Institutionen för socialt arbete Socionomprogrammet, 210 hp Examensarbete, 15 hp, Termin 6
VT 2020
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp
Termin 6, VT -20
Författare: Markus Tuhti, Wilfred Nilsson Handledare: Jens Lindberg
Godtycklighet, för barnets bästa?
Arbitrariness, in the best interest of the child?
Sammanfattning
Denna studie syftar till att undersöka hur förvaltningsrätten resonerar kring och använder begreppet barnets bästa i LVU-domar. Bakgrunden ligger i att Barnkonventionen trädde i kraft januari 2020 varpå barnets bästa som begrepp blivit aktuellt i dagens debatt då det är en viktig aspekt som ska beaktas i alla beslut som rör barn samtidigt som ingen kan riktigt säga vad det innebär. För att undersöka detta har en kvalitativ innehållsanalys gjorts på tio LVU- domar från förvaltningsrätten. Det huvudsakliga resultatet har varit att förvaltningsrättens resonemang om barnets bästa grundas i en samlad bedömning utifrån ett flertal aspekter såsom barnets behov, barnets vilja, vårdnadshavares intressen samt samhällets interventioner.
Alla dessa delaspekter är i sig grundade i godtyckliga bedömningar som vuxna gör av vad som anses vara det bästa för barnet. Studiens viktigaste slutsatser är att det är socialnämndens utredning som ges mest vikt i förvaltningsrättens bedömning av barnets bästa, medans
barnens och vårdnadshavarnas viljor som nästan uteslutande går emot förvaltningsrättens beslut inte prioriteras lika högt. Barnets egna synvinkel ges förhållandevis lite utrymme i resonemangen och därför kommer inte barnperspektivet till uttryck till fullo i praktiken.
Godtyckligheten i barnets bästa innebär både ett potentiellt äventyrande av rättssäkerheten såväl som en nödvändig aspekt av begreppet för att samhället ska kunna skydda barns hälsa och utveckling.
Sökord/Nyckelord
Barnets bästa, LVU, barnrätt
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Avgränsningar ... 2
2. Bakgrund ... 2
2.1 Lagar och rättskällor där barnets bästa regleras ... 2
2.2 Olika komponenter i barnets bästa ... 4
3. Barnperspektivet ... 6
4. Tidigare forskning ... 7
4.1 Forskning om för- och nackdelar med godtyckligheten i barnets bästa ... 7
4.2 Forskning om barnperspektiv i rättsprocessen ... 7
5. Metod ... 8
5.1 Material och analys ... 8
5.2 Validitet och reliabilitet ... 11
5.3 Forskningsetiska överväganden ... 12
5.4 Arbetsfördelning mellan studenterna ... 13
6. Resultat och analys ... 13
7. Slutsatser och resultatdiskussion ... 20
8. Metoddiskussion ... 23
9. Förslag på vidare forskning ... 24
10. Referenser ... 25
Begrepp:
FB: förkortning för Föräldrabalken (SFS 1949:381) SoL: förkortning för Socialtjänstlagen (SFS 2001:453)
LVU: förkortning för Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 1990:52) LVU-dom: I denna studie används orden dom och fall i samma betydelse.
Barnkonventionen: I denna studie avse både Lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (SFS 2018:1197) och FN:s konvention om barnets rättigheter, båda har exakt samma innehåll.
Etnicitet: Etnicitet kan sammanfattas som en känsla av tillhörighet respektive identifikation med en given etnisk gruppering. Eftersom etnicitet inte dokumenteras av förvaltningsrätten i LVU-domar så utgår den här studien ifrån den information som finns tillgänglig i syfte att möjliggöra en intersektionell analys såsom till exempel hänvisningar till ursprungsland eller utomeuropeiska namn.
Barn och unga: Barn och unga avser i den här studien alla individer under 18 år.
Vårdnadshavare: Vårdnadshavare innebär den person som är juridiskt ansvarig för barnets omvårdnad och som därför har både rätt och skyldighet att vara med i bestämmandet om ett barns angelägenheter. Det behöver inte vara en biologisk förälder.
Barnets bästa: Barnets bästa avser i den här studien den bedömning som förvaltningsrätten gör av vad som är bäst för barnet i respektive LVU-dom.
Barnets bästa består av fyra olika delar:
● Barnets behov, vad barnet bedöms behöva enligt professionella aktörer/socialnämnd.
● Barnets vilja, vad barnet själv säger och tycker under domstolsförhandlingen.
● Vårdnadshavares intressen, vad barnets vårdnadshavare säger och tycker under domstolsförhandlingen.
● Samhällets interventioner, den eventuella insats som förvaltningsrätten beslutar om för att skydda barnets bästa.
Barnperspektivet: Barnperspektivet är ett grundläggande perspektiv inom socialt arbete som rör barn och unga. Barnperspektivet består av två huvudsakliga delar:
● Barnets synvinkel, hur barnet själv ser på sin situation.
● Vuxnas synvinkel, hur vuxna ser på barnets situation.
1. Inledning
Barnets bästa är ett återkommande begrepp inom socialt arbete och i en statlig offentlig utredning (SOU 1994:139) har begreppet beskrivits som relativt. Barnets bästa kan ha olika betydelser för olika personer och uppfattningar om vad ett barns behov egentligen är går ofta isär. Sverige har försökt att stärka skyddet för barn och unga i samhället sedan FN:s
generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter år 1989.
Den första Januari 2020 implementerades Barnkonventionen i svensk lagstiftning, syftet med detta var att förtydliga beaktningen av barnets rättigheter i domstolar vid beslut som rör barn.
Enligt Regeringskansliet (2020) har ingen reform som rör barn varit viktigare för att stärka barns rättigheter på 30 år.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2016) har konstaterat att ungefär ett barn i varje skolklass någon gång under sin barndom kommer att placeras i familjehem eller på institution. En sådan placering enligt Lagen om vård av unga i särskilda fall (LVU) kan bero på att föräldrarna brister i sin omsorgsförmåga eller att den unge själv uppvisat ett socialt nedbrytande beteende. Det har dessutom skett en kraftig ökning på området. Enligt siffror från Domstolsverket (2020) har antalet LVU-fall ökar med ungefär 30% mellan 2014 och 2019. Forskning har dessutom visat att barn som varit placerade tenderar att ha en kraftigt förhöjd risk för psykisk ohälsa, kriminalitet och självmord. (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2016)
1.1 Problemformulering
En av de centrala principerna i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas vid alla åtgärder som berör barn. Men eftersom att begreppet “barnets bästa” är så pass löst definierat kan det vara svårt för olika samhällsaktörer att bedöma vad varje enskilt barns bästa är. Ett juridiskt område där barnet rättigheter ställs på sin spets är vid tvångsvård enligt LVU, eftersom det innebär ett frihetsberövande i skyddande syfte. En viktig fråga är hur ett så löst definierat begrepp som barnets bästa kan användas på ett rättssäkert sätt utan att riskera att äventyra rättssäkerheten. Detta blir särskilt problematiskt med tanke på att en av artiklarna i barnkonventionen specifikt behandlar att barn aldrig ska få sin frihet berövad på ett
godtyckligt eller olagligt sätt.
I den här studien undersöks innebörden och användningen av begreppet “barnets bästa” i rättsliga sammanhang. Det är förvaltningsrätten som avgör LVU-ärenden, undersökningens fokus har legat på att analysera LVU-domar och de resonemang som förvaltningsrätten för kring begreppet barnets bästa i dessa domar. Eftersom LVU-beslut är beslut som rör barn ska barnets bästa tas i beaktning i dessa ärenden. Därför kan dessa domar studeras för att
undersöka hur begreppet barnets bästa används i rättsliga sammanhang.
