Mobilitetspaketet i Europaparlamentet
Sammanhållning och splittring mellan medlemsstater och partigrupper
Klara Eklund
Uppsala universitet
Statsvetenskapliga institutionen
Statskunskap C, kandidatuppsats, HT 2019 Handledare: Thomas Persson
Ordantal: 11 414, sidantal: 39
2
Abstract
In April 2019 the European Parliament adopted its position on the so-called Mobility Package, a set of proposals for new rules for the transport sector within the European Union. Ever since the Mobility Package was first laid forward by the European Commission in 2017, it has been a contentious issue both within and outside of the European institutions and has often been framed as a conflict between “old” and “new” member states of the European Union.
This study seeks to investigate whether the voting pattern of the European Parliament on the issue of the Mobility Package was divided between old and new member states, or if the party groups of the European Parliament had a stronger influence. As such, the study can contribute to the research debate surrounding what role nationality and party group affiliation play in influencing the voting patterns of the European Parliament.
The results of this study show that nationality seems to have had a stronger influence on the voting pattern than the party groups had. The level of cohesion was higher within member states than within party groups. Overall, the division between old and new member states seems to be a stronger predictor of voting behavior than the party groups as well. Still, within the groups of old and new member states, there are differences in voting patterns between different party groups, which means that party groups also seem to affect voting behavior. While this study cannot in itself explain the specific reasons behind the parliamentarians’ voting choices, hopefully, it can contribute to the aggregated knowledge of the political conflict lines facing European cooperation.
Keywords: European parliament, EU-15, EU-13, cohesion, European cooperation, mobility.
3
Innehållsförteckning
Sida
1. Inledning ... 5
2. Teorianknytning ... 6
2.1 Gamla och nya medlemsländer ... 6
2.2 Partigrupper ... 9
3. Om mobilitetspaketet ... 10
4. Metod och material ... 11
4.1 Indelningen av medlemsländer i EU-15 och EU-13 ... 12
4.2 Partigrupper ... 13
4.3 Material ... 13
4.4 Sammanhållningsgrad ... 14
4.5 Tolkning av omröstningsresultatet ... 15
4.6 Nivåskattning ... 16
5. Analys ... 16
5.1 Omröstningsresultat efter partigrupp ... 17
5.2 Omröstningsresultat efter medlemsland ... 20
Samtliga medlemsländer ... 20
Ländergrupperna EU-15 och EU-13 ... 21
5.3 Omröstningsresultat efter både partigrupp och ländergrupp ... 25
6. Slutsatser ... 29
6.1 Slutsatser av studien ... 29
6.2 Diskussion ... 30
Referenslista ... 32
Appendix ... 36
Appendix A: Röstresultat efter partigrupp ... 36
Appendix B: Röstresultat efter medlemsland ... 37
4
Tabellförteckning
Sida
Tabell 1 Röster efter partigrupp i de tre omröstningarna ... 17
Tabell 2 Genomsnittlig grad av sammanhållning (cohesion) inom partigrupperna i roll call- omröstningar under mandatperioden 2014-2019 ... 18
Tabell 3 Röstresultat i de olika omröstningarna (samtliga medlemsländer) ... 21
Tabell 4 Röstresultat inom EU-15 ... 22
Tabell 5 Röstresultat inom EU-13 ... 23
Tabell 6 Röster efter partigrupp och ländergrupp i omröstning ”Tillsynskrav och särskilda bestämmelser för utstationering av förare inom vägtransportsektorn” ... 26
Tabell 7 Röster efter partigrupp och ländergrupp i omröstning ”Daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta vila samt positionsbestämning med hjälp av färdskrivare” ... 26
Tabell 8 Röster efter partigrupp och ländergrupp i omröstning ”Anpassning till utvecklingen inom vägtransportsektorn” ... 27
Tabell 9 Sammanhållningsgrad (cohesion) i partigrupperna uppdelat efter ländergrupp ... 28
5
1. Inledning
I april 2019 röstade en majoritet i Europaparlamentet för införandet av nya regler inom vägtransportsektorn i Europeiska Unionen. Under de två år som gått sedan det första förslaget om det så kallade mobilitetspaketet presenterades av Europeiska kommissionen, hade reformpaketet väckt både medialt intresse och blivit en stridsfråga för de europeiska transportfackförbunden.
Mobilitetspaketet aktualiserade en fråga som varit aktuell sedan EU:s bildande, frågan om huruvida den fria rörligheten står i kontrast till ett ”socialt Europa” och hur långt EU bör reglera den integrerade arbetsmarknaden. Men mobilitetspaketet belyste också en annan konfliktlinje inom EU, den om skillnaderna i intressen mellan det som förenklat kan beskrivas som de ”gamla”
medlemsländerna i väst och de ”nya” medlemsländerna i öst.
Samtidigt som de gula västarna fångade omvärldens uppmärksamhet i Frankrike, samlades bulgariska demonstranter i gula västar i Bryssel för att demonstrera mot ”Macronpaketet”, som mobilitetspaketet kommit att tituleras bland kritiker (Obućina 2019; EURACTIV Network 2019).
Parallellt drev det europeiska transportfacket, ETF, en kampanj för ökad reglering mot social dumpning inom transportsektorn i Europa, och välkomnade mobilitetspaketets antagande i Europaparlamentet den 4 april 2019 (Fair Transport Europe u.å.; ETF 2019). I Sverige ställde sig i sin tur både Transportarbetareförbundet som Transportföretagen positiva till de nya reglerna, och majoriteten av de svenska europaparlamentarikerna röstade för paketet (Sveriges Radio 2019).
Bilden som framträder av medierapporteringen kring mobilitetspaketet är ett kluvet Europa där såväl arbetstagare som arbetsgivare i de nya medlemsländerna i öst ställs emot sina motsvarigheter i de gamla medlemsländerna i väst – ett tema som känns igen från debatten kring bland annat tjänstedirektivet och utstationeringsdirektivet. Därmed kan mobilitetspaketet ses tillhöra en bredare diskurs om hur den fria rörligheten påverkar förhållanden på arbetsmarknaden och östutvidgningens roll i detta.
Sällan är dock verklighetens politik så enkel att den enbart följer en konfliktlinje. Inom forskning på röstbeteende i Europaparlamentet ställs ofta nationellt intresse emot partigruppstillhörigheten som det som starkast påverkar hur parlamentarikerna röstar. Denna uppsats syftar till att undersöka vilken betydelse gamla och nya medlemsländer haft i relation till partigrupperna, och vilken av dessa två skiljelinjer som dominerat röstbeteendet i omröstningarna om mobilitetspaketet. Av detta följer den övergripande fråga som studien söker besvara:
- I vilken mån har den politiska positioneringen i frågan om mobilitetspaketet dominerats av en konflikt
mellan gamla och nya medlemsstater i förhållande till en konflikt mellan partigrupper?
