HÖGSKOLAN I HALMSTAD C-UPPSATS
Sektionen för lärarutbildning (LUT) HT 2008/ VT 2009
Både-och/ varken eller
- en studie i Ninni Holmqvists novellsamling Kostym
Författare: Martina Hansson Examinator: Sten Brandorf
Carolin Hedendahl Sektionen för humaniora (HUM)
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Analys... 2
2.1 Ninni Holmqvists författarskap... 2
2.2 Holmqvists berättarteknik... 2
2.3 Genusteori... 7
2.4 Feministiskt perspektiv ... 7
2.5 Queerteoretiskt perspektiv ... 13
2.6 ”Kostym” ur ett genus – och queerperspektiv ... 17
2.7 Eko-feministiskt perspektiv ... 20
2.8 Postkolonialt perspektiv... 22
3. Avslutning... 25
Källförteckning... 27
Tryckta källor och litteratur:
... 27
Elektroniska källor:
... 28
1. Inledning
När vi för första gången läste titelnovellen i Ninni Holmqvists novellsamling Kostym1, väcktes ett intresse för författarens lek med könsroller och förväntningar på typiska manliga/kvinnliga egenskaper. I artikeln ’’Jag skriver för att vara hårdhänt’’2 beskriver Holmqvist det gränsland mellan självständighet och hjälplöshet som hennes huvudkaraktärer antingen befinner sig i eller försöker att nå. I detta gränsland får individen möjligheten att vara både-och/varken-eller, vilket kontrasterar samhällets traditionella konventioner kring att vara antingen eller. Antingen att vara en man eller en kvinna, barn eller vuxen, homo- eller heterosexuell. I gränslandet slipper individen att välja.
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur denna tematik kommer till uttryck i novellsamlingen Kostym och hur den kan tolkas. Vi har valt att begränsa oss till följande sex noveller: ’’Dansa i mörkret’’, ’’När jag är i Stockholm’’, ”Kostym”, ’’Åtta dagar’’, ”Flod”
samt ’’På tåget tillbaka till Kairo’’. Dessa noveller kommer vi att analysera och tolka utifrån ett feministiskt-, queerteoretiskt-, postkolonialt- och eko-feministiskt perspektiv, där titelnovellen dessutom kommer analyseras utifrån ett genusperspektiv. Vi tar också inledningsvis upp hur denna tematik gestaltas ur en berättarteknisk synvinkel.
1 Holmqvist Ninni, Kostym, 1995 Stockholm. Sidhänvisningen i den löpande texten utger den utgåvan.
2 Holmqvist, Ninni, Dagens Nyheter, 20.3 1995.
2. Analys
2.1 Ninni Holmqvists författarskap
Författaren Ninni Holmqvist debuterade 1995 med novellsamlingen Kostym där titelnovellen redan är benämnd som klassiker. Anna Nordenstam menar att: ”Det är en välskriven, säregen novell som på sitt eget vis ger svar på hur världen ser ut”3. Likaså berömmer Dagens nyheter Holmqvists författarskap där det görs gällande att ”Det är sällan debutanter är så färdiga och självständiga som Ninni Holmqvist”.4
Holmqvist föddes 1958 i Lund och är numera bosatt utanför Skurup. Hon studerade vid Nordens folkhögskola Biskops-Arnö samt deltog i skrivarkurser vid Skurups folkhögskola för att sedermera läsa Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Utöver författarskapet arbetar Holmqvist som översättare och lärare vid skrivarkurser. 1999 gav hon ut sin andra novellsamling vid namn Något av bestående karaktär som 2002 följdes av en tredje, Biroller.
2006 romandebuterade Holmqvist med boken Enhet.
2.2 Holmqvists berättarteknik
Hos Holmqvist är den avskilda betraktaren vanligt förekommande. Det handlar inte bara om att huvudpersonerna intar ett distanserat betraktande, ofta i jag-form, till sin omgivning, utan också om ett avskalat och konstaterande språk som inte avslöjar känslor mer än i undertext.5 Detta visar sig b.la. i ”Kostym” där läsaren inte får veta jagets känslor vid kärleksakten. Man får endast en objektiv skildrad bild, ett ytligt konstaterande där Jaget känns distanserad och själsligt frånvarande:
Vi är ungefär lika breda över höfterna. Eller smala. Det känner jag när han ligger ovanpå. Och nästan lika långa också. Eller korta. Men han har fasta överarmar och kraftig skäggstubb som skrubbar mina släta kinder (s. 66).
Holmqvists stilgrepp kan jämföras med Raymond Carver, grundaren till minimalismen, vars precisa skrivande kännetecknas av en reducerad och objektiv berättarteknik, där stilen låter
3Anna Nordenstam, ”’Tar på mej kavajen’. Om genus och sexualitet i Ninni Holmqvists novell ’Kostym’”, Moderniteter. Text, bild och kön. red. Åsa Arping, Anna Nordenstam & Kajsa Widegren, Göteborg 2008 s. 44
4 Torkel Rasmusson, Dagens nyheter, 20.3 1995
5 Österholm, Maria, Äckliga flickor och brutala blommor – feministisk skönlitteratur I det sena 1900-talets Sverige, magisteruppsats i genusvetenskap vid Stockholms Universitet HT – 05, s. 63
händelseförlopp och känsloreaktioner framträda bakom en yttre registrering av sinnesintryck.
Carver har i sin tur en tydlig förankring i Ernest Hemingways s.k. isbergsteknik, där texten symboliserar toppen av ett isberg och resterande utgör det osagda. Hemingway menade att syftet med de utelämnade delarna var till för att stärka historien och att få människor att känna något mer än det de först förstod. 6 Tanken är att läsaren själv skall fylla i de tomma luckorna med egna livserfarenheter och tolkningar om karaktärernas inre känslor och livsöden.
I ”Dansa i mörkret” råder en känslolös stämning då protagonisten säger: ”Ibland när han tar mej säger han att han vill att jag ska ta emot allt han har. Jag tar det jag vill ha och lämnar tillbaka resten” (s.19). Likaså påvisas protagonistens avsaknad av känslor i ”Flod” då Mr.
Teate våldför sig på henne varav denna flyktigt återger incidenten. Hon känner intuitivt vad som är på väg att hända då Mr. Teate stänger in henne i hörnet, inklämd mellan bordet och mannen. Hon tänker intuitivt på alternativa flyktvägar men inser att det inte finns tid att krypa under bordet. Då Mr. Teate tvingar sina läppar mot hennes ger hon honom en hård knuff som får honom att vackla. Men mannen är snabbt på benen igenom och tar tag i henne och trycker henne mot väggen. Därefter tvingar han henne till oralsex, hon gråter men är hela tiden medveten om situationen. Mr. Teate släpper det fast hållna greppet om henne, varpå hon tar tillfället i akt och riktar en hård knuten näve upp i hans skrev, något som återigen får honom ur balans. Han reser sig sakta och går kutryggad ut genom dörren hotandes om hämnd.
Kvinnan berättar att hon efter händelsen spottar, borstar tänderna, snyter sig etc., dock skildras aldrig de innersta känslor som en sådan avskyvärd upplevelse kan tänkas frambringa.
Det framgår ingen eventuell rädsla, förödmjukelse, ilska eller sorg i berättandet, endast en potentiell styrka och stabilitet som kvinnan uppvisar genom sin handlingskraft och mentala
närvaro.
Holmqvists språk är vardagligt, enkelt och talspråkligt t.ex. i ord såsom ”mej”, ”dej”, ”sej” och
”okej”. Även talspråkigt i den mening att hon använder sig av ofullständiga meningar t.ex. i
”Åtta dagar” där protagonisten hävdar: ”Det händer att jag blir attraherad av andra kvinnor. På avstånd. På tv” (s.89) och i ”Kostym” där Bob och Jaget presenterar sig för varandra: ”Jag säger mitt namn och tar hans hand. Den är sval och torr. Ett fast grepp. Affärsmässigt” (s. 62).
Utöver dessa stilistiska variationer blandar Holmqvist i ett antal fraser svenska med utländska språk, en stilart som skapar en känsla av autenticitet och som Nordenstam menar
6 Sunnerlöf, Sofia, I Raymond Carvers fotspår, C-uppsats I litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet VT – 07, s 3
förknippas med Carver och stilbegreppet dirty realism.7 Stilsättet påträffas i ”Kostym” då huvudkaraktären frågar Bob om han är från New York varpå han svarar: ”Yes…Yes, I am. Hur vet du det? (s. 62). Likaså kännetecknas dirty realism av att författaren inte värjer sig från att skriva om ohyggligheter såsom våldtäkt och tabubelagda ämnen som sex och avföring, ämnen som Holmqvist skildrar i sina texter och som hon sammanväver med en humoristisk ton. En förklaring till detta kan enligt vår mening vara att hon vill lätta upp i en annars tragisk men realistisk situation, vilket citatet i novellen ’’På tåget tillbaka till Kairo’’ påvisar.
