Covid-19s dynamiska påverkan på maktbalansen i samhället.
En diskursanalys av nyhetsartiklar i Aftonbladet mellan 31 januari 2020 – 15 februari 2020.
Mattias Blomkvist & Din Koldzo
Dokumenttyp: Sociologi C Självständigt arbete Huvudområde: Sociologi
Högskolepoäng: 15 Termin/år: 2020
Handledare: Elin Montelius Examinator: Jörgen Sparf Kurskod/registreringsnummer:
Utbildningsprogram: Risk – och krishanteringsprogrammet 180hp
Abstract
Journalister och politiker är bidragande aktörer i samhället för hur människor bildar sig en uppfattning kring en händelse och hur människors åsikter förändras i takt med exponering av olika informationskanaler. Denna studie undersöker förhållandet mellan två av samhällets aktörer, journalister och politiker kring samhällelig påverkan genom maktutövning och hur den framställs i nyhetsartiklar. Vi har analyserat nyhetsartiklar utgivna av Aftonbladet under perioden 31 januari 2020 till 15 februari 2020 gällande pandemin covid-19. Det analyserade materialet består av 46
nyhetsartiklar varav 11 är djupare analyserade. Angreppssättet som undersökningen använder sig av är diskursanalys med diskurspsykologi som huvudområde och teoretiska insikter i huvudsak av culture of fear (Furedi 2007), the perception of risk (Slovic 2000) och risksamhället (Beck 2012). Vårt resultat visar att det finns fem övergripande teman som är en del av konstruktionen i den rådande diskursen kring maktutövningens påverkan i samhället som visar en maktbalans mellan journalister och politiker.
Journalists and politicians are contributing players in society for how people form an idea of an event and how people's opinions transforms as exposure to the various information channels. The study examines the relationship between two of society's actors, journalists and politicians about social influence through exercise of power and how power is portrayed in news articles. We have analyzed news articles published by Aftonbladet during the period 31 january 2020 to 15 february 2020 regarding the pandemic covid-19. The analyzed material consists of 46 news articles, of which 11 were deeply analyzed. The approach used in this study is discourse psychology as the main area and theoretical insights mainly by culture of fear (Furedi 2007), the
perception of risk (Slovic 2000) and risk society (Beck 2012). Our result shows that there are five overarching themes, which is part of the structure of the current discourse on the influence of the exercise of power in society that shows a balance of power between journalists and politicians.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Introduktion ... 1
1.2 Syfte ... 2
1.3 Frågeställningar ... 2
1.4 Avgränsning ... 2
2 Tidigare forskning... 4
3 Teori ... 7
3.1 Culture of fear ... 7
3.2 Risker ... 7
3.3 Media och Rädsla ... 8
3.4 Begreppsbeskrivning Culture of fear ... 9
4 Metod ... 11
4.1 Metodologiska överväganden ... 11
4.2 Diskursanalys och vetenskapsteoretiska premisser ... 11
4.3 Diskurspsykologi ... 12
4.4 Urval och insamling av data ... 15
4.5 Analys ... 16
4.6 Etik ... 16
4.7 Metoddiskussion ... 17
5 Analys och Resultat... 19
5.1 Riskuppfattning i samhället ... 19
5.2 Konstruktion av rädsla i samhället ... 21
5.3 Rädsla och dess konsekvenser i samhället ... 23
5.4 Xenofobi i samhället ... 25
5.5 Maktutövningens påverkan i samhället ... 28
6 Diskussion ... 30
6.1 Slutsats ... 33
6.2 Framtida Forskning ... 35
Källförteckning ... 36
Bilaga ... 40
Bilaga 1 – Djupanalyserade nyhetsartiklar ... 40
1
1 Inledning
1.1 Introduktion
I slutet av år 2019 startar en pandemi. En pandemi som kommer att drabba vårt välfärdssamhälle med storm och existentiella frågor kommer att väckas för många.
Det är en pandemi som världen aldrig kommer att glömma namnet på: covid-19.
Generaldirektören för World Health Organization (WHO) Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus riktade ett meddelande till det extrainsatta G20 mötet den 26 mars med allvaret att hela världen måste enas för att kunna bekämpa krisen som vi alla står inför (WHO 2020a).
You have come together to confront the defining health crisis of our time: We are at war with a virus that threatens to tear us apart
- if we let it.
