Att förvalta sitt ideologiska arv: den ideologiska utvecklingen i Socialdemokraternas ekonomiska politik under 1994–2006 & 2014–2019

(1)

Att förvalta sitt ideologiska arv: den ideologiska utvecklingen i Socialdemokraternas ekonomiska politik

under 1994–2006 & 2014–2019

Författare: Jacob Färnert

Handledare: Leif Lewin

Uppsala universitet

Statsvetenskapliga institutionen Statskunskap C

Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp Höstterminen 2019

2020-01-02

11871 ord, 51 sidor

(2)

Innehållsförteckning

Kapitel Sida

1. Inledning 5

1.1 Syfte, avgränsning och frågeställning 7

1.1.1 Syfte 7

1.1.2 Avgränsning 8

1.1.3 Frågeställning 8

2. Tidigare forskning och teori 9

2.1 Tidigare forskning 9

2.1.1 Socialdemokraternas tidiga politiska positionering 9

2.1.2 Utvecklingen inom Socialdemokraterna under efterkrigstiden 9

2.2 Teori 12

2.2.1 Teoretisk konstruktion 12

3. Metod, design och material 13

3.1 Metod 15

3.1.1 Tolkningsregler 16

3.1.2 Metod i relation till tidigare forskning 17

3.1.3 Kritisk reflektion kring metod 17

3.2 Design 17

3.3 Material 18

3.1.1 Analysenheter 18

3.3.2 Valda analysenheter 19

3.3.3 Reflektion kring innehållet i materialet 20

4. Resultat och analys 22

4.1 Analysenhet 1 – Regeringsförklaringen 1994 22

4.1.1 Resultat 22

4.1.2 Analys 22

4.2.1 Resultat 24

4.2.2 Analys 24

4.3.1 Resultat 26

4.3.2 Analys 26

(3)

4.4.1 Resultat 28

4.4.2 Analys 28

4.5.1 Resultat 30

4.5.2 Analys 30

4.6.1 Resultat 32

4.6.2 Analys 32

4.7.1 Resultat 34

4.7.2 Analys 34

4.8.1 Resultat 36

4.8.2 Analys 36

4.9.1 Resultat 38

4.9.2 Analys 38

4.10.1 Resultat 40

4.10.2 Analys 40

5. Slutsats 42

5.1 Huvudsakliga slutsatser 42

5.2 Avslutning 46

Referenslista 48

(4)

Abstract

The aim of this paper is to research if the critical outcry in Swedish media during january 2019 concerning the lack of ideological strength in The Swedish Social Democratic Party, is legitimate or not. This was unsprung from the parliamentary and political deal knows as Januariavtalet.

In interest of this, the purpose of this research is to exam the ideological development in the economic policies of the Swedish Social Democratic Party, and map the the ideological state of that party. More importantly, how the ideological state in economic issues compares to the ideas of the founding ideology of The Swedish Social Democratic Party, socialism.

The research has been constructed in two steps. Firstly, an ideal model has been constructed based upon earlier research and literature regarding socialism. The model is later used as a point of reference in which the analysis is based upon. Secondly, prior research regarding the ideological development of The Swedish Social Democratic Party has been inspected. This research found that most of that discourse ends in the early 1990s. Because of this fact, the research of this paper have been limited to 1994-2006 and 2014-2019.

The final result of the paper is summarized in three parts. Firstly, the analysis finds that The Swedish Social Democratic Party has taken a clear stance against more radical ideas in socialism regarding economic policies. Secondly, the analysis shows that, despite a change in focus to more friendly ideas, the connection between the The Swedish Social Democratic Party economic policies and socialism, can still be questioned. Thirdly, I found that the state is not an obvious main character in the economic polices, and that the party to a large extent put their trust in private companies, which traditionally is seen as an antagonist in socialism.

Finally, because of these results, the critical outcry in Swedish media in January 2019 can be seen as justified.

(5)

1. Inledning

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP), generellt benämnt Socialdemokraterna, har haft en avgörande betydelse i svensk politik sedan partiets grundande 1889. Under 1900-talet var partiet ofta huvudaktör i den svenska politikens utformning, och tog initiativ till många reformer som präglar det moderna Sverige. Under lång tid erhöll partiet en avsevärt dominant roll på den partipolitiska spelplanen, främst på grund av ett stort väljarstöd. Under perioden 1932–1994 (11 stycken andrakammarval och 9 stycken riksdagsval) hade partiet i genomsnitt ett väljarstöd på 45,88 procent (Ohlsson, 2014. s. 571). Det resulterade i att

Socialdemokraterna ofta kunde inta en inflytelserik position i svensk politik och att partiet med relativ enkelhet kunde hitta parlamentariskt stöd för sin politik.

Under 2000-talet har denna historiska dominans inte varit lika självklar. Efter riksdagsvalet 2018 erhöll Socialdemokraterna 28,26 procent av väljarnas röster. För att garantera att partiet kunde ingå i regeringsställning, sökte Socialdemokraterna alternativa lösningar med de andra riksdagspartierna. Detta resulterade slutligen i det s.k. Januariavtalet, där Socialdemokraterna bildade regering tillsammans med Miljöpartiet med parlamentariskt stöd av Centerpartiet och Liberalerna samt passivt stöd av Vänsterpartiet (Socialdemokraterna, 2019. Hämtad 2019-11- 24).

I modern politisk historia har Socialdemokraterna under flera tillfällen använt sig av kreativa politiska lösningar för att säkerställa parlamentariskt stöd. Det mesta välkända exemplet på detta är antagligen den s.k. Kohandeln efter andrakammarvalet 1932. I denna situation bildades ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet. Uppgörelsen mellan partierna betydde vissa eftergifter för båda parterna, men resulterade i att den

socialdemokratiska Regeringen Hansson I kunde tillträda med parlamentariskt majoritetsstöd för sin politik (Möller, 2015. s. 123f). Ett annat exempel på sådana uppgörelser är det

samarbete som rådde mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet under 1990-talet.

Samarbetet, som till stor del utarbetades av statsminister Ingvar Carlsson, dennes efterträdare Göran Persson och centerledaren Olof Johansson, gällde främst krisprogram för Sveriges ekonomiska situation. Centerpartiet involverades även i departementens verksamhet (Ibid, s.

276f). Dessa lösningar har däremot inneburit vissa kompromisser för partiet, framförallt gällande viss sakpolitik. Så var även fallet i Januariavtalet. Det har under senare skede framkommit att endast 21 procent av avtalets punkter hade sitt ursprung i

Socialdemokraternas valmanifest (Ewald, H. 2019. Hämtad 2019-11-24).

(6)

De sakpolitiska kompromisserna som Socialdemokraterna antagit har i sin tur resulterat i en debatt gällande partiets positionering i det politiska landskapet. Det har även lett till en mer generell diskussion om partiets relation till dess grundläggande ideologi. Efter Januariavtalet 2019, återfann den ideologiska debatten kraft igen. Kritik gällande Socialdemokraternas agerande utifrån ett ideologiskt perspektiv har framförallt kommit från olika delar av partiet, men även från fackförbundskretsar och andra aktörer inom den svenska vänstern. I samband med en intervju för TV4 i slutet av januari 2019 uttryckte den tidigare socialdemokratiska statsministern Göran Persson sin oro över partiets politiska uppoffringar för att garantera att Januariavtalet skulle bli verklighet:

(spåra ändringar)

”Väljarna kan sluta se Socialdemokraterna som ett vänsterparti efter uppgörelsen med C och L.”

(Ståhle, M. 2019. Hämtad 2019-11-24).

Vänsterdebattören och chef för tankesmedjan Katalys, Daniel Suhonen, framförde även sin frustration över Socialdemokraternas ideologiska försvagning efter Januariavtalet 2019 i debattartikeln Nu blir Sverige ett land utan politisk vänster:

”Partiet (Socialdemokraterna) gör en enorm politisk och ideologisk reträtt för att behålla makten ett slag.

Samtidigt avhänder man sig möjligheten att opponera mot högerpolitiken.”