6
Uppsatsens upplägg ser ut som följer: i del 2 presenteras det teoretiska ramverk som undersökningen utgår från, och ur detta härleds två hypoteser som testas mot materialet: 1) att gamla och nya medlemsländer röstar på olika sätt och att parlamentarikerna röstar utifrån sitt medlemsland (intressehypotesen), och 2) att partigrupperna röstar på olika sätt och att parlamentarikerna röstar med sin partigrupp (partigruppshypotesen). I del 3 beskrivs kort mobilitetspaketets bakgrund och innehåll, och i del 4 följer en redogörelse för och diskussion om studiens metodologiska val och material. I del 5 analyseras därefter omröstningsresultatet utifrån partigrupp, medlemsland och ländergrupp. Avslutningsvis, i del 6, presenteras studiens slutsatser tillsammans med reflektioner och förslag till framtida forskning på området.
2. Teorianknytning
I studier av röstbeteende i Europaparlamentet är en av de mest centrala frågeställningarna huruvida parlamentarikerna främst röstar utifrån nationellt intresse eller i enighet med de europeiska partigrupperna. I följande del presenteras ett utdrag av hur detta behandlats inom tidigare forskning, och hur studiens hypoteser härleds ur detta. Det första avsnittet berör diskursen om skilda nationella intressen hos de gamla medlemsländerna kontra de nya medlemsländerna som gått med i EU genom utvidgningen 2004 eller senare. Ur detta härleds hypotesen att de gamla medlemsländerna och de nya medlemsländerna har skilda intressen i fråga om mobilitetspaketet, och att de därför lär rösta på olika sätt. Därefter presenteras tidigare forskning om röstbeteende i Europaparlamentet, med betoning på frågan huruvida nationellt intresse eller Europaparlamentets partigrupper styr parlamentarikernas röstbeteende. Detta avsnitt tecknar en bakgrund till hypotesen om att röstmönstret bör följa uppdelningen i partigrupperna.
2.1 Gamla och nya medlemsländer
Utvidgningen 2004 har kommit att utgöra en milstolpe i studier av EU då den gav medlemskap åt
tio nya länder, varav samtliga utom Cypern och Malta ingått i forna Sovjetunionen eller det gamla
östblocket (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern). 2007
utvidgades EU-medlemskapet till ytterligare två forna östländer, Rumänien och Bulgarien, och
2013 gick även Kroatien, som ingått i f.d. Jugoslavien, med i EU. Tillsammans kallas de länder
7
som tillkommit efter 2004 även för EU-13, medan de 15 länder som ingick i unionen innan 2004 kallas EU-15.
1De central- och östeuropeiska länderna hade generellt sett svagare ekonomi än länderna i det gamla medlemsländerna i EU-15 (Jacoby 2010, 5–6), vilket väckte en diskussion om utvidgning av den fria rörligheten skulle leda till dumpning av löner och arbetsvillkor i de gamla medlemsländerna och en avreglering av arbetsmarknaden (Meardi 2002; Jacoby 2010). Enligt Jacoby (2010, 417–18) kan man dela in de ekonomiska och politiska aktörerna i de gamla västeuropeiska medlemsländerna i två läger; å ena sedan de som såg östutvidgningen som en möjlighet att nå nya marknader, ny arbetskraft och nya investeringsmöjligheter för ekonomierna i väst, å andra sidan de som såg konkurrens från de nya medlemsländerna som ett hot mot löner, kapital och varumarknader, eller befarade att medlemskapet skulle innebära transfereringar från rikare till fattigare regioner. Responsen från den senare gruppen var enligt Jacoby (2010, 418) att föreslå barriärer för immigration och handel och att reglera investeringsströmmen från de gamla till de nya medlemsländerna.
De nya medlemsländerna har fortfarande generellt en lägre lönenivå än de gamla medlemsländerna. Detta kan illustreras av att 13 av 14 av de medlemsländer med högst medianlön (brutto, 2014) såväl som högst arbetskostnad (2018) är från EU-15, medan 12 av de 14 medlemsländer med lägst medianlön och lägst arbetskostnad ingår i EU-13 (Eurostat 2019).
Ett resonemang som är vanligt inom politisk ekonomi är att den politiska hållningen hos partier eller länder i ett demokratiskt system beror på de ekonomiska intressena inom väljarbasen.
Ett sådant exempel är att demokratiska länder vars arbetskraft vinner på frihandel kommer att vara positivt inställda till frihandel, medan länder där arbetskraften förlorar på frihandel kommer att motsätta sig detta och vara för mer protektionistisk politik (O’Rourke och Taylor 2006).
Exemplet kan översättas till andra politiska frågor som påverkar den ekonomiska fördelningen mellan länder, och går att smalna av från länder till partier. Gabel (1998, 951) menar exempelvis att splittring inom den socialistiska partigruppen i Europaparlamentet är att vänta eftersom den grupp som stödjer socialistiska partier, outbildad arbetskraft, har olika intressen i olika länder. Mot bakgrund av debatten om mobilitetspaketet skulle man kunna anta att partigrupperna kommer vara internt splittrade då deras väljare har olika intressen i olika länder. Utifrån ett förenklat men
1
Till de länder som ingick i EU innan 2004 hör Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Storbritannien, Tyskland och Österrike.
8
vanligt antagande att vänsterpartier stöds av arbetstagare och högerpartier stöds av arbetsgivare, kan vi vänta oss splittring inom de europeiska vänsterpartierna om arbetstagare i gamla respektive nya medlemsländer har olika intressen. På motsvarande sätt kan vi vänta oss splittring inom högerpartierna om arbetsgivare i EU-15 respektive EU-13 har olika intressen. Att partigrupperna är splittrade mellan de gamla och nya medlemsländerna behöver med andra ord inte betyda att höger-vänsterdimensionen är frånvarande, utan kan också bero på att den förekommer på nationell snarare än europeisk nivå.
En studie av röstmönstren i Europeiska rådet mellan år 2004 och 2006 visade att röstbeteendet skilde sig mellan gamla och nya medlemsländer, genom att nya medlemsländer i lägre grad röstade emot majoriteten än de gamla medlemsländerna. Detta förväntade sig dock författarna var ett mönster som skulle försvinna när de nya medlemsländerna anpassar sig till beslutskulturen i rådet (Hosli, Mattila, och Uriot 2011). Studien visade dock också att den vänster- höger-dimension som påverkade röstmönstret bland de gamla medlemsländerna inte kunde observeras hos de nya medlemsländerna. En potentiell förklaring författarna lyfter är att vänsterpartier och högerpartier skiljer sig mellan gamla och nya medlemsländer, vilket är något som lyfts av Marks m.fl. (2006).
Interaktionen mellan ideologi och territorium har bland annat studerats av Marks och Steenbergen (2004). Enligt Marks och Steenbergen intensifierar europeisk integration territoriell politik och det nationella. Integrationen gör att frågor som tidigare lösts på nationell nivå istället hanteras på europeisk nivå, vilket stärker konflikten mellan länder. I Europaparlamentet yttrar sig detta genom att splittra ideologibaserade koalitioner (2004, 246). Marks och Steenbergen menar att huruvida ideologibaserade koalitioner kommer bildas kring en politisk fråga beror på om den föreslagna politiken har samma distributiva effekter på de territorier som omfattas (2004, 248).
