EXAMENSARBETE
Betydelsefulla möten i skolan
Vad innebär ett betydelsefullt möte för elever i årskurs 4-6?
Ulrika Brännström Maria Holmgren
2014
Lärarexamen, grundnivå Lärarexamen, 210 hp
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
Betydelsefulla möten i skolan
Vad innebär ett betydelsefullt möte för elever i årskurs 4-6?
Ulrika Brännström och Maria Holmgren
Luleå tekniska universitet 2014 Examensarbete: 15 hp (grundnivå) Kurs: A0010P
Handledare: Ulrika Bergmark
Meaningful encounters in school
What is a meaningful encounter for students in grades 4-6?
Ulrika Brännström & Maria Holmgren
Luleå University of Technology 2014 Graduate work: 15 hp
Course: A00010P
Supervisor: Ulrika Bergmark
Abstract
Mötet mellan pedagog och elev är, enligt vår mening, kärnan i den pedagogiska verksamheten. Syftet med studien var att låta elever beskriva ett betydelsefullt möte de varit med om i skolan. Vi har utgått från den sociokulturella teorin och använt oss av kvalitativ forskning. Vi fick möjligheten att intervjua 23 elever i årskurs 4-6 på en skola i norra Sverige och ta del av deras berättelser om hur de upplever att ett betydelsefullt möte skapas och hur det kan upplevas för individen. Det visade sig att samtliga elever hade haft möten under sin skolgång som upplevdes som betydelsefulla. Dessa möten hade skapats i olika miljöer och med olika personer. Att göra något för någon annan kunde också upplevas som betydelsefullt.
Flertalet av elever i studien var samstämmiga om att ett betydelsefullt möte skapas då de kände sig sedda, respekterade, lyssnad på samt kände en gemenskap i klassen. Efter att vi analyserat empirin fick vi fram tre huvudteman för arbetet och de teman vi kom fram till var följande respekt, höga förväntningar och gemenskap.
Pedagogiska implikationer av vår studie är att det är viktigt att pedagoger i skolan är lyhörda, ser eleverna och lyssnar till vad de har att säga. Då finns det goda förutsättningar för att ett betydelsefullt möte sker. Det vore intressant att göra en studie där vi tittar närmare på alla stadier i skolan och ser om åldern spelar in på vad elever upplever betydelsefullt i ett möte.
Detta för att kunna hjälpa lärare att skapa en skola som är betydelsefull för alla individer. Vi har även känt att detta område (betydelsefulla möten) bör ingå mer i skolan, att lärare samtalar kring detta för att utveckla skolan till en skola där alla trivs och mår bra samt känner sig inspirerad att lära.
Nyckelord: betydelsefulla möten, elever, bli sedd, respekterad, gemenskap, ge till andra.
Förord
Vi vill börja med att tacka eleverna som varit med i vår intervjustudie, utan er hade detta arbete aldrig blivit av. Vi skänker även ett stort tack till vår handledare Ulrika Bergmark som med sin entusiasmerande handledning väglett oss i detta arbete samt de som ingått i den grupphandledning som Ulrika Bergmark har hållit i.
Luleå 2014-10-10 Ulrika Brännström och Maria Holmgren
Innehåll
Inledning ... Fel! Bokmärket är inte definierat.
Syfte ... 2
Frågeställningar ... 2
Bakgrund ... 3
Tidigare forskning ... 3
Styrdokument ... 6
Sociokulturell teori ... 6
Centrala begrepp i studien ... 7
Metod ... 8
Urval ... 9
Etiska aspekter ... 9
Genomförande ... 10
Analys ... 11
Resultat ... 11
Respekt ... 11
Gemenskap ... 12
Höga förväntningar ... 13
Diskussion ... Fel! Bokmärket är inte definierat. Metoddiskussion ... Fel! Bokmärket är inte definierat. Resultatdiskussion ... Fel! Bokmärket är inte definierat. Respekt ... 16
Gemenskap ... 16
Höga förväntningar ... 17
Slutsats ... 18
Respekt ... 18
Gemenskap ... 18
Höga förväntningar ... 18
Erfarenheter för framtiden ... 18
Fortsatt forskning ... 19 Referenslista
Bilaga 1
1
Inledning
Vårt intresse för mötet mellan människor har alltid varit starkt, liksom insikten i hur människor påverkas beroende på hur mötet utfaller sig. Möter vi en person som är trevlig och bemöter oss med respekt, blir mötet positivt och vi för med oss en bra känsla från mötet. Blir vi dåligt bemött, att någon är otrevlig mot oss så uppfattar vi mötet negativt och känslan från mötet skiljer sig avsevärt från den känsla vi fick i det positiva mötet. Hur vi blir bemötta och hur vi bemöter människor, har stor betydelse för hur vi uppfattar människor och hur vi värderar mötena som sker dagligen i vår vardag.
Detta intresse har vuxit sig än starkare under vår pågående utbildning till lärare och därför kände vi att detta område skulle vara innehållet i vårt examensarbete. I uppstarten av A0010P berättade Ulrika Bergmark som är biträdande professor, vid Institutionen för konst, kommunikation och lärande, Luleå tekniska universitet, om sitt nationella forskningsprojekt vars syfte är att samla in betydelsefulla berättelser från skolan. I Ulrikas forskningsprojekt sammarbetar hon med Catherina Ronsten, som sedan 2000-talet driver sitt projekt
”Betydelsefulla möten 2 Act”. På hennes webbsida http://2act.se/catherina-ronsten/ beskriver hon att hon under åren hunnit samla på sig över 3000 berättelser om betydelsefulla möten som har blivit ett tiotal böcker. Efter Ulrikas presentation av sitt forskningsprojekt gick vi in på Catherinas webbsida om betydelsefulla möten och där möttes vi av många fängslande berättelser om betydelsefulla möten inom olika områden, till exempel inom vården, skolan och politiken. Vi kontaktade då Ulrika och efter vårt samtal med henne var vi övertygade om vad vårt examensarbete skulle handla om.
Vi tycker att för barn och vuxna är skolan en arbetsplats där möten sker dagligen. Mötet mellan pedagog och elev är, enligt vår mening, kärnan i den pedagogiska verksamheten. Vår uppfattning är att ett bra möte utvecklar både pedagog och elev i positiv riktning utifrån läroplanens intentioner och i ett större sociokulturellt perspektiv.
Arbetsfördelningen mellan oss har varit jämt fördelad. Vi har läst in oss på den aktuella litteraturen för området. Författandet av texten har mestadels skett tillsammans där vi lyft fram det vi anser viktigt och arbetat fram en text.
2
Syfte
Syftet med studien är att analysera betydelsefulla händelser som elever upplevt under sin skolgång.
Frågeställningar
För att uppnå syftet har vi haft följande frågeställningar:
• Vad kännetecknar ett betydelsefullt möte?
• Var händer betydelsefulla möten?
• Mellan vilka personer sker dessa möten?
3
Bakgrund
I detta avsnitt kommer vi att kort presentera tidigare forskning om betydelsefulla möten, studiens förankring i lagar och förordningar samt en beskrivning av centrala begrepp utifrån den sociokulturella teorin som studien utgår ifrån.
Tidigare forskning
Inom skola och förskola finns ännu inte så mycket forskning kring betydelsefulla möten. Vi har därför valt att även ta del av den forskning som gjorts inom vården, vilket känns relevant då det är en plats, likt skolan, där det sker möten mellan människor. Vi har också tagit del av litteratur som handlar om möten mellan människor.
