Den nordsvenska kulturbarriären – en symbol för det mångkulturella Norrland

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Phebe Fjellström

Title Den nordsvenska kulturbarriären – en symbol för det mångkulturella Norrland

Issue 14

Year of Publication 1987

Pages 42–56

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Den nordsvenska kulturbarriären

— en

symbol för det mångkulturella Norrland

av Phebe

Fjellström

Bakgrund

Attgranska äldre folkliv, etniska grupperingar och deraskognitivamönster ärnupå 80-talet framträ¬

dande bland kulturhistoriska forskare särskilt vid Umeå universitet ochpåfallande uppmärksamhet

gesåtnorraSverige. Det nordsvenska området har blivit intressant bl a genom resultaten från det tvärvetenskapliga Luleälvsprojektet. Ettnytttvär¬

vetenskapligt projekt, initierat^avetnologiska insti¬

tutioneniUmeå, därämnenaetnologi, arkeologi, historia, nordiskaspråkärinvolveradeharstartat.

Bottenviksprojektet ^— det maritima kulturland¬

skapet, som det betitlas, har erhållit medel från NOS-H (Nordiska samarbetsnämnden för huma¬

nistisk forskning). De nordliga universiteten på ömse sidor Bottenviken deltar (Umeå, Uleåborg,

Åbo)

(Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Luleå, Jacob- stad, Vasa).

Problemformuleringar

Projektets syfteär att utrönahurbebyggelsenoch kulturkontakter ägt rum och utvecklat sig inom älvdalarna påömse sidor Bottenvikens norra del (dvs Norrbotten, Västerbotten, Österbotten) ut¬

ifrån havetsett. Genomattanlägga detta havsper- spektiv är det sannolikt möjligt att finna nya in¬

fallsvinklar, för att utröna hurkognitiva struktu¬

rer'' avtecknatsig inom regionen, hur havsbaserade

ochkustlandsbaseradenäringar utvecklats ochhur sociala, specifikt maritima strukturer har framträtt

idetempiriska materialet. Iförlängningen^avdetta problemkomplex torde även frågan om etniska grupperingar bli aktuell.

I följande artikeltasvissa delfrågorupptill be¬

lysning ^— främst det jag kallar den nordsvenska kulturbarriären^.

Med etnologiskt, arkeologiskt och filologiskt material granskas detta begrepp. Avslutningsvis

beröresetnicitetsfrågor utifrånaktuell arkeologisk litteratur.

Forskningsläget

Följande framställning är ett forskningsresultat dels av Luleälvsprojektet, dels Bottenviksprojek¬

tet, meni botten ligger minaegnadecennierlånga forskningar kring samisk kulturochhistoria,ty att studera detta omfattandekomplexutan att tahän¬

syntill den omkringliggande kontextenärogörligt.

Alltsedan 60-talet harenmängd data insamlats^av migsomberör den svenska och denfinskakulturen

— dettahartidigaretemporärtförts åt sidan. Bot¬

tenviksprojektet har gjort detmöjligtattåter aktu¬

alisera tidigare frågeställningar och iakttagelser.

Mitt material är till sin kärna etnologiskt liksom

denslutliga analysen. Detärdocknaturligt för^en kulturhistorikersomforskarkring nordsvenskme¬

deltida ochsenaretidsfolkkulturattarbetatvärve¬

tenskapligt. Redan i avhandlingenomLapskt silver (1962) framladesettsådantvetenskapligt perspek¬

tiv.Några ordomhuvuddrageni Lapskt silverkan

varapå sin plats: I arbetet presenterades^samernas

centrala roll i dentransitohandelsomägtrumiöst¬

västlig riktning tvärs över Norra Skandinavien.

Handelnstyrktesavdes k lapska offerplatsfynden

från 1000—1250-talen, en handel som nådde sa¬

mernasland frånöster(Väst-Finland—Karelen^— Balticum) och från väster, från Norge och Nord¬

västeuropa. Sernings avhandling Lapska offer¬

platsfynd(1956) blev grundläggande för mina in¬

sikter i detarkeologiska materialet. Hennesmeto¬

diskauppordnande av det nordiska arkeologiska

beståndetvarföredömligt,ettarbetesomhon fort-

sattemediÖvreNorrlandsjärnålder (1960),ettnu klassiskt arbete.

I Lapskt silver påvisades bl a hur den västliga

handelskontakten bekräftades av de skattefärder

som bedrevs från norskacentralmakten ochdetta kundestyrkas medsäkra historiskakällor och inte

blott_genomisländsktsagamaterial. Sådana källor

var tex Isländske annaler indtill 1578 (utg av G Storm1888)somomtaladeattkarelareoch kväner

år 1271 företagaplundringståg i Halogaland och

under dessaorostider mottognorske konungenin¬

te lappskatti vanlig ordning.

EnannankällavarFlatoannaler(A)1310—1313 (s 392)där uppbördsmannenGizur Galliomtalas

såsom densistesombedrevskatteindrivning bland

samer i Finnmarken år 1311. Dessauppgifter tar sedan bl a Bjorgo upp 1982(och denne citerasav Zachrisson i hennesavhandling 1984).

ILapsktsilver fördesävennorröntmaterial in i

bilden där bl atennomnämnessåsomen varabe¬

gärlig inom Sameätnam. Genom studiumav eng¬

elskamedeltidatullrullar,avtryckta i Dipl Norwe- gicum kundejag påvisaattplumbum (detlatinska

ordet förbly/tenn)nådde Norge frånEngland och

eventuelltsenare samerna(Fjellström 1962:204f),

en uppgift Zachrisson åberopar i sin avhandling (1984).Framför allt pekadesi Lapskt silver på den betydelsenordnorskafjordmarknaderna hade haft

försvenskasamershandel och hurden kontakten åt västerhadehögålder. Naturligapassoch fjäll¬

dalar underlättade transporter över Kölens fjäll¬

ryggochlappmarknadervarkändai norska fjord¬

bottnar. Enkartaiavhandlingen uppställdessom för förstagångenvisade densamlade bilden och lä¬

getfördessamarknadersomävende hade hög ål¬

der.