En morgon ser jag en man ta sej tvärsöver torget sittande med benen låsta i kors över varandra.
Han använder armarna som kryckor och med knogarna i marken skuttar han fram som en hare.
Det går mycket fort. (s. 206)
I novellen ’’Åtta dagar’’ använder hon sig även av en naivistisk stil där protagonisten på ett förenklat sätt, likt riktat åt små barn, återberättar historisk, marknadsekonomisk och samhällspolitisk fakta. Denna naivism skapar en ironisk, satirisk effekt vilket följande citat belyser:
De flesta människor […] tycker att det är mycket roligare att hjälpa människor om de är långt borta. Detta kallas välgörenhet och ger djup inre tillfredsställelse åt dem som idkar det. Fast allra helst hjälper människorna dem som ser ut som de själva och dem som är lika friska och lika rika eller ännu friskare och ännu rikare än de själva. Detta kallas prioritering. Det är en socialpolitisk term. (s. 97)
I nästföljande stycke förtydligas denna naivistiska ton:
Första riket – till vänster på kartan – bildades för länge sedan när människor från flera små länder i nuvarande Tredje Riket flydde dit på grund av krig och svält och förföljelse och slog ihjäl så gott som hela originalbefolkningen för att den inte alls liknade dem själva. Detta kallas för upptäckt.
Det är en historisk term. (s. 97)
Protagonisten låter därmed ett naivistiskt, godtroget begrepp stå som symbol för den bittra sanningen.
Ur ett intermedialt perspektiv är Holmqvists novellform inspirerad av musik. Titeln ’’Dansa i mörkret’’ anspelar på Bruce Springsteens låt med samma namn ’’Dancing in the dark’’. Låten
7 Nordenstam, s. 44
och novellen har en liknande berättelse där huvudkaraktärerna känner sig ensamma och trötta på det liv de lever. De vill få ut något mer av livet, en känsla som upprepas genom hela texten och där de identiskt lika inledande raderna i varje kapitel påvisar den slentrianmässiga tillvaron. Just upprepningar såsom: ”Kakaduorna flyger i skära flockar över himlen” kan ses som ett försök till att skapa ett slags omkväde. Textraden ”Can’t start a fire without a spark”
belyser enligt oss det passionslösa liv protagonisten i låten, samt karaktären i Holmqvists novell, lever. För att väcka något i mannen sänder den sistnämnda ett vykort med en smutsig gris där hon skriver att han inte har något mer att ge henne, varvid mannen fäster vykortet på ett träd och sågar itu det. Den ilska och glöd som mannen visar är enligt oss något som kvinnan eftersökt i förhållandet, vilket grundar sig i frasen ”jag vill ha en man som slår mej när han kommer hem” (s. 20). Hon tänker därefter tillbaka på den tiden då de älskat passionerat på flodens botten men som numera är uttorkad:
Den här vintern har floden inte svämmat över. Den här vintern har floden förblivit torr. En gång har han tagit mig på flodens botten och jag har sett fåglar och kängurur på riktigt när jag har gått ensam i bushen. (s. 22)
I hopp om en bestående glöd återvänder hon till sin käraste men finner till sin förtret att hans passion visade sig vara en engångsföreteelse.
Holmqvists berättarteknik påvisar även inspiration från dramat då bl.a.
hotellbeskrivningens detaljrikedom i ”Kostym” kan jämföras med en scenanvisning:
Hotellrummet: Dubbelsäng, heltäckningsmatta, luftkonditionering. Spegelvägg, tavlor med vyer över berg och sjöar, stort fönster med utsikt över stan. Långt nere på gatorna går män och kvinnor, barn och åldringar och det har slutat regna. Tv med tjugofem kanaler, barskåp, ismaskin. (s.64)
Novellerna följer i huvudsak den traditionella novellutformningen vilket inkluderar en kort berättelse med koncentration på en händelse samt ett fåtal personer, något som kan härledas till Aristoteles klassiska indelning vad gäller tid, rum och handling. Det förekommer således inte några parallellhandlingar eller tillbakablickar och scenrummet är huvudsakligen ett rum och handlingen är till ytan enkel.8 Detta visar sig b.la. i ”Kostym” där berättelsen till stor del utspelas på ovan nämnda hotellrum på Jimmy’s Place i Singapore och tiden inbegrips av några få timmar. Huvudkaraktären träffar en man vid namn Bob. De spenderar natten
8 Nordenstam, s 45 - 47
tillsammans varpå Jaget nästföljande morgon väljer att ikläda sig Bobs kostym, ta hans flygbiljett, kontanter samt resväska och lämna hotellrummet.
”Dansa i mörkret” är uppbyggd på liknande vis. Som tidigare nämnt befinner sig den kvinnliga protagonisten i huvudsak i hemmet. Detta kan å ena sidan tänkas utspelats under de tre dagar kvinnan sitter vid fönstret, dvs. majoriteten av novellen eftersom denna är uppbyggd av tre kapitel där handlingen återupprepas, å andra sidan under en mer utsträckt tidsrymd då det i texten skildras två korta stycken då protagonisten åker till Sverige för att sätta in en kontaktannons samt dressera en hund. Dessa korta inslag läggs dock ingen tidsmässig vikt vid vilket medför att den förstnämnda tidsaspekten känns mer påtaglig.
De exemplifierade noveller ovan inleds med orden ”Singapore igen” (vår kurs., s. 59) ur
”Kostym” och ”Det har regnat den här dagen också” (vår kurs., s. 18) ur ”Dansa i mörkret”.
Raderna förutsätter att den implicita läsaren är bekant med texten och det som skett sedan tidigare och uppvisas genom in media res.
Texterna i novellsamlingen berättas genomgående i presens vilket medför att läsaren och berättaren följs åt i handlingen och som införlivar en ’’här och nu känsla’’. Då huvudkaraktärerna dessutom skildras utifrån ett jag-perspektiv ges känslan av att läsa en dagbok där dagboksformen skapar en intimitet till läsaren, något som visar sig i ”Åtta dagar”.
I den för jaget ett strikt schema över vad hon äter och hur mycket, vilket är vanligt förekommande hos människor som lider av anorexia. Kvinnan i novellen är hela tiden medveten om och har kontroll över sin kropp och vikt:
Jag har gått ner sju kilo. Jag dricker fem koppar kaffe på morgonen. Sen dricker jag citronvatten hela dagen. Jag äter banan innan träningen, sen äter jag kvällsmat när jag kommer hem igen. Jag äter mindre och mindre för varje kväll. (s. 89).
Kapitelrubrikerna ger även de en antydan till dagboksform ”Dag 1”, ”Dag 2”, ”Dag 3” etc., i vilka protagonisten berättar allt ifrån vardagligheter ” Idag skulle jag ha åkt ut på landet med två gamla kompisar och deras barn. De har ny bil. Men jag hade ont i hjärtat och var tvungen att stanna hemma”(s. 85), till ett begränsat antal intima tankar ”Hon kramade mej och upprepade att hon tyckte om mej. Hon smekte mitt hår. Det kändes skönt och när jag kysste hennes panna fortsatte hon hålla om mej. Då kysste jag hennes mun. Jag kunde inte låta bli” (s.
105).
