Att äga Förintelsen: En studie i hur Förintelsens historia brukas i debatten om Förintelsemuseet

Kandidatuppsats

Att äga Förintelsen

En studie i hur Förintelsens historia brukas i debatten om Förintelsemuseet

Författare: ​Erik Edberg Handledare: ​Magnus Persson Examinator: ​Erik Wångmar Termin: ​HT20

Ämne​: Historia/historiebruk Nivå​: Grundnivå

Kurskod: ​2HIÄ2E

To own the Holocaust

The aim of this study has been to summarise and analyse the use of history in the debate surrounding the building of a swedish Holocaust memorial museum. Material used in the study included consultations of SOU 2020:21 from various authorities/agencies and NGO´s, editorials and debate articles from Sweden's leading newspapers and motions and written questions written by members of the swedish parliament. The methods used were textual analysis and hermeneutics. The material was analyzed via Karlsson's typology of use of history.

The study shows that the memory of the Holocaust is being used in different ways depending on the users geografical, political, organizational and/or etnical backgrounds. This affects the concept of the Holocaoust and its moral implication in various ways. Organizations

representing the romani community, for example, wants the roma to be included in the Holocaust-concept and the illuminates the historical crualties that the roma´s have endured in order to further that argument. Organizations and political parties emphasize their

connections to the Holocaust in order to discredit opponents or to further political or economical/social agendas. The result of this use is a variance in the existential, moral and political implications of the Holocaust.

Another result, which in no way is disconnected from the ones mentioned earlier, is a variance in the ways in which the history of Sweden is linked to that of the Holocaust. The use varies according to where the debater wants to place the museum, a choice which is strongly linked to the author's geographical background. This results in different

universalistic implications of the holocausts causes, proceedings and effects.

Keywords: Holocaust, Use of history, Museum, Debate.

Innehållsförteckning

1. Inledning……….. S. 4-5 1.1. Syfte och frågeställningar………... S. 5 1.2. Disposition………... S. 5-6 2. Metod……….. S. 7-8 2.1. Avgränsningar och urval………... S. 8-9 2.2. Material………... S. 9-11 3. Teori - historiebruk………... S. 12-15

3.1. Forskningsläge: Bruket av Förintelsehistorien………... S. 15-17 4. Bakgrund: SOU 2020:21……….. S. 18-20 5. Resultat……….. S. 21

5.1. Det vetenskapliga historiebruket………. S. 21-23 5.2. Det existentiella historiebruket……….... S. 23-26 5.3. Det moraliska historiebruket………... S. 26-32 5.4. Det ideologiska och det politisk-pedagogiska historiebruket... S. 32-41 6. Konklusioner……….... S. 42

6.1. Diskussion ………..S. 43-44

7. Didaktisk reflektion………. S. 45-46

Käll- och litteraturförteckning………... S. 47-56

1. Inledning

Den 12 juni 1997 talade dåvarande statsminister Göran Persson i riksdagen. Det var

avslutning för riksdagens vårmöte och han förväntades debattera ekonomifrågor med övriga partiledare. I stället talade han om en enkätundersökning som visade att endast två av tre ungdomar var säkra på att Förintelsen har inträffat. ​

Mot denna bakgrund startade Persson en informationskampanj om Förintelsen. Samma år startade regeringen ett projekt om

Förintelsen som döptes till Levande historia, som sammanställde en bok om Förintelsen: ​Om detta må ni berätta… ​ . Boken fick stor spridningen både inom och utanför Sverige.​

År 1998 tillsattes på uppdrag av regeringen en arbetsgrupp med syftet att utreda förutsättningarna för

”att ordna en permanent utställning om Förintelsen på något av landets befintliga museer”. ​

År 2000 hölls en internationell konferens om Förintelsen i Stockholm. Denna utmynnade i Stockholmsdeklarationen, som bland annat fastslår att Förintelsen ”saknar motstycke i historien” och att det internationella samfundet måste ”bekämpa sådan ondska” i vår samtid. ​

År 2003 omvandlades Levande historia till en permanent myndighet - Forum för Levande Historia - med syftet att ”främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter”

med utgångspunkt i Förintelsen och andra brott mot mänskligheten. ​

Tiden för att diskutera kring och fördjupa sig i Förintelsen är inte över. En liknande

internationell konferens som hölls i Stockholm år 2000 planerades att hållas i Malmö, oktober 2020, men till följd av coronapandemin beslöt man att flytta fram konferensen till samma månad nästföljande år. ​

2018 gav Förintelseöverlevaren Max Safir ett förslag till statsminister Löfven om att bygga ett Förintelsemuseum. ​

Regeringen beslutade att tillsätta en utredning för att undersöka förutsättningarna för och utformningen av ett svenskt Förintelsemuseum. ​

1 Karlsson, Klas-Göran. ”Med folkmord i Fokus - Förintelsens plats i den europeiska historiekulturen.” ​Forum för Levande Historia - skriftserie​. nr.6, 2008:​ ​S.13.

2​Ibid​.

3​Jönsson, Lars-Erik. ​Förintelsen och Sverige - om ett museum​. RIG - Kulturhistorisk tidskrift. vol. 81, nr. 4.

1998.

4 Forum för Levande Historia. ​Stockholmsdeklarationen​.

https://www.levandehistoria.se/om-oss/hur-arbetar-vi/stockholmsdeklarationen​ (Hämtad 16/12-2020).

5 Karlsson, 2008. S.13.

6 Regeringen. ​Nytt datum för Malmö internationella forum om hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism​. 26/6-2020.

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/06/nytt-datum-for-malmo-internationella-forum-om-hagkom st-av-forintelsen-och-bekampande-av-antisemitism/​ (Hämtad 16/12-2020).

7 SVT. ​Regeringens utredning klar: Föreslår ett Förintelsemuseum i Sverige​. 15/4-2020.

https://www.svt.se/kultur/regeringens-utredning-bygg-ett-forintelsemuseum-i-sverige​ (Hämtad 16/12-2020).

Det är mot den bakgrunden som SOU 2020:21 skrevs, och den offentliga diskussionen som den har gett upphov till.

1.1. Syfte och frågeställningar

Debatten om det tilltänkta Förintelsemuseet genererar oundvikligen en stor mängd argument med förankring i Förintelsen. Dessa argument erbjuder en unik möjlighet till ökad kunskap om hur minnet av Förintelsen i Sverige ser ut och hur och i vilket syfte detta minne används.

Eftersom att det tilltänkta museet ska byggas i Sverige, och eftersom att museet i sitt innehåll föreslås anknyta till Sveriges inblandning i Förintelsen, erbjuder även debatten om

Förintelsemuseet information om vilken eller vilka uppfattningar som finns av Sveriges roll i Förintelsen och hur minnet av denna historia används. Syftet med denna uppsats är

följaktligen att studera det historiebruk används i debatten med avsikten att fördjupa

kunskapen om Förintelsens betydelse för den svenska samtiden och/eller olika grupper i den svenska samtiden. De frågor som ska besvaras lyder därför:

● Hur och i vilka syften brukas Förintelsens historia i den offentliga debatten om det tilltänkta Förintelsemuseet?

● Hur beskriver samma debatt Sveriges relation till Förintelsen och varför beskrivs den på detta/dessa vis?

1.2. Disposition

Uppsatsen inleds med en titelsida. Denna följs av av en sammanfattning av uppsatsens innehåll på engelska, ett ​abstract​. Därefter följer (avsnitt 1.) som beskriver 2000-talets ökade politiska intresse för Förintelsen. Detta leder in på problemformuleringen (avsnitt 1.1.); att undersöka historiebruket i den offentliga debatten som SOU 2020:21 resulterat i. I kapitel 2 beskrivs uppsatsen metodologiska tillvägagångssätt: hermeneutik och textanalys. I kapitel 3 redovisas uppsatsens begreppsmässiga och teoretiska ramverk. Avsnitt 3.1 redogör för forskningsläget, som i Sverige främst utgörs av Uppsalas historiekulturella forskningsprojekt under Karlssons ledning. Avsnittet placerar uppsatsen, och läsaren, i både sin vetenskapliga och samhälleliga kontext. Avsnitt 4 redogör för innehållet i SOU 2020:21, som utgör den offentliga diskussionens direkta bakgrund.

