EXAMENSARBETE
Institutionen för humaniora Språk- och läsutveckling
GOX 198 Svenska, VT 2007
Lillemor Svensson Anna Nimmersjö
Att finna
glädjen i sagoläsning och berättandet
En undersökning av hur pedagoger i förskola/förskoleklass inspirerar barn till att
upptäcka glädjen kring berättandet och sagoläsningen.
Examensarbete 10 poäng
inom Institutionen för humaniora
GOX 198
Vårterminen 2007
Sammanfattning
Anna Nimmersjö & Lillemor Svensson
Att finna glädjen i sagoläsning och berättandet
En undersökning av hur pedagoger i förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen kring berättandet och sagoläsningen.
Antal sidor: 25
Syftet med vår uppsats var att skapa oss en bild om hur förskollärare inom förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande. Vi genomförde en undersökning med hjälp av kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjuer och observationer av lärare i förskolan. Av de nio utskickade enkäterna fick vi in åtta svar. Det blev alltså bara ett bortfall på våra enkäter.
Slutresultatet visar att samtliga förskolor använde sig av sagor eftersom det många gånger ses som ett självklart inslag i de dagliga rutinerna på en förskola. Förskollärarnas inställning till barnlitteraturen är både ett lärande och en mysfaktor. I de flesta fall användes boken som hjälpmedel till sagostunden men även andra former förekommer såsom sagopåse, drama, flano, CD-skiva eller kassettband. När det gäller miljön kring sagoläsandet är det ingen förskola/förskoleklass som har något givet läsrum utan soffan dominerar, däremot finns det förskolor som använder sig av ex. kuddar, sagomatta och koja. Alla förskolor/förskoleklasser har böckerna tillgängliga för barnen så att de själva kan bläddra i dem när de vill.
Postadress Gatuadress Telefon Fax
Innehållsförteckning
1. Inledning
... 32. Syfte/Problemformulering
... 4 2.1 Syfte ... 4 2.2 Problemformulering ... 43. Bakgrund
... 5 3.1 Styrdokument ... 5 3.1.1 Lpfö 98... 5 3.1.2 Lpo 94... 5 3.2 Sagans historia... 6 3.3 Miljöns betydelse ... 7 3.4 Sagornas betydelse ... 83.5 Sagans pedagogiska syfte... 10
4. Metod
... 124.1 Val av metod ... 12
4.2 Urval... 12
4.3 Genomförande ... 13
4.4 Tro- och tillförlitlighet ... 13
5. Resultat
... 15 5.1 Resultat av enkätsvaren ... 15 5.2 Intervju ... 19 5.3 Observation ... 19 5.3.1 Observation 1 ... 19 5.3.2 Observation 2 ... 206. Diskussion
... 21 6.1 Styrdokument ... 21 6.2 Resultatdiskussion ... 21 6.3 Eftertanke ... 24 6.4 Fortsatt forskning ... 247. Källförteckning
... 25Bilaga
1. Inledning
Kan man gå månntro över regnbågens bro och komma till sagans land,
där troll och prinsessor går hand i hand?
(Dejke 2006:insidan av bokens pärm)
Vi är två blivande förskollärare som själva bär med oss egna positiva erfarenheter av sagoläsandet. Vi älskar att läsa sagor och vill överföra detta positiva till barnen. Sagor, läsandet, gemenskapen, miljön och allt runt omkring oss har ett värde i många avseenden när det gäller hur vi framför våra sagor och böcker för barnen. Kanske är det så att många av oss inte alltid tar tillvara på detta, utan låter sagostunden bli något som vi gör av gammal vana, eller för att barnen ska få en lugn stund efter maten.
Under kursen svenska/matematik läste vi om barns språkutveckling och blev då inspirerade av att fördjupa oss och få ännu mer kunskap om vad litteraturen, miljön och framförandet har för inverkan på barns språkutveckling och intresse för läsning. Språket är en stor del av barns utveckling och identitet. Genom att arbeta med litteratur i olika åldrar kan vi säkert stimulera och utveckla barns språkliga förmåga samtidigt som vi kan introducera eleverna till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande.
