This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Minskat stöd till småbönder
- Kött, vad är det? Vi äter bara gröt och bara en gång om dagen. Vi äter ingen frukost utan försöker vänta till mitt på dagen. Har vi tur hittar vi någon vildspenat.
Ibland hittar barnen bitar av sockerrör som ramlat av lastbilarna på stora vägen. De kokar vi och dricker som the. Så berättar en 60-årig kvinna i Swaziland som ensam tar hand om sina sju barnbarn.
I Swaziland, liksom i andra svältdrabbde länder, skylls den misslyckade jordbrukspolitiken och matbristen på regeringen.
- Detta land har många floder som kan användas till bevattning av ätbara grödor, säger parlamentsledamoten Clement Dlamini, men alltför stora ytor används till exportvarorna sockerrör och timmer. Bara en procent av småbönderna har konstbevattning så det är klart att man inte kan odla tillräckligt när det blir torka.
Småjordbruk, som sysselsätter de absolut flesta i Afrika, har visat att de kan vara minst lika effektiva som storfarmer, under förutsättning att de får samma slags stöd; utsäde,
gödningsmedel och krediter. Detta visas i en rapport som International Food Policy Research Institute, IFPRI, presenterade förra året. Genom att öka lönsamheten inom småjordbruket kan också resten av ekonomin stimuleras. För varje procentenhet som jordbrukets produktivitet ökar med, minskar fattigdomen med 0,6 procent.
Men investeringarna i det afrikanska jordbruket har gått ner. Världsbankens utlåning till jordbrukssektorn har sjunkit drastiskt, från ca 31 procent av den totala utlåningen under perioden 1979-81 till 10 procent 1999-2000.
De medel som skulle behövas för att förstärka jordbruket "avviker skarpt från dagens behov", konstaterade IFPRI.
James T. Morris, chef för World Food Programmes, WFP, håller med:
- Människor svälter därför att deras regeringar har fattat fel politiska beslut. Svält är ett resultat av politik och vi måste använda politiska medel för att göra slut på den, säger han med adress till regeringar både i Nord och Syd.
En nödvändighet är, enligt WFP-chefen, att den globala handelspolitiken förändras kraftigt.
Det kommer att få följder även för de rika länderna.
- U-länderna kan inte konkurrera när i-länderna subventioner sina jordbruk med en miljard dollar om dagen. Det skapar ett flöde av mat till de fattigare länderna och gör varje
investering i jordbruk där olönsam, säger Morris.
En rapport om livsmedelskrisen, som Oxfam presenterade i juni förra året, går på samma linje: medan afrikanska bönder inte längre kan få stöd med utsäde eller gödningsmedel, stöds bönder i USA i genomsnitt med 200 000 kronor och EU-bönder med 160 000 kronor om året.
- Rika länder lägger ner enorma summor på att skydda sina producenter, medan fattiga länder tvingas öppna sina marknader för subventionerade importprodukter, skriver Oxfam.
Matbristen förvärras dessutom av att sju miljoner jordbrukare i södra Afrika har dött av hiv/aids de senaste 10-15 åren och ett stort antal är alldeles för sjuka för att bruka jorden.
- Denna svält är inte en "vanlig" svält som slutar när regnen väl kommer, säger Morris, den kommer att fortsätta eftersom den inbegriper fattigdom, hiv/aids, sammanbrott av det det traditionella sociala skyddsnätet och bristande kapacitet hos de styrande. Nu står vi inför helt nya utmaningar.
Biståndsgivarna måste samordna sina insatser, menar Morris. De måste bland annat inse jordbrukets avgörande roll inte bara för matproduktion, utan också för fattigdomsbekämpning och försörjning. Enligt Morris är det nödvändigt med ett stöd som förhindrar att dagens situation upprepas.
Alltså samma bedömning som ligger till grund för Afrikagruppernas långsiktiga projekt i södra Afrika.
Kerstin Bjurman
