- när den enes skydd blir den andres förlust

2009:019

D - U P P S A T S

Sekretesslagens tillämpning

- när den enes skydd blir den andres förlust

Berit Söderfalk

Luleå tekniska universitet D-uppsats

Rättsvetenskap

Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap

Avdelningen för Samhällsvetenskap

Sammanfattning

I Sverige råder offentlighetsprincipen; en princip, som genom att ge medborgare rätt till insyn, syftar till att motverkar maktmissbruk och korruption. Undantaget till offentlighet är sekretess. Sekretess är ett undantag som är både omfattande och problematiskt, i vissa fall så problematiskt att medborgarna som en konsekvens av detta, själva drabbas negativt.

Denna uppsats granskar två olika typsituationer, där sekretessen får negativa följder.

Sen första typsituationen rör de fall där sekretessen innebär att myndigheter inte kan samverka vid ärenden som rör den enskilde, vilket drabbar den enskilde individen. Detta resulterar inte bara i en ineffektiv och handlingsförlamad förvaltning, det resulterar också många gånger i att individen inte får den hjälp som den behöver och har rätt till. I uppsatsen belyses detta problem främst genom att påvisa de problem som uppkommer i relationen mellan skola och socialtjänst. Vissa förslag för att förbättra situationen, såsom en lättnad av sekretess mellan myndigheter, diskuteras i slutet av denna uppsats.

Den andra svårigheten som är ämnet för denna uppsats, är hanteringen av den kollision som uppstår när två motstridiga intressen konkurrerar. Den ena parten har ett behov av sekretesskydd samtidigt som den andra parten behöver få tillgång till den information, som den första parten önskar skydda. Denna svårighet exemplifieras i denna uppsats genom att belysa när allmänhetens rätt och önskan om miljöinformation krockar med företagets ovilja att offentliggöra denna.

I situationer som den ovan måste en intresseavvägning göras för att det ska vara möjligt

att ta ställning till vilken part som skall prioriteras. Genom påtryckningar, främst som

ett resultat av ratificeringen av Århuskonventionen, har Sverige tvingats ta viss ställning

i frågan. Allmänheten har ett prioriterat intresse, åtminstone gällande miljöinformation

om utsläpp. När det gäller vilket intresse som prioriteras gällande annan

miljöinformation är rättsläget dock fortfarande oklart. Detta trots att informationen kan

vara av ytterst stor vikt för människors hälsa och miljö.

Innehållsförteckning

Sammanfattning………...2

Innehållsförteckning………3

1 Inledning………5

1.1 Problemformulering och syfte……….6

1.2 Metod ... 7

1.3 Avgränsning... 7

2 Offentlighet och sekretess………8

2.1 Offentlighetsprincipen... 8

2.2 Sekretess ... 10

2.2.1 Skyddsintressen... 10

2.3.2 Skaderekvisit... 11

2.3.3 Beslut om sekretess ... 11

2.3.4 Begränsningar i sekretessen... 12

2.3.4.1 Nödvändigt uppgiftslämnande ... 12

2.3.4.2 Uppgiftsskyldighet... 13

2.3.4.3 Förundersökning med mera... 13

2.3.4.4 Generalklausulen ... 13

2.3.4.5 Enskilds samtycke ... 14

2.3.4.6 Förbehåll gällande för enskilda personer ... 14

2.3.4.7 Annat förbehåll... 15

2.3.4.8 Sekretess angående miljöinformation... 15

3 Sekretess mellan myndigheter………...16

3.1 Myndigheters samverkan... 16

3.2 Behovet av myndigheters samverkan... 17

3.3 Sekretess inom socialtjänst och skola ... 17

3.3.1 Problemen med sekretess mellan skola och socialtjänst ... 20

3.3.2 Samarbetet mellan skola och socialtjänst... 22

4 Sekretess och miljöinformation……….24

4.1 Rätten till miljöinformation ... 24

4.2 Sekretessbeläggning av miljöinformation ... 29

5 Motstridiga intressen och normativa grundmönster………..31

5.1 Bakgrund- normativa grundmönster ... 31

5.2 Normativa grundmönster - offentlighet och sekretess ... 31

6 Sammanfattning och analys………...35

7 Källhänvisning………37

8 Bilagor………..41

Århuskonventionen Artikel 4 ... 41

Miljöinformationsdirektivet Artikel 4... 43

1 Inledning

I Sverige är offentlighetsprincipen en hörnpelare reglerad i vår grundlag

. Vi värnar om offentlighetsprincipen då den anses medverka till ett samhälle fritt från maktmissbruk, och ger möjlighet till insyn hos våra förvaltningar. Dock finns det undantag från huvudregeln om offentlighet. Dessa undantag utgörs av uppgifter belagda med sekretess och finns reglerade i sekretesslagen

. Även om offentlighetsprincipen är grundlagsskyddad är den relativt enkel att inskränka genom att tillföra en bestämmelse i sekretesslagen

. Detta faktum har kritiserats på många håll eftersom det kan anses att möjligheten till insyn därmed begränsas i allt för hög grad, vilket kan innebära att konsekvensen blir en urholkad öppenhet

. Kritik har även fällts över att lagen sedan dess tillkomst 1980, har blivit allt mer omfattande och med allt fler sekretessregleringar;

”listan över sekretesskärpningar är således lika lång som listan över sekretesslättnader är kort”

.

Den kritik som fälls mot sekretesslagen är allvarlig och behöver bemötas

. Det som dock kommer utgöra ämnet för denna uppsats är sekretesskyddets negativa biverkningar. Sekretesslagens syfte är bland annat att skydda den enskilda individen.

Men den enas skydd är många gånger även en förlust. En förlust antingen indirekt för individen själv genom att denna drabbas av att myndigheter inte kan samverka. Men sekretesskyddet kan också skada allmänheten som undanhålls viktig miljöinformation, till syfte att skydda ett företag från potentiell ekonomisk skada.

Av tryckfrihetsförordningen 2 kap 2§ framgår att sekretesslagen ”noga” ska ange när sekretess ska föreligga. Detta i syfte att det ska stå klart när en handling får, och inte får sekretessbeläggas. Alf Bohlin skriver angående begreppet noga att det får ”anses ligga ett krav på att sekretesslagstiftningen skall vara klar och lättillgänglig”

. Bohlin menar att lagstiftaren

misslyckats med detta. För att belysa detta påstående använder Bohlin ett citat där Strömberg angående sekretesslagen skriver följande:

”sekretesslagstiftningen bildar ett mycket omfattande och svåröverskådligt regelkomplex som med visst fog kan liknas vid en snårskog”

. En stor del av den kritik

1

I denna uppsats menas med offentlighetsprincipen mera preciserat handlingsoffentlighet. Denna är reglerad i Tryckfrihetsförordningen (1949:105) 2 kap 1§ (TF)

2

Se vidare Sekretesslag (1980:181) (SekrL)

3

En grundlag kan bara ändras genom två, på varandra följande riksdagar, med allmänt val emellan. En vanlig lag, såsom sekretesslagen ändras genom ett enkelt riksdagsbeslut. Se Regeringsformen (1974:152) 8 kap 15-17§§, samt Strömberg & Lundell, Sveriges författning, kap 1-2

4

Se exempelvis Johan Althoff, ” Åter till offentlighetsprincipen” s. 97-100

5

7:16 - och andra hot mot öppenheten s 59,. Debattartikel ”Sekretess –snart på en myndighet nära dig”

av Anders R Olsson.

6

Exempelvis visade en enkel sökning på det internetbaserade sökverktyget google, där kombinationen av sökorden ”sekretesslagen + problem” användes, ge mer än en halv miljon träffar. Detta kan tolkas som att människor anser att problem med sekretesslagen finns.