Medhjälp avförordningar iNorgesgamle love

kunde handelnfastslås itidigmedeltida lagar (t ex iFrostathingslagen frånca 1115).

Denna genomgång av norska medeltida lagar

var svår ochmycket tidsödande, menblev då den

sattesi relation till svenskafjällsamershandel,re¬

sultatrik och _{gav nya} slutsatser apropå samernas aktivitet(Fjellström 1962:kap 6). Nyttvarfaktiskt

också (det för en norrbottning självklara) påpe¬

kandetattBottenvikenvartillfrusen 6—7månader

avåret och inte tillätbåttrafikannatänsommartid medan de nordnorska isfria fjordarna kunde nås

åretompå grundavGolfströmmen och därförvar

fjordmarkerna betydelsefulla för nordskandina¬

visk handel (Fjellström 1962:257f). Denna kopp¬

lingav Bottenvikencontra nordnorska fjordarna

medhänsyn tillisläget upplevdes då 1962somenny faktor och har därefter återupprepats av andra forskareiettotalartiklar och skrifter—senastav

IngerZachrisson(1984). Densamiska handelnun¬

der _nyare tid (1500—1800-talen) riktad åt väster och söderkunde i minavhandling styrkas tackvare detguldsmedstillverkade silverbeståndet i samisk ägo. Föremålengav en braspridningsbildavsilv¬

retsinfallsportarfrånBergenochTrondheim iväs¬

terochfrånLuleå-Piteå-Umeå-Stockholmiöster¬

söder.Silvretvarguldsmedssilver, aldrig tillverkat

av samer, och årsstämplat. Museernasinsamlade

bestånd från _resp lappmark gav fler pusselbitar.

Arkivmaterial frånRiksarkivetredovisade 1500—

1600-tals-handeln,detlapska silvretblev med and¬

raord insattiettstörresammanhang,enspegelav särskilt fjällsamernas socioekonomiska mönster från medeltid ochfram till 1900-talet.

Dessaforskningsresultatsomför 20 årsedanvar relativt okändasetti relation till dennordsvenska kolonisationshistorien har ^nu tjugo år efteråt på

1980-talet fåttenförnyadaktualitet.

IngerZachrisson har i sinavhandlingDe samis¬

ka metalldepåerna år 1000—1350 utgått med ett

”6-punktsprogram” frånde resultat Lapsktsilver

visade.Honskriver bl aatt:”efter detattSerning publicerat sitt arbete 1956, kritiserade hennestolk¬

ningar^avPhebe Fjellströmi avhandlingen Lapskt

silver. Då dennakritik imycket harvarit vägledan¬

de för den fortsatta diskussionen om de samiska metalldepåerna, inteminstfrånreligionshistoriskt

håll finns detanledningattskärskåda deti detalj.”

(Zachrisson 1984:21).

I avsnittetEtnicitetsfrågor nedan tas en del av Zachrissonsanalyserupptillgranskning då de lig¬

ger till grund för hennes slutsatser angående sa¬

misk etnicitetochkopplas till minaföremålsanaly-

ser.

Det

nordbottniska kulturområdet

Idetforskningsmaterialsomjagnutarupptill be¬

handling finns inbakatenmängdinformationom svensk och finskkultur.Gång efterannanhar i det¬

tamaterial avtecknatsigenpåfallandekulturgräns

somgår ”påtvären”inorraSverige. Denharbil¬

dat enbromsande barriärmotsödergentemotdet

norrifrån framväxandemönstret. Kulturbarriären låg ungefär vid Skellefteå-Byske-området (eg. = Pitelappmarkssydgräns). Söderomgränsenfanns

— syntesdet mig^—en annan sortskulturell bild.

(fig !)•

Redan 1965 påpekade jag denna gräns före¬

komst i artikeln Varifrån kommer birkarlarna?

Kort därefter bekräftade såväl Niilo Valonen

(1980:215)somKustaaVilkuna (1969) med hänvis¬

ning till min iakttagelse, att även de iakttagit

”gränsen”vid Skellefteå utifrån sinaforskningar.

Då hadeingenav ossnärmareanalyseratiakttagel¬

sen.

Ettförsök har härnugjortsattkonkretisera den¬

nakulturbarriär. Det finnsett antal faktorersom synesutpeka dennagräns. Dessaär:

1. Delapska offerplatsfynden

2. Birkarla-problematiken

3. Hälsingelagenskonungabalk

4. Nordsvensk materiell kultur representerad av

följande företeelser:

a) kloal

b) ungsfarsturian c) lucksäng d) trattslaga

e) snedväggigaladan 0 karsinapata g) filologiskt material

h) det arkeologiska materialet.

I. Delapskask offerplatsfynden

Dereella”offerplatsfynden” liggersomregelnorr

omUmelappmark, Gråträsk vid Byske älvansesej

vara enofferplats, ej heller Mörtträskfyndet. Vin- delgransele och Bäsksjö är mer tveksamma att funktionsbestämma (Serning 1956, Zachrisson 1984).

Delapskas k offerplatsfynden saknartextypis¬

ka mellansvenskafynd, däremot dominerarsåväl östligasomvästfinska metallfynd liksomvästeuro¬

peiska och norska mynt.Med hänsyn till den väg smyckeformerna av silver under senare medeltid och 1500- 1600-talen togtill den svenskalappmar¬

ken, dvs västifrån över Kölen, så förefaller det rimligt anta att västeuropeiska och norska mynt under 1000-, 1100- och 1200-talen följde samma handelsleder. Devästfinska och än östligare me¬

tallfyndenbörju ha nått Lappmarkenösterifrån.