2.3 Genusteori
Definitionen av genus, som är en direkt översättning av engelskans gender – det kulturellt gjorda könet, står för de föreställningar, idéer och handlingar som sammantaget formar människors sociala kön.9 Enligt Yvonne Hirdman tycks begreppsdefinitionen av gender/genus inom antropologin dels stå för ”könsroll” dels stå för ”socialt kön” där kön enligt henne åsyftar det biologiska könet. Hirdman väljer därmed att särskilja dem åt, en distinktion som är relativt ny inom genusforskningen och som forskarna har skilda meningar om. Joan Scott framhäver att användningen av begreppet gender/genus i texter vanligen sker som synonym med kön.10 Maria Hedlin framhåller en anledning till detta bruk då somliga genusforskare ser svårigheter i att skilja biologiskt kön och genus åt på ett enkelt sätt: ”Även det ’biologiska könet’ tolkas utifrån sociala och kulturella föreställningar”.11 Judith Butler särskiljer även hon de två åt då hon menar att det inte går att ”härleda genus från kön eller tvärtom”. Könet är inte något man är utan gör.12 Individens biologiska kön har därmed ingen märkbar relevans förrän personen tilldelas ”manliga” eller ”kvinnliga” egenskaper. Hirdman framhäver att de könsroller som var individ insocialiseras i från födseln, är något som konstrueras dagligen utifrån könsidentiteten och andra människors förväntningar. 13
2.4 Feministiskt perspektiv
Holmqvists låter, i flertalet av sina noveller, protagonisterna på ett existentiellt plan ifrågasätta den mänskliga tillvaron, livets mening samt synliggöra det komplicerade förhållandet till sig själv och sin omgivning. Detta gör hon genom att ha en utanförskaps-, ensamhets- eller våldsbaserad tematik där kroppen och förhållningssättet till normen är återkommande centrala motiv.14
Huvudkaraktären i ”Åtta dagar ” vill att någon ska röra vid henne och ta hand om henne, men för att någon skall vilja detta anser det kvinnliga jaget att hon inte får ta för stor plats:
”Jag jobbar på att förminska min kropp så att någon ska orka hålla i mej utan att det blir för mycket. Det får det inte bli. Det är jobbigt med människor som är för mycket” (s.84). Nina
9 http://www.ne.se/artikel/1065117, 2008 – 12 - 03
10 Furulund Lars & Johan Svedjedal, Litteratursociologi – texter om litteratur och samhälle, Hirdman Yvonne,
”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Lund 1997 s. 402
11 Heldin, Maria, Lilla genushäftet – om genus och skolans jämställdhetsmål, Kalmar 2004, s. 1
12 Se Nordenstam, s 46
13 Hirdman 1997, s 407
14 Nordenstam, s. 51-52
Björk talar om modevärlden och reklamens förvridna bild av kvinnan samt dess press på henne att röra sig inom normen, något som Holmqvist uppmärksammar då huvudkaraktären självsvälter för att väcka uppmärksamhet och för att synas:
Mitt hår är min hobby, förklarar jag. Jag ska låta det växa tills det slutar växa av sej själv. Faktum är att hela min kropp är min hobby. Jag tränar den. Den ska bli snabb, stark och mager. Jag ska skapa mej det där utmärglade utseendet som gör en människa blek och intressant (s. 82).
Pierre Bourdieu menar att den manliga dominansen medför att kvinnor formas till symboliska objekt, vilket får till följd att de placeras i ett oföränderligt tillstånd av kroppslig osäkerhet eller symboliskt beroende. De existerar först och främst genom och för andras blickar som välkomnande eller tilldragande objekt. Man förväntar sig att de ska vara kvinnliga, med andra ord leende, sympatiska, omtänksamma, fogliga, till och med utplånande. Det som kallas kvinnlighet är inget annat än en form av eftergift åt männens verkliga eller förmodade förväntningar, i synnerhet genom att förstora männens ego.15
Björk menar att ’’det skapas ett likhetstecken mellan den kvinnliga kvinnan och en vacker, vårdad och påklädd kropp; en pyntad kropp som inte likt julgranen slängs ut till tjugondedag knut, utan som lever som en föreställning i alla kvinnors och alla mäns värld året om, livet ut”.16
Kvinnan i ”Åtta dagar” lever i likhet med flera andra protagonister i novellsamlingen på gränsen mellan att försöka anpassa sig efter de rådande genus- och utseendenormerna i samhället, och att bryta mot dem. ”Jag väger 48 kilo nu. Det är lagom. Det är inte anorexia.
Inte än. Jag använder laxermedel men bara ungefär två gånger i månaden. Ibland tre. Det är nästan normalt”. (s. 89). Protagonisten är väl medveten om att hon inte får bli för smal. Om hon blir det har hon gått över gränsen. Då hon har gått från svenskens lagom till anorektiker, vilket samhället betraktar som en sjukdom och som kan medföra ett utanförskap i hänseende till normen. Protagonisten säger sig vara utom fara men uppvisar symtom på anorexi genom sitt kontrollbehov av att väga sig, hennes ätstörningar samt det regelbundna användandet av laxermedel. Å ena sidan vill hon alltså passa in i normen, å andra sidan bryter protagonisten, enligt oss, samtidigt mot den genom att dra utseendefixeringen till sin spets vilket kan tolkas som ett sätt från författarens sida att värja sig mot könsstereotypen.
15 Wisén Annette, Bilder av genus – En studie om gymnasieelevers föreställningar om genus, Lärarhögskolan i Stockholm VT - 07, s 10 – 11
16 Björk Nina, Under det rosa täcket – om kvinnlighetens vara och feministiska strategier, Stockholm, 1996, s 17
Könsstereotypen inger en förväntning på typiskt manliga/kvinnliga egenskaper, vilka Maria Nikolajeva hävdar bygger på motsatspar. Enligt henne står mannen för det starka, våldsamma, känslokalla, hårda, skyddande, självständiga, aktiva, tävlande etc., medan kvinnlighet symboliserar det vackra, aggressionshämmande, emotionella, lydiga, självuppoffrande, sårbara, beroende m.fl.17 Huvudkaraktären i ”Åtta dagar” uppvisar flera av de manliga karaktärsdrag som nämns ovan. Inledningsvis introduceras en ej så smickrande, känslokall och hård kvinna vars drift är att chockera. Hon talar om att jorden är platt och kallar de människor som hävdar motsatsen för ”idioter” varpå hon intalar sig själv att hon ska bevisa dess rätta form. Då människor på dag ett tar i hennes hår säger hon sig inte ha tvättat det på sex veckor, ett chockerande som avskärmar henne från andra individer och som kontrasterar hennes yttrande dag två: ”Jag längtar efter en annan kropp. Det skulle vara vilsamt att få luta sej mot någon annan ibland. Varför måste jag alltid själv hålla mej själv upprätt?” (s. 84).
Även hennes lägenhet ger intrycket av att vara ofräsch då ”[…] mattan var full av smulor och grus” (s. 85), vilket står i motsats till det kvinnligt vackra.
Vidare uppträder hon aggressivt då hon befinner sig på en fest. Hon är provocerande på vad sätt att hon skrämmer bort sina bordskamrater med ljudliga uppmaningar om att frälsa oss ifrån åsikter samt vapenvägra! Hon vrålar ”snuskfia” och ”SNUSKFITTA!” åt den återstående individen vilket frammanar ett slag från denna varpå jaget ger igen med två.
Situationen är både tävlingsinriktad genom att jaget ger igen dubbelt, provokativ och våldsam – allt syftande på maskulina egenskaper enligt Nikolajeva.
Jaget i ”Åtta dagar” skiljer sig till stor del från kvinnorna i ”På tåget tillbaka till Kairo”
och i ”Dansa i mörkret”. De sistnämnda är beroende och lydiga, vilket i ”Dansa i mörkret”
visas genom kvinnans leverne under mannens vilja. Han vill att hon ska jobba hemifrån för att hon ska kunna vänta på honom när han kommer från jobbet. Hon däremot vill ha passion i livet men efterföljer hans krav och är på något vis bunden till honom eftersom hon återvänder till honom efter sina besök i Sverige. Möjligen känner hon en mental trygghet hos mannen genom hans strukturella och slentrianmässiga liv. Hon söker kanske självständighet men är samtidigt rädd för vad det innebär. Utan honom har hon kanske inte det ekonomiska stöd som krävs.
Kvinnan i ”På tåget tillbaka till Kairo” är likt jaget i ”Dansa i mörkret” beroende av mannen. Skillnaden är den att här råder en fysisk värning från männens stirrande blickar, deras klappande på stjärten och nuddande vid kvinnans bröst. Med Steves fysiska styrka och
17 Nikolajeva Maria, Barnbokens byggklossar, Lund, 2004, s. 129.
hans starka anseende i den kultur de befinner sig i, i jämförelse med hennes underlägsenhet i densamma, känner kvinnan sig trygg i hans beskyddande.