7

Bohlin s. 186-187

8

Se vidare Strömberg, ”Handlingsoffentlighet och sekretess” s. 11

9

Bohlin s. 187 som hänvisar till att citatet är hämtat ur Strömberg, Handlingsoffentlighet och sekretess,

8 upplagan, 1999, s. 11

som sekretesslagen utsätts för till vardags är just att den kan anses vara tungrodd och snårig. En anledning till att sekretesslagens utformning kan anses vara ostrukturerad och komplicerad, är att lagen har byggts på med bestämmelser och undantagsregler, vartefter det har ansetts nödvändigt

. Det finns risker med att sekretesslagen uppfattas som komplex. En risk med att lagen kan anses vara så svår att tyda, är att en tjänsteman väljer att neka till ett utlämnande av information för att inte riskera att tolka lagen fel.

Vidare kan myndigheter därför välja att samarbeta i en mindre utsträckning än nödvändigt, eftersom det kan anses råda oklarhet om vilka sekretessregler som ska beaktas vid ett samarbete. Detta är synd eftersom många har att vinna på ett samarbete.

En förbättring av sekretesslagen är dock på gång. En lagrådsremiss har inlämnats i oktober 2008

. Detta lagförslag utgör en, av många efterlängtad omarbetning av sekretesslagen. Syftet med denna omarbetning är att göra lagen mer lättförståelig och lättillämpad

. Förändringarna består av olika slags omorganiseringar och förbättringar.

Dels skall en innehållsförteckning och underrubriker i varje kapitel tillföras för att göra lagen mer överskådlig. Dels har olika regler indelats i avdelningar samt omplacerats i syfte att betona att offentlighet är huvudregeln och att sekretess utgör undantag från denna.

Gällande de materiella sekretessregler, som är de som är upphov till sekretesslagens negativa bieffekter, har inga förändringar föreslagits i sak. Förhoppningsvis kommer dock en förenkling av sekretesslagens uppbyggnad ändå att få en indirekt påverkan.

Lagar som blir enklare att tyda, kan leda till att de efterlevs i enlighet med lagstiftarens syfte. Eftersom ingen ändring sker i sak, kvarstår dock kritiken mot laginnehållets otillräcklighet.

1.1 Problemformulering och syfte

Det finns alltid en negativ aspekt av ett sekretesskydd, även om en sekretessbeläggning kan anses vara välmotiverad. Så kan vara fallet när sekretess förhindrar myndigheter från att samarbeta med varandra. Ett uteblivet samarbete är varken kostnadseffektivt eller resultatrikt, men kan även komma att drabba den enskilde, samma person som sekretessen syftar att skydda.

Inte bara enskilda personer kan av olika anledningar vara förtjänt av ett sekretesskydd.

Även företag kan motiveras ett sådant för att inte riskera att exempelvis konkurrenskänslig information blir offentlig. Information som är av stor relevans för allmänheten kan skyddas på detta sätt. Idag kan allmänheten, med stöd av sekretesslagen, nekas tillgång till miljöinformation; även om informationen kan vara av stor vikt för människans miljö och hälsa.

När en part åtnjutit ett sekretesskydd finns det således alltid en part som förlorat den insyn offentlighetsprincipen skulle möjliggjort. Syftet med denna uppsats är att belysa det negativa, i situationer där sekretess kan förekomma. Det gäller situationer där förlusten av offentlighet kan anses omotiverat stor. Främst kommer detta belysas i två

10

Strömberg, s. 11

11

Som föreslår att lagen skall träda ikraft 30 Juni 2009

12

Lagrådsremiss, Offentlighets- och sekretesslag, s.1

sammanhang. Dels kommer uppsatsen behandla när sekretess mellan myndigheter drabbar den enskilde i ett ärende som rör denna, och dels när allmänheten pågrund av inskränkt offentlighet, går miste om viktig miljöinformation.

1.2 Metod

Sekretesslagen är av central betydelse för att redogöra för de bestämmelser som påverkar sekretessen. Men även annan lagtext, förarbeten och praxis kommer att vara av vikt för denna uppsats. Även vissa internationella konventioner beaktas, eftersom dess betydelse har kommit att spela stor roll även i den svenska regleringen. Detta gäller uteslutande avsnitt som behandlar sekretessbeläggning av miljöinformation. Jag kommer även använda mig av en del uttalanden av justitieombudsmannen; JO. Vikten av dessa uttalanden bör inte förringas, även om de inte är att se som prejudikat i traditionell mening. Offentligt anställda tjänstemän står under JO:s tillsyn och de uttalanden som gjorts av JO tillmäts stor betydelse.

Doktrin kommer användas i viss mån, främst för att ge en bättre bakgrundsbild och förståelse till vissa basfakta.

1.3 Avgränsning

Sekretesslagen är mycket omfattande och berör en mängd olika områden. Även skyddsintressena är många och behovet av sekretess av skiftande art. För att kunna uppfylla syftet med denna uppsats, kommer jag avgränsa mig till att behandla sekretess som skyddar en enskild. Detta kan röra såväl en person såsom ett företag.

Sekretess mellan myndigheter som negativt drabbar den enskilde finns säkerligen inom många olika myndigheter. För att mer ingående kunna beskriva ett specifikt problem, och därigenom bättre belysa konsekvenserna av denna sekretessbeläggning, har jag valt att inrikta mig på att beskriva sekretess mellan två specifika myndigheter. Valet föll på skola och socialtjänst; två myndigheter som i stor omfattning, ofta arbetar för att hjälpa samma person. Även om denna uppsats avgränsats till att exemplifiera just dessa områden, är dock problemet uppsatsen behandlar aktuellt även på andra myndigheter.

Vidare bör det förtydligas att de internationella konventioner som kommer beaktas främst är Århuskonventionen samt Europakonventionen. Även EG-direktiv såsom miljöinformationsdirektivet kommer tas i beaktning i samband med detta. En beaktning av dessa är en nödvändighet eftersom de har kommit att inverka på den svenska lagstiftningen. Dock kommer beaktandet begränsas till de delar som berört den svenska lagstiftningen vad gäller just miljöinformation; en mer utförlig analys kommer således inte att göras i denna uppsats.

Som beskrivet i inledningen till denna uppsats behandlas i dagsläget en lagrådsremiss som syftar till att förändra främst sekretesslagens struktur och uppbyggnad. Jag utgår i denna uppsats från nuvarande lagstiftning. Detta har dock ingen materiell betydelse, eftersom remissen inte syftat till att ändra aktuella lagregler materiellt.

13

Se exempelvis Bernitz m.fl. Finna rätt, s. 127

2 Offentlighet och sekretess

Offentlighet och sekretess hör ihop på så sätt att offentlighet anses vara huvudregeln, medan sekretess utgör undantaget från denna princip

. Huvudregeln om offentlighet kan ses som ett verktyg för att bland annat hålla våra myndigheter öppna för granskning. Undantaget innebär att viss information kan sekretessbeläggas för att undvika den skada som kan uppkomma om all information finns tillgänglig för allmänheten.

2.1 Offentlighetsprincipen

Rätten till insyn är offentlighetsprincipens viktigaste beståndsdel

. Syftet med offentlighetsprincipen är bland annat att öka rättsäkerheten för medborgarna, samt minska risken för maktmissbruk och korruption hos myndigheterna

. Syftet uppnås huvudsakligen genom att medborgarna har en rätt till insyn som myndigheten inte kan neka.

Offentlighetsprincipen är en grundlagsstadgad rättighet. Den har sitt ursprung i 1766-års tryckfrihetsförordning, då rätten att ta del av publika handlingar lagstadgades

. Denna rättighet till insyn är relativt unik, eftersom huvudregeln därmed blir offentlighet. I många andra länder är huvudregeln istället sekretess.