Detmärkligaär attde ”upphör”vid 1200-talets

Fig. I. Bilden visar denungefärligautsträckningenavde nord¬

svenska storsocknarna under medeltid. Observera denstreckade linjesominritats i mittenavSkellefte storsocken. Denavsesmot¬

svaradenkulturbarriär, somomtalasi artikeln ochsomskiljde detnordligaste Sverigefråndet övrigasvenskaområdet. Norrom dennaskiljelinje förelåg sannoliktenvästfinsk infiltration under tidigmedeltid. Under 1200-taletsynesområdetInfluerasav sven¬

ska kulturkontakter.(EfterGunnar Ullenius 1934).

första hälft.Något har inträffatsomstryperdenna östliga införselmenävendenvästliga myntimpor¬

tenupphör vid ungefärsammatid.Detharantagits

attsamernahittillsnedlagt metallfynden såsom of¬

fer, vidareattde ändrat rituellt beteendemönster i sin förkristnareligionochplötsligt upphörtattoff¬

rametallföremålförattsenareblott offrahorn och ben. Dentesenför Zachrisson:”Lagren med horn,

ben ochmetallföremålharavlöstsavlager meden¬

bart horn ochben”, skriver hon (1984:96)utan att dennaförändring kan beläggasavnågra källor. En sådanväsentlig rituellförändringärendjupgående förändring i den kognitiva strukturen och borde stödjasavkällor från1600-talets första hälft—vil¬

ket alltså inte sker.Ej heller religionsvetarna stöd¬

jer hennes tes — just med hänsyn till kognitiva

strukturer(Mebius 1968:12f, Bäckman 1975:441).

Undertidig medeltidvarrörlighetenochaktivi-

teten påfallandei det nordligabottniska området

såväl åtvästersomåtöster.Detgiekivästerenbåt-

handelsledmellanBergenochLofoten,somjagre¬

dogjort för i Lapskt silver. Iösterfanns enbåtled

övernordligasteBottenviken; däremotsyneskon¬

takten från Bottenvikens nordspets ned mot syd

mot Mälardalen inte varit särskilt framträdande under 900-talet och tidigare medeltid (jfr Waller-

ström1983:16—55). Bottenhavetvartillfruset 6—

7 månader av året. Detvargivetvis etthinder för kontinuerlig båttransport,mendet kaninte hava¬

ritavgörandetydånord-sydkontaktensenare un¬

dermedeltid tar fart är alltså inte isenett hinder (Fjellström 1962:256ff). Andra skäl talar för att nord-sydkontakten etableras på bred front vid

1200-taletsmitt. Detnordbottniska områdettorde dessförinnan ha uppvisat en annan befolknings¬

struktur,andranormregler, kortsagtandrakogni-

tivamönstersomavskiljdedet frånövriga Sverige

före 1200-talets andra hälft. Avnågon anledning

— krigiska? — får dessa främmande kognitiva

mönstergevika för svenskdominans. Ensomsär¬

skilt pekat på den nord-sydliga kontakten under

1200-taletärThomas Wallerström (1983).

2. Birkarla-problematikenoch

”Umelapparvorokonungslappar”

Ettannatskäl tillattvisyneshaft^enkulturbarriär

härinorrärföljande: Så långt vi kanfölja källorna

tillbaka i tiden såförefaller detsom omLfmelapp¬

markssamervarfastare ochmersjälvklart anslut¬

natill Svea rikes konungs maktsfär; devar ”ko¬

nungslappar”. Detta var inte fallet med övriga lappmarkerssamervilka lydde underbirkarlarnas myndighet.Detta ärbetydelsefulltatt notera.

Närmanstuderart exLundiiDescriptio Lappo-

niaesomnedtecknadespå1670-talet ochfinnerhur

han där särskiljer ”Uhmålappar” och ”Nårrlap- par” ifråga om de förras särskilt resliga kropps¬

byggnad, kyrksamhet,annorlunda språk (dvs syd- samiska) framhäves Umesamernas annorlunda ställning gentemot de som bor norr om ”kultur¬

barriären” (Lundius 1983).

Medhjälpavdet historiskasägenmaterialethos Niurenius harjag tidigare (1965) söktvisa hursa-

mernapå finska sidan blivit fördrivna av tavast- ländskajägare medanföraren Matts Kurki,tavast- länning, i spetsen. Tavastlänningarna rörde sig i nordfinska områdenmen ”tröttpå denbesvärliga

ochlånga vägen’ ’ från Tavastland bytte Kurkimed några i Birkala socken till sig byar i Finland för dessa samer i norr som representerade ett värde¬

fulltjaktkapital i sig. Och enligtsägenharbirkarlar därefter beskattat samerna ”ända till år 1554”

(Niurenius 1983). I artikeln söker jag med histo¬

riskt material visa att birkarlarnaär av västfinsk härstamning. Jag följer här Yrjö Koskinens och Jalmari Jakkolasteseroch slutermig alltså inte till

Steckzénsteorieromattbirkarlaräravsvensktur¬

sprungoch egentligenvarbäverjägare (bir^—bjur

—bäver)—bäverkarlar. Minaargumenti denna frågaredovisasutförligt i sagda artikelfrån 1965.

3. Hälsingelagens konungabalk

Uppgiften attsamer i Ume lappmark enbart skat¬

tadetillsvenskakonungen och ej till birkarlar kan kompletteras med uppgiftenomattUppsala dom¬

kyrka redan 1316ägerettlaxfiske iUmeälv.Ume lappmark^synesha haftenursprunglig anknytning

till svenskakronanochkyrkan,merursprungligän de andra lappmarkerna. Dessutom fanns det en

anmärkningsvärd skattebestämmelse för den un¬

der 1300-talet relativt nykoloniserade Umeå-byg-

den.Hälsingelagen bestämde nämligenattsådana gamla svenska odlingsbygdersom

Ångermanland

ochMedelpadskulle betala ikonungsskattetttvå¬

färgat skinnsamtomledung ej behövde utkallas—

fem marker lärft förvarje skeppis k ledungslama.