Hur kön tolkas och värderas i samhället bestäms, enligt Hirdman, utifrån ett visst mönster där begreppet genussystem står som modell för detta. Hon menar att man kan definiera genussystemet som en dynamisk struktur av förväntningar, föreställningar och processer som ständigt återskapas genom isärhållande och hierarki. Principen om isärhållande syftar på att manligt och kvinnligt ses som två helt skilda saker och där kvinnan figurerar i tre stereotypa formler. Den första kallar hon A – icke a = grundformeln, vilken kännetecknas av att mannen är stora A och där kvinnan är icke a, icke man och icke närvarande. Mannen står här i förhållande till Gud, uppåt, och kvinnan i motsatt riktning dvs. nedåt åt djuren. Den andra benämns A – a = jämförelsens formel och talar om de bibliska texterna där kvinnan hävdas vara skapad av mannens revben. Stora A är mannen och lilla a är den lilla mannen, en ofullgången man, ett måndagsexemplar. Den tredje och sista formeln kallar Hirdman A – B = den normativa formeln. Denna grundar sig i jämförelsen av Han – Hon som motsatser, kontraster och dikotomier. Under dessa par kan man inordna grundläggande ordningsstrukturer såsom att mannen förknippas med liv, ljus, kraft, ande och ren, och kvinnan med död, mörker, svaghet, materia och oren. Kvinnan anses ofullgången, men även annorlunda i det att hon äger egenskaper som inte mannen gör. Kvinnan är därmed ojämförbar med mannen.
Isärhållandet fungerar på så sätt att sort 1 gör sak 1 på plats 1 och sort 2 gör sak 2 på plats 2 därför att sort 1 gör sak 1 blir sort 1 en sort 1 etc., vilket kan förklaras att om en kvinna självuppfyller de förväntningar som finns på henne ”klassificeras” hon som kvinnlig.
Björk beskriver kvinnans varande som: ”Du är inte kvinnlig då du är naken, du är kvinnlig då du är paketerad som kvinna (pysslig, huslig, vänlig, i behov av omhändertagande, eller något av de andra ord som vi slår in paketet kvinna i). Då känner du dig som en naturlig kvinna, som den kvinna vår kultur har valt att definiera som kvinnlig”.18
Den andra principen är hierarki och åsyftar mannens överordnad över kvinnan samt mannen som norm. Kvinnan blir därmed en avvikelse från denna norm. Genusordningen beskrivs som starkt cementerad och grundar sig på lagrade historiska och geografiska föreställningar om genus.19
18 Björk, s 10
19 Hirdman, s 404 - 407
I Lilla genushäftet talar man om relativ underordning vilket åberopar den moderna kvinnans frihet att göra allt och bli vad som helst, bara hon håller sig underordnad de män som står henne närmast.20 Kvinnan i ”Flod” arbetar på ett bananplantage under en strikt och maktlysten Mr Teate. Han ligger efter i utbetalningen av kvinnans lön, vilken hon behöver då hon har planer på att lämna plantaget för att tjäna mer pengar. Eventuellt har Mr Teate kunskap om detta och använder sin makt till att trycka ner samt hålla kvar kvinnan på sina ägor.
Berit Ås fem härskartekniker, konstruerade på 80-talet, är ett instrument för att synliggöra situationer där kvinnor blir missgynnade, eller situationer där makt missbrukas.
Detta instrument framarbetades efter observationer i olika organisationer och i skolverksamheten. Den första tekniken, Osynliggörande, innebär att låta bli att se någons behov eller försök att hävda sig. Den andra tekniken, Förlöjligande, handlar om att ironisera, håna eller på andra sätt visa att en person är mindre värd, tekniken följs av Undanhållande av information, vilket uttrycks genom att inte tala om för alla vad man kommit överens om. Att undanhålla information är ett klassiskt sätt att utnyttja och förstärka sin maktsituation.
Tekniken med dubbelbestraffning innebär att då en kvinna står inför ett val, spelar det ingen roll vad hon väljer då valet kommer att anses felaktigt oavsett beslut. Påförande av skuld och skam kallas det tillvägagångssätt som handlar om att utse en person till syndabock.21Under senare tid har även ytterligare två tekniker lagts till; objektifiering av kvinnor - det faktum att man ser kvinnan som ett objekt samt våld mot kvinnor.22 Flertalet av Ås s.k. härskartekniker skildras i Holmqvists noveller ”Flod” samt i ”På tåget tillbaka till Kairo”.
Tekniken Osynliggörande utgörs i form av att mannen äger ordet och därmed lagen, varav kvinnan inte har något att säga till om. I ”Tåget tillbaka till Kairo” ber kvinnan männen att stanna båten för att kunna gå på toaletten. Detta är något männen vägrar då de inte finner några problem i att urinera över relingen och vidhåller att hon borde göra detsamma. Kvinnan finner detta olustigt då hon som ensam kvinna på båten menar att männen har bättre förutsättningar för detta, något de vägrar lyssna på. Resultatet blir att kvinnan får hålla sig tills mörkret infaller eller tills männen väljer att lägga till.
I ”Flod” speglas b.la härskartekniken objektifiering. Detta visar de följande citaten:
’’Damen lilla. Det sista säger han med en snabb blick på mina ben’’. (s. 114) och ”För små damer finns det alltid plats i bilen! Små damer kan man ju stoppa in lite varstans, eller vad
20 Heldin, s 15
21 Wisén, s 13
22 http://ami.bibliobi.com/harskar.htm, 14 januari 2009
säger du, Jacko?” Mannen i novellen visar genom sitt ordval och sina blickar att kvinna inte är mer en ett objekt, ett ting för honom. Likaså i ”Tillbaka med tåget till Kairo” framlyfts tekniken då kvinnan berättar att männen på tåget stirrar på henne, det tar i henne och nyper i henne lite varstans. (s. 111). Även påförande av skuld och skam återkommer i ”Flod” då mannen tar sig friheter och där kvinnan enligt Mr Teate själv gör sig skyldig till övergreppet på henne, detta påvisas i citatet nedan:
På så vis, säger han och tar istället tag om min handled och håller mig fast. Är vi en aning pryd?
Är vi en aning rädd för farbror Teate.[…] Och du är inte precis någon oskuld, efter vad jag har hört. (s. 125)
Likaledes förlöjligande framhålls i form av nedvärdering i ”Flod” då Mr Teate tilltalar kvinnan i novellen vid upprepande tillfällen lilla stumpan och lilla gumman, vilket i flera fall kan uppfattas som en benämning som degraderar kvinnan, ett daltande som inte är uppskattat av protagonisten i texten.
Mannens överordnad av kvinnan gestaltas även på andra vis i Holmqvist noveller. I ”Flod”
speglas mannens makt över kvinna i scenen då Mr Teate lägger sin hand på jagets ben. I det ögonblicket väcker han en motbjudande känsla och en rädsla i kvinnan för vad mannen har i sina tankar.
Du fick dina pengar, inte sant? Och jag lyckades ta reda på dina jeans, gjorde jag inte det kanske?
[…] Men du ska inte vara rädd för mig […] och lägger en tung hand på min nacke, låter den sakta stryka över min rygg. (s. 125 – 126)
På nästa sida förtydligas kvinnans oskyldighet i övergreppet: ”Du borde inte vara så otacksam, säger Mr Teate. Förstår du vad jag menar? Jag skakar på huvudet. Inte? Jag talar om tjänster och gentjänster. Förstår du nu?” (s. 127) Men trots sin oskuld får kvinnan skulden för det som händer. Mannen anser sig äga kvinnan och därmed har han rätten att sig friheter.
2.5 Queerteoretiskt perspektiv
Som begrepp är inte queerteorin enhetlig utan den har tillskrivits olika betydelser och utgörs av flera olika studier som förhåller sig till och kritiskt granskar det normativa. Queer är således ett samlingsnamn på olika kritiskt granskande perspektiv på sexualitet.23
Teorin växte fram i diskussioner kring heterosexualitetens normerande ställning i västvärlden inom b.la. feministisk teori och gaystudier samt i samband i protester mot den amerikanska regeringens ignorans och tystnad i frågan om hiv och aids.24
Teorin talar om alternativa kategorier av sexuell identifikation, vilka bygger på en individuell valfrihet, och är ett sätt att komma bort från tankesättet att människor antingen är det ena eller det andra. Queerteoretiker vill komma bort från skapandet av distinktion mellan
’’vi och dem’’ vad gäller sexualitet och identitet, vilket är något Holmqvist använder sig av i sina texter. Hon ifrågasätter ”det dikotoma tänkandet när det gäller genus och sexualitet” och förevisar detta genom att leka med könsroller och huvudkaraktärers sexuella identitet.