Till främjandet av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar

När det talas om offentlighetsprincipen åsyftas oftast ovanstående bestämmelse om allmänna handlingars offentlighet. Denna del kallas handlingsoffentlighet och anses vara en av offentlighetsprincipens viktigaste beståndsdelar. Innebörden av denna princip är att alla medborgare har rätt att ta del av allmänna handlingar som finns hos myndigheter. Även om handlingsoffentligheten i dagligt tal oftast är likställt med offentlighetsprincipen är det viktigt att uppmärksamma att offentlighetsprincipen består av fler delar. Till offentlighetsprincipen hör också bestämmelserna om partsoffentlighet

, förhandlingsoffentlighet

, yttrandefrihet

och meddelarfrihet

.

14

Se exempelvis Bohlin s. 24

15

Se Bohlin s. 19

16

Bohlin, Offentlighetsprincipen s. 17-21

17

Bohlin s. 18-19

18

Huvudregeln för handlingars offentlighet. Återfinns i Tryckfrihetsförordningen 2 kap 1§

19

Regleras i Förvaltningslagen (1986:223) 16§. Partsoffentligheten ger en part rätt att ta del av beslutsunderlag i ärenden som rör denne. Partoffentligheten sträcker sig längre än

handlingsoffentligheten, eftersom det anses att den som är part i ett ärende har ett berättigat behov att

kunna granska det som sker i ärendet. Se exempelvis Bohlin s. 240

Som framgår av lagrummet om handlingars offentlighet, tillfaller offentlighetsprincipens rättigheter alla svenska medborgare. Den enskilda har rätt att begära ut en handling som finns förvarad på en myndighet. Alla handlingar är dock inte tillgängliga. Exempelvis krävs att handlingen är att se som allmän

och att den är förvarad

på en myndighet

. Utöver detta ställs krav på hur myndigheten förvarar sina handlingar. Detta eftersom det är lagstadgat att myndigheten ska hålla alla offentliga handlingar väl ordnade, för att allmänheten enkelt skall kunna överblicka vilka handlingar som finns hos myndigheten

. Om en begäran om utlämnande av en allmän handling framställs, skall myndigheten först bedöma om handlingen får lämnas ut; det vill säga om handlingen är att se som hemlig enligt sekretesslagens bestämmelser. Är en allmän handling inte hemlig är den offentlig och skall lämnas ut. Detta skall ske utan onödigt dröjsmål

.

Att offentlighetsprincipen garanterar medborgarna en relativt stor insyn, bidrar till att myndigheter kan ses som öppna i många hänseenden. Allmänhetens möjlighet att ta del av allmänna handlingar bidrar till att skapa ett förtroende för myndigheter, vilket givetvis bör ses som en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Myndigheterna i sin tur vet att de kan utsättas för granskning, vilket minskar risken för att brott i tjänsten begås, eller att maktmissbruk utövas. Även om inte alla medborgare utnyttjar offentlighetsprincipens rättigheter, är denna möjlighet ändå av stor betydelse för ett fritt samhälle. Massmedia är medborgarens främsta källa till information och beskrivs ofta som den fjärde statsmakten. Att journalister får tillgång till information och på så sätt kan uppfylla denna samhällsroll, är i många sammanhang beroende av att det finns en väl fungerande offentlighetsprincip

.

20

Regleras bland annat i regeringsformen 2 kap 11§ 2st, riksdagsordningen (1974:153) 2 kap 4§

kommunallagen (1991:900) 6 kap19a§. Ger rätt att närvara vid domstolsförhandlingar och vissa sammanträden.

21

Regleras i yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) och reglerar friheten att ge uttryck för tankar, åsikter och känslor.

22

Regleras bland annat i tryckfrihetsförordningen 1 kap 1§ 3st och yttrandefrihetsgrundlagen 1kap 2§.

Meddelarfriheten ger offentlig tjänsteman rätt att lämna uppgift, som annars är belagd med tystnadsplikt, till massmedia. Se exempelvis Törnblom, s.8

23

Till allmänna handlingar räknas inte privata handlingar eller arbetshandlingar.

24

Enligt TF 2 kap 3§ 1st är en handling allmän såvida den är förvarad på en myndighet. Förvarad på myndighet anses den vara när den är tillgänglig för tjänsteman. Den behöver alltså inte vara på myndigheten rent fysiskt, utan anses förvarad även om den är i tjänstemannens hem eller myndighets postlåda (se vidare Bohlin s. 47-52). Utöver förvaringsrekvisitet krävs det att handlingen är inkommen eller upprättad hos en myndighet.

25

Begreppet myndighet förklaras vidare i TF 2:5. Här anges bland annat att riksdagen och beslutande kommunala församlingar är ett, med myndigheter, likställt organ. Se vidare exempelvis Strömberg s. 12- 28

Se exempelvis prop. 1979/80:2 s. 354-361 där det påpekas att det finns krav på att allmänna

handlingar hålls väl ordnade. Se även sekretesslagens 15 kapitel om bland annat registrering och utlämnande av allmänna handlingar.

27

Se vidare Bohlin s. 130-134

28

Se vidare Sefastsson som bland annat skriver om hur viktig offentlighetsprincipen är för journalistens möjlighet till granskande arbete.

29

Även om offentlighet är huvudregeln i Sverige fungerar inte alltid offentlighetsprincipen problemfritt.

Se exempelvis min tidigare uppsats om offentlighetsprincipens tillämpbarhet på elektronisk post;

Offentlighetsprincipen – tillämpbar på e-post?.

2.2 Sekretess

Även om offentlighetsprincipen uppfyller en viktig roll och tillgången till en myndighets handlingar är av stor betydelse, är det många gånger inte önskvärt att alla handlingar skall kunna granskas av offentligheten.

Alla allmänna handlingar är inte heller offentliga. Tryckfrihetsförordningen 2 kap 2§

anger uttömmande, att vissa undantag finns, och att dessa regleras i lag. Den lag som där menas är sekretesslagen (1980:100).

Nuvarande sekretesslag är ett resultat av en sammanslagning av 1937-års sekretesslag, och en rad spridda regler om tystnadsplikt. Syfet med lagen var att skapa en mer samlad reglering där sekretessbeläggningen gäller både handlingar och muntliga uppgifter.

Alla grundläggande regler om sekretess finns samlade i sekretesslagen, som i dagsläget består av 16 kapitel. Att något är sekretessbelagt innebär att uppgiften inte får röjas för utomstående, varken privatperson eller annan myndighet. Uppgiften får inte heller på annat sätt nyttjas utanför verksamheten.

Att det finns ett behov av att i vissa fall ha möjlighet till sekretessbeläggning kan anses vara välmotiverat. Konsekvenserna av att alla handlingar på våra myndigheter hade varit tillgängliga för allmänheten, hade kunnat bli förödande. Detta inte minst för den enskilda människan som hade kunnat bli personligt drabbad om offentlighet alltid skulle råda

. För att inte urholka huvudregeln om offentlighet är det dock viktigt att sekretessen används med eftertanke. För att minimera risken att en handling felaktigt sekretessbeläggs, skall alla sekretessbelagda handlingar, förses med en hänvisning till det lagrum som åberopas som grund för sekretessen

.

2.2.1 Skyddsintressen

Endast vissa grunder är tillräckliga för sekretess. Enligt tryckfrihetsförordningen

får offentlighetsprincipen endast inskränkas om det är påkallat med hänsyn till vissa omständigheter. Dessa omständigheter anges uttömmande i grundlagen. Denna anger att sekretess får förekomma, endast när det är påkallat för att skydda följande intressen:

1. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, 2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

30

I vissa fall kräver sekretessen en mer ingående reglering. Då hänvisar sekretesslagen vidare till en speciallag som reglerar just detta. På så sätt förekommer sekretessreglering även i annan lag än sekretesslagen. Dock krävs det att sekretesslagen hänvisar till denna lag. Exempel på sådan hänvisning är SekrL 1 kap 12§ som hänvisar till lag (1990:409 ) om skydd för företagshemligheter.