(WHO 2020a)
Definitionen av en pandemi är när en epidemi blir global, drabbar stor del av världen och sprider sig mellan befolkningen med stor påverkan på människors liv (WHO 2011). Covid-19 är en del av corornavirusfamiljen, där även viruset sars som spred sig under 2003-2004 ingår och tog 750 människoliv runt om i världen. Det som gör covid- 19 till ett allvarligt virus är att det kan generera hög feber, luftvägsbesvär samt luftvägsinflammation. Det är speciellt farligt för äldre personer och människor med underliggande sjukdomar, i värsta fall behöver patienter behandling via respirator (Folkhälsomyndigheten 2020a).
Viruset smittar inte enbart utsatta grupper utan drabbar alla oavsett kön, klass, etnicitet eller ålder. Redan på 80-talet skrev Ulrich Beck om att samhället vi människor lever i idag är ett risksamhälle. Ett samhälle där vi inte kan skydda oss med höga murar eller vakter, riskerna i vårt risksamhälle är osynliga och drabbar oss alla (Beck 2012:32). Vi lever i en globaliserad värld där vi fysiskt reser kors och tvärs. En perfekt miljö för ett virus att spridas och skapa ett hot mot oss människor, speciellt i läget då vi inte har någon form av vaccin som botemedel. Nohrstedt (2011:36-41) skriver att i vår dynamiskt globaliserade vardag utsätts människor för flera risker. Risker som vi är medvetna om och risker som vi inte är medvetna om. Uppfattningar om risker skiljer sig mellan olika kulturer, länder och områden. Alla människor uppfattar inte dessa risker som hot. I dagens samhälle färdas riskerna runt genom en konstruktion av mediala diskurser som konstruerar risker och förmedlar dessa på ett sådant sätt att det påverkar läsaren. Mediernas uppgift har blivit mer central då vi lever i en mer globaliserad värld.
Covid-19 som har spridits sig runt hela världen skördar inte enbart dödsoffer, det har även lamslagit en hel värld som har stängt ned sina gränser och påverkat
världsekonomin. För Sverige och för svenska sjukvården har vardagen förändrats drastiskt. Karolinska Universitetssjukhus i Stockholm har infört generellt
besöksförbud på alla vårdavdelningar för att minska risken av smittspridning (Karolinska Universitetssjukhus 2020). Känslan av rädsla som Beck (2012:83) skriver
2
om infinner sig då medborgare i vårt samhälle inte i sedvanlig ordning kan åka till sjukhuset för att få hjälp utan att känna rädslan av att riskera bli smittad.
Alla som har genomlevt nätter med skrällande hosta, när barnet med ögon fyllda av skräck ligger i sin säng och kippar efter luft,
talar om en enorm rädsla.
(Beck 2012:83)
Pandemin har eskalerat på några få månader, följderna av pandemin har blivit
enorma. Fanns det tecken på dessa följder innan det eskalerade och hur rapporterades dessa då? Rapporterade journalister och politiker om covid-19 och vilka effekter det skulle kunna ha på vårt samhälle och för våra liv.
1.2 Syfte
Enligt Creswell & Poth (2018:127) måste ett syfte vara tydligt preciserat och frågeställningen skall vara starkt och tydligt framställt. Läsaren ska tydligt kunna förstå hur studien är upplagd och att de olika delarna av studiens inledning är sammanlänkade och hänger ihop. Detta bidrar till en starkare och tillförlitligare studie. Vårt syfte med denna studie är att undersöka och finna en djupare förståelse för hur journalister och politiker konstruerar diskursen kring covid-19 i nyhetsartiklar.
Kan diskursen av journalister och politiker medföra en konsekvens för medborgarna i samhället genom de sociala konstruktionerna.
1.3 Frågeställningar
- Hur konstrueras diskurserna kring covid-19 av journalister och politiker i nyhetsartiklar?
- Vad för konsekvens kan diskurserna kring covid-19 föra med till medborgarna?
1.4 Avgränsning
Tydlighet är alltid ett begrepp i en avgränsning som ger oss som studenter en ram att förhålla oss inom. Utan en fast ram att hålla sig inom kan forskningsstudien tappa sitt fokus och på sikt sin trovärdighet (Boréus 2015:184). Därigenom önskar vi genom vår avgränsning att vår forskning tydligt ska presenteras i vald ram och genom det behålla sin trovärdighet.