Resultat- och analysdelen, kapitel 5, är uppdelat i 4 delkapitel. Indelningen bygger på

Karlssons historiebruks-typologi, därav två bruk inte inkluderas i arbetet (icke-bruk och

kommersiellt bruk) och två historiebruk (det ideologiska och politisk-pedagogiska) bearbetas tillsammans i det sista delkapitlet.

Resultat- och analyskapitlets viktigaste redovisas i kapitel 6, ​konklusioner​, för att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Därefter diskuteras hur arbetets innehåll kan användas i skolans pedagogiska arbete i avsnitt 7: Didaktiska överväganden. Uppsatsen avslutas med en käll- och litteraturförteckning.

2. Metod

Kvalitativ metod är ett samlingsnamn för olika humanvetenskapliga metoder som är

intresserade av att beskriva, förstå och förklara den data som är av intresse för forskaren och vetenskapen. ​

Av dessa är två särskilt intressanta: hermeneutiken och den kvalitativa

textanalysen. Hermeneutiken (även kallad tolkningslära) är en metod som i första hand är intresserad av att tolka texter. Detta utförs genom en spiralliknande process i vilken forskaren först läser en text, finner en ny förståelse för textens helhet, som den sedan använder för att fördjupa sin förståelse av textens detaljer. När denna nya förståelse är uppnådd kan forskaren återigen tolka textens helhet utifrån dess detaljer. ​

Att läsa texter är alltså, enligt denna metodbildning, alltid en fråga om tolkande. I detta tolkande utgör textens kontext (när den skrevs, i vilken genre den ingår i, vem eller vilka den skrevs av och vilket syfte etc.) en viktig aspekt. Det viktigaste denna metodbildningen kan bidra till denna studien är tre punkter:

tolkningen, kontextualiseringen och därigenom förståelsen. Den ”debatt” som studien intresserar sig för består egentligen av tre olika källmaterial: remissvar, tidningsmaterial och material från riksdag och regering. Dessa material tillkommer (delvis) på olika villkor, i olika kontexter och av olika anledningar. En sak de alla har gemensamt är dock att det är

argumenterande texter. Det är viktigt att understryka att studien inte är intresserad av en debattanalys - debatten utgör istället en kontext inuti vilken historia brukas. Hermeneutiken pekar på vikten av att tydlig- och medvetandegöra detta under forskningsprocessen, för en djupare tolkning och därmed bättre förståelse.

Den kvalitativa textanalysen är närbesläktad med hermeneutiken. Även denna metodbildning tar sin utgångspunkt i studiet av textens helhet, delar och kontext. ​

En annan utgångspunkt är att texter behöver förstås på djupet: meningar och passager kan bära på en mening som inte alltid är ordagrant formulerad. Studiet av helheten och delarna bidrar till att tydliggöra denna, inte alltid uppenbara, budskap. ​

Vidare bör brukaren av textanalysen precisera för ändamålet väl motiverade analysverktyg som kan användas dels för att tydliggöra och sammanställa dessa budskap, dels för att visa på vilken ​mening ​budskapen bär på. Denna mening är ett socialt konstrukt - den är bunden till en psykosocial placering i både tid och rum och måste förstås utifrån den placeringen. ​

De analysverktyg som ska användas redogörs för i avsnitt 3.

9 Sjöberg, Maria. Textanalys. I Metod - guide för historiska studier, Martin Gustavsson och Yvonne Svanström (red.). Lund: Studentlitteratur AB, 2018. S. 69.

10 Ibid. S. 70-72.

11Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann och Wängnerud, Lena. ​Metodpraktikan - konsten att studera samhälle, individ och marknad​. 5:e uppl. Stockholm: Författarna och Wolter Kluwer Sverige AB, 2017. S. 211.

12​Ibid​.

13 Metodpraktikan - konsten att studera samhälle, individ och marknad​. S. 212.

Verktyget utgörs av Klas-Göran Karlssons typologi av olika historiebruk. Tanken är att analysera debatten utifrån fem av sju typologier - icke-bruket och det kommersiella historiebruket kommer inte att användas då det inte finns en tydlig tillämpning för dessa.

Detta ska inte göras som ett mekaniskt konstaterande. Typologierna ska användas för att resonera kring och analysera Förintelsens betydelse för debattören och dess argumentation, som kanske därigenom kan säga någonting om Förintelsens betydelse för den svenska samtiden och de olika grupper som ingår i den.

2.1. Avgränsningar och urval

Den ”offentliga debatten” eller bara ”debatten” om det tilltänkta Förintelsemuseet som har nämnts ett flertal gånger i uppsatsen kan, i teorin, syfta på alla de debatterande texter som har skrivits och publicerats i Sverige på alla offentliga forum. Till följd av den begränsade tid som avsätts för ett uppsatsarbete och till följd av de praktiska svårigheter som det innebär att finna texter som skrivs på (i sammanhanget) mindre uppmärksammade forum har jag valt att begränsa urvalet av källmaterial till tre övergripande områden: material från riksdag och regering, remissvar på SOU 2020:21 ​

och ledare- eller debattartiklar publicerade på följande tidningar: Aftonbladet, Dagens nyheter, Expressen, Svenska dagbladet och Göteborgs-Posten.

Motioner, propositioner och skriftliga frågor skrivna av riksdagsledamöter och deklarationer eller svar på skriftliga frågor skrivna av regeringsmedlemmar har valts eftersom att dessa argument får eller kan få en stor nationell spridning och eftersom att dessa personer förväntas agera representativt för en större grupp personer. De remissvar som olika myndigheter eller intresseorganisationer skrivit på SOU 2020:21 är intressanta av samma anledning.

Intresseorganisationerna kan också företräda en smalare grupp människor (ex. etniska minoriteter) vars röster inte är representerade i större mediesammanhang. Tidningarna har valts utifrån två kriterier: antalet läsare eller prenumeranter samt huruvida de har publicerat ledare eller debattartiklar om Förintelsemuseet. Ett större läsarantal kan inte sägas öka en tidnings representativitet, men det kan antas få en påverkan på fler personer än en tidning med färre läsare. Flera tidningar med liknande läsarvolym som ovan nämnda tidningar är inte representerade, därför att de inte har publicerat ledare eller debattartiklar om

Förintelsemuseet.

14 Notera att SOU 2020:21 inte bedöms vara en del av debatten; den offentliga utredningens syfte är

En tidsmässig avgränsning bör också göras. Frågan om ett Förintelsemuseum i Sverige väcktes 11 år innan utredningen 2019 skapades då en arbetsgrupp tillsattes med uppgiften att, likt en utredning, undersöka förutsättningarna för och utformningen av ett

Förintelsemuseum. ​

Om en offentlig diskussion fördes kring museet då skulle även denna kunna ingå i uppsatsen. Detta var dock 11 år sedan och syftet för uppsatsen är inte att undersöka hur minnet av Förintelsen har hanterats under Sveriges historia. Uppsatsen är intresserad av nutiden och begränsar sig därmed till diskussionen som berör SOU 2020:21.

Det tidigaste material (inom de rumsliga avgränsningar som beskrevs i föregående stycke) som finns med anknytning till SOU 2020:21 är en skriftlig fråga av riksdagsledamot Arman Teimouri (L) till kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP). Denna inlämnades den 21:e augusti 2019. ​

Detta utgör alltså det tidigaste datumet för uppsatsens urvalsområde.

Slutdatumet för urvalsområdet är dock en svårare fråga. Det kan under uppsatsens arbetsgång publiceras fler tidningsartiklar och riksdag eller regeringsmaterial som bör inkluderas i uppsatsen och så kommer isåfall att göras. Sista datumet för att lämna in remissvar har dock passerat. ​

2.2. Material

Det material som ska användas placeras här i tre kategorier: material från riksdag och regering, remissvar på SOU 2020:21 och ledar- eller debattartiklar. För att kontextualisera arbetet beskrivs detta material kortfattat nedan.