(Suhonen, D. 2019. Hämtad 2019-11-24)

Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska dagstidningen Dala-Demokraten, var även kritisk mot Socialdemokraternas ideologiska utveckling under Stefan Löfvens ledarskap i ledarartikeln Löfven mer statsminister än socialdemokrat:

”Men det har varit slående genom hela hans tid som partiordförande att Löfven praktiskt taget är idépolitiskt stum. Han är närapå oförmögen att uttrycka sig mobiliserande kring social jämlikhet eller klassisk

socialdemokratisk ideologi. I slutändan är det inte enskild politiker det då handlar om, utan ett helt parti som under lång tid sakta men säkert bleknat idépolitiskt.”

(Greider, G. 2019. Hämtad 2019-11-24)

Ledarredaktionen på Dagens Nyheter skrev även om Socialdemokraternas ideologiska skador efter Januariavtalet i ledaren Socialdemokraterna behöver en ny berättelse:

(7)

”S brukade sitta på ett kraftfullt narrativ. Det handlade först om arbetarklassen, som skulle lyftas in och upp i samhället. Senare vidgades det till att inkludera tjänstemännen – löntagarna skulle ges trygghet och möjligheter.

Men de senaste 30 åren har det allmänna välståndet, individualiseringen och globaliseringen gröpt ut den gamla berättelsen. Samtidigt har de politiska verktyg som gav den konkretion blivit mindre användbara. S har till stora delar förvandlats till en försvarare av den rådande ordningen.”

(Dagens Nyheter. 2019. Hämtad 2019-11-24)

Även borgerliga röster har uttryckt en förvåning i Socialdemokraternas politiska uppoffringar i Januariavtalet. Den nyliberala debattören Johan Norberg skrev i en artikel på Aftonbladet att:

”När jag bläddrade igenom sida efter sida av skattesänkningar och liberaliseringar växte känslan att det är Stefan Löfven som blir stödhjul till Annie Lööf, inte tvärtom.”

(Norberg, J. 2019. Hämtad 2019-11-24)

Utifrån medierapporteringen i januari 2019, kan det sammanfattningsvis fastställas att den ideologiska utvecklingen i Socialdemokraterna har varit under stark kritik från många delar av det politiska landskapet. Det framstår även som att kritiken huvudsakligen rör de ekonomisk- politiska eftergifter som Socialdemokraterna har antagit sig i samband med Januariavtalet.

(spåra ändringar)

1.1 Syfte, avgränsning och frågeställning 1.1.1 Syfte

Denna uppsats syftar till att beskriva den ideologiska utvecklingen i Socialdemokraternas ekonomisk-politiska politik under perioden 1994–2006 och 2014–2019. Förhoppningen är att denna beskrivning ska kunna användas för att analysera kritiken av Socialdemokraterna i medierapporteringen under januari 2019. Beroende på resultatet av analysen kommer slutsatsen kunna användas för att ge styrka och rättfärdiga den kritik som framkom i

medierapporteringen januari 2019. Resultatet kan också komma att bevisa motsatsen, det vill säga att kritiken i fråga inte är rättfärdigad. Det huvudsakliga intresset för uppsatsen är att följa den ekonomisk-politiska utformningen, och hur denna förhåller sig till en viss idealtyp för den socialistiska ideologin. Syftet med studien motiveras även med att fortsätta den granskning som har skett av Socialdemokraterna i tidigare forskning och litteratur.

(8)

Ambitionen med den fortsatta forskningen är att förse uppsatsen med inomvetenskaplig relevans. Detta behandlas i kapitel 2.1. (spåra ändringar)

1.1.2 Avgränsning

En avgränsning i uppsatsen har gjorts till ekonomisk politik. Regeringskansliet definierar ekonomisk politik som följande:

”Ekonomisk politik handlar om att få den svenska ekonomin att fungera effektivt, dämpa konjunktursvängningar i ekonomin samt fördela ekonomiska resurser mellan olika individer och över tid.”

(Regeringskansliet. 2019. Hämtad 2019-12-29)

I linje med denna definition syftar uppsatsen till att granska den ekonomiska politik som regeringen presenterar. Fokus kommer främst vara finanspolitiken, och inte penningpolitiken.

Valet av finanspolitik har främst gjorts för att regeringen i större utsträckning har mer direkt inflytande över finanspolitiken, medan penningpolitiken bedrivs av Riksbanken.

Fokusområdena inom finanspolitiken kommer främst vara den generella ekonomins

effektivitet och statsfinansernas välmående, men även sysselsättnings- och skattepolitik. Valet av finanspolitik som inriktning baseras även på den kritik som framkom i media i januari 2019 i samband med Januariavtalets utformning, men även det fokus som den socialistiska ideologin lägger på ekonomisk-politiska frågor (behandlas i kapitel 2.2 teori). (spåra ändringar)

1.1.3 Frågeställning

Den centrala frågeställningen som uppsatsen ämnar behandla kan därför beskrivas som följande: Kan kritiken mot Socialdemokraternas ideologiska status i ekonomisk-politiska frågor som framkom i medierapporteringen under januari 2019 rättfärdigas utifrån partiets ekonomisk-politiska ambitioner mellan 1994–2006 och 2014–2019?

(9)

2. Tidigare forskning och teori

2.1 Tidigare forskning

Det finns ett relativt brett utbud av forskning gällande Socialdemokraternas historia och roll i svensk politisk historia. Forskningen har till viss del skillnader i fokus och avgränsning i tidsperiod.

2.1.1 Socialdemokraternas tidiga politiska positionering

För Socialdemokraternas tidiga utveckling som parti finns Social democracy, and the

Creation of Public Interest tillgänglig, skriven av Sheri Berman. I studien behandlar Berman Socialdemokraternas handlingssätt under dess tidiga utveckling under 1900-talet. Berman menar att redan under det tidiga stadiet av partiets framgångar valde ledningen att avstå från politiska strategier med radikala inslag grundade i vissa delar av marxismen. Istället anser Berman att Socialdemokraterna applicerade ett reformistiskt tillvägagångssätt för att kunna göra sin politik attraktiv till en större del av väljarkåren (Berman, 2011).

Socialdemokraternas ekonomisk-politiska utveckling under senare period, framförallt mellan 1920–1980, redovisas i Social Democracy vs. Socialism: Goal Adaptation in Social

Democratic Sweden, författad av Sven Steinmo. I artikeln kommer Steinmo fram till en slutsats om Socialdemokraterna som påminner om det resultat Berman redovisade. Steinmo menar att ledningen för Socialdemokraterna har insett att bedriva radikal socialistisk

ekonomisk politik är något som kan uppfattas som kontroversiellt för väljarkåren. En sådan typ av politisk inriktning kan därför inte betraktas som en rationell strategi, då det riskerar att påverka partiets väljarstöd negativt. Det svagare väljarstöd påverkar i sin tur partiets chans till att ingå i regeringsställning negativt. Steinmo kommer fram till att denna typ av strategisk tänkande har skapat en vaghet i partiets ideologiska ställning (Steinmo, 1988).

2.1.2 Utvecklingen inom Socialdemokraterna under efterkrigstiden

Tommy Möller beskriver i sin bok Svensk politisk historia, hur den ideologiska inriktningen i svensk politik förändrades under 1980-talet. Möller menar att Socialdemokraterna stegvis rörde sig bort från det traditionella ideologiska arvet i partiet. Politiken i 1980-talets socialdemokratiska regeringar präglades i mindre utsträckning av socialism. Istället var ekonomism politikens ledstjärna. Under 1980-talet utförde socialdemokratiska regeringar

(10)

avregleringar av kreditmarknaderna och stora skattereformer, där sänkta marginalskatter stod i centrum. Följden blev en tydlig omfördelning till kapitalets fördel (Möller, 2015, s. 268f).