Vi har avgränsat oss tidsmässigt i vår studie från den 31 januari 2020 till och med den 15 februari 2020. Den 31 januari 2020 var den första människan bekräftad smittad av covid-19 i Sverige (Krisinformation 2020). Den 15 februari 2020 skedde det första dödsfallet av covid-19 i Europa, Frankrike (WHO 2020b). För denna studie har vi avgränsat oss till nyhetsartiklar på internet från Aftonbladet, då det är Sveriges största tidning för internetutgåvor (Nationalencyklopedin u.å.a).
För att minimera eventuella feltolkningar av språk och syftningar har vi inte direktöversatt teoretiska begrepp från engelska till svenska. Vi anser att
3
direktöversättning från ett annat språk kan generera en tolkning i dubbel bemärkelse, detta då språkskillnader existerar och olika begrepp kan få annorlunda betydelser i olika språk. Vi har behållit begreppets ursprungsspråk, då det engelska språket i vår uppfattning är väl införlivat i det svenska samhället.
4
2 Tidigare forskning
Inom vårt studieområde har det ännu inte tillkommit någon större specifikt riktad forskning gällande covid-19 då utbrottet nyligen har skett. I våra sökningar har vi funnit två artiklar gällande den pågående pandemin. Vi har på grund av detta sökt på närliggande områden och tidigare pandemier för att hitta vetenskapliga artiklar med innehåll kring vårt område där det finns mer forskning. Där har vi funnit
vetenskapliga artiklar från föregående pandemier och hur medier har påverkat dessa.
Med anledning av att det för närvarande inte finns tillräckligt med forskning gällande covid-19 inom vår valda avgränsning för vår uppsats, anser vi att vår studie inte påverkats av tidigare forskningsresultat.
Artikeln Approaching doomsday:how SARS was presented in the Norwegian media skriven av Ketil Fred Hansen, tar upp hur norska medier närmare bestämt de tre största tidningarna i Norge rapporterade om viruset sars under 2003. Sars som spred sig till 29 länder, smittade 8439 personer och hade en dödlighet på 10 procent. Trots att ingen invånare i Norge blev smittad eller direkt påverkad av viruset rapporterade de norska medierna varje dag om sars under perioden 15 mars till 5 juli. Artikeln belyser den konstruerade rädslan som skapades genom medier i kontrast mot den verkliga medicinska påverkan sars hade för samhället och dess medborgare. Artikeln delar upp rapporteringen i tre faser; före, under och efter. I den första fasen
rapporterades det olika uppgifter om sars, experterna visste inte hur farligt viruset egentligen var och på vilket sätt det kunde sprida sig (Hansen 2009:345-346).
Rapporteringen blev väldigt oklar med olika budskap från olika experter, vilket medierna tog till vara på och skapade en osäkerhet kring sars, detta genererade till en större rädsla i samhället. Påtagligt blev det när försäljning av munskydd ökade i Norge, eftersom rapporteringen visade bilder på hur människor i Kina använde sig av munskydd. Trots att experter vid detta stadie i Norge kunde medge att munskydd inte hade effekt blev invånarna ändå påverkade av mediernas rapportering. Medierna gjorde även kopplingar till tidigare pandemier och människors historia genom att likställa den gamla Digerdöden med sars, vilket medförde att medborgarna upplevde en större oro och rädsla (Hansen 2009:355-356).
Enligt Hansen blev den norska riskrapporteringen av medier väldigt selektiv.
Medierapporteringen fokuserade på riskerna med sars-viruset och hur det kunde påverka vardagslivet negativt i Norge. Viruset kunde där sprida sig fort mellan människor och hade en hög dödlighet. Detta stod i kontrast mot den kanadensiska medierapporteringen där sars-viruset distanserades mot djuren och de rapporterade enbart smittspridning mellan djur. Risken för människan att bli smittad var inte särskilt stor, på det sättet skapade kanadensarna en “other”-känsla. Hansen menar att medier i sin riskrapportering tenderar att fokusera på risker som drabbar många och väldigt fort, än risker som drabbar några få under längre tid (Hansen 2009:357). Efter att WHO den 5 juli 2003 deklarerade att sars var över slutade även rapporteringen kring viruset i norska medier väldigt omgående (Hansen 2009:353).
5
Media tend to focus on more sensational risks that kill or are able to kill many people at one time, rather than slow-burning crises.
(Hansen 2009:357)
Denna artikel anser vi är relevant då covid-19 tillhör samma virusfamilj som sars och har en liknande startutveckling. Då vi inte funnit artiklar inom vårt syfte för studien gällande svenska nyhetsrapporteringar under sars-perioden anser vi att vårt
grannlands medierapportering går att använda för att kunna undersöka om det skapade en större rädsla i deras samhälle genom att använda ett virus som fenomen.