Material från riksdag och regering: ​Den större delen av denna kategori utgörs av motioner och skriftliga frågor av riksdagsledamöter. Motioner är förslag som riksdagsledamöter lämnar till riksdagen för beslut. Det finns olika typer av motioner: de som berör den här studien är fristående motioner. Dessa får lämnas in under den allmänna motionstiden, som 2020 varade mellan 8:e september och 6:e oktober. De fristående motionerna kan behandla vilket område som helst. De följer egentligen bara en regel: de inleds med en kort beskrivning över vad den

15 Jönsson, Lars-Erik. ​Förintelsen och Sverige - om ett museum​. RIG - Kulturhistorisk tidskrift. vol. 81, nr. 4.

1998.

16 Skriftlig fråga 2018/19:911. ​Utlokalisering av ett museum om Förintelsen​.

17 Deadline var 17/8 2020, datumet i skrivande stund är 2/12 2020. Källa: Regeringskansliet. ​Betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21)​. 14/5-2020.

https://www.regeringen.se/4a75ab/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/remissinstanser-for-betan kandet-sveriges-museum-om-forintelsen-sou-202021.pdf​ (Hämtad 2/12-2020)

föreslås och motiverar sedan förslaget i en längre brödtext. ​

Motionerna är därmed av en argumenterande natur. De skriftliga frågorna är frågor inom ett begränsat område som riktas av en enskild riksdagsledamot till det statsråd som området berör. Statsrådet förväntas sedan svara på frågan. ​

Det är främst dessa svar som utgör materialet från regeringen. Regeringen har i skrivande stund inte fattat beslut i frågan om förintelsemuseet. Den statliga offentliga utredningen och den politiska vilja i regeringen/regeringarna som föranledde utredningen utgör snarare en bakgrund till debatten än en del av den. Det är innehållet i de argument som hänvisar till Förintelsen som kommer att användas från detta material (samt i relevanta fall även avsaknaden av sådana argument).

Svar på remiss 2020:21: ​Den 19:e maj 2020 skickades SOU 2020:21 på remiss. Detta innebär att utvalda organisationer eller myndigheter ombeds ge sina synpunkter på vad som föreslås i utredningen. Totalt ombads 106 myndigheter och organisationer att svara på remissen. ​

Flera av dessa valde dock att inte svara, eller svarade att de inte hade en åsikt i frågan. Flera remissinstanser inkluderas inte trots att de gav längre svar, vilket då beror på att de enbart kommenterar en av museets organisatoriska eller ekonomiska aspekter. De

organisationer och myndigheter som ombads svara på remissen var alla på något sätt berörda av (eller kunde åtminstone förväntas ha en åsikt om) museiverksamhet eller Förintelsen. Det rör sig exempelvis om organisationer som förespråkar minoriteters, kvinnors och/eller funktionsnedsattas rättigheter, myndigheter som arbetar med museum eller pedagogisk verksamhet och kommuner och regioner i delar av Sverige som, givet de kriterier som anges i SOU 2020:21, kan komma att husera det tilltänkta museet. ​

Remissvarens upphovsmän är inte en homogen samling. Deras bakgrunder, synvinklar och motiv varierar, likaså deras användning av Förintelsen. Texterna är vanligen argumenterande. De styrker, ifrågasätter eller motsätter sig stycken i SOU:n och motiverar sina ställningstaganden. Remissvaren följer ingen formaliserad struktur.

18 Riksdagen. ​Allmänna motionstiden​. Granskades: 23/11-2020.

https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/riksdagens-uppgifter/beslutar-om-lagar/allmanna-motionstiden /​ (Hämtades 8/12-2020)

19 Regeringen. ​interpellationssvar och svar i riksdagen​.

https://www.regeringen.se/sveriges-regering/forsvarsdepartementet/peter-hultqvist/interpellationssvar-och-svar-i -riksdagen/​ (Hämtad 8/12-2020)

20 Regeringen.​ Remiss SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen​. Ku2020/01036/KL. 19/5-2020.

https://www.regeringen.se/remisser/2020/05/remiss-av-betankandet-sveriges-museum-om-forintelsen-sou-2020 21/​ (Hämtad 8/12-2020)

Ledar- och debattartiklar ​: Detta är tidningsartiklar som är skrivna med syftet att övertyga läsaren om en specifik ståndpunkt. Den största skillnaden mellan denna kategori och de övriga är att de i hög grad skrivs som reaktioner på andra ledar- och debattartiklar.

Ledarsidorna förbinder sig till en viss politisk övertygelse. De valda tidningarna är:

Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Deras politiska inriktning är (i ordning): Oberoende socialdemokratisk, ​

oberoende liberal, ​

liberal, ​

obunden moderat, ​

liberal. ​

22 Aftonbladet. ​Om Aftonbladet​. 2/7-2020. ​https://www.aftonbladet.se/omaftonbladet/a/LOlQ4/om-aftonbladet​ . (Hämtad 8/12-2020)

23 Dagens Nyheter. ​Om Dagens Nyheter​. 28/2-2008. ​https://www.dn.se/nyheter/om-dagens-nyheter/​ (Hämtad 8/12-2020).

24 Expressen. ​Vilken är Expressens politiska tillhörighet?​. 3/7-2015.

https://www.expressen.se/blogg/kvalitetsbloggen/2015/07/vilken-ar-expressens-politiska-tillhorighet/​ (Hämtad 8/12-2020)

25 Svenska Dagbladet. ​Självständig och oberoende av politiska, religiösa, kommersiella eller enskilda intressen​.

12/5-2003.

https://www.svd.se/sjalvstandig-och-oberoende-av-politiska-religiosa-kommersiella-eller-enskilda-intressen (Hämtad 8/12-2020)

26 Göteborgs-Posten. ​Vilken politisk tillhörighet har GP?​. 7/11-2012.

https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/vilken-politisk-tillh%C3%B6righet-har-gp-1.664966​ (Hämtad 8/12-2020).

3. Teori - historiebruk

Centralt för denna uppsats är användningen av historia. Det begrepp som används för att beskriva denna användning är ​historiebruk​. Peter Aronssons kortfattade begreppsdefinition lyder: ” ​Historiebruk ​är de processer då delar av historiekulturen aktiveras för att forma bestämda meningsskapande och handlingsorienterade helheter”. ​

Begreppet ​historiekultur definierar Aronsson enligt följande: ” ​Historiekultur ​är de källor, artefakter, sedvänjor och påståenden med referenser till det förflutna som erbjuder påtagliga möjligheter att binda samman relationen mellan dåtid, nutid och framtid.” ​

Som Aronssons definition av begreppet historiebruk antyder, kan historia brukas på en mängd olika vis och av olika syften. Ofta är valet av historiebruk inte en medveten strategi och historia kan brukas på flera sätt och av flera olika syften samtidigt. Trots detta kan en kategorisering av historiebruken vara av nytta. Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet, har utvecklat en typologi baserat på sin forskning om hur historia användes av regimen och motståndsrörelsen i Sovjetunionen under dess sista decennium. ​

Denna typologi, som ursprungligen innehöll fem varianter av historiebruk, har utvecklats till att omfatta sju former (eller idealtyper) av historiebruk. Karlsson skriver angående typologins analytiska funktioner: ”Tanken är att typologin analytiskt ska kunna appliceras på olika samhällen och olika tider, för att ge kunskap om likheter och skillnader i frågor om

historiebruket i samhället.” ​

Denna uppsats är inte intresserad av att jämföra olika samhällen, men typologin kan likväl ge kunskap om olika gruppers historiebruk ​inom ​dagens svenska samhälle. Brukens innehåll överlappar ofta varandra medan andra är ömsesidigt uteslutande. ​

Detta innebär att vissa av bruken ofta tillämpas samtidigt - och detta är inget hinder. Detta belyser snarare mångfalden av metoder och motiv i människans användning av det förflutna.

