Malmö Högskola IMER 41-80p Uppsats 20p
Handledare: Mozhgan Zachrison 2007-01-10
Identitetsförändring-
I samband med migration
Adelina Jashari 83.03.10 Enida Porca 83.02.27
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Abstrakt ... 4
1. INLEDNING ... 6
1.1 Syfte och frågeställningar ... 8
1.2 Metod och Material ... 8
1.3 Disposition ... 9
2. METOD ... 12
2.1 Kvalitativa och kvantitativa metoder ... 12
2.1.1 Skarpt angrepp mot kvalitativ metod ... 13
2.2 Intervju som metod ... 14
2.2.1 Hur är en skicklig intervjuare ... 16
2.2.2 Utformande av intervjuer ... 16
2.3 Urval av intervjupersoner ... 17
2.3.1 Målgruppen ... 17
2.3.2 Selektiva val av intervjupersoner ... 17
2.4 Validitet ... 19
2.5 Reliabilitet ... 20
2.6 Bakgrund ... 21
2.6.1 Folkgruppen Kosovoalbaner ... 21
2.6.2 Folkgruppen Bosnier ... 23
3. TEORI OCH BEGREPP ... 24
3.1 IDENTITET ... 24
3.1.1 Självidentitet ... 24
3.1.3 Identitetsskapande i multietniska kontexter ... 30
3.1.4 Etnicitetens nära koppling till kulturella identitetsprocesser ... 31
3.2 INVANDRARE ... 36
3.2.1 Generell invandraridentitet ... 38
3.2.2 Problematiken kring invandrarbegreppet ... 38
3.3 KULTUR ... 39
3.3.1 Fyra kulturbeskrivningar ... 43
3.3.2 Socialisationsprocessen ... 44
3.3.3 Kulturkonflikthypotesen ... 45
3.3.4 Ungdomskultur utifrån ett svenskt perspektiv ... 46
3.4 UNGDOMAR ... 47
3.4.1 Ungdomskultur intill identitet ... 49
3.4.2 Ungdomskultur intill religion ... 50
3.4.3 Att hamna mellan två kulturer ... 51
3.4.4 Ungdomar och utanförskap ... 52
3.4.5 Platsens betydelse för identitetsskapande ... 53
3.5 ETNICITET ... 56
3.5.1 Etnisk tillhörighet och utanförskap ... 58
4. RESULTAT OCH ANALYS ... 61
4.1 Tillhörighet och identitet ... 62
4.2 Hur förhåller sig ungdomarna till det svenska resp. det egna hemlandets kultur?. 68 4.3 Religion ... 76
5. Egna reflektioner ... 80
6. Slutsats ... 82
7. Referenser ... 84
ABSTRAKT
En föreställning om vad identitet, tillhörighet och religion för många ungdomar i dagens mångkulturella svenska samhälle har framkallat en nyfikenhet hos oss som har lett till att vi härigenom ville ta reda på mer om hur identitetsförändring kan te sig i samband med migration. Våra egna tankar och funderingar har inspirerat oss till att fördjupa oss ytterligare och belysa dessa frågor. Dels för att detta ämne ligger oss nära personligt ville vi forska och urskilja ifall detta fenomen är likadant hos andra ungdomar eller inte?
Våra informanters självbild är beroende av både det förgångna och det framtida. Det förgångna inkluderar deras härkomst, värderingar samt deras kulturella tillhörighet från ursprungslandet. Medan det framtida inkluderar möten med nya människor och kulturer i destinationslandet, vilket gör att detta kan influera till individens skapande utav den egna identiteten. Dessa två fenomen är beroende utav varandra för att ungdomarna i sin tur skall kunna skapa en existerande identitet i nuet.
Förändringarna som vi belyser i takt med vår undersökning kan tyckas vara många. Ungdomarna har diskuterat allt ifrån hur de är till sättet och hur de är tillåtna att bära sig åt, till hur de skulle vilja vara men inte kan det på grund utav deras etniska tillhörighet.
ABSTRACT
The conception of what identity, belonging and religion is to many youth in the today’s multicultural Swedish society has evoked a curiosity by us who has led to by that means wanted to find out more about how identity change can appear in relation to migration. Our own thoughts and ponder has inspired us to become engrossed further and light on these questions. Partly because this substance lie us close personally we wanted to research and discern to see in case this phenomenon is similar among other youth or not?
Our informers self picture is dependence by both the past and the future. The past includes their pedigree, values and their cultural belonging from the origin country. Whereas the future include meetings with new persons and culture in the destination country, which cause an influence to individual create by the own identity. These two phenomenons are dependence by each other for youth in their turn shall know to give rise to an existing identity in the present.
The changes that we illuminate in discretion with our survey can seem as many. The youth has debate everything from how they are allowed to behave, to how they would like to be but who cant due to by their ethnic belonging.
1. INLEDNING
Många länder är idag mångkulturella, däribland Sverige, med ett stort antal olika kulturer inom samma land. Det är på liknande sätt vanligt att i det land man bor i inspireras man av ens vanor, uppförande, matvanor, betraktelsesätt, värderingar, och ens inställning om hur man ska bete sig, och seder. Detta tar man inte till sig för att det hör till ens kultur, utan det medföljer omedvetet genom att vara till i ett särskilt land.
Människor som lever sitt liv mellan två länder visar olika sammanställningar av två bestämda kulturer. Det är fullkomligt rimligt att de känner sig hemma i båda kulturerna, känner till kulturella koder, men det faktum att de har ett levnadssätt som innebär att påträffas mellan två olika kulturer kommer fram alltemellanåt. Man ser de kulturella vanorna som självklara ”naturlagar” och därför blir man medveten om det först när man träffar människor med annan livsstil från andra länder. När man först hör och blir medveten om andras sedvänjor, vanor och levnadssätt händer det att man blir chockad och fundersam över möjligheten att faktiskt känna sig hemma i två olika kulturer, men det är fullt möjligt att tillhöra två kulturer för en individ.
Det händer att det förekommer negativ respons från dessa individer som migrerar till ett nytt land på grund av att man helt plötsligt dras in i en ny kultur och drabbas av en så kallad ”kulturchock”. Denna drabbar inte endast vuxna utan den kan även drabba ungdomar och barn. Det blir dock oftast mindre traumatiskt och långvarigt för barn. Detta beror på att barn har föräldrarnas beskydd och inte har samma ansvar och tar emot saker och ting bättre. Barn har även lättare för att hinna i kapp det nya samhället och så småningom i framtiden integreras i det svenska samhället. Det kan även hända att föräldrar som så gärna vill anpassa sig till det nya landet, det nya samhället och deras önskan att bli accepterade till slut överger sin ursprungliga kultur och sitt språk för att lättare integreras.
Barn och ungdomar som växer upp med två kulturer förväntas på ett sätt att identifiera sig med båda kulturerna och i de flesta fallen brukar det inte vara några större problem, om där inte finns någon fientlighet mellan de två kulturerna.
Samtliga individer är del av olika grupper vid olika tillfällen och under olika skeden av livet, men i alla dessa grupper påträffas det på motsvarande sätt annorlunda värderingar, sätt att uppföra sig och uttrycka sig som skiljer sig åt markant.
”De senaste decenniernas invandring har, tillsammans med nya och främmande livsstilar, förändrat det svenska samhället. Även om Sverige aldrig någonsin varit monokulturellt, har landet under senare delen av 1800-talet och under hela 1900-talet genomgått en homogeniseringsprocess i nationsskapande syfte”. (Masoud 1999: 9).
Sverige är idag ett samhälle i viktigaste faktor med en olikartad befolkning. Idag anses de nya invånarna som det svenska samhällets invandrare.
Invandrare som kommer till Sverige måste vara förbereda på att den verklighet de känner till kan helt plötsligt förändras när de kommer till ett annat land. Identiteter kan anses som flyktiga av den anledning att en verklighet finns i tid och rum i ett land, behöver inte vara samma verklighet i ett annat samhälle (Allwood & Franzén 2000: 168). Människor som levde i en viss roll, hade en plats i tillvaron, hade ett hem och ett yrke kommer till att behöva omstrukturera dessa livsvillkor i det nya landet. Att individer ta det beslutet att migrera till ett annat land är ett beslut som fattas frivilligt av alla enskilt, men vid vissa tillfällen kan det hända att man drivs till att fatta det beslutet påtvingat och ryckas bort från det enda verklighet de känner till och är tvungen att ta steget in i en ny verklighet som är okänt för enskilda individer.