Även det politiska klimatet i Sverige förändrades. Att all svensk politik kretsade kring Socialdemokraterna var inte längre självklart. I samband med att en kraftigare borgerlighet tog form förflyttades fokus bort från Socialdemokraterna. Möller menar att nyliberalismens intåg i den svenska borgerligheten resulterade i en ideologisk förändring i den svenska politiken som helhet. När Regeringen Bildt tillträde 1991 var Socialdemokraterna därför tvungna att anpassa sig till den nya trenden i politiken. Idén om nyliberalism och

marknadsekonomi var därför mer välkomnad och mindre överraskande för väljarkåren, som tidigare vant sig vid socialdemokratisk hegemoni (Ibid, s. 269).

Relevant litteratur angående Socialdemokraternas ideologiska utveckling finns även i kapitlet Löntagarfonderna i Leif Lewins bok Ideologi och strategi. I kapitlet avhandlar Lewin

löntagarfonderna, vilket var en politisk reform som var underlag till en avgörande debatt gällande socialdemokratisk ideologi under efterkrigstiden. Lewin menar att löntagarfonderna kan symbolisera den senaste formen av debatt inom Socialdemokraterna gällande dess ideologiska fokus. Det vägval som Socialdemokraterna gjorde under 1920- och 1930-talet som tidigare beskrivits av Berman, kan framställas som ett val mellan ägandelinjen och välfärdslinjen, där den senare förverkligades. Ägandelinjen kan beskrivas som en traditionell marxistisk idé, där ett avskaffande av privatkapitalismen efterfrågas, detta kan ske genom olika metoder, antingen stegvis ökat kollekt ägande av privatägda resurser genom reformer eller genom revolutionära metoder (revolution och användande av våld). Välfärdslinjen syftar istället till att göra kapitalismen mer human och effektiv för flertalet. De politiska målen ska verkställas genom fredligare verktyg, exempelvis statliga reformer och skatter. Den fredligare karaktären är något som många anser som synonymt med socialdemokratin som helhet.

(Lewin, 2017, s. 352f).

Debatten om löntagarfonderna är därför av stort intresse, eftersom ägandelinjen aktualiserades på nytt. Idén om socialdemokratisk politik som utgår från socialistiska ideal i form av

löntagarfonder, blev en stor del av svensk politisk debatt under 1980-talet. Lewin bevisar dock att den nya debatten om ägandelinjen var något som inte mottogs väl av den

Socialdemokratiska partiledningen, antagligen för att partiledningen var väl medveten om att löntagarfonderna inte hade stöd bland väljarkåren. I riksdagsvalet 1982 var löntagarfonderna

(11)

en opassande last för Socialdemokraterna. Socialdemokraternas väljare motiverade sin röst på partiet med grund i partiets sysselsättningspolitik. Partiets ställning i frågan om

löntagarfonder var snarare en kraftig nackdel (Ibid, s. 368f).

När Regeringen Bildt tillträdde efter borgerlig vinst i riksdagsvalet 1991, beslutade regeringen att ta bort löntagarfonderna. Detta markerade slutet på den ideologiska debatten gällande socialistisk ideologi i den svenska vänstern som hade startats av löntagarfondernas existens.

Det var senaste gången ägandelinjen diskuterades på allvar i svensk politik, och beredde även vägen för en socialdemokratisk politik som fokuserar på välfärdslinjen (Ibid, s. 377 f).

Utifrån den tidigare forskningen kring Socialdemokraterna verkar det finns en tydlig trend.

Socialdemokraterna har historiskt sätt gjort markanta avsteg från den socialistiska ideologin för att främja en god strategisk position i det parlamentariska landskapet. För att uppnå en kumulativ effekt för forskningen och skapa inomvetenskapliga relevans, ämnar denna uppsats att fortsätta en granskning av Socialdemokraterna i modern tid (1994–2019). Syftet med granskningen är att se om trenden har fortsatt i partiets politiska handlande.

(12)

2.2 Teori

2.2.1 Teoretisk konstruktion

Denna studie har som syfte att beskriva utvecklingen av ett politiskt fenomen, det vill säga hur har Socialdemokraternas ekonomiska politik utvecklats utifrån ett ideologiskt perspektiv.

För att göra detta krävs det att en teoretisk konstruktion presenteras. Studien kräver en definition av fenomenet som skall undersökas (Esaiasson et al. 2012, s. 136). Den teoretiska konstruktionen ska fungera som en central jämförelsepunkt för materialet som används.

Eftersom studien har som avsikt att undersöka Socialdemokraternas relation till ideologin socialism, krävs det därför en teoretisk konstruktion av ideologin socialism.

I Åsikter och motiv: essayer i statsvetenskapliga, politiska och litterära ämnen återfinns statsvetaren Herbert Tingsten uppsats De politiska ideologierna i vetenskaplig debatt. I uppsatsen lägger Tingsten en tydlig grund för de politiska ideologiernas uppbyggnad och betydelse. Tingsten menar att det är verklighetsomdömen som avgör en viss ideologis innebörd. Tingsten har en uppfattning om att ideologier påverkar handlandet, och för att handla krävs beslut, som i sin tur alltid kommer vara beroende av en värdering. En ideologi kommer därför alltid präglas av dess syn på verkligheten. (Tingsten, 1963, s. 21). Tingstens formulerar detta argument som följande i sin uppsats:

”Verklighetsomdömen spelar huvudrollen. I de mest skilda ideologier kan värderingarna – vilka i regel är ytterligt allmänt angivna – vara ensartade; det är uppfattningen av verkligheten som ger ideologin dess prägel.”

(Ibid)

Utifrån Tingstens resonemang bör därför en granskning av en ideologi fokusera på hur verkligheten beskrivs. I senare steg kan även åtgärderna granskas, men utgångpunkten bör vara att verklighetsbeskrivningen bedöms.

Vid genomgående av diskursen gällande socialismen och dess grundläggande principer, framkommer det att orättvisa och ojämlikheter, är de centrala aspekterna i

samhällsbeskrivningen. Denna huvudvärdering är en vanligt framkommande idé i den socialistiska ideologin. Idén om att samhället saknar rättvisa mellan dess medborgare behandlades redan i tidig diskurs kopplad till marxismen (Kymlicka, 1995, s. 174f). Andra alternativa röster inom ideologin, exempelvis Eduard Bernstein, tar avstånd från mycket av den ortodoxa marxismen. Bernstein förespråkar istället en viss acceptans av kapitalismen,

(13)

men påpekar fortfarande att bristen på rättvisa i samhället onekligen är den socialistiska ideologins utgångspunkt (Berman, 2009, s. 564f). Trots att ideologin under de senaste tvåhundra åren har utvecklats till olika grenar av idéer och praktisk implementering, verkar det fortfarande finnas en konsensus om att rättvisa är en central aspekt av ideologin.

Diskussionen brukar främst röra ekonomisk- och social rättvisa, vilket utgör en central beståndsdel i socialismen (Roberts, 2004, s. 352f).

En central aspekt som ofta framkommer i diskurs angående socialismen som ideologi är betoningen på arbete. Arbete har en central betydelse för många av de tidiga marxistiska tolkningarna, eftersom det anses vara den viktigaste området när det gäller kapitalistisk orättvisa. Arbetare som samhällsgrupp anses även som ytterst viktiga. I den

samhällsförändring som socialismen ofta syftar till att verkställa, är arbetarna dess huvudaktör (Kymlicka, 1995, s. 198f). I senare diskurs sätts även arbete som en viktig del av det allmänna välfärdsarbetet i samhället (Lewin, 2017, s. 356).

Gruppindelningen arbetare och kapitalister är inte idealisk. Det framkommer inte riktigt några tydliga definitioner av vem som uppfattas vara en arbetare och kapitalist. I denna uppsats kommer begreppet folkflertalet att användas. Begreppet är mer inkluderande än arbetare, främst för att begreppet arbetare starkt förknippas med proletära inriktningar, som endast fokuserar på de individer som är sysselsatta. Folkflertalet är mer användbart i den mening att det ges möjlighet att inkludera flera samhällsgrupper som kan definieras som behövande och ytterst drabbade av den orättvisa som ideologin påstår råder i samhället. De orättvisor som ideologin beskriver handlar i stor utsträckning om att det ekonomiska systemet behöver förändras, så att folkflertalet prioriteras före mindre förmögna grupper som endast utgör en minoritet av helhet. (Ljunggren, 2016, s. 33).