Hur barnets bästa definieras och används är ett särskilt viktigt område för socialt arbete eftersom det är socionomer inom bland annat socialtjänsten som sköter mycket av
beslutsfattandet avseende barn och unga. Det faktum att placerade barn dessutom utgör en riskgrupp för annan social problematik gör att ökad kunskap inom området är särskilt
relevant, det skulle bland annat kunna användas i förebyggande arbete inom flera delar av det sociala arbetet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förvaltningsrätten resonerar kring och använder begreppet barnets bästa i LVU-domar.
För att undersöka detta ligger följande frågeställningar till grund för studien:
● Vad kännetecknar förvaltningsrättens bedömning av barnets bästa i LVU-domar?
● Hur förhåller sig användningen av barnets bästa till barnperspektivet?
1.3 Avgränsningar
Barn som grupp är utsatta för olika missförhållanden på många områden i dagens samhälle.
Men barnets bästa såsom det omnämns i barnkonventionen är kopplat till statliga åtgärder för att skydda och upprätthålla barnets mänskliga rättigheter. I praktiken sker detta genom utfärdande av lagtext utifrån vilken riktlinjer för myndigheter och organisationer utformas.
Lagtexten aktualiseras dock i rättsliga sammanhang. Därför är en undersökning av det förvaltningsrättsliga arbetet en intressant utgångspunkt. I relation till socialt arbete är just LVU-domar särskilt intressanta.
LVU-domar utgör dessutom ett intressant område eftersom de behandlar tvångsvård vilket i första anblick inte är vad man förväntar sig utgöra barnets bästa. Enligt Socialstyrelsen (2012) så har det dessutom lagt mer vikt på barnets bästa i LVU än i Socialtjänstlagen (i
fortsättningen förkortat SoL). Man skulle därför kunna säga att LVU-domar är ett sammanhang i vilket begreppet barnets bästa verkligen ställs på sin spets.
I denna studie kommer det inte att göras någon jämförelse mellan hur förvaltningsrätten i olika län resonerar i LVU-domar, dels eftersom att det skulle göra söknings- och
urvalsprocessen mer utdragen och dels för att den här studien inte syftar till en komparativ undersökning. Med avseende på det begränsade antalet domar som det finns tid för att analysera under arbetet med studien har därför en analys grundad på domar från en och samma förvaltningsrätt valts som lämpligt alternativ.
2. Bakgrund
I detta avsnitt kommer barnets bästa som begrepp att kontextualiseras. På grund av begreppets flytande definition, krävs en del förkunskap för att kunna förstå de kulturella, organisatoriska och politiska kontexter som villkorar tillämpningen av barnets bästa. Först presenteras de lagar och rättskällor där barnets bästa regleras. sedan presenteras de olika komponenter som utgör begreppet utifrån olika förarbeten, utredningar och litteratur.
2.1 Lagar och rättskällor där barnets bästa regleras
I denna studie analyseras förvaltningsrättens resonemang om barnets bästa utifrån lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), men det är viktigt att ta med sig en bred bild av vad som utgör barnets bästa. Även i delar av svensk lagstiftning för att kunna förstå vad barnets bästa innehåller, i egenskap av juridiskt begrepp.
Barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020 i och med införandet av Lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Men enligt Schiratzki (2003) så implementeras barnkonventionen redan 1990 i Sverige. Riksdagen erkände då så kallad normharmoni mellan barnkonventionen och svensk lag, vilket innebar en internationellt gällande förpliktelse att anpassa svensk lag till innehållet i barnkonventionen. Det som skedde
2020 var så kallad inkorporering, vilket är en annan sorts implementeringsform där konventionen i sin oförändrade grundform förs in i svensk författningssamling.
I svensk lag så regleras barnets bästa i dag i Föräldrabalken (FB), Socialtjänstlagen (SoL), Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och sedan år 2020 i Lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Barnet betraktas generellt inte som en egen subjektiv aktör enligt författningarna, utan när det gäller barnets rättigheter så handlar det generellt om statlig intervention i förhållande till föräldrarna å barnets vägnar.
2.1.1 Barnets bästa i Socialtjänstlagen
Enligt Socialstyrelsen (2012) infördes Barnets bästa i SoL år 1998. SoL 1 kap. 2§ konstaterar att barnets bästa särskilt ska beaktas när det rör åtgärder som rör barn, samt att när det gäller behandlings- eller vårdinsatser så ska barnets bästa vara avgörande. Samma paragraf anger även att varje människa under 18 år är ett barn. I SoL 5 kap. 1§ konstateras socialtjänstens ansvar för att se till att barn har trygga uppväxtvillkor, samt i vilka fall som socialtjänsten bör agera. De åtgärder man syftar till är individanpassade utrednings-, behandlings- och
stödinsatser (Prop 1996/97:124). De bestämmelser som gäller i SoL förutsätter dock ett samförstånd mellan familjen och socialtjänsten, alltså att insatserna kan ske på frivillig väg.
Detta gäller dock inte alltid varför det också finns tvångslagstiftning i form av LVU.
2.1.2 Barnets bästa i Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga
I de fall som man kan anta att vård enligt SoL inte kan beredas med samtycke så blir LVU aktuellt. Även här ska barnets bästa vara avgörande för insatsen och enligt Socialstyrelsen (2012) så har barnets bästa fått ännu större tyngd i denna lagstiftning och det framkommer i LVU 1§ att det är barnets bästa som är avgörande för besluten. I LVU 2§ framkommer det att föräldrarna kan fråntas vårdnaden ifall det föreligger omständigheter i hemmet som äventyrar barnets hälsa eller utveckling, exempelvis misshandel, utnyttjande eller andra brister i
omsorgen. LVU §3 påtalar att staten kan blanda sig i omvårdnaden ifall barnet själv utsätter sig för påtaglig fara genom missbruk eller socialt nedbrytande beteende ifall barnet och föräldrarna inte går med på hjälpåtgärderna frivilligt. LVU §6 anger även att ett omedelbart omhändertagande kan genomföras ifall ett vårdbehov enligt de första paragraferna föreligger samt vårdbeslutet inte kan vänta, på grund av risk för barnets hälsa och utveckling alternativt att fortsatt utredning riskerar att försvåras eller hindras. I LVU §11 framkommer det även att det är socialnämnden som bestämmer var och hur vården ska ske samt att barnet kan vårdas i sitt eget hem om det är förenligt med barnets bästa. LVU §14 behandlar begränsning av umgänge mellan vårdnadshavare och barn som vårdas enligt LVU.
En LVU-process sker genom fyra steg efter att en socialnämnd bedömt att det kan finnas behov av LVU. Först ansöker socialnämnden om LVU-vård till förvaltningsrätten, sedan utser förvaltningsrätten ett offentligt biträde till barnet som ska tillvarata barnets rättigheter.
Efter detta kallar förvaltningsrätten till en muntlig domstolsförhandling varefter förvaltningsrätten fattar ett beslut i ärendet (Sveriges domstolar 2019).