Gränsbygderna i området norrdärom dvs i Umeå ochBygdeå skullebetala 2 blåskurna skinn förvar¬

je båge,menhadeej ledungskyldighet ”utan skola

de värja sitt land hemma” (Olofsson 1962:132ff, Holmbäck & Wessén 1940:291). Den avskiljande gränslinjen, den kulturbarriär jag här söktkonkre¬

tisera strax ovanför Umeå-Bygdeå nämligen vid Skellefteå-Byskeälv, understryks alltså av skatte- bestämmelsen,tyhär framträder ju Umelappmark

och Umeå-bygden i skarp kontrast mot det norr därom liggande områdetmotvilket ”Umeborna’

skulle värja sig hemmavid. Detta talar särskilt starktförattdetnorr omSkellefteå-området fanns

en annanicke-svensk aktivitet.

Den harantagitsvarasamiskkort ochgott. Jag

menarattdetejärhelasanningen. Dennaaktivitet

harenligt min mening haftettstarkt sydvästfinskt inslag. Den historiska sägnen som Jaakkola och Koskinenredovisar ochsomNiureniusredogjorde

för redanpå 1670-talet sågandes bl aatt”det finns

ännu (1600-talets första hälft) folk i Ersnäsby hos

JönsNilsson utanför Luleåsomsettdetta skrivna avtal med tavastlänningen Matts Kurki”, denna historiska sägen förtjänar tilltro, dels därför att geografiska fakta stämmer, dels därför att Jöns Nilsson i Ersnäs har existerat. Hanvarenmycket känd birkarl ellerlappfogdesomsattpåhemmanet

nr I i Ersnäs på 1500-talets mitt och ägde enstor bondgård. Han ^var burgen, varför Jöns Nilsson sannolikt var byns ålderman med högstatus och bör ha haft hand ombetydelsefulla arkivalier ien

slags bykista. Jöns Nilssonhadet ex merlösegen¬

domänkyrkoherden nämligen 2 298marker; Jöns Nilsson var socknens rikaste man (Nordberg 1965—70:657, 117, 180).

4. Nordsvensk materiell kultur

Somframgåttovanansluterjag mig tilldenfinska linjen angående birkarlars ursprungligen västfin-

ska härkomst. Huruvida birkarlar har något med

ordetPirkkalaattgörahar jag aldrig tagit ställning till. Det är för migointressant. Det intressantaär huruvida detetnologiska materialet kan visaattbir¬

karlar har omgett sig med en västfinsk materiell kultur, dvsettkulturarvsomtalar förendylik här¬

stamning. Om vimedSteckzénmenarattbirkarlar

ärsvenskar till börden—närmasthälsingar^—då

bör kulturstrukturen omkring dem ^vara helt

svensk utan inslag av t ex finska kulturelement (Steckzén 1964). Mycket talar förattkvänerna är birkarlarnas föregångare. Kvänerna är inte enligt

minmening någon speciell slags folkgrupputanen

sydvästfinsk mycket tidig driftighandels- och ko- lonisationsförtrupp,enslagsbottniska”trappers”

kring 800- 900-talen.De harsannoliktjagatsäl, fis¬

katlax, haftbyteshandel medsamerna.Dessakvä-

ner lärde känna bravikar och ”hamninlopp” på svenskasidan (t exHortlax ochKallax).

Karakteristiskt för kvänernavarderasrörlighet, de färdades med båtar över sjöar och älvar. De måste havaritutmärktabåtbyggare. Jagtror attvi harendelavlösningeniOlaviKorhonens avhand¬

ling (1982) speciellt rörande transportkunnigheten.

Manmåste haklart försigattmänniskor förr hade

endriftatt sökanyamarker, att de varoräddapå

ettsättsomviej seridag. Ochattdevarkunniga iattläsa inaturen.Molnen, vindar, isensbyggnad,

mossanpå träden, grundvattenkälloretc,gavdem fullgod information om väderlek, om djurföre¬

komst, om bra rastplatser och byggplatser, om

källvattenförekomst, om fiskens lekplatser osv.

Så sprids informationenomNordbottenmanoch

manemellan isydvästra Finlandochnya grupper kommerattfaranorrutoch korsa Bottenvikent ex

vid nuvarande Vasa och båtledes nå fram till Pite- och Lule älvdal. Detta bör skeomkring 1000-talet.

Arkeologiska fynd styrker denna datering, nämli¬

gen Vajkijaur-fyndet (Serning 1960:1281) och Brotjärnsfyndet (Serning 1960:160f, Wallerström 1983,Fjellström1985) vid Lule älv.Denna koloni- sationstrupp haren agrarprofilenligt minmening

ochmotsvararinte våra birkarlar.Jagskallnedan återvända till dessa bondekolonisatörer i Lule älv¬

dal samttill dearkeologiska fynden.

Enannan grupp av ”utvandrare” frånBirkala socken, i varje fall från tavastländsk-satakundiskt område,rörsignorrutmotjaktmarker inorraFin¬

land, de når Tornedalenoch slårsignerdär, jagar eventuellt, odlar mark och harboskap, fiskaroch bedriver handel med samerna. Om detta har J.

Vahtola skrivit isinuppmärksammade avhandling

ochhithörande artiklar. Vi återkommer till detta.

Detarunder kommande århundraden alltså1100-, 1200-, 1300- och1400-talen,överdominansen i det nordbottniska området. En delav folkgrupperna

stannar naturligtvis kvar i Tornedalen, de blir

”tornedalingar”. Den urgamlasydvästfinska dia¬

lekten konserveras hos dem, det har filologer be¬

lagt.En delavdemrörsig däremot etappvisväster¬

utlängs Bottenvikens nordspets:De”intar”Kalix älvdal, Råneå, Luleå älvdalar^—de rika laxälvar¬

na. Här, och endast i dessa älvarpå svenska sidan (plus i Torne älv och finskaälvar),finns denspeci¬

ella fiskebyggnad som kallas karsinapata (fig 2).