Eriksson (2007), vars bok handlar om vardagsetik och bemötande i arbete med människor, menar att mötet mellan människor är grunden till all kontakt, all mänsklig utveckling och tillväxt. Hon beskriver vidare att alla möten innebär ett samspel mellan de personer som berörs, och att vi reagerar på varandra. Reaktionerna styrs av vårt inre, våra tidigare erfarenheter, tolkningar och förväntningar av just det möte vi befinner oss i. Goda möten ger en känsla av glädje, tillfredställelse och kanske till och med lycka. Otrygga möten ger en känsla av rädsla, frustration, uppgivenhet och ibland även hat. Normell (2002), som skriver om grupphandledning och relationer i skolan, menar att
All mänsklig utveckling är beroende av nära relationer till andra människor. Från vår första dag i livet till den sista behöver vi människor som tycker om oss och vill oss väl.
Samma tvingande behov har vi av att känna oss behövda av andra. Vi är så att säga dömda, dvs. genetiskt programmerade, att knyta an till andra människor och leva i relationer på gott och ont (2002, s. 59).
Normell (2002) menar att det är därför vi har så svårt med separationer och att uttrycket ”att skiljas är att dö en smula” (s. 59) säger en del om det. Både samvaro och separationer är en del av livet och nödvändiga för att växa både kroppsligt och mentalt. Vidare skriver Normell (ibid.) att det tar tid att bygga relationer, och att ingenting är viktigare än hur vi klarar av att vara tillsammans med andra och med oss själva. I skolan finns bra tillfällen för att öva sig på detta.
Bergmark (2008) skriver i sin artikel om betydelsefulla möten i skolan, att respekt, uppskattning och erkännande var viktigt för att ett betydelsefullt möte ska uppstå. Eleverna i studien menade att ömsesidig förståelse för varandra var viktigt i en kompisrelation, även att bli accepterad för den man är vad det gäller till exempel färdigheter, förmåga och kunskap.
Ärlighet, som att kunna hålla en hemlighet och att inte sprida falska rykten var också betydande, liksom att bli erkänd, igenkänd och uppmuntrad för den man är och att bli respekterad och att respektera andra.
Hemming (2011) har gjort en studie i brittiska skolor om betydelsefulla möten. Studien visar att en del föräldrar är rädda för att det ska vara lägre standard och att tillvaron ska vara konfliktfylld i skolor där det finns elever som läser engelska som andraspråk och väljer därför bort dessa. Studien visar dock att det inte har någon betydelse att en skola har olika kulturella bakgrunder. Betydelsen ligger i på vilket sätt möten som sker på skolan uppfattas. Hur dessa möten upplevs beror till stor del på hur skolan lyckats i arbetet med olika kulturer men även vad eleven har med för värderingar hemifrån. Hemming menar att möten mellan kulturer har
4
blivit något meningsfullt för barnens framtid. Goda relationer i skolan handlar inte om olika kulturer utan om hur möten mellan människor sker och uppfattas.
I Björklids forskningsöversikt (2005) kan man läsa om vikten av miljöns betydelse för utveckling och lek. Hon skriver att lärande är ett samspel mellan faktorer som miljö och personliga faktorer, att individen har behov av att påverka miljön, men påverkas även av miljön. I ett interaktionistiskt perspektiv kan man alltså se lärandet som ett resultat avsamspelet mellan så väl som fysisk, social som kulturell omgivning. I både styrdokument och verksamhetsplan lyfts miljön i samband med lek, lärande, utveckling och fysisk hälsa.
Det som Björklid (2005) påpekar i sin forskningsöversikt stämmer bra överens med detta;
”Den fysiska miljön är sparsamt reglerad i skollagen, läroplanerna och övriga förordningar. I stort sett säger man att lokalerna ska vara ändamålsenliga.” (Björklid, 2000, s.169). Björklid (2005) lyfter även de psykosociala aspekternas betydelse för barns lek och lärande. Man har sällan sett till en god fysisk uppväxtmiljö.
Mänsklig kommunikation är utbyte av information mellan människor. Säljö (2005) menar att vi genom språket har en unik förmåga, jämfört med andra arter, att dela information och erfarenheter med varandra. Vi frågar varandra, vi lånar och byter ständigt information, kunskaper och färdigheter i samspel med våra medmänniskor. Det mänskliga språket är alltså en unik och oändligt rik komponent för att kommunicera och skapa kunskap. Människans kunskap är i stor utsträckning språklig.
Johansson (2003) menar att det är viktigt att man som pedagog behandlar eleverna som medmänniskor, för hur man ser på eleverna har stor betydelse för hur de blir behandlade. Om pedagogerna har ett bra samspel behöver vi inte lära eleverna hur ett bra samspel ska vara.
Vidare menar Johansson (2003) att det är viktigt att man som pedagog tar sig tid och uppmuntrar eleverna när de kommer och vill samtala då en stor del av den kommunikationen och det samtalet skapar utveckling.
Öhman (2006) menar att för att ett betydelsefullt möte ska kunna ske mellan pedagog och barn så måste pedagogen våga möta barnet på dess villkor. Vidare tar författaren upp att man som pedagog måste se barnet utifrån deras unika perspektiv för att de ska kunna känna sig sedda och för att det ska kunna bli ett möte mellan pedagog och barn. En bra pedagog ska vara närvarande och ge barnen tid.
Gustafsson, Snellman och Gustafsson (2012) som forskat kring betydelsefulla möten inom vården, menar att ett betydelsefullt möte handlar om att personalen är närvarande och att patienten känner sig sedd, då är förutsättningen för att mötet mellan patient och personal ska bli betydelsefullt för patienten. Vidare skriver de att personliga kvaliteter såsom att vara godhjärtad, human och att erbjuda stöd och hjälp i olika situationer var viktigt. De menar att rent teoretiskt påverkar sjuksköterskor alltid patientens liv positivt, detta genom att sjuksköterskan försöker förstå patienten och genom att sätta sig in i dennes perspektiv vid mötet. Detta är enligt dem många gånger avgörande för om patienten kommer att uppleva mötet som betydelsefullt. Författarna menar även att sjuksköterskan aldrig i förväg kan bestämma om ett möte ska bli betydelsefullt, utan att det är patientens upplevelse av mötet som bestämmer detta och det är patientens tidigare erfarenheter som avgör vad i mötet som blir betydelsefullt. Alla har olika uppfattningar av vad som är ett betydelsefullt möte och det är därför alltid en personlig upplevelse. Det som är ett betydelsefullt möte för någon, behöver alltså inte vara det för någon annan. Detta innebär, med denna tolkning, att det inte finns något rätt eller fel svar på vad som är ett betydelsefullt möte.
5
Eckerström (2012) skriver i sin avhandling ”Patienter som vårdats för psykisk ohälsa har identifierat respekt som avgörande för att skapa en god behandlarrelation till sjuksköterskan”
(s.3). Eckerström skriver vidare;
Förekomsten av respekt hjälper till att övervinna bristfällig kommunikation och den upplevda maktskillnaden mellan patient och sjukvårdspersonal. Många av patienterna beskriver att respekt hade positiva effekter för självförtroendet och välbefinnandet. När en respektfull relation existerar, kan patienten känna sig involverad i sin vård och samarbetet med sjuksköterskan kan fortsätta att utvecklas. Detta samarbete påverkas i hög grad av de attityder som sjuksköterskan har (s.3).
Eckerström tar också upp; ”Patienter uppgav att för att de skall uppleva känslor av värdighet, skall sjuksköterskan visa dem respekt och lita på deras förmåga att ta beslut i den hälsofrämjande processen” (s.3). Vidare skriver han;
Patienter belyser vikten av sjuksköterskans förmåga att visa empati. Denna förmåga visas genom att uppmuntra till delaktighet, påvisa förståelse och acceptans. Att bekräfta individens känslor och smärta, beskrivs som en av sjuksköterskans mest betydelsefulla uppgifter. Detta ger patienten känslan av att det finns någon annan som förstår (s. 3).