2.1.3 Barnets bästa i Föräldrabalken
En annan lag som reglerar barnets bästa är Föräldrabalken. Den reglerar dock främst
civilrättsliga förhållanden rörande t.ex. boende eller vårdnad mellan föräldrar och barn och är inte del i samhällets förvaltningsrättsliga arbete på samma sätt som SoL eller LVU. Dock innehåller den några paragrafer som hänvisar till barnets bästa och hur samhället kan
interventionera gällande barns respektive föräldrars rättigheter. I FB 6 kap. 2a§ framkommer det att barnets bästa ska vara avgörande för beslut gällande umgänge, boende eller
vårdnadsfrågor. I den paragrafen står det även att barnets bästa ska fästa särskild vikt vid risk för övergrepp eller att barnet kan fara illa på olika sätt. Men det läggs även vikt på barnets behov av god och nära kontakt med sina föräldrar. Paragrafen påpekar även att hänsyn ska lämna åt barnets vilja. I FB 6 kap 7§ framkommer det att staten endast kan ta ifrån föräldrarna vårdnaden om sitt barn om de är skyldiga till missbruk eller försummelse av barnet,
alternativt om de brister i sin omsorg på ett sätt på ett sätt som kan innebära att barnets utveckling eller hälsa är utsatt för bestående fara.
2.1.4 Barnets bästa i Barnkonventionen
Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter trädde i kraft som svensk lag den första januari 2020. I den framkommer 42 olika artiklar som var och en
reglerar olika aspekter av barns grundläggande fri- och rättigheter, vilket vidare stödjer barnets sociala rättigheter i förhållande mot sina föräldrar i att det är barnets utveckling och välfärd som är vägledande i beslutsfattande. Schiratzki (2003) menar dock att
barnkonventionen är en internationell konvention vilket också innebär att vad barnets bästa är har lämnat ganska substanslöst för att kunna anpassas till olika internationella förutsättningar.
Till exempel så kan vad som betraktas som lämplig respektive olämplig behandling av barn kan variera kraftigt mellan olika kulturer. Potentiellt kan det innebära att barnkonventionens införande som lag 2020 i sig är mindre betydelsefull för skyddandet av barnets bästa än de sedan tidigare redan implementerade paragraferna i svensk lagstiftning. Socialstyrelsen (2012) påpekar dessutom att barnkonventionen inte ställer krav på att barnets bästa ska vara utslagsgivande utan bara att det ska finnas med i bedömningar när ett belsut gällande barn ska fattas.
2.2 Olika komponenter i barnets bästa
Enligt Socialstyrelsen (2015) definieras inte barnets bästa i varken SoL, LVU eller
barnkonventionen. Barnets bästa är snarare att betrakta som ett resultat av olika avvägningar gällande barnets individuella situation. Det är dock viktigt att komma ihåg att den här diskussionen gäller barnets bästa i rättsliga sammanhang. Schiratzki (2003) menar att det finns två versioner av barnets bästa. En utomrättslig definition som inbegriper all nödvändig kärlek, omtanke, omsorg och omvårdnad som ett barn kan tänkas behöva. Denna mer
omfattande utomrättsliga definition av barnets bästa skulle kunna innebära till exempel att en lärare avsätter sin fritid för att hjälpa ett barn med svårigheter lyckas i skolan, men det går av förklarliga skäl inte att kräva att lärare ska agera så. Därför är den rättsliga definitionen av barnets bästa ett mer begränsat koncept och representerar egentligen mer en miniminivå.
Sammanfattningsvis kan detta belysa hur aspekter av vad som är barnets bästa kan delas upp i ett antal olika samhälleliga områden, men som även de har olika inriktningar. Särskilt centrala aspekter är barnets behov, barnets vilja, vårdnadshavares intressen och samhällets
interventioner.
2.2.1 Barnets behov
I prop. 1996/97:124 står det att i ett barnperspektiv ska man både försöka se saker ur barnets synvinkel samtidigt som vuxna ska hålla barnet i sin synvinkel. Barnet behov utgörs därför i den här studien av både barnets intressen tolkat av vuxna samt vuxna aktörers synvinkel på barnet. Socialstyrelsen (2015) diskuterar hur det är upp till nämnden eller domstolen att bedöma vad som ligger i barnets intresse och att det är vuxna aktörers analyser som ska ligga till grund för den bedömningen. Det framkommer även att de arbetsmetoder som används under utredningarna ska vara anpassade för att barnets intressen ska kunna inhämtas. Det innebär att barnet i sig inte betraktas som kapabel att själv utröna vad dess behov egentligen innebär. Det betyder att barnets behov är något som nämnden eller domstolen avgör snarare
än barnet själv. Andersson och Hollander (1996) påpekar även de att barn inte själva kan hävda sin rätt till till exempel umgänge eller vårdnad gentemot en förälder som inte vill träffa barnet. De menar även att barnets uppfattningar kan vara svåra att tolka. I prop. 1996/97:124 framkommer det att det är socialtjänstens uppgift att skaffa sig en bild av barnet och dess behov, vilket förklarar varför det i slutändan är de vuxnas tolkningar av barnets intresse som presenteras i domstol vid till exempel en LVU-förhandling.
2.2.2 Barnets vilja
I barnets vilja ingår i denna studie både dess uttryckta vilja såväl som barnets talerätt.
Socialstyrelsen (2012) menar att det inte räcker att bedöma barnets bästa utifrån beprövad erfarenhet eller forskning, utan att barnet i fråga måste ges möjlighet att uttrycka sin egen bild av barnets bästa och att detta är en viktig del av beslutsunderlaget. Enligt Andersson och Hollander (1996) har barn rätt till ett offentligt biträde som kan föra deras talan och agera ställföreträdare för barnet vid förhandlingar eller rättegångar. I SoL 11 kap. 10§ står det dessutom att barn över 15 års ålder själva har rätt att föra sin talan i mål samt att även yngre barn bör höras om det kan vara till nytta och de inte riskerar att ta skada av det. I lagtext finns det noteringar om att beakta ålder och mognad när man ska ta hänsyn till barnets vilja, denna strävan återfinns i både FB 6 kap. 2a§ och i SoL 3 kap. 5§. Socialstyrelsen (2015) påpekar dock att barn i samma ålder kan variera stort gällande förmåga och hur de reagerar på olika situationer, varför det är viktigt att ta hänsyn till individuella skillnader när man avgör mognad.
2.2.3 Vårdnadshavares intressen
Att vårdnadshavares intressen ska beaktas vid bedömning av barnets bästa framkommer bland annat i prop 1996/97:124 där det menas att barnets perspektiv och föräldrarnas perspektiv ibland kan innebära ett motsatsförhållande. Vidare förklaras det att barn inte går att beaktas fristående från föräldrarna och vice versa eftersom familjen ska betraktas som en enhet med vissa gemensamma intressen. För att exemplifiera detta nämns det att det är förenligt med barnets bästa att erbjuda föräldrarna det bästa möjliga stödet. Andersson och Hollander (1996) menar dock att anledningen till att barn har rätt till offentligt biträde eller företrädare är för att barn och föräldrar ofta kan ha intressen som strider mot varandra. I prop.
1996/97:124 framkommer det att ifall en intressekonflikt råder barnet och föräldrarna emellan så är det barnets intressen som ska ges företräde.
2.2.4 Samhällets interventioner
Samhället agerar egentligen utifrån två riktningar när det gäller barnets bästa. Dels
intervenerar man för att skydda barnets rättigheter från kränkningar och dels intervenerar man genom nödvändiga inskränkningar av rättigheter, till exempel genom tvångsvård. Enligt en av statens offentliga utredningar (SoU 1997:116) framkommer det att när det gäller tvångsvård är det artikel 25, 37 och 40 de mest aktuella i barnkonventionen. Artikel 25 behandlar rätten för omhändertagna barn att få regelbunden översyn av sin behandling. Artikel 37 säger att omhändertagna barn inte får utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling samt att frihetsberövande av barn inte får ske godtyckligt och endast med stöd i lag. Artikel 40 behandlar rätten för barn som misstänks för brott ska behandlas med respekt och värdighet.