Kapitalister är inte heller ett lämpligt begrepp. I uppsatsen kommer istället privata

näringslivet användas som synonym för begreppet kapitalister, som ofta används i diskurs gällande socialismen. För det första anknyter det inte till en specifik individ, utan anknyter till företag och de korporationer socialismen anser behöver förändras för att uppnå förbättrad ekonomisk jämlikhet. Alternativt skulle begreppet kapitalism kunna användas, men begreppet anknyter mer till en ekonomisk ideologi.

(14)

Avslutningsvis, utifrån Tingstens ideologiska analysverktyg, och genomgång av tidigare diskurs berörande socialismen, kan det fastställas att en socialistisk verklighetsbeskrivning bör beskriva en verklighet där ekonomisk och social ojämlikhet råder.

Beskrivningen bör även centreras kring att välståndet i samhället inte är rättvist fördelat, och att det saknas inkludering och gemenskap. Det bör även rimligtvis eftersträvas någon form av solidarisk samhällsordning, där medborgarna känner samhörighet med samhället som helhet.

En förutsättning för samhörighet enligt socialismen borde vara någon grundläggande form av ekonomisk rättvisa. Vidare bör även orättvisan beskrivas drabba folkflertalet, och att denna grupp är i behov av välstånd och inkludering.

I granskning av den ideologiska utvecklingen inom en viss typ av politik, är det även av intresse att studera handlandet. Motivet bakom handlande har redan behandlats, men det måste även finnas någon form av anknytning mellan motivet och handlandet. Som Tingsten beskriver kommer handlandet påverkas av värderingar. Det huvudsakliga principiella argumentet i socialismen är att politiken ska gynna folkflertalet och att samhället ska sträva efter ekonomisk jämlikhet. Det politiska verktyget för att uppnå dessa mål bör rimligtvis vara kollektiv handling genom statliga åtgärder och ingripanden. Eftersom socialismens ambition om ett mer jämlikt samhälle betraktas som kollektiv angelägenhet, eller något som ligger i folkflertalets intresse, och bör därför staten vara bäst lämpat att tillämpa och verkställa kollektiva ambitioner (Goldmann, 1997, s. 254f). Statens roll är viktig gentemot den

gruppering i samhället som socialismen ofta belägger som antagonist; det privata näringslivet.

Ofta involverar det att folkflertalet ska antingen få ökad bestämmande över det privata näringslivet, eller att staten ska fördela det privata näringslivets vinster på ett sätt som förbättrar ekonomisk jämlikhet. Staten som huvudverktyg i den ekonomiska politiken förutsätter att andra marxistiska tillvägagångssätt, som exempelvis revolution, är uteslutet som politiskt verktyg.

(15)

3. Metod, design och material

3.1 Metod

Uppsatsen har som avsikt att klassificera uppfattningen om Socialdemokraternas ekonomiska politik. Analysen kommer ske genom något som kan liknas med en idealtypsanalys. En idealtypsanalys är en analys som används för att studera specifika egenskaper inom ett

fenomen. Analysformen bygger på en idealtyp som konstrueras, som sedan granskar hur olika material förhåller sig till idealtypen. (Esaiasson et al. 2012, s. 139f).

Idealtypen i för granskningen presenteras i den teoretiska konstruktionen. I den teoretiska konstruktionen skapas en idealtyp av ekonomisk-politisk socialism. Syftet med analysen kan därför sammanfattas genom att i vilken utsträckning analysenheterna liknar idealtypen. I praktisk tillämpning centrerar därför undersökningen kring i vilken utsträckning

Socialdemokraternas ekonomisk-politiska ambitioner under 1994–2006 och 2014–2019 liknar den socialistiska idealtypen som presenterades i den teoretiska konstruktionen.

För att verkställa analysen har ett analysverktyg skapats. Analysverktyget utgår från den teoretiska konstruktionen. Analysverktyget består av ett kodschema, som i sin tur består av en uppsättning kodningsenheter. Kodningsenheterna används som variabler för analysenheterna.

Kodningsenheterna kan ställas synonymt med granskande analysfrågor. I kodschemat genomgår analysenheterna en granskning i form av en uppsättning av frågor. Frågorna har utformats efter den teoretiska konstruktionen, och har konstruerats för att finna viktiga fenomen i analysenheterna. Materialet, som består av tio analysenheter från olika årtal, bidrar till att analysen kan granska förändring och andra fenomen över tid. (spåra ändringar)

De frågor som ingår i analysverktyget är följande:

- Hur beskrivs den ekonomisk-politiska situationen i Sverige?

- Vilka är det ekonomisk-politiska utmaningarna för samhället?

- Vad är de huvudsakliga åtgärderna som presenteras för att bekämpa utmaningarna?

Enligt den teoretiska konstruktionen är verklighetsbeskrivningen avgörande i granskning av ideologisk utveckling. De första frågorna syftar främst till att undersöka

verklighetsbeskrivningen i materialet. Den första frågan ger en direkt granskande funktion av

(16)

den ekonomisk-politiska verklighetsbeskrivningen. Enligt de resonemang som fördes i den teoretiska definitionen, framförallt rörande Tingstens argumentation gällande ideologier har frågan en avgörande funktion. Den andra frågan inkluderar en viss grad av

verklighetsbeskrivning, men behandlar mer vad som anses nödvändigt att realisera inom politiken. Frågan bör även ha en viktig funktion, eftersom den behandlar målsättningen i den ekonomiska politiken. Den tredje frågan har som funktion att granska kopplingen mellan den uttalade politiken och det som Socialdemokraterna syftar till att verkställa.

Efter analys följer en kortare kommentar och tolkning av resultatet från analysen.

Kommentaren fyller endast en sammanfattande funktion, som sedan summeras i den avslutande slutsatsen. (spåra ändringar)

3.1.1 Tolkningsregler

Vid analys av resultaten från kodscheman, kommer en mindre uppsättning tolkningsregler användas. Tolkningsreglerna fungerar som en bestämmande regel gällande definitionen av resultaten. Eftersom undersökningen inte är av kvantitativ karaktär kan det finnas en viss potentiell svårighet i tolkningen, och framförallt hur resultatet ska definieras. Fördelen med idealtypsanalys är att den inte är bunden till fasta klassificeringar. Istället handlar det om hur innehållet i analysenheten förhåller sig till idealtypen. (Esaiasson et al. 2012, s.140).

I denna studie bistår den teoretiska konstruktionen, som innehåller en idealtyp av det uppsatsen syftar att undersöka, analysen med en slags typ av tolkningsregler. Utifrån

idealtypen har vissa principiella argument i ideologin lokaliserats. De principiella argumenten används sedan som underlag för utformningen av tolkningsreglerna. Tolkningsreglerna är grunden för analysen. Utifrån den teoretiska konstruktionen, idealtypen och dess principiella argument, har därför följande värden fastställts som centrala vid analys av

Socialdemokraternas ekonomiska politik: (spåra ändringar) - Social och ekonomiska rättvisa.

- Problematisering av ekonomisk ojämlikhet.

- Den ekonomiska avvägningen och balansen mellan folkflertalet och det privata näringslivet i samhället.

- Betoning på vikten av arbete och sysselsättning.

- Statens roll i den ekonomisk-politiska utformningen.

(17)

Analysen kommer därför baseras på i vilken utsträckning analysenheterna förhåller sig till dessa centrala värden.

3.1.2 Metod i relation till tidigare forskning

I likhet med Berman och Steinmo, syftar uppsatsen till att kartlägga och förstå utvecklingar av idéer och resonemang inom politiken. Till skillnad från exempelvis Steinmo, som i stort avseende förlitar och stödjer sin hypotes på kvantitativa mått i form av utveckling av skattenivåer, syftar denna studie till att angripa motiveringen bakom politiken utifrån en kvalitativ metod. Tanken med detta är även att anknyta till Tingstens tillvägagångssätt i granskning av ideologier och på ett nyanserat sätt granska politiken som föreslås av Socialdemokraterna. Den kvalitativa metoden kommer även bidra med större djup i

granskningen och förhoppningsvis bidra med ett resultat som utgår från den centrala kärnan i den motiverade politiken.