Denna artikel tar upp tre faser i krisen; före, under och efter gällande rapporteringen, vi har i vår studie undersökt början av Aftonbladets nyhetsrapportering för covid-19.
Patrick Brown skriver i sin artikel Studying COVID-19 in light of critical approaches to risk and uncertainty: research pathways, conceptual tools, and some magic from Mary
Douglas om hur osäkerheten kring covid-19 bidrar till ökad risk i världen och hur medierapporteringen kan påverka individers uppfattning av covid-19. Brown använder sig av det kulturteoretiska perspektivet från Mary Douglas hur olika kulturella gemenskaper ser olika på en och samma risk. Det artikeln belyser är hur i början av corona-händelserna medier världen över rapporterar om hur andra länder agerar eller inte agerar, vilka restriktioner som vidtas eller inte. Att diskursen kring varför agerar inte “we” som “them” i vissa frågor, det skapar en diskurs om rätt eller fel agerande (Brown 2020).
Vidare belyser artikeln hur länderna i Europa samt USA tidigt förkastade viruset och anmärkte på att det inte hade med det egna landet att göra. President Trump nonchalerade virusets konsekvenser och dess risker genom att skapa “other” i Kina.
Eftersom risken inte knyts till ens egna land kan heller inga emotionella känslor utvecklas till viruset på samma sätt. Artikeln beskriver “emotional repertoriers” där individer formar sitt agerande efter känslomässig koppling till olika objekt. Detta belyser artikeln med att ta upp “objects at risk” att individer måste kunna applicera risken gentemot ett objekt för att kunna utveckla en känslomässig koppling. I covid- 19-rapporteringarna blev det tydligt när medierna framförde hur inte enbart äldre personer utan även yngre personer, barnen, kunde bli drabbade av viruset. Detta skapade också en större mottaglighet för läsaren att utveckla rädsla för covid-19.
Rapporteringen spelar en viktig roll för människors vardagliga liv, att påvisa hur medborgare i andra länder hamstrar toalettpapper gör att människor blir oroliga kring att objektet som toapapper kan ta slut och i förlängningen ledde detta till att människor började hamstra toalettpapper världen över (Brown 2020).
Goran Basic skriver i sin artikel Konstruktion av normupplösning och moralisk panik om de diskursiva mönstren hos personalen som arbetar vid gränsen för Baltikum- länderna samt Sverige och Finland. Dessa länder har en upplevd sårbarhet mot Ryssland skriver Goran Basic och menar att Ryssland alltid har setts som en stor, mäktig och aggressiv makt. Ryssland konstrueras som ett hot och fara, trots att det kanske inte finns belägg för det. Den ständiga diskursen kring ryssen verkar inte komma från medierapporteringen utan snarare skapas mellan personalen som arbetar vid gränsen och konstruerar själva hotet och faran av ryssen. Utifrån intervjuer och observationsstudier sågs det hur en egenkonstruerad fara skapats av personalen
6
emellan (Basic 2018). Personalen som arbetar vid gränsen skapar vi-och-de-tänkande genom norm- och moralskapande. Detta sker vid morgonfikat, möten med kollegor och hela vägen ut till operativa arbetet med att möta människor. Genom
moralskapandet konstrueras ett hot och moralpanik infinner sig och reproduceras inom personalen där ryssen är den onda (Basic 2018). För vår studie använder vi denna artikel för att kunna belysa hur individer själva konstruerar och skapar ett hot.
I Basics studie visas det att medier inte konstruerar hotet eller faran utan snarare att det sker i diskursen mellan individer, något som vi har tagit i beaktande. För vår studie använder vi vårt fenomen med covid-19 istället för Basics användning av hotet från ryssen, därav ser vi artikeln som relevant till studien.
7
3 Teori
3.1 Culture of fear
Teorin culture of fear av Frank Furedi (2007) belyser hur rädslan blivit en del av människors liv, den formas och konstrueras från olika institutionella krafter. Rädslan slår olika för olika kulturer, samhällen och individer. Teorin belyser vem och på vilket sätt rädslan skapas i det moderna samhället samt vilka konsekvenser det medför.
Frank Furedi är professor i Sociologi vid University of Kent.