Böcker ska blänka som solar och gnistra som tomtebloss
Medan vi läser böckerna läser böckerna oss Kan böcker läsa människor?
Det kan de förstås! Hur skulle de annars veta
allt om oss?
Lennart Hellsing
2. Syfte/Problemformulering
2.1 Syfte
Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur förskollärare inspirerar barnen inom förskola/förskoleklass till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande. Vi tror att miljön runt omkring oss och framförandet kan ha en stor betydelse, lyckas vi pedagoger väcka läs- och berättarglädje hos barnen i tidig ålder kan det förhoppningsvis leda till att barn själva blir intresserade av att läsa böcker och berätta sagor.
2.2 Problemformulering
• Hur inspirerar pedagogerna barnen till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande?
3. Bakgrund
3.1 Styrdokument
3.1.1 Lpfö 98
Enligt Lpfö 98 har förskolan som uppdrag att lägga grunden till ett livslångt lärande. Den ska erbjuda en pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. ”Barnen skall få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter” (Lpfö 98 2000:6).
Mål
”Förskolan skall sträva efter att varje barn
• utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar,
• utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och uttrycka sina tankar,
• utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner” (Lpfö 98 2006:9).
3.1.2 Lpo 94
Enligt Lpo 94 är skolans uppdrag att främja lärandet där individen utvecklas och stimuleras till att inhämta kunskaper. ”Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga”(Lpo 94 2006:5).
Mål att sträva mot
”Skolan skall sträva efter att varje elev
• utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt förstår betydelsen av att vårda sitt språk. • lär sig lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att
Mål att uppnå
”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola
• behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift” (Lpo 94 2006:10).
3.2 Sagans historia
I boken Börja berätta (2004) skriver Söderblom att man i allmänhet brukar börja med att skilja på folksagor och konstsagor, konstsagorna har en namngiven författare medan folksagor har ett okänt ursprung. De första skrivna sagor som man känner till nedtecknades på papyrusrullar med hieroglyfer redan för mellan fyra och fem tusen år sedan.
Enligt Lena Edman Kjersén (2002) har det alltid funnits muntliga berättartraditioner över hela världen. I sin bok Barn- och ungdomsböcker genom tiderna upplyser hon läsaren om att Sveriges första barnbok Jungfruspeglen finns i Lennart Hellsing - rummet på Svenska Barnboksinstitutet i Stockholm. Boken är liten och oansenlig med titeln Een sköön och
härligh jungfrw speghel. Boken skrevs av den tyske prästen Conrad Porta och Jungfruspeglen
översattes till svenska av Laurentius Johannes Laelius och endast ett fåtal böcker trycktes i Sverige år 1591. Boken var tillägnad Karls dotter Katarina en flicka på sex och ett halvt år. Innehållet i boken bestod av höviska levnadsråd för unga kvinnor av ädel börd. Ingen kan säga hur många läsare denna bok fick, men så mycket vet man att utgivandet av Sveriges första barnbok hade inte någon betydelse för de allra fattigaste barnen i Sverige. Anledningen till detta var att i det gamla bondesamhället fick barnen börja arbeta så fort de fyllt sju år så någon tid för läsning gavs ej. Först från och med år 1899 fick vanliga svenska barn råd att läsa böcker och anledningen till det var att Barnbibliotekets Sagas små röda böcker började sprida sina böcker via folkskolorna.
I boken Börja berätta (2004) skriver Söderblom vidare att efter upplysningen kom romantiken och gemene man började inse att sagor och fantasi var ett viktigt inslag i barndomen och man var övertygad om att fantasin behövdes för barnens utveckling. Sagorna behövdes inte längre smygas med in i barnkammaren utan berättades återigen i salongerna. Språkforskarna Jacob och Wilhelm Grimm var vetenskapsmännen som höjde sagornas status i mitten av 1800-talet genom att samla in det muntliga berättandet av sagor i skriftliga sagosamlingar. Under samma period som bröderna Grimm gav ut sina sagosamlingar föddes en fattig pojke i Odense i Danmark som kom att revolutionera sagoberättandet. Hans Christian Andersen kom att betyda mycket för barnlitteraturen. ”Han skapade en ny sagovärld men också en ny sagostil som stod den muntliga berättartraditionen nära. Hans språk var friskt och fräscht, men gick aldrig över barnens huvud, och han tog barnen till sig och tog emot impulser från dem, och han kände med dem och för dem” (Bibliotekstjänst 2004:23). Sagan blev anpassad till barnen och inte bara till de vuxna.