Vi har valt att undersöka identitetsförändring i samband med migration. Det är en svår uppgift att analysera detta ämne, eftersom det kan tyckas vara omfattande och stort att begränsa. Därför har vi valt att lägga fokus på följande frågeställningar som en permanent grund till en början. Vi hade även tänkt integrera religionens betydelse genom att undersöka två folkgrupper, kosovoalbaner samt bosnier. Anledningen till att vi har valt att koncentrera oss på dessa frågor beror främst på att det är något som är nära förbundet till oss. Att skriva om ett så pass brett ämne som identitetsförändring i samband med migration inbjuder till en stor frihet eftersom ämnet är omdiskuterat och skiljer sig väsentligt från fall till fall. Globaliseringen har medfört att det har blivit allt lättare att välja sin identitet, men det har även blivit mer nödvändigt att genomföra det enligt Anthony Giddens. Han menar även på att identiteter förändras och ökar i samband med globalisering, migration och kontakter mellan de olika regioner, kulturer och religioner i världen. Detta har även medfört att det har blivit svårare till att bibehålla en svensk ”traditionell” identitet (Allwood & Franzén 2000: 111).
Anledningen till att vi har valt att fokusera på detta ämne är främst därför att denna undersökning är väldigt betydelsefull även för vår egen vardag. Av den orsaken att precis som våra informanter kan vi ibland känna oss kluvna mellan två olika kulturer. Detta kan innebära att vi ibland kan komma i kläm mellan värderingar som vi erhåller dels från det svenska levnadssättet och dels från vårt ursprungliga levnadssätt. Det är svårt för en utomstående att veta vilken typ av kluvenhet vi talar om, utan att alla faktorer som ingår framförs. Vad detta medför kommer vi att redogöra för längre fram i uppsatsen med medverkan utav våra informanter och teorier. Med hjälp utav denna uppsats hoppas vi skapa en större förståelse och belysa den identitets klyvning och förändring som kan äga rum i takt med våra informanters migration till ett annat land.
Våra iakttagelser är främst att se hur några ungdomar utvecklats som individer samt även föra in en mindre del om hur de tillsammans med deras familjer integrerats in i det svenska samhället. Våra intentioner är även i varje fall väva in religionens betydelse i denna identitetsformning för dessa ungdomar.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur identitet ändrar sig inom en individ i samband med migration till ett annat land och vilka faktorer som är väsentliga enligt deras egna uppfattningar. Frågor som vi finner relevanta att ta upp är:
• Varför känner man sig som en ”utlänning” i Sverige, men ”svensk” i sitt hemland? • Vart tycker informanterna att de hör hemma?
• Hur förhåller man sig till det svenska respektive det egna hemlandets kultur? • Vilken kultur identifierar man sig främst med?
1.2 Metod och Material
Vi kommer att använda oss utav befintlig litteraturstudie och kvalitativa metoder som i huvudsak är baserade på intervjuer. Vår främsta tanke är att vi skall utgå ifrån andra generationens invandrare. Vi kommer att observera miljöer, där intervjuerna har ägt rum. Vi kommer även att ha ett eget avsnitt där vi presenterar våra informanter och händelser som har skett i våra informanters liv och som härmed kan återkopplas till att uppnå vårt syfte med
uppsatsen. För att kunna fånga in ämnet och för att lättare använda oss utav det så har vi valt att fokusera på två specifika folkgrupper, d.v.s. kosovoalbaner och bosnier.
1.3 Disposition
Vi påbörjar vår uppsats med en inledning som ska föra in läsaren först och främst i vårt ämne och varför vi har valt att forska inom det vi forskar om med hjälp av vårt syfte. Inledningen beskriver forskningsfältet dvs. identitets förändring i samband med migration och i synnerhet om varför man känner sig svensk i det egna hemlandet medan invandrare i Sverige. Idén är att vi ska försöka göra detta med hjälp av två folkgrupper, kosovoalbaner och bosnier. Dessa råkar även vara två folkgrupper som migrerade i de flesta fall till Sverige under samma period, i början av 1990-talet. Att vi har valt att skriva om det vi skriver om är ingen överraskning för vår del, eftersom det i själva verket är en del av vår vardag precis som för våra informanter. Grunden för vår forskning ligger i att ta reda på den identitetsförändring som sker i samband med migration till Sverige i tidig ålder. Hur ter sig livet för dessa ungdomar som fastnar mellan två olika kulturer? Samt vill vi även föra in en mindre del om hur de tillsammans med deras familjer integrerats in i det svenska samhället för att ytterligare se om det sker någon förändring mellan våra informanter. Våra intentioner är också att i varje fall försöka väva in religionens betydelse i denna identitetsformning. Slutligen följer även ett litet stycke om metod och material dvs. vilka metoder vi har använt oss utav och vår fokusering som ligger på två folkgrupper, kosovoalbaner och bosnier.
I kapitel två behandlar vi en djupare metoddel och anstränger oss för att utveckla och upplysa av vilken anledning vi har valt att fokusera oss just på den metod som vi har valt. I den ingår reliabilitet och validitet, kvantitativa och kvalitativa metoder, samt lysa upp det angrepp som har framförts mot den kvalitativa metoden. Vi fortsätter sedan vidare mot att klargöra varför vi valt att använda oss utav intervju som metod och hur en skicklig intervjuare skall vara och bete sig för att kunna uppnå det resultat man är ute efter. Samt redogör vi för hur våra intervjuer har gått tillväga, där vi förklarar miljön av vår intervju skede och situationen för våra informanter. Följande stycke består av observationer, vilket är en utförlig översikt av hur våra intervjuer har gått tillväga med styrkande av litteratur. Vår avsikt med detta var att erbjuda inte endast läsaren en inlevelsefull och intresseväckande undersökning, utan vi eftersträvar även ge övriga läsare en inblick i intervjusituationer. Därefter fortsätter vi även med att återge en kort presentation av våra informanter och deras bakgrund för att i takt kunna föra in läsaren i en personligare nivå.
I kapitel tre kommer vi in på en mer teoretisk del som ska erbjuda läsaren en utförlig och noggrann undersökning. Vi påbörjar med att utveckla viktiga termer som diskuteras grundligt utifrån litteratur och elektroniska källor. Begrepp som identitet, invandrare, kultur, etnicitet och ungdomar är nyckelord genom uppsatsen gång. Vi skildrar även en kort bakgrund av de två folkgrupper som vi valt att fördjupa oss i.
Identitet är det grundsyn som handlar främst om hur en individ upplever sig själv och vem man är. Det sätt man tror eller uppfattar sig vara påverkas i sin tur av hur andra ser eller uppfattar henne på. Den uppfattning man har om sig själv har påverkats av hur andra har uppfattat personen på.
Invandrare är ett annat begrepp som tydliggör att man har kommit till ett nytt land och kan vistas där under en viss period. Motivet till att invandrare migrerar kan bestå av olika skäl, dessa kan vara att man är gäststuderande, av politiska skäl, av arbetsskäl och familjeanknytning. Invandrare är en benämning för att beteckna utrikes födda individer eller om innehar ett annat medborgarskap dvs. utländska medborgare. Vi tar också upp problematiken kring invandrarbegreppet där mediernas framställning av invandrare ses som ett problem i samhället. Begreppet kultur är ett annat viktigt begrepp som är sammanlänkat med skapandet av identitet och förändring, som våra informanter upplever.
Det nästkommande begreppet etnicitet kan i en viss mån få oss att lättare förstå ungdomarnas stridighet angående sin egen identitet och tillhörighet. I fråga om identitetsförändring kan man inte undgå att diskutera begreppet etnicitet av den orsaken att det är en stor del i nästan alla människors liv, och att etnicitetsfrågan har mycket att göra med individens självbild. Med detta som underlag tycker vi att det är viktigt att belysa även detta begrepp. Med detta begrepp menas att individen känner en viss identifikation till ett specifikt land och tillhörighet till ett folk, det vill säga att individen ser på sig själv och sin omgivning i kulturella termer.
I kapitel fyra har vi kommit fram till uppsatsen slut dvs. resultat och analys. Här analyserar vi våra informanters intervjuer och kommer fram till våra slutsatser i enlighet med vårt syfte och i hopp om att kunna fullborda våra frågeställningar. Förändringarna som har blivit upplysta genom våra informanters ögon har varit många. Ungdomarna har diskuterat allt ifrån hur de är till sättet och hur de är tillåtna att bära sig åt, till hur de skulle vilja vara men inte kan det på
grund utav deras etniska tillhörighet. Med hjälp av våra informanters styrkande har vi dessutom kunnat komma fram till slutsatsen om att det är fullt möjligt att faktiskt kunna tillhöra två kulturer samt ha två identiteter som bygger på en och samma person. De har fått ett nybyggt tankesätt genom att migrera till ett nytt land, de har blivit mer självmedvetna om vad det innebär att först ha en identitet och sedan utveckla ytterligare en. Det är även värt att nämna att våra informanter allesammans är väldigt integrerade i det svenska samhället. De har ett brett samvaro som omfattar i första hand familj, vänner med bosnisk respektive albansk omkrets, men i synnerhet har de en vänkrets som inkluderar vänner med svensk bakgrund. Vi kunde genom intervjuns gång känna av deras anpassningsförmåga till båda kulturerna och på vilket sätt de kan ta del av och anpassa sig till båda kulturerna utan några som helst problem. Detta är möjligt av den anledningen att de förstår hur både folket och kulturerna fungerar i respektive länder.