I ”När jag är i Stockholm” får läsaren följa den kvinnliga protagonistens rädsla för människors förutfattade meningar och deras (o)vana att kategorisera in individer i fack. Hon säger: ”Jag är alltid lite rädd att folk ska förstå att jag är lesbisk. Särskilt rädd är jag att de som vet att jag är lesbisk ska se att jag är det” (s. 43). På nästa sida har hennes tankegångar förändrats och hon hävdar:
Jag är alltid lite rädd att folk ska förstå att jag inte är lesbisk. För det är jag inte. Inte i den meningen att jag kan älska en man. Inte i betydelsen att jag kan välja. [....] Man skulle kunna tro att jag väljer kvinnor därför att jag kan älska kvinnor. Men det kunde jag redan innan. Innan jag kunde välja.’’ (.s 44)
Kvinnans tankegångar kan uppfattas som hon nu accepterar att vara både-och, och att hon inte längre behöver rätta sig efter normen och att hon inte längre behöver välja att vara det ena eller det andra. Följaktligen godtar hon valet att älska både män och kvinnor och att synsättet inte borde betraktas onormalt.
År 1990 myntade Teresa de Lauretis benämningen queerteori i provokation mot homosexualitetsforskningens syn på sexualiteter, som enhetliga och tydligt avgränsande
23 Tiina Rosenberg, Queerfeministisk agenda, Stockholm 2002, s. 11f
24 Rosenberg, s 13 & 36
identitetskategorier. Queerteorin ifrågasätter föreställningar och antaganden kring att det finns ett normalt sätt att vara.25
Tiina Rosenberg menar att queer inte bör preciseras, för att på så vis inte riskera att det blir en kategori, likt de som queerteorin har för avsikt att granska.26
Queerteori är en blandning av studier som har ett kritiskt synsätt på heteronormativitet och de institutioner, strukturer och handlingar som vidmakthåller heterosexualiteten som en ursprungssexualitet. Perspektivet används för att dekonstruera och analysera strukturer och normer. 27
Heteronormativitet grundar sig i en binär uppfattning och i antagandet att alla är heterosexuella och att det naturliga sättet att leva är heterosexuellt. Heteronormativitetens två bärande principer är exkluderande genom ett vi och de tänkande, och inkluderande i det avseende att heteronormativiteten är beroende av homosexualiteten finns och är i minoritet.
På så sätt kan man se det som att homosexualitet är en integrerad del av heteronormen.
Heterosexualiteten har en hegemonisk ställning och allt som faller utanför heteronormen är avvikande, vilket uttrycks genom att ickeheterosexuella utsätts för våld, stereotypiseras, osynliggörs och t.o.m. sätts i fängelse.28
Synen på ”vi och de” kan relateras till tankar om dikotomier vilka vi även återfinner i Hirdmans genussystem och som Butler kallar den heterosexuella matrisen. I det dikotomiska tänkandet ses heterosexuella och homosexuella som två delar av en helhet som betraktas som varandras motsatser. Dikotomierna innebär att den ena privilegieras på bekostnad av den andra. Konsekvenserna blir ojämlikhet och sociala orättvisor. I detta hierarkiska system blir homo - och bisexualitet det andra, det udda. 29 Detta framhålls i ”Åtta dagar” då jaget är på fest och hon hamnar i en intensiv diskussion om sexualitet och vad som anses vara normalt.
Samtalet mellan de två kvinnorna blir allt livligare vid det tillfället då den andra kvinnan påpekar att jagets könsdrift är onaturlig eftersom den inte leder till graviditet. När jaget senare upprört påpekar att det är något hon kan hålla för sig själv, säger den andra kvinnan: ”Måste ni alltid vara så överkänsliga? […] Vi? Ni homosexuella. Jag sa inte att du var onaturlig. Jag menade bara det sexuella mellan två människor av samma kön. Det var inte meningen att du skulle ta det personligt.” (Vår kurs.,s. 93) I diskussionen påvisas människans instinktiva bedömning av andra individer och den ovana man har att kategorisera människor som det ena
25 Fanny Ambjörnsson, Vad är queer? Stockholm 2006, s 37
26 Se Ambjörnsson, s 9
27 Rosenberg, s 12
28 Rosenberg, s 100f
29 Rosenberg, s 102f
eller det andra utan att ta hänsyn till individen ifråga, och oavsett om det är sanning eller falskt.
I ’’Åtta dagar’’ befinner sig den kvinnliga protagonisten på gränsen av vad som betraktas som normalt, då hon säger: ”Det är svårt att gå över gränsen till det onormala. Det är svårt att gå över gränsen till det normala. Jag är på gränsen. Jag är både-och. Jag är varken- eller” (s. 90). Citatet påvisar den ambivalens kvinna känner inför sin identitet och sexualitet, och som läsare är det inledningsvis svårt att avgöra vilken sexuell läggning hon har. De solglasögon kvinnan bär fyller en viktig funktion, de döljer nämligen, i vår mening, vem hon egentligen är. De döljer hennes sexuella identitet. Glasögonen skyddar henne till en början från att visa sina ögon för allmänheten, vilka är fönster som avslöjar hennes inre själ. Detta är anledningen till varför hon inte kan ta av sig solglasögonen för än hon är säker på vem hon egentligen är.
För att finna sitt rätta jag utforskar kvinnan i novellen sin sexualitet. På dag tre har hon samlag med en man, men då detta pågår har hon tankarna på ett helt annat håll. Hon tänker b.la. på sin novellsamling och hur hon tränar bäckenbottenmuskulaturen vid maskinskrivning.
Då samlaget är slut och det går för mannen brukar det enligt henne själv vara slut på det roliga: ”’Det gick inte för dej!’ brukar de klaga. Eller ’Jag lyckades inte ge dej orgasm!’ och så får man trösta dem bäst man kan” (vår kurs., s. 86), vilket signalerar att hon inte finner tillfredsställelse med varken denna man eller de andra. Då läsaren inte heller får ta del av några känslor under eller efter akten ges intrycket av att hon inte bryr sig om mannen. Likaså saknas passionen, vilket förmedlas av citatet: ”Jag tänker ta dej här på mattan, sa han och pekade på golvet. Men jag tänker ta dej i sängen, sa jag, för mattan var full av smulor och grus” (s.85). Denna syn på ytterligheter påvisar den avsaknad av känslor hos kvinnan för mannen.
Dagarna efter sexakten syns tecken på en förändring hos jaget. Hon börjar fantisera om andra kvinnor, hon blir kallad homosexuell, vilket hon inte förnekar, samt att hon på den sjunde dagen har en sexuell relation med sin väninna. Till skillnad från samlaget med mannen berättar hon, fortfarande något sparsamt dock, om de känslor beröringen gav; ’’[...] det kändes som hon var den första människan jag någonsin rört vid’’ samtidigt som yttre omständigheter inte längre spelar någon roll: ”Vi lade oss ner på mattan. Den var full av smulor och grus men det gjorde inte så mycket” (s. 106). I vår tolkning har kvinnan funnit sig själv eftersom hon äntligen kan ta av sig sina solglasögon. Kvinnan blir mer öppen i sin hållning, gladare och hon börjar t.o.m. att äta. Visserligen kastar protagonisten upp maten igen, men det visar ändå ett positivt steg i riktningen mot att också övervinna sjukdomen.
Kvinnans nyförvunna styrka bidrar dock till att människor slutar prata med henne. Hon måste, nu när hon har kommit ut, brottas med samhällets normer. I följande citat likställs kvinnan med en Mazda: ’’trevliga små bilar det där. Trevlig men onaturliga. Mer naturligt hade kanske varit en svenssonbil, typ Volvo eller Saab.’’ (s. 92) Kvinnan inser hur mycket lättare det hade varit att istället rätta sig efter normen än att vara den hon verkligen är, vilket Ambjörnsson benämner en ”process av normalisering” som kategoriserar människor och beteenden som normala eller onormala, och där vissa är med önskvärda än andra.30
Butlers mest befästa begrepp är performativitet, vilken bygger på ”stiliserade upprepningar av akter”.31 Könsidentiteters sociala stabilitet vilar på dessa upprepningar samtidigt som de innebär en möjlighet till förändring genom subversiva handlingar som bryter mot könsnormen. Genom att uppträda på ”otillåtna sätt” ifrågasätts den givna ordningen och öppnar på så vis upp för alternativa sätt att agera. De stiliserade akterna styrs av samhällets kontext och är därmed föränderlig, men är samtidigt knutna till den obligatoriska heterosexualiteten. En kvinna blir en kvinna genom att bete sig som en och genom att begära en man och tvärtom, därför är också heterosexualitet ett krav för att bli betraktad som normal.32
Protagonisten i ”När jag är i Stockholm” faller inom ramen av performativitet då hon säger:
”Jag har ingen svart hudfärg som jag inte kan dölja men jag är alltid rädd att folk ska förstå att jag är lesbisk.[...] Därför klär jag mig i kjol, målar mig tvångsmässigt och säger att jag hade en väninna en gång. Men att jag älskade en person.” (Vår kurs., s. 43)
Kvinnan förklarar att hon klär sig kvinnligt för att inte avslöja vem hon egentligen är, något hon betraktar som tvång. Vare sig det beror på hennes rädsla eller samhällets normer måste hon anpassa sig efter vad som anses vara kvinnligt. Huvudkaraktären bryter mot det klädval som kan anses stereotypiskt för en homosexuell kvinna. I den stereotypa världen klär sig lesbiska i mer manliga attribut och ses ofta som lite manhaftig. Samhället har vissa förväntningar på hur lesbiska kvinnor skall klä sig och hur de ska bete sig och för att folk inte skall fatta misstanke om att hon är homosexuell klär hos sin i typiska kvinnokläder.