En sammanfattning av Karlssons sju former av historiebruk:

Det vetenskapliga historiebruket ​: Avsikten med detta historiebruk är att klargöra och utreda historisk fakta. Vetenskapsfilosofins betoning på det kritiska, systematiska och analyserande förhållningssättet mellan människan och den observerbara kunskapen tillämpas här på det

27 Aronsson, Peter. ​Historiebruk - att använda det förflutna​. Lund: Studentlitteratur, 2004. S. 17.

28​Ibid​.

29 Det verk som här syftas på: Karlsson, Klas-Göran. ​Historia som vapen. Historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985-1995​. Stockholm: Natur och Kultur, 1999.

30 Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf. (Red.). ​Historien är nu - En introduktion till historiedidaktiken​. 2:a Uppl. Lund: Studentlitteratur, 2009. S. 59.

förflutna. Således undviker brukaren av denna idealtyp i regel att värdera historia på annat sätt än att det kan förse oss med mer eller mindre kunskap. Brukare av denna typ av historia är vanligen akademiker inom historieämnet eller historielärare. ​

Det existentiella historiebruket ​: Historia kan fylla en viktig identitär funktion för olika grupper eller individer. Identiteten är en social skapelse som också fyller en social funktion;

den håller samman grupperingar genom att - i det här fallet - inkludera eller exkludera

individer baserat på historiska upplevelser. Behovet av att göra detta kan vara särskilt viktigt i

”[...] ett samhälle statt i snabb förändring eller satt under stark press. ​

Det är även vanligt förekommande bland grupper och individer som, till följd av yttre påtryckningar, har svetsats samman och homogeniserats. Dessa grupper kan framhålla historiska trauman, som därmed vävs samman med den kollektiva identiteten, som får en sammanhållande funktion för gruppen. Karlsson använder följande exempel: ”Sålunda har historiska folkmord skapat mycket starka inre kulturella band bland armenier och judar inte bara i Armenien och Israel, utan även bland armeniska och judiska diasporagrupper världen över.” ​

Det moraliska historiebruket: ​För det moraliska historiebruket är maktperspektivet centralt.

Utgångspunkten för bruket är den historia som av en auktoritär eller totalitär stat har

undanhållits medborgarna/undersåtarna därför att den kan skada elitens politiska auktoritet.

Syftet, inom detta historiebruk, är således att uppmärksamma den historia som undanhållits allmänhetens vetskap. I förlängningen kan denna bortglömda historia användas för att ifrågasätta nuvarande orättvisor och strukturer. Historiebruket genomsyras av en indignation över maktmissbruk och orättvisa. ​

Det ideologiska historiebruket: ​ Syftet med detta historiebruk är att aktivera den historia som stärker den ideologiska övertygelse som man försvarar och medvetet glömma eller tona ned den historia som försvagar den ideologiska ståndpunkten. Dessa kan göras genom flera olika metoder, exempelvis: ”genom hänvisning till historiska lagar och objektiva nödvändigheter […] absoluta kronologier, tydliga periodiseringar, svart-vita analyser och personteckningar, starka kontinuitetslinjer eller föga problematiserande framstegsperspektiv”. ​

De vanligaste

32 Karlsson & Zander, 2009. S. 55-56.

33​Ibid​. S. 60.

34​Ibid​. S. 61.

35​Ibid​. S. 62.

36​Ibid​. S. 63.

användarna av detta bruk är socialister och nationalister. I det tidigare fallet hänvisas till historiska lagar och görs tydliga klassbaserade distinktioner, i det senare fallet används historia för att stärka den etnonationella gemenskapen och binda samman etnicitet med

geografisk plats. På detta vis kan nationalisten legitimisera gränsdragningar och frånta etniska minoriteter nationella rättigheter. ​

Icke-bruk av historia: ​Nära förknippad med det ideologiska historiebruket är icke-bruket av historia. Detta bruk innebär inte att historia omedvetet och tillfälligt faller ur det kollektiva minnet - det är en medveten strategi av förträngning. Syftet är att förtränga ett samhälles eller en kulturs historia med avsikten att inte förstärka gamla och förlegade markförhållanden.

Bruket är således nära förknippat med socialismen eller den svenska modernismen. Brukaren vill istället vända blicken mot nutiden och framtiden. Denna ahistoriska inställning kan även kallas ​modernistisk​.​

Det politisk-pedagogiska historiebruket: ​Detta historiebruk uppsöker likheter mellan dåtid och nutid i syftet att vinna politiska fördelar. Likheterna görs ofta på ett metaforiskt och förenklat sätt och jämförelseobjekten väljs därför att de bär på en i sammanhanget

känslomässig och/eller politisk sprängkraft. Historiebruket är förenklande eftersom att det undviker att beskriva även de skillnader som råder mellan en nutida och historisk situation.

Eventuella skillnader skulle försvaga den effekt som brukaren av historiebruket söker. De företeelser som brukar beskrivas inom historiebruket bär i regel på en negativ laddning. Ett exempel på politiskt-pedagogiskt historiebruk är att jämföra sverigedemokratins ökande valresultat med Hitlers väg till makten. ​

Det kommersiella historiebruket ​: Syftet med detta historiebruk är att använda historia för att sälja en vara eller tjänst, eller för att nå andra ekonomiska fördelar. Resultatet av detta syfte är, likt det politisk-pedagogiska historiebruket, att den historia som bär på särskild

känslomässig signifikans prioriteras. Vanligt är att historiska motiv används på detta sätt i film eller skönlitteratur, men det kan även användas i reklamer. ​

37 Karlsson & Zander, 2009.

38​Ibid​. S. 64.

39​Ibid. ​S. 66-67.

Icke-bruk av historia kommer inte att användas som en egen analyskategori. Detta eftersom att det inte finns ett tydligt tillämpningsområde för denna i sammanhanget. Även om debattörerna i regel ignorerar delar av det historiska skeendet förekommer inga ahistoriska inslag i debatten. Det kommersiella historiebruket är inte tillräckligt användbart i

sammanhanget för att tilldelas en egen underkategori, men kan vid behov förekomma i andra avsnitt.

3.1. Forskningsläge: Bruket av Förintelsehistorien

Klas-Göran Karlsson var mellan 2001 och 2007 ansvarig för ett forskningsprojekt vid Lunds universitet som studerade Förintelsen i den europeiska historiekulturen. ​

Projektets resultat har sammanfattats i en skrift utgiven av FLH: ​Med folkmord i fokus - Förintelsens plats i den europeiska historiekulturen ​. I skriften beskriver Karlsson hur Förintelsens betydelse i den europeiska historiekulturen har förändrats sedan andra världskriget och hur den ser ut idag.

Så vilken roll fyller Förintelsen i den nutida historiekulturen? Efter östblockets fall uppstod ett vakuum som Karlsson tillskriver följande betydelse för minnet av Förintelsen:

I avsaknad av några konflikter som anses tillräckligt stora för att ligga till grund för nya ideologiska meningssammanhang, har det plötsligt uppstått ett utrymme för minnet av det gångna seklets avgörande händelser och ett behov av att identifiera det liberala samhällets ideal och institutioner. ​

Förintelsen intog vid den här tidpunkten i den europeiska historiekulturen rollen som idealtypen för ondskan - den absoluta referenspunkten för vad som är moraliskt fel. ​

Förintelsen tilldelades, till följd av detta, en särställning i förhållande till andra massmord (vilket som förklarar varför Förintelsen vanligen stavas med ett stort f). ​

Som sådan kunde den användas i flera olika menings- eller kunskapsskapande sammanhang. Karlsson beskriver dessa utifrån sin historiebruks-typologi:

41 Karlsson, Klas-Göran. ​Europeiska möten med historien - Historiekulturella perspektiv på andra världskriget, förintelsen och den kommunistiska terrorn​. Stockholm: Atlantis, 2010. S. 15.

42​Ibid​. S. 66.