När de distributiva effekterna är desamma i olika territorier förväntas koalitioner bildas efter ideologisk samhörighet. Om de distributiva effekterna skiljer sig mellan territorier är det istället mer troligt att så kallade ”oheliga allianser” bildas, bestående av grupper från både höger och vänster (2004, 248). Utifrån antagandet att mobilitetspaketet har olika distributiva effekter i gamla och nya medlemsländer, skulle en följd av Marks och Steenbergens teori vara att medlemsland snarare än partigrupp styr vilka koalitioner som bildas.
Om de gamla och nya medlemsländerna berörs på olika sätt av mobilitetspaketet ger det
anledning att undersöka i vilken mån Europaparlamentarikerna röstat utifrån vilket medlemsland
de kommer från. För att undersöka detta testas följande hypotes, intressehypotesen:
9
- De så kallade nya respektive gamla medlemsländerna i EU röstar på olika alternativ i omröstningarna om mobilitetspaketet och parlamentarikerna röstar med sitt medlemsland.
2.2 Partigrupper
En av de mest framträdande forskarna inom röstningsbeteende i Europaparlamentet är Simon Hix, som i ett flertal studier studerat i vilken mån nationalitet eller europeisk partigrupp bestämmer hur europaparlamentarikerna röstar. I en studie av närmare 15,000 roll call- omröstningar mellan åren 1979 till 2004 kommer Hix, Noury och Roland (2007) fram till att politiken i Europaparlamentet främst organiseras kring de europeiska partierna snarare än nationalitet. Med andra ord är sannolikheten större att en ledamot röstar med sitt europeiska parti än med ledamöter inom andra europeiska partier från samma medlemsland (2007, 3). Samtidigt menar Hix att europaparlamentarikernas röstningsbeteende främst styrs av det nationella partiet (Hix 2002; Hix, Noury, och Roland 2007). Detta beror enligt Hix på att de nationella partierna har större sanktionsmöjligheter än partigrupperna har eftersom de kontrollerar hur kandidater utses. Hix menar det är denna mekanism som gör att det är mer sannolikt att en ledamot röstar med det nationella partiet och emot partigruppen än det motsatta, eftersom det nationella partiet avgör om man får kandidera för partiet i nästa val (2002, 691). Partigrupperna och de nationella partierna är dock inte helt oberoende av varandra. Partigruppens leds av representanter från de största nationella partierna inom respektive partigrupp, vilket gör att dessa partier har större inflytande över partigruppens politiska linje än mindre partier har (Hix 2002, 691–92). Hix förväntar sig därför att den politiska skiljaktigheten mellan ledamöter som representerar dessa större nationella partier och partigruppen bör vara mindre än för ledamöter från mindre partier som har lägre grad av inflytande över partigruppens politik.
Att de europeiska partierna saknar den länk mellan väljare och parlament som
förekommer i nationella parlament skapar enligt Hix, Noury och Roland ett s.k. collective action
problem, som försvårar sammanhållningen i partigrupperna. Av detta följer att den viktigaste
faktorn för att skapa sammanhållning är de nationella partiernas strävan efter att lösa dessa
problem, som även försvagar det politiska inflytandet. I konkurrensen med andra europeiska
partigrupper kommer de nationella partierna sträva efter att uppnå konsensus inom partigruppen,
men den disciplinerande effekt som styr hur ledamöterna röstar utgår enligt Hix, Noury och
Roland (2007, 218) främst från de nationella partierna. Ringe (2009, 211–12) menar istället att
koordinering av olika ståndpunkter inom partigrupperna är det som skapar sammanhållning,
vilket också får stöd av Bressanelli (2014).
10
Utifrån Hix, Noury och Rolands (2007) resonemang kan vi förvänta oss lägre grad av sammanhållning i Europaparlamentet jämfört med nationella parlament av flera skäl. Trots detta beskrivs sammanhållningen i Europaparlamentets partigrupper som förhållandevis hög (Hix, Noury, och Roland 2007, 87; Johansson och Raunio 2019, 3; Bowler och McElroy 2015). Hix, Noury och Roland menar att sammanhållningen ökat inom partigrupperna över tid för att Europaparlamentets växande inflytande ökat incitamenten för nationella partier att agera unisont inom partigruppen för att få igenom politik i Europaparlamentet (2007, 217). Bowler och McElroy (2015) menar istället att sammanhållningsgraden varit ”överraskande hög” ända sedan Europaparlamentets bildande.
Johansson och Raunio (2019, 4) skriver att utvidgningen av EU inte förändrat graden av sammanhållning i de två största partigrupperna, EPP och S&D, och att parlamentariker från nya medlemsstater inte avviker mer från sina partigrupper än parlamentariker gör generellt. Detta talar emot den hypotes som ställdes upp i föregående del, om att gamla och nya medlemsstater har skilda intressen och därför bör rösta olika. Tillsammans med den tidigare forskning presenterats, framförallt av Hix m.fl., att röstbeteendet följer partigrupper i högre grad än nationalitet, ger detta utgångspunkt för den andra hypotesen som testas i studien, partigruppshypotesen:
- Partigrupperna röstar på olika alternativ i omröstningarna om mobilitetspaketet och europaparlamentarikerna röstar med sin partigrupp
3. Om mobilitetspaketet
I maj 2017 lanserade Europeiska kommissionen ett paket av initiativ på transportområdet under benämningen Europe on the Move. Paketet har sedan dess kompletterats med ytterligare förslag i två omgångar, i november 2017 och i maj 2018 (European Commission 2017a; 2017b; 2018).
2Det är den första omgången förslag (Mobility Package I), som bland annat innehåller regleringar av utstationering, kör- och vilotider och cabotagetrafik
3, som hädanefter refereras till som mobilitetspaketet.
42
Dessa tre samlingar förslag har benämnts både Europe on the Move I, II och II och Mobility Package I, II och III.
3
Cabotage beskriver uppdrag som utförs inrikes i ett annat EU-land än det land fordonet är registrerat i, efter det att fordonet passerat in i landet genom ett internationellt uppdrag
4
I medierapporteringen och debatten kring Europe on the Move har dessa delar fått störst uppmärksamhet och
refererats till som ”mobilitetspaketet”, eller ”vägpaketet”.
11
Inför att Europaparlamentet skulle rösta om mobilitetspaketet i en första behandling hade över 1000 ändringsförslag inkommit, vilket fick talmannen att skjuta upp omröstningarna, som egentligen skulle hållits den 27 mars. Med anledning av de många ändringsförslagen beslutade talmannen att återsända förslagen till transportutskottet, och ge utskottet i uppgift att filtrera bland ändringsförslagen (European Parliament 2019a).