Westin och Danielson (2007) skriver i sin studie om vikten av att känna att man existerar som person, att vara någon. Med detta menades att bli sedd och bekräftad av i detta fall sjuksköterskor. Även upplevelsen av att vara värdefull och respekterad som en unik person var viktigt för att mötet skulle kännas betydelsefullt. Vidare skriver Westin och Danielson (2007) att många upplever ett möte som betydelsefullt när man delar något, till exempel när två personer berättar något ur sitt liv för varandra. Westin och Danielson (2007) menar att upplevelsen av att vara betydelsefull består av två underteman, att bekräfta och att bli bekräftad. Att bekräfta patienten är viktigt för att sköterskan ska uppleva mötet som betydelsefullt då det ger en känsla av att visa patienten respekt. Att bli bekräftad som sköterska kunde ske genom små gester från patienterna som ett positivt ord eller en liten chokladbit. Att bli bekräftad som person och inte bara i rollen som sköterska upplevdes extra betydelsefullt.
Ronsten (2004) som skrivit en bok om betydelsefulla möten i vården, har i sina berättelser kunnat se att det är fem ord som återkommer: trygghet, bekräftelse, respekt, motivation och framtidstro. Snellman, Gustavsson och Gustavsson och (2012) menar att vårdaren kan göra följande för att mötet ska upplevas som betydelsefullt för patienten: att lyssna, att ta ögonkontakt, att ta patienten och dennes känslor på allvar samt var lugn och engagerad.
Det varierade från patient till patient vad som ansågs vara bra egenskaper hos sjuksköterskan, vilket åter igen beror på patientens tidigare upplevelser i livet.
Det här betyder att vi påverkas av varje möte vi har med en annan människa. Det är kanske inget vi tänker på just då, men det kommer att påverka oss på något sätt i vårt sätt att göra val och agera. Viktigt att tänka på är att även små vardagshändelser kan sätta spår i oss i form av betydelsefulla möten.
Styrdokument
Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (SFS 2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära (Skolverket, 2005,
6
s. 7). Detta visar att inom skolan är det betydelsefullt att jobba med att se eleverna, lyssna till vad det har att säga för att utveckling och fortsatt hunger på studier ska skapas. Skolverket (2005) skriver i sina allmänna råd att: ”Kommunen bör se till att utemiljö och lokaler är trygga, säkra, hälsosamma och utvecklande” (s. 20). Detta kan göras genom att utforma miljön så att den stödjer varje barns utveckling och lärande, samt även stödja grupprocesser.
Det står vidare att skollagen säger att lokalerna bör vara ändamålsenliga, vilket innebär att lokalernas utformning, utemiljö och material skall skapa gynnsamma förutsättningar för den pedagogiska verksamheten så att barnen kan erbjudas bra fostran, omsorg och lärande.
I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11) betonas att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Om pedagoger ser eleven utifrån att de är unika individer och lutar sig mot läroplanen så är förutsättningarna för att skapa betydelsefulla möten stora. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. (Skolverket, 2011, s. 7). För att kunna ge eleverna denna start i livet, att finna sin unika egenart, är det viktigt att möten och situationer blir betydelsefulla. Att sedan kunna delta i samhällslivet på ett bra sätt gynnas också av att skoltiden varit positiv.
Sociokulturell teori
Vi har valt att i denna uppsats utgå ifrån det sociokulturella perspektivet. Lev Vygotskij (1896-1934) är en av förgrundsfigurerna för det sociokulturella perspektivet på lärande. Han menade att människans högre psykologiska funktioner var historiska i sin natur och sociala i sitt ursprung (Säljö, 2005). Att det sociala har så stor betydelse för att vi människor ska utvecklas och må bra samt att skapa dessa betydelsefulla möten i vardagen kan vi hålla med Vygotskij om. Utveckling avser enligt Vygotskij tankeförmåga, språk, mental och personlig utveckling. Resultaten av utvecklingen beror på ett socialt samspel med bland annat syskon, föräldrar och lärare där eleven kan internalisera nya begrepp och kunskaper. Här utvecklas även psykologiska verktyg, där språket är en av de viktigaste för förmedling av kunskap. Säljö (2005) betonar att ett sociokulturellt perspektiv innebär att människan socialiseras in i samspelsmönster och föreställningar som är kulturellt betingade. Miljön är av stor betydelse för hur man uppfattar och förstår sin omvärld. Säljö menar att i skolans historiska kontext är det svårt att ändra interaktionsmönster. De kommunikativa mönster som redan finns befästs i stället för förändras och det finns en risk att pedagoger uppfattar dem som de enda möjliga i verksamheten. Säljö (ibid.) menar att färdigheter och kunskaper i det sociokulturella perspektivet är situerat, alltså beroende av vissa förutsättningar och perspektiv.
Författaren påpekar att vi idag samspelar med en rad artefakter, dvs. redskap, som hjälper oss att hantera vardagen, både att lösa problem och att hantera sociala praktiker. Genom att vi använder såväl intellektuella som fysiska redskap som stöd hanterar vi olika situationer.
Verkligheten förklaras genom samverkan mellan människor och de artefakter som används för att man skall kunna förstå och handla. Då redskapen utvecklas och då människan skapar nya redskap utvecklas också hans/ hennes intellektuella och praktiska förmåga. Artefakterna ger stöd för, dvs. medierar, lärande och utveckling. Det finns olika teoretiska perspektiv på lärande där vi valt att lyfta det sociokulturella perspektivet på lärande som kommit att bli den mest betydande för skolans nutida pedagogiska verksamhet (Säljö, 2005). Majoriteten av
7
lärande och utvecklingen av elever sker i sociala samspel där språket är ett av det viktigaste verktyget, Säljö (2005) skriver:
En mycket viktig funktion hos språket är dessutom att det kan användas för att referera till en rad signifikanta företeelser som inte har någon direkt fysisk existens men som ändå är centrala i mänsklig samvaro. Vi behöver bara tänka på abstrakta företeelser som rättvisa, demokrati, kärlek, ära, ångest, tid, konjunkturnedgång och så vidare för att inse att en bildteori som språkliga uttrycks innebörd är helt otillräcklig (s. 84).
Upplevelser av exempelvis kärlek och ångest kan vi kommunicera om, kanske till och med på ett språkligt nyanserat sätt. På så vis skapar man nya insikter och nya lösningar på problem.
Säljö (2005) menar att språkligt buren kunskap inte skall ställas mot fysiskt kunnande på det sätt som är vanligt i många resonemang om kunskap. Vi talar ofta negativt om ”prat” som ställs emot ”praktiskt” handlande. Men denna motsatsställning är falsk av många skäl. För det första är språkliga handlingar, som vi redan konstaterat, en mycket viktig del av mänskligt agerande. Vi definierar och löser problem, diskuterar och genomför olika handlingar med hjälp av språkliga handlingar.
Individers sätt att uppfatta världen och agera i den har ett intimt samband med de omgivande sociala och kulturella mönstren. De sätt att tala, lösa och definiera problem som vi möter i vår omvärld, tar vi över och använder för eget bruk (Säljö, 2005, s. 105).
Säljö menar att kommunikation är länken mellan kulturen och människors tänkande där kulturella föreställningar och redskap förs vidare. Detta visar hur viktigt det är att vi kommunicerar med varandra och se att vi som individer utvecklas i mötet med andra människor.
Centrala begrepp i studien
Möten mellan människor
Pollak (2001) menar att möten mellan människor är något som pågår hela tiden och som vi är med om så fort vi träffar en annan människa. Hur länge mötet pågår spelar ingen roll, inte heller vem det är vi möter, alla möten påverkar oss på något sätt. I varje möte mellan människor händer det något och vi kan inte undgå att påverka varandra. Han menar att vi har något att lära av varje människa vi möter, att man kan välja att se varje människa vi möter som en lärare. Enligt den sociokulturella teorin lär vi tillsammans med andra och genom kommunikation med andra människor vilket innefattar möten. Även Dysthe (2003) menar att goda samspel mellan människor är viktiga för lärandet och för att få en mening med tillvaron, vilket man kan tolka som att betydelsefulla möten är viktiga för vårt välmående.