30 Ambjörnsson, s 51f
31 Rosenberg, s 74
32 Se Rosenberg, s 74ff
2.6 ”Kostym” ur ett genus- och queerteoretiskt perspektiv
Ett tankesätt som visualiseras i ”Kostym” och som Nordenstam tar upp i sin artikel, är det klassiska dikotomiska tänkandet gällande manligt – kvinnligt där parterna står i kontrast till varandra. I sin artikel tar hon även upp den heterosexuella matrisen.
I ”Kostym” framhåller Nordenstam Bob som den traditionella mannen. Hans yttre presenteras inledningsvis utifrån Jagets observationer där han med glansig kostym, vit skjorta, guldklocka, blanka skor och glasögon framstår som affärsmässig. Han är ganska kortväxt och ser ung-, västerländsk- och vältränad ut. Hans klädsel tyder på makt, hans guldklocka på rikedom och hans vältränade kropp på kontroll.33 Ur ett traditionellt dikotomiskt tänkande framstår Bob som manlig, varav Jaget kan ses som den andra parten - kvinnlig. Detta exemplifierar Nordenstam vid samlagsscenen då Bob ger kommentaren ”Det är något vilt och främmande över dej”
(s.66). Jagets utseende associeras med naturens frigjorda, utlevande sexualitet, vilket är ett attribut som i vissa tider ansetts kvinnligt i västvärlden. Nordenstam ger även samlagsställningen, då mannen ligger ovanpå, samt Bobs fasta överarmar och kraftiga skäggstubb i kontrast till Jagets släta kinder, som exempel på en tänkbar kvinnlig protagonist.
Vidare argument för en potentiell sådan ger paratexter såsom framsidesbilden och baksidestexten. Framsidesbilden är centrerad på en ung kvinna med ett barn i famnen, och baksidestexten berättar att samlingen handlar om kvinnor i olika skepnader, vilket redan innan man öppnat boken förmedlar en förväntning om att texterna tar upp kvinnliga karaktärer. Då även ordet kostym nämns i baksidestexten tillsammans med kvinnliga protagonister, varpå läsaren i samlingen finner en novell med samma namn, kan en sammankoppling ske och sambandet Kostym och kvinna förstärks.34
Mycket tyder alltså enligt Nordenstam på att protagonisten är av kvinnlig karaktär. Dock hävdar hon att som läsare är det enkelt att falla in i ett slentrianmässigt dikotomiskt tänkande av att den andra personen betraktas som det mannen inte är35. Här ges exemplet ”Vi är ungefär lika breda över höfterna. Eller smala. […] Och nästan lika långa också. Eller korta” (s. 66). Då Jaget varken uppger namn, ålder, kön eller hemvist finns det inget i texten som entydigt pekar på att protagonisten är en kvinna. Den ringa mängd som avslöjas är inte endast associerbart med kvinnliga drag utan stämmer även överens med manliga såsom sarongen, det korta håret,
33 Nordenstam, s 47
34 Nordenstam, s 53
35 Nordenstam, s 49
de små fötterna och de släta kinderna. Samlagsscenen kan därmed, enligt Nordenstam, även ses som ett möte mellan två samkönade där Bob anonymt får leva ut sin bisexualitet, eller förträngda homosexualitet.
Då världen enligt Nordenstam är genusuppdelad in i minsta detalj, ställs manligt/kvinnligt inte endast mot varandra genom manliga respektive kvinnliga egenskaper, utan även genom materiella ting såsom whiskeysorter, badrockar och hygienartiklar.
På hyllan i badrummet finne ett schampo för damer och ett för herrar, en tvål för damer och en för herrar. Jag provar alla sorterna. När jag torkat mej tar jag damdeodorant i ena armhålan och herrdeodorant i den andra. Det hänger en svart och en vit badrock i tunn bomull på varsin krok bredvid handdukshängarna. Den svarta är störst. Jag trär armarna i den och sveper den om mej, knyter skärpet i midjan, viker upp ärmarna och går in i rummet och tar emot min whiskey (s.64).
Med citatet ovan menar Nordenstam att Holmqvist leker med genusuppdelningen. Nordenstam åberopar att badrummet är en laddad plats där enkla medel såsom skyltar för herrar och damer skapar gränser och distans för människor med multipla genuserfarenheter. Frågan uppstår därmed huruvida läsarens ska ställa sig till den näst sista scenen. Bob har här lämnat Jaget ensam kvar på hotellrummet för att ut och springa. Jaget går då in i badrummet och använder Bobs hygienartiklar såsom brylkräm och raklödder. Händelsen beskrivs neutralt då Jaget fördelar raklöddret över ”bröst, kön och ben” (s. 68) istället för över ”brösten” vilket associeras till en kvinna. Inte heller nämns vilket könsorgan Jaget syftar på.
Oavsett om protagonisten är en man eller kvinna överskrider Jaget dem traditionella genusgränserna genom att inte låta sig kategoriseras. Holmqvist låter protagonisten glida mellan genusföreställningarna likt Carl Jonas Love Almqvists androgyna karaktär Tintomara vars genus bestäms utifrån vem som blir förtjust i henne. I grunden anses hon dock vara en kvinna berikad med manliga egenskaper.
Vid en första anblick kan Tintomara och Jagets iförande av manskläder falla inom begreppet cross-dressing. Begreppet är en företeelse där män och kvinnor iklär sig det motsatta könets kläder tillfälligt eller mer permanent och iscensätter därmed en annan genuspresentation än den förväntade.36 Nordenstam hävdar dock att Jagets iklädande av kostym inte går under den kategorin. På 1800-talet då Tintomara utspelades ansågs det ofattbart för en kvinna att ikläda sig manskläder. Jaget i ”Kostym” styrs inte, på samma sätt, av normen. Visserligen
36 Heggestad & Williams, s 7f
förknippades kostymen länge som en mansbeklädnad, men sedan 1970-talet är klädesplagget även en vanlig förekomst i kvinnliga garderober.
Vi stödjer Nordenstam i hennes tolkning av kvinnlig protagonist, något som grundar sig i ovan nämnda argument med betoning på det dikotomiska tänkandet gällande manligt/kvinnligt där Jaget står i kontrast till den maskuline Bob. Däremot vänder vi oss mot hennes tolkningshypotes att Jaget också kan vara en man. Holmqvists val att lägga fokus på badrumsscenen ger ett argument mot denna tolkningsmöjlighet. Jaget väljer här att använda sig av Bobs hygienartiklar. Användningen av dessa maskulina artiklar samt rakning av haka och släta kinder skulle inte varit så uppseendeväckande om Jaget vore en man. Det sensationella sker då protagonisten associeras som kvinnlig. Centreringen på just denna händelse ger intrycket av att protagonisten är en kvinna experimenterandes med föreställningen om genus.
Som Nordenstam påvisar äger protagonisten inledningsvis även kvinnliga attribut såsom ett vilt och främmande utseende. Holmqvist tar upp den exotiska miljö som Singapore har att erbjuda och i vilken Jaget befinner sig i, något som utöver kropps- och ansiktsdragen möjligen även det kan anspela på kvinnlighet. Till skillnad från Bob som uppvisar en organiserad sida
”[...] innan vi börjar älska tar han av sej byxorna, hänger dem på en byxhängare, lägger klockan bredvid glasögonen” (s. 66) ger Jaget intrycket av att leva i nuet:
Jag sätter mej ner i raden av stolar mittemot biluthyrningen med skylten Rent-a-car, gräver i väskan efter adressen till Jimmy’s Place. Den måste ha trillat ut genom ett hål, för jag hittar den inte men om jag tar bussen in till stan och stiger av på någon av huvudgatorna i de kinesiska kvarteren så kommer jag säkert att känna igen mej meddetsamma (s. 60).