Den 4 april 2019 röstade Europaparlamentet om mobilitetspaketet, som då hade delats upp i tre förslag:
1. Tillsynskrav och särskilda bestämmelser för utstationering av förare inom vägtransportsektorn
2. Daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta vila samt positionsbestämning med hjälp av färdskrivare
3. Anpassning till utvecklingen inom vägtransportsektorn
Mobilitetspaketet röstades igenom med 317 röster för, 302 röster emot, och 14 som röstat avstå i omröstningen om reglering av utstationering, 394 röster för, 236 röster emot och 5 som röstat avstå i omröstningen om kör- och vilotider och 371 röster för, 251 röster emot och 13 som röstat avstå i omröstningen som bland annat rörde cabotagetrafik (”Anpassning till utvecklingen inom vägtransportsektorn”).
Den nästkommande delen i beslutsprocessen om mobilitetspaketet är förhandlingar mellan Europeiska rådet, Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Förhandlingarna har påbörjats och mobilitetspaketet har antagits i Europeiska rådet (European Council 2019).
4. Metod och material
Valet att studera omröstningarna om mobilitetspaketet baseras på att det är intressanta fall i flera avseenden. Dels kan det ses som en fråga om EU:s inre arbetsmarknad och regleringen av den, vilket är en mycket central del av det europeiska samarbetet. Transportbranschens natur är gränsöverskridande och rörlig, och mobilitetspaketet aktualiserar därmed dessa frågor. Utöver detta är Europaparlamentet en närmast unik lagstiftande församling genom att parlamentariker inte bara representerar politiska partier, utan också länder. I och med att mobilitetspaketet ofta framställts som en konflikt mellan olika länder snarare än mellan partigrupper, är omröstningarna i Europaparlamentet extra intressanta att studera för att båda dessa dimensioner kan observeras.
Vidare kan denna studie komplettera tidigare extensiva studier av omröstningar i
Europaparlamentet. Medan många studier bygger på mätningar av sammanhållningsgraden inom
12
partigrupperna eller medlemsländerna i omröstningar generellt, kan denna studie också komplettera med information om hur man faktiskt röstade, vilket kan öka förståelsen för var skiljelinjerna går. Samtidigt kan inte resultatet från omröstningarna om mobilitetspaketet generaliseras till omröstningar i Europaparlamentet i stort; fallet har valts med hänsyn till att en större skillnad mellan medlemsländer kan väntas än i omröstningar generellt. Förhoppningsvis kan studien däremot bidra med insikter kring var konfliktlinjerna går i frågor rörande regleringen av den integrerade arbetsmarknaden som kan vara användbara i studier av liknande fall.
4.1 Indelningen av medlemsländer i EU-15 och EU-13
I analysen delas medlemsländerna in i två grupper av länder (ländergrupper) baserade på huruvida de gått med i EU före eller efter utvidgningen 2004. I forskningslitteraturen refereras dessa ofta till som ”gamla” och ”nya” medlemsländer, men tenderar också att i hög mån sammanfalla med uppdelningen i Västeuropa respektive Central- och Östeuropa. Likaså kallas utvidgningen 2004 ofta för Östutvidgningen. Till de s.k. gamla medlemsländerna som utgjorde unionens medlemmar innan 2004 hör Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Med utvidgningen 2004 gavs medlemskap åt tio nya medlemsländer, varav samtliga länder utom Cypern och Malta ingått i forna Sovjetunionen eller det gamla östblocket (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern). Sedan 2004 har medlemskapet utökats till ytterligare tre länder: Rumänien och Bulgarien (2007) som brukar räknas till det gamla östblocket, och Kroatien (2013) som ingått i f.d. Jugoslavien.
Med tanke på denna stora överlappning mellan indelningen av ”öst och väst” och ”nya och gamla medlemsländer”, används dessa begrepp ibland synonymt inom såväl forskning som dagligt tal. En central avvägning har därför varit vilken indelning som bör brukas. I vissa studier uppsatsen refererar till är Cypern och Malta exkluderade bland de nya medlemsländerna, och indelningen är därmed renodlad till central- och östeuropeiska länder och västeuropeiska länder.
Jag har dock valt att utgå från huruvida de blivit medlemmar före eller efter 2004, och har därmed
delat in länderna i två grupper om 15 gamla medlemsländer (EU-15) och 13 nya medlemsländer
(EU-13). Denna indelning har gjorts av två skäl; dels för att studien ska relatera till diskursen kring
utvidgningen 2004 och för att EU-15 och EU-13 är en etablerad uppdelning i detta avseende, dels
för att en indelning i central- och östeuropeiska länder och västländer i högre mån är en
avvägningsfråga. Samtidigt förväntas denna indelning förmildra snarare än förstärka de uppmätta
resultaten om det finns en skillnad mellan central- och östeuropeiska länder och västländer.
13
Genom att redovisa hur de enskilda medlemsländerna röstat kan dock hänsyn tas till om exempelvis Cypern och Malta avviker från det övriga mönstret inom gruppen, och på så vis fångar den här uppsatsen upp en del av den information man riskerar att förlora i sammanblandningen av de båda indelningarna.
4.2 Partigrupper
Europaparlamentet bestod vid tiden för omröstningarna om mobilitetspaketet av åtta partigrupper
5och 22 grupplösa parlamentariker (NI).
6De åtta partigrupperna utgjordes fram till Europaparlamentsvalet i maj 2019 av vänstergruppen European United Left-Nordic Green Left (GUE-NGL), center-vänster gruppen Progressive Alliance of Socialists and Democrats (S&D) med socialdemokratiska partier, Greens/European Free Alliance (G/EFA) som består av gröna och/eller separatistiska grupper, den liberala gruppen Alliance of Liberals and Democrats in Europe (ALDE)
7, center-högergruppen European People’s Party (EPP) med konservativa och kristdemokratiska partier, och tre EU-kritiska grupper till höger om EPP: European Conservatives and Reformists Group (ECR), Europe of Freedom and Direct Democracy (EFDD)
8och Europe of Nations and Freedom (ENF).
9104.3 Material
Det material som analyseras i studien är omröstningsresultat från de tre omröstningarna om mobilitetspaketet som Europaparlamentet röstade om den 4 april 2019. Datamaterialet är hämtat från VoteWatch, som sammanställer resultatet av alla så kallade roll call-omröstningar som utförs i Europaparlamentet. I många andra omröstningar i Europaparlamentet sker omröstningarna med handuppräckning och hur enskilda ledamöter röstar registreras inte. Omröstningarna kan även ske
5
I Europaparlamentet finns både transnationella partigrupper och transnationella partier. De transnationella partierna utgör ofta en stor del av partigrupperna, vilket gör att dessa två ibland används synonymt. Eftersom den här uppsatsen undersöker röstbeteendet inom partigrupperna används denna benämning närmast konsekvent, för att undvika sammanblandning med nationella partier. Det bör dock nämnas att transnationella partier är den enhet som analyseras i viss forskning, men att dessa, i den mån det ter sig rimligt, tolkats som partigrupper på grund av den stora överlappning som råder dem emellan.
6
NI är en förkortning av franska ”Non-Inscrits”, icke-inskrivna.