Hur vi påverkar och lär av varandra
Enligt den sociokulturella teorin så lär vi av varandra. Först lär vi oss tillsammans med andra för att sedan klara av det själv. Detta skulle kunna upplevas som ett betydelsefullt möte, både för den som lärt sig något nytt men också för den som får lära någon annan något nytt. Enligt Säljö (2005) är kommunikation länken mellan människor och vi utvecklas i möten med andra
8
människor. Även Dysthe (2003) menar att kommunikation och språk är grunden till lärandet.
Hon anser också att goda samspel och positiva miljöer där barnet känner sig accepterad är viktigt för lärandet. Enligt den sociokulturella teorin är människan en social varelse som söker mening i tillvaron. Genom samspel med andra människor får vi en mening med tillvaron och på så sätt påverkas vi av varandra.
Miljö
Wiio (1993) menar att var och en av oss är resultatet av många samverkande faktorer och att det är ytterst svårt att bevisa vad som är ärftligt och vad som är förvärvat i vårt beteende. De genetiska faktorerna bestämmer dock förutsättningarna, medan miljöfaktorerna slutgiltigt formar oss till vad vi är. Miljön inverkar på oss på två sätt: genom den föda och värme vi får och genom den information vi tar emot. Människor som levt under svåra förhållanden blir annorlunda än de som vuxit upp i välstånd. Det kan till exempel påverka längd och intelligens negativt att växa upp under svåra förhållanden medan goda förhållanden gynnar dessa.
Informationen tas emot av våra sinnen, syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Genom våra sinnen anpassar vi oss till vår omgivning. Miljön är alltså väldigt viktig för att lära på bästa sätt. Som lärare bör man också ha i åtanke att alla elever haft olika uppväxtmiljö och har därför olika lärandemöjligheter.Skantze (1995) menar att skolan är ett rum för lärande och säger följande:
…de behöver miljöer som inspirerar till olika typer av praktiska verksamheter och handlingar, av utforskande och upptäckande, som de kan få grepp om med sina aktiva, sinnesrika och känsloförankrade sätt att uppleva och skapa mening. Varför inte låta verkstaden, ateljén eller laboratoriet vara förebilder i stället för kontoret? (s.11).
Metod
Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetodik. Med kvalitativ forskning menar Patel och Davidson (2011), ”forskning där datainsamlingen fokuserar på ”mjuka” data, t.ex. i form av kvalitativa intervjuer och tolkande analyser, oftast verbala analysmetoder av textmaterial”.
Kvalitativ forskning innebär analys av lågt strukturerade data, exempelvis intervjuer och enkäter med öppna svar och beslutsdokument som analyseras textkritiskt. Metoden syftar till att skapa fördjupad förståelse för attityder och idéer som förorsakar människors handlingar, formuleringar och beslutsfattande, snarare än att kartlägga vad som beslutas, görs och sägs.
Urval
Vi tillfrågade 33 elever i årskurs 4-6 i en skola i norra Sverige om det ville medverka i vår studie. Efter att föräldrarna i samråd med sina barn tagit beslut om att medverka så fickvi möjlighet att intervjua 23stycken elever. De var således tio stycken som föll bort och detta berodde på att några föräldrar motsatte sig att deras barn skulle medverka i studien samt att det fanns elever som inte var intresserade att medverka.
Innan vi startade våra intervjuer hade vi en lektion för eleverna om hur vi skulle gå till väga, samt talade kort om vad ett betydelsefullt möte kan vara. Vi pratade även om vad ett
9
examensarbete är och varför vi valt att skriva om betydelsefulla möten. Därefter skickades information om vårt arbete hem till föräldrarna där vi förklarade vad vår studie handlande om samt att deltagarna i studien skulle vara anonyma. Om föräldrarna godtog detta ville vi ha tillbaka brevet (bilaga1) med deras namnunderskrift. Då vi fått in 23 samtycken av elevernas föräldrar påbörjade vi intervjuerna med eleverna. Dessa frågor utgick vi ifrån:
• Vad var det som hände?
• När hände det?
• Hur kände du när det hände?
Etiska aspekter
Innan intervjuarbetets start informerade vi föräldrarna genom ett informationsbrev som eleverna tog hem om vår studie. Föräldrarna fick då chansen att ta ställning till om deras barn skulle medverka i studien. Även eleverna fick information om hur vi skulle gå till väga och att deras medverkan var anonym. Forskaren skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagarna om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. De skall där vid upplysas om att deltagandet är frivilligt och om att de har rätt att avbryta som medverkan. Informationen skall omfatta alla de inslag i den aktuella undersökningen som rimligen kan tänkas påverka deras villighet att delta Vetenskapsrådet (2008). Vi förtydligade för eleverna att om de ville avbryta sitt deltagande i studien så skulle de bara meddela oss om detta. Så här står det i lagen om etikprovning av forskning som avser människor (SFS 2008:192):
16 § Forskningspersonen skall informeras om
• syftet med forskningen,
• den övergripande planen för forskningen,
• de följder och risker som forskningen kan medföra,
• de metoder som kommer att användas,
• vem som är forskningshuvudman,
• att deltagandet i forskningen är frivilligt, och
• forskningspersonens rätt att när som helst avbryta sin medverkan.
Genomförande
Då vi började vårt intervjuarbete med eleverna hade vi bokat ett grupprum som låg nära elevernas klassrum. De var vana vid att sitta i detta rum så miljön var trygg och bekant för dem. Vi tog ut en och en åt gången för att intervju, detta för att skapa lugn och ro för eleverna men också för att vi ville veta vad endast den individen hade för tankar och upplevelser om betydelsefulla möten i skolan. Under intervjuns gång var vi vid några tillfällen tvungna att ge eleverna följdfrågor för att öppna upp tänkandet på vad ett betydelsefullt möte kunde vara. En sådan fråga kunde låta på följande sätt; tänk på din skolgång och på något/någon som gjort att du minns den händelsen lite mer än alla andra saker som händer i skolan, minns du någon
10
specifik person som betytt mycket för dig? Om, varför och vad gjorde den personen för dig?
Hur var miljön runtomkring dig då detta mötte inträffade? Dessa frågor gjorde att vi fick djupare och mer definierade svar av eleverna. Vid varje intervju var vi båda delaktiga i arbetet. En av oss fokuserade på att föra anteckningar på vad eleven sa medan den andre intervjuade. Intervjuerna varade mellan 10 och 25 minuter beroende på hur mycket eleverna kom på vid tanken på ett betydelsefullt möte i skolan.
Analys
Vi började med att läsa igenom de anteckningar vi gjort under intervjuernas gång. Patel och Davidson (2011) menar att analysen börjar med att vi läser in oss på det material vi fått från intervjuerna och därefter börjar se ett mönster i de material som vuxit fram. Detta arbete gjorde vi tillsammans. Vi fokuserade på att se undermeningar i svaren vi fått av eleverna och med hjälp av Bryman (2011) som beskriver de centrala delarna i analysarbetet av kvalitativ data kom vi fram till följande teman: lärarna, annan personal, kamrater och specifika händelser. I tre av de fyra grupperna fann vi att elevernas upplevelse av det betydelsefulla mötet hade att göra med att de som individ fått uppmärksamhet på något sätt, t.ex. blivit sedd, lyssnad på, blivit rättvist behandlad, känt sig trygg och upplevt gemenskap i en grupp. I den fjärde gruppen handlade det om att först ge något till andra, för att sedan få tillbaka samma som i ovanstående grupper.