43 Karlsson, 2008.

44​Ibid​. S. 80-81.

Förintelsen används i identitetsskapande syften och sammanhang. Dessa kan ta sig uttryck genom exempelvis minnesplatser, personliga anknytningar och resor till platser som

Auschwitz eller insamling av personliga historier. Dessa används i syftet att skapa en känsla av att dåtidens och nutidens människor delar ett gemensamt öde och upplevelser. ​

Resultatet av detta bruk är identitetsskapande - för att minnas offren och anknyta till deras mänsklighet, eller för att ”manifestera en tidlös judisk identitet och påminna världen om Förintelsens historia”. ​

Förintelsen används i moraliserande sammanhang. Detta syftar givetvis på en indignation över grymheterna som begicks under Förintelsen, men även en indignation över hur aspekter av den har glömts bort i den europeiska historiekulturen och en indignation över den

bristande kunskapsbildningen om Förintelsen. ​

Förintelsen har delvis använts i ideologiska syften. Förintelsen har ingen given plats inom någon av de stora ideologiska idésystemen som socialismen, nationalismen eller

liberalismen. ​

Delar av den aktiveras dock ibland för att rättfärdiga maktens positioner, såsom i det tidigare nämnda fallet när Förintelsen fick ersätta Sovjetkommunismen som måttstock för det absoluta onda inom den liberala tankevärlden. För samtida

Förintelseförnekare (såsom nynazister eller islamister) är det viktigt att (i strid mot verkligheten) hävda att Förintelsen inte har inträffat, eller att den har utnyttjats av judiska minoriteter för att vinna ett moraliskt överläge. ​

Förintelsen används i politiska (och/eller pedagogiska) sammanhang. Man uppvisar här förenklade paralleller mellan Förintelsen och nutida förhållanden i syftet att främja den egna ståndpunkten. ​

Exempel på sådana liknelser är att jämföra mobbning på skolgården med judarnas upplevelser under Förintelsen, eller att jämföra våldshandlingar i olika

krigssituationer med Förintelsen i syftet att delegitimisera den våldsverkande parten.

Karlsson skriver: ”Förintelsen har på detta sätt en betydande sprängkraft i nuet, som ett slags yttersta argument i konfliktsituationer”. ​

45 Karlsson, 2008. S. 71-72.

46​Ibid​. S. 70.

47​Ibid​. S. 72-73.

48​Ibid​. 74.

49​Ibid​.

50​Ibid​. S. 75-76.

Förintelsens relation till historievetenskapen har, till följd av inom och utomvetenskapliga faktorer, genomgått en förändring. Det ursprungliga vetenskapliga förhållningssättet till Förintelsen var på många sätt motsatsen till de bruk som diskuterats tidigare. Historikerns uppgift, menade man, var att genom vetenskapligt beprövade metoder framställa det

”korrekta” händelseförloppet, oberoende av nutidens utomvetenskapliga behov. ​

Detta förhållningssätt har omprövats av två anledningar. Den första anledningen är att

historieämnet har omprövats. Akademiska strömningar har framhållit historia som ”en språkligt och kulturellt bestämd konstruktion som bär olika meningar för olika individer och kollektiv[…]” istället för rekonstruktionen av en historisk ”verklighet”. ​

Närvaron i den offentliga kulturen har blivit viktigare för historikerna än tidigare. Delvis som ett resultat av detta, och av det drastiskt ökade intresset för Förintelsen, har historiker deltagit i rättegångar och offentliga debatter om Förintelsen. I dessa sammanhang har historikerna tvingats att lämna omdömen om Förintelsens instrumentella värde och moraliska implikationer. ​

En annan faktor (i Sverige) har varit statliga forskningsprojekt som Levande historia 1997, programmet för ”Studier kring Förintelsen och folkmord” vid Uppsala universitet och forskningssatsningen ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen” år 2000. ​

52 Karlsson, 2008. S. 77-78.

53​Ibid​.

54​Ibid​. S. 79.

55​Ibid

4. Bakgrund: SOU 2020:21

Vid regeringssammanträde den 4:e juli 2019 beslutades genom ett komittédirektiv vid kulturdepartementet att: ”En särskild utredare ska lämna förslag om hur ett museum för att bevara och föra vidare minnet av Förintelsen ska inrättas. En utgångspunkt är att berättelser från överlevande med anknytning till Sverige ska stå i centrum för verksamheten.” ​

Utredningen, som skickades på remiss den 15:e april 2020, utgör den direkta bakgrund mot vilken större delen av den debatt som ska analyseras utspelar sig. De remissvar, ledarartiklar och till stor del motionerna i riksdagen skrevs som en reaktion på vad utredningen föreslår, eller som en reaktion på dessa reaktioner. Utredaren var Birgitta Svensson, professor i etnologi vid Stockholms universitet. Utredningens innehåll sammanfattas i följande punkter:

1. Det tilltänkta museets historiska uppdrag och syfte: utredningen bedömer att museets främsta uppdrag bör vara att sprida och fördjupa kunskapen om förintelsen; vad som gjorde den möjlig, hur den genomfördes och Sveriges relation till den. ​

Genom att bygga museet på svensk mark understryker man det sistnämnda - att Sverige har en relation till förintelsen. ​

Denna relation ska visas upp på ett ”fördjupat och problematiserande” vis. Vad detta innebär är att både den inblandning som uppfattas som positiv (ex. Folke Bernadotte och de vita bussarna) och negativ (ex. eftergiftspolitik gentemot den tyska regimen) i sammanhanget bör belysas. ​

Både internationellt och svenskt historiskt material behöver därför samlas och visas upp på museet. ​

De med direkt anknytning till förintelsen som lever i Sverige är av mycket hög ålder och deras berättelser behöver därför samlas in omgående - detta uppges vara en viktig anledning till att museet ska byggas så snart som möjligt. ​

Vidare bedömer

utredningen att förintelsen bör behandlas i en ”bred historisk kontext”. ​

”Bred” i detta sammanhang har en dubbel betydelse. Det syftar på bredd i tid och rum: Förintelsen kan endast förstås i en större europeisk kontext, som utspelar sig under en längre tid än Tyskland 1938-1945. I denna kontext ingår även Sveriges historia. ​

”Bred” kan även syfta på vilka grupper som berörs av förintelsebegreppet. Här bedömer utredningen att folkmordet på

56 SOU 2020:21. Sveriges museum om Förintelsen. ​Betänkande av Utredningen om ett museum om Förintelsen​. S. 187.

57​Ibid​. S. 103-104.

58​Ibid​. S. 22.

59​Ibid​. S. 102-103.

60​Ibid​. S. 160-163.

61​Ibid​. S. 163.

62​Ibid​. S.107.

judarna besitter en historisk särställning och att förintelsebegreppet enligt vetenskaplig praxis är begränsad till detta folkmord. Detta innebär dock inte att de grupper som faller utanför förintelsebegreppet men innanför ramen för nazisternas övergrepp bör förbises. Romer, homosexuella och andra berörda gruppers lidanden bör visas på museet - dessa gruppers utsatthet bör jämföras för att visa på likheter och skillnader med avsikten att skapa fördjupad förståelse. Utredningen lämnar dock ansvaret för en definition av Förintelsen till det tilltänkta museet. ​

2. Det tilltänkta museets samtida uppdrag och syfte: utredningen bedömer att museet även ska fokusera på Förintelsens påverkan på samtiden, samt de lärdomar som Förintelsen kan ge samtiden. Museet bör visa på hur minnet av Förintelsen riskerar att missbrukas eller

mörkläggas av politiska krafter som missgynnas av detta minne (ex. nynazismen) samt visa på eventuella paralleller mellan upptakten till Förintelsen och samhälleliga krafter idag - för att på så vis undvika att historien upprepar sig. ​

Museet föreslås ha en stark anknytning till forskarvärlden samt upprätta en professur vid lämplig akademi. Detta för att museets innehåll ska grundas i vetenskapligt fastställd fakta. ​

Det ska enligt bedömningen bedriva pedagogisk verksamhet för exempelvis skolklasser. Utredningen menar även att en allt för instrumentell syn på museets uppdrag är problematisk. ​

3. Det tilltänkta museets organisation och lokalisering: utredningen bedömer att det nya museet bör inrättas som en självständig myndighet med en egen styrelse. ​

Alternativt kan museet inrättas inom en befintlig museimyndighet (ex. Statens historiska museer) ​

eller inom Forum för levande historia. ​

Utredningen bedömer att en egen lokal bör byggas för museet, men att det av kostnadsskäl kan inhysas i en redan befintlig lokal. ​

Utredningen tar inte ställning till var museet ska placeras, men fastslår vissa kriterier som den valda orten bör uppfylla: det bör vara en plats med en i sammanhanget historisk betydelse, närhet till akademi och hög publiktillförsel. ​

64 SOU 2020:21. S. 109-110.

65​Ibid​. S. 9

66​Ibid​. S. 171.