Den är purfinsk och hör samman med laxfiske.

Ovannämnda orter är bevisligen birkarlaorter av hävd.Dessaorterssydgräns går vid Skellefteå-Bys- ke-barriären. Påsinväg västerut från Tornedalen

möterdessafinska birkarlarsvensktfolk—ivarje fallpå 1200-talet^—ochde försvenskas. Sannolikt gifter de sig med svenska kvinnor, vilka lär sina barn sitt eget modersmål— svenska. Snabbt för¬

svinner finskaspråketochfinskanamn.Detprakt¬

fullamedeltida Törefyndet talar försvensk infilt¬

ration i området kring 1200-talets mitt (Norberg 1933:72—84). Kyrkby-fynden från Öjebyn talar

ävendettaspråk(Lundholm 1970, 1978).

Ännu några ord om begreppet birkarlar. Från

Fig. 2. Karsimpata. Nederluleå socken, Gäddvik. Norrbotten.

Dennafinska innovationsomharhögålder kundesesi Lule älv¬

dalännusåsentsompå 1960-talet. Foto: Lars Bergström 1963.

början torde detvaritenbeteckning direkt knuten

till västfinska handelsmän och kolonister. Senare

t exunder 1400—1500-talensättsdenbeteckning¬

en på i princip alla demsom här i norrhandlade

med_samer,texbönder iLule älvdalsbyar ocht ex

borgmästareni Piteå stad, EvertEriksson, ^fartill prästen Samuel Rheen, vilkensenare skrev Rela¬

tion om Lule lappmarks samer, kallades birkarl.

utan attha någon som helstvästfinsk extraktion (Fjellström 1983).

a)Kloal

Viåtervändernutill Lule älvdal förattstuderaen

tidig agrar bosättning. Vi börjar vår granskning

med attstuderajordberedningsredskap (fig3).

Kloalen är ett jordbruksredskap som använts därspadbrukförekommit ochdå användes kloalen

somharvenochplogensamtförattmyllanerutsä¬

detefter sådden.Kloalen har diskuterasavbl aVil- kuna (1936:53ff 1951:41ff), Valonen (1980:215),

Erixon (1938:207ff) och Jirlow(1950—51:47ff).

Vilkuna visade redan 1936attkloalen, den3—5 kloiga alen, fanns dels ioriginal på Luleåmuseum, Norrbotten,dels ismåmodeller påLantbruksmu-

seeti Stockholm insändaditpå1880-taletavGvon Scheele. Hanfann dessa kloaleromnämnda i folk-

livsuppteckningar frånNederluleå socken ochsa- gesmännen omtalade kloalens effektivitet. Vilku¬

naunderströk att det fanns ett liknande redskap,

enharv—björnharveni Mellansverige—menden hade intetattskaffa med dennordsvenska kloalen.

Nu inträffar det anmärkningsvärda: Vilkuna pe¬

kar på attiEgentliga Finland gränsande till syd¬

västra hörnet av Satakunda finns ett precis lika¬

dantredskap,entrekloal på svenska kallat trenäb- bd;påfinska kolmi nokkainen. Redskapet haran¬

väntsför sädensnedmyllande i jorden, det har ald-

Fig. 3.Femkloal.Nederluleå socken.Norrbotten. Luleåmuseum.Den norrbottniska kloalen har varit i bruk under århundraden i Luleå älv¬

dal. Foto:Norrbottensmuseum.

riganvänts vidsvedjebruk. Med andra ord hade kloalen iEgentligaFinlandsammafunktionsomi Norrbotten. Den finska alen är belagd i skrifter från 1850-talet skriverVilkuna(1936:53ff).I Norr¬

botten har vi i Luleälvsprojektet belagt ”sädes- alen” fyra gånger i bouppteckningarfrån 1770—

1799.1börjanav 1800-talet talasom ”femkloal”,

1823 omtalas ”femkloigasädesalar”,m a otorde med all säkerhet 1700-talets sädesalarvarakloalar

(Kuoljok 1985:16ff). Vilkuna fastslåratt denorr¬

bottniska och de sydvästfinska kloalarna ”höra otvivelaktigt sammani genetiskt hänseende”. Det finns fler sådana band mellan Norrbotten och

sydväst-Finland.

b) Ugnsfarsturian

Irian där säden torkadespåugn^—enfinsk inno¬

vation i Sverige— finnsensärskild detalj i rian i sydvästra Finland, nämligen en s k ugnsfarstu (=fi kiuasporstua). I Norrbotten skriver Vilkuna finnsdylika riaformer, dock hittills kända endast från Övertorneå, således inte från Lule älvdal.

Menänmerintresseväckandeärdet faktumattden finska dialekt som norrbottniska finskaättlingar

talar är mycket ålderdomlig och hör dessutom

sammanmedjustden sydvästfinska dialekten,där vi alltså har motsvarigheter till kloalen och rians ugnsfarstu. Och Vilkuna (1951:41f0 finner att

spridningen från detta sydvästra hörn av Finland upp till Norrbotten måste ha skettundertidigme¬

deltid. Det kan inte ha skett senare. Virtaranta (1983) pekar på^sammaproblematikochvill ha det¬

ta närmare utrett. Erixon tar upp kloalen till granskning och visar attkloalen finnsäven iVäs¬

terbotten och^norra

Ångermanland.

serhan attdåkloalen intepåträffats i finska Tor- nedalenkan den intevarainkommenmedfinskin¬

vandring, snarareärkloalenensvenskuppfinning

med kärncentrum i Pite älvdal(pitealärettvanligt begrepp).