3.1.3 Kritisk reflektion kring metod

Den huvudsakliga problematiken kring denna metodmodell cirkulerar kring idealtypen, analysen och författarens bedömning. Denna typ av metod betonas i stor utsträckning av personlig reflektion kring materialet och det finns en risk att det finns subjektiva inslag från författaren i analysen. Det förutsätter därför att analysen ständigt förhåller sig till teorin och den idealtyp som har byggts upp. En annan problematik med idealtypen är att det finns svårigheter att applicera den direkt empiriskt, eftersom idealtypen inte direkt beskriver en avbild av verkligheten. Däremot har idealtypen fortfarande en funktion i att bistå studien med riktlinjer som kan användas vid granskning av analysenheterna, och man kan tydligt jämföra de fenomen som studien undersöker med den teoretiska konstruktionen. (Esaiasson et al.

2012, s.141). (spåra ändringar)

3.2 Design

Denna uppsats har som centralt syfte att beskriva den ideologiska utvecklingen i

Socialdemokraternas ekonomiska politik 1994–2006 och 2014–2019. Uppsatsen kan därför betecknas som en beskrivande studie.

(18)

3.3 Material

3.3.1 Analysenheter

Analysenheterna i studien kommer utgöra de undersökningsobjekt som kodschemat ämnar att behandla. Syftet är att en granskning av analysenheterna kommer resultera i att studiens forskningsproblem kan besvaras.

Analysenheterna kommer vara ett flertal regeringsförklaringar som har presenterats av socialdemokratiska regeringar mellan perioden 1994–2019. Riksdagen definierar regeringsförklaringen som följande:

”Regeringsförklaringen lämnas varje år av statsministern inför riksdagen och beskriver huvuddragen i regeringens politik. Den lämnas normalt vid riksmötets öppnande.”

(Sveriges Riksdag, 2018. Hämtad 2019-11-20)

Sammanfattningsvis kan därför en regeringsförklaring tänkas representera det mest väsentliga som regeringen syftar till att uppnå med sin politik under den kommande mandatperioden.

Det finns dock alternativa material med liknande karaktär som regeringsförklaringen och skulle därför kunna tänkas vara aktuella substitut. Ett av dessa alternativa material är partiprogram. Man skulle kunna argumentera för att partiprogrammen erbjuder en mer djupgående ideologisk förklaring om ett partis värderingar i vissa frågor eller ståndpunkter.

Partiprogram har dock två problem. Det första problemet har att göra med tillgänglighet.

Partiprogram finns inte tillgängliga i samma kvantitet som annat material. För perioden som uppsatsen syftar till att undersöka, 1994–2006 & 2014–2019, finns endast två partiprogram för Socialdemokraterna tillgängliga (2001 och 2013). Det andra problemet med partiprogram är dess betydelse. Det är svårt att avgöra vilken relevans partiprogrammen har i den praktiska politiken samt vilket värde partierna lägger i partiprogrammen.

Ytterligare ett alternativt val av material kan vara valmanifest. I valmanifest befäster partier ofta de frågor som man önskar att bedriva om man erhåller stöd från väljarna. Till skillnad från partiprogram, finns valmanifest tillgängligt i större kvantitet. Under perioden 1994–2019 finns sju valmanifest för Socialdemokraterna tillgängliga (1994, 1998, 2002, 2006, 2010, 2014, 2018). En annan fördel med valmanifest är att det tydligare framgår vad partiet vill

(19)

försöka åstadkomma under nästkommande mandatperiod. Nackdelen med valmanifest är att det finns en risk att innehållet fokuserar på att värva röster, och inte förklara den faktiska politiken. På grund av detta kan valmanifesten potentiellt präglas av en viss snedvridning gällande dess innehåll, och därför kan dess betydelse för den generella politiken i viss mån ifrågasättas.

Regeringsförklaringar har därför fastställts som material till studien. Bakgrunden till det är fördelarna som regeringsförklaringarna har över de alternativa materialen som diskuterades tidigare. En av fördelarna med regeringsförklaringarna är att det är en tydlig beskrivning av regeringens verklighetsuppfattning. Det vill säga vad regeringen ser som utmanande och vilka åtgärder man planerar att applicera för att hantera utmaningarna. Att regeringsförklaringarna finns i stor kvantitet är även en fördel.

Studien ska behandla en viss tidsperiod och därför har en avgränsning gjort till att omfatta åren 1994–2019. Avgränsningen är även baserad på den tidigare forskningen i ämnet (se kapitel 2.1). Förhoppningen är att det ska bidra med inomvetenskaplig relevans i studien.

3.3.2 Valda analysenheter

Studien ska behandla Socialdemokraternas ideologiska utveckling under perioden 1994–2019.

Däremot har icke-socialdemokratiska partikonstellationer varit i regeringsställning under perioden (Regeringen Reinfeldt 2006–2014). Därför kan urvalet endast göras från följande perioder: 1994–2006 och 2014–2019. Perioden 1994–2006 inkluderar flera olika

socialdemokratiska regeringar, Regeringen Carlsson III (1994–1996), Regeringen Persson (1996–2006) och Regeringen Löfven I & II (2014–2019 & 2019-). Sammanlagt under perioden 1994-2019 har 18 stycken socialdemokratiska regeringsförklaringar presenterats.

Fördelningen av regeringsförklaringar för de olika regeringarna är beskrivet i tabell 1.

(20)

Tabell 3.1 Översikt av material

Regering Antal

regeringsförklaringar

Tillfälle

regeringsförklaringen presenterades (år)

Utvalda till analys

Regeringen Carlsson III (1994–1996)

2 st 1994, 1995 1994, 1995

Regeringen Persson (1996–2006)

10 st 1996, 1997, 1998, 1999,

2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005

1997, 1999, 2001, 2003, 2005 Regeringen Löfven I &

II

(2014–2019 & 2019-)

6 st 2014, 2015, 2016, 2017,

2018, 2019

2014, 2016, 2019

3.3.3 Reflektion kring innehållet i materialet

Regeringsförklaringarna innehåller en beskrivning av den politik som de folkvalda

företrädarna vill verkställa under mandatperioden. Därav fastställs ett slags avtal, som innebär att politikerna försäkrar väljarna om att de uttalade politiska löftena ska förverkligas. (spåra ändringar)

Man kan dock argumentera för att detta avtal är meningslöst, eftersom politikerna relativt enkelt kan göra avsteg från avtalet. Däremot visar forskning att svenska politiker i stor utsträckning håller de löften som ges gentemot väljarkåren. I Elin Naurins avhandling

Promising Democracy. Parties, Citizens and Election Promises, visar författaren att det finns en allmän uppfattning i väljarkåren att politiker inte håller politiska löften (Naurin, 2009).

Naurin bevisar även att denna uppfattning är omotiverad, eftersom svenska politiker i hög grad håller det som man lovar. Beroende på mått, bevisar Naurin att i regeringsställning verkställde Socialdemokraterna framgångsrikt 70 procent till 90 procent av de vallöften som presenterades i partiets valmanifest 1994 och 1998 (Ibid, s. 179).

Baserat på Naurins resultat bör rimligtvis regeringsförklaringarnas styrka som material

förstärkas, eftersom de kan betraktas som de yttersta och slutliga formen av det politiska löftet gentemot väljarkåren. Valmanifesten ger en plattform för vad partiet potentiellt önskar att genomföra om man får mandat för det. Regeringsförklaringen kan istället tänkas representera det regeringen har som slutlig avsikt att verkställa. Innehållet i regeringsförklaringen fastställs genom förhandling med andra relevanta parlamentariska parter och regeringen har i viss

(21)

utsträckning säkerställt att politiken kommer ha parlamentariskt stöd i det lagstiftande organet.

(22)

4. Resultat och analys

4.1 Analysenhet 1 – Regeringsförklaringen 1994

Analys av analysenhet 1, Regeringsförklaringen 1994 (Regeringskansliet, 1994. Hämtad 2019-12-01). Regeringsförklaringen 1994 presenterades av statsminister Ingvar Carlsson (S) i samband med riksdagens öppnande.