I avseendet att betrakta Jaget som det Bob inte är, framhålls här ytterligare ett argument för en kvinnlig protagonist.
Den androgyna sidan visas upp genom att bryta mot de genusgränser som samhället satt upp genom detaljerat genusindelning. Jaget föredrar bland annat den maskulint namngivna Jack Daniel’s framför den något feminina Four Roses, vilken drickes med stora klunkar till skillnad från smuttandes, något som kan förknippas som feminint. Jaget bryter även på det sätt att hen inte låter sig genusinordnas vilket hen påvisar genom att använda dels herr- dels damdeodorant. Jaget väljer på så vis att vara både- och till skillnad från att vara det ena eller det andra.
Ett potentiellt inträde i mansrollen kan enligt vår mening ske då Jaget dagen efter mötet sträcker sig över till Bobs sida av sängen. Hen blir med ens medveten om tiden varpå Jaget nämner denna tre gånger ”Tio i sex”, ”Kvart i sju”, ”Klockan är nu fem i sju”, i de fyra sista sidorna. Tiden ger en antydan om en mer organiserad sida, en sida vilken Bob är berikad med och då Bob, med alla egenskaper han äger, står för maskulinitet kan Jaget tänkas tagit efter denna egenskap. Då Jaget återigen befinner sig i badrummet väljer hen att endast använda sig av Bobs hygienartiklar såsom brylkräm, raklödder, rakhyvel och after shave till skillnad från förgående dags blandade hudvårdsprodukter:
Jag tvättar krämen från händerna, fyller dem sedan med ett mjukt moln av raklödder som jag sakta för till ansiktet. Det känns svalt mot kinderna och hakan och doftar svagt. Maskulint. Jag trycker ut ett nytt moln ur burken och smeker ut det i armhålorna. Och ytterligare ett moln som jag fördelar över bröst, kön och ben (s. 68)
Enligt Nordenstams analys kan Jaget betraktas som man och att Bob därav lever ut sin bisexualitet alternativt homosexualitet. Då vi framhåller en kvinnlig protagonist finner vi den möjligheten orimlig i den bemärkelsen att huvudkaraktärerna i vår mening utgörs av en kvinna och en man och därmed inte ett möte mellan två samkönade. Dock kan tänkas att Bob attraheras av Jagets androgyna sidor och hennes manliga attribut, vilket på det emotionella planet teoretiskt sätt blir en homosexuell upplevelse för Bob.
Avslutningsvis väljer Jaget att ikläda sig Bobs kostym. Nordenstam menar att detta inte indikerar crossdressing, något vi delvis stödjer då kostymen numera ingår i både män och kvinnor garderob. Ser man dock till morgonens hela händelseförlopp med rakning av ansikte och en mer organiserad livshållning, kan kostymen tänkas symbolisera något mer – ett inträde i mansvärlden. Jaget tar Bobs saker, stoppar sina egna kläder i hans resväska och stänger den (s.70), vilket enligt oss tyder på att jaget lämnar sitt förflutna, sitt gamla jag i resväskan och påbörjar en ny resa i en ny genusroll.
2.7 Eko-feministiskt perspektiv
Eko-feminismens grundläggande idé är att människans utarmning av naturresurserna bygger på samma hierarkiska tänkande som mannens förtryck av kvinnan. Eftersom det är männen som har haft en nästintill oinskränkt makt i den moderna västerländska kulturen är det just
dem, och inte kvinnorna, som har plundrat jorden på dess resurser. Det är alltså ett patriarkaliskt samhälle som har gjort och gör sig skyldig till både kvinnoförtryck och miljöförstöring.37
I eko-feminismen är det vetenskapens revolution och patriarkatet som kritiseras eftersom de medför en objektifiering av andra människor och livsyttringar, vilka rättfärdigar både kvinnoförtrycket och naturens överexploatering. Därmed är eko-feminismen civilisationskritisk. Civilisationskritik fungerar som en påminnelse om att vårt samhälle är föränderligt, skört och att världen inte har sett ut på samma sätt som den gör idag.38
I Holmqvist noveller belyses mannens underkuvning av kvinnan och naturen. I ”Åtta dagar” talar protagonisten om tre riken, ett i väst, ett i öst samt ett tredje rike som befinner sig i centrum och som kallas för ”jordens livmoder”. Ur ett eko-feministiskt perspektiv står detta rike som symbol för det kvinnliga. Miljöförstöringen av detta tredje rike, livmodern, från västvälden parallelliserar mannens förtryck av kvinnan. Det beskrivs hur riket ofta drabbas av torka och översvämningar vilka är konsekvenser av västvärldens miljöförstöring, vilket förtydligas i citatet nedan:
”De tre rikena brukar använda Tredje Världen till att kriga i, att utföra vetenskapliga experiment i, att förvara giftiga avfall i etcetera. Med andra ord fyller dessa underutvecklade länder – trots allt en mycket stor och viktig funktion i det internationella samarbetet.” (s. 95)
Eko-feministerna liksom queerteoretikerna tar avstånd från tudelningen kvinnlig/manligt och pekar istället på mäns och kvinnors sinsemellan olikartade relation till naturen, både historiskt, kulturellt och biologiskt. Kvinnan har sedan länge, åtminstone i vår västerländska historia, ansetts stå närmre naturen än mannen och därmed mest lämpad att leva i symbios med den medan mannen ständigt försöker bekämpa naturens gång.39
I ”Flod” är den kvinnliga protagonisten gravid vilket endast är biologiskt möjligt om man är kvinna, men hon berövas detta då Mr Teate våldför sig på henne.
Värken slår runt om, in i magen och ner i benen och innan jag hinner reflektera över vad som händer, händer det. En störtflod forsar ur mej och inom en tiondels sekund har hela byxskrevet i mina shorts färgats rött.
37 Tenngart Paul, Litteraturteori, Malmö 2008, s 160
38 Hedström Lotta, Introduktion till ekofeminism, rapport 3: Tema feminism 2007, Den gröna idéverkstaden Cogitio, s 9f
39 Tenngart, s 160f
Jag blir inte lättad. Jag borde bli det, borde känna mig befriad, men jag känner mig snarare berövad något. Jag känner mig urholkad, som om någots slitits ut ur mej. (s. 131)
Citatet kan ses som en motsvarighet till hur mannen utarmar naturen. I samma novell beskrivs Mr Teate som exploatören, då han som ägare av ett bananplantage, är ett tydligt exempel på hur den västerländske mannen utnyttjar jordens resurser.
Längs vägens norra sida ligger plantagen på rad. På den södra sidan: ett stycke vegetation, en flodbank och sedan floden. Ur den tar plantagerna sitt vatten. Varje plantage har sin egen pump som står i flodbanken och smattrar hela dagarna – som tryckluftsborrar eller maskingevär – och pumpar upp grundvatten under floden. Själva floden är torr. (s. 112)
Likt vetenskapen - och industriproduktionens utnyttjande av naturen, menar eko-feministerna, att industrialismens framväxt har förtryckt kvinnan. Dessa former av förtryck kan kopplas till föreställningarna om att människan, och framför allt den om den vite mannens överordning.
Många av de strukturer och normer som formades för hundratals år sedan ligger fortfarande till grund för dagens moderna samhälle och för vårt sätt att tänka. Helene Ahlborg och Marie Milling menar att miljöförstöring och förtryck av kvinnor möjliggörs och försvaras i hög utsträckning på samma grunder. Det är dessutom av de facto att makt och vetenskap oftare utövats av män och präglat den västerländska historiens förhärskande tankemönster. 40
Kärnbudskapet i eko-feminism ges i samband med uttrycket av Rosemary Radford Ruether: ”Kvinnor måste inse att det inte kan bli någon frigörelse för dem och ingen lösning på den ekologiska krisen inom ramen för ett samhälle vars grundmodell för relationer fortsätter att präglas av dominans.”41 För att världen ska uppnå en miljömässigt hållbar utveckling måste kvinnan slå sig fri från patriarkatet.