Å

västfinska influensen till norrbottniskt område

(Erixon 1938:207—230).

c)Lucksängen

Erixon pekar på fler likheter mellan Norrbotten ochEgentliga Finland.Denalldelesspecifika luck¬

sängen är karakteristisk för Lule älvdal (finns i Västerbotten och norra

Ångermanland)

meddörrar,ettförvissovärmandesängskåp under kalla vintrar! (fig 4).

d)Trattslagan

Vidarepekar Erixon påensärskildtypavslaga^s k trattslaga^—etttröskredskap dåmanslårsäden på

ettloggolv ochagnarskiljs frånvetet—dennatyp

av slaga finns i Norrbotten i Kalixområdet och i Egentliga Finland samt i Tornedalen. Slutsats:

Erixon vill inte se kloalen som finsk innovation,

utansvensktrots attdenfinns iEgentligaFinland.

Lucksängen, ugnsfarsturian, trattslagansamtde gamla dialektala formernai Tornedalsfinskan ser Erixon som finska innovationer. Också Ragnar Jirlow, vårkanske främste_expertpå jordbruksred¬

skap, togupp kloalen till granskning (1951). Han fannattkloalen^varkoncentrerad till Lule och Pite älvdal och att deninte fanns norrdärom, ochatt denej heller fanns i bouppteckningarunder 1700- talet. Härhar Jirlow dockmisstagit sig, då hanej upptäckt ordet sädesalarnai bouppteckningarna.

Därför daterade han alen sent, närmast till 1800- talets början. Förvisso har alen funnits långt tidi¬

gare, den kräver långtidförattfå just dennaspe¬

ciella form och funktion anpassad till en ärje- marksmiljödär åkerbrukskall dominera ochej^— det bör observeras — användas i någon form av

svedjebruk!

Enligt min meninghar såväl Erixon^som Jirlow förletts till fel slutsatserangående alens härkomst och ålderpå grund av att de båda sett dess sprid¬

ningsväg ensidigt löpande via landområdet från EgentligaFinland vidarenorruti Finland ochupp tillTornedalen, samtdäreftervästerutviaBotten¬

vikens spets till Luleå-Piteå älvdalar.

Så behöver spridningsvägen inte se ut. Enligt

minmening fårvi räkna med två olikartadeinfalls¬

vinklar från Finland, skapandes två skilda kulturvariabler^ i det Nordbottniska området. En strömavinnovationer _synesha kommit frånsyd¬

västligaste Satakunda-Kumoområdet-Birkala^soc¬

kenetappvis över Bottenviken, kanske vianuva¬

rande Vasaområdet därefter snett över havet till Luleälvdal. Den strömmen torde förstharekogno-

seratmed båtsommartid, funnit laxrikavattenoch vikarochbördig ängsjord,tylandet hadehöjt sig

urhavetoch strandlinjen hade dragit sig nedåt så sakteliga och efterlämnat åkermark somvar bör¬

dig, lättattbruka. Dennaförtrupp kanhakommit

Fig. 4.Lucksäng frånÖverkalixsocken,Kypäsjärvi.Karakteristiskt förlucksängenärdessskåpiiknandeutseendemed luckoralttillsluta, bakom vilkaenhögt uppbäddad dubbel sängplatsfanns. Dennasäng ärsannoliktfrån 1800-taletsmitt och måladavPer AugustEkblom, Överkalix (född 1830). Foto:Nordiskamuseet.

tidigt på 800—900-talen. Man vill gärnase denna folkgruppsomnamngivare åtKallax och Hortlax, (Lax = fir/flM’vik’;A:a/a’fisk’;’fiskviken’)

ortnamnsomtalarförfinskt ursprung.Enligtnor¬

disterna kan dock dessa ortnamn ej dateras men namnen har hög ålder. På Bottenvikens vinteris kunde senarevästfinnarpå 1000-talet förflytta sig

snabbt medhästochslädar, barn, redskapochev

djur. OlausMagnus har visuelltåtergettsådanase¬

narevinterfärderpå CartaMarina från 1539.

Denna tidiga folkström torde ha fört med sig kloal, lucksäng, trattslaga. Befolkningen bör ha haften agrarprofilattdömaav våranalys.

e) Snedväggiga ladan

En agrar kulturform kräver alltså ettbra jordbe- redningsredskap att luckra upp jorden med, det fick man i kloalen. Det krävdes en slaga för att

tröskasäden,detgavsitrattslagan.Det krävdes la¬

dorattförvara höeti, hö för kornasoch hästarnas bärgning under vintern. Eventuellt kommer den

snedväggiga ladan inundertidigmedeltid till detta område.Dennaladtyp finns intesöder^omSkellef¬

teå, dvs söderom”vårgräns”. Denäroch harva¬

rit mycket karakteristisk för Norrbotten, norra Västerbotten samt Österbotten, ofta omtalad av resenärer. Den är nu på tillbakagång — men än finnsdenkvaruteilandskapetoch kansesfrån bil¬

fönstretlängsE4.

0Karsinapatan

Till Bottenvikens nordspets och till Lule-, Kalix- ochTorneälvarharsärskiltkarsinapatannåttfrån finskasidan. Ävenordet kommer därifrån.

Vi rör oss ovan med sannolikhetsresonemang,

intemed ännufastställda fakta. Dock_synesde red-

skap ochden materiella kultur, somjagovanåbe¬

ropat, indikera att en jordbrukande befolkning slog signed i älvdalens nedre del ochattdettatorde

skett vidcirka 1000-taletsbörjan.