4.1.1 Resultat

Tabell 4.1 Resultat utifrån kodschema applicerat på analysenhet 1 Analysfråga Sammanfattning Exempel (citat)

Hur beskrivs den ekonomisk- politiska situationen i Sverige?

Utmanande och djupt kritiskt till samhället som helhet

”Den regering som idag tillträder ställs inför svårare problem och större utmaningar än någon tidigare svensk regering i modern tid.”

Vilka är de ekonomisk- politiska

utmaningarna för samhället?

- Statsfinanserna - Arbetslöshet

”För det första råder det en väldig obalans i sparandet mellan den privata och den offentliga sektorn… [D]et svenska folket sparar, men

sparandet omvandlas inte till framtidsinvesteringar.

Det leder till ökad arbetslöshet som i sin tur ökar de offentliga utgifterna och underminerar de offentliga finanserna.”

”På samma sätt utgör arbetslösheten ett stort hot mot grundläggande värden i vårt land.

Arbetslösheten skär som en kniv genom det svenska välfärdssamhället. Alla drabbas av arbetslösheten, inte bara de arbetslösa. Får

massarbetslösheten fotfäste kommer välfärden att undermineras.”

Vad är de huvudsakliga åtgärderna som presenteras för att bekämpa utmaningarna?

- Penningpolitik - Nedskärningar - Skattehöjningar

”De åtgärder som regeringen kommer att slå föreslå skall avvägas så att de ger bästa möjliga resultat på statsfinanser, tillväxt och sysselsättning. Syftet med regeringens ekonomiska politik är att återskapa förtroendet för Sverige och den svenska kronan”

”Regeringen kommer lägga fram ett förslag om utgiftsnedskärningar och inkomstförstärkningar på ytterligare 61 miljarder kronor.”

4.1.2 Analys

Statsminister Ingvar Carlssons regeringsförklaring kan i relation till tolkningsreglerna betraktas som relativt kluven. I statsministerns beskrivning av samhällets utmaningar ligger

(23)

det ett stort fokus i hotet mot offentligheten och folkflertalet. Beskrivningen är i linje med idealtypen och dess principiella argument, främst att folkflertalet inte borde ha en underställd position gentemot det privata näringslivet. Även det fokus som läggs på sysselsättning är förenligt med idealtypens principiella argument och tolkningsreglerna. I motiveringen finns dock ingen betoning på ekonomisk och social rättvisa, och ekonomiska ojämlikheter

problematiseras inte, vilket distanserar analysenheten en viss grad från idealtypen.

Däremot har inte åtgärderna samma förenlighet med ideologin. Skattehöjningar är förvisso ett klassiskt verktyg i ambition för ekonomisk utjämning. Att staten sätts i fokus är även i

enlighet med idealtypen. Däremot brukar nedskärningar i kollektiva resurser, inte vara ett klassiskt socialistiskt verktyg i politiken.

Utifrån granskningen kan det fastslås att analysenheten har en viss koppling till idealtypen.

(24)

4.2 Analysenhet 2 – Regeringsförklaringen 1995

Resultat och analys av analysenhet 2, Regeringsförklaringen 1995 (Regeringskansliet, 1995.

Hämtad 2019-12-01). Regeringsförklaringen 1995 presenterades av statsminister Ingvar Carlsson (S) i samband med riksdagens öppnande.

4.2.1 Resultat

Tabell 4.2 Resultat utifrån kodschema applicerat på analysenhet 2 Analysfråga Sammanfattning Exempel (citat)

Förutsättningarna har förbättrats, men fortfarande

utmanande

”Situationen (1994) var så allvarlig att Sveriges ekonomiska oberoende hotades. Demokratins möjligheter beskars och vårt lands framtid riskerade att styras av krafter utanför demokratisk kontroll.”

”Förtroendet för den svenska ekonomin stärks både här hemma och internationellt. Räntorna pressas ner och kronan stärks. Den akuta förtroendekrisen är övervunnen.”

- Arbetslöshet - Budgetunderskott

”100 000-tals människor är arbetslösa.

Budgetunderskotten är betydande.”

- Gemensamma åtgärder inom EU - Stram

budgetdisciplin - Bättre

förutsättningar för företagande

”Länderna i Europa måste gemensamt möta kommande lågkonjunkturer, utforma gemensamma ambitioner för

arbetsmarknadspolitiken…”

”Varje ny utgift och varje försvagning av intäktssidan måste finansieras krona för krona.”

”Näringspolitiken utformas så att företagen är lönsamma och kan öka sina investeringar.”

4.2.2 Analys

Något som är anmärkningsvärt är att statminister Ingvar Carlsson benämner den ekonomiska situationen som direkt farlig för grundläggande principer i det demokratiska samhället.

Benämningen av sysselsättning som ett problem i samhället är också förenligt med idealtypens principiella argument. Dock lägger statsministern inte något större fokus på ekonomisk ojämlikhet, vilket inte liknar idealtypen.

Gällande åtgärderna är det svårt att förstå hur dessa ska resultera i ökad jämlikhet eller att det privata näringslivet ska bidra till jämlik ekonomisk fördelning. I keynesianska ekonomiska

(25)

teorier brukar ett visst budgetunderskott generellt accepteras, så länge underskottet går till statliga satsningar i samhället. Det är rimligt att statministern önskar att ha en restriktiv ekonomisk politik i svallvågorna av den ekonomiska krisen på 1990-talet. Däremot verkar inte större statliga investeringar som ekonomisk strategi vara aktuellt, vilket avviker en del från idealtypen.

Gällande statsministerns förslag på bättre förutsättningar för företagande är det även svårt att se någon koppling till de grundläggande principiella argumenten. En god miljö för

företagande är självfallet värt att sträva efter, då det genererar mer sysselsättning och ett ökat välstånd. Däremot är det svårt att se hur detta ökar kollektivets inflytande över samhällets resurser, eller hur det resulterar i att det privata näringslivet bidrar till ekonomisk jämlikhet.

Man skulle dock kunna argumentera för att bättre företagande resulterar i bättre

förutsättningar för staten gällande beskattning och fördelaktig reglering av företagandet.

Utifrån detta kan det fastslås att analysenheten i relativt stor utsträckning avviker från idealtypen, främst eftersom den inte behandlar betydelsen av direkt bekämpning av ekonomiska ojämlikheter. Staten framstår inte heller som en direkt huvudaktör i den ekonomisk-politiska utformningen.

(26)

4.3 Analysenhet 3 – Regeringsförklaringen 1997

Hämtad 2019-12-01). Regeringsförklaringen 1997 presenterades av statsminister Göran Persson (S) i samband med riksdagens öppnande.

4.3.1 Resultat

Tabell 4.3 Resultat utifrån kodschema applicerat på analysenhet 3 Analysfråga Sammanfattning Exempel (citat)

Kraftigt förbättrad och lovande

”Svenska folket kan möta nästa sekel med

tillförsikt och framtidstro. Vi kommer att ta steget in i 2000-talet med hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet.”

- Arbetslöshet - Ekonomisk ojämlikhet

”Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den öppna arbetslösheten vara halverad till fyra procent. Därefter är målet full sysselsättning.”

”Regeringen kan inte acceptera att löntagarnas uppoffringar under de svåra år som vi har bakom oss används till att finansiera skattelättnader för höginkomsttagare under de goda år som ligger framför oss.”

- Bättre

- Rättvis fördelning mellan

bidragsförändringar och

skattesänkningar

”Företagandet underlättas genom bland annat en förkortning av sjuklöneperioden till 14 dagar och skattelättnader för huvuddelägare av företag.”

”När utrymme finns skall de som har burit tyngst bördor i saneringen av de gemensamma

finanserna stå främst. Valet mellan

skattesänkningar och bidragsförändringar skall styras av vad som bäst gynnar en rättvis

fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning.”