67​Ibid​. S. 117.

68​Ibid​. S. 128-129.

69​Ibid​. S. 130-131.

70​Ibid​. S. 131-133.

71​Ibid​. S. 154-156.

72​Ibid​. S. 157.

Det är i sammanhanget lika viktigt att understryka vad utredningen tar upp som vad den inte tar ställning till. Att utredningen inte bedömer vilken ort som är bäst lämpad för museet är en orsak till att det är angående denna fråga som de första motionerna och ledarna skriver.

Utredningen uttrycker sig även otydligt angående exakt vilka grupper som bör ingå i

Förintelsemuseet och hur begreppet, av museet, ska definieras. Dessa två punkter är

kontextuellt viktiga att bära med sig i studiet av debatten.

5. Resultat

I detta kapitel redovisas och analyseras materialet löpande. Detta sker indelat i fyra

underkategorier. Varje underkategori utgörs av ett eget historiebruk, såsom dessa definieras i Karlssons typologi. I det sista delkapitlet delar det ideologiska och politisk-pedagogiska historiebruket på ett delkapitel.

5.1. Det vetenskapliga historiebruket

Att Förintelsemuseets innehåll ska grundas i historievetenskaplig forskning föreslås först i SOU 2020:21 ​

och upprepas sedan över stora delar av debatten. Detta gäller främst de texter som tillkommit i riksdagen och som remissvar. Joakim Sandell (S) argumenterar i en motion att placera museet i Malmö och använder då närheten till universiteten i Lund och

Köpenhamn som ett argument. ​

Niklas Karlsson (S) använder samma argument när han i en motion förespråkar att placera museet i Landskrona. ​

Vikten av att museets arbete om Förintelsen grundas i vetenskapen är särskilt tydlig i de remissvar som universiteten och högskolorna lämnade. Uppsala, ​

Lunds ​

och Linköpings universitets ​

remissvar utgör alla tydliga exempel på detta.

Det finns dock bara ett exempel på debattör som menar att syftet med att ​lära ut ​Förintelsen i första hand är vetenskapligt: Lunds universitet, men detta utgör ett undantag. Vetenskapen ses i sammanhanget snarare som ett redskap för att inhämta den kunskap som sedan ska kunna användas som ett instrument. Det är inte motsägelsefullt att använda vetenskap för att understryka en åsikt, men en uttalad vilja att befästa en viss ståndpunkt riskerar i

sammanhanget att den fakta som understryker argumentet väljs på bekostnad av den som inte gör det; vilket som inte är förenligt med det vetenskapliga historiebruket.

73 SOU 2020:21. S.171.

74 Motion 2020/21:2499. ​Placera museet om Förintelsen i Malmö​.

75 Motion 2020/21:2531. ​Förintelsemuseet​.

76 Uppsala Universitet. ​Remiss: Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21)​. 25/8-2020

https://www.regeringen.se/4a4b4a/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/uppsala-universitet.pdf (Hämtad 9/12-2020).

77 Lunds universitet. ​Yttrande över betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21).​ 13/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a340e/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/lunds-universitet.pdf (Hämtad 9/12-2020).

78 Linköpings universitet. ​Linköpings universitets remissvar på betänkande av Utredningen om ett museum om Förintelsen (SOU 2020:21) diarienummer (Ku2020/01036/KL)​. 24/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a45d6/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/linkopings-universitet.pd f​ (Hämtad 9/12-2020).

Föreningen Förintelsens överlevare menar också i sitt remissvar att forskningsanknytningen är av stor vikt, då ”en stark forskningsinriktning innebär också att man, grundat i fakta och forskning, kan ha en dynamisk syn på Förintelsen; forskning leder till nya insikter som kan inkorporeras även i den publika och externa verksamheten”. ​

Kunnandet utgör dock inte ett mål i sig själv, i samma stycke skrivs: ”Vi menar att det utgör ett försvar mot de förnekanden, förvanskningar och relativiseringar av Förintelsen, som vi tyvärr ser allt mer av”. ​

Den vetenskapliga historieskrivningen om Förintelsen fyller alltså ett instrumentellt syfte.

Användningen motiveras av nutida förhållanden, på ett sätt som snarare bör beskrivas som politiskt-pedagogiskt.

Förhållandet mellan det innehållsliga och det instrumentella diskuteras i debatten. Som tidigare nämnt utmärker sig remissvaret från Lunds Universitet från övriga debattörer i det att LU tydligt markerar mot en instrumentalisering av museets uppdrag. LU menar att museet bör vara en ”forskningsbaserad kunskapsinstution” som på ett mångfacetterat vis beskriver Förintelsens händelseförlopp och effekter för den historiska utvecklingen. ​

Fredrik

Johansson i SvD argumenterar också emot en instrumentalisering, men fyller begreppet delvis med en annan innebörd. Johansson menar att Socialdemokraterna i Malmö försöker tillskansa sig Förintelsemuseet som ett instrument för att mörklägga antisemitismen i staden och inom partiet. ​

Forum för Levande Historia ifrågasätter varför en instrumentalisering är problematisk. FLH menar att den position som hävdar det är dåligt underbyggd och riskerar att göra ”museets minneshållning statisk”. Frågor som berör Förintelsen, menar de, måste hållas vid liv och relateras till ”moderna samhällsfrågor som hot mot demokratin och mänskliga rättigheter”. ​

Judiska museet ansluter sig till denna uppfattning och hävdar att:

”Det går inte att berätta eller vittna om Förintelsen och framväxten av Nazityskland utan att detta också innebär starka kopplingar till nuet och betydelsen av att lära något av detta. Det går därför inte att skilja på det historiska och det pedagogiska arbetet”. ​

Ett flertal

79 Föreningen Förintelsens överlevare. ​Yttrande över betänkande SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen​. 17/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a3bc6/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/foreningen-forintelsens-o verlevande.pdf​ (Hämtad 9/12-2020).

80​Ibid​.

81 Lunds universitet, ​Yttrande över betänkandet Sveriges museum om Förintelsen

82 Johansson, Fredrik. Förintelsemuseum i Malmö – men av rätt skäl. ​Svenska Dagbladet​. 19/11-2020.

https://www.svd.se/forintelsemuseum-i-malmo-men-av-ratt-skal​ . (Hämtad 9/12-2020).

83 Forum för Levande Historia. ​Betänkandet SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen​. 3/6-2020.

https://www.regeringen.se/49c3ea/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/forum-for-levande-histori a.pdf​ (Hämtad 9/12-2020).

84 Stiftelsen Judiska museet i Stockholm. ​Remissvar av betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU

remissinstanser förespråkar behovet av att lära av Förintelsen och/eller vikten av att museet bedriver pedagogisk verksamhet. Detta faller snarare inom ramen för andra former av historiebruk: nämligen det politisk-pedagogiska. Förintelsen används även i flera syften än dessa, vilket som redovisas i andra delkapitel.

Den offentliga diskussionen uppvisar sammantaget en vilja att inte bara lära ​om ​Förintelsen utan ​av ​Förintelsen. Vetenskapen, menar man, ska användas för att verifiera likheterna mellan då och nu. En vetenskapligt korrekt jämförelse mellan det moderna svenska samhället och Nazi-Tyskland skulle dock uppvisa en mängd skillnader.