7
Den 12 juni 2019 ersattes ALDE av den nybildade gruppen Renew Europe (RE) (ALDE Party 2019).
8
Gruppen har splittrats efter Europaparlamentsvalet 2019.
9
Gruppen ersattes efter Europaparlamentsvalet 2019 av gruppen Identity and Democracy (ID) (European Parliament 2019b).
10
Den politiska klassificeringen av partigrupperna är löst baserad på Hix och Frantescu (2019), men har
kompletterats av uppsatsförfattaren.
14
elektroniskt, men anonymt (European Parliament u.å.). Vid roll call-omröstningar registreras de individuella rösterna, vilket gör dessa till ett värdefullt material i studiet av röstbeteende i Europaparlamentet. Roll call-omröstningar kallas även för omröstningar med namnupprop, men sker i praktiken elektroniskt. Sedan 2009 är roll call-omröstningar obligatoriska i alla lagstiftande slutomröstningar i Europaparlamentet, men innan dess krävdes att en grupp ledamöter begärde roll call-omröstning. Det har därför funnits en diskussion i tidigare forskning om roll call- omröstningar kan utgöra ett snedvridet urval och icke-representativa för omröstningar i stort (Carrubba m.fl. 2006). En relativt nyligen publicerad studie av Hix, Noury och Roland (2018) av roll call-omröstningars potentiella tendens, eller ”bias”, kom dock fram till att denna tendens är mycket liten (Hix, Noury, och Roland 2018). Med tanke på att syftet med studien inte är att generalisera resultatet till samtliga omröstningar i Europaparlamentet, bör dock inte denna potentiella problematik utgöra ett stort hinder.
Röstresultat från roll call-omröstningar publiceras på Europaparlamentets hemsida i en form som skulle kräva stor bearbetning för att kunna användas i den här studien. Studiens huvudsakliga data är därför hämtade från hemsidan VoteWatch, som redovisar omröstningsresultat i en mer lättillgänglig form. VoteWatch sammanställer informationen från Europaparlamentet och presenterar den i tabellform, och redovisar även mått på hur sammanhållet en partigrupp eller ett medlemsland röstat i en omröstning (cohesion), som är ett centralt mått i den här studien.
4.4 Sammanhållningsgrad
För att kunna besvara studiens hypoteser om huruvida röstmönstret följt uppdelningen i gamla och nya medlemsländer eller partigrupper används ett mått som visar hur splittrat eller sammanhållet en grupp röstat. På engelska benämns detta voting cohesion eller bara cohesion, vilket jag valt att översätta till sammanhållningsgrad eller grad av sammanhållning. I tabellerna återfinns ursprungsbeteckningen ”cohesion” för att tydliggöra att det är det vedertagna måttet som används inom forskning kring röstmönster, medan jag i den löpande texten refererar till måttet som sammanhållningsgrad eller sammanhållning för att det ska vara lättare att förstå i sammanhanget.
Om sammanhållningsgraden är högre inom ländergrupperna än inom partigrupperna antas ländergrupperna i högre mån ha avgjort hur parlamentarikerna röstat, och vice versa.
Sammanhållningsgrad kan beräknas på flera olika sätt, men här används Hix, Noury och Rolands
modell (2007, 91), då det är detta som används av VoteWatch och i flera av de studier som
15
refereras till i uppsatsen. Måttet är ett så kallat ”Agreement Index” (AI) och beräknas enligt följande formel:
AI#= max{Y#, N#, A#} − 12[(Y#+ N#+ A#) − max{Y#, N#, A#}]
(Y#+ N#+ A#)
Här står Y för antalet ja-röster (Yes) i gruppen i, N för antalet nej-röster (No) och A för antalet som röstade ”avstå” (Abstain). Enligt det här måttet kan graden av sammanhållning, eller cohesion, gå mellan 0-1, där 1 står för att ledamöterna inom gruppen röstat maximalt lika, d.v.s.
att alla ledamöter har röstat på samma alternativ. Värdet 0 står på motsvarande sätt för att ledamöterna röstat maximalt olika, d.v.s. att lika stor andel ledamöter har röstat på vardera av alternativen ja, nej och avstå (Hix, Noury, och Roland 2007, 91). I den här studien anges sammanhållningsgraden i procent, där 100 procent motsvarar 1 i Hix, Noury och Rolands index, då detta är den form som ofta används, bl.a. av VoteWatch och i mycket av den forskning som refereras till.
11Med andra ord är sammanhållningsgraden (cohesion) här lika med AI multiplicerat med 100.
4.5 Tolkning av omröstningsresultatet
I tabellerna redovisas omröstningsresultatet i både absoluta och relativa tal. Det relativa måttet (procent) tydliggör hur stor andel inom respektive grupp (ländergrupp, partigrupp eller medlemsland) som röstat för ett visst alternativ. Medan sammanhållningsgraden endast visar hur sammanhållet en grupp röstat, visar de absoluta och relativa måtten hur gruppen röstat, och ger därmed en bild av vad den eventuella splittringen består i.
Omröstningsresultatet delas i studien in efter olika variabler för att uttolka var konfliktlinjen har gått. Först delas röstresultatet in efter partigrupp, därefter redovisas hur samtliga medlemsländer röstat uppdelat efter ländergrupperna EU-15 och EU-13, vilket jämförs med omröstningsresultatet i parlamentet som helhet. Medlemsländernas röster redovisas också individuellt för att ta hänsyn tas till variation inom ländergrupperna. Slutligen kombineras resultaten för ländergrupp och partigrupp. Denna indelning är viktig för att förstå om de
11
Hix, Noury och Roland använder också ett relativt ”Agreement Index”, som tar hänsyn till hur sammanhållet
parlamentet i sin helhet röstar. Detta index är lämpligare vid jämförelser mellan perioder med olika
majoritetsförhållanden i Europaparlamentet (Hix, Noury, och Roland 2007, 93). Eftersom ingen jämförelse över tid
görs i denna undersökning, finns dock ingen större relevans för att använda detta mått i det här fallet.
16
förväntade mönstren stämmer. En splittring inom ländergruppen efter partigrupp – det vill säga om partigrupperna röstar olika – talar för partigruppshypotesen, medan en splittring inom partigrupperna utifrån ländergrupp talar för intressehypotesen.
4.6 Nivåskattning
När graden av sammanhållning inom partigrupperna och medlemsländerna studeras, liksom när graden av stöd för förslagen analyseras, måste dessa resultat sättas i relation till något för att bli intressanta. För att uttala sig kring huruvida graden av sammanhållning eller stödet för ett förslag är högt eller lågt krävs en måttstock, eller med andra ord en jämförelsepunkt. Detta kallas inom forskning för nivåskattningar, och kan hanteras på några olika sätt (Esaiasson m.fl. 2017, 144–52).
Bland annat kan man studera förändring i tid (förändringsstrategin) eller jämföra med allmänt kända referenspunkter (referenspunktsstrategin). Det är dock tveksamt om någon av dessa strategier skulle göra sammanhållningsgraden mer begriplig i detta fall. Istället används det som i litteraturen kallas för populationsstrategin, inom vilken man utgår från vad fallet är en del av, det vill säga vad den större populationen som man undersöker en delmängd av är (Esaiasson m.fl. 2017).