31

Prop. 1979/80:2 Del A s.1

32

SekrL 1 kap 2,3,4,6§§

33

Exempelvis hade uppgifter om sjukdomar, rådgivning, behandling och barn som far illa blivit möjlig att ta del av för en var. Många människor kan med fog befaras inte våga söka hjälp om de inte via sekretess var skyddade mot att allmänheten fick kännedom om deras ärenden. Konsekvenserna av detta kan bara spekuleras i.

34

Regleras i TF 2:16. Se vidare Bohlin, s. 171

35

TF 2kap 2§ 1-7p

3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, 4. intresset att förebygga eller beivra brott,

5. det allmännas ekonomiska intresse,

6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, 7. intresset att bevara djur- eller växtart.

I enlighet med den avgränsning som gjorts för att uppnå syftet med denna uppsats

kommer endast sekretess grundat på skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden att behandlas framledes.

2.3.2 Skaderekvisit

Den grundläggande tanken vid sekretesslagens tillkomst är att sekretessen inte skall göras mer omfattande än absolut nödvändigt

. Lagstiftaren har därför uppställt vissa rekvisit som skall anpassa sekretessens styrka i proportion till skyddsintresset

. Dessa rekvisit kallas skaderekvisit. Den svagaste sekretessen är en sekretess som har ett så kallat ”rakt skaderekvisit”. Här är fortfarande offentlighet huvudregeln, men rekvisitet uppmärksammar att sekretess ska gälla om det kan antas att skada uppkommer om uppgiften röjs. ”Omvänt skaderekvisit” är en starkare sekretess eftersom detta rekvisit innebär att sekretess är huvudregeln. En uppgift belagd med omvänt skaderekvisit får röjas endast om det kan säkerställas att så kan ske utan risk för skada och men.

Med begreppet ”skada”, menas ekonomisk skada och begreppet ”men” kan exempelvis röra sig om en integritetskränkning

. Vissa sekretessbestämmelser saknar helt rekvisit. På sådana bestämmelser gäller en absolut sekretess, och en uppgift får inte röjas oavsett risk för skada och men.

2.3.3 Beslut om sekretess

Eftersom sekretess enbart kan grundas på de skyddsintressen som regleras av lag

, är det också välmotiverat att det är myndigheten, och inte den enskilda, som beslutar huruvida sekretess ska gälla. I vissa fall, främst när det gäller uppgifter belagda med ett rakt skaderekvisit, är frågan om sekretessens existens en ren bedömningssak för den enskilda tjänstemannen.

Att en enskild bedömning ska göras är visserligen problematiskt, men eftersom sekretess alltid ska motiveras med lagrum verkar det också mot syftet att sekretess ska tillämpas endast när det är att anse som nödvändigt. Den enskilde kan visserligen lämna sitt godkännande för att en annars sekretessbelagd

36

Se avsnitt 1

37

Prop. 1979/80:2 Del A s.114

38

Prop. 1979/80:2 Del A s. 78

39

Prop. 1979/80:2 Del A s. 79

40

Prop. 1979/80:2 Del A s.79

41

Bohlin s. 177-178

42

Det vill säga i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen

43

Se prop. 1979/80:2 Del A s. 79

uppgift lämnas ut, men den enskilde kan inte bestämma att sekretess ska gälla för en handling som normalt ska lämnas ut

.

2.3.4 Begränsningar i sekretessen

Även om det finns en tillåtande angivelse i sekretesslagen, föreligger inte alltid sekretess. Dessutom är en uppgift som är belagd med sekretess inte skyddad för all framtid; sekretessen har i de allra flesta fall nämligen i lagrummet angivna maximitider

. När en viss tid har förflutit föreligger sällan en fortsatt skaderisk om uppgiften röjs. Olika uppgifter har olika lång sekretesstid. Tidsgränserna varierar från 5 till 70 år, såvida det inte gäller försvarshemligheter där sekretesstiden kan bli betydligt längre

.

I sekretesslagen finns det även vissa sekretessbrytande regler. Dessa upphäver sekretessen och ger en möjlighet att lämna ut uppgifter som egentligen inte är offentliga.

Nedan redovisas för de fall när en hemlig handling ändå kan lämnas ut.

2.3.4.1 Nödvändigt uppgiftslämnande

Stadgandet om nödvändigt uppgiftslämnande finns reglerad i Sekretesslagen 1 kap 5§.

Denna ger möjlighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna fullfölja sina arbetsuppgifter. Syftet med bestämmelsen är att myndigheterna inte ska hindras att utföra sitt arbete på grund av sekretesslagen. Denna undantagsregel ger myndigheterna en möjlighet att samverka, dock bara till en viss del. När så kan ske är dock väldigt begränsat.

Vidare har JO uttalat

att denna möjlighet ska användas restriktivt, och inte i syfte att biträda andra myndigheter. Inte heller skall det nyttjas ur effektivitetssynpunkt.

Ett rutinmässigt uppgiftslämnande/samarbete kommer därmed aldrig att komma i fråga med stöd av denna paragraf. Restriktiviteten finns för att sekretessen inte ska urholkas.

Undantaget anses kunna göras gällande om exempelvis socialtjänsten utsatts för förskingrinsförsök av en ”klient” inom den egna verksamheten

. Socialtjänsten ska med stöd av denna regel kunna göra en anmälan av detta brott, som ju är ett hot mot den egna verksamheten, även om uppgiften normalt sett är sekretesskyddad.

Regeln kan

44

JO 86 s.217

45

Vissa enstaka regler i sekretesslagen saknar maximitider. Exempel på detta går att finna i SekrL 9 kap 9§ om sekretess hos notarius publicus.

46

Bohlin s. 200-203

47

Se vidare Prop. 1979/80:2 Del A s. 86-87

48

Lillieroth, s.36

49

Se vidare Prop. 1979/80:2 Del A s. 465

50

JO 84 s. 267

51

Prop. 1979/80:2 Del A s. 123

52

I Prop. 1979/80:2 Del A s.123 anges att det inom en myndighets verksamhet ingår att se till att denna typ av misstanke om brott blir utredd. Däremot råder sekretess (enligt 7 kap 4§) om den som vänder sig till socialnämnden själv erkänner att denna gjort sig skyldig till snatteri.

53

Bohlin s.221-222

också bli aktuell om exempelvis en tjänsteman, vänder sig till en sakkunnig för att få ett expertutlåtande, och därigenom behöver röja en uppgift

.

2.3.4.2 Uppgiftsskyldighet

Sekretesslagen 14 kap 1§ reglerar när uppgiftsskyldighet föreligger. Detta undantag i form av uppgiftsskyldighet finns i två olika typer. Det ena undantaget rör uppgiftsskyldighet till regeringen eller riksdagen. Det andra undantaget innebär att uppgiftsskyldighet föreligger om det finns en författningsreglerad skyldighet; det vill säga att sekretessen får ge vika om uppgiftsskyldighet föreligger genom annan lag.

Exempelvis kritiserade JO att ett lasarett vägrat lämna polisen uppgifter om en man fanns inlagd, vilket fick konsekvensen att polisen, med hjälp av helikopter letade efter mannen, som förmodades vara försvunnen

. JO menade att polisen, med stöd av denna uppgiftsskyldighet, hade en ovillkorlig rätt att få ta del av sjukhusets uppgift i det fallet.

Ett annat exempel på uppgiftsskyldighet, är när en underrättelse till socialnämnden ska ske när underårig kan behöva skyddas

. Myndigheter ska även lämna nödvändiga uppgifter till försäkringskassan vid behov

. I vissa fall måste en myndighet alltså lämna ut en uppgift för att det råder uppgiftsskyldighet. Sekretesslagen 14 kap 1§ 1p reglerar dock även andra fall, där det inte föreligger en skyldighet att lämna ut uppgift, utan snarare en möjlighet att göra detta

.

2.3.4.3 Förundersökning med mera

Sekretessen kan också komma att brytas om det exempelvis rör ett uppgiftslämnande rörande misstanke om brott i tjänsten, grova brott eller sakkunnigutlåtande

. Detta rör sig alltså om en sekretessbrytande regel som kan tillämpas i ett flertal speciella situationer. Bestämmelser om detta finns reglerad i sekretesslagen 14 kap 2§.