Religion är ett annat ämne som vi velat framföra och för majoriteten av våra informanter tycks religion spela en betydlig och angelägen roll i deras liv, dock gäller inte detta alla. Flera av dem säger även att religionen inte spelar någon som helst roll i deras vardag och att de därför inte utgår ifrån den överhuvudtaget. Vi kunde härmed konstatera att religionens betydelse tar sin rätta plats i våra informanters liv med största sannolikhet beroende på vad föräldrarna har haft för inställning till den centrala frågan och hur pass mycket religionen har utövats i hemmamiljö.
Slutligen avslutar vi med femte och sista kapitlet av vår uppsats med att ha egna reflektioner kring det centrala syftet och våra frågeställningar, samt en slutsats där vi relaterar en sammandrag utav resultatet ur vår forskning.
2. METOD
Med detta avsnitt vill vi styrka vår undersökning med hjälp av avsnitt som behandlar viktiga begrepp som kvalitativa och kvantitativa metoder, validitet, som innebär den förmåga som undersökningen har för att belysa det man forskar om. Vi tar även upp reliabilitet vilket i sin tur behandlar metodvalets förlitlighet av resultaten, om man använder sig utav två olika undersökningsformer och fortfarande komma fram till ett och samma resultat.
2.1 Kvalitativa och kvantitativa metoder
Metodmässigt finns det två olika sätt att gå tillväga, det är att antingen använda sig utav en kvalitativ eller kvantitativ metod. Varför vi väljer att förklara båda metoderna är av betydelse att tydliggöra syftet med att använda oss utav en kvalitativ metod istället för den kvantitativa metoden. Den kvalitativa metoden ger oss en mer verklighetsförankrad bild än den kvantitativa metoden, som man även kan utläsa genom följande text. Den kvantitativa metoden är inte väsentlig för vår undersökning, därför beskriver vi den med endast syftet att klargöra skillnaderna mellan metoderna och med detta hoppas belysa varför den kvalitativa metoden är relevant just för vår uppsats.
Med kvantitativa metoder menas det att ha en större omfattning där forskaren är mer distanserad från det som studeras då, förhållningssättet är utanför, ”outsider”. I relationen mellan teori/begrepp och forskning i den kvantitativa metoden är bekräftande, eftersom det för det mesta är hårddata man använder (Svenning 2003: 73). Med hårddata ställs frågan ”hur många”? Hårddataundersökningar är mer precisa och strävar efter reliabilitet, alltså om två undersökningar med samma syfte görs samtidigt ska det ge samma resultat (Svenning 2003: 67). Dock kan begreppet ibland vara oklart och föremål för diskussion. Den kvantitativa metoden kan vara diskret eller kontinuerlig. Den diskreta undersökningen kan omfatta antalet barn i en familj och den kontinuerliga omfatta årsinkomst, längd i centimeter etc. bilden av den sociala verkligheten i en kvalitativ undersökning är mer statistisk och har ett yttre förhållande till aktören, alltså det som undersöks.
Den kvalitativa metoden är ett sätt att utforska aktörernas tolkningar och hur forskarens förhållningssätt är innanför studien, eller ”insider”, alltså det motsatta till kvantitativa metoder. Den kvalitativa metodens forskningsstrategi kan anses vara ostrukturerad delvis för att studien inte omfattar så stora fält som den kvantitativa studien. Relationen mellan teori/begrepp och forskning växer fram i efterhand då en nära relation uppstår mellan
forskaren och aktören. Bilden av den sociala verkligheten är processinriktad och något som konstrueras socialt av aktören. Informationens art anses vara rik och gå på djupet. Forskaren använder sig här mer utav mjukdata vilket innebär att man är mer sensibel och svarar på frågan ”Varför?”. De kvalitativa data har inte nödvändigtvis reliabilitet men strävar efter validitet (Svenning 2003: 73).
I kvalitativa undersökningar används så kallade respondenter eller informanter, detta är personer som kan ge information om förhållanden och uppfattningar om olika projekt, händelser etc. (Repstad 1999: 10). Perspektivet på människans beteende i kvalitativ metod kan också sägas ske underifrån istället för i den kvantitativa ovanifrån (Repstad 1999: 14). Det som skiljer dessa två metoder åt är möjligheten att ändra struktur på studien under dess gång, exempelvis valet av frågor (Repstad 1999: 11). En kvalitativ studie innehåller kvantitativa drag även om bruket av siffror inte är så omfattande, medan i sen kvalitativa studien är det texten som styr och som man i sin tur hämtat från olika observationer (Repstad 1999: 9).
Med den kvalitativa undersökningen skall vi försöka följa specifika teman med en samhällsvetenskaplig anknytning. Det gör vi genom att undersöka våra teman mer detaljerat och med detta kommer vi att försöka frambringa en uppfattning till läsaren. Den kvalitativa analysen kommer att undersökas i form av djupintervjuer. En djupintervju är en viktig metod som används inom mjukdata. Vi använder oss utav den på så viss att vi intervjuar en grupp informanter inom det tema vi undersöker. Detta kommer vi att göra genom att dels spela in våra informanter och dels genom att anteckna det viktigaste
2.1.1 Skarpt angrepp mot kvalitativ metod
Diana Mulinari, fil doktor i sociologi och verksam som lektor vid Sociologiska institutionen i Lund, hävdar att kvalitativ forskning kritiserats för att inte ha förmågan att sammanfoga insynen i vardagserfarenheter med de strukturella och institutionella processer som avgränsar och begränsar vardagen (Sjöberg 1999: 39). Annan kritik som på samma sätt riktats mot den kvalitativa forskningen är dess brännpunkt på det kognitiva, och att man inte lägger stor vikt på såväl undersökarens som informanternas känslor. Med slutsatsen av detta anser hon att dessa känslor tillbakavisas i denna metod (Sjöberg 1999: 40).
Mulinari diskuterar vidare om hennes erfarenheter av kvalitativa metoder och menar på att den kvalitativa metoden refererar till tolkning, men det är inte ofta man får någon förklaring
till vad det är man tolkar eller på vilket sätt. Forskarens uppgift är att utgå och tolka sitt material utifrån informanternas kunskap som forskaren uppnått. Att tolka går ut på att undersöka förändringar och likheter i informanternas berättelser för att i sin tur förstå när, varför och hur deras berättelser skiljer sig åt. Att vara förmögen att tolka är att kunna få fram informanternas djupa berättelser med hjälp av teorier om samhällsstruktur och samhällsförändring till en slutgiltig slutsats som likaså informanten känner igen (Sjöberg 1999: 45).
2.2 Intervju som metod
I vår uppsats använder vi oss utav djupintervjuer med sex informanter, vilket är den huvudsakliga metoden i mjukdata. Vi kommer alltså inom denna uppsats använda oss utav en kvalitativ undersökning eftersom vi använder oss av djupintervjuer med våra informanter. Det finns många positiva aspekter med djupintervjuer, bland annat att forskaren får bra kontakt med intervjupersoner samt att kroppsspråket blir ett komplement till svaren (Svenning 2003: 119). Ett plus i kanten är även att man kan göra långa och komplexa frågor där svaret kan bli mer omfattande än i t.ex. enkätundersökningar. Eftersom forskaren måste ta kontakt med intervjupersoner och boka tid är det även en säkrare metod än enkätundersökningar.
En mindre negativ aspekt utav djupintervjuer kan vara att forskaren kan påverka svaren, detta kan ske omedvetet då sociala relationer lätt utvecklas när människor möts, detta kallas för intervjuareffekt (Svenning 2003: 120). Att forskaren kan tolka svaren oriktigt kan vara ytterligare en intervjuareffekt som kan uppstå. Det är därför viktigt att lyssna ordentligt och ställa följdfrågor, och inte argumentera emot utan istället utveckla svaret vidare (Svenning 2003: 121).
När man genomför en intervju kan det vara fler än en som intervjuar, med både för- och nackdelar. En fördel är att en person kan anteckna och komma med spontana frågor, men nackdelen är att informanten kan känna sig i underläge. Att vara fler än två som intervjuar rekommenderas inte (Repstad 1999: 84-85).
