Kategorier och underkategorier.
Kategori Underkategori
Bemötande Första intrycket
Kroppsspråk Inge förtroende
Syfte Identifiera syfte
Professionellt förhållningssätt Skapa lugn situation
Respektera autonomi Patientens villkor
Upplevelse Personlig känsla
Otillräcklig vård Bristande vård
Negligering
Riskmedvetenhet Observant på faror/risker
Utbildning Genom erfarenhet
Ansvar Bristande utbildning
Kunskap Mer personligt ansvar
4.1 Hur bemöter ambulanssjuksköterskan en suicidnära patient och hur skapas ett förtroende?
Bemötande Första intrycket
Det har under intervjuandets gång framträtt ett tydligt mönster av hur ambulanssjuksköterskorna bemöter suicidnära patienter. Det finns dock individuella skillnader i bemötandet.
Vid ankomst till den larmande börjar ambulanssjuksköterskan med att ta i hand och presentera sig själv och utesluta livshotande fysiska besvär. Ambulanssjuksköterskan sätter sig därefter i jämnhöjd med patienten för att lyssna när patienten berättar om sina problem. Flera av informanterna har påtalat vikten av att sitta i jämnhöjd med patienten för att undvika alla former av härskartekniker som skulle
13
kunna skapa en känsla av dominans och försvåra uppbyggandet av tillit mellan patienten och ambulanssjuksköterskan.
“Jag försöker ju .. om patienten ligger på en säng så brukar jag sätta mig på sängkanten eller på knä liksom så att man kommer på samma nivå och inte står över. Som en någon härskarteknik.”
Vissa av ambulanssjuksköterskorna har ett särskilt bemötande när de kommer i kontakt med suicidnära patienter samtidigt som andra bemöter de suicidnära patienterna på precis samma sätt som med andra patienter. Det särskilda bemötandet kan utgöras av ett lugnare och mer finkänsligt tillvägagångssätt med frågor inriktade mot psykisk ohälsa och med syfte att få en utförligare anamnes, komma närmare patienten och bygga upp en tillit. Bland flera informanter påpekades vikten av att vara lugn, rak och ta patienten på allvar. Även om suicidförsöket kan verka lindrigt så kan det ändå finnas en allvarlig tanke bakom det, en sådan patient behöver tas på samma allvar som någon som gjort ett allvarligt
suicidförsök.
“Men att man tar dom på allvar liksom, även om det är ett mindre försök på hjälp liksom. Att man lyssnar på dom.”
Patienter som befinner sig i ett suicidnära studie är väldigt känsliga människor som har lätt för att ta till sig skuld och negativ kritik. Bemöter man inte dessa patienter på rätt sätt så är det lätt att förvärra tillståndet och accelerera det utom kontroll med ett fullbordat suicid som resultat.
“Det är väldigt känsliga människor .. Om man är väldigt benägen att ta på sig skuld och andra negativa intryck, därför är det viktigt att man är rak och saklig och enkel i kommunikationen.“
Kroppsspråk Inge förtroende
Man använder i stor utsträckning sitt kroppsspråk och ögonkontakt för att visa att man finns där för att hjälpa och har tid för patienten. Kroppsspråket är ett viktigt verktyg för att åstadkomma en bra relation med patienten och beröring nämns upprepade gånger, under förutsättning att man bedömer att
patienten är mottaglig för den typen av kontakt. Många lyfter upprepade gånger fram ögonkontakt som ett av de viktigaste verktygen, att inte möta patientens blick kan uppfattas som nonchalans eller
osäkerhet. Att tala på ett sätt som patienten uppfattar som genuint och närvarande kan hjälpa till att ge
14
patienten en känsla av att ambulanssjuksköterskan är där för patientens skull och att man är en lyssnande och kännande person.
“Jag försöker visa med mitt kroppspråk att jag är där för att hjälpa, jag vet inte hur jag ska förklara.