Furedi menar att rädsla i det moderna samhället kan anpassa sig till en rad olika fenomen som kommunicerar en kultur av tveksamhet och oro mot en samhällelig osäkerhet som alltid förväntar sig det hemskaste slutresultatet. Oron som skapas från rädslan av diverse ting kan i sig bli som en sjukdom som sprider en ohälsa bland människor. Oro har en mycket negativ effekt på människor och är svår att bli av med.
Vi skapar rädsla mot specifika objekt, i det traditionella samhället är det exempelvis döden och hungern som anses vara hotet mot oss människor, idag är rädslan i sig hotet mot oss människor. Hur människor i samhället generellt reagerar på rädsla bottnar i kultur och historia. Genom vårt språk representerar vi vår rädsla med att känna oss stressade, traumatiserade eller sårbara. I västerländsk kultur är det social norm att inte ta risker och medvetandegöra andra i samhället att inte ta risker. Att ta risker ses av samhället som att inte vara ansvarstagande och mogen. Det har nästintill blivit ett krav i dagens samhälle att få korrekta förklaringar på händelser och
fenomen, kan inte en korrekt förklaring levereras till människor så är det vanligt att en syndabock utses (Furedi 2007:1-10).
3.2 Risker
Furedi definierar risk som sannolikheten till förstörelse, skada, ohälsa, död eller olycka sammankopplad med fara. Dessa faror är ofta definierade som ett hot mot människor och det som de håller kärt. Viktigt är att alla risker är baserade på distinktionen mellan vad som ses som möjlighet och verklighet (Furedi 2007:25). Vi upplever själva att i det samhälle vi lever i är det en del av kulturen att det finns faror runt varje hörn. Är det inte en naturkatastrof som kommer ta kål på mänskligheten så är det en stor sten från rymden eller varför inte något ännu mer Hollywoodinspirerat.
I vårt samtal kring detta samhälleliga fenomen såsom rädsla och osäkerhet som sakta kryper på mänskligheten kan vi inte bortse från att vissa saker faktiskt kommer hända, det tillhör livet. Oftast kommer det inte vara värre än en mardröm och när det är som värst så upphör mardrömmen. Furedi menar att under de senaste decennierna har det bokstavligt exploderat nya faror i samhället, det finns gifter i maten och vattnet som vi konsumerar, brotten ökar, barn och ungdomar är mer och mer bortom föräldrarnas styrning och våra liv porträtteras som allt mer våldsamt. Farorna har satt människans överlevnad i fokus och desto mer påtalade hoten mot mänskligheten är, har dessa hot och faror ökat i takt med samhällets förväntningar på domedagen.
Dessa upplevda förväntningar blir allt mer och mer banala på grund av att
människors riskperception ofta förväntar sig att det värsta ska hända (Furedi 2007:28- 29).
8
När vi har undersökt det valda fenomenet utifrån våra forskningsfrågor samt bearbetat culture of fear insåg vi att en del av den upplevda oron eller känslan av rädsla har alltid en ursprungskälla. Detta fick oss att tänka på individers
riskperception. Med riskperception menar vi hur människor uppfattar eller tolkar en risk i samhället. Människor är olika genom bakgrund exempelvis uppväxt, utbildning och erfarenheter i livet. Detta sammanvävt gör att vi som individer uppfattar och bedömer risker olika, även något som vi tagit del hos Furedis beskrivning av riskperception. I vårt samtal inser vi vidare att en nyhetsartikel, beroende på
mottagarens riskperception kan tolkas på flera olika sätt av nämnda förklarliga skäl.
Varav en naturlig förklaring av en hög variation i upplevelsen av risker och tolkande av risker härstammar från den enskildes eller gruppens riskperception. För att få en djupare förståelse kring riskperception använder vi oss av kognitionspsykologen Paul Slovics teori kring riskperception.
Slovic menar att människor i samhället kan vara mer eller mindre toleranta när det gäller deras upplevda “riskperception” gentemot ett riskfenomen, alltså hur
människors uppfattning kring en risk i samhället. Slovic understryker att ett tydlig sådant exempel kring människors upplevda “riskperception” är strålningen från en röntgenmaskin på ett sjukhus som är accepterad av människor. Samtidigt som kärnkraftverk och den eventuella strålningen som uppkommer i samband med energitillverkning inte är accepterad och kan skapa oro i samhället (Slovic 2000:46-47).