Som bekant är dessa artiklar sedan år 2020 lag i Sverige och samhället är skyldigt att upprätthålla dessa kriterier. Men som framkommer i lagtexten i både FB och LVU så har staten samtidigt rätt att inte bara inskränka i rättigheter genom att tvångsvårda ungdomar mot deras eller föräldrars vilja, utan även att blanda sig i föräldrars syn på fostran vilket i sig är en kränkning av rättigheter, även om syftet förstås är att skydda barnets rätt att inte bli illa behandlad.
3. Barnperspektivet
Denna studie syftar till att undersöka hur förvaltningsrätten definierat och använt begreppet barnets bästa i LVU-domar. Barnets bästa existerar dock idag primärt som ett juridiskt begrepp och har ingen teori som är direkt kopplad till sig. Det framkommer dock i prop.
1996/7:124 att barnperspektivet är ett centralt teoretisk perspektiv i allt socialt arbete med barn och unga. I den här studien används barnperspektivet som en teoretisk utgångspunkt för hur beslutsfattande som rör barn ska fungera i teorin. Genom att lägga ett barnperspektiv på den insamlade empirin kan man observera hur förvaltningsrättens definition och användning av barnets bästa som begrepp överensstämmer med den teoretiska utgångspunkten. Det ger oss en möjlighet att skapa en bild av i vilken omfattning teorin omsätts i praktiken.
Hur man ser på barn, vad som är bäst för dem och vem som ansvarar för dem har varierat över tid. Enligt Heywood (2018) har samhället successivt har begränsat föräldrars kontroll och makt över sina barn sedan 1950-talet. Ett förbud mot barnaga infördes först 1979. Fram tills detta ställningstagande var alltså misshandel förenligt med tanken om vad som ansågs som det bästa för barnet i Sverige. Sedan slutet på 1900-talet har barnens socialisering lämnats allt mer åt olika professionsgrupper som lärare, kuratorer och socialarbetare i takt med att familjen tappat sin tidigare självklara förmyndarroll. Barnets bästa som en
vägledande princip i statens hantering av barn var ett koncept som först kom till i samband med barnkonventionens skrivande 1989. Kort efter barnkonventionens undertecknande började svensk lagstiftning ändras till att i allt högre grad stärka skyddet för barn och unga.
Barnperspektivet har sedan dess varit en central teoretisk utgångspunkt bakom de
lagändringarna. På ett teoretiskt plan präglar därför barnperspektivet idag hela processen bakom hur barnets bästa definieras och används från socialnämndens utredning till det slutgiltiga beslutsfattandet i LVU-domen.
Perspektivet har två huvudsakliga delar, dels barnets synvinkel på situationen och dels vuxna aktörers synvinkel på situationen. När det gäller vuxnas synvinkel så förekommer det i prop.
1996/7:124 vissa förtydlingar avseende barnperspektivets betydelse. Där påpekas två aspekter av barnperspektivet, en strävan efter att se ur barnets synvinkel och beaktandet av vuxnas syn på barnet. Petersson (2003) menar att se ur barnets synvinkel och hålla barnet i den vuxnes synvinkel innebär att det är upp till de vuxna att sätta sig i barnets situation och avgöra vad barnets vilja är. Att hålla barnet i den vuxnes synvinkel kan förstås med att det inte är barnet själv som är den enda som lämnar uppgifter i en utredning. Vuxna aktörers perspektiv
används ofta i socialnämndens utredningar då de kan ha insikt om olika faktorer som kan vara av vikt för att få en bild av hur barnets situation ser ut, utifrån en normativ synvinkel som inkluderar faktorer som barnet själv kanske inte är medveten om.
När det gäller barnets egna synvinkel så beskriver Petersson (2003) att det kan vara svårt att förstå vad barnets egen vilja egentligen är, eftersom olika vuxna aktörer tenderar att få en roll som språkrör för barnet. Dessa aktörer kan ha andra eller egna perspektiv, på samma gång som barnet kan kan säga vad den vuxna vill höra istället för vad hen själv vill och på så sätt visa upp olika sidor för de olika aktörerna som kommer i kontakt med barnet. Barn själva förstår inte alltid vad som är bäst för den själv och vilka behov det har, samtidigt som vuxna har svårt att veta vad ett barn egentligen menar. Det är bland annar för att kompensera för dessa svårigheter som socialt arbete med barn tar avstamp i ett teoretiskt barnperspektiv.
4. Tidigare forskning
Barnets bästa är som vi redan beskrivit ett mycket splittrat begrepp. I detta avsnitt presenteras ett urval av tidigare forskning som beskriver olika innebörder av barnets bästa, respektive tidigare forskning om barnperspektivet i rättsprocessen. Urvalet utgör en översiktlig bild av dels hur barnets bästa diskuteras som begrepp och dels hur barnperspektivet synliggörs i rättsprocesser. Dessa områden är viktiga att ta upp för att förstå komplexiteten i barnets bästas flytande natur, samt att det belyser hur användningen av barnperspektivet kan påverka
rättsliga utfall.
4.1 Forskning om för- och nackdelar med godtyckligheten i barnets bästa
Som nämndes tidigare i den här studien, så har barnets bästa så som det omnämnts i
barnkonventionen lämnats ganska opreciserat. En anledning som nämnts till det är att för att det ska kunna anpassas till olika staters syn på barnets bästa i en internationell kontext. En forskare som har undersökt barnets bästa på den internationella arenan är Dane (2015). Hon menar att principen om barnets bästa avsiktligen lämnats öppen i sin formulering, eftersom att det bästa för ett barn inte nödvändigtvis är det bästa för alla barn. Enligt Dane (2015) tillåter öppenheten också för anpassning över tid och efter kontext. Traditionell och kulturell syn på exempelvis familjens roll och inflytande över barnets eller accepterade metoder för
uppfostran variera beroende på både geografiskt område, religiös prägel och länders
socioekonomiska status. Pobjoy (2015) belyser också barnets bästa i en internationell kontext, han diskuterar bland annat hur barnets bästa som princip har börjat spela en allt större roll när det gäller omhändertagande av barn mellan länder. Pobjoy (2015) problematiserar huruvida den lösa definitionen av barnets bästa som återfinns i barnkonventionen är ett tillräckligt starkt internationellt skydd av barnets rättigheter på egen hand eller inte.
Singer (2005) har studerat barnets bästa i förhållande till föräldraskap såväl som biologiska, historiska och sociala aspekter. Bland annat lyfter och diskuterar hon den traditionella synen på det biologiska föräldraskapet och dess betydelse för barnets omsorg och omvårdnad. Hon problematiserar vad innebörden av barnets bästa egentligen kan innebära i familjerättsliga sammanhang, som till exempel vid fastställande av faderskap. Singers (2005) artikel påvisar dock inte bara de svagheter som den flexibla definitionen av barnets bästa har utan även hur flexibiliteten kan innebära styrka. Till exempel när det gäller begreppslig utveckling över tid exempelvis i förhållande till socialt föräldraskap och ett ifrågasättande av traditionella värderingar rörande familjekonstruktioner.