Men första är i alla fall att ta i hand och ta ögonkontakt och berätta vem jag är”
Syfte
Identifiera syfte
Ambulanssjuksköterskorna försöker flitigt att identifiera syftet med suicidförsöket, var det för att avsluta sitt liv eller var det mer i ångestlindrande syfte. Detta görs genom att ställa frågan rakt ut till patienten, gärna i en lugn miljö som i ambulansen eller på plats hos patienten om anhöriga inte finns med. Om ambulanspersonalen efter samtal med patienten kommer fram till att syftet var att ta livet av sig kan de dokumentera det och ta upp det i överrapporteringen till nästa enhet på tur i vårdkedjan. Står det svart på vitt att patienten försökt ta livet av sig är det svårt för dem att neka till detta om personalen på psykiatrin skulle fråga.
“Tänkte du ta livet av dig? Så jag brukar fråga i ambulansen när det har lugnat ner sig liksom. När anhöriga inte är med och såna saker.”
“.. jag säger som det är och så frågar jag rakt ut vad dom... Vad syftet var med deras beteende är. Om dom vill ta livet av sig rakt.“
Professionellt förhållningssätt Skapa lugn situation
Flera informanter pekar på vikten av att vara det neutrala i situationen utan att döma patienten eller lägga några värderingar i patientens handlingar. Att uppträda lugnt och ärligt i en situation som patienten kan uppfatta som väldigt stressande.
“Att vara allmänt, vanlig lugn och försöka avdramatisera så mycket som möjligt att ehm va där som ett stöd, en medmänniska som inte dömer deras handlingar i sig.”
För att patienten ska känna att den har möjlighet att öppna upp sig och förklara för vårdpersonalen vad som är problemet och kunna besvara personalens frågor på bästa sätt är det viktigt att inte ha en fasad när man möter patienten utan att vara sig själv. En fasad kan lätt genomskådas av patienten och bidra
15
till en misstro mot vårdgivaren. Det är dock viktigt att inte gå in i situationen och behandla varje patient så personligt som med en anhörig eller vän. Saker som händer närstående bär man med sig under en lång tid och funderar på. Skulle man som ambulanssjuksköterska ta med sig och fundera över varje människoöde man stöter på så skulle man inte klara av att arbeta inom ambulanssjukvården en längre tid.
“Jag slår inte ifrån mig det och jag tar inte med mig det hem heller. Skulle man ta med sig saker hem från den här arbetsplatsen så skulle man inte klara av att jobba med det.”
Respektera autonomi Patientens villkor
I kontakten med en suicidnära patient är det viktigt att ta sig tid och inte stressa. Att våga fråga patienten om även obekväma frågor och ge patienten utrymme att få tala själv. Vågar man fråga
patienten så visar man upp engagemang och intresse för patientens problem. Ambulansjuksköterskorna är ändå i stort noggranna med att inte pressa patienten. Vill patienten inte prata så låter man det vara till ett senare skede. Men det är ingenting som man lämnar helt utan man har fortfarande kvar tankarna om huruvida det var ett verkligt suicidförsök eller inte och rapporterar det vidare.
“Så det är väldigt mycket frågor, men det är hela tiden på patientens asså ehm tillåtande. Är det så att dom inte vill eller vägrar så får det vara så, men då har jag mina andra.. Men jag lägger inte det åt sidan utan då är jag delaktig i omhändertagandet och pratar med patienten.”
4.2 Vad är ambulanssjuksköterskans upplevelse av att omhänderta suicidnära patienter?
Det finns många likheter men även skillnader i hur ambulanspersonalen upplever bemötandet av suicidnära patienter.
Upplevelse Personlig känsla
För en del patienter uttrycker deras handling ett rop på hjälp, och om man bara vågar ställa frågan om det verkligen var ett självmordsförsök så är de flesta patienter väldigt tacksamma. På den punkten var informanterna samstämmiga. Det är viktigt att ställa frågan rakt ut och inte smyga på tå runt ämnet.
16
Många uttrycker även en sorg och ett vemod över att människor kan må så dåligt att de vill ta livet av sig. Framförallt unga människor med upprepade suicidförsök och som saknar någon stabil kontakt att ventilera sina problem med och trots en vilja att komma vidare med livet lyfts fram som jobbiga för ambulanssjuksköterskan att hantera. Det är väldigt känsliga människor man har att göra med uppger några av informanterna. De betonar vikten av att inte komma in med fel sinnesstämning. Ett positivt bemötande i ett initialt skede kan hjälpa medan ett negativt bemötande kan stjälpa.