I denna studie används flera olika populationer som jämförelsepunkter, eftersom frågan om vad det är en del av kan besvaras på flera olika sätt. Exempelvis jämförs sammanhållningsgraden partigrupperna emellan, för att då få ett relativt mått på vad som är hög eller låg sammanhållning inom en partigrupp. Likaså jämförs sammanhållningen inom medlemsländerna med andra medlemsländer. För att undersöka om omröstningarna om mobilitetspaketet utmärker sig i något eller några avseenden, jämförs sammanhållningsgraden i omröstningarna med den genomsnittliga sammanhållningsgraden inom partigrupperna i samtliga registrerade omröstningar de senaste åren.
Sammanhållningen inom en partigrupp jämförs alltså både med sammanhållningen i andra partigrupper samt med sammanhållningen för samma partigrupp i andra omröstningar.
I jämförelsen mellan EU-15 och EU-13 verkar andra studier inte delat upp omröstningsresultat på ett jämförbart sätt. Därför går det inte säkert att säga om denna skillnad är större eller mindre i omröstningarna om mobilitetspaketet än i andra omröstningar.
Förhoppningsvis ger den här studien uppslag till att studera skillnaden i röstbeteende mellan just dessa två grupper.
5. Analys
I följande del kommer omröstningsresultatet från de tre omröstningarna om mobilitetspaketet
analyseras. Först redovisas hur partigrupperna röstade, därefter redovisas röstresultatet på ett
17
motsvarande sätt för medlemsländerna. Genom att jämföra hur hög grad av sammanhållning i röstande som gäller för partigrupperna respektive medlemsländerna, söker denna del av uppsatsen ge en första bild av om resultatet ger stöd eller inte för partigruppshypotesen respektive intressehypotesen. I nästa avsnitt delas röstresultatet upp efter ländergrupperna EU-15 och EU- 13 för att urskilja om det förekommer en skillnad mellan hur de båda ländergrupperna röstade i omröstningarna, och huruvida förklaringar om att konfliktlinjen går mellan nya och gamla medlemsländer får stöd.
5.1 Omröstningsresultat efter partigrupp
Tabell 1 Röster efter partigrupp i de tre omröstningarna
Utstationering m.m. Daglig körtid m.m.
Anpassning till utvecklingen inom vägtransportsektorn Partigrupp För Emot Avstå Röster
(totalt) Cohesion För Emot Avstå Röster
(totalt) Cohesion För Emot Avstå Röster
(totalt) Cohesion
ALDE 51 14 - 65 67,7 51 13 - 64 69,5 51 14 - 65 67,7
(78,5) (21,5) (79,7) (20,3) (78,5) (21,5)
ECR 7 48 8 63 64,3 13 49 1 63 66,7 11 47 4 62 63,7
(11,1) (76,2) (12,7) (20,6) (77,8) (1,6) (17,7) (75,8) (6,5)
EFDD 13 15 1 29 27,6 14 14 2 30 20,0 14 14 2 30 20,0
(44,8) (51,7) (3,5) (46,7) (46,7) (6,7) (46,7) (46,7) (6,7)
ENF 24 7 - 31 66,1 24 7 - 31 66,1 19 7 5 31 41,9
(77,4) (22,6) (77,4) (22,6) (61,3) (22,6) (16,1)
EPP 76 102 2 180 35,0 86 94 1 181 27,9 82 99 - 181 32,0
(42,2) (56,7) (1,1) (47,5) (51,9) (0,6) (45,3) (54,7)
G/EFA 2 44 1 47 90,4 45 2 - 47 93,6 45 2 - 47 93,6
(4,3) (93,6) (2,1) (95,7) (4,3) (95,7) (4,3)
GUE-
NGL 24 19 1 44 31,8 34 10 - 44 65,9 34 9 1 44 65,9
(54,5) (43,2) (2,3) (77,3) (22,7) (77,3) (20,5) (2,2)
S&D 117 41 1 159 60,4 123 36 1 160 65,3 111 48 1 160 54,1
(73,6) (25,8) (0,6) (76,9) (22,5) (0,6) (69,4) (30,0) (0,6)
NI 3 12 - 15 70,0 4 11 - 15 60,0 4 11 - 15 60,0
(20,0) (80,0) (26,7) (73,3) (26,7) (73,3)
Summa 317 302 14 633 394 236 5 635 371 251 13 635
Cohesion
medelvärde12 55,4 59,4 54,9
hela gruppen 25,1 43,1 37,6
Not: Procentandel som röstade på respektive alternativ inom partigruppen anges i parantes. Cohesion anges i procent, avrundat till en decimal. För fullständig förteckning över röstresultatet, inklusive frånvarande parlamentsledamöter, icke-röstande och totalt antal medlemmar, se Appendix A. De relativa måtten och cohesion (medelvärde) har beräknats av uppsatsförfattaren. Källa:
VoteWatch.
12
De grupplösa (NI) har exkluderats ur beräkningarna av genomsnittlig sammanhållningsgrad inom partigruppen,
Cohesion (medelvärde), eftersom studien fokuserar på graden av sammanhållning inom just partigrupperna.18
I omröstningarna om mobilitetspaketet röstade mellan 633 och 635 parlamentariker av totalt 750 medlemmar vid tidpunkten för omröstningen.
13Samtliga tre förslag antogs, om än med olika stor majoritet. Tabell 1 visar hur de olika partigrupperna röstade i respektive omröstning, samt hur hög grad av sammanhållning respektive grupp hade i omröstningarna. Tabell 2 visar i sin tur hur hög grad av sammanhållning partigrupperna generellt har haft i roll call-omröstningar under den gångna mandatperioden 2014-2019, och baseras på data sammanställd av Hix och Frantescu (2019, 6). Där redovisas både den genomsnittliga sammanhållningsgraden i samtliga av de undersökta omröstningarna, samt genomsnittet för omröstningar inom politikområdet ”transport och turism” som omröstningarna om mobilitetspaketet går in under.
14Utöver detta redovisas även graden av sammanhållning inom området "sysselsättning och sociala frågor” som kan ses som en relevant jämförelsepunkt eftersom mobilitetspaketet berör frågor även inom detta område.
Tabell 2 Genomsnittlig grad av sammanhållning (cohesion) inom partigrupperna i roll call-omröstningar under mandatperioden 2014-2019
Partigrupp/
Politikområde ALDE ECR EFDD ENF EPP G/
EFA GUE-
NGL S&D Genomsnitt
Transport och turism 90,7 75,6 44,2 66,6 89,9 96,5 76,2 85,8 78,2
Sysselsättning och
sociala frågor 79,9 76,7 37,3 71,2 89,7 97,9 86,5 96,5 79,5
Samtliga omröstningar 88,6 77,3 47,2 67,7 92,7 95,4 82,2 91,8 80,4
Källa: Data sammanställd av Hix och Frantescu (2019) baserat på omröstningsresultat från VoteWatch.