Svensson (2001) har tittat närmare på barnets bästa som rättsligt begrepp, och konstaterar bland annat att barnets bästa saknar fast definition och att det inte är fastställt vem som är bäst lämpad att bedöma barnets bästa. Svensson (2001) diskuterar två olika sätt att tolka barnets bästa som princip, dels som en politisk och etisk målsättning och dels som en rättslig princip.
Hon menar att i egenskap av rättslig princip kan barnets bästa betraktas som oklar och syfteslös i egenskap av regel, på grund av den oklara definitionen. Dock lyfter Svensson (2005) även att den oklara definitionen kan innebära att vuxensamhället aldrig slutar diskutera vad som egentligen är det bästa för våra barn vilket är en positiv infallsvinkel för framtiden.
4.2 Forskning om barnperspektiv i rättsprocessen
Barnperspektivet har som tidigare nämnt stöd både i lag och riktlinjer när det gäller arbete med barn. Andersson och Rasmusson (2006) problematiserar hur barnperspektivet ofta
handlar om vuxna professionellas barnperspektiv snarare än barnets egna barnperspektiv.
Författarna konstaterar att barn har olika åsikter om vårdinsatser beroende på var i processen som de blir tillfrågade om deltagande. Andra faktorer som påverkar barnets perspektiv i frågan om beslut och insatser är hur nöjda de är med sin placering, hur lyhörd personal som de varit i kontakt med samt huruvida de känt att vuxna aktörer försökt se saker ur barnets synvinkel eller inte.
Heimer, Näsman och Palme (2018) har undersökt förhållandet mellan barnets delaktighet i processen och de insatser som de i slutändan blir erbjudna av socialtjänsten. Författarna fann att när barnet inte kan uttrycka sitt egna perspektiv gällande problemet så tenderar insatserna att inte matcha problematiken som finns uttryckt i utredningen, men att när barnperspektivet ges större inflytande så är chansen större att insatsen matchar problematiken. Heimer, Näsman och Palme (2018) problematiserar vad de betraktar som familjeorientering inom socialtjänsten bestående av till exempel behovet av ett partnerskap med föräldrar som brister i sin omsorgsförmåga. De menar att familjeorienteringen kan ställa till problem i förhållande till rättigheterna i barnkonventionen och efterlyser ett ännu kraftigare ställningstagande för mer fokus på barnperspektivet i rättsprocessen.
Pålsson (2017) diskuterar hur barnets vilja och åsikt tas i beaktning, när det kommer till beslut gällande barn. Författaren påvisar svårigheter med att låta barns egen vilja få en påtaglig påverkan på besluten som rör dessa barn. En aspekt som författaren påpekar är att synen som finns på barns behov inom myndigheter, inte alltid överensstämmer med synen som barn själva har på vilka behov som de har rörande omsorg och förhållanden. Rap (2016) belyser vikten av barnets delaktighet i rättsprocessen, även när de själva har begått brott. Författaren påpekar dock att barn ofta har en begränsad förståelse för hur en sådan process fungerar och att dessa barn behöver därför stöd och hjälp när det kommer till att framföra vad barnen själva tycker, samt för att lättare kunna få en förståelse för rättsförfarandet.
I denna presentation av tidigare forskning har det framkommit att barnets bästa kan betraktas som löst definierat, men även att den lösa definitionen kan ses som både svaghet och styrka.
Svagheten består främst i svårigheter att applicera principen och hävda rättigheter utifrån den, samt att innebörden kan bli godtycklig. Styrkan ligger i begreppets anpassningsförmåga efter olika perspektiv, såväl som internationell kontext och tidsmässig utveckling. Det har även framkommit att barnperspektivet inte alltid kommer till sitt fulla uttryck i rättsprocesser. Det verkar även finnas stöd för att barnets inställning till insatser såväl som hur väl en insats kan matchas mot ett barns problematik tenderar att fungera bättre när det läggs mer vikt på barnperspektivet.
5. Metod
I det här avsnitten kommer först en beskrivning och motivering av metodval och
urvalsprocess att presenteras följt av en beskrivning av analysarbetet. Därefter diskuteras studiens validitet och reliabilitet samt de forskningsetiska överväganden som präglat arbetet med studien. Sist finns en kortfattad beskrivning av arbetsfördelningen mellan författarna.
5.1 Material och analys
Här beskrivs det metodologiska arbetet med studien från val av ansats till analysprocess.
5.1.1 Kvalitativ ansats
Syftet med den här studien är att undersöka hur förvaltningsrätten resonerar kring barnets bästa i LVU-domar. För detta syfte gjordes en bedömning om att en kvalitativ metod skulle vara lämpligast eftersom det handlar om att tolka resonemang. Bryman (2011) menar att det är kvalitativa studier som bygger på innebörden av ord och hur de presenteras. Utifrån vår bedömning skulle en kvalitativ studie sannolikt svara väl mot studiens syfte och
frågeställningar och därför valdes en kvalitativ ansats som utgångspunkt för arbetet.
5.1.2 Urval och presentation av materialet
Utgångspunkten i studien är att undersöka LVU-domar för att se hur förvaltningsrätten resonerar kring och använder barnets bästa. För att ta reda på relevanta domars målnummer och beslutsdatum genomfördes en sökning på JUNO den 20 februari 2020, som är en databas tillgänglig via Umeå universitet. JUNO beskrivs som marknadsledande när det gäller juridisk information (Nordsteds juridik, 2020).
Karlsson (2017) diskuterar vikten av att ha gjort rätt väl när det gäller resurser i sökningen, då såsom till exempel vilken databas man utgår från i sökandet av domar. Författaren poängterar dessutom även att sökorden i sig är viktiga och att ett val av passande sökord är direkt
nödvändiga för vilka resultat man kommer generera. De sökord som användes under sökningsprocessen var ‘LVU’. Sökordet ‘LVU’ valdes för att vi skulle få ett urval av just LVU-domar. Resultatet sorterades efter ‘Förvaltningsrätt’ och år ‘2020’. Domar valdes ut från en förvaltningsrätt i en medelstor stad i Sverige detta dels för att den kan ses som representativ på grund av storleken, samt att beställa domar från förvaltningsrätten i en och samma kommun underlättar beställningsarbetet. Domar från en och samma domstol kommer dessutom sannolikt att bygga på samma grund i resonemanget kring barnets bästa vilket skapar enhetlighet i analysprocessen. Sökningen resulterade i tio LVU-domar. som kom att utgöra det empiriska underlaget för granskningen. Beställningen av domar gjordes direkt via Förvaltningsrättens sida för beställning av allmänna handlingar. Att år 2020 valdes ut bygger på det faktum att barnkonventionen trädde i kraft den första januari 2020 vilket hade i syfte att stärka skyddet för barn och unga i rättsliga sammanhang vilket skulle kunnat påverka resonemangen som domstolarna för. Dessutom innebär ett så pass nyligt urval att innehållet har större sannolikhet att vara både relevant och aktuellt till skillnad från äldre domar. Särskilt om man har i åtanke att barnets bästa som begrepp tenderar att utvecklas över tid både i innebörd och användning.
Materialet som har analyserats består av tio olika domar från förvaltningsrätten i en medelstor kommun i Sverige. Samtliga domar gäller LVU-beslut där fyra av dem avser tvångsvård enligt §2 LVU, tre avser tvångsvård enligt §3 LVU med en av dessa §6 LVU om omedelbart omhändertagande samt tre avseende umgängesbegränsningar enligt §14 LVU. Dessa tio domar omfattar totalt tolv olika barn med ett åldersspann på 2 till 17 år. Gällande barnets bästa ansåg förvaltningsrätten att en insats enligt LVU var nödvändigt i nio av tio fall.