“80-90 % av dem suicidala som vi kör.. dom skriker ju efter hjälp. Dom är glada att vi kommer, ser dom och att vi lyssnar.”
“Jag kan känna ett väldigt vemod // Jag känner liksom sån sorg att det förekommer så mycket. // Jag blir ledsen, sorgsen när jag har hand om dom här patienterna. Och så känns det lite hopplöst.“
“Det är väldigt känsliga människor .. Om man är väldigt benägen att ta på sig skuld och andra negativa intryck, därför är det viktigt att man är rak och saklig och enkel i kommunikationen.”
Otillräcklig vård Negligering
Någon enstaka nämnde att i samband med omhändertagandet av en suicidnära patient som inkommit för samma sak flera gånger inte ges lika stor uppmärksamhet som andra patienter. Ibland kunde tankar om att de borde göra slut på sig eller skaffa hjälp komma upp även fast de visste att det var fel att tänka så. Men att oavsett vad man känner inför situationen och oavsett hur många gånger man själv upplevt den är det viktigt med ett professionellt förhållningssätt.
“Många av dom här börjar bli lite mer rutiner .. Såna här suicidnära patienter som .. Tar några tabletter för mycket men inga större mängder, det är som ett rop på hjälp. Dom kanske är lite för många av vilket gör att man inte ger dom så stor uppmärksamhet.”
“Även fast jag har sett det för tionde gången den här helgen så är det ju deras jobbiga händelse just då. Att man fortsätter att ställa frågorna och vara delaktig och visar att man lyssnar och är där.”
Några informanter upplevde en form av nonchalans mot patienterna vid ankomst till den somatiska akutmottagningen eller till psykakuten. Detta gällde framförallt patienter som tidigare vårdats upprepade gånger för suicidtankar och/eller -försök. Ibland upplevdes det som att den mottagande
17
sjuksköterskan varken tog ambulanssjuksköterskans rapport eller patientens berättelse på allvar. Den mottagande sjuksköterskan kunde nästan strunta i att ta ambulanssjuksköterskans rapport och hänvisa till en bår utan att ta några kontroller eller förhöra sig om patientens tillstånd förändrats sedan senaste besöket eller vad orsaken är att patienten inkommer med ambulans.
“Ibland... Upplever man att bemötandet är bra och ibland så kan man känna att det är en patient som kanske kommer dit för tjugonde gången och då... Jag kan ibland känna såna grejor... Vibbar när man har kommit med patienter som är så kallade stammisar att dom är.. Att det är lite suck och stön, ‘är det du igen?’ och så vidare.”
Ambulanssjuksköterskorna fick också upplevelsen att de suicidnära patienterna inte tas på samma allvar som andra kategorier av patienter, av den anledningen att mottagande sjuksköterska kan sakna kunskap om psykiska sjukdomar och se det som något självförvållat som inte behöver tas på något större allvar.
“Att dom inte tas på samma allvar som dom andra patienterna... Alltså lite fulare. Att det... Ja... Att dom inte tas på samma allvar. Att det är självförvållat liksom... Det är inget synd om dom.”
Bristande vård
När informanterna fick frågan om de upplevde att de suicidnära patienterna fick tillräcklig hjälp för sina problem av sjukvården var svaret tydligt. Inte en enda av informanterna tyckte att hjälpen i nuläget räckte till fullt ut. Flera av de intervjuade berättar att de kört in samma personer flera gånger antingen till den somatiska akuten eller psykiatriakuten. Om vården de fick var tillräcklig skulle det räcka med att åka in med patienten en gång eller maximalt några få.
“Inte alla gånger, det tycker jag inte. Inte eftersom det faktiskt finns dom som söker gång på gång på gång och sen lyckas i sitt suicid.”
Ett flertal tycker att det är inom psykiatrin som bristerna finns. Många blir hemskickade med olika läkemedel utan någon uppföljning. I många fall är det dock bara patientens sida som man hör och det kan vara svårt att bilda en rättvis uppfattning.