För att få ytterligare klarhet i analysen av våra intervjuer bjöd vi in vår handledningsgrupp samt vår handledare till ett analysmöte. Under denna träff presenterade vi vår empiri samt tankar om analysen av intervjuerna. Detta möte ledde analysen in i en djupare fas, vi fick mer förståelse för empirin och hade stor hjälp av alla. Detta gjorde att analysarbetet tog ny fart och vi hittade nya vinklar att ta fasta på i arbetet som vi inte själva reflekterat över.
Detta gjorde att vi omvandlade de gamla grupperna till nya teman. Vi kände att de nya var mer talande och hade ett större djup än de gamla. Slutgiltiga teman blev följande: respekt, gemenskap, samt höga förväntningar.
Resultat
De berättelser som vi fick ta del av under intervjutillfällena har många likheter med varandra, de flesta av eleverna upplevde att mötet blev betydelsefullt då de kände sig sedda, uppskattade och respekterade. Vi hade en elev som skilde sig från de andra eleverna och de var den elev som värderade mötet utifrån hur motparten hade känt sig, om motparten hade fått ett bra möte så kände sig eleven nöjd och uppskattad och tyckte då att mötet hade varit betydelsefullt. Vi kommer nedan att presentera de tre teman vi har fått fram av empirin. Dessa är följande:
Respekt, gemenskap och höga förväntningar.
11 Respekt
Många av eleverna påpekade hur viktigt det var att lärarna såg dem och respekterade dem, då kunde eleverna känna sig trygga i sitt klassrum och när denna känsla fanns var förutsättningarna goda för att ett betydelsefullt möte skulle ske. Eleverna upplevde också att de lärare som såg dem visade större respekt för dem och då blev klassrumsklimatet öppnare och mer förlåtande.
När läraren har accepterat mig för den jag är då känner jag att det finns stora möjligheter för att ett betydelsefullt möte kan ske, det är en förutsättning för att ett betydelsefullt möte ska äga rum, att läraren accepterar mig och ser mig som en unik individ (elev 1).
För att ett betydelsefullt möte ska skapas i skolmiljön har eleverna i studien påpekat hur viktigt det är att pedagogerna ser dem och respekterar dem för den unika individ de är, och att pedagogerna verkligen tar sig tid att lyssna på vad eleverna har att säga.
”Jag tycker att alla vuxna är viktiga i skolan. De ser till att allt är bra och säger åt om någon är dum, samt att de lär oss bra saker” (elev 2). Denna elev upplevde skolan på ett positivt sätt och kände att hon/han trivdes med de vuxna samt kompisarna i skolan. Då hon/han upplevde detta så kände denna elev att betydelsefulla möten kunde ske på ett naturligt sätt i vardagen.
Varför en omtyckt lärare kunde skapa betydelsefulla möten dagligen i en klass var enligt eleverna hennes sätt att vara. De definierar denna lärare på följande sätt: ”Hon var trevlig, väldigt bra på att lära ut, rolig, lyssnade, såg oss. Hon kände även allas föräldrar väldigt bra så vi hittade på skojiga saker med hela klassen samt våra föräldrar” (elev 3). Denna lärare var omtyckt av alla elever som hade haft henne och många av eleverna tog henne som ett exempel på när ett betydelsefullt möte hade skett.
”Då jag får positiv feedback av min lärare blir skoldagen så mycket roligare och jag känner mig sedd” (elev 4). Än en gång fick vi fram hur viktigt det är för eleverna att känna sig sedd samt att läraren ger uppmuntran på ett stimulerande sätt.
Skolsköterskan på vår skola var så fantastisk då jag var rädd för att ta en spruta vi skulle ta i fyran. Hon respekterade min känsla och gav mig tid. Denna händelse kommer jag bära med mig länge och hon gjorde så min rädsla för sprutor avtog (elev 5).
Denna elev påpekade verkligen hur betydelsefull skolsköterskans bemötande hade varit. Hon hade tagit elevens känslor på allvar och respekterat denne som person och då hade denna elev känt att detta möte blev betydelsefullt för henne/honom.
När lärarna i klassrummet lyssnade in och såg eleverna som unika individer då kände eleverna i vår studie att skolan blev mer betydelsefull. De lärare som tog sig tid till detta skapade betydelsefulla möten med sin klass dagligen och skillnaden för eleverna att gå till skolan var övervägande. De eleverna upplevde att skolan blev mer lärorik och rolig då läraren var på det sättet.
12 Gemenskap
Eleverna som medverkade tyckte att gemenskapen i klassrummet och på skolgården var viktig för att deras skolgång skulle upplevas stimulerande och trygg. Att känna att ens klasskamrater ställer upp för en, är oerhört betydelsefullt tyckte många av dem.
”När någon gör de där lilla extra för en i skolan så att man blir lite häpen, då känns det gott i hjärtat” (elev 6). Det ”lilla extra” kan göra stora skillnader i andras liv. Eleverna berättade att
”det lilla extra” kunde vara att någon höll upp dörren för en, eller sa att man var fin, eller påpekade något man gjort i sitt skolarbete på ett positivt sätt. Att tänka på hur man behandlar andra är en bra tanke att ha med sig i alla miljöer och sammanhang som man hamnar i.
Eleverna berättade hur viktigt det var att läraren jobbade med gemenskapen i klassen. Om detta inte gjordes för att lärarna menade att det var elevernas ansvar att skapa denna miljö så uppstod oftast svårigheter och klassrumsklimatet blev mindre bra. ”Vi hade en lärare som hade roliga övningar med oss då vi började fyran, detta gjorde att vi fortare lärde känna varandra och att inget blev pinsamt” (elev 7).
Vi hade en elev i klassen som många av oss retade, jag vet egentligen inte varför vi gjorde det men då vi bytte lärare så ändrades detta på någon vecka och alla accepterade alla. Den läraren gjorde så att vi alla var snälla mot varandra och sedan dess så har vi det roligt nästan varje dag på skolan (elev 8).
Denna elevs beskrivning av hur en lärare kan vända det som pågick i denna klass till att alla elever kände en gemenskap med sina klasskamrater gör en glad och hoppfull.
Eleverna berättade även att om miljön i klassen är bra då uppstår positiva möten och vardagen blir då mycket roligare. En elev beskrev det så här: ”Om klimatet i klassen är bra då känns det inte som att vi går i skolan utan mer som på fritiden då vi är med våra kompisar. Vi umgås med våra härliga kompisar och samtidigt lär vi oss saker. Så är en bra skola” (elev 9).
”Då vi gör saker med klassen utanför skolan exempelvis ordnar skoldisco, far till Piteå och badar, åker skidor eller skridskor då tycker jag att vi har det superkul och detta betyder mycket för mig” (elev 10). Denna elev upplevde att gemenskapen i klassen blev bättre då klassen gjorde aktiviteter utanför skolan.
Inom detta tema var kompisarna i fokus - det var med dem eleverna kände gemenskap.
Eleverna upplevde att gemenskapen i klassen var betydelsefull för att deras vardag i skolan skulle kännas bra. Var gemenskapen i klassen bra så skapades dessa betydelsefulla möten dagligen mellan eleverna. De framkom även att ett betydelsefullt möte inte alltid behöver vara av egen vinning, det fanns en elev som beskrev det betydelsefulla mötet på ett sätt där eleven hade skapat ett möte för någon annan, då eleven upplevde att mötet blev betydelsefullt för de andra personerna kunde eleven känna att denna situation blev betydelsefull.
”I vår klass kan man vara hur man vill, alla gillar en ändå och de känns bra” (elev 11). På denna skola arbetade man med att alla var unika och att alla skulle premieras för det. Så känslan denna elev hade överensstämmer med ett av målen skolan jobbade mot, just att få vara den man är.
”Jag blev glad över att se att eleverna från Afrika som var på besök i vår klass blev glad då vi hade gjort en Halloweenfest för dem samt att de uppskattade då vi visade dem vårt klassrum och våra datorer”(elev 12).
13
Denna vinkling av vad som är betydelsefullt i ett möte utmärkte sig i vår studie, eftersom denna elevs syn på ett betydelsefullt möte var att ge till andra.