Bryman (2011) diskuterar hur man aldrig kan besvara alla eventuella forskningsfrågor som dyker upp. Detta beror inte nödvändigtvis på begränsade resurser utan kan vara för att det krävs ett tydligt avgränsat undersökningsområde att fokusera på för att man ska kunna göra syftet och frågeställningarna relevanta och sammanhängande. Enligt Winter (1992) ska storleken på studiens olika delar anpassas efter de begränsningar man har att arbeta med. De begränsningar som varit aktuella i denna studie är den tid som funnits till förfogande och maxgränsen gällande sidantal. I det slutgiltiga urvalet ingick tio domar vilket är lämpligt med hänsyn till tidsbegränsningen samt till studiens storlek. Efter en jämförelse med likartade
studier har ett urval om tio domar för analys framstått som ett rimligt antal för studieupplägget.
I denna studie användes ett så kallat målstyrt urval för att skapa ett underlag som svarade mot syftet. Bryman (2011) diskuterar är att målstyrt urval är en vanlig utgångspunkt i samband med kvalitativ forskning. Han menar att syftet med ett målstyrt urval är att kunna skapa ett urval som direkt hänvisar till de frågeställningar man vill undersöka. I detta fall åsyftade studien att undersöka specifikt förvaltningsrättens resonemang i LVU-domar vilket motiverar valen av sökord och sökningsfilter.
5.1.3 Kvalitativ innehållsanalys
När LVU-domarna sökts upp, valts ut och beställts påbörjades analysarbetet. Eftersom syftet var att undersöka hur förvaltningsrätten resonerar kring och använder begreppet barnets bästa i LVU-domar så valdes en kvalitativ form av innehållsanalys. Bryman (2011) menar att det är problemformuleringen och/eller forskningsfrågorna som styr hur analysen ska utformas för att fånga in det viktiga. Det viktiga i den här studien var att identifiera dels vilka aspekter som förvaltningsrätten utgår ifrån i sin bedömning av barnets bästa, huruvida det skiljer sig i resonemangen kring barnets bästa beroende på vilken paragraf i LVU som är aktuell samt hur användningen av barnets bästa förhåller sig till barnperspektivet. Därför valdes en kvalitativ innehållsanalys som lämpligaste analysmetod. I enighet med Bryman (2011) innebar vår kvalitativa innehållsanalys ett sökande av teman som var bakomliggande i analysmaterialet men med en särskild inriktning på själva nyckelinnehållet.
5.1.4 Summativ innehållsanalys
Den kvalitativa innehållsanalysen i denna studie liknar främst en så kallad summativ innehållsanalys. Enligt Hsieh och Shannon (2005) tar en summativ innehållsanalys sin utgångspunkt i nyckelinnehåll som definieras både innan och under själva dataanalysen samt att nyckelinnehållet eller koderna har sin källa i forskarnas litteraturgenomgång. Under genomförandet av den här studien skapades en bild av barnets bästa som begrepp ganska tidigt under bakgrundsarbetet. Men barnets bästa är ett koncept som skiljer sig från fall till fall och betyder olika saker för olika personer. Därför var det svårt att i förväg kunna definiera vilka teman och subteman som skulle vara aktuella i domarna som utgjorde empirin. En förutsättning vårt analysarbete blev därför att bibehålla en viss flexibilitet utifall det skulle visa sig att de teman som satts upp på förhand behövde anpassas beroende på innehållet.
Detta stämmer överens med vad Hsieh och Shannon (2005) diskuterar om en summativa innehållsanalys eftersom att nyckelinnehållet kan definieras både innan och under analysprocessen.
Hsieh och Shannon (2005) menar att man i en summativ innehållsanalys ofta tar avstamp i frekvensen av nyckelinnehållet men även måste ha alternativa betydelser i åtanke under analysprocessen. Ett begrepp som barnets bästa till exempel är inte bara knutet till kontext i de individuella fallen, det är dessutom en samlad bedömning av flera olika aspekter som ska vägas samman till den slutliga bedömningen av vad som är barnets bästa i det specifika fallet.
Därför lämpar sig den summativa innehållsanalysen sig väl för ändamålet eftersom
undersökningen inte bara vill studera ifall förvaltningsrätten tar hänsyn till barnets bästa, utan även hur. Detta för att kunna avgöra huruvida förvaltningsrätten lägger mer vikt vid en aspekt över en annan i sin bedömning av barnets bästa.
Enligt Hsieh och Shannon (2005) är tanken i en summativ innehållsanalys inte att antyda någon mening bakom innehållet utan snarare att utforska själva användningen. Eftersom den
här studien åsyftade att undersöka hur barnets bästa som begrepp kommer till uttryck i förvaltningsrättens resonemang i LVU-domar krävdes det därför att en bild av vilka olika sätt som begreppet barnets bästa kunde tänkas vara identifierbart utifrån den lagliga praxis som präglar begreppet. Genom att gå igenom och diskutera förarbeten till lagtexter som reglerar barnets bästa kunde fyra övergripande teman identifieras som centrala aspekter i begreppet.
De fyra teman som sedan blev utgångspunkter i analysprocessen var Barnets behov, Barnets vilja, Vårdnadshavares intressen och samhällets interventioner. Dessa teman är alltså genererade empiriskt utifrån de förarbeten som granskats i studiens bakgrund. Under kodningsprocessen formulerades olika subteman som sorterades in under respektive tema.
Analysen av materialet tog alltså avstamp i barnperspektivet såväl som den begreppsliga förståelsen för barnets bästa som framkommit under bakgrundsarbetet. De teman och subteman som varit aktuella skapades både innan och under analysprocessen vilket också stämmer överens med Hsieh och Shannons (2005) beskrivning av en summativ
innehållsanalys.
5.1.5 Kodningsprocessen
Graneheims och Lundmans (2004) metod för tolkning i tematisk analys. Det innebär
kortfattat att meningsbärande enheter väljs ut och kodas för att sedan kategoriseras in under subteman och teman. Vår kodningsprocess inleddes genom att domarna lästes igenom av båda författarna flera gånger. Detta var för att skapa en helhetsbild av det insamlade materialet. Efter det valdes meningsbärande enheter ut, dessa är enligt Graneheim och Lundman (2004) att betrakta som kondenserade delar av texten som undersöks där det
manifesta innehållet finns presenterat. Det är sedan i dessa meningsbärande enheter som man kan börja söka efter kodade kategorier som representerar innehållet och som i sin tur kan översättas till lämpliga subteman. För exempel, se bild 1.
Meningsbärande enhet Kodade kategorier Subteman Tema
Förvaltningsrätten fann sammantaget, främst mot bakgrund av de grava missförhållandena i familjens bostad men även oklarheten om Vårdnadshavare 4bs förmåga till omsorg om barnen samt indikationerna på hederskontext i familjen, att Vårdnadshavare 4a och Vårdnadshavare 4b brustit i omsorgen om sina barn i den mening som avses i 2 § LVU.
-Grava missförhållanden i bostad
-Oklarhet om vårdnadshavares omsorgsförmåga
-Indikationer på hederskontext -Brister i omsorg
-Barnets intressen -Vuxna aktörers synvinkel
-Barnets behov
Bild 1. Ett exempel på hur kodningsprocessen gått till av en meningsbärande enhet.
I enighet med Graneheims och Lundmans (2004) tillvägagångssätt så är de teman och subteman som identifierats och valts ut i denna studie resultatet av en process av reflektion och diskussion mellan forskarna tills det infunnit sig en känsla av överensstämmande, både forskarna emellan och i förhållande till den litteratur som vi förhållit oss till i studien.