“Nej, det tror jag inte. Inte inom psykiatrin. VI hämtar ju massor hela tiden som .. öh .. Har försökt och dom har haft kontakt inom psykiatrin och dom har ‘ja, men sist så fick jag bara åka hem.’ Massor
18
av returer som man bara åker in med flera gånger utan att få någon hjälp. Nu är det ju i och för sig bara deras sida av historien som vi får höra också men det verkar ju som att .. mycket läkemedel och sen så bara hem igen.”
“Psykvården måste få mer resurser. Det är ju helt uppenbart att ju tidigare man satsar pengar på..
dom här patienterna.. suicidpatienterna, ju mer kommer man ju vinna liksom”
Psykiatrin har hög belastning och vårdplatserna räcker inte till. Det finns förstås de som får hjälp för sina problem och dem kanske man bara ser 1-2 gånger. Flera stycken av informanterna tyckte att det skulle vara bra om de fick uppföljning på de patienter som de lämnat av.
“Det skulle ge mig mycket i min yrkesroll om man fick någon form av feedback från psykiatrin på dom här patienterna som vi har.. Det är en önskedröm, det vet jag..”
Riskmedvetenhet
Observant på faror/risker
När det kommer till säkerheten skulle man kunna dela in informanterna i två grupper. Den ena gruppen säger sig aldrig ha upplevt situationen som hotfull i kontakt med en suicidnära patient och har därför inte några tydliga strategier beträffande den egna säkerheten.
“Jag har aldrig .. varit i den situationen där jag behövt varit .. alltså rädd för att åka på stryk eller så.
Utan det är mer att det varit blodbad. Och att man tänker på att man inte får blod på sig och .. att man är noga så.”
“Jag har aldrig varit rädd för min säkerhet när jag hanterar dom här patienterna. Absolut inte. Det har jag inte.”
Den andra gruppen intervjuar gärna SOS på vägen till den som larmat om hur de upplevde larmet. Det framgick tydligt hos den gruppen att det handlar om den egna säkerheten framför allt och man har ett utpräglat säkerhetsmedvetande. Finns misstankar om att platsen inte skulle vara säker tvekar man aldrig att ta med polisen. När ambulanspersonalen anländer vill de så fort som möjligt ha reda på var patienten befinner sig och om det finns någon annan person på plats. Om någonting skulle hända är det viktigt att hela tiden ha en reträttväg.
19
“Sen är jag väldigt mån om att ha kollegan i närheten och att vi har en reträttväg. Och sen så brukar jag alltid på vägen ut intervjua SOS om dom har ställt frågor omkring skjutvapen eller nånting annat.
Var dom befinner sig, om polis är draget ehm .. om SOS bedömer att polis behöver gå med eller inte.”
“Det är ju jätteinpräntat, den egna säkerheten framför allt. // Jag tvekar aldrig nånsin att dra med polisen om jag tycker att någonting låter konstigt.”
I de fall där patienten är hotfull framgår det att det ofta beror på narkotikapåverkan. Att inta droger kan vara ett sätt för patienten att minska sin ambivalens och trycka ner sin självbevarelsedrift, en instinkt som alla människor har.
“Det finns en risk, en hotbild mot oss som omhändertagare. Ehm .. och därför så gäller det då att med tanke på att patienten kan ha tagit droger eller alkohol. Många gör ju det för att minska sin
ambivalens då, den här svårigheten att genomföra det här som man tänkt på under lång tid. Då kan man ju ta hjälp av droger. Ehm och det i kombination med en psykiatrisk diagnos gör att man kan få en oberäknad patient som kan hitta på saker och ting.”
4.3 Upplever sig ambulanssjuksköterskan ha tillräcklig kunskap för att omhänderta suicidnära patienter?
Utbildning
Bristande utbildning
En övervägande del av informanterna anser att de skulle behöva mer utbildning i bemötandet av suicidnära patienter. Den kunskap som informanterna erhållit i bemötandet av dessa patienter har erhållits nästan uteslutande genom att träffa just de suicidnära patienterna och bygga upp ett erfarenhet, inte genom utbildning. Informanterna uppgav att de varken i grundutbildningen eller i vidareutbildningen erhållit adekvat utbildning om suicidnära patienter. Å andra sidan framhåller några ambulanssjuksköterskor att man måste vara duktig på så många olika moment inom den prehospitala vården att det är svårt att lära sig tillräckligt mycket om varje delmoment.