4.3.2 Analys

Efter ekonomiska problem under 1990-talets start uttalar sig statsminister Göran Persson i en mer lovande anda. De värsta konsekvenserna av den ekonomiska krisen beskrivs som

färdighanterade och att statliga investeringar nu ligga i fokus.

(27)

Persson beskriver de ekonomiska ojämlikheter som präglar samhället och att folkflertalets ställning gentemot det privata näringslivet inte skall försämras. Statsministern talar även om ambitionen att uppnå full sysselsättning. Båda dessa ambitioner är förenliga med idealtypens principiella argument.

Gällande åtgärderna och dess koppling till idealtypen, finns det dock utrymme för debatt kring hur närstående dessa är. Det råder samma problematik som Perssons företrädare har tvingats hantera, att svenskt företagande rimligtvis är en nödvändighet för en fungerande svensk ekonomi. Därav ligger det i statens intresse att förse företagen med goda

förutsättningar. Ett välmående företagande bidrar med externaliteter för samhället, framförallt sysselsättning, ökat välstånd och skatteintäkter. Principiellt är det dock svårt att argumentera för att skattelättnader för huvuddelägare i företag resulterar i större kollektivt bestämmande i det privata näringslivet, eller direkt utjämning av ekonomiska ojämlikheter. Därav kan närheten till idealtypen ifrågasättas.

Det råder även en viss principiell problematik gällande statsministerns förslag om rättvis fördelning mellan bidragsförändringar och skattesänkningar. Sammanfattningsvis är skatter i linje med idealtypen, vilket är helt beroende på vad ambitionen med skatten är och vad de syftar till att åtgärda. Eftersom regeringen redovisar motivationen med reformen, nämligen att regeringen inte vill att folkflertalet skall prioriteras lägre än det privata näringslivet, kan man möjligtvis säga att det finns en koppling till idealtypen.

Överlag har analysenheten en relativt god koppling till idealtypen, främst eftersom

verklighetsbeskrivningen och motiveringen bakom politiken är i linje med tolkningsreglerna.

Däremot kan relationen mellan verklighetsbeskrivningen och åtgärderna ifrågasättas utifrån ett ideologiskt perspektiv.

(28)

4.4 Analysenhet 4 – Regeringsförklaringen 1999

4.4.1 Resultat

Stark och stabil ”I vårt land är ekonomins utveckling stark… [V]i kan sätta stopp för ett årtionde som präglats av finansiell kris, massarbetslöshet och växande klyftor. Genom de senaste årens kraftfulla

ekonomiska politik kan svenska folket nu för första gången på ett decennium självt välja hur vägen in i framtiden skall gestalta sig.”

- Ekonomisk ojämlikhet

”Det som gjorde 1900-talets Sverige så

framgångsrikt skall inte förkastas. Vi förmådde i samförstånd kombinera utveckling och jämlikhet.

Vi förstod att utveckling är jämlikhetens förutsättning och att jämlikhet är utvecklingens drivkraft. För att samhället skall hållas samman och gå framåt, måste alla vara delaktiga”

- Strategiska skatteförändringar

”För att öka rättvisan sänks inkomstskatten i ett första steg år 2000. Därefter skall skatterna

fortsätta att sänkas till dess att löntagarnas köpkraft inte längre hålls tillbaka av avgifterna till

pensionssystemet. Brytpunkten i skatteskalan justeras så att färre löntagare betalar statlig skatt.”

4.4.2 Analys

Statsministern beskriver den ekonomiska situationen i Sverige som väldigt god och att bra förutsättningar råder. Goda förutsättningar i ekonomin ger även regeringen större

handlingsutrymme i utformningen av sin politik. Det framgår tydligt i regeringsförklaringen att regeringen har som ambition att bekämpa ekonomiska ojämlikheter, vilket är väl förankrat i de principiella argumenten från idealtypen.

Åtgärderna som presenteras för att bekämpa de ekonomiska ojämlikheterna är sänkta inkomstskatter. Det framgår inte i regeringsförklaringen om inkomstskatterna ska ha en speciell inriktning eller vem de syftar att gynna. Principiellt kan skattesänkningar tänkas

(29)

gynna folkflertalet, eftersom den disponibla inkomsten ökar, vilket borde resultera i en viss ökning i välstånd. Däremot framkommer det inte hur dessa skattereformer skall finansieras.

Utifrån marknadsliberala teorier är skattesänkningar en god strategi om man syftar till att öka välståndet, eftersom efterfrågan ökar vilket resulterar i ökad produktion och välstånd. I förhållande till de principiella argumenten är åtgärderna även svårtolkade. Skattesänkningar för hela samhället är inte nödvändigtvis synonymt med ökad ekonomisk jämlikhet eller folkflertalets inflytande i det privata näringslivet.

Utifrån ovanstående diskussion kan analysenhetens närhet till idealtypen betraktas som relativt god, främst eftersom det ligger en stor betoning på ekonomisk ojämlikhet. Däremot finns det vissa ideologiska oklarheter gällande åtgärderna, vilket gör att närheten till

idealtypen försämras.

(30)

4.5 Analysenhet 5 – Regeringsförklaringen 2001

4.5.1 Resultat

Stark och stabil ”Sverige står väl rustat för att möta ekonomiska påfrestningar vid en internationell

konjunkturnedgång. De offentliga finanserna är starka och visar överskott. Inflationen är låg och sysselsättningen hög.”

- Arbetslöshet - Ekonomisk ojämlikhet

”För varje socialdemokratisk regering är kampen mot arbetslösheten den allt annat överskuggande uppgiften.”

”Valet står inte mellan tillväxt och rättvisa. Vi är övertygade om att utveckling och jämlikhet är varandras förutsättningar. Utvecklingen blir

starkare när alla ges möjlighet att bidra till den, och när alla får del av dess frukter.”

- Förbättrade incitament till arbete

- Strategiska skatteförändringar

”Aktivitetsgarantin utvecklas till att bli ett kraftfullt instrument för att hjälpa

långtidsarbetslösa och socialbidragstagare att få ett arbete”

”Efter jul höjs grundavdraget i självdeklarationen.

Löntagarna kompenseras från nästa år för tre fjärdedelar av egenavgifterna… [I] enlighet med skattereformens intentioner förändras skatteskalan så att färre betalar statlig inkomstskatt.”

4.5.2 Analys

Statsministern beskriver den ekonomisk-politiska verkligheten som mycket god, men att det fortfarande existerar väsentliga utmaningar. Utmaningarna inom den ekonomisk politik innefattar huvudsakligen sysselsättningsgrad och ekonomiska ojämlikheter, vilket är i linje med idealtypen. Det beror främst på att statsministern menar att stor arbetslöshet och

ekonomiska ojämlikheter innebär sämre förutsättningar för folkflertalet. Att kollektivets status värdesätts av statsministern kan därför ha en anknytning till idealtypen.

(31)

Gällande åtgärderna och dess relation till de principiella argumenten råder det ett visst samspel. Man kan argumentera utifrån ett socialistiskt perspektiv att åtgärder för förbättrade förutsättningar för folkflertalet och satsningar på individer i ekonomiskt utsatta situationer, är förenligt med ideologin. Åtgärden strategiska skatteförändringar har inte en självklar

anknytning till idealtypen. Det kan finnas ett värde i att folkflertalet får en ökad disponibel inkomst och större ekonomisk frihet och att det är något som bör ske via skattesänkningar.

Däremot resulterar det i lägre intäkter till staten, vilket i sin tur resulterar i att färre betalar statlig inkomstskatt. Konsekvensen av detta möjligtvis bli att statens handlingsförmåga försämras. Mindre skatteintäkter betyder att staten inte har samma möjlighet till satsningar som gynnar folkflertalet samt att omfördelning av ekonomiska resurser för att främja jämlikhet uteblir. Det är dock svårt att avgöra vilka ekonomiska konsekvenser åtgärden kommer ha på det statsfinanserna. Men som politiskt verktyg ligger det antagligen inte i linje med de idealtypens principiella argument. Därav kan hälften av åtgärderna som presenteras tilldelas ideologiskt stöd, mycket eftersom de motiveras utifrån ett fokus på rättvisa och gynnande av folkflertalet.