5.2 Validitet och reliabilitet
Enligt Bryman (2011) används begreppen validitet och reliabilitet för att kvalitetssäkra forskning. Han menar dock att de inte passar lika bra i kvalitativa studier som syftar till att skapa förståelse för ett fenomen som undersöks och presenterar därför ett par alternativa
begrepp som har använts i denna studie. Extern validitet som utgörs av resultatens generaliserbarhet har ersättas med överförbarhet. Intern validitet som utgörs av
överensstämmande mellan studiens observationer och slutsatser har ersatts med trovärdighet.
Begreppen extern och intern reliabilitet som syftar på i vilken utsträckning studien kan göras på nytt och uppnå samma resultat respektive hur väl forskarna som genomför en studie kommer överens om hur resultaten ska tolkas har i denna studie båda ersätts med pålitlighet.
Bryman (2011) menar att överförbarhet innebär i vilken utsträckning man kan överföra resultatet till en annan liknande social kontext. Barnets bästa är ett internationellt begrepp och därför kan resultaten i denna studie överföras, inte bara på andra förvaltningsrätter runt om i Sverige, men också över landsgränser vilket stärker studiens överförbarhet. Samtidigt är det en ytterst liten studie samt att resultaten är beroende, inte bara av hur den begreppsliga utvecklingen ser ut över tid, utan också det faktum att barnets bästa bedöms olika i varje enskilt fall.
Bryman (2011) problematiserar trovärdighet genom att det finns olika sociala perspektiv genom vilka man kan se verkligheten och det är upp till forskarna att göra en så tydlig beskrivning av sitt perspektiv som möjligt för att andra ska kunna avgöra trovärdigheten i studiens bild av verkligheten. För att visa vilka perspektiv som varit aktuella i denna studie har en tydlig presentation av barnets bästa inkluderats i studiens bakgrundsavsnitt. Ju tydligare dessa perspektiv finns representerade desto högre blir studiens trovärdighet.
Samtidigt eftersom det handlar om en kvalitativ studie som enligt Bryman (2011) är tolkande och interpretativ kan det innebära att det sociala perspektiv som åskådliggörs i studien såväl som dess resultat inte kan betraktas som oberoende av forskarna. Studiens författare har alltså påverkat resultaten både genom urval och analys vilket kan innebära lägre trovärdighet.
Pålitlighet innebär enligt Bryman (2011) att forskarna ska redogöra för hur forskningsprocessen genomförts på ett tydligt sätt. I denna studie synliggörs hur
forskningsprocessen har gått till från bakgrundens presentation av begreppet barnets bästa, val av teori, presentation av tidigare forskning samt en utförlig metodbeskrivning. Detta gör att pålitligheten i denna studie kan betraktas som hög.
5.3 Forskningsetiska överväganden
Att människor utnyttjas eller kommer till skada är en stor etiska utmaning med en studie som rör människor. Kjällström (2017) diskuterar att ett respektfullt bemötande gentemot
människor i ett forskningsarbete är av största vikt. En aspekt som finns för att försvara människors rättigheter och integritet är forskningsetiken. Denna studie blir speciell i det hänseendet då studien rör människor indirekt men det förekommer ingen direktkontakt med människor. Empirin i denna studie är LVU-domar och eftersom domar är offentliga
handlingar krävs inte något särskilt tillstånd för att ta del av innehållet i dem. Det krävs dock att andra etiska aspekter förhålls till i ett arbete som detta. Vetenskapsrådet (2017) betonar att ordning, tydlighet och struktur är saker som bör prägla arbetet i sin helhet. Dessa aspekter har varit vägledande i detta arbete från början till slut då de är essentiella för att säkerställa kvaliteten av den utförda studien.
Det finns fyra olika etiska krav på forskning som rör människor. Dessa är enligt Bryman (2011) informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet.
Informationskravet innebär att forskningspersonerna ska delges syftet med forskningen och att de ska veta att deras deltagande är frivilligt. Detta krav blir inte aktuellt i denna studie då enskilda personer inte undersöks utan det är domar som utgör empirin. Samtyckeskravet blir
inte heller det aktuellt, av samma anledning, då det handlar om att forskningspersonerna själva har rätt att bestämma om de vill medverka eller inte. De huvudsakliga etiska dilemman som var aktuella i denna studie var relaterade till konfidentialitet och nyttjande.
Nyttjandekravet behandlar att enskilda personers uppgifter som insamlats endast får användas till forskningen och i denna studie har inga uppgifter använts till annat än forskningen.
Konfidentialitetskravet innebär att personuppgifter måste behandlas konfidentiellt. För att skydda de individer som förekommer i domarna som utgör empirin i denna studie, så har alla personuppgifter och andra uppgifter som kunnat identifiera dem tagits bort. Undersökta domar har numrerats ett till tio och barn som omnämns i domarna har fått sina namn ersätta med respektive siffra ur hänsyn till konfidentialiteten. Vilken förvaltningsrätt som domarna har beställts ifrån har även det avidentifierats just för att skydda personerna som förekommer i dem. Även källhänvisningar till domarnas målnummer har uteslutits från studiens
referenslista då även det hade kunnat identifiera individerna som berörs i dem. Detta konfidentialitetstänk överensstämmer med det Kjällström (2017) beskriver om att
konfidentialitet i forskning behandlar beskyddning mot att obehöriga ska ta del av känsliga uppgifter. Detta förklaras så att det finns två olika delar som utgör konfidentialitet, att förvara data som inhämtats säkert och att redovisa datan så att det inte kan kopplas till en viss individ.
5.4 Arbetsfördelning mellan studenterna
Arbetet har under hela studien präglats av en jämlik och rättvis fördelning. Arbetsprocessen har skett med gott samarbete och båda författare har varit integrerade i arbetet med alla studiens delar. Urval av material av både empiri, bakgrund och tidigare forskning har skett gemensamt vid en och samma dator för att underlätta diskussionen av vad som är relevant och att vi båda tolkar det vi läser på samma sätt. Under kodningen av domarna har vi kodat
hälften var först efter gemensam inläsning av samtliga domar varefter kodningen också granskats av varandra för att säkerställa överenskommande i tolkningsfrågor. De teman och meningsbärande enheter som analysen utgått från har valts ut gemensamt och i samförstånd.
Gällande diskussionen och slutsatserna så har även detta präglats av reflektion och
kommunikation författarna emellan. Den slutgiltiga diskussionen med tillhörande slutsatser har även varit föremål för omarbetningar i flera steg för att tillgodose relevans och
gemensamma tolkningar, allt detta har skett under nära samarbete och samförstånd.
6. Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras resultaten från den summativa innehållsanalysen. Resultaten svarar i huvudsak mot studiens första frågeställning; vad som kännetecknar förvaltningsrättens bedömning av barnets bästa i LVU-domar. Resultatet presenteras utifrån de fyra teman som identifierats som centrala aspekter i begreppet barnets bästa utifrån förarbeten till de lagar där begreppet regleras. Dessa teman är barnets behov, barnets vilja, vårdnadshavares intressen och samhällets interventioner. Den andra frågeställningen som rör barnperspektivet är av mer övergripande slag och behandlas huvudsakligen i diskussionsavsnittet där barnperspektivet kopplas till nedanstående resultat.
6.1 Barnets behov
Avseende temat barnens behov, har det framstått som att förvaltningsrätten uteslutande baserar sin bedömning utifrån det underlag som presenteras i nämndens utredning.