En första iakttagelse är att den genomsnittliga sammanhållningsgraden inom partigrupperna var lägre (54,9-59,4) i de tre omröstningarna än genomsnittet i såväl samtliga omröstningar (80,4) som i omröstningar inom transport- och turismområdet (78,2) samt sysselsättning och sociala frågorområdet (79,5). Detta indikerar att partigrupperna var mer splittrade internt i omröstningarna om mobilitetspaketet än de i snitt tenderar att vara. Mönstret bekräftas när de enskilda partigrupperna studeras; i varje omröstning om mobilitetspaketet var
13
Europaparlamentet ska enligt aktuellt regelverk vid tid för omröstningarna ha 751 medlemmar, inklusive
talmannen. VoteWatch redovisar dock endast 750 medlemmar i omröstningarna, trots att talmannen vanligtvis
räknas in i VoteWatch statistik. Möjligtvis rör det sig om ett tomt säte vid tiden för omröstningen. I
omröstningsstatistiken saknas en medlem från Storbritannien som ska ha 73 platser under mandatperioden 2014-
2019, men endast har 72 medlemmar i omröstningarna den 4 april 2018 (se Appendix B).
19
sammanhållningsgraden lägre än snittet hos motsvarande partigrupp i samtliga omröstningar. Värt att notera är också att graden av sammanhållning rentav är högre bland de grupplösa ledamöterna (NI) än för många av de andra partigrupperna i omröstningarna om mobilitetspaketet, trots att de grupplösa saknar den gemensamma politiska linje och partidisciplin som partigrupper förväntas ha.
Vissa generella röstningsmönster kan observeras; den grupp som hade lägst sammanhållning i samtliga av de tre omröstningarna om mobilitetspaketet var EFDD, som även är den grupp som i andra omröstningar i genomsnitt har lägst sammanhållningsgrad. Högst sammanhållningsgrad i samtliga tre omröstningar återfinns på motsvarande sätt hos G/EFA, som även i omröstningar generellt har högst sammanhållning av partigrupperna i Europaparlamentet.
Påtagligt avvikande från det generella mönstret är EPP, som i genomsnitt har en sammanhållningsgrad på 92,4 i samtliga omröstningar och på 89,9 och 89,7 på transportområdet och på det sociala området. I omröstningarna om mobilitetspaketet är sammanhållningsgraden markant lägre, mellan 27,9 och 35,0. EPP är således den grupp som har näst lägst grad av sammanhållning efter EFDD i två av omröstningarna och tredje lägsta grad efter GUE-NGL i omröstningen om utstationering, trots att EPP i genomsnitt är en av tre partigrupper med högst sammanhållning i omröstningar generellt. Vidare utmärker sig GUE-NGL med påtagligt lägre grad av sammanhållning (31,8) i omröstningen om utstationering än i de övriga två omröstningarna (65,9). Som kan utläsas av röstresultatet röstade över 40 procent av ledamöterna i GUE-NGL emot förslaget om utstationering, medan andelen som röstade emot i de andra omröstningarna låg runt 20 procent. Den genomsnittliga sammanhållningsgraden inom partigrupperna låg dock på ungefär samma nivå i omröstningen om utstationering (55,4) som i de andra två omröstningarna (59,4 och 54,9).
Sammanhållningsgraden styrs av hur lika ledamöterna inom partigrupperna röstar, men säger i sig inget om ledamöterna röstar för, emot eller avstår, vilket bör tas i beaktning för att bättre förstå omröstningsresultatet. De partigrupper som röstade för samtliga förslag var ALDE, S&D, ENF samt GUE-NGL, om än knappt i fråga om utstationeringsomröstningen i det sistnämnda fallet. ECR och EPP röstade emot samtliga förslag, men i EPP var majoriteten knapp.
14
Den genomsnittliga sammanhållningsgraden representerar snittet för sammanhållningen inom partigrupperna, och
alltså inte hos parlamentet som helhet. Graden av sammanhållning beräknas på samma sätt i tabell 1 och tabell 2 då
båda utgår från Hix, Noury och Rolands modell (VoteWatch 2019; Hix och Frantescu 2019, 6).
20
Även bland de grupplösa (NI) röstade en majoritet emot samtliga förslag. EFDD var kluvet, och röstade med knapp majoritet emot det första förslaget men röstade lika i de andra två omröstningarna, vilket förklarar gruppens låga grad av sammanhållning. G/EFA röstade med stor enighet i samtliga omröstningar, men röstade emot det första förslaget och för de andra två förslagen.
I sin helhet kan omröstningsresultatet tolkas som att det varit större splittring inom partigrupperna i omröstningarna om mobilitetspaketet än vad det är i omröstningar generellt. I del 5.3 av uppsatsen delas partigrupperna upp efter ländergrupp för att se om splittringen inom partigrupperna gått mellan gamla och nya medlemsländer.
5.2 Omröstningsresultat efter medlemsland
I följande del presenteras omröstningsresultatet efter medlemsland. Först analyseras det sammantagna resultatet; därefter redovisas hur de enskilda medlemsländerna röstat samt hur ländergrupperna EU-15 och EU-13 röstat.
Samtliga medlemsländer
I tabell 3 kan slutresultatet för respektive omröstning observeras, då samtliga röstande är medräknade. Av Europaparlamentets då 750 parlamentariker
15röstade mellan 633 till 635 i omröstningarna om mobilitetspaketet, och samtliga förslag röstades igenom med en majoritet för förslagen. Omröstningen om ”Tillsynskrav och särskilda bestämmelser för utstationering av förare inom vägtransportsektorn” antogs dock av en svagare majoritet än de andra två omröstningarna, med 317 röster för (50,1 procent), 302 röster emot (47,7 procent) och 14 nedlagda röster (2,2 procent). I de andra två omröstningarna röstade 394 respektive 371 parlamentariker för, vilket motsvarar 62,1 procent och 58,4 procent av rösterna i parlamentet som helhet.
15
Vid tidpunkten för omröstningarna var antalet parlamentariker 750, till skillnad från ordinarie 751. Se not 13.
21
Tabell 3 Röstresultat i de tre omröstningarna (samtliga medlemsländer)
Utstationering m.m. Daglig körtid m.m. Anpassning till utvecklingen inom vägtransportsektorn För Emot Avstå Röster
(totalt) För Emot Avstå Röster
(totalt) För Emot Avstå Röster (totalt)
Antal röster 317 302 14 633 394 236 5 635 371 251 13 635
Procent (50,1) (47,7) (2,2) (62,0) (37,2) (0,8) (58,4) (39,5) (2,0)
Cohesion
medelvärde 67,1 72,2 75,6
alla länder 25,1 43,1 37,6
Not: Procentandel som röstade på respektive alternativ anges i parantes. Cohesion anges i procent, avrundat till en decimal. För fullständig förteckning över röstresultatet, inklusive antalet frånvarande parlamentsledamöter, icke-röstande och totalt antal medlemmar, se Appendix B. Cohesion (medelvärde) och Cohesion (alla länder) har beräknats av uppsatsförfattaren. Källa:
Omröstningsresultat från VoteWatch.