3.3 Miljöns betydelse
Enligt Susanna Ekström (2004) är ostördhet en förutsättning för att kunna genomföra en bra lässtund. I boken Läs och berätta ges praktiska råd om hur läsmiljön bör vara när den är som bäst. Den ska vara neutral, helst inga leksaker eller bilder ska konkurrera med berättelserna eller de bilderböcker som man läser och samtalar kring. Det ska finnas en bra belysning och alla ska sitta bekvämt. Insyn i fönster eller dörrar kan störa koncentration hos deltagarna, för att undvika detta kan man hänga för gardiner eller papper. Finns det inte möjlighet till att disponera ett eget rum kan man skärma av med tygskärmar eller bokhyllor. Bokhyllorna bör vara vända ut mot det stora rummet så att det blir som en liten läshörna och baksidan av bokhyllan kan kläs med ett lugnt och vackert tyg. Det är den engelske författaren och litteraturpedagogen Aidan Chambers som rekommenderar den här bokhylleplaceringen i boken Läs och berätta.
I boken Småbarns sagostund uppmanar Ann Granberg (1996) läsaren om hur viktigt det är att inte glömma bort barnens eget läsande. Hon påpekar att det är viktigt att litteraturen finns tillgänglig så att barnen själva kan hämta en bok och inspireras av den. Granberg hävdar också att barn själva kan återberätta en saga för varandra när pedagogen berättat en och samma saga många gånger för barnet (upp till ca. 8 veckor), detta gäller framför allt barn mellan 1 och 3 år.
3.4 Sagornas betydelse
Helèn Dejke (2006) skriver i sin bok Berätta för barnen att sagor behöver vi alla, de ger oss skratt, tårar och spänning. Sagorna utspelar sig någonstans i en obestämd tid där sagans lagar gäller. Hon menar att ingredienser som är viktiga i sagan är fantasi och magi. Det finns också vackra och ovanliga ord - ord som vi inte använder till vardags. Dessa ord och begrepp hjälper barnen att bygga upp sitt språk och berika det för vårt prat i det vardagliga livet som ofta kan domineras av uppmaningar som: ”Sitt ner!” ”Ät upp!” ”Skynda på!”
Dejke (2006) menar även att sagor ger oss en inblick och förståelse för andra människor, människor som inte är precis som vi själva. ”Genom sagorna blir vi en del av en gemensam kultur; vi känner tillhörighet” (Dejke 2006:9). Sagorna skapar gemenskap mellan generationer och ger oss inblick i andra tider och andra kulturer och i sagor behandlas moral och etik för i dem finns tydliga karaktärer, rätt eller fel, ont eller gott.
Enligt Granberg (1996) kan språksvaga barn få hjälp att utveckla sitt språk genom sagoberättandet, ännu bättre är det om pedagogen använder sig av dockor figurer eller andra konkreta saker för att illustrera sagan. På detta sätt kan även pedagogen nå de barn som har invandrarbakgrund och svårt med språket eller avskärmat sig på andra sätt. Sagostunden stimulerar språket och ger barnen ett verktyg att sätta ord på saker eller känslor.
berättande väcker vi intresse och uppmärksamhet för språket, ord som redskap för vår kommunikation skriver hon.
Dejke (2006) framhåller även att det är viktigt att skapa sagostämning för det ger närhet och styrka i berättandet. Den fångar upp stämningar hos lyssnarna på ett sådant sätt som kan vara svårare än när man är uppbunden till en text. Utan text har berättaren bättre ögonkontakt med barnen och genom det kan man välja saga i samma ögonblick som man ser barnens förväntansfulla blickar anser hon.