2.3.4.4 Generalklausulen

Regeln i sekretesslagen 14 kap 3§ utgör den så kallade generalklausulen

. Regelns innebörd är att sekretess kan komma att brytas när det är uppenbart, att intresset av att uppgifterna lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen avser skydda.

Avsikten med generalklausulen är att bibehålla en del av det informationsutbyte av hemliga uppgifter, som praktiserats innan sekretesslagens uppkomst

. Paragrafen möjliggör för de flesta myndigheter att exempelvis meddela polisen om de har kännedom om att någon begått ett brott. Här görs en intressevägning av dels

54

Göran Regner med flera, ”Sekretesslagen, en kommentar”

55

Se Prop. 1979/80:2 Del A s.121-122

56

JO 97 s. 498

57

Socialtjänstlagen (2001:453) 14 kap 1§

58

Lag om allmän försäkring (1962:381) 20 kap 9§

59

SekrL 14 kap 1§ 1 p

60

Prop. 1979/80:2 Del A s. 324

61

Prop. 1979/80:2 Del A s.326

62

Prop. 1979/80:2 Del A s. 326

myndighetens behov av information och dels den enskildas intresse av att en uppgift hålls hemlig. Enligt förarbeten till sekretesslagen, ska generalklausulen särskilt vara tillämpbar när två myndigheter har samma sakliga behörighet, men med olika kompetensområde. Detsamma ska gälla myndigheter med närbesläktade verksamheter, som i praktiken båda har rättsligt stöd för att själva hämta in uppgifterna.

Det finns dock begränsningar i lagrummets tillämpningsområde

. Den får exempelvis inte tillämpas av vare sig socialtjänsten eller inom sjukvården

.

2.3.4.5 Enskilds samtycke

Sekretessen gäller, enligt huvudregel, inte för den person som själv skyddas av sekretessen

. Sekretesslagen 14 kap 4§ ger denna person en möjlighet att själv förfoga och bestämma över sekretessen. Detta återspeglas av att lagrummet möjliggör att sekretessen helt eller delvis, kan efterges av den sekretessen skyddar. Detta förutsatt att inte annat är föreskrivet i sekretesslagen

. Denna möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter möjliggör för den enskilda att exempelvis välja att efterge sekretessen endast till en viss person eller myndighet. Den enskilde kan också välja att endast lämna ut en viss del av de sekretessbelagda uppgifterna. Om sekretessen avser att skydda en underårig kan sekretess i undantagsfall gälla även gentemot vårdnadshavarna, till förmån för barnet om det kan antas att barnet skulle lida betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavare

.

Den enskildes samtycke är av en avgörande betydelse vad gäller möjlighet att samverka.

Detta inte minst för de myndigheter som är undantagna den uppgiftsskyldighet som regleras i sekretesslagen 14 kap 3§. Nedanstående avsnitt kommer närmare redovisa betydelsen av samtyckesförbehållet i sådana situationer.

2.3.4.6 Förbehåll gällande för enskilda personer

Normalt föreligger sekretess endast hos myndigheter och inte hos enskilda. Dock finns det en möjlighet att utvidga sekretessen till att även gälla för enskilda personer, genom att uppställa ett förbehåll i samband med att information lämnas. Denna möjlighet regleras i sekretesslagen 14 kap 9§. Ett sådant förbehåll kan lämnas endast när sekretessregeln har något slags skaderekvisit och därmed inte har absolut sekretess

. Ett förbehåll kan innebära att endast viss information delges eller att ett förbud att sprida uppgiften föreläggs. Den som får ta del av information med förbehåll, åläggs i samband

63

Prop. 1979/80:2 Del A s.326-327

64

I förarbetet påpekades särskilt att undantag från generalklausulens tillämplighet måste finnas. Prop.

1979/80:2 Del A s. 327

65

SekrL 14 kap 3§ 2st

66

Detta är huvudregeln. Undantag finns reglerade ibland annat SekrL 7 kap 3§ som reglerar att uppgifter som rör den som är intagen för vård kan sekretessbeläggas även för honom/henne själv om det är av synnerlig vikt i förhållande till dennas behandling att han/hon själv inte känner till dessa uppgifter.

Övriga undantag finns reglerade i samma kapitels 7 och 17§§

67

Se vidare SekrL 7 kap 3,6,7,17 §§

68

SekrL 7 kap 5§ , 14 kap 4§

69

Bohlin s. 206

med detta tystnadsplikt.

En överträdelse av förbehåll är straffbelagt i Brottsbalken 20 kap 3§ .

2.3.4.7 Annat förbehåll

I sekretesslagen 14 kap 10 § finns ytterligare en bestämmelse om förbehåll. Detta är ett förbehåll som en myndighet kan ställa upp när uppgifter lämnas ut enligt undantagsreglerna i 14 kap, 5,7,8§§. Syftet med möjligheten till förbehåll är bland att undvika en stelhet i sekretessen samt att kunna tillgodose informationsbehov i angelägna fall

2.3.4.8 Sekretess angående miljöinformation

I sekretesslagen 14 kap 11§ finns en bestämmelse som möjliggör sekretesskydd av viss miljöinformation. Den typ av miljöinformation är den miljöinformation som regleras i lag om miljöinformation hos vissa enskilda organ

. Här anges att miljöinformation exempelvis kan vara information om faktorer som påverkar miljön såsom buller, strålning och verksamheter

. Miljöinformation skall enligt sekretesslagen inte sekretessbeläggas om uppgiftens betydelse ur miljösynpunkt uppenbart ”har sådan betydelse”, att allmänintresset av att känna till ”uppgiften har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda”. Som framgår av ovan krävs det dock att det är uppenbart att uppgiften är av sådan, för allmänhetens kännedom, viktig betydelse för att sekretess inte skall kunna beläggas.

Ett uppenbarhetsrekvisit krävs dock inte gällande utsläpp. Sekretesslagen 14 kap 11§

2st anger att sekretess enligt 6, 8-10 kap inte gäller för utsläpp i miljön. Med begreppet utsläpp avses alla typer av utsläpp som är av betydelse i miljöskyddshänseende

. Sverige ratificerade Århuskonventionen 2005. I samband med detta krävdes en viss anpassning av svensk rätt, för att den skulle leva upp till de krav som ställs i konventionen. Denna bestämmelse har införts för att svensk rätt skall leva upp till krav på begränsningar, i fråga om möjligheterna att föreskriva sekretess för miljöinformation, samt gällande uppgifter om utsläpp i miljön.

Se vidare avsnitt 4 för mer utförlig information.

70

Prop. 1979/80:2 Del A s. 349

71

Prop. 1979/80:2 Del A s. 349

72

2005:181

73

Prop. 2004/05, s. 133-134. Se även lag om miljöinformation hos vissa enskilda organ 2§

74

Prop. 2004/04:65 s. 110

75

Prop. 2004/05:65 s. 109- 112

3 Sekretess mellan myndigheter

I sekretesslagens förarbeten motiveras sekretess mellan myndigheter med att risken för spridning är mindre, ju färre personer som känner till uppgiften

. Dock finns det många gånger ett behov av en samverkan, som gör det möjligt att lämna uppgifter mellan myndigheter.

3.1 Myndigheters samverkan

Redan i 1809-års regeringsform stadgades det att myndigheterna ska ”räcka varandra handen”

. Samma princip lever kvar i dag. Myndigheter ska så långt det är möjligt bistå varandra. I förvaltningslagen 6§ stadgas det angående samverkan mellan myndigheter, att de ”skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten”. Att myndigheter samverkar på detta sätt underlättar kontakten med myndigheter både för andra myndigheter och för enskilda. Generellt gäller att en myndighet har en mer långtgående skyldighet att lämna ut uppgifter till andra myndigheter, än den har till privatpersoner. Detta går att utläsa av att sekretesslagens undantagsbestämmelser; som i relativt stor utsträckning ger en möjlighet till samverkan mellan myndigheter

.