Repstad hävdar att det är viktigt att ha en omfattande plan som inte är alltför omfattande och ledande, utan att det ska mer fungera som ett komihågpapper. Det är även viktigt att inte hämma informanterna med alltför många och förutbestämda frågor. Det gäller att vara flexibel och kunna ta frågorna som de kommer, att man dessutom är noggrant förberedd att kunna ge
en bra intervju (Repstad 1999: 64-65). Den man ska intervjua måste väljas ut omsorgsfullt så att det verkligen blir rätt person, vilket kan underlättas genom en inledande undersökning av området (Repstad 1999: 66). Det är även viktigt att man väljer rätt antal informanter, av den orsaken att för många intervjuer kan leda till svårighet att överblicka sitt material (Repstad 1999: 69).
Hur man väljer att behandla materialet senare kan variera beroende på hur man vill ha det själv, man kan anteckna hela samtalet eller bara delar av det (Repstad 1999: 85).
Under intervjuerna är det även bra att i inledningsfrasen bygga upp en avslappnad relation så att intervjun sker så smidigt som möjligt, där valet av miljö också är centralt (Repstad 1999: 72). Det är dessutom viktigt att ställa nya frågor till informanten om något är motsägelsefullt. Det är likaledes bra att i inledningsfrasen också ställa så allmänna frågor som möjligt för att sedan gå mer på djupet och då även ställa de mest känsliga frågorna (Repstad 1999: 74 ff.). Informanten måste också av forskaren få reda på vad materialet ska användas till och att det också kommer att behandlas förtroligt (Repstad 1999: 80). Slutligen är det även bra att avsluta intervjun med att fråga informanten om han/hon vill läsa det slutliga resultatet av följande undersökning, vilken de har medverkat i.
Enligt Robert K Mertons artikel om intervjuer och intervjuteknik finns det olika kriterier som är specifika för om en intervju blir produktiv eller inte.
1. Omfångs intervju borde ha en maximerad stimulans och information 2. Specifiering- att både innehållet och aspekterna ska vara specifika 3. Djupets intervju ska hjälpa till nivån av engagemang och beskrivning
4. Personlig kontext- den intervjuade ska kunna dela med sig forna erfarenheter1 (Merton 1990: 12).
Neuman W Lawrence tar upp i sin artikel, som handlar om kvantitativa och kvalitativa metoder skillnader mellan enkätundersökningar och djupintervjuer. Enkätundersökningar har en klar början och slut, detta i sin tur är mer diffust i en intervju. En enkätundersökning är dessutom mer neutral medan intervjun behöver aktivt deltagande och respons från alla deltagare. En intervju är mer som en vänlig konversation med frågor medan enkätundersökningar är mindre personlig, intervjuer kan även förekomma i grupper. Enkäter
har en mer affärsrelaterad ton och kan verka mer professionell medan fält kan innehålla skämt, andra berättelser och är mer avslappnad i sin helhet. Intervjuer kontrolleras av både parterna och språket är mer anpassat efter den man intervjuar (Neuman 2000: 317).
2.2.1 Hur är en skicklig intervjuare?
En bra intervjuare är enligt den norska sociologen Karin Widerberg, en person som är bra på att lyssna, orädd och vänlig. En bra intervjuare är dessutom inte krävande och styr och ställer, man avbryter inte informanterna och låter de tala till punkt. Informanten enligt Karin är inte intresserad av dig som intervjuare, utan snarare tvärtom, hon/han är intresserad av sig själv och vill prata om sig själv. Det som även är värt att tänka på är att om intervjun inte går som tänkt ska man ta en kort paus att gå på toaletten, sträcka sig om man behöver det eller något liknande.
För att göra bättre ifrån sig till nästa gång bör man efter varje intervju reflektera över vad som gick bra och vad som gick dåligt. Det bästa är att bläddra alternativt lyssna igenom intervjuerna och se hur man uppför sig under intervjuns gång. Man får tillfälle att se vad man gör för fel och analysera hur man uppför sig, var man avbryter eller gör något olämpligt som förhindrar en vidare fördjupning i en fråga för informanten. Det Widerberg anser är värt att tänka på i framtiden är att förstå att även den ”bästa” intervjuaren gör fel någon gång (Widerberg 2002: 101- 102).
När vi utgår ifrån oss själva som författare och intervjuare kan vi säga att detta har påverkat våra informanter på ett positivt sätt, där vi genom vårt metodval gav dem utrymme till att vara sig själva och tala fritt. Detta kan vi även relatera till Widerbergs påstående då hon talar om att informanten är intresserad av sig själv och vill själv vara i centrum. Härefter kan vi konstatera att vi inte tycker att vi har påverkat våra informanter på ett ledande sätt.
2.2.2. Utformande av Intervjuer
I detta avsnitt vill vi börja med att ge en kort beskrivning av våra informanter, och likaså förklara hur intervjusituationen såg ut. Namnen på våra intervjupersoner är figurerade, vilket innebär att vi inte sätter ut deras riktiga namn. Detta var inte någon uppmaning från våra informanter, utan detta är något vi själva väljer. Vi börjar med att dela in informanterna utifrån deras förhistoria dvs. kosovoalbaner och bosnier.
Utgångspunkten i vårt genomförande av intervjuer var att vi inte ville sätta någon specifik tidsgräns. Samtalet hade tillåtelse att ta den tid det krävde. Annars förmodar vi att det hade satt en press på intervjupersonerna vilket hade influerat resultatet på ett negativt sätt. Syftet med att göra på så sätt var att vi ville frambringa en avslappnad tillvaro och låta tankarna sväva fritt med hänsyn till våra frågor. För att i sin tur ha möjlighet att uppnå syftet så har vi även valt att intervjuerna skulle äga rum i hemma miljön. Detta först efter att vi hade frågat informanterna om passande tid och plats.
Intervjusituationen med våra informanter kändes väldigt avslappnande och utan någon som helst stress, resultatet översteg våra förväntningar. Vi la upp intervjuerna som så att både vi och våra informanter kände att det liknade mer en diskussion vänner emellan än någon formell intervju. På grund av brist på bandspelare i början utav uppsatsen var vi betvingade till att utföra hälften av våra intervjuer med hjälp av anteckningar, där vi antecknade för det mesta allt som blev sagt genom intervjuns gång. Den senare delen av våra intervjuer hade vi lyckligtvis försett oss med en bandspelare som kom väl till nytta i vidare intervjuer. Därefter har vi renskrivit alla intervjuerna på pappersform, vilken vi även har bifogat som bilaga i uppsatsen.
2.3 Urval av Intervjupersoner 2.3.1 Målgruppen
Vår målgrupp består av ungdomar mellan 18 och 30 år. Varför vi har valt just denna målgrupp är att vi känner behovet av att ungdomarna ska ha kommit i en snarlik ålder för att vi skall ha möjlighet att se om alla genomgår en likartad situation. Ungdomarna är visserligen ungdomar som kom till Sverige i tidig ålder, men de har än idag en stark anknytning till hemlandet genom att de besöker hemlandet åtminstone en gång om året och har starka band till mor och farföräldrar. Anledningen till att vi vill forska just om detta är att många av våra informanter känner sig väldigt kluvna mellan två identiteter, mellan två kulturer och mellan två olika levnadssätt.
2.3.2 Selektiva val av intervjupersoner2
Skall man göra en kvalitativ undersökning är det bra enligt Svenning att använda sig utav ett selektivt urval av studieobjekt. Vad det gäller intervjuundersökningar, som vi i detta fall har
valt att göra, ska man först och främst fundera över ”lämpliga” kategorier att intervjua beroende på vad det är för ämne man skriver om. Svenning tar upp flera alternativ som finns att välja mellan när det gäller urvalet av intervjupersoner. Det alternativ som vi anser passar oss bäst för vår uppsats är selektivt urval av fallstudier, vilket innebär att man väljer informanter som förfogar över de teoretiska underlag som man söker efter och kvaliteter hos undersökningsobjektet. Det är även viktigt med denna metod eftersom de informanter man redan valt har bäst möjligheter att följa upp undersökningen (Svenning 2003: 110).
Vår tanke med denna undersökning ifrån början var att hitta informanter som var lämpliga för vår undersökning, vilket innebär att de skulle ha kommit till Sverige i tidig ålder, och som idag är väl integrerade i det svenska samhället. Av den anledningen hade vi ifrån början en viss mall över vilka egenskaper våra informanter skulle ha. Det är till en viss fördel för oss att vi själva förfogar över dessa egenskaper, vilket ger oss ett försprång med att kunna hitta rätt informanter till föreliggande undersökning. Könet på våra informanter är inte av större vikt för att uppnå syftet med undersökningen.
Kosovoalbaner:
Albina, är en tjej på 20 år. Just nu arbetar hon extra som undersköterska, men hon har planer att till vårterminen börja studera till sjuksköterska vid Jönköpings Universitet. Hon kom till Sverige när hon var 7 år gammal dvs. 1992. Hennes planer i framtiden är att så småningom avsluta sina studier, skapa en karriär inom vården och tids nog slå sig ner och skaffa familj.