Enligt Granberg (1996) ses sagor oftast som självklara inslag i förskolan men pedagogerna kanske inte ställer sig frågan varför. Det ses inte som något pedagogiskt inslag i verksamheten utan används till att lugna barnen och kanske samla barngruppen till en lugn stund. Det blir en envägskommunikation där pedagogen blir förmedlare och barnen passiva mottagare eller lyssnare.
I boken Berätta för barnen frågar sig Dejke (2006) om det finns det tid för sagor när så mycket praktiska saker ska hinnas med. Hon vill uppmana oss till att vi ska ta tillfället i akt när det uppstår. Vi kan skapa tillfällen och berätta en saga t ex när vi väntar på något, när barnet ska slå sig till ro, när någon behöver tröst och närhet eller lite mer spänning än vad verkligheten erbjuder. Dejke anser att det är viktigt att pedagoger även uppmuntrar och tar tillvara på barns vilja att berätta. Barnen stärks genom att pedagogerna tillåter barnen att berätta för en grupp. De växer en smula och självförtroendet stärks skriver hon.
Enligt Granberg (1996) har barn som tidigt får höra sagor och berättelser lättare att känna empati, medkänsla och inlevelse. ”Dessa barn utvecklar sin föreställningsförmåga och fantasi samtidigt som de blir verbalt försigkomna och får lättare att förstå abstraktioner. Allt detta främjar den intellektuella utvecklingen” (Granberg 1996:41).
3.5 Sagans pedagogiska syfte
Susanna Ekström & Britt Isaksson (1997) tar i sin bok Bildglädje & Läslust upp vikten med språkstimulans. De uppmanar i sin bok till läsaren att högläsning bör ske dagligen i förskolor under en kvart eller mer för att få en god effekt och grundlägga läsvanor hos barn. Kan man även få till stånd ett samarbete med föräldrarna till att läsa högt för sina barn så ger det en ännu bättre effekt skriver de. ”Den språkliga utvecklingen kan försvagas och försenas om den s.k. lingvistiska medvetenheten, som bl. a omfattar förmågan att skilja mellan språkets innehåll och dess form, inte utvecklas hos barn i åldern två till fyra år.” (Ekström & Isaksson 1997:39). Att använda sig av högläsning som språkstimulans påverkar även kommande språkinlärning skriver de.
Ekström & Isaksson (1997) hävdar också att tidpunkten är av stor betydelse för daglig högläsning. Barnen bör vara pigga och sugna på högläsning, lyssnandet är en krävande aktivitet särskilt om det sker i grupp skriver hon. När barn lyssnar till barnböcker innebär det att de kopplar på och öppnar passagen till minnet, sinnesupplevelser och erfarenheter. Böckerna öppnar upp för tankar och frågor. De skriver också att det är viktigt att vuxna tar på sig sina möjlighetsglasögon när de läser för genom det blir det roligare, alla kan lättare haka på varandras impulser till lek och fabulerande.
4. Metod
4.1 Val av metod
Vi har valt att göra en kvantitativ och en kvalitativ vetenskaplig undersökning med hjälp av enkäter (bilaga 1). Där har vi studerat hur förskollärare inom förskola/förskoleklass inspirerar barn till att finna glädjen i böcker och sagoläsning och förhoppningsvis väcka barnens lust till att själva läsa och berätta sagor när de själva blir läskunniga. Information vi inhämtat till vår uppsats består av enkäter, intervjuer, observationer och litteraturbearbetning. Vi valde enkäter för att få in så många svar som möjligt och för att vi tror att det är ett smidigt sätt för respondenten att svara på de frågor vi hade. Bo Johansson & Per Olov Svedner (2001) skriver i sin bok Examensarbetet i lärarutbildningen att enbart använda sig av en enkätundersökning kan vara förrädiskt. Det kräver mer arbete än det ser ut att vara från början. Även Alan Bryman (2002) nämner problematiken kring enkäter i sin bok Samhällsvetenskapliga
metoder, han skriver att svaren från respondenten blir lätt entydiga och skeva. Som intervjuare
finns inte utrymmet att ställa följdfrågor och få respondenten att ytterligare utveckla sitt svar. Efter att vi fått in enkätsvaren så valde vi att kontakta två respondenten för att få vissa av svaren förtydligade och mer utvecklade genom personlig intervju.