När det gäller uppgiftslämnande är sekretesslagen 15 kap 5§ tillämpbar. Den anger att en myndighet, på begäran av en annan myndighet, skall lämna de uppgifter de förfogar över. Detta dock enbart så länge uppgifterna inte är skyddade av sekretess. Enbart offentliga uppgifter kan alltså lämnas mellan myndigheterna. Sekretess gäller inte bara mellan en myndighet och allmänheten, utan den kan gälla även mellan olika myndigheter, eller avdelningar inom samma myndighet om de är att se som självständiga i förhållande till varandra

. Enligt ett uttalande av JO kan sekretess till och med gälla mellan tjänstemän inom samma avdelning

.

Vidare kan en uppgift som är sekretessbelagd på en myndighet vara offentlig i en annan. Lennart Lillieroth exemplifierar detta med att ett läkarintyg kan vara hemligt, ha ett rakt skaderekvisit, när den handlingen är inom vården, ett omvänt skaderekvisit, vara delvis hemlig, inom försäkringskassan samt vara offentlig i ett tillståndsärende hos polisen.

Detta faktum är problematiskt eftersom det i sig är en anledning till att uppgifter inte alltid kan lämnas mellan myndigheter, utan att i värsta fall bli offentliga. En tjänsteman på socialtjänsten kan alltså inte ”säga något i förtroende” till personal på en skola. Även om syftet är att hjälpa eleven. Trots att tanken är att informationen ska stanna hos

76

Prop. 81:186 s. 11

77

Bohlin, s. 207

78

Se redovisade undantagsregler i avsnitt 2.3.5

79

SekrL 1 kap 3§

80

JO 96 s. 204

81

I prop. 1979/80:2 Del A s.90 påpekas att den personliga integriteten kan upplevas hotad

redan om ett större antal tjänstemän känner till detaljer i ärendet. För att minska risken för spridning kan det anses befogat att sekretess gäller även mellan arbetskamrater.

82

Lillieroth, s. 31

personalen på skolan, kan den svagare sekretess skolan har jämfört med socialförvaltningen, tvinga personalen på skolan att lämna ut uppgiften.

Ett exempel på problematiken med att lämna ut uppgifter mellan olika avdelningar på en myndighet finns i JO 1985/86 s. 251. Bakgrunden till detta fall var att en tjänst som socialsekreterare skulle tillsättas. En tjänsteman anställd vid socialförvaltningen kände igen ett av de aktuella namnen för tjänsten, och uppgav då i en skrivelse till de ansvariga för rekryteringen att denna person tidigare varit klient på socialbyrån, och dessutom föremål för en utredning angående misstänkt socialbidragsbedrägeri. Dessa uppgifter var dock sekretesskyddade och att uppgifterna röjdes var till men för den arbetssökande eftersom denna därmed knappast skulle bli aktuell för tjänsten. Den tjänsteman som lämnade dessa uppgifter bröt mot den sekretess som gällde enligt sekretesslagen 7 kap 4§ och åtal väcktes för brott mot tystnadsplikt.

3.2 Behovet av myndigheters samverkan

För att ärenden ska kunna handläggas snabbt, billigt och effektivt är det ofta en fördel, för att inte säga nödvändigt, att en myndighet kan få tillgång även till sekretessbelagda uppgifter. Myndigheter som inte samverkar utövar dessutom ofta parallella åtgärder;

snarlika utredningar kan exempelvis starta på två olika myndigheter. Detta är givetvis inte bara ett slöseri med ekonomiska resurser och tid. Även för den person som är föremål för utredningen är detta förfarande olyckligt eftersom denna måste underkasta sig två olika undersökningar när det, om myndigheter hade samverkat i större utsträckning, hade räckt med en.

Inom myndigheter som socialtjänsten ska det vid åtgärder beaktas vad som är barnets bästa

. Med begreppet ”barn” räknas även ungdomar upp till 18 år.

Inom skolan, vad gäller både undervisning och elevvård torde barnets bästa ligga i fokus

. Trots att dessa myndigheter arbetar mot samma mål, är det ofta förenat med svårigheter att infria det som egentligen är bäst för barnet. Det finns ingen myndighet som har helhetsbilden, eller ett övergripande ansvar. Varje myndighet arbetar istället inom sina ramar, med sina arbetsuppgifter och med sin budget att ta hänsyn till. Dessutom råder ofta sekretess mellan de olika myndigheterna, så även om myndigheterna är villiga att samarbeta och försöker skapa sig en helhetsbild, stoppas de ofta av lagstiftningen. Konsekvensen av detta blir att den enskilde kommer i kläm.

3.3 Sekretess inom socialtjänst och skola

Sekretesskyddet kan variera i styrka beroende på vilka uppgifter som är aktuella, samt beroende av vilken verksamhet uppgifterna finns förvarade på. Sekretessen inom socialtjänsten är starkare än inom många andra myndigheter

. Därmed begränsas

83

Socialtjänstelagen 1 kap 2§ 1st

84

Socialtjänstelagen 1 kap 2§ 2st

85

Se exempelvis skollagen (1985:1100) 1kap

86

Sekretess begränsar offentlighetsprincipen starkt även inom arbetsförmedlingen, kriminalvården,

försäkringskassor, skolans elevvård samt hälso- och sjukvården.

möjligheterna till ett samarbete med skolan och andra myndigheter, i mycket stor omfattning.

Socialtjänsten uppfyller en viktig funktion i samhället. Ansvaret för att individer i utsatta situationer får den hjälp de behöver vilar på socialtjänsten. Dess verksamhetsområden omfattar individ- och familjeomsorg samt ungdoms- och missbrukarvård

. Till verksamhetens natur hör att många väldigt personliga uppgifter förekommer. Sekretessen inom socialtjänsten är därför omfattande och av stor vikt för många medborgare. Skyddsintresset syftar nästan uteslutande till att undvika skada eller men, för enskilds personliga förhållanden. Sekretessen inom socialtjänsten regleras i Sekretesslagen 7 kap 4§. Det råder ett omvänt skaderekvisit, vilket således innebär att sekretess är huvudregel

. Detta innebär att uppgifter om individen inte får röjas, såvida det inte står klart att den enskilde inte lider skada eller men om uppgiften röjs. I praktiken innebär det att uppgifter inte kan lämnas ut till enskilda om uppgifterna inte är helt harmlösa. Även uppgifter till andra myndigheter, såsom skola, kan normalt sällan lämnas ut utan partens samtycke. Detta för att generalklausulen, som ofta används när två myndigheter behöver samarbeta, inte är tillämpbar på socialtjänsten

.

Det finns dock vissa undantag från sekretessen. I vissa enstaka fall skall socialtjänsten även lämna ut uppgifter till andra myndigheter. Enligt socialtjänstlagen skall uppgifter om utbetald ekonomisk hjälp lämnas i syfte att undvika felaktig taxering eller oberättigade utbetalningar. Även gällande statistik och forskning samt polisanmälan av vissa typer av brott, kan socialnämnden ibland regleras av uppgiftsskyldighet

.

De allra flesta skolor är att se som myndigheter

. Den kommunala skolan är präglad av öppenheten, och offentlighetsprincipen är tillämpbar på många av de handlingar som finns tillgängliga för skolan. Sekretessen inom skolan är oftast betydligt svagare än sekretess på socialtjänsten.