Mejram, är en ung kvinna på 23 år. Hon kom till Sverige när hon var 9 år och detsamma som tidigare informant kom även hon år 1992. Hon är dessutom nygift. Sommaren 2006 tog hon kandidatexamen Fritidsarbete och Fritidskultur med inriktning sociologi. Just nu studerar hon vidare vid Lunds Universitet till magisterexamen för Sociolog. Hon jobbar även vid sidan om skolan några dagar i veckan.
Vlora, är 26 år gammal och kom till Sverige även hon 1992. Hon flyttade tillbaks till hennes hemland för drygt 7 år sedan och bor i huvudstaden Pristina för närvarande. Hennes familj däremot är fortfarande bofasta i Sverige och Vlora tillsammans med sin make kommer på besök till Sverige för att hälsa på sin familj. Hon och hennes man äger flera företag runt om i Kosovo och där jobbar hon som manager/ledare. För närvarande väntar de för övrigt deras första barn.
Bosnier:
Leyla, är en tjej på 23 år som kommer från Bosnien och kom till Sverige 1992 tillsammans med sin familj. Hon har gått ut Handelsprogrammet på gymnasiet. För tillfället jobbar hon som barnskötare. Även hon är nygift. Hon har planer på att fortsätta studera vidare på Lärarhögskolan i framtiden för att öka sin kompetens inom hennes yrkesområde.
Edvin, är en kille på 19 år och kom till Sverige när han var 6 år gammal. Han gick ut gymnasiet inom programmet Teknik sommaren 2006. För tillfället går han på Komvux och har i sikte att börja jobba ett halvår innan han påbörjar sina studier vid Universitet till någon sort av ingenjör.
Ismar, är en kille på 23 år som kom till Sverige när han var 9 år gammal 1992. Just nu har han ett fast arbete som väktare och jobbar även för Justitia där han kör ut räkningar till folk som är i skuld. Efter årsskiftet ska han antingen söka sig vidare och jobba som installatör för Bredband i hemmen eller så ska han söka ett annat arbete som väktare i någon annan stad. På fritiden tränar han för att hålla sig i form eftersom hans arbete kräver att man är i god form.
2.4 Validitet
När man talar om validitet menar man den förmåga som undersökningen har för att belysa det man forskar om. En undersökning kan mycket väl framställa hur verkligheten ser ut, beroende på observationer, intervjuer, respondenternas öppenhet till att svara på vissa specifika frågor etc. För att då lyckas med att framställa verkligheten och bevisa sin tes så skall dessa metoder bilda en konsistent helhet. Det finns dock vissa risker i varje samhällsvetenskaplig undersökning. Det kan till exempel vara som så att vissa respondenter är reserverade och kanske till och med rädda eller skäms för att svara på vissa speciella frågor som rör deras liv. Detta kan då äventyra undersökningens resultat, skribenten kan dock påverka intervjupersonen med sina egna tankar och värderingar, så att den andra kanske får en känsla av att denna kan tala fritt utan reservationer (Svenning 2003: 64). Inre validitet handlar om den direkta sammankopplingen som existerar mellan teori och empiri. Den handlar om undersökningens inre delar, hur vi väljer att lägga upp vårt projekt, eftersom upplägget utav undersökningen är ytterst viktigt för resultatet. Om inte upplägget kan bidra till att försöka belysa det man forskar om, d.v.s. validitet, så kan projektet i sig naturligtvis inte bevisa någonting heller.
”Den inre validiteten handlar mer konkret om att vi ställer våra frågor till rätt grupper av människor, att vi lägger in kontrollgrupper i experimentundersökningar för att kunna bedöma förändringar, att vi tar med ett tillräckligt antal indikatorer för att täcka in en fråga, att vi använder rätt mätinstrument vid rätt tillfälle etc…” (Svenning 2003: 65).
Face validity är det som man på svenska benämner omedelbart upplevd validitet, som även brukar kallas för ytvaliditet. Detta är den enklaste formen utav inre validitet, och detta syftar till en personlig bedömning från forskarens och hans kollegers sida på att det verkligen existerar en överensstämmelse mellan teori och empiri. Detta är det centrala och mest dominerande sättet att bedöma validitet på.
”Snickaren kan bedöma hållfastigheten i en planka med enbart en blick på ådringen, muraren cementblandningen i ett KC-bruk genom att gnugga det mellan tummen och pekfingret” (Svenning 2003: 66).
Den yttre validiteten behandlar projektet som en helhet. Att uppnå en yttre validitet är lika hårt i kvantitativa på samma sätt i kvalitativa undersökningar. Har man inte tillräckliga intervjuunderlag kan man inte dra några generella slutsatser. Generaliseringar är begrepp som man måste vara väldigt försiktig med att specificera sin undersökning och vara väldigt noga med begreppen man använder sig utav och hur de tillämpas (Svenning 2003: 66-67).
2.5 Reliabilitet
Reliabilitet menas att resultaten ska vara pålitliga. Här är man ute efter att, med två olika undersökningar som har samma syfte och metod skall kunna komma fram till samma resultat. Det är i viss omfattning olika åsikter om vad reliabilitet i själva verket går ut på. Därför bearbetar man utgångspunkten i två olika modeller. Den första är samma-mätinstrument-modellen och den bygger på att mätningar som har samma mätinstrument skall ge likhet i resultatet. Det vill säga att man inte nödvändigtvis behöver komma fram till samma resultat. I denna modell ingår ytterligare två olika metoder för att i sin tur kunna kontrollera en undersöknings reliabilitet. Dessa består av test-rest metoden och split-half metoden. Den första innebär att man har en likadan mall av frågor till samma personer, fast med någon tids
avstånd. Den andra innebär att man delar upp undersökningen i två olika delar och gör två mätningar.
Den andra modellen, input-output modellen strävar efter en och samma resultat i två olika undersökningar som då har samma frågeställningar och syfte. Misslyckas man med detta finns det uppenbarligen felaktigheter i någon eller båda undersökningarna, dvs. undersökningarna är inte pålitliga (Svenning 2003: 68).
Vi vill även kasta ljus på varför reliabilitet ibland kan vara låg. För det första gäller inte tillförlitligheten detsamma för kvantitativa undersökningar som för kvalitativa undersökningar. Kraven är hårdare för en kvantitativ undersökning än vad det är för en kvalitativ undersökning. I kvantitativa undersökningar är intervjuareffekter, tolkningsproblem och felaktiga stickprov ett fåtal av anledningarna som kan riskera reliabiliteten.
För att höja en undersöknings reliabilitet däremot ska man först och främst använda sig utav klara definitioner på de begrepp man använder i sitt material. Något som föreslås är att precisera sig hela tiden. Det andra är att använda sig utav flera indikatorer för att i sin tur kunna väga osäkra fenomen. Detta gör man vanligtvis genom att ha flera indikatorer från olika håll med olika svar, för att därmed kunna förstärka och tillgodogöra sig tillförlitlig data (Svenning 2003: 68-69).
2.6 Bakgrund
Detta avsnitt vill vi inleda med att ge en kort historisk tillbakablick. Detta är grundläggande för oss eftersom vi vill skapa en förståelse och leda in våra läsare för att de lättare kan knyta an till våra informanters rötter.
2.6.1. Folkgruppen Kosovoalbaner Historia
Albanerna härstammar från Illyrerna. Från 500-talet och framöver pressades illyrerna bort av slaver som på 1200-talet inrättade ett serbiskt territorium i regionen. 1389 besegrades både serberna och albanerna av det osmanska riket. Turkarna kom att styra ända till 1913
http://www.ur.se/ramp/historia2/kosovo_fakta1.php
Kosovo är en viktig provins för serberna eftersom de i forna tider har bekämpat ett stort slag i Kosovos Polje mot turkarna. Serberna besegrades av turkarna och regerade i hundratals år
framöver. Kosovo är viktig för albanerna eftersom dardanierna som anses vara albanernas förfäder har varit bosatta där och deras ursprung är från dardanierna. Kosovo har haft många motgångar mot sig där de bl.a. fått utkämpa slag mot romarna och turkarna.
År 1989 förklarar Serbien Kosovo att inte vara en autonom provins, utan en del av Serbien. Som gensvar till detta utövades olika protester. 1991 förklarade man Kosovo som en republik, 1992 gick provinsen vidare med att förklara Kosovo som en självständig republik. Inte förrän 1997 tills albanerna tog till våld. http://susning.nu/Kosovo
Kosovos status idag
Kosovo är en fristående provins i södra Serbien, men leds av FN sedan krigets slut 1999. Kosovo har en yta på 10 887 km2 och innehar 2,2 miljoner invånare. 95 procent av folkmängden består av etniska albaner, och resten är minoriteter av serber, turkar, bosnier och kroater m.m. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kosovo).