Månnevi kanseBrotjärnsfyndet ochVajkijaur- fyndet motdenna bakgrund? Deärgravfyndoch

indikerarenviss fastbosättning i området ochfyn¬

den talar för enviss burgenhet. Jämföräven den

här ovan påpekade folkströmmen från Birkala socken, som synesbli flexibel under 1000-talet och

somharrötteriettvälutvecklatmentydligenöver¬

befolkatbondesamhällepå sydfinska sidan(Fjell-

ström 1965). Även Vilkuna anföratt kloalen bör

hanått Lule älvdal undertidig medeltid, näppeli¬

gensenare. Hanskiljer distinkt påskogsfinsk sved- jekultur somej använder kloal och återbrukskul-

tursomutmärkes avkloal. Kloalen ”förtäljerom

enhelt annanexpansion, eventuellten, varsresul¬

tatharblivit Norrbottens finskabefolkning” skri¬

verVilkuna (1936:60, 1951:41f0.

g) Tornedalens kolonisation och detfilologiska materialet

Enannanfolkström, ävenden från sydvästraFin¬

land, syntestasigupptill Tornedalen längsfinska

kusten. Denföljssenare av en mer ”östlig”ström frånKarelen-området, där måhända jaktoch fiske dominerar. Karsinapatan kan eventuellt ha följt

med dessa karelska kulturströmmar. Det är av

vikt, kommentilldennapunktattseänvidaretvär¬

vetenskapligt på vår här framfördateori om enti¬

digagrarinvandring till Lule älvdal ochkolonisa¬

tionenav Torneälvdal. Attse hur andraforskare fråntexspråkvetenskaplig och historisksynpunkt ocksåiakttagit denna vandring frånvästfinsktom¬

råde ochnorruttill Bottenvikensnordspets. Iarti¬

keln Tornedalensbosättningshistoria inybelysning visarJulku och Sundström(1983) pånyalösningar

somärheltavgörande för vårsynpå svenskasidan.

Sundström hari sindoktorsavhandling(1984)gett

ossnyaargumentförattförstå Norrbottenstidiga

medeltidahistoria. Vahtola(1980) har å sinsidapå

ett utomordentligt sätt belyst den tavastländska-

satakundiska infiltrationen norruttill Tornedalen

— alltså inte till Lule älvdal ^— medhjälp av ort- namnsforskning och historisk forskning. Vahtola sysslarhuvudsakligen medfinskt material och har

bl a redovisat två intressanta spridningskartor (Vahtola 1980:12f0.

1)Utbredningenav F/>Ä:fl-namnen. Ordet anslu-

testilljakt medsnaror; Virkatie= snarstig. I Tor¬

nedalenfinnsca30namnmed förleden Virka,men

Ingestädes inorr,inteensi näraliggande Kemi älv¬

dal finns Virka-mmn. Detta avspeglar tydligen olikheten iTornedalens gamlabosättningsförhål-

landenjämfört med det övriga Nordfinland, skri¬

verVahtola och_gerargumentför ordets höga ålder (fig 5).

2) Utbredning av reväs-, ravä5-namnen. De är terrängnamn, angerbetydande platser iterrängen ochärenligt Vahtola mycketgamlanamn, sanno¬

likt förhistoriska. Arkeologiska grävningar nära Kainuunkylä^—därettReväsvaarafinns—har vi¬

satpåbosättningunder 1100-talet sannolikt tidiga¬

re(fig6).

Ett annat mycket intressant fenomen är Virta-

rantas(1980:183ff)karteringavnamnetrökas (fis¬

ken)gärs. Lat:Acerinacernua(fig 7).

Som Wallerströmsåriktigtpåpekat har Torne¬

dalens kolonisatörers ursprungsområden hittills

endast kunnatkartläggas utifrån namnmaterialet.

Fig. 5. Utbredningav Virka-namnen.(EfterVahtola 1980:125, karta3J.

Fig. 6.1=Reväs-namn,2=Räväs-namn, 3 = Vare-namn.(Ef¬

terVahtolaI980;I23, karta 2).

dåsomettresultatavJouko Vahtolas studier. Wal- lerström skriver ocksåatt”denpågåendekompa¬

rativaanalysenavgravmaterialet från Hietaniemi förväntas _{ge en} arkeologisktgrundad ursprungs-

bestämning av besittningstagarna. Namnstudien gervid handenattde första kolonisatörernakom¬

mit från det fornalandskapetTavastlandmen se¬

nare inflytanden kan påvisas från Egentliga Finland-Nedre Satakunda-SödraÖsterbottensamt frånKarelen,Norge, Tyskland, Sverige ochSavo- lax. Preliminäraresultatfrån studietavdet arkeolo¬

giskamaterialetfrånHietaniemi tycks i någon mån bekräfta denna bild, paralleller till gravar inom västfinsktområdetycksfinnas,menäventillsådana iKarelen”. (Wallerström 1983:24). Dessa Waller-

ströms konklusioner synes väl sammanfalla med våraetnologiska antaganden. Viväntarpå Waller-

strömsforskningsresultatmedstortintresse.Detta visar alltså Satakunda-Tavastland-förbindelser medTornedalen:ordenrökäs, virka,reväs ärklara

Fig. 7. På denna kartibid harartikelförfattareninprickat med streckadelinjer denungefärliga riktningenavdels den mycket ti¬

digaagraraframstöten från Egentliga FinlandviaBottenviken, nuvarande Vasaområdet ochsnettövertill Luleälvdal, delsden strömsomtogsigupp till Tornedalenfrån Väst-Finlandsamt

slutligen denfrånsydöst kommandekarelska kulturströmmen

somnår upptillnorraFinland—Tornedalen. Dessa strömmar representerar även olika tidsskiktfrånca 900-taletsslut tillca

1200-taletsförsta början.(Efter Virtaranta 1980:183, karta 6).

belägg för detta. De är ord med anknytning till jakt-fångst-terrängnamn-erämarkskultur.