Höga förväntningar
Detta tema handlar om att elevernas engagemang och känsla blev annorlunda då de upplevde att lärarna hade en förväntan och tro på att de skulle lära sig det som läraren förmedlade på lektionerna. Eleverna hade även känslan av att lärarens förväntan var att kunskapsnivån i klassrummet var hög. Då eleverna fick denna känsla att läraren trodde på dem och bemötte dem med beröm blev elevernas skoldag betydelsefull på många sätt. De upplevde att de lärde sig mer och att läraren såg dem för den individ de var.
”De lärare som ställer krav på oss elever har bättre lektioner. De har struktur på vad vi elever ska göra så att vi själva kan förstå målen och även uppnå dem” (elev 13). Denna elev beskrev tydligt hur skillnaden på lektionerna var då de hade lärare som satte upp mål som var relativt höga. Denna elevs upplevelse visar hur viktigt det är att som lärare jobba med tydlighet och struktur i sin undervisning så att alla kan ta till sig undervisningen.
”Känslan att nå dit man inte trodde var möjligt i något ämne är grymt. Detta beror mycket på hur läraren strukturerar sina lektioner och att han eller hon tror på mig som elev” (elev 14).
För att eleverna ska våga utvecklas måste pedagogerna lägga ribban något högre än kunskapsnivån i klassrummet, samt jobba med positiv feedback för att stärka elevernas självkänsla, till att våga, men även till att våga göra fel.
”Jag gillar då läraren ger oss utmaningar som är ganska svåra. Då lär jag mig mycket och det känns betydelsefullt” (elev 15). I studien kom det tydligt fram att eleverna vill ha höga förväntningar på sig från sina pedagoger. Att pedagogerna tror på att eleverna kan och gärna förmedlar detta i form av strukturerade lektioner och att eleverna blir rättvist behandlade.
Många av eleverna uttryckte att då deras lärare förmedlar detta så blir mötet betydelsefullt.
Vi hade en lärare en gång som hade mycket prov, han kollade hela tiden av vår kunskap och hade en dialog med oss om detta. Jag tyckte om hans lektioner och att ha honom som lärare.
Vi skärpte till oss på hans lektioner och vi jobbade stenhårt (elev 16).
Denna elev uppskattade då testerna kom så han/hon kunde veta vad som krävdes av dem.
Eleven upplevde även att hela klassen gjorde ett bättre jobb då de hade denna lärare.
Diskussion
Vi har valt att dela upp diskussionen i två delar. I den första delen diskuterar vi kritiskt vår metod och tillvägagångssättet för att komma fram till vårt syfte. I den andra delen diskuterar vi kritiskt våra resultat mot bakgrund av vår egen förståelse.
14 Metoddiskussion
Att intervjua eleverna var svårare än vi trodde. Vi hade fått känslan av att de hade lätt för att sätta ord på vad de tänkte och kände men det var svårt, för nästan alla. Vår intention med detta arbete var att eleverna själva skulle få beskriva ett betydelsefullt möte de haft i skolan.
Vi valde att låta eleven beskriva ett möte som varit betydelsefullt för dem, vilket gjorde att vår definition av ett betydelsefullt möte ligger i elevens betraktande. Några sa till en början att de inte haft några sådana möten alls, men efter våra frågor och lite samtal kring detta så lossnade det för de flesta. Eleverna insåg att de faktiskt hade haft ganska många betydelsefulla möten i skolan och att det inte behöver vara något ”stort” som har hänt, utan att det faktiskt kan vara det lilla som man upplever som någotspeciellt.
När intervjuerna väl var gjorda, var vi osäkra på om materialet skulle räcka. Vi upplevde att vi fått väldigt enkla svar, inte alls de fylliga och djupa utlägg vi hoppats på. Vi var beredda på att få göra fler intervjuer. Men när vi väl satt oss ner och läst igenom svaren, analyserat dessa och sammanställt, så upptäckte vi att så inte alls var fallet. Materialet vi fått in var både dugligt och intressant. Vi fick även tillfälle att tillsammans med vår handledare och de övriga i gruppen, analysera våra intervjuer. Det var väldigt givande att få diskutera och analysera vårt material tillsammans med dessa personer som skriver om samma ämne.
Att använda oss av en kvalitativ intervju tyckte vi passade bra för att våra samtal inte skulle bli för styrda. Vi använde oss i och för sig av färdiga frågor för att inleda samtalen, men gick sedan över till spontana följdfrågor för att fortsätta samtalen. Vi har begrundat de frågor vi ställde spontant och funderat över om vi på något sätt omedvetet försökte styra svaren. När man använder sig av öppna frågor så kan det vara en nackdel att man inte riktigt är förberedd på vad man ska fråga. Risken kan vara att man kastar ut en fråga som leder samtalet bort från ämnet eller leder samtalet in på en del av ämnet där man själv har en tydlig åsikt om vad svaret kommer att bli. På så sätt kanske man söker bekräftelse för något man antagit. Enligt Kvale (2005) syftar de kvalitativa forskningsintervjuerna till att få nyanserade beskrivningar av de intervjuades livsvärld och eftersom vårt syfte var att ta reda på hur någon upplever något så anser vi att det var en lämplig metod att använda för detta arbete.
När vi sammanställde materialet kände vi att vi kanske hade kunnat få annorlunda svar om eleverna varit mer vana vid att bli intervjuade och om de varit mer införstådda i ämnet. Vi hade kunnat ha samtal med eleverna om betydelsefulla möten innan intervjuerna. Då hade de fått möjlighet att fundera kring detta ämne innan de blev intervjuade och därmed kanske kommit på händelser som varit betydelsefulla för dem, händelser som de i våra intervjuer kanske aldrig kom på.
Under intervjuerna valde vi att sitta utanför klassrummet vid ett gruppbord där eleverna brukade sitta när de ville arbeta lite ifred eller hade grupparbete. Detta kändes som en bra plats både under och efter intervjuerna. Eleverna kände sig trygga och bekväma i den miljön vilket gjorde de avslappnade av under intervjun. Till skillnad mot om vi till exempel hade valt att sitta i lärarrummet eller på något annat ställe där eleverna inte vistas i vanliga fall. Denna plats gav eleverna möjlighet att genom miljön de befann sig i, komma på tillfällen som varit betydelsefulla för dem, just där, i skolan. Intervjuaren bör bygga upp en trygg atmosfär så att den intervjuade känner sig lugn, trygg och vågar öppna upp sig och tala fritt om sina upplevelser och känslor (Kvale, 2005).
15
Vi valde i vår resultatanalys och tolkning att ur texterna från intervjuerna ta fram teman, för att därigenom få en struktur på arbetet i vår tolkning. Vi anser att vi fått svar på de frågeställningar som detta arbete avser att besvara. För att komma åt syftet valde vi att inleda intervjuerna med tre frågor, som vi sedan gjorde vårt bästa för att hålla oss till.
Vår ambition har varit att väl dokumentera vårt arbete genom hela studien. Vi har även förankrat såväl innehåll som genomförande i tidigare forskning. Därmed anser vi med stöd av bland andra Kvale (2005) att både reliabilitet och validitet är betryggande. Vi anser att validiteten eller giltigheten på våra resultat, och därmed den empiri vi fick fram, är bra eftersom vi hållit oss till det ämne vi valt att göra studien i. Vi tycker att frågorna vi valde att använda oss av för att inleda intervjuerna var passande och de spontana följdfrågorna föll ut väl då vi lyckades hålla oss till ämnet. Vi anser att giltigheten på de resultat vi fått fram är bra då vi använt en vetenskaplig metod. En svaghet med studien är att vi initialt haft en diskussion med eleverna runt våra frågor vilket kanske kan påverka validitet och reabilitet. Vid en kvalitativ forskningsintervju kan det finnas faktorer som påverkar undersökningens tillförlitlighet och giltighet. Kritik har riktats mot den kvalitativa intervjun som forskningsform med argument som: att resultaten inte är tillförlitliga på grund av att de har skapats genom ledande intervjufrågor, att resultaten är ogiltiga för att de bygger på subjektiva bedömningar, och att resultaten inte kan generaliseras på grund av för få intervjupersoner.