Med tiden begärde albanerna att Kosovo skulle bli en oberoende nation eller åtminstone bli en del av Albanien. Kriget tog sin form med att en gerilla skapades av Kosovoalbaner med namnet UCK (Kosovos befrielsearmé). Serbien ordnade i sin tur militära trupper i sikt med riktningen att förinta gerillan. 1998 var det utan tvivel krig i Kosovo när en mängd byar anfölls och hus eldades ner. NATO framförde krav på Serbien att dra åter sina militärstyrkor. När presidenten Milosevic i sin tur förvägrade, inledde NATO sina bombningar mot Serbien och serbiska mål. Serbien yttrade sig nästkommande med att anfalla albanska mål i Kosovo. Efter att bombningarna varit i full gång i elva veckor skrev den serbiska presidenten Slobodan Milosevic slutligen på uppgörelsen om ett fredsföredrag. Föredraget gick ut på att Serbien skulle dra tillbaks serbiska trupper från Kosovo och provinsen stod i begrepp att inleda samtal om självstyre. (http://www.lotcobistand.org/country/121).
Kosovo har än idag inget tydligt tillstånd. Provinsen leds av en president, men de väsentligaste ärendena beslutas av FN och dess organ UNMIK. Kosovo är således ingen egen nation utan beräknas ännu som en del av unionen Serbien. Detta beslut var menat att fattas år 2005, men har ännu inte fattats.
Under kriget flydde många Kosovoalbaner utomlands bl.a. till Sverige. Mot millenniets slut medverkade Sverige med i UNHCR vägledning och utrymde 3 600 Kosovoalbaner från Makedonien till Sverige. Intentionen var att man hade för avsikt att lova skydd tills landet kommit att vara tryggare och hade möjlighet att påbörja uppföras om på nytt.
2.6.2. Folkgruppen Bosnier Historia
Bosnier är personer ifrån Bosnien-Hercegovina, vilket är en benämning för bosniaker, det vill säga etniska bosnier. Bosnier är det germanska namnet på personer från Bosnien (det latinska namnet är bosniaq vilket motsvaras av bosniak). Även bosniska kroater och serber brukar kalla sig för bosnier, men detta då med hänvisning till det geografiska och inte etniska. I etnisk mening klassas de som kroater respektive serber.
Kriget i Bosnien och Hercegovina
De flesta invandrare ifrån Bosnien och Hercegovina migrerade till Sverige av humanitära skäl, det vill säga på grund utav kriget i f.d. Jugoslavien. Kriget varade från den 6 april 1992 t.o.m. 14 september år 1995. I det fyraåriga kriget har man antagit att det hade försvunnit och dödats mellan 100 000 och 200 000 människor, medan över två miljoner människor har varit tvungna till att lämna sina hem. De senaste uppgifterna redovisar att över 94 000 har med säkerhet dödats och att över 1,8 miljoner bosnier emigrerade ifrån landet. Kriget bröt ut på grund utav komplexa kombinationer utav allmän politik i landet, samhällig och säkerhetsbristande depression, vilken tillkom efter slutet av kalla kriget och fallet utav den socialistiska federativa republiken Jugoslavien (SFRJ). Kriget tog slut i och med undertecknandet utav Daytonavtalet, som är ett föredrag om fred i Bosnien och Hercegovina som förhandlades fram på flygbasen Wright-Patterson i Dayton, Ohio, USA, och undertecknades i Paris 21 september år 1995. (www.wikipedia.se ).
3. TEORI OCH BEGREPP 3.1 IDENTITET
3.1.1 Självidentitet
I följande stycke tar vi upp och diskuterar konceptet självidentitet. Syftet med detta stycke som ett förord till begreppet identitet är att belysa termen närmare på ett historiskt plan. Fenomenet identitet är väldigt centralt och viktigt i dagens samhälle, men så har det inte alltid varit, detta vill vi framhäva tydligare i texten som följer.
Anthony Giddens, en av samtidens främsta samhällsteoretiker, hävdar i sin bok Modernitet och Självidentitet att sökandet efter den egna självidentiteten i dagens globaliserade värld kan tyckas vara ett modernt samhällsproblem. Dilemman av detta slag, och frågorna kring individualismen fanns dock inte i våra förmoderna epoker. Tanken var främmande att alla individer i sig är unika till sin karaktär, och att möjligheterna är annorlunda människor emellan (Giddens 2002: 94).
”I det medeltida Europa var släktskap, kön, social status och andra för identiteten relevanta attribut relativt fastlagda. Övergångar var något som hängde samman med de olika stadierna i livet, men dessa styrdes av institutionaliserade processer där individen spelade en relativt passiv roll”. (Giddens 2002: 94).
Individen och individualitet fanns inte i de traditionella kulturerna, detta var heller inget som människor la större vikt vid. Detta fenomen uppmärksammades i början i samband med arbetsdelningen och den moderna världens intåg. Det var när människor fick ett självmedvetande som den enskilda människan kom i fokus. Härefter var man förståndig till att värdera den enskilda individen, och individualiteten kom i fråga i alla kulturer, dock olika mycket (Giddens 2002: 94).
Vi har valt att behandla begreppet identitet av den anledningen att detta begrepp är styrande i vår uppsats då vi behandlar identitetsförändring bland ungdomar med Bosnisk och Kosovoalbansk härkomst. Därför är begreppet identitet viktigt att ta med i detta sammanhang.
”Ungdomar är, liksom alla människor, utsatta för en rad komplexa inflytelser i sitt identitetsarbete. Känslan av vem man själv är, och utvecklandet av en egen
identitet, påverkas som regel starkt av schablonartade stereotypier som tenderar att förpassa de unika individerna in i bestämda kategorier, inte minst olika etniska tillhörigheter med förgivet bestämda kulturer” (Ålund 1997: 124).
Nader Ahmadi, docent i sociologi och lektor vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet hänvisar till begreppet identitet som ett mångfaldigt och oklart begrepp. Vissa har såsom åsikt att begreppet identitet är individens nödvändighet av att ställa in sig i tillvaron medan andra avser det vara en typ av interaktion mellan sociokulturella strukturer och individens själuppfattning (Allwood & Franzén 2000: 156). Han anspelar på att identitet idag skapas i en ömsesidig påverkan mellan individens inre och den sociokulturella miljön. Trots att man hävdar att identitet är situationsanpassad åsidosätts denna egenskap när kulturell identitet diskuteras (Allwood & Franzén 2000: 160). Med detta menar man på att om man tar hänsyn till faktorer som värdesystem, trossystem och livsstilar, vilket alla dessa tros sätta sin prägel på identiteten, kommer man fram till slutsatsen att identitet är något som är tidsbundet.
”Tidsbundenhet gör identiteten till ett i högsta grad föränderligt och odefinierbart begrepp. Därför bör identiteten uppfattas som en pågående process och inte som någon egenskap” (Allwood & Franzén 2000: 160).
För om man egentligen ska erkänna att identitet är mer en process än vad det är en egenskap måste man även hålla med om att invandrare och minoriteter inte kan inordnas någon kulturell eller etnisk identitet oberoende av den sociala kontext de befinner sig i vilket är samhällens sociala strukturer.
Människor har i alla tider haft potentialen att skapa en egen typ av identitet överallt i världen. Alla förändringar som har skett i människans historia har lett till en expanderande kommunikation som påverkat alla individers liv. Dessa förändringar har i sin tur lett till att människor därmed även ändrar sin föreställningsvärld. Redan i början av århundradet uttalade sig Simmel om att identiteten inte längre skulle återfinnas i den lokala gemenskapen när han talade om den moderna urbana människans livsstil.
”Kulturella och nationella identiteter skapades i det moderna samhället. I enlighet med industrialismens och kapitalismens behov uppfostrade
modernitetens ideologi individerna att konstruera och bevara sina kulturella, nationella och etniska identiteter. Att ha starka nationella och kulturella identiteter behövdes för att skydda de nationella gränserna för industrin, för kapitalet och för marknaden, men idag när industrialismen och kapitalismen har vuxit sig bortom nationalstaten, förvandlat hela världen till en enda produktionsenhet, en enda marknad, finns det kanske inte plats för kulturella och nationella identiteter. Enhet och kontinuitet som grunder för identitet går kanske inte längre att hitta i en fixerad identifikation med en viss kultur eller en viss etnisk grupp. Identitet kommer istället att baseras på en inre kapacitet att ändra form. Att ha en identitet, att ha kontinuitet i sin identitet hör till de, […] stora berättelserna” (Allwood & Franzén 2000: 167, 168).