“För man har ju absolut inte fått det på sjuksköterskeutbildningen. Näe. Utan det är ju något man har skaffat sig genom att man har... Arbetat på olika arbetsplatser. Så att det är absolut någonting som behöver... Tas.. Tas upp mer i ljuset faktiskt.”
20 Kunskap och Ansvar
Mer personligt ansvar
I det dagliga arbetet träffar ambulanssjuksköterskan på många patienter med medicinska problem som måste behandlas, antingen med behandlingens början direkt i ambulansen eller som kräver snabb transport och behandling på sjukhus. Ambulanssjuksköterskan är utbildad för att kunna hantera dessa situationer och har medicinska riktlinjer och arbetsmetoder för detta arbete som man använder sig av.
Vid mötet med den suicidnära patienten finns det inte lika mycket kunskap och riktlinjer att luta sig mot utan man får ta ett eget ansvar.
“Inom psykiatrin när det gäller psykiska och suicidnära patienter får man skjuta lite mer från höften..
Man får känna av situationen lite mer. Vi har inte så mycket riktlinjer och så vidare. Så man får själv axla ansvaret lite grand hur det här kommer sluta.”
Genom erfarenhet
Ambulanssjuksköterskorna har ganska lika syn på vad man behöver vara för person för att kunna ta hand om suicidnära patienter på ett så bra sätt som möjligt och skapa tillit. Nästan alla nämner att man behöver vara en person med social kompetens och med olika former av erfarenhet. Vissa anser att det räcker med en god erfarenhet av livet i stort, att man har “levt livet”. Andra tycker att man behöver ha erfarenhet av flera olika områden inom vården eller att man har annan, inte nödvändigtvis
yrkesrelaterad, erfarenhet av människor i kris. Den sistnämnda erfarenheten kan vara antingen med en egen självupplevd kris eller genom att se hur andra människor upplever och hanterar sina kriser. Det är också viktigt att som ny ambulanssjuksköterska få handledning och stöd i sitt bemötande av patienter för att kunna utveckla sin förmåga.
“Man behöver arbetslivserfarenhet, man behöver ha träffat mycket människor. Man behöver ha ehm sett det många gånger och fått även stöd i sitt handhavande med dom här patienterna.”
21 5. DISKUSSION
Studien visar att få ambulanssjuksköterskor upplever sig ha tillräcklig kompetens för att bemöta den här typen av patienter. Vidare framgår att ambulanssjuksköterskan i mycket stor utsträckning känner en misstro till den vård som patienten erhåller från psykiatrin och att det förekommer stora skillnader i hur ambulanssjuksköterskan resonerar kring sin egen säkerhet i mötet med patienten.
5.1 Resultatdiskussion
Majoriteten av informanterna rapporterade en brist på utbildning i bemötandet av suicidnära patienter, både inom grundutbildningen till sjuksköterska och specialistutbildningen. Den enda utbildningen riktad mot just suicidnära patienter är POSP-utbildningen. Denna utbildning genomförs dock inte regelbundet. Med tanke på kravet om en arbetserfarenhet på 2 år för deltagande i denna studie har med stor sannolikhet de flesta informanterna genomfört denna utbildning, då utbildningen genomfördes 2009. Trots nämnda brist på utbildning vid sjuksköterskeprogrammet arbetar
ambulanssjuksköterskorna i stora drag enligt samma metoder som POSP i inledningen förordar. Detta framgår bland annat då många av ambulanssjuksköterskorna framhåller vikten av att använda sitt kroppsspråk och ögonkontakt för att etablera ett förtroende mellan vårdgivaren och patienten. Att använda en negativ inställning gentemot patienten, oavsett om det är med hjälp av kroppsspråket eller annat, kan förvärra patientens psykiska lidande och öka risken för ett fullbordat suicid. Likväl som ett gott bemötande kan hjälpa patienten (Honeycutt, 2007). Vidare arbetar ambulanssjuksköterskorna flitigt för att identifiera ett syfte med den suicidnära handlingen. Olika syften för handlingen kan vara om det var ett avsiktligt försök att avsluta sitt liv eller om det var mer i ångestlindrande syfte (Benneck et al, 2007). Att identifiera syftet är som nämnts i både inledningen och i POSP ett viktigt verktyg för att kunna hjälpa patienten till ett bättre psykiskt mående. Patienten kan uppleva en lättnad av att få den direkta frågan om syftet var suicid, även om det kan kännas närgånget och kränkande att ställa frågan.