Dessaföreteelser^—ord ochföremål—ärsym¬

boler för folkliga kulturersom på ett påfallande

sättvisar_uppettsambandmellan Lule älvdaloch Egentliga Finland, mellantvåagraraområden för¬

enadeavBottenviken. Emellertidärdessakonkre¬

taformer inte tillfyllest förattföraresonemanget vidare. Etnologien måste här stödjas av arkeolo¬

gien närvi vill sökautröna hur det maritima kul¬

turlandskapetvid Bottenvikens nordligaspetsbör¬

jade utformasavmänsklig odling. Ocharkeologi¬

ensynesstödja etnologienavföljande fyndatt dö¬

ma:

h) Detarkeologiska materialet Brotjärnsfyndet

År 1940upptäcktesiensluttande sandbackenära vägen vid Heden (den ort som fordom varit en centralochnaturlig träffpunkt för handel vid Lule älv)ett innehållsrikt gravfynd beståendeavsmala läderremmar (2,7 cm) med fyrsidigametallbeslag sölja med torn, djurformiga beslag, pärla avblå- grönt glas, skifferbryne, flintstycke, fragment av

järn och brons samttygfragmentavylle i kypert- bindning. Fynden har tolkats såsomenkvinnograv

av Odencrants (1943). Den smala läderremmen med beslag har bl a behandlats av Fjellström (1985) och tolkats såsom en vikingatida kvinnlig hårprydnad, ^s k hlaö.

Brotjärnsfyndet har tydliga samband med öst¬

ligt material, särskilt sydvästra Finland (Serning 1960:46f).Emellertidärenkla ringformigaremför- delare (Serning 1960;pl. 30:1,2) också kända från gravfälten vid Tåsjö i

Ångermanland

i Härjedalen, från Gotland och Småland och från finskt-baltiskt område(seKivikoski 1939:fig 30:1;

Nerman1929:fig 130). Söljetypen (Serning 1960:pl 30:3)är känd från Finlands sydvästra delar (Kivi¬

koski 1939:188från_grav5,Maaria, Taskula; Kivi¬

koski 1942—51:fig 1123 grav7:3, Masku Humik- kala; Serning 1960:46). Menävensomsagtkända från Småland, nämligen sjön Furen, ”som inne¬

hållerheltnytillverkade och stundom icke färdiga

föremål” ochenligt bl a Serning (1960:46), utgör fyndet möjligenengotländsk köpmans varulager.

Serning tillfogaratt de nordliga söljorna(en även frånVajkijaur) torde ha östligtursprung(Serning 1960:46). Detreekriga remfördelarna i Brotjärns¬

fyndet (Serning 1960:pl 30:4,7) och liknande i Vaj¬

kijaur ärformer som förekommer ”ganska ofta i Östbaltikumoch i Finlandframför alltidetta lands sydvästra delarmenockså iKarelen”.ÅveniRyss¬

landärtypenkänd (Nerman 1929fig 128, Kiviko¬

ski 1941—51:fig 834). Dessa former finns också i

de s k lapska offerplatsfynden. Det ena beslaget

frånVajkijaur (Serning 1960:pl 32:4) finns i dets k offerplatsfyndet Unna Saiva, i Västfinland och Östbaltikum i Guv. St Petersburg (Serning 1960:46f).Vajkijaurfyndets smalarerem,med två- ekrig remfördelare (Serning 1960:pl 31:20), är känd i enstakaexemplarfrån Gotland och Västfin¬

landsamtinågra exemplarfrån Lettland (Balodis 1940:49, fig 25,Serning 1960:47).

Vajkijaurfyndet

Fyndet,ettgravfynd, harhittats på Storholmenvid

västraändenavsjön Vajkijauri Jokkmokkssnvid

ett vägarbete. (Se vidare beskrivning i Serning 1960:128—129). Ävenhärhittadesett flertalrem¬

beslag, remfördelare, djurformiga beslag, läder¬

remmar,armringavsilver, skafthålsyxa, järnfrag¬

mentoch tygav kypertbindning.

De fiskformiga remändbeslagen (Serning 1960:pl 31:17,18) harsin motsvarighetpå Gotland, iVästfinland, Livland,Guv.St Petersburg och i de

5 klapska offerplatsfynden (Serning1960:48). Jag

villpeka påde rosettornerade beslagen i Brotjärns¬

fyndet (Serning 1960:pl 30:6) som harmotsvarig¬

heti det småländskaFurenfyndetochi desklaps¬

kaofferplatsfynden. Ettliknandefyrsidigtrosett¬

beslag(Serning 1960:30:6) i Brotjärn finnsendast

känt frånett enda ställetillenligt Serning, nämli¬

gen från Köyliö, Kjuloholm i Sydvästra Finland,

där 7 likadana exemplar påträffats (Kivikoski 1947—51:fig 863).

Brotjärnsfyndet och Vajkijaurfyndetärmycket likartade och båda innehåller föremål med stark anknytning till Finlands sydvästra delar (Serning 1960:80).Derasläge längs Lule älvärocksåintres¬

sant.Brotjärnsfyndetärbeläget vid dåvarandeLu-

leälvs mynningsområde och det andra längre åt nordväst, i sjöområdet vid Vajkijaur, nära Lilla Lule älv. Det finns här en kontinuitet i fråga om

transportledens sträckning längs älvsystemet. Fyn¬

denärbådadateradetillomkring 1000-talet.

Vidare villjag peka påettkedjesmycke från Bod¬

forsen nära nuvarande Boden (Serning 1960:pl 29:13). Smycketäravbrons, ”utformatsomfrån tvåfrån varandra vändandeframpartieravhästar

och med en hängögla mellan hästarnas mankar.

Från nosarna löper en skena runt nederkanten”

(Serning 1960:161).Smycketärupphittatca300m från Luleälvens södra sida. Detärenöstlig^smyc¬

keformmedmotsvarigheter i de ryska Guv.Kost¬

roma, Belozero, Vologda och i Staraja Ladoga.

Liknandefinnsäveni des klapska offerplatsfyn¬

den. Det daterastill 1000-talet(Serning 1960:45).

Slutligen vill jag peka på enjärnyxa (Serning 1960:56, pl 42:2) funnen vid Ubbyn, Skatamark, dvs vid nedre delen av Luleälvs nuvarande _myn¬

ning. Yxanärdaterad till vikingatidenssenaredel

— medeltidens början — cirka 1000-talet. Vajki- jauryxan (Serning 1960:55)liksom Ubby-yxanhar