Utredningen innehållander både en professionell tolkning av barnets intressen såväl som vuxna aktörers synvinkel på barnet. En beskrivning av vad barnets behov är, finns
representerat i samtliga undersökta domar, men verkar ha uteslutande baserats på socialnämndens utredningar.
I domarna bygger förvaltningsrätten nästan uteslutande sina resonemang utifrån
professionella bedömningar av vilket stöd som anses behövligt för det individuella barnet. I flera av domarna förvaltningsrätten emot barn egna tankar om behov, för att istället hänvisa till omständigheter runt omkring barnet som potentiellt kan påverka dess situation negativt.
Att det rör sig om professionellas värderingar snarare än barnets egna framkommer även det på många håll, exempelvis i form av att det är socialnämnden som anger upplevda brister i ett barns vårdbehov. I dom sex framkommer ett exempel som synliggör en bedömning av barnets behov, där socialnämnden har fört ett resonemang om vilken typ av insats som motsvarar tolkningen av behovet såväl som en motivering varför, i detta fall en omplacering utanför hemmet: “För att säkerställa att Barn 6 utvecklas gynnsamt och inte utsätter sig för allvarliga risker behöver hon omplaceras till ett HVB-hem där hon kan få ett mer omfattande stöd”.
Förvaltningsrätten har här resonerat om hur placeringen är direkt nödvändig för att skydda barnets behov till stöd för att kunna gynnas i sin hälsa och utveckling.
Men resonemangen som förvaltningsrätten för om ett barns behov behöver inte ta avstamp i ett specifikt barns egna individuella förutsättningar, utan kan även grundas i yttre faktorer såsom omständigheter i hemmet eller andra uppväxtvillkor. Ett exempel på detta är hur förvaltningsrätten resonerar kring barnets behov utifrån vårdnadshavarnas förmåga att sörja för behoven i dom fyra. Resonemangen i dom fyra synliggör också att barnets intressen inte betraktas som oberoende i förhållande till familjekontexten i förvaltningsrättens bedömningar.
Förvaltningsrätten fann sammantaget, främst mot bakgrund av de grava
missförhållandena i familjens bostad men även oklarheten om Vårdnadshavare 4bs förmåga till omsorg om barnen samt indikationerna på hederskontext i familjen, att Vårdnadshavare 4a och Vårdnadshavare 4b brustit i omsorgen [dom fyra].
När det gäller vad barn själva anser om sina behov har det framstått som att det inte läggs särskilt mycket vikt överlag vid i de granskade LVU-domarna. Detta exemplifieras i bland annat dom två där förvaltningsrätten uttryckt sig om barnets egna förmåga: “Barn 2 har en begränsad insikt i sitt vårdbehov och stora svårigheter med sin affekthantering samt impulskontroll, vilket medfört att allvarliga situationer har uppstått i hens omgivning”. En möjlig tolkning av citatet är att förvaltningsrätten bedömer huruvida ett barn är att betrakta som kapabel eller inte, när det gäller insikten i sina egna behov. Att förvaltningsrätten bedömer huruvida ett barn kan anses kapabel att se sina egna behov är ett återkommande resultat i de undersökta domarna. En möjlig förklaring till detta som vi tolkat är att det rör sig om tvångsvård, och vården ändå kan ges utan ett samtycke eller medhåll från barnet själv. I dom fyra återfinns dock ett exempel som eventuellt förklarar delar av varför domstolen inte väljer att luta sig för mycket åt barnets egna utsaga:
Det finns även en historik med sängvätning som nu kommit tillbaka. Det ska ha skett cirka fyra gånger och hen vet inte varför. Barn 4b anser inte att hens familj har extrema åsikter, de pratar inte om religion. Hen tror inte att hens pappa har åsikten att våld på något sätt skulle vara bra.[dom fyra]
I just det fallet har barnets ena vårdnadshavare släppts ur säkerhetspolisens förvar och återvänt till familjens hem, varefter barnet börjat uppvisa tecken på att brister i hemmiljön kan föreligga. Barnets själv uttrycker dock tydligt att det inte förekommer några problem i
hemmet, vilket förvaltningsrätten alltså väljer att inte tolka som tillförlitliga uppgifter från barnets sida.
En annan aspekt av den information som ligger till grund för förvaltningsrättens resonemang är vad olika vuxna aktörer i barnets närhet uttryckt. I de undersökta fallen varierar mängden information som de vuxna aktörerna har bidragit med, det kan röra sig om allt från endast orosanmälan till mer omfattande utsagor om barnets situation. Utsagor från skolpersonal är återkommande i de undersökta domarna.
Skolan har meddelat att barnen upplevs hungriga när de kommer till skolan och att de beskrivit magont. Vidare har Barn 3b inte haft adekvata kläder efter väder samt ofta haft väldigt smutsiga kläder på skolan och fritids. Skolan har även noterat att varken Barn 3b eller Barn 3a får det stöd de behöver hemifrån i sitt skolarbete.
[dom tre]
Information från olika vuxna aktörer har i ett flertal av de undersökta domarna använts av förvaltningsrätten för att styrka barnets egna utsaga om situationen som barnet befinner sig i.
Sammanfattningsvis är en möjlig tolkning att bedömningarna av barnets behov ofta grundar sig i yttre omständigheter som framkommer i socialnämndens utredning, förslag på insatser samt en bedömning kring huruvida vårdnadshavares omsorgsförmåga motsvarar behoven.
Barn själva tycks inte alltid betraktas som kapabla att avgöra vad som ligger i deras intresse under domstolsförhandlingarna. Det finns flera olika aktörer som kan vara aktuella i
varierande grad, till exempel lärare, polis eller jourhem m.m. Dessa vuxna aktörer kan bidra med insikt i barnets situation som det tycks att barnet själv inte är medveten om eller kan kommunicera. En möjlig tolkning är att vad vuxna aktörer i barnets närhet uttalar sig om används av förvaltningsrätten för att kartlägga barnets situation och kan användas för att stödja eller dementera barnets egna tankar situationen.
6.2 Barnets vilja
Det analytiska temat barnets vilja finns det med i underlaget i åtta av de tio domar som analyserats. Att barnets vilja finns med betyder att barnet har getts möjlighet att uttrycka sin inställning till domen och vårdinsatserna. I de åtta fall där barnets vilja är känt så är det sex fall där barnen motsätter sig vården och två där barnen inte motsätter sig. Av tio granskade domar så är det bara i tre av fallen som förvaltningsrättens beslut kan sägas vara i linje med barnets egna, uttryckta vilja.
Barnets talerätt och vilja uttrycks i form av att barnet får tillföra sina tankar och förklara sin ståndpunkt, även i fall där barnet själv inte kunnat höras så har förvaltningsrätten försökt inhämta barnets vilja genom till exempel ett juridiskt ombud. Barn under 14 år har antingen inte hörts i domstolsförhandlingen (fyra fall) eller så har de en ställföreträdare (ett fall), barn 15 år och äldre har fört sin egen talan i samtliga domstolsförhandlingar.
Barnets egna vilja uttrycks i första hand genom inställning till förvaltningsrättens resonemang under domstolsförhandlingen. Barnet kan uttrycka samtycke till vården eller inte. I de
undersökta fallen så motsätter sig de flesta barnen vård, men barn ges också chans att uttrycka sina tankar om insatsernas lämplighet. Ett exempel på när ett barn anför alternativa tankar om utformningen på insatsen och vården återfinns i dom två.