För att ännu mera förtydliga våra enkätfrågor så valde vi att göra ett kvalitativt forskningssätt genom att delta och observera vid pedagogers sagoframföranden. Bryman (2002) nämner också om i Samhällsvetenskapliga metoder genom att studera pedagogerna på ett kvalitativt forskningssätt gör man sig en bild av den sociala verkligheten som påverkas av individens skapande och konstruerande förmåga. Här fångade vi även röstläge, kroppsspråk och miljö. Runa Patel & Bo Davidson (2003) skriver i sin bok Forskningsmetodikens grunder att observationer kan användas som ett komplement om insamlingen av information har skett med annan teknik.
4.2 Urval
Arbetslagen jobbar i Vetlanda kommun som är en relativt liten kommun, två av förskolorna ligger i centralorten och de resterande i ytterområdena. Vi valde att delta och observera vid våra förskolor där vi gjort vår VFU. Bryman (2002) kallar detta urval för bekvämlighetsurval. Eftersom bristen på manliga pedagoger är påtaglig så har det fallit sig så att samtliga respondenter har varit kvinnor förutom vid den ena observationen.
4.3 Genomförande
Vi kontaktade berörda förskolor/skolor genom telefonsamtal och även personlig kontakt då betonade vi vikten av deras deltagande. Enkäten delades ut personligen till vissa, de andra skickades i internkuvert till respektive avdelning. Däremot så klargjorde vi att enkäten var frivillig. Nio enkäter skickades ut till fem förskolor och fyra förskoleklasser, åtta besvarade enkäter kom tillbaka. Eftersom det fanns några tveksamma svar som vi inte riktigt förstod i enkätsvaren så valde vi att kontakta dessa två förskolor för att få ett förtydligande av svaren de gett. Vid två tillfällen har vi även observerat två pedagoger som ej deltog i enkätfrågorna, när de genomförde sin sagostund för barnen. Vid våra observationstillfällen var det en manlig och en kvinnlig pedagog som läste sagor för en större barngrupp i ungefär en halvtimma vardera.
Vi har dels använt oss av litteratur från tidigare kurser i vår utbildning och även lånat litteratur från Vetlanda Bibliotek som berör detta ämne. Vi valde att skicka enkäterna med internposten med senaste datum för inlämning. En kort presentation av oss själva fanns också med i början av enkäten. För att göra det så smidigt som möjligt för respondenten bifogade vi också ett tomt papper för att fylla i svaren på. Vi har inte valt att göra en anonym undersökning i den bemärkelsen att svaren kommer utan att vi vet vem som fyllt i den, däremot valde vi att informationen stannar hos oss och inte kommer vidare i själva uppsatsen. Sammanställningen blir därmed anonym.
4.4 Tro- och tillförlitlighet
5. Resultat
5.1 Resultat av enkätsvaren
Enkäterna handlade om hur förskollärare i förskola/förskoleklass inspirerar barnen till att upptäcka glädjen med sagoläsning och berättelser, vilket pedagogiskt syfte de har och i vilken miljö de framför sagorna. Svarsresultatet av enkäterna redovisas i diagramform. Diagrammets värdeaxel representerar de tillfrågade arbetslaget inom förskola/förskoleklass, vi har numrerat dem med siffrorna 1-10. Kategoriaxeln (staplarna) visar resultatet av deras svar.
Fråga 1: Lästider inom förskola/förskoleklass.
0 2 4 6 8 10 Fasta läst. Spontana läst. Arbetslaget
Resultatet visar att förskollärarna inom förskola/förskoleklass använder sig av både spontana och fasta lästider under dagen. När pedagogerna läser för barnen inom förskolan på de fasta lästiderna är barnen oftast indelade i mindre grupper. I förskoleklasserna läser pedagogerna under tiden barnen äter den medtagna frukten. De spontana lästillfällena styrs av intresse från barnen och antal barn i barngrupperna.
Fråga 2: Användning av fler former än böcker vid sagoläsning.
0 2 4 6 8 10
Böcker Flano Drama CD el.