Sammanhållningsgraden inom medlemslandet var i genomsnitt mellan 67,1 och 75,6 i de tre omröstningarna, vilket antyder att sammanhållningen varit högre inom medlemslandet än inom partigruppen, där den låg mellan 54,9 och 59,4. Detta skulle kunna ge visst stöd till intressehypotesen, då parlamentarikerna tenderar att ha röstat med sitt medlemsland i högre grad än med sin partigrupp. Samtidigt finns problem med att jämföra dessa genomsnitt; dels för att det finns åtta partigrupper medan medlemsländerna är 28 till antalet, och för att antalet ledamöter inom respektive partigrupp och medlemsland varierar. I tabell 4 och 5 redovisas hur samtliga medlemsländer röstat uppdelat efter ländergrupperna EU-15 och EU-13. Vissa medlemsländer har väldigt få parlamentariker representerade, som Cypern, Estland, Luxemburg och Malta som vardera haft sex parlamentariker under den aktuella mandatperioden (se Appendix B). Ännu färre är antalet parlamentariker som röstade; endast två ledamöter röstade från Cypern och av ledamöterna från Estland röstade endast tre till fyra i de olika omröstningarna (se tabell 5).
Sammanhållningsgraden påverkas starkt av en enskild parlamentarikers röst när antalet röstande är lågt, vilket kan observeras hos de nämnda länderna och bör tas i beaktning.
Ländergrupperna EU-15 och EU-13
När omröstningsresultatet delas upp efter ländergrupp som i tabell 4 och 5 kan det urskiljas om
grupperna röstade på olika sätt. Om grupperna röstade olika ger det stöd för intressehypotesen,
att konfliktlinjen går mellan gamla och nya medlemsländer. EU-13 representeras av färre
parlamentariker i Europaparlamentet (211 totalt) än vad EU-15 gör (539 totalt), vilket också gör
22
att det totala omröstningsresultatet i högre grad speglar hur EU-15 röstat än hur EU-13 röstat.
Genom att dela upp ländergrupperna görs på så vis omröstningsmönstret mer tydligt.
16Tabell 4 Röstresultat inom EU-15
Utstationering m.m. Daglig körtid m.m. Anpassning till utvecklingen inom
vägtransportsektorn Medlemsland För Emot Avstå Röster
(totalt) Cohesion För Emot Avstå Röster
(totalt) Cohesion För Emot Avstå Röster
(totalt) Cohesion
Belgien 15 2 4 21 57,1 21 0 0 21 100,0 18 0 2 20 85,0
(71,4) (9,5) (19,0) (100,0) (0,0) (0,0) (90,0) (0,0) (10,0)
Danmark 8 1 3 12 50,0 9 2 1 12 62,5 9 0 3 12 62,5
(66,7) (8,3) (25,0) (75,0) (16,7) (8,3) (75,0) (0,0) (25,0)
Finland 11 0 0 11 100,0 11 0 0 11 100,0 11 0 0 11 100,0
(100,0) (0,0) (0,0) (100,0) (0,0) (0,0) (100,0) (0,0) (0,0)
Frankrike 49 15 1 65 63,1 62 2 1 65 93,1 64 1 0 65 97,7
(75,4) (23,1) (1,5) (95,4) (3,1) (1,5) (98,5) (1,5) (0,0)
Grekland 7 5 0 12 37,5 7 5 0 12 37,5 7 5 0 12 37,5
(58,3) (41,7) (0,0) (58,3) (41,7) (0,0) (58,3) (41,7) (0,0)
Irland 0 10 0 10 100,0 1 9 0 10 85,0 1 9 0 10 85,0
(0,0) (100,0) (0,0) (10,0) (90,0) (0,0) (10,0) (90,0) (0,0)
Italien 48 6 1 55 80,9 53 3 1 57 89,5 53 3 1 57 89,5
(87,3) (10,9) (1,8) (93,0) (5,3) (1,8) (93,0) (5,3) (1,8)
Luxemburg 5 1 0 6 75,0 6 0 0 6 100,0 6 0 0 6 100,0
(83,3) (16,7) (0,0) (100,0) (0,0) (0,0) (100,0) (0,0) (0,0)
Nederländerna 18 6 1 25 58,0 21 4 0 25 76,0 21 4 0 25 76,0
(72,0) (24,0) (4,0) (84,0) (16,0) (0,0) (84,0) (16,0) (0,0)
Portugal 7 13 1 21 42,9 7 14 0 21 50,0 5 16 0 21 64,3
(33,3) (61,9) (4,8) (33,3) (66,7) (0,0) (23,8) (76,2) (0,0)
Spanien 27 18 0 45 40,0 37 7 1 45 73,3 21 23 1 45 26,7
(60,0) (40,0) (0,0) (82,2) (15,6) (2,2) (46,7) (51,1) (2,2)
Storbritannien 14 39 0 53 60,4 22 31 0 53 37,7 21 32 0 53 40,6
(26,4) (73,6) (0,0) (41,5) (58,5) (0,0) (39,6) (60,4) (0,0)
Sverige 13 4 0 17 64,7 17 0 0 17 100,0 17 0 0 17 100,0
(76,5) (23,5) (0,0) (100,0) (0,0) (0,0) (100,0) (0,0) (0,0)
Tyskland 64 20 1 85 62,9 78 7 0 85 87,7 77 7 1 85 85,9
(75,3) (23,5) (1,2) (91,8) (8,2) (0,0) (90,6) (8,2) (1,2)
Österrike 7 10 0 17 38,2 14 3 0 17 73,5 13 0 4 17 64,7
(41,2) (58,8) (0,0) (82,4) (17,6) (0,0) (76,5) (0,0) (23,5)
Summa 293 150 12 455 366 87 4 457 344 100 12 456
Procent (64,4) (33,0) (26,7) (80,1) (19,0) (0,9) (75,4) (21,9) (2,6)
Cohesion
medelvärde 62,1 77,7 74,4
hela gruppen 46,6 70,1 63,2
Not: Procentandel som röstade på respektive alternativ inom medlemslandet anges i parantes. Cohesion anges i procent, avrundat till en decimal. För fullständig förteckning över röstresultatet, inklusive antalet frånvarande parlamentsledamöter, icke-röstande och totalt antal medlemmar (539), se Appendix. . Cohesion (medelvärde) och (hela gruppen) har beräknats av uppsatsförfattaren.17 Källa: Omröstningsresultat från VoteWatch.
16
I tabellerna redovisas inte antalet frånvarande och icke-röstande ledamöter, men då andelen är i princip lika stor för respektive ländergrupp bör detta inte utgöra ett problem (se Appendix B).
17 Cohesion (medelvärde) är medelvärdet av sammanhållningsgraden inom medlemsländerna, och Cohesion (hela gruppen) är sammanhållningsgraden inom hela ländergruppen.