Detta gör att i dagens situation, som även betecknas för modernitetens tid, har synen på förändringar i stil av gränser som skapas mellan olika samhällen, grupper och människor. Denna syn reflekterad i identitetsdiskursen tilltalar till föreställningen om fasta och fortsatta kulturella identiteter. När individer börjar urskilja sig med kultur eller etnicitet begränsas då människan ontologiskt, och inte av vad de gör eller vem de känner sig själva vara. Denna syn som även tillkallas för essentialism tror på en kultur som är trolig att definiera och har en varaktig kulturell identitet som i sin tur är gemensam för en grupp av människor i ett samhälle.
”Människor har alltid värderat och omvärderat sina kulturella föreställningar för att hantera förändrade sociala omständigheter, t.ex. större ekonomiska och politiska förändringar, samt för att anpassa dessa föreställningar till sina behov och intressen” (Allwood & Franzén 2000: 168).
Identitet handlar främst om hur en individ upplever sig själv och vem man är. Det sätt man tror eller uppfattar sig vara påverkas i sin tur av hur andra ser eller uppfattar henne på. Den uppfattning man har om sig själv har påverkats av hur andra har uppfattat personen på. Identitet skapas av människan som tilltar i ett socialt samspel (Westin 1999: 16). Det finns olika typer av identitet. Jag tänkte här nämna några få som är väsentliga för vår uppsats. Kollektiv identitet: innebär att man till exempel innehar en etnisk identitet som bekräftas av andra. Exempel på kollektiv identitet är medborgarskap och nationalitet. En annan viktig
identitet är offentlig social identitet: innebär att man kategoriserar personer i termer av medborgarskap i sociala kategorier, grupper eller kollektiv (Westin 1999: 20).
Identitet är ett element av den personliga verkligheten som står i dialektala förhållanden med samhället. Identitet skapas av sociala processer. När den väl är kristalliserad, är den modifierad eller till och med omskapad av sociala förhållanden. Sociala processer som är både inblandad i omskapandet och att bevara identiteten är utpräglad av sociala strukturer.
Specifika historiska sociala strukturer visar olika typer av identitet, som man kan hitta hos individuella fall. Identitet av denna sort syftar på att en amerikan har en annorlunda identitet än fransmän, en skåning annorlunda än en stockholmare m.m. Med detta menas att identitetstyper kan observeras i det vardagliga livet och kan bli verifierade av vanliga män med common sense. Amerikanen som tvivlar på att fransmän har likartade identitet kan bege sig till Frankrike och ta reda på det själv. Identitet är ett fenomen som uppkommer från det dialektala mellan individ och samhälle. Identitet typer däremot är en social produkt, relativt pålitliga element av en objektiv social verklighet (Berger & Luckmann 1991: 194, 195).
Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia, har studerat tre tjejer och tre killar mellan 17 och 20 år. Det han främst uppmärksammar är att dessa ungdomar som är fast mellan två kulturer inte kan identifiera sig med den svenska kulturen och säga ”jag är svensk”. Det ungdomarna har gemensamt är att de alla framhäver sin annorlundahet och poängterar deras härkomst. Men de känner inte heller att de är invandrare, detta är ett ord som ogärna tas upp. Ungdomarna tar i anspråk två olika sätt att fastställa sitt främlingskap. Den ena är att man visar tydligt att man är något helt annat än svensk och det andra består av att man inte kan fastställa vad de egentligen är. Dessa ungdomar vill så gärna tillhöra någonstans och veta vem de är att, som skribenten beskriver det, genomgår en typ av ”implosion”, detta innebär att ungdomarna sätter igång en kamp mot att förneka den svenska identiteten som byggs upp gradvis omedvetet. Kärnan här är att det ”svenska arvet” som vi kan kalla det är grunden i den egna personligheten. Denna konflikt i sitt inre leder till att man mister en väsentlig del av sin egen person.
Dessa ungdomars medvetande om att de befinner sig i samma situation leder till att de skapar sig en skild gruppidentitet. Dessa gruppidentiteter leder till processer vilka gör att Sverige alltmer omformas till ett s.k. Invandrarsverige (Rojas 2001: 20).
”Nya solidariteter växer fram och trotsar ursprungets sega motstånd. Nuet tränger tillbaka det förflutna och undertrycket av en delad känsla av utanförskap och social förnedring bildas nya kollektiva identiteter” (Rojas 2001: 20).
Annick Sjögren, docent i etnologi och dekan för lärarutbildnings- och utbildningsnämnden vid Södertörns Högskola, skriver om kulturens roll i identitetens byggande. Hon talar om de många möjligheter som finns för Sveriges uppväxande generationer. Då avser hon de olika fördelarna som att vara tvåspråkig, få möjligheten att se andra kulturella miljöer än den egna samt skapa kontakter med främmande länder och kontinenter. Dessa ungdomar växer upp med flera språkalternativ i hemmet och reser till hemlandet på besök hos mor- och farföräldrarna på sommaren, men också får besök från andra länder (Ahmadi 2003: 18).
”Möjligheten till tvåspråkighet och mångkulturalism är resurser som kan ge stor utdelning, men som kräver stora insatser för att kunna utvecklas” (Ahmadi 2003: 18).
Vidare menar hon att konsekvenserna av att vara tvåspråkig blir alltmer besvärliga med tiden, för genom att faktiskt kunna behärska det ena språket flytande i både tal och skrift leder till problem för svenskarna som anser att dessa ungdomar skiljer sig åt avsevärt från resten, genom att man bryter i det svenska språket och inte uppskattar det liv som svenskarna är vana vid. Dessa ungdomars framtidsutsikter ser inte ljusa ut eftersom samhället kräver ett samspel av de redan i tidig ålder. De bevittnar deras föräldrars liv falla samman i takt med flyttningen, genom att de inte kan få jobb i det nya landet som motsvarar den man hade i det egna hemlandet. Denna ställning överför dålig energi till barnen och de får inte en värdig möjlighet att integreras in i samhällslivet. Det gäller att ta och ge närd et handlar om identitetsbyggande. Sjögren gör gällande att en individ formar sin identitet genom dess egenskaper och handlingar, men även i samspel med omkretsens tolkning av individen och den personlighet man visar i riktning mot omgivningen. Hon åsyftar för övrigt att det krävs mycket för dem som flyttar till ett annat land för att kunna generera en trygg och kraftfull identitet om på nytt i det nya landet (Ahmadi 2003: 19-20).
”För deras barn och barnbarn födda i Sverige, och dessutom för de flesta med svenskt medborgarskap, blir den gängse uppdelningen mellan ”svenskar” och ”invandrare” ett stigmatiserande utanförskap” (Ahmadi 2003: 19).
3.1.2. Identitet och migration3
Genom att förflytta sig mellan olika kulturer får migranter en insikt om att deras verklighet kan närsomhelst omvandlas till en annan verklighet än den de känner för tillfället. De lär sig att identiteter är övergående. Visserligen är det så för oss alla människor, men för migranter vilar detta verkliga förhållande närmare deras sanning. Idag kan man ha en fast plats i tillvaron, man har ett jobb, ett hem med familj och sina vänner, men allt det kan plötsligt förändras när man frivilligt eller med tvång måste ändra sin vardag och tvingas förflytta sig till en annan verklighet som man inte ens visste fanns och okänt för en tills nyligen. Denna omvandling av sin vardag leder till att man blir osäker på sig själv och det live man lever idag. Man känner en viss börda och lojalitet av tillhörighet till det egna hemlandet som med tiden blir svår att bära. Samtidigt kan det även leda till att individen gör ett uppbrott från det gamla livet, det gamla samhället och den gamla identitet och väljer att ta avstånd från detta. I och med detta blir individen mer självsäker och kan på nytt inleda sin sökning efter att definiera sin identitet och sin kultur. Här menar inte Ahmadi att alla individer nödvändigtvis väljer att ta avstånd från det gamla livet, utan det han försöker hävda här är att vissa individer känner en frihet att kunna bestämma sin egen identitet och sin bakgrund så som de själva vill. Trots alla motgång som många individer möter med hänsyn till deras migration, tillkommer även positiva saker som Ahmadi tar upp genom att de får en ny chans att hitta sin identitet och sig själva på sitt eget sätt (Allwood & Franzén 2000: 169). I det nya landet känner dessutom ingen till den nya individen som har flyttat till det nya landet och detta gör att individen definierar sig själv på det sätt han eller hon själv önskar. Individen får nu inte bara påverka sin nya identitet utan även sitt förflutna. De kommer in i en ny värld som tidigare varit okänt för dem och kan ta för sig och skapa sin egen historia (Allwood & Franzén 2000: 171). Ahmadi uttrycker detta på så sätt som:
”[…] upplevelsen av att ha förlorat saker man en gång haft, både de materiella och de icke-materiella, t.ex. identiteter, samt känslan av att sedan ha återfått dessa saker frigöra individen från banden till dem”. (Allwood & Franzén 2000 171).