Resultatet här visar att förskollärarna använder sig mest av böcker och flanosagor vi sagoläsningen. Vid flanosagorna används bilder som sätts upp på en tavla och det blir ett friare berättande från pedagogens sida. Under avslappning används CD - skiva och sagokassetter. Drama och sagopåsar förekommer vid speciella tillfällen. Dramat kan ske i form av att pedagogerna dramatiserar en saga för barnen eller så är barnen med och dramatiserar tillsammans med pedagogerna. Sagopåsarna innehåller en saga i form av konkret material, det kan vara dockor eller leksaker som symboliserar berättelsen och pedagogen har även här ett friare berättande i jämförelse med bokläsning.
Fråga 3: Miljön kring sagoläsningen.
0 2 4 6 8 10 Soffa Stol ar Dyno r Golv Koja Sago ma tta Arbetslaget
Fråga 4: Antal barn vid lässtunderna. 0 2 4 6 8 10
Stor grupp Liten grupp
Arbe
ts
la
ge
t
Av vad resultatet visar så läser de flesta förskollärarna för stor grupp vilket kan innehålla sex till trettiotvå barn samtidigt. Liten grupp representerar max fem barn. Förskoleklassen läser bara för stora barngrupper vid fasta lästider. Finns det möjlighet inom förskolorna så delar de som regel upp barnen i mindre grupper vid de fasta lästiderna. Enkätsvaren visade också att inom förskolorna så är det bara två förskolor som har fem eller mindre barn i sina grupper vid de fasta lässtunderna detta på grund av dagens stora barngrupperna inom förskolorna. Vid de spontana lässtunderna kan det vara allt från en till flera barn både inom förskola/förskoleklasserna.
Fråga 5: Förvaringen av barnlitteraturen.
0 1 2 3 4 5 6
Bokhylla Korg Skolbibl. Plastback
Arbe
ts
la
ge
t
Fråga 6: Förskollärarens inställning till barnlitteraturens användning. 0 2 4 6 8 10 Mys igt Avsl appnande Arbe ts la ge t
Att döma av resultatet är förskollärarna inom både förskola/förskoleklass överlag eniga om inställningen till barnlitteraturens användning. Förskollärarna anser att det är ett lärande och en skriver att det absolut inte är ett måste, medan en skriver att det är ett måste. Med ett ”måste” menar hon att det innefattar sådant mångfald av lärande i sagoläsningen att det inte ens bör ifrågasättas. Böcker är ett bra hjälpmedel för att ge barnen ett rikt språk, fantasin stimuleras och väcker förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket skriver en förskollärare. Alla är överens om att det kan vara en mysfaktor.
Fråga 7: Används sagor som bearbetning i olika ämnen eller vid olika tema.
0 2 4 6 8 10 Ämnen Tema Arbe ts la ge t
5.2 Intervju
Det framkom av intervjun att alla pedagoger läser barnlitteratur för barn/elev dagligen. Vid val av barnlitteratur får barnen som regel turas om att välja bok om det inte ska användas till tema eller bearbetning av något specifikt ämne. I de fall då pedagogen valt boken introduceras den genom att pedagogen visar framsidan och nämner lite om bokens innehåll. Några pedagoger läser gärna kapitelböcker för den skull att barn/elev ska kunna bilda sig en egen uppfattning av bokens händelse i huvudet. Efter den lässtunden brukar barn/elev få rita själv hur de tror att det såg ut i sagan.
Pedagogerna anser att lässtunden ska ge barn/elev en lugn stund på dagen. Syftet med lässtunden är bl. a att utvidga barn/elevs ordförråd, fantasin stimuleras och väcker förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket. Pedagogerna påpekar också att samtidigt lär sig barn/elev att sitta still och vara koncentrerade. Båda pedagogerna är överens om att högläsning ger barn ett intresse för läsning och skrivning. Det är inte för alla barn givet att få höra en bok uppläst hemma av sina föräldrar och därför är det ändå mer viktigt att vi gör det inom förskolan säger en förskollärare.
5.3 Observation
Vid de båda sagostunderna observerade vi hur förskolläraren introducerade boken som hon/han skulle läsa och hur pedagogen bjöd in barnen i sagoläsningen. Vi studerade också barnens intresse och koncentration för högläsningen under stunden som pedagogen läste.