Siffrorna återgivna i inledningen visar på den utbredda prevalensen av suicidnära patienter, inte bara inom den prehospitala vården utan även inom sjukvården i stort. Patienter genomför inte bara
suicidförsök i hemmet utan också inom vården. Detta sker ofta med verktyg som tagits med till sjukvårdsinrättningen, såsom exempelvis rakblad (Mills et al, 2011). Förekomsten av dessa potentiellt livsfarliga verktyg, även i den prehospitala miljön, i kombination med ett alkohol- och/eller
narkotikabruk för att dämpa ambivalensen inför förestående suicidförsök bäddar för ett farligt läge för ambulanssjuksköterskan. I POSP-utbildningen men också i specialistutbildningen till
22
ambulanssjuksköterska är den egna säkerheten ett viktigt ledord som bör tas på allvar och finnas med i beaktande i varje situation som ambulanssjuksköterskan ställs inför. Denna studie visar att
medvetandet om den egna säkerheten och de hot som ambulanssjuksköterska kan utsättas för i många fall brister. Flertalet informanter reflekterar sällan eller aldrig över den egna säkerheten när man kommer på plats hos en suicidnära patient. Det är först när patienten blir aggressiv och gör ett utfall som säkerhetstänkandet kommer in i bilden. Många gånger kan en avsaknad av en förutbestämd strategi och reträttväg utgöra en risk för skada. Ambulanssjuksköterskan måste alltid tänka på sin egen säkerhet och sätta den i det främsta rummet, oavsett situation. En skadad ambulanssjuksköterska klarar inte längre av att förmedla vård och blir till ännu en patient (Honeycutt, 2007).
Många suicid och suicidförsök orsakas av psykisk sjukdom, i många fall av depressioner (G.R.
Maddock, 2010, Skogman et al, 2003, Prasko et al, 2010, Tang et al, 2011). Genom att behandla den underliggande psykiska sjukdomen kan man av naturliga skäl förhindra suicid i många fall.
Ambulanssjuksköterskorna upplever en stark misstro till den psykiatriska vården då många av vårdtagarna är förknippade med upprepade transporter orsakade av suicidförsök. Informanterna är rörande överens om att psykiatrin behöver mer resurser för att kunna hantera de suicidnära patienterna som kommer. Ambulanssjuksköterskorna är förvisso medvetna om att många av de suicidnära
patienterna tillfrisknar utan fler suicidförsök, men många återkommer. Många av
ambulanssjuksköterskorna upplever en form av uppgivenhet och tankar som “sök hjälp eller gör slut på dig” förekommer i enstaka fall. Som flera av informanterna har påpekat är det viktigt att ha ett
professionellt förhållningssätt och ett bra bemötande av varje patient. Detta gäller oavsett om det är en patient som har genomfört sitt första eller hundrade suicidförsök. Som ambulanssjuksköterska måste man lägga sina egna känslor åt sidan, även om det är den tjugonde suicidnära patienten den helgen och orken börjar tryta. För den patienten är det, som en ambulanssjuksköterska uttryckte det, “deras
jobbiga händelse just då”. Det är också viktigt att komma ihåg att alla patienter har rätt till en bra vård, utan att lägga vikt vid om deras skador är självorsakade. Naturligtvis är frågan om skadans ursprung viktig att fråga för både den medicinska och psykiatriska vården, men den måste ställas utan att döma patienten.