Den enda instans som hävdar en avvikande uppfattning är Lunds universitet. Det bör tilläggas att inte alla debattörer uttrycker en uppfattning i frågan.

5.2. Det existentiella historiebruket

De identitära inslagen i debatten om Förintelsemuseet är både många och komplicerade.

Detta beror på att representanter för flera olika etniska eller politiska grupper är inblandade som alla har olika förhållanden till Förintelsen och olika syn på andra gruppers förhållande till Förintelsen.

Fem organisationer som kan sägas representera judiska grupper eller arbeta med judisk kultur svarade på remissen: Judisk kultur i Sverige, Zikaron, Paideia, Judiska museet och Judiska Centralrådet. Deras syn på Förintelsen och behovet av det tilltänkta museet skiljer sig något inbördes, men uppvisar stora likheter i sin syn på den judiska identiteten i förhållande till Förintelsen. Denna gemensamma syn uttrycks mest explicit i det svar som Judiska museet gav på remissen: ”Det är oerhört centralt att judisk historia inte reduceras till en berättelse om Förintelsen”. ​

Judiska museet motiverar sin ståndpunkt och förklarar att minnet av

Förintelsen historiskt sett har haft en tendens att överskugga den levande judiska kultur som återkommit efter Förintelsen, samt de judiska liv och berättelser som föregick Förintelsen. ​

Samma ståndpunkt återfinns i de övriga tre organisationernas remissvar. Judisk kultur i Sverige understryker vikten av skildra judiskt liv i europa innan andra världskriget, ​

Zikaron

https://www.regeringen.se/4a315a/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/stiftelsen-judiska-museet -i-stockholm.pdf​ (Hämtad 9/12-2020).

85 Judiska museet, ​Remissvar av betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21)​.

86​Ibid​.

87 Judisk kultur i Sverige. ​Remissvar: Holocaust Museum in Sweden/Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21)​. 14/8-2020.

och Judiska Centralrådet likaså. ​

Anledningarna till detta anges vara att det gör det lättare för museibesökaren att identifiera sig med innehållet, men också att det är av vikt för den judiska kulturen att flera aspekter av den lyfts än Förintelsen. Icke-judiska organisationer framhåller inte denna aspekt.

Paideia avviker i sammanhanget genom att inte uttrycka en åsikt, förmodligen därför att deras svar är en argumentation för att ​inte ​bygga museet.​

Viljan att inte låta judiska historia ”reduceras till en berättelse om Förintelsen” är intressant av flera anledningar. För det första visar den på att Förintelsen har upptagit en, ur en judisk synvinkel, stor plats i historiekulturen. För det andra antyder den en implicit önskan att inte endast framställas som offer. De judiska organisationerna vill även att museet tydliggör en bild av judarna som något annat än passiva och ansiktslösa offer; nämligen aktiva

kulturvarelser.

De två romska organisationerna som lämnade remissvar (ERG och Malmö stads råd för nationella minoriteten romer) uppvisade i sitt historiebruk ett radikalt annorlunda förhållande till offerrollen än vad de judiska organisationerna gjorde. ERG (È Romani Glinda) beskriver i sitt svar långtgående det nazistiska massdödandet av romerna och använder då begreppet

”Förintelse” eller ”Förintelsen av romer”. ​

Vidare beskriver ERG (med en moralisk

indignation som kommer att analyseras vidare i nästkommande delkapitel) hur denna del av Förintelsen under större delen av 1900-talet förbisetts av europeiska och svenska politiker. ​

ERG uttrycker en vilja att likställa folkmordet på judarna och romerna genom att inte bara inkludera det romska folkmordet på Förintelsemuseet, utan även inkludera romerna i

https://www.regeringen.se/4a342b/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/judisk-kultur-i-sverige.p df​ (Hämtad 10/12-2020).

88 Zikaron. ​Remissvar från Zikaron till Sveriges museum om Förintelsen SOU 2020:21​.

https://www.regeringen.se/4a3c1b/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/foreningen-zikaron.pdf (Hämtad 10/12-2020) ; Judiska Centralrådet. ​Yttrande över betänkandet SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen från Judiska Centralrådet i Sverige​. 14/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a3114/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/judiska-centralradet-i-sv erige.pdf​ (Hämtad 10/12-2020).

89 Paideia. ​Betänkandet S0U 2020: 21 Sveriges museum om Förintelsen​. 11/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a30b4/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/paideia.pdf​ (Hämtad 10/12-2020).

90 È Romani Glinda. ​Remiss SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen​. 17/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a3a54/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/e-romani-glinda.pdf (Hämtad 10/12-2020).

Förintelsebegreppet. ​

Malmö stads råd för nationella minoriteten romers remissvar uttrycker samma aspekter som ERGs - det nazistiska folkmordet på romerna, den efterföljande

kollektiva glömskan och vikten av att inkludera romerna i Förintelsebegreppet. Rådet lyfter i sitt remissvar hur det var samma rasistiska processer som resulterade i massdödandet av romer som judar, och att det fick samma konsekvenser (att romer och judar mördades på koncentrationsläger). ​

De två romska organisationernas historiebruk visar på identitära aspekter. De vill inte bara vara representerade på Förintelsemuseet som ett folkmord som utfördes parallellt med Förintelsen, de vill ingå i Förintelsen. Viljan att inte låta den romska historien ”reduceras till en berättelse om Förintelsen” är inte representerad - tvärtom. Att ingå i Förintelsebegreppet i egenskap av offer skulle kunna skänka den romska historien och därmed kulturen en särskild dignitet. Den romska identiteten, som i historien och samtiden utsatts för omfattande

systematiskt förtryck, skulle kunna vara i behov av detta. Därav skiljer sig de romska

organisationernas förhållande till den egna historiska offerrollen så dramatiskt mot de judiska organisationernas - ingen ifrågasätter judarnas inklusion som offer i Förintelsen, tvärtom kan det ur en judisk synvinkel upplevas som att de är ​för ​inkluderade i begreppet. Kontextuellt är det här viktigt att påpeka att bara en annan deltagare i debatten förespråkar att inkludera romerna i Förintelsebegreppet. Många understryker vikten av att folkmordet på romerna är representerat ​på museet, exempelvis RFSL och Södertörns högskola​

, men bara en

icke-romsk organisation menar att det folkmordet ska ingå i Förintelsebegreppet eller ges likvärdigt utrymme på museet. Den romska viljan att ingå i Förintelsebegreppet är således ifrågasatt, vilket som även framgår i de romska organisationernas remissvar.

Det icke-romska undantaget utgörs av Rättighetscentrum Dalarna och Diskrimineringsbyrån Gävleborgs gemensamma remissvar. RD och DG vill se att ”[...]alla de grupper som blev offer för nazisternas förföljelser ges likvärdigt utrymme i museets verksamhet[…]” och

92 È Romani Glinda, 2020.

93 Malmö stads råd för nationella minoriteten romer. ​Remissvar om upprättandet av ett Förintelsemuseum​.

2/6-2020.

https://www.regeringen.se/4a3e64/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/malmo-kommuns-rad-for -nationella-minoriteten-romer.pdf​ (Hämtad 10/12-2020).

94 RFSL. ​Remissyttrande över SOU 2020:21 – Sveriges museum om Förintelsen​. 17/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a3a87/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/rfsl.pdf​ (Hämtad 10/12-2020) ; Södertörns högskola. ​Södertörns högskolas remissvar gällande betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21)​. 11/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a2b16/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/sodertorns-hogskola.pdf (Hämtad 10/12-2020)

nämner därefter romer som exempel på en sådan grupp. ​

Det ska tilläggas att denna

argumentation i första hand bör kopplas till RDs och DGs syften och uppdrag: att motverka diskriminering och verka för ett inkluderande samhälle. ​

Ett sådant uppdrag bör ta hänsyn till olika gruppers identitära behov.