5.3.1 Observation 1
Den kvinnliga förskolläraren började med att läsa en ramsa för att öppna upp sagoläsningen. Därefter fick barnen välja en bok utav tre böcker som hon valt ut själv. När förskolläraren läste boken höll hon boken vänd mot barnen så att de kunde se bilderna. Hon bjöd även in barnen i berättelsen vilket gjorde att barnen var väldigt koncentrerade. Barnen fick höra ännu en saga som de själva valde och efter det avslutade hon sin sagoläsning med ännu en ramsa.
att svara om hon frågade om något under läsningens gång. Ramsornas öppning och stängning hade även en inverkan på barnen, man såg att de liksom gick in i en annan värld, den så kallade ”sagovärlden” för att sedan komma tillbaka ur den.
5.3.2 Observation 2
6. Diskussion
6.1 Styrdokument
I våra styrdokument för förskolan och förskoleklassen finns inga tydliga riktlinjer för bokläsandet eller berättande i sig, däremot utgår vi från att det vi lär oss i böckernas och berättandets värld skall vi sträva mot enligt styrdokumenten. Lyssnandet, berättandet och reflektionerna kring det barnet får uppleva i sagornas värld ger barnen större förutsättningar till ett nyanserat talspråk och intresset för skriftspråket. Barnet ser också vad skriftspråket kan användas till och vad de själva kan ha för användning av läsandet i framtiden. Detta kan vi se i de strävansmålen som vi nämner i bakgrunden.
6.2 Resultatdiskussion
Vårt syfte med uppsatsen var att skapa oss en bild om hur förskollärare inom förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande. Framförandet av sagor och miljön kan säkert ha en stor betydelse för att grundlägga goda läsvanor hos varje barn. Genom sagoläsning och berättande väcks intresse och uppmärksamhet för språket och att använda sig av högläsning som språkstimulans påverkar även barnens kommande språkinlärning. Dejke (2006) påminner oss om att i dagens teknikburna samhälle är det viktigt med högläsning och muntligt berättande, för genom högläsning och berättande ger vi barnen den tid de behöver till att ställa frågor på det de funderar över och vill ha svar på. Barnen har inte en chans till detta vid t ex. TV - tittandet.
När det gäller att använda boken som redskap tycker vi att pedagogerna har kommit lite längre i jämförelse med resan in i sagans värld. Vid intervjuerna kom det fram att samtliga pedagoger ansåg att genom boken får barnen en inblick i hur andra människor lever, deras kulturer och i sagorna lär sig barnen även vad moral och etik står för. Dejke (2006) skriver att boken är viktig den ska kunna användas som ett redskap för lärandet om barnens och andras vardag och enligt Granberg (1996) har barn som tidigt får höra sagor och berättelser lättare att känna empati, medkänsla och inlevelse.
För att nå ett steg längre i användandet av sagor och berättelser är vår tanke att utveckla sagostunden till en upplevelsestund, ett resande ut i sagans värld som trollbinder varje barn. Magin och fantasin är en viktig ingrediens i sagan menar Dejke (2006). Hon skriver att i sagan hittar vi ord som inte används till vardags och detta hjälper till att utveckla barnens ordförråd. Genom att använda sig av andra former och illustrera sagan med konkret material kan vi lättare utveckla kommunikationen med språksvaga barn t.ex. med invandrarbakgrund skriver Granberg (1996).
Om vi ser till vår egen erfarenhet så upplever vi att vi får en annan kontakt med barnen genom att illustrera sagan med konkreta material i det fria berättandet. Vi känner att det öppnar upp för en kommunikation med barnen, framförallt om sagan är bekant för barnen, barnen blir då genast medberättande och sagan blir en gemensam upplevelse. Denna gemensamma upplevelse stimulerar barnen till att sätta ord på saker och känslor och självförtroendet växer de vågar öppna upp sig och prata inför de andra barnen.
och ett annat ord börjar på. ”Berättarspråket blir som en bro mellan talspråk och skriftspråk” (Dejke 2006:68).