3.1.3. Identitetsskapande i multietniska kontexter4
Ungdomarna konstruerar sin identitet genom en process i relation till och i samspel med den kontext de befinner sig i, t.ex. den svenska sociokulturella kontexten, i relation till andra och i relation till sina familjer, vänner och bekanta samt i relation till den globala kulturella kontexten. Ungdomarnas identitetsskapande äger rum i många olika gruppbildningar. Identitetsskapandet består av komplexa processer där ungdomarna kopplas in i olika transkulturella närverk. De befinner sig i grupper vilka kan framställas som olika situationsbundna rum för identitetsskapande och är mottagliga för de kontexter vilka omger dem (Peterson, Svensson & Addo 2003: 138).
”Vi kan med andra ord säga att gruppens olika identitetsskapande rum omges av ett membran som, beroende på situationen, släpper in mer eller mindre av det vidare kontextuella fältets egenskaper. Vi har kallat dessa identitetsskapande rum i multikulturella förorter för liminella mellanrum där deras identitetsskapande blir till ett ”cut’n’mix” av kulturella element och identiteterna kan betraktas som hybrida.” (Peterson, Svensson & Addo 2003: 139).
Etnicitet är ett viktigt faktum i ungdomarnas identitet. Tanken om att etnicitet är ett element i identiteten har kritiserats utav teoretiker som t.ex. Bhabha, både på det individuella planet som på det kollektiva i fråga om gränsdragningar mellan olika folkgrupper. Tanken är istället att identitet är någonting som utvecklas och växer successivt fram mitt emellan förnekelse och tillskrivande och där skillnaderna mellan självet och den andre är väldigt liten (Peterson, Svensson & Addo 2003: 139). Etnicitet är ständigt närvarande i ungdomarnas liv på ett sätt som inte går att bortse ifrån, hur mycket eller lite man än försöker förneka detta. Antropologen Fredrik Barth fastslog 1969 att etnicitet skapas i de situationer där de olika etniska grupperna möts. Dessa sociala kollektiv påverkas och förändras i relation till varandra och i förhållanden där de interagerar. Etniciteten har en egenskap utav att vara kontrastiv (Peterson, Svensson & Addo 2003: 139).
”Etniska identiteter framträder alltid och befästs genom kontrastiva jämförelser mellan olika etniska grupper” (Peterson, Svensson & Addo 2003: 140).
Enligt sociologen Les Back handlar etnicitet om förhandlingar i två relaterade bemärkelse. I det första exemplet inträffar förhandlingarna mellan individuella aktörer i olika speciella mikrokontexter. Med detta menas att i de grupper där ungdomarna befinner sig pågår ständiga förhandlingar dessa emellan där nya etniciteter skapas och i samband med möten. Det är på detta vis som nya former utav språk, praktiker och sätt att umgås bildas och utvecklas. I det andra exemplet är förhandlingarna relaterade till de olika offentliga definitionerna utav identitet som pågår i deras värld (Peterson, Svensson & Addo 2003: 141).
”I klassifikationskampen omarbetar ungdomarna dessa offentliga definitioner och ger dem nya meningar i glappet mellan deras egna ungdomsvärldar och den vuxenvärld som omger dem. Dessa olika ungdomsgrupper erbjuder tillfälliga ”mitt emellanrum” i de dominerande etniska diskurserna och etniska praktikerna, tillfälliga rum för ungdomars experimenterande i identitetsskapande. Så artikuleras nya sätt att ge mening till etnicitet – till ”invandrare”, ”utlänning”, ”svartskalle”, ”svenskhet”, och ”svenne” till att vara ”iranier”, ”svensk”, ”bosnier”, ”etiopier”, ”mulatt”, ”halvsvensk”, o.s.v. I ungdomsgruppernas mitt emellanrum är etnicitet ett ”råmaterial” som ständigt omvandlas och prövas under deras gemensamma förhandlingar […]” (Peterson, Svensson & Addo 2003: 141).
3.1.4. Etnicitetens nära koppling till kulturella identitetsprocesser
Skälet till varför vi väljer att ha med dessa aspekter och varför de är väsentliga för vår uppsats beror på att de upplyser läsaren om viktiga fenomen som kan förekomma i en identitetsprocess. Att vi beskriver identitetsprocesser utifrån en konstruktivistisk och essentialistiska syn hoppas vi skapa en djupare förståelse.
Essentialism och Konstruktivism
Thomas O`Dell är docent i etnologi och lektor vid institutionen för Service Management/Turism, hotell och restaurang, Lunds Universitet/Campus Helsingborg. I sin artikel ”Etnicitet i spänningsfältet mellan kultur och biologi” i boken ”Etniska relationer i våd och omsorg” av Finnur Magnusson, syftar han till att etnicitet som begrepp betraktas i dagens samhälle som en viktigt modern beståndsdel till en större internationell kontext. Begreppet syftar till särskilda grupper utav individer vilka skiljer sig åt i förhållande till andra grupper som de har kontakt med och som finns ute i samhället. Etnicitet som fenomen brukar
också diskuteras som ett slags lokalt fenomen som ter sig olika från en plats till en annan (Magnusson 2002: 19).
Förr i tiden innan samhällsvetarna hade begränsat ordet etnicitet brukade man använda termer som etnisk kultur, eller etniska grupper för att beteckna begreppet i fråga. Syftet med dessa var att beteckna det som ansågs vara specifikt och unikt för en särskild grupp utav människor (Magnusson 2002: 19).
O`Dell hänvisar även till Antropologen Fredrik Barth som är en av de främsta experterna inom ämnet etnicitet och härmed menar på att en etnisk grupp traditionellt har definierats på flera sätt, som något som:
1. I omfattande utsträckning är biologiskt självupprättande.
2. Delar vissa grundläggande kulturella värderingar, vilka förverkligas i öppen sammanhållning i kulturella former.
3. Bildar ett kommunikations- och interaktionsfält.
4. Medlemmar som definierar sig själva, och identifieras av andra, som en kategori som kan särskiljas från andra kategorier av samma ordning5 (Magnusson, 2002:
19).
Definitionen ovan antyder till etnicitetens nära koppling till kulturella identitetsprocesser. Individerna lär sig alltså att de tillhör en särskild grupp, ett folk, genom att det finns en rad gemensamma kulturella likheter inom gruppen, vilket särskiljer dem ifrån andra grupper. Detta uppmärksammas genom vissa uppsättningar utav kulturella utmärkande egenskaper, eller symboler som existerar inom gruppen så som ett specifikt språk, en gemensam historia, säregna traditioner inom musik, konst, dans, gemensamma religiösa övertygelser eller andra former utav högtider. Alla dessa fenomen bidrar till att en ”vi” känsla utav tillhörighet och etniska sammankopplingar skapas (Magnusson 2002: 20).
Viktigt i denna process för att gruppen skall kunna finnas och leva vidare är också att gruppen i fråga även respekteras, erkänns och definieras utav andra individer och grupper som en
särskild definierbar grupp med sina specifika kulturella attribut. Dock har även detta fenomen sina nackdelar.
”En av svagheterna med definitionen är att den skapar en stark illusion om etnicitet, genom att den i viss mån tonar ned komplexiteten i den process där etniska identiteter konstrueras. Illusionen förstärks av det problematiska refererandet till etniska grupper som ”biologiskt självupprätthållande”. Definierad på detta sätt riskerar etniciteten att förknippas med ett visst mått av oföränderlighet som överförs biologiskt från generation till generation” (Magnusson 2002: 20).
Alla grupper kan med säkerhet visa att de är speciella och unika i sig med många kombinationer utav kulturella attribut som tillhör endast den särskilda gruppen. Dock är det värt att notera att gruppens syn på sig själva med största sannolikhet inte stämmer helt och hållet med omvärldens syn på gruppen. Oftast upplever man sin egen grupp som den bästa utav alla, man kan känna att ens egen grupp uppfyller de normer som man kan tycka skall uppfyllas i livet generellt. Detta fenomen ter sig likadant mellan alla grupper utav människor (Magnusson 2002: 21).
Inom det konstruktivistiska perspektivet menar man på att individens uppfattning utav sin egen etnicitet bottnar i en gemensam källa utav symboler, specifika övertygelser, erfarenheter, och i uppfattningar om gruppens gemensamma historia etc. Dock konstrueras denna etnicitetsuppfattning med hänsyn till den specifika situationen, och inte på ett opersonligt stelt sätt (Magnusson 2002: 22).
”Etnicitet är inte bara en given, statisk kategori, även om den vanligen konstrueras inom parametrarna för vissa specifika strukturer. Därför kan man inte vara ”svenskamerikan” på vilket sätt som helst; man måste aktivera vissa specifika symboler (hissa en svensk flagga till exempel, tala svenska, äga en dalahäst osv.) På samma gång vore det emellertid naivt att förvänta sig att alla svenskamerikaner uppträder och tänker på samma sätt” (Magnusson 2002: 22- 23).