Uppgifter förekommande i undervisningen, såsom schema och provresultat, anses sällan vara av det slag som kräver skyddande regler

. Däremot kan uppgifter som ligger utanför den ordinarie undervisningen såsom skolhälsovård, vara sekretessbelagda

. Generellt gäller alltså att uppgifter, såsom betyg, närvarorapporter, uppgifter samt beslut i elevvård och disciplinnämnden, är offentliga

. Uppgifter hos psykologer och kuratorer är belagda med ett omvänt skaderekvisit och är därmed enligt huvudregel

87

Se vidare socialtjänstlagen 3 kap

88

Även om uppgifter om individen sällan lämnas ut på begäran av enskild eller annan myndighet, är sekretessen på socialtjänst inte undantagslös. Sekretess råder inte vid beslut om omhändertagande, vård utan samtycke samt inte heller angående beslut om sluten ungdomsvård. Sekretess gäller inte heller om uppgiften behövs för att avslöja för myndig person vem dennes biologiska föräldrar är.

89

Se SekrL 14 kap 3§ 2st

90

Socialtjänstlagen 12 kap 5-10§§

91

Det bör observeras offentlighetsprincipen endast är tillämpbar på kommunala skolor, ej privata.

92

Skyddet för den personliga integriteten: kartläggning och analys, SOU 2007:22 s. 370

93

SekrL 7 kap 9§

94

Se exempelvis Norström, s. 124-130

hemliga

. Så är också fallet gällande alla typer av uppgifter förekommande inom förskola

.

Som tidigare nämnts är en uppgift inom en myndighets olika verksamhetsgrenar sekretessbelagd, om de är att se som självständiga i förhållande till varandra

. Kravet på självständighet har visat sig vara ganska högt satt

. Det räcker inte med att verksamheter rent organisatoriskt är självständiga från varandra, de måste röra sig om verksamheter med olikartade verksamheter. Skolan och socialtjänsten är exempel på sådan olikartad verksamhet.

Om en elev har problem i skolan, som visar sig i undervisningen, är det troligt att denna elev bäst bli hjälpt av att berörd personal känner till relevanta omständigheter.

Exempelvis bör en klasslärare känna till information som underlättar för eleven att nå de målsättningar och krav som finns i den aktuella undervisningen. Dock är det sannolikt inte ovanligt att det endast är personal inom skolhälsovården som känner till dessa omständigheter. En lärare och en skoldoktor tillhör dock så olika verksamhetsgrenar, att information inte kan bytas utan att en sekretessbrytande regel kan aktualiseras. Eftersom inga sekretessbrytande regler, förutom medgivandeförbehåll, kan bli aktuellt i detta fall, är det alltså upp till föräldrarna, och beroende på elevens ålder även denne, att bestämma om informationen ska vidarebefordras till alla de delar där den kan tänkas göra nytta.

Huvudregeln angående ärenden som gäller unga, är att deras vårdnadshavare ska ha rätt till samma uppgifter

. Vårdnadshavaren kan dessutom förfoga över sekretessen, genom att exempelvis besluta att inte ge samtycke till att uppgifter lämnas ut.

Åtminstone gäller detta mindre barn. Angående sekretessen i samband med vårdnadsrätten, menar Bohlin att den tunnas ut ju äldre barnet blir. Detta skulle innebära att en ungdom i tonåren skall anses ha ett sådant integritetsskydd att känsliga uppgifter som exempelvis lämnats till en skolpsykolog inte alltid ska lämnas vidare till vårdnadshavare.

Bohlins ställningstagande bekräftas också genom en dom av

95

Bestämmelsen återfinns i SekrL 7 kap 9§. Generalklausulen som hade kunnat lämna en öppning för undantag i sekretessen är inte heller tillämpbar på sjukvård inom skolan vilket innebär att sekretessen här är mycket sträng.

96

Enligt SekrL 7 kap 38§

97

SekrL 1 kap 3 § 2st

98

Se exempelvis JO 1989/90 s. 35, JO 1999/2000 s. 393 samt JO 1996/97 s. 474

99

Dock är en uppgift som finns hos exempelvis skolpsykologen inte sekretessbelagd i förhållande till övrig elevvårdande verksamhet på skolan. Om en skolpsykolog lämnar uppgifter om en elev till exempelvis en klasslärare är detta att se som ett myndighetsinternt uppgiftslämnande. Däremot är skolhälsovården (utgörs ofta av skolsköterska och skolläkare) att se som en självständig

verksamhetsgren inom skolan. Här råder sålunda sekretess och personal inom skolhälsovården kan inte på samma sätt som skolpsykologen vidarebefordra uppgifter till lärare. Se vidare Bohlin s. 209.

100

Detta följer av vårdnadshavarens rätt och skyldighet att företräda barnet i personliga angelägenheter. Se Föräldrabalken (1949:381) 6 kap 2§

Dock finns det ett undantag i SekrL 14 kap 4§ 2st som sekretessbelägger uppgifterna även i förhållandet till vårdnadshavaren om den underåriga kan antas lida betydande men om vårdnadshavaren får tillgång till uppgifterna. Enligt proposition (Prop. 1988/89:67 s. 35) är detta undantag tillför att skydda barnet mot vårdnadshavaren i de mest angelägna fallen.

101

Bohlin, s. 210-211

kammarrätten, där en 17-årig, med hänsyn tagen till dennes ålder och utveckling, ensamt ansågs disponera över sekretessen

.

Oavsett om det är föräldern eller eleven själv som ska lämna samtycke, är det troligtvis inte helt ovanligt att ett sådant samtycke aldrig lämnas. Anledningarna till detta kan vara många. Det kan röra sig om att eleven har fått en diagnos som innebär ett inlärningsproblem. Rädsla för att uppgifterna sprider sig vidare till kamrater och att eleven sedan ska bli retad, kan vara en anledning till att uppgifterna stannar inom skolvården. Därmed når informationen inte ut till mentorer och lärare, som är de personer som normalt sett har den dagliga kontakten med den berörda eleven. Elevens problem kan handla om att denna behöver bli bemött på ett särskilt sätt för att kunna ta till sig information. Exempelvis genom att läraren gör något så enkelt som att ge denna elev särskilt noggranna instruktioner, alternativt annan slags anpassad information eller undervisning. Många gånger hade en lärare kunnat anpassa undervisningen på ett väldigt enkelt sätt. Men detta förutsätter att berörd lärare känner till det behov som finns. Om ett samtyckesförbehåll inte lämnas kan detta givetvis få olyckliga konsekvenser, då hjälpen inte alltid når fram. Att en undersökning blir gjord på en myndighet men att skolan inte får ta del av resultatet gagnar inte eleven på något sätt.

3.3.1 Problemen med sekretess mellan skola och socialtjänst

Problematiken med att sekretesslagen försvårar ett samarbete mellan skola och socialtjänst är något som berörd personal ofta upplever i sitt arbete. En skolsköterska på en skola på Gotland, har till Sveriges radio påpekat att hon upplever det som om socialtjänsten och skolan inte får en möjlighet att tillsammans jobba för helheten

. Hon påpekar också att det är svårt att få en återkoppling, efter att en anmälan om att ett barn mår dåligt gjorts till socialtjänst. Detta med följd att det inte går att veta om eleven har fått hjälp. När eleven dyker upp på skolhälsovården igen, vet inte skolsköterskan om barnet fått hjälp eller om hon ska anmäla igen. Socialtjänsten på Gotland intervjuades vid samma tillfälle. Verksamhetschefen på barn- och familjeenheten

replikerade med anledning av skolsköterskans kommentar, att även de ansåg att det var beklagligt att ett samarbete, som skulle gagna barnen, inte på ett enkelt sätt kan komma ifråga. Detta speciellt med åtanke att skolan är den viktigaste samarbetspartnern.