Vi pedagoger är ofta snabba på att välja böcker till sagostunden men detta är inte alltid så positivt om man ser till vad barnpsykologen Bettelheim (1975) skriver om i sin bok Sagans
förtrollade värld. Han menar att det är av största vikt att barnet själva får välja vilken saga de
vill höra. Hans förklaring till detta är att sagorna sätter barnens fantasi i rörelse de hjälper till att bearbeta känslor och problem som barnen har. Av undersökningen har vi sett att barnen på förskolorna säkert har en möjlighet till detta. Detta behov kan säkert tillgodoses vid det spontana läsandet och när de väljer böcker som finns tillgängliga för eget läsande.
Ostördhet är en förutsättning för en god sagostund. Vi anser att soffan kan vara ett gott alternativ, bara den har en strategisk placering. Det är viktigt att kunna stänga in sig och avskärma sig tillsammans med barnen för att få en lugn och ro. Platsen ska vara neutral med bra belysning, inga distraherande föremål bör finnas och barnen ska kunna sitta bekvämt skriver Ekström (2004). Med tanke på detta anser vi att det är viktigt att tänka på är att barngrupperna inte är för stora, då kan det genast bli svårare för pedagogerna att fånga alla barn. Det är lättare att kommunicera med fem barn än med tjugo barn. I undersökningen kom det fram att vid de fasta lästiderna var barngrupperna alldeles för stora, framförallt i förskoleklasserna. Här anser vi att risken är stor för pedagogen och det enskilda barnet att tappa koncentrationen. I den lilla gruppen skapas det även en närhet som inte går att uppnå i en större grupp och i den mindre gruppen ges också en möjlighet till ögonkontakt med varje barn.
Av erfarenhet vet vi också att det går att skapa en enkel och god sagostämning genom att läsa ramsor vid öppning och stängning av sagostunden. Detta inverkar på barnen, de bjuds in till en annan värld, den så kallade ”sagovärlden”. Vid den ena observationen användes ramsor. Här såg vi att ramsornas öppning och stängning även hade en inverkan på barnen, vi upplevde att barnen liksom gick in i en annan värld, den så kallade ”sagovärlden” för att sedan komma tillbaka ur den.
Pedagogernas inställning var att böcker är ett bra hjälpmedel för att ge barnen ett rikt språk, fantasin stimuleras och väcker förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket.
6.3 Eftertanke
I vår enkät ställde vi frågan om förskolläraren använde sig av fler former än böcker vid sagoläsningen. Denna fråga kunde vi kanske ha ställt annorlunda eftersom den var lätt att tolka fel eller inte förstå. Vi borde kanske ha förtydligat oss om att det fria berättandet även ingår i frågan om sagoläsningen till pedagogerna. Vi fick dock de svar som vi förväntat oss i denna fråga så därför förutsatte vi att den hade blivit förstådd.
6.4 Fortsatt forskning
7. Källförteckning
Bibliotekstjänst. (2004) Börja Berätta. Lund: Grahns Tryckeri AB.
Bryman, Alan. (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi.
Bettelheim, Bruno. (1975) Sagans förtrollade värld, Uppsala: Almqvist & Wiksell Förlag.
Dejke, Helén. (2006) Berätta för barnen! Malmö: Runa förlag.
Ekström, Susanna & Isaksson, Britt. (1997) Bildglädje och läslust. 3:e uppl. Stockholm: En bok för alla.
Ekström, Susanna. (2004) Läs och berätta. Stockholm: Allofset.
Granberg, Ann. (1996) Småbarns sagostund. Stockholm: Liber AB.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov. (2001) Examensarbete i lärarutbildningen –
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Kjersen, Edman Lena. (2002) Barn- och ungdomsböcker genom tiderna. Stockholm: Natur och Kultur.
Lindö, Rigmor. (1986) Sagoskolan. Lund: Liber AB.
Lpfö 98. (2006) Läroplan för förskolan. Utbildningsdepartementet, Stockholm: Fritzes AB.
Lpo 94. (2006) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och
fritidshemmet. Utbildningsdepartementet, Stockholm: Fritzes AB.
Patel, Runa & Davidsson, Bo. (2003) Forskningsmetodikens grunder Lund: Studentlitteratur.