(32)

4.6 Analysenhet 6 – Regeringsförklaringen 2003

4.6.1 Resultat

Stabil fast med oroande utmaningar

”Konvergenskriterierna och stabilitetspakten har tjänat svensk ekonomi väl. Dessa kommer att vara vägledande för regeringens politik för sunda offentliga finanser.”

”Politiken inriktas nu på att i bredast möjliga samverkan på bästa sätt rusta Sverige för det utanförskap som folkomröstningsresultatet innebär.”

- Ekonomiska oroligheter efter folkomröstningen om införandet av euron

- Tillväxt - Arbetslöshet

”Risken för framtida oro på ränte- och

valutamarknaden, och för en svagare ekonomisk utveckling i Sverige ska nötas med kraftfulla åtgärder som stärker de svenska företagen, handeln och tillväxten.”

”För att klara en stark välfärd i framtiden måste fler komma i arbete och tillväxten öka.”

- Anpassning av skatter

- Bättre

”För att hävda svensk konkurrenskraft ska viktiga skatter, som kapitalbeskattning och bolagsskatter, ses över. Om de väsentligt avviker från euroländer i vår närhet kan de bli ett hot mot svensk tillväxt och välfärd.”

”Handläggningstiderna vid företagsregistrering kortas… [S]katten sänks för småföretagare med sammanlagt en miljard kronor genom lättnader i 3:12 reglerna. Under hösten läggs förslag som underlättar generationsskiften i småföretag.”

4.6.2 Analys

Den ekonomisk-politiska situationen beskrivs av statsminister Göran Persson som god, men samtidigt utmanande på grund av den penningpolitiska situationen. Beskrivningen av

verkligheten betonar stort fokus på hotet mot välfärden och välståndet i Sverige, vilket ligger i linje med tidigare resonemang i samband med den välfärdslinjen. Något som är anmärkande är att ekonomisk ojämlikhet och social rättvisa inte alls får något utrymme i

(33)

verklighetsbeskrivningen eller motiveringen bakom de politiska förslagen. Det innebär att analysenheten tydligt avviker från idealtypen och saknar närhet till denna.

Åtgärderna som presenteras av statsministern är anpassning av skatter och förbättrande förutsättningar för företagande. En anpassning av skatter, främst en reduktion i skatter, ligger inte i linje med de principiella argumenten. En reduktion av skatter resulterar är rimligtvis förenligt med idealtypen, främst för att det påstås leda till ojämlik fördelning av samhällets resurser. Därför kan analysenhetens närhet till idealtypen ifrågasättas ytterligare.

Sammanfattningsvis kan analysenhetens närhet till idealtypen beskrivas som bristande. Det beror på att det inte framkommer något större fokus på ekonomisk och sociala orättvisor eller problematisering av ekonomiska ojämlikheter.

(34)

4.7 Analysenhet 7 – Regeringsförklaringen 2005

4.7.1 Resultat

Tabell 4.7 Resultat utifrån kodschema applicerat på analysenhet 7 Analysfråga Sammanfattning Exempel (citat) Hur beskrivs den

ekonomisk- politiska situationen i Sverige?

Stark och stabil ”Utländska bedömare ser i Sverige ett land som står sig väl i en global

konkurrenssituation, ett land som klarar omställningen i en ny tid, ett land där optimism och framtidstro är befogat…

Samma bild ser jag runt om i Sverige.”

Vilka är de ekonomisk- politiska utmaningarna för samhället?

- Arbetslöshet ”Omställningen är snabb – och svår. På arbetsmarknaden är det särskilt påtagligt.

263 451 människor i vårt land är öppet arbetslösa. 36 904 personer har saknat arbete i mer än två år. Arbetslöshet bryter ner.”

- Arbetsmarknadsåtgärder ”Ett brett sysselsättningspaket genomförs.

100 000 företagare ges möjlighet att anställa sina första medarbetare genom sänkt arbetsgivaravgift. 7500 arbetslösa akademiker ges möjlighet till arbete eller praktik i stat och småföretag. 13 000 praktikplatser och 300 lärlingsplatser skapas för unga arbetslösa. 10 000 utbildningsvikariat inrättas för att höja kvaliteten i offentlig sektor.”

4.7.2 Analys

Regeringsförklaringen är den sista för perioden 1994–2006. Samtliga delar av perioden innefattar regeringar ledda av Socialdemokraterna. Efter riksdagsvalet 2006 erhöll de

borgerliga partierna regeringsmakten. Statsministern beskriver en positiv ekonomisk-politisk verklighet. Den politik som regeringen, och framförallt Socialdemokraterna, har bedrivit under de senaste elva åren framställs som gynnande för landets ekonomiska utveckling och situation. I likhet med tidigare regeringsförklaringar för perioden beskrivs arbetslöshet som en stor ekonomisk-politisk utmaning. I utmaningen framställs även arbetslösheten som ett tydligt kollektivt problem, som missgynnar kollektivet och samhället som helhet. Det kan därför

(35)

betraktas som förenligt med de principiella argumenten från idealtypen. Däremot ligger det inget större fokus på ekonomisk och social rättvisa, vilket tydligt avviker från idealtypen.

Åtgärderna, att statliga medel ska åtgärda problemen med sysselsättningen, är förenliga med idealtypens principiella argument. Framförallt eftersom det sker via kollektiva verktyg (staten). Om man angriper åtgärden på detaljnivå framstår förenligheten lika självklart. Sänkt arbetsgivaravgift kan enligt de principiella argumenten kopplade till ideologin inte betraktas som ett klassiskt socialistiskt politiskt verktyg. Det kan vara i statens intresse att det råder goda förutsättningar för företagande, eftersom det kan resultera i positiva externaliteter.

Däremot ger det inte något direkt större kollektivt inflytande i det privata näringslivet eller dess resurser, och bekämpar inte heller direkta ekonomiska ojämlikheter. Att staten

finansierar praktikplatser och lärlingstjänster kan dock tolkas som något mer förenligt med ideologin.

Utifrån granskningen kan det fastställas att analysenheten i stor utsträckning avviker från idealtypen. Endast en av tolkningsreglerna kan ses som uppfyllda i materialet (Betoning på vikten av arbete och sysselsättning).

(36)

4.8 Analysenhet 8 – Regeringsförklaringen 2014

Hämtad 2019-12-01). Regeringsförklaringen 2014 presenterades av statsminister Stefan Löfven (S) i samband med riksdagens öppnande.

4.8.1 Resultat

Tabell 4.8 Resultat utifrån kodschema applicerat på analysenhet 8 Analysfråga Sammanfattning Exempel (citat) Hur beskrivs den

ekonomisk- politiska situationen i Sverige?

Utmanande ”Sverige är i ett allvarligt läge.

Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer… [K]lyftorna växer och

ojämställdheten mellan kvinnor och män kvarstår.”

Vilka är de ekonomisk- politiska utmaningarna för samhället?

- Arbetslöshet - Budgetunderskott

”Ett tydligt sysselsättningsmål ska styra den ekonomiska politiken. Antalet

personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020.”

”Den nya regeringen ärver ett bekymmersamt statsfinansiellt läge.

Underskotten i de offentliga finanserna har vuxit år efter år, trots att konjunkturen stärkts.”

-Arbetsmarknadsåtgärder - Bättre förutsättningar för företagande

”Möjligheterna till utbildning och

utveckling i arbetslivet måste öka kraftigt.

Ett nytt kunskapslyft genomförs under mandatperioden. Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Samtal inleds med arbetsmarknadens parter om

kompetensutveckling, möjligheter till karriärbyte samt ett fungerande system för rehabilitering vid sjukdom.”

”Företagande ska underlättas genom minskade sjuklönekostnader, förenklade regelverk och investeringar i

exportfrämjande.”

4.8.2 Analys

En anmärkningsvärd detalj med denna regeringsförklaring är att statsminister Stefan Löfven beskriver den ekonomisk-politiska verkligheten som allvarlig och problemfylld. Analysenhet 1 (regeringsförklaring 1994) är den enda tidigare analysenheten som innehåller en liknande