Att skola och socialtjänst kan samarbeta kring frågor som rör samma elev är av stor betydelse. Det är säkerligen inte ovanligt att en elev på en skola uppträder på ett sätt som inte bara anses störande för undervisningen. Det förekommer säkerligen situationer när lärare och annan personal funderar på om, och i så fall vilken, åtgärd som bör sättas in för att hjälpa denna elev. För skolan är det svårt att på egen hand ta reda på om eleven är under någon slags utredning eller på annat sätt är på väg att få hjälp med sina

102

Mål 6591-05 2005-12-12 Kammarrätten Göteborg. Se även JO 1983/84 s.242, är JO uttalade att det gällande tonåringar, torde räcka med deras samtycke för att uppgift skall lämnas ut

103

Carina Lindberg, Skolsköterska på Gråboskolan i Visby , oktober 2007

104

Elise Sjöblom Jayet

105

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=807419&BroadcastDate=&IsBlock=

Publicerat 2007-10-08 14:03:00

problem. Innan skolan har fått information om eventuella svårigheter är det inte heller enkelt att sätta in de stödresurser, som eventuellt skulle underlätta för eleven. Nedan visas exempel på situationer som uppkommer inom skola och socialtjänst. Dessa exempel är tagna från ett informationsmaterial om sekretess, men det hade lika gärna kunnat röra sig om en verklig situation. Linda Widenström har lämnat kommentarer och svarsförslag till dessa exempel. Svarsförslagen sammanfattar vissa av de regler som tidigare behandlats på ett belysande vis. Här följer de två exemplifierande situationerna

:

1) En 15-årig elev i årskurs 8 dras med stora koncentrationssvårigheter och stör så mycket att han med hänsyn till andra elever ibland får lämna klassrummet. Då och då skolkar han från skolan. Skolan har satt in stora resurser för att hjälpa honom, bland annat med en egen stödperson. Eleven har trots detta hotat sin lärare. När skolan anmäler hotet till socialtjänsten visar det sig att eleven tidigare är dömd för olaga hot och övergrepp i rättssak. Han är dömd till vård enligt socialtjänstlagen och ska bland annat få hjälp med att hantera sin aggressivitet genom så kallad ART-behandling. Skolan har inte fått några uppgifter om detta . Vilka skyldigheter har socialtjänsten att informera skolan om att

pojken är ett ärende hos dem?

Svarsförslag: Socialtjänsten lyder under stark sekretess till skillnad från skolan som normalt har svag sekretess. Detta är två skilda myndigheter. Normalt sett föreligger ingen skyldighet för en myndighet att informera en annan myndighet om sina ärenden och så är det även i detta fall.

Skulle socialtjänsten göra det är det ju inte heller säkert att uppgifterna skulle vara sekretessbelagda hos skolan med sin svagare sekretess. Det bästa är om man kan få ett samtycke från eleven/vårdnadshavarna att lämna dessa uppgifter till skolan. Dessutom är domar från domstol i princip alltid offentliga, så domen avseende eleven kan socialtjänsten utan problem lämna över till skolan.

2) En kurator har vid flera tillfällen samtal med en mamma som är mycket orolig för sin 17- åriga son. Sonen har förutom psykosociala problem även stora problem med sina studier.

Mamman ber kuratorn ringa socialtjänsten, som hon själv haft kontakt med, för att starta ett samarbete mellan den och skolan. Hon ber kuratorn meddela om hur sonens skolsituation ser ut. Kurator ringer upp en socialsekreterare och lägger fram pojkens ärende. I andra änden av luren är socialsekreteraren alldeles tyst. Hon säger att hon har tystnadsplikt. Kuratorn lyckades varken få igång en dialog eller något samarbete. Hur skulle kurator och/eller socialsekreteraren handlat för att kunna starta ett samarbete runt eleven?

Svarsförslag: Det enklaste är om man kan få ett samtycke från berörda personer – här finns ju uppenbarligen ett samtycke från mamman, antagligen bör det också finnas ett från sonen också eftersom han är närmare myndighetsåldern. Annars gäller i princip sekretess mellan de olika myndigheterna. Kuratorn är dock oförhindrad att bryta denna eftersom hon kan utnyttja den så kallade generalklausulen för uppgiftslämnande mellan myndigheter. Det kan inte socialsekreteraren – skulle hon lämna uppgifter skulle ju kuratorn dessutom teoretiskt sett kunna föra dem vidare till grupper med lägre sekretess (lärare) och till andra myndigheter. Det enklaste är alltså att få ett samtycke.

106

Dessa är hämtade från ett informationsmaterial angående sekretess .

http://www.utg.goteborg.se/prod/framtiden/ungochtrygg/dalis2.nsf/535e371e7fd657aec1256a5c0045

675f/0e0bce3996ea129ac125740f0031a523!OpenDocument

3.3.2 Samarbetet mellan skola och socialtjänst

I föregående avsnitt har det visats på tillfällen då en samverkan mellan skola och socialtjänst hade legat i enlighet med vad som är barnets bästa. Som framgått är sekretessen starkare hos socialtjänsten än den är i skolan. Därmed förhindras att uppgifter lämnas mellan dessa myndigheter. Konsekvenserna av att uppgifter lämnas, hade dessutom kunnat bli förödande med tanke på att de uppgifter som hos socialtjänst har ett starkt sekretesskydd i form av ett omvänt skaderekvisit, medan samma uppgifter inte alls skulle ha samma skydd hos en lärare på skolan. Det är viktigt att ha i åtanke, att sekretess inte bara handlar om att en tjänsteman inte får föra vidare uppgifter till utomstående genom att på eget initiativ berätta om dessa. Allmänheten kan också begära att få ta del av uppgifterna. Det enda sättet att då inte behöva lämna ut uppgifterna är att de har ett skydd i sekretesslagen. Uppgifter allmänheten blir nekade av socialtjänsten kan allmänheten med stöd av allmänna handlingars offentlighet, få ta del av på skolan, eftersom skaderekvisitet där är ett annat.

Som tidigare redovisats

, finns det dock i sekretesslagen olika undantag i sekretessbestämmelserna. Hade socialtjänsten och skolan kunnat samverka med stöd av dessa?

Enligt generalklausulen i sekretesslagen 14 kap 3§ kan en myndighet lämna ut sekretessbelagd information till en annan myndighet. Det krävs då att det är uppenbart att det är viktigare att uppgiften lämnas ut, än att skydda individen. I många fall kan det anses att så vore fallet mellan skola och socialtjänst. Båda myndigheterna arbetar för barnets bästa. Den ungdom som är i behov av hjälpresurser, såsom anpassad undervisning, stöd eller annan hjälp, är i behov av att skolan känner till behovet för att detta skall kunna tillfredsställas. En person som behöver hjälp är dock inte alltid villig att erkänna att så är fallet. Samhället tillhandahåller olika typer av tvångsvård när det gått riktigt långt, men mycket talar för att ju tidigare en person får hjälp, desto bättre blir hjälpen.

Denna generalklausul hade kunnat lämna en öppning för att få lämna information för att hjälpa individen när det kan säkerställas att individens behov av hjälpresurser är starkare än behovet av att hålla tyst. Dock fungerar detta inte. Generalklausulen är inte tillämpbar på socialtjänsten

.

Samtyckesförbehållet i Sekretesslagen 14 kap 4§ är däremot tillämpbart för att kunna dela information mellan skola och socialtjänst. Dock krävs det att eleven eller föräldrarna själva aktivt väljer att låta myndigheterna samverka. Fördelarna med att det krävs ett samtycke för att informationen ska kunna lämnas vidare är att parten själv lättare upplever att denna har kontroll över vilken information som lämnas vidare. Detta har säkerligen många positiva konsekvenser då den enskilda kanske inte drar sig för att söka hjälp i samma utsträckning, som hade kunnat vara fallet om alla myndigheter som rör personen hade blivit informerad. Kanske behöver myndigheterna bli bättre på att begära samtycke på noga specificerade uppgifter samt förklara syftet för att individen

107

Se avsnitt 2.3.4

108

SekrL 14 kap 3§ 2st

ska förstå vikten av att även skolan skall bli delgiven informationen. Hur rutinerna

angående detta ser ut, ligger dock inte i enlighet med syftet av denna uppsats och

utesluts därför från fortsatta undersökningar.