Det nämndes tidigare att Paideia inte anser att det ska byggas ett Förintelsemuseum i Sverige.

Paideia är den enda instansen eller debattören i studien som anser detta. Detta motiveras enligt följande:

Sverige var varken ockuperat av Nazistyskland eller involverad i de direkta strider mot Tyskland, men var indirekt involverad i Förintelsen genom samarbetet med Nazityskland. Den koppling som mer direkt finns till Förintelsen är till de överlevande som kom till Sverige, och deras berättelser om vad de upplevt. ​

Förintelsen, menar Paideia, är alltså en del av överlevarnas historiska arv, inte den svenska.

Majoriteten av debattörerna diskuterar på något sätt Sveriges eller det svenska

lokalsamhällets roll i Förintelsen. Sveriges roll, menar flera, ska problematiseras - hjältar som rasbiologi ska lyftas fram. Starka kopplingar görs mellan olika platser i Sverige och

Förintelsen, i positiva eller negativa ordalag. Vad som här vid en första anblick verkar innehålla existentiella aspekter, visar sig i en större kontext snarare vara skrivet av politiska anledningar. Detta diskuteras vidare i delkapitel 5.3 och 5.4, där bland annat debatten om lokalisering av museet och dess konsekvenser för historiebruket analyseras.

5.3. Det moraliska historiebruket

En vilja att synliggöra en av eliten tidigare dold aspekt av historien, ofta driven av en moralisk indignation, som i förlängningen kan användas för att ifrågasätta nuvarande orättvisor är ett inslag som kan återfinnas på ett flertal platser i debatten. Graden av och föremål för denna indignation är bunden till två variabler: Vilken del av Sverige som

95 Rättighetscentrum Dalarna och Diskrimineringsbyrån Gävleborg. ​Remissvar Sveriges museum om Förintelsen, SOU 2020:21.​ 12/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a341c/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/rattighetscentrum-dalarn a-och-diskrimineringsbyran-gavleborg.pdf​ (Hämtad 11/12-2020).

96​Ibid​.

organisationen/myndigheten/individen menar att museet ska byggas i och huruvida debattören representerar en etnisk minoritet.

Ingen av debattörerna menar, implicit eller explicit, att Förintelsen som helhet är ett historiskt händelseförlopp som har varit dold och nu bör framföras. Detta stämmer dock inte angående två delar av händelseförloppet, nämligen angående Sveriges inblandning och folkmordet på romer och funktionshindrade.

En mening som ofta (i olika ordalag) uttrycks i debatten är att ”Sveriges relation till Förintelsen ska problematiseras”. Svenska Kyrkan lyfter att Sverige har historiska erfarenheter av rasbiologi, och att detta är ”nära sammankopplat med motiven bakom Förintelsen[…]”. ​

Svenska Kyrkan tillägger att detta bör ”belysas i sammanhanget”. ​

Underförstått i sammanhanget är att den svenska inblandningen är en aspekt av Förintelsen som ofta glöms bort och därför bör belysas. Jönköpings kommun använder liknande formuleringar, de menar att man särskilt bör ”[...]belysa Sveriges agerande under denna period, i relation till Förintelsen och Nazityskland[…]”. ​

Jönköpings kommun menar även att Sverige därmed har ett moraliskt ansvar att föra vidare minnet av Förintelsen: ”Som samhälle har vi en skyldighet och ett ansvar att medverka till kunskap om Förintelsen, fördjupa kunskapen och sprida den till kommande generationer”. ​

Som ett sista led i resonemanget tilläggs även att detta minne därmed bör användas som ett vapen mot nutida antisemitism: ”I en tid då kunskap och vetenskap utmanas på olika sätt är det i allra högsta grad väsentligt att kritiskt diskutera hur minnet av Förintelsen riskerar att missbrukas och förvrängas både i Sverige och internationellt samt uppmärksamma olika former av förnekelse av Förintelsen”. ​

Samma argumentation återfinns i Svenska kyrkans

remissvar. ​

Tankekedjan kan formaliseras på följande vis: först identifieras Sveriges problematiska inblandning och det impliceras att denna har varit dold eller

underrepresenterad i historieskrivningen. Från detta följer en moralisk skyldighet att

98 Svenska Kyrkan. ​Remiss: Sveriges museum om Förintelsen​. 25/6-2020.

https://www.regeringen.se/49edeb/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/svenska-kyrkan.pdf (Hämtad 11/12-2020).

99​Ibid​.

100 Jönköpings kommun. ​Yttrande över betänkandet ”Sveriges museum om Förintelsen” (SOU 2020:21)​.

18/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a3d50/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/jonkopings-kommun.pdf (Hämtad 11/12-2020).

101​Ibid​.

102​Ibid​.

103 Svenska Kyrkan, ​Remiss: Sveriges museum om Förintelsen​.

uppmärksamma Sveriges inblandning. När Sverige och svenskarna därmed inkluderats i Förintelsebegreppet kan Förintelsen användas för att motverka nutida rasism och

antisemitism. Denna moralisk-historiska tankekedja kan återfinnas i en mängd remissvar, exempelvis från; Nordiska museet, ​

Judiska centralrådet, ​

FLH ​

och DIK ​

. Ett resultat av tankekedjan blir även att Förintelsebegreppet genomgår en universalisering. Ondskan som var Förintelsen, menar man, är inte något som endast kan isoleras till Tyskland mellan 1933 och 1945. Perspektivet måste breddas i både tid och rum, för att inkludera decennier av antisemitism i ett pan-europeiskt perspektiv, inom vilket Sverige ingår.

Särskilt stor anknytning mellan Sveriges (och framför allt Värmlands) och Förintelsens ondska återfinns i de texter som förespråkar att museet ska placeras i Värmland. Arman Teimouri (L) argumenterar i en skriftlig fråga för att museet ska placeras i Värmland och använder länets historia för att motivera valet. Han beskriver de ”mörka minnen av nazism och rasbiologi” som finns i länet och nämner att rasbiologen Herman Lundborg och nazistledaren Birger Furugård både härstammar från Värmland. Han beskriver hur

nynazismen var särskilt stark i länet under 90-talet och att sådana tendenser fortfarande kan återfinnas där idag. Han menar att ett Förintelsemuseum i Värmland skulle uppmärksamma detta, och stödja de ”motkrafter” som verkar motarbetar nazismen där idag. ​

Karlstads kommun menar i sitt remissvar att museet borde placeras i Karlstad. ​

Även detta motiveras av länets nazistiska dåtid och nutid, men också av att det i Karlstad finns en kyrkogård för de judar som dog efter färden med Bernadottes ”vita bussar”. ​

Värmlands museum och Region Värmland argumenterar också för en placering i länet, med samma motivering som

föregående två debattörer. ​

Debattörerna som förespråkar en placering i Värmland ger

104 Nordiska Museet. ​Statens offentliga utredningar, Sveriges museum om Förintelsen, SOU 2020:21​.

17/4-2020.

https://www.regeringen.se/4a3b9a/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/stiftelsen-nordiska-muse et.pdf​ (Hämtad 11/12-2020).

105 Judiska centralrådet. ​Yttrande över betänkandet SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen från Judiska Centralrådet i Sverige

106 Forum för Levande Historia, ​Betänkandet SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen

107 Fackförbundet DIK. ​Betänkandet SOU 2020:21 Sveriges museum om Förintelsen​. 17/8-2020.

https://www.regeringen.se/4a3c3c/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/fackforbundet-dik.pdf (Hämtad 11/12-2020).

108​Skriftlig fråga 2018/19:911.

109 Karlstads kommun. ​Yttrande angående Betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU 2020:21)​.

2/7-2020.

https://www.regeringen.se/4a5777/contentassets/e8af6654fee04f8590f8e89b5215b244/karlstads-kommun-komp lettering.pdf​ (Hämtad 11/12-2020).

110​Ibid​.

111 Region Värmland. ​Svar på remiss om Remiss - Betänkandet Sveriges museum om Förintelsen (SOU