Förespråkarna för den kvalitativa forskningsintervjun menar dock att förståelsen av verifiering börjar i livsvärlden och vardagsspråket, där frågorna om tillförlitliga observationer, om generalisering och om giltiga argument, är del av det vardagliga sociala samspelet (Kvale, 2005).
Resultatdiskussion
Eftersom vi valde att använda oss av den sociokulturella teorin när vi tolkade vårt resultat har vi tittat på samspel och samarbete mellan människor och hur individer utvecklar sina kognitiva färdigheter, det vill säga sin uppfattning om sig själv och andra människor. Just uppfattningen om sig själv och andra speglades tydligt i våra intervjuer, hur man uppfattar sig själv och andra handlar mycket om att respektera varandra. Blir man inte respekterad känner man sig liten och betydelselös. Vid ett betydelsefullt möte däremot, har man ofta känt sig respekterad och betydelsefull. Ronsten (2004) skriver att alla de som delgivit henne berättelser har känt någon eller några av följande känslor: ”De har mött människor som lyft dem, sett dem, blivit förebilder och satt djupa spår i deras liv. Möten de idag bär nära sitt hjärta och möten som blivit betydelsefulla för deras utveckling eller läkningsprocess.” (s. 8).
Detta har vi också sett i vår studie om betydelsefulla möten i skolan. Inte om just läkning men om utveckling. Detta har visat sig på så vis att eleverna i vår studie vuxit som person i och med mötet, fått bättre självkänsla till exempel, eller bättre självförtroende. Vi kommer här nedan att diskutera de tre teman vi kommit fram till genom våra intervjuer: respekt, gemenskap och höga förväntningar.
16 Respekt
En tydlig gemensam nämnare i både vår studie och i den tidigare forskning vi tagit del av i samband med detta arbete är respekt. Respekt återkommer i alla våra intervjuer oavsett vad det betydelsefulla mötet bestått av. Upplevelsen av att vara respekterad är en viktig grund för att ett möte ska upplevas betydelsefullt. Det har ingen betydelse om mötet har varit med en vän, en lärare, en skolsköterska eller någon annan vuxen. Eckerström (2012) menar att förekomsten av respekt hjälper till att övervinna bristfällig kommunikation och den upplevda maktskillnaden mellan patient och vårdare. Detta tycker vi kan jämföras med relationen lärare – elev där vi, i vår studie, fått fram att just respekt kan vara anledningen till att ett möte blir betydelsefullt. Respekt har även positiva effekter på både självförtroende och välbefinnande enligt Eckerström (2012). Öhman (2006) menar att pedagogerna måste se varje barn utifrån deras perspektiv om de ska ha möjlighet att känna sig sedda och för att de ska kunna ske ett positivt möte mellan barn och pedagog. Att bli sedd och respekterad är alltid det viktiga.
Oftast upplevdes det att ett betydelsefullt möte uppstått när den intervjuade fått något, till exempel när någon varit snäll och/eller hjälpsam, vanligtvis när man ramlat och slagit sig, när någon visat förståelse i, vanligtvis, samband med rädsla. Eleverna upplevde att lärare som förklarade tills de förstod, som positivt. De kände sig då sedda och respekterade. Enligt Johansson (2003) är det viktigt att pedagogerna behandlar barnen som medmänniskor. För hur barnen beskrivs har stor betydelse för hur de behandlas av omgivningen. Respekt skapar ett ömsesidigt förtroende och är grunden för alla typer av relationer. Även acceptans och delaktighet var viktigt för eleverna. I våra intervjuer där kompisar bidrog till det betydelsefulla mötet kunde man se att just acceptans och delaktighet var viktigt. Acceptans för saker man inte tycker om eller är rädd för och att dessa respekteras, och delaktighet på så sätt att man tillåts vara delaktig i gruppens gemenskap men också i beslut som tas.
Gemenskap
I en av intervjuerna var det dock tvärtom. Den intervjuade upplevde det betydelsefulla i att först ge något till någon annan, för att sedan få något tillbaka. I och med detta upplevde eleven en stark gemenskap vilket gjorde mötet betydelsefullt. Detta var i samband med ett besök de fick från en skola ifrån ett annat land. Eleven såg det betydelsefulla i att ha fått ge något, i detta fall en positiv upplevelse, till någon annan. Också gemenskapen han kände med dessa hittills okända människor upplevdes som viktig. Normell (2002) menar att vi är beroende av nära relationer för att utvecklas som människor. Detta från vår första dag i livet till den sista. Vi behöver också känna oss behövda av andra för att må bra. Man skulle kunna säga att vi är genetiskt programmerade, på gott och ont, till att leva i relationer/gemenskap med andra. Dysthe (2003) menar att vi lär i samspel med andra, och då följaktligen också i gemenskap med andra. Westin och Danielsson (2007) menar att om man hittar en mening och en känsla av gemenskap i ett möte så är sannolikheten stor att det blir ett betydelsefullt sådant.
Eleven var nog inte medveten om detta, att han faktiskt först gav, innan han fick, och upplevde det betydelsefullt. Vi tror att han fokuserade mer på ordet möte till skillnad från de andra. Mötet var betydelsefullt, som för de andra eleverna, men han tänkte inte utifrån sin egen vinning. Denna elev var som person väldigt omtänksam. I samband med detta möte blev denna elev både sedd, respekterad, och kände gemenskap, men det var inte han som i första hand fick något utan han mådde bra av att få ge till någon annan. Snellman, Gustafsson och
17
Gustafsson (2012) menar att om man visar ömsesidigt ansvar för mötet så är sannolikheten stor att det blir ett betydelsefullt möte. I och med detta delar man en gemenskap som gör att man kommer varandra närmare.
Höga förväntningar
I detta tema var eleverna tydliga med att berätta om de lärare som hade en tro på att de skulle lyckas, och därmed satte förväntningarna på att eleverna skulle nå de uppsatta målen.
Eleverna upplevde då att hela deras undervisning genomsyrades av denna känsla och därmed kändes skolan betydelsefull och dagarna blev mer lärorika. Westin och Danielsson (2007) talar om vikten av att känna att man existerar som person, att vara någon, att bli sedd, bekräftad och respekterad som en unik person. När läraren har höga förväntningar på eleverna upplever vi att de känner just detta, att de är någon man respekterar och tror på och därmed kan ha förväntningar på. Det står tydligt i skollagen att vi som lärare har som uppgift att stimulera eleverna i sitt lärande så att de ska kunna nå längre i sin utbildning.
I 3 kap. 3§ skollagen (SFS 2010:800) sägs att de elever som lätt når de krav som minst ska uppnås, ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sitt lärande:
Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.
Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. En engagerad lärare kan göra stora skillnader för sina elever, och alla i Sverige ska ha samma förutsättningar till lärande. Därför att det viktigt att vi börjar lyssna på elevernas upplevelser om vad som är betydelsefullt i skolan och utifrån vår profession samt Lgr11 utforma undervisningen så att eleverna känner att vi tror på dem samt att undervisningen stimulerar alla. Detta framkom tydligt från de elever vi intervjuade, att engagerade lärare som tror på dem och utformar undervisningen efter detta, ökade lusten att lära och därmed blev deras vardag i skolan mer betydelsefull. Vygotskij (1978) påpekade att barn i en skolklass kan vara i samma ålder men ligga olika i sin utvecklingsnivå och att det är utvecklingsnivån vi ska forma vår undervisning efter och inte åldern på barnen. Då blir undervisningen anpassad och stimulerande för alla elever. I 1 kap. 4 § andra stycket skollagen (SFS 2010:800) sägs följande:
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Pollak (2001) menar att möten sker mellan människor, och påverkar oss på något sätt, så fort vi träffar en annan människa. Det kan vi hålla med om. Detta visade sig då eleverna i intervjun hade ett möte med elever från ett annat land. Eleven som tog upp detta möte upplevde mötet som väldigt betydelsefullt, trots att mötet var med människor han inte kände sedan tidigare och mötet bara pågick under en dag. Ett möte kan såklart vara i bara några sekunder, men eftersom detta möte innefattade många för honom okända människor så känns
18
det inte särskilt länge. Att ha höga förväntningar på sig som elev kan upplevas som positivt i lagom dos och om eleven känner att den samtidigt har stöd från läraren.
Enligt den sociokulturella teorin lär vi i samspel med andra vilket vi tycker att detta visar på ett bra sätt. Säljö (2005) menar att kommunikation är länken mellan människor vilket är viktigt här, dels att läraren gått igenom allt ordentligt så att alla förstått, men också att eleverna fått klart för sig vad de ska prestera Ett samtal/kommunikation mellan två personer där båda tar ansvar för samtalet har stor chans att upplevas som ett betydelsefullt möte för båda parter. Miljön är en viktig del för lärandet men också för möten. I en positiv lärandemiljö ges tillfällen för både lärande och möten som kan komma att upplevas som betydelsefulla. I vår studie märkte vi hur viktig miljön är rent trygghetsmässigt för eleverna. I en trygg och positiv miljö lär man bättre och fler betydelsefulla möten äger rum.
Slutsats
Respekt
Många av eleverna pratade om att de ville bli sedda, att pedagoger och elever lyssnade på vad de hade att säga och att de respekterade dem som en unik person. Då denna känsla fanns upplevdes skolan som trygg och det betydelsefulla mötet kunde äga rum.
Gemenskap
I vår studie kom vi fram till att de elever som medverkat vill känna en gemenskap med sin klass. Då gemenskapen fanns i klassen kände de sig trygga och upplevde skoldagen som rolig, och de ämnen som kändes svåra blev lättare. Många upplevde då att dagarna kändes mer betydelsefulla och att de var nöjda då de gick från skolan.
Att tänka på andra och kunna ge till andra, upplevdes som betydelsefullt för några av eleverna. Att de fick skapa ett betydelsefullt möte för någon annan gjorde att de själva tyckte stunden blev betydelsefull.
Höga förväntningar
Att lärare har höga förväntningar på sina elever har i denna studie visat sig att eleverna uppskattar. De uppskattar då deras pedagoger tror på dem och de får kämpa för att nå målen.
De upplevde då att deras skoldag blev mer betydelsefull.
Erfarenheter för framtiden
Denna studie har gett oss ökade insikter i vetenskapligt arbete och uppmärksammat oss på några av de svårigheter som kan uppstå. Vi har visat attelever har beskrivit ett betydelsefullt möte då läraren uppmärksammat eleverna på ett positivt sätt. Eleverna har förtydligat för oss hur viktigt det är med dialogen i ett klassrum, hur viktigt det är att vi ser dem och lyssnar till vad de har att säga. Gör vi detta så öppnas nya möjligheter till att eleverna ska känna att skolmiljön är betydelsefull för dem.
19
Fortsatt forskning
Vi har i vår studie valt att utgå från elevernas perspektiv, på hur de upplever ett betydelsefullt möte i skolan. Det vore intressant att göra en studie där vi tittar närmare på alla stadier i skolan och ser om åldern spelar in på vad elever upplever betydelsefullt i ett möte. Detta för att kunna hjälpa lärare att skapa en skola som är betydelsefulla för alla individer. Vi har även känt att detta område (betydelsefulla möten) bör ingå mer i skolan, att lärare samtalar kring detta för att utveckla skolan till en skola där alla trivs och mår bra samt känner sig inspirerade att lära.
Referenslista
Bergmark, U. (2008). I want people to believe in me, listen when I say something and remember me. – How students wish to be treated. Pastoral Care in Education, 26(4), 267- 279.
Björklid, P. (2005). Lärande och fysisk miljö. En kunskapsöversikt om samspelet mellan lärande och fysisk miljö i förskola och skola. Forskning i fokus, 25. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Dysthe, O. (red.) (2003). Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur.
Eckerström, J. (2012). Konsten att tillvarata patientens resurser: en intervjustudie. Ersta Sköndal University, Sweden. Article ID: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:esh:diva- 1792.
Eriksson, K. (2007) . Trygga och otrygga möten. Stockholm: Gothia förlag.
Snellman, I, Gustavsson, C. & Gustavsson, L-K. (2012). Patients’ and caregivers’ attributes in a meaningful care encounter: Similarities and notable differences. International Scholarly Research Network ISRN Nursing, doi:10.5402/2012/320145.
Gustafsson, L-K, Snellman, I & Gustafsson, C. (2012). The meaningful encounter: patient and next-of-kin stories about their experience of meaningful encounters in health-care. Nursing Inquiry, 20(4), 363-371.
Hemming, PJ. (2011). Meaningful encounters? Religion and social cohesion in the English primary school. Social and Cultural Geography. 12(1), 63-81.
Johansson, E. (2003). Möten för lärande: pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Kvale, S. (2005). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Normell, M. (2002). Pedagog i en förändrad tid – om grupphandledning och relationer i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Patel, R & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder.- Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Pollak, K. (2001). Att växa genom möten. Stockholm: Anderson Pocket.
Ronsten, C. (red.) (2004). Betydelsefulla möten i vården: en samling berättelser om glädje och sorg. (1. uppl.) Stockholm: Gothia.
SFS 2008:192. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Sveriges riksdag.
SFS 2010:800. Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet. 2010:800.
Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skantze, A. (1995). Skolmiljön som utvecklingsresurs? Kritisk utbildningstidskrift (KRUT) 1, s. 10-15.
Skolverket (2005). Kvalitet i förskola. Skolverkets allmänna råd och kommentarer.
Stockholm: Skolverket
Skolverket.(2011).Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11) Stockholm: Skolverket.
Säljö, R. (2005). Lärande i praktiken- ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.
Vetenskapsrådet. (2008). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hämtad 141010 från:
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Vygotskij, L.S. (1978). Mind in society- the development of higher psychological progress.
Cambridge, MS: Harvard University Press.
Westin, L. & Danielson, E. (2007). Encounters in Swedish nursing homes: a hermeneutic study of resident´s experiences. Journal of Advanced Nursing, 60(2),172-180. Doi:
10.1111/j.1365-2648.2007.04396.x.
Wiio, OA. (1993). Kommunikation – vad är det? En grundbok om information, språk och massmedier. Stockholm: Natur och Kultur.
Öhman, M. (2006). Den viktiga vardagen: vardagsberättelser och värdegrund. (2. Uppl.) Stockholm: Liber.
Bilaga 1
Hej!
Vi (Ulrika & Maria) kommer att ha praktik i åk 6 under v 39-43, vår c-uppsats som vi skriver nu i slutet av vår lärarutbildning handla om betydelsefulla möten i skolan, vi skulle gärna vilja intervjua ditt barn om han eller hennes syn på möten i skolan och om hon eller han har upplevt något möte som blivit speciellt betydelsefullt för han/henne och varför. Därför vill vi kolla med er föräldrar om detta känns ok om ditt barn ingår i denna empiriska insamling till vår c-uppsats.
Ert barn kommer att vara anonymt i studien samt att om hon eller han ångrar sin medverkan så är det ok.
Vi vill då att ni skriver under med er namnunderskrift och att barnet tar med sig detta brev tillbaka till skolan på måndag.
Tack på förhand!
Mvh Ulrika Brännström & Maria Holmgren