5.2 Metoddiskussion
Detta arbete utfördes under en begränsad tid och därför bestämde författarna tillsammans med handledare att 10 informanter var en rimlig mängd. Det var dessutom svårt att på förhand veta hur många ur ambulanspersonalen som skulle ha tid att intervjuas med tanke på att det är ett så
omväxlande arbetstempo. Den första dagen intervjuades sex informanter och den andra och tredje
23
dagen endast två stycken. Med tanke på det begränsade antalet deltagare och studiens begränsade geografiska utbredning kan studien inte betraktas som applicerbar på den större massan av
ambulanssjuksköterskor. En utbredning i form av utökat antal informanter och ambulansstationer med olika arbetssituationer, frekvens av suicidnära patienter och kultur hade kunnat ge studien ett
annorlunda resultat. Studien är i sin nuvarande form framför allt tillämpbar på ambulanssjuksköterskor i Uppsala tätort.
Kontroll av deltagande i POSP-utbildningen bland informanterna kan ha varit av värde och skulle ha genomförts om studien replikerats. Detta då det kan finnas en skillnad i bemötandet av suicidnära patienter mellan ambulanssjuksköterskor som genomgått POSP-utbildningen och dem som inte genomgått dito. Studien hade kunnat genomföras så att hälften av informanterna genomgått POSP- utbildningen och att den andra hälften inte gjort det, för att få ett mått på den eventuella skillnaden efter genomförd suicidalinriktad utbildning.
5.3 Kliniska implikationer
Då flertalet av de intervjuade ambulanssjuksköterskorna ansåg att deras utbildning i bemötande av suicidnära patienter var bristfällig kan det vara av värde att genomföra en utbildning, exempelvis i form av en föreläsning av personal från psykiatrin.
5.4 SLUTSATS
Det är av stor vikt att suicidnära patienter bemöts på rätt sätt. Ambulanssjuksköterskans bemötande har en potential att kunna hjälpa eller stjälpa en patient i svår psykisk nöd. Som det i dag ser ut så upplever sig inte många av ambulanssjuksköterskorna i Uppsala ha tillräcklig utbildning för detta utan tvingas lära sig genom att prova sig fram för att bygga upp en erfarenhet. Trots detta bemöter
ambulanssjuksköterskorna de suicidnära patienterna enligt POSP riktlinjerna. De allra flesta arbetar enligt de riktlinjer som tas upp i POSP, som i nuläget är det enda verktyg som utarbetats för den här typen av patienter. Regelbunden utbildning, framförallt av nyanställd personal, kanske i
föreläsningsform av kompetent personal från psykiatrin skulle kunna vara till nytta. Många
ambulanssjuksköterskor har också en misstro till vården av psykiskt sjuka vilket skulle kunna leda till en form av hopplöshet som i slutändan kan drabba patientens prehospitala omhändertagande negativt.
Vidare kan sägas att ett flertal ambulanssjuksköterskor har ett ibland bristfälligt säkerhetsmedvetande i sina möten med patienten, vilket skulle kunna få allvarliga konsekvenser i en farlig situation. Även detta skulle kunna lösas med utbildning. Ingen borde behöva lida till den grad att man vill avsluta sitt liv. Som en ambulanssjuksköterska så klokt uttryckte det:
“Det finns andra värden i livet än att leva för att dö.”
24 6. REFERENSER
Akademiska sjukhuset, Psykiatridivisionen, Uppsala läns landsting (2006). Handlingsprogram för omhändertagande av suicid och suicidnära tillstånd vid Psykiatridivisionen. Uppsala: Akademiska sjukhuset.
Benneck, J, Lingsarve, J & Tegelberg, A. (2007) POSP, Prehospitalt omhändertagande av suicidnära patienter. Magisteruppsats. Uppsala Universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.
Beskow, J. (2000) Självmord och självmordsprevention – om livsavgörande ögonblick. Lund, studentlitteratur.
Beskow, J., Eriksson, C., Ramberg, I-L., Thorson, J. & Wasserman, D. (1996) Om livet känns hopplöst: Stöd till självmordsnära medmänniskor. Stockholm: Folkhälsoinstitutet. Hämtat den 14/12 2010 från http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=28731&a=81994&l=sv
Blasco-Fontecilla, H., Baca-Garcia, E., Duberstein, P., Perez-Rodriguez, M., Dervic, K., Saiz-Ruiz, J et al.(2010). An exploratory study of the relationship between diverse life events and personality disorders in a sample of suicide attempters. Journal of Personality Disorders, 24(6), 773-784. doi:
10.1521/pedi.2010.24.6.773
Brådvik, L., Berglund, M.(2011). Repetition of suicide attempts across episodes of severe depression Behavioural sensitisation found in suicide group but not in controls. BMC Psychiatry, 11(5).