2.8 Postkolonialt perspektiv
Begreppet ”post” i postkolonial innebär inte en absolut brytning mot kolonialismen. Vi lever i en postkolonial värld och detta synsätt innebär att kolonialismen inte är en företeelse som bara kan avgränsas till det förflutna utan att den snarare i hög grad präglar världen än idag. Inget
40 Hedström, s 13
41 Hedström, s 26f
samhälle kan anses som opåverkad och inget samhälle kan identifieras utan förstående av postkolonialismen.42
Grundtanken i postkolonial teori är att den europeiska kolonialismen medfört att den västerländska kulturen, med den vite, heterosexuelle medelklassmannen i spets, blivit normativ i stora delar av världen. Det som inte är västerländskt betraktas ofta som en avvikelse från normen, vilket kan ske klassmässigt, sexuellt, genusmässigt och etniskt. 43 Postkolonialismen visas inledningsvis i ”Flod” i form av den stumme karaktären Jacko.
Han får stå som symbol för den orientaliska mannen, vilken ofta tillskrivs negativa attribut.
Mannen beskrivs bl.a. som lat, opålitlig och feg. Jacko representerar den kolonialiserade andre med litet a i parallell till genusordningen, enligt Hirdman, A – a. Han betraktas som ett barn, och som en ofullgången man – det fattas något. Jacko är en avvikelse från den vite mannen Mr Teate. I citatet nedan förtydligar Mr Teate denna syn i konversationen med den kvinnliga protagonisten:
Ja, man får inte låta dem köra med en. Som den där va…(Mr Teate pekar bakåt med tummen, i riktning mot plantagen.) Han är visserligen stum, stackars sate, det kan han inte hjälpa. Men ibland försöker han utnyttja det, om du förstår vad jag menar. […] Han försöker få en att tro att han inte ens hör vad man säger till honom. Han försöker köra med en helt enkelt. Lat är han också.
Mr Teate talar även om hur den vite mannen har civiliserat den svarte mannen.
Tidigare levde dessa primitiva människor som nomader och försörjde sig på rötter något som står i motsats till den västerländska kulturen som länge har betraktats som högtstående och civiliserad.44
Liksom inom queer- och genusteorin visas det dikotomiska tänkandet i postkolonialismen, i det här fallet vit/svart där fokus läggs på den binära oppositionen och problematiken i att svart ständigt ses som vits sämre motpart, svart är den dominerade medan vit är den dominerande. Svart blir den vites ”Andre”.
I Holmqvists ”När jag är i Stockholm” belyses detta inledningsvis då kvinnan kliver av tunnelbanetåget: ”Jag stiger av redan i Gärdet. Krockar med en man. En svart man. Jag är vit.” Exemplet med den svarte mannen förstås genom att man väljer att se det som kvinnan inte är, alltså som motsatsen till vit. Problemet med dessa motsatser är man tenderar att se ytterligheter, utan att ta hänsyn till vad som finns där emellan. Ett annat problem är att
42 Catharina Eriksson, Maria Eriksson Baaz, Håkan Thörn (red.) Globaliseringens kulturer: den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället, Falun 1999, s. 14
43 Tenngart, s 132
44 Tenngart, s 134
oppositionerna sällan eller aldrig är neutrala, det är alltid en pol som är den dominerande och en som är den dominerade. Vit är mer värd än svart, man är mer värd än en kvinna, heterosexuell är mer värd en homosexuell etc.
Stuart Hall framhåller tre möten mellan västvärlden och svarta människor som har haft betydande roll vid framställningen av ”den Andre”. Den första bildades på 1500-talet när slavhandeln inleddes, den andra vid Europas kolonialisering av Afrika och den sista under efterkrigstiden då flyktingar strömmade in i Europa från tredje världen. Under denna tidsperiod frambringade väst en bild av den svarte mannen som b.la. primitiv, exotisk och barnslig. Denna stereotypa bild har medfört rasskillnader och att väst har skapat sig en bild av den ”Andre”. Stereotyperingen bidrar till gränsuppsättningar och avgör vad som är normalt respektive onormalt. Den skapar gränser mellan ”Vi” och ”de Andra” och förstärker de binära oppositioner som nämns ovan. Genom dessa stereotyper kan den dominerande gruppen upprätthålla sin maktposition gentemot den dominerade.45
I ”På tåget tillbaka till Kairo” framhålls en stereotypisk bild av den svarte, orientaliska mannen. En kväll infaller det ett strömavbrott då paret är nere på torget för att inhandla förnödenheter till den kommande båtresan. Det blir mörkt och kvinnan grips genast av panik.
I scenen förtäljs de fördomar hon har om de människor som lever i det främmande landet:
Vi står vid ett fruktstånd för att köpa apelsiner när plötsligt gatlyktorna släcks och det blir alldeles mörkt, alldeles svart omkring oss. Blackout. Jag spänner mej, väntar. Väntar på att det ska braka loss omkring oss: rop, skrik, panik, rån, mord, våldtäkt. Jag väntar på upplopp; men ingenting sådant händer. Det blir bara ett förvånat brus, och så några spridda skratt. (s. 209)
I citatet beskrivs de känslor kvinnan känner inför de män och de människor som lever i det främmande landet. Hon ser dem som ett barbariserat och ociviliserat folkslag.
Ur ett postkolonialtperspektiv kan de tre rikena i ”Åtta dagar” som nämndes under rubriken eko-feminism betraktas som öst- och västvärlden samt tredje världen. Holmqvist illustrerar det faktum att västvärlden har för vana att utnyttja de fattiga i Tredje Världen, vilket kan tänkas vara ett inslag i samhällsdebatten.
45 Fryksborn Anders & Ristenstrand Ander, Hiphop kontra jazz – En jämförande studie i framställningen av ” den Andre”, kandidatuppsats, 2007, Linköpings Universitet, s 8f
3. Avslutning
I vår uppsats har vi närmare försökt konkretisera hur tematiken uttrycks i Ninni Holmqvists novellsamling, och hur de är tolkningsbara utifrån olika kontexter såsom feminism, genus, queerteori, eko-feminism samt postkolonialism. Dessutom har vi undersökt hur tematiken gestaltats berättartekniskt.
Ett genomgående tema i Holmqvists texter är att bryta mot det traditionellt dikotoma tänkandet manligt/kvinnligt och hetero/homo genom att förkasta de normer som i vårt samhälle är uppbyggda på människors förväntningar och föreställningar om detsamma. Detta visar sig främst genom de kvinnliga gestalternas vägran att genusinordnas och genom deras val att befinna sig i det gränsland där det är tillåtet att vara både- och, varken-eller. Genom sitt sätt att leka med könsroller och sexuella identiteter ruckar Holmqvist dessutom på den strikta heterosexuella-matrisen, vars synsätt karaktäriseras av att den enda riktiga sexuella relationen är den mellan man och kvinna.
Holmqvist belyser även de binära oppositionerna svart/vit och tredjevärlden/väst där makten gör sig synlig i flertalet texter i form av kulturens förtryck av naturen, den vite mannens förtryck av den svarte mannen samt västvärldens förtryck av tredje världen.
I ”Kostym” finns flera potentiella tolkningar kring hur att se på genus och sexualitet.
Nordenstam framhåller argument för att protagonisten är en kvinna främst genom att se Jaget i kontrast till Bob, som är normen för den västerländske mannen. Dock hävdar hon att det som läsare är enkelt att fastna i detta tankesätt att betrakta Jaget som det mannen inte är, och ger vidare förklaring att attribut såsom kort hår, små fötter och släta kinder inte entydigt pekar på en kvinnlig karaktär. Vi stödjer Nordenstam i hennes resonemang men argumenterar för att Jaget är en kvinna, en kvinna som i slutet av novellen träder in i en mansroll då hon intar en mer organiserad livshållning, rakar haka, kinder och bröst samt ikläder sig Bobs kostym.
Likt betraktandet av Jaget som det Bob inte är, framställs homosexualitet som det andra i förhållandet till heterosexualitet eftersom vi i västvärlden har ett synsätt vilken grundar sig i den heterosexuella matrisen. Även den svarte mannen blir en avvikelse från den vite då postkolonialismens tankesätt lever kvar i vårt samhälle än idag.
Novellerna berättas utifrån ett minimalistiskt, preciserat stilgrepp vars egentliga budskap framhävs i undertexten. Flertalet texter är objektivt skildrade och där det alltför oftast inte finns någon antydan om huruvida karaktärerna egentligen känner sig. Läsaren lämnas att själv