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112.
Honeycutt, L., red. (2007). PHTLS: Prehospital trauma life support. Elsevier: St. Louis.
Kerr, D., Preuss, L. & King, C.A. (2006). Suicidal Adolescents’ Social Support from Family and Peers: Gender-Specific Associations with Psychopathology. Journal of Abnormal Child Psychology, 34(1), 103-114.
25
Maddock, G.R., Carter, G.L., Murell, E.R., Lewin, T.J., Conrad, A.M.(2010). Distinguishing suicidal from non-suicidal deliberate self-harm events in women with Borderline Personality Disorder.
Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 44, 574–582
Mills, P.D., Watts, B.V., DeRosier, J.M., Tomolo, A.M. & Bagian J.P. (2011) Suicide attempts and completions in the emergency department in Veterans Affairs Hospitals. Emergency Medicine Journal, 28(4), 1-5.
Pajonk, F-G., Schmitta, P., Biedler, A., Richter, J.C., Meyer, W., Luiz, T. & Madler, C. (2008) Psychiatric emergencies in prehospital emergency medical systems: a prospective comparison of two urban settings. General Hospital Psychiatry, 30, 360-66.
Prasko, J., Diveky, T.,Grambal, A., Latalova, K.(2010). Suicidal Patients. Biomed Pap Med Fac Univ Palacky Olomouc Czech Repub, 154(3), 265-274.
Skogman, K., Alsén M. & Öjehagen, A. (2004) Sex differences in risk factors för suicid after attempted suicid. A follow-up study of 1052 suicid attempters. Social psychiatry epidemiol 39, 113- 120
Socialstyrelsen. (2010): Dödsorsaksregistret. Stockholm: Socialstyrelsen hämtad den 14/12 2010 från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18014/2010-4-31.pdf
Socialstyrelsen. (i.d): Självmord. Stockholm:Socialstyrelsen. hämtad den 14/12 2010 från http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/sjalvmord
Suserud, B-O. (1998). The role of the nurse in Swedish prehospital emergency care. Göterborgs univeritet: Göteborg
Tang, J., Yu, Y., Wu, Y., Du, Y., Ma, Y., Zhu, H., Zhang, P.& Liu, Z. (2011). Association between Non-Suicidal Self-Injuries and Suicide Attempts in Chinese Adolescents and College Students: A Cross-Section Study. PLoS ONE, 6(4), 1-5.
Träskman-Bendz, L. (2010). Suicidriskbedömning. Internetmedicin.se. Hämtad 14 december, 2010, från http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1244
26
Wyatt, J.P., Beale, J.P., Graham, C.A., Beard, D. & Busuttil, A. (2000) Suicidal high falls. Journal of Clinical Forensic Medicine, 7, 1-5.
27 Bilaga 1
FRÅGEGUIDE
Man Kvinna Ålder:
Arbetat antal år:
VUB:
Tänk tillbaka på ett scenario du upplevt med en suicidnära patient.
1. Hur bemöter ambulanssjuksköterskan en suicidnära patient?
2. Hur upplever ambulanssjuksköterskan bemötandet av suicidnära patienter i jämförelse med andra patientkategorier?
3. Hur går ambulanssjuksköterskan till väga för att bygga upp ett förtroende vid kontakten med suicidnära patienter?
4. Vilka färdigheter och erfarenheter behövs för att optimalt kunna bemöta en suicidnära patient?
5. Upplever ambulanssjuksköterskan sig ha tillräcklig kompetens för att bemöta suicidnära patienter på ett adekvat sätt?
6. Vad är ambulanssjuksköterskans upplevelse av omhänderta suicidnära patienter?
7. Upplever du att ditt bemötande av den suicidnära patienten kan förändra utgången i det lite längre loppet?
8. Upplever du att patienten får tillräcklig hjälp för sina problem av sjukvården
9. Vad har du för tankar om din egen säkerhet när du bemöter suicidnära patienter?