3.3 Media och Rädsla
Furedi menar att medier spelar en mycket viktig roll i samhället för hur befolkningens riskperception utformas eftersom den moderna människan i större utsträckning erhåller erfarenheter till större del från medier och dess riskinformation än genom egna upplevda erfarenheter från livet (Furedi 2007:59). Furedi skriver att människan lever i en tid där samhället är väldigt beroende av forskning och vetenskapliga resultat för utvecklingen. Medier har däremot gått från att vara positiv till forskning och vetenskapliga resultat till att vara misstänksam och nästintill fientlig (Furedi 2007:137).
Today, many of our fears are not based on personal experience.
They are often shaped by television programmes or by alarmist media.
(Furedi 2007:IX)
Människor överreagerar och får panik genom vissa händelser som sker i samhället.
Detta är inte enbart genom dålig kommunikation utan är även en förklaring på hur samhället ger uttryck för sin existens. Människors reaktioner är en del av den samhälleliga processen och dess strukturer (Furedi 2007:25).
I vår analys kring hur medierna skriver och riktar informationen gällande vårt forskningsområde kände vi att det fanns en djupare förklaring på verktygen dessa använder sig av. Särskilt i områden att skapa vi- och dem-känslan och hur
rapporteringen kring något fenomen som är långt bort geografiskt ändå får en stor
9
medial uppmärksamhet. För att kunna utveckla detta resonemang, har vi valt ut boken kring Communicating Risks Towards the Threat Society av Stig A. Nohrstedt (red.) och delar kring vilken roll medier har i dagens samhälle. Nohrstedt menar att
mediernas uppgift är avgörande för hur olika kulturer och samhällen blir påverkade av diskursen kring olika risker. I den globaliserade världen vi lever i drabbar riskerna inte bara en grupp människor eller ett specifikt land, riskerna drabbar många fler.
Med denna komplexitet har vikten av att kunna rama in och skapa en diskurs för riskerna till olika kulturer och samhällen blivit ännu mer central (Nohrstedt 2011:9).
I mediers rapportering kring “the other” skapas automatiskt ett “we” en form av vi-känsla i sammanhanget. På detta sätt skapas en in- och out-group som ligger till grund för att kunna rikta medialt fokus. Genom detta kan en ansvarig utpekas kring vem som gör rätt eller fel. Att välja ut specifika grupper med “collective identity”
möjliggör även för medier att använda sig av läsarens känsla av tillhörighet till det egna landet och även kunna särskilja olika länder från varandras agerande, vilket skapar en “national identity” (Olausson 2011:105-109).
Rapportering kring ett fenomen eller en risk som sker på andra sidan världen kan förbigå läsaren då det inte påverkar dennes vardag. I detta fall kan medier använda sig av “bringing distance to close” där uppgiften är att rapportera hur exempelvis något som är på andra sidan av världen kan påverka läsaren och dess vardag.
Exempelvis hur islamisering i Mellanöstern kan påverka graden av terrorhot hemma i Sverige, och på detta sätt skapa en rädsla hos läsaren att denne kan bli påverkad (Camauër 2011:137-140).
...föreställningarna om ett tredje världen helt enkelt inte har utvecklats till samma nivå som västvärlden.
(Mohanty 2014:55)
Chandra Talpade Mohanty menar i sin teori kring “eurocentrism” att västvärlden med sina antaganden och värderingar, ser på exempelvis andra världsdelar som mindre utvecklade, inte lika kultiverade och att dessa inte följer de perfekta västerländska normerna (Mohanty 2014:55-56).
3.4 Begreppsbeskrivning Culture of fear
Nedan följer några centrala begrepp som är till vikt för culture of fear samt väsentliga för vår studies teoretiska ramverk.
“Voluntary risks” är risker som människor väljer frivilligt att utsättas för som exempelvis extremsporter (Furedi 2007:35). “Manufactured risks” betyder att det är en onaturlig fara och som oftast skapar mest förfäran i samhället (Furedi 2007:35).
“Hidden risks” avslöjar exempelvis okända risker som kan vara svåra att identifiera såsom rädslor i eller kring mänskliga relationer (Furedi 2007:46).
”The free-floating dynamic of fear” innebär att rädsla i det moderna samhället kan anpassas till en rad olika samhälleliga fenomen. Där kulturen av tveksamhet och oro alltid kommunicerar det hemskaste slutresultatet (Furedi 2007:4-5). “Boundless fears”
innebär att hot inte har gränser och att det inte finns någon plats att gömma sig på
10
(Furedi 2007:44). “Institutionally controlled fear” är en typ av rädsla som är styrd av någon form av myndighet eller statsmakt (Furedi 2007:8). “Raw fear” är en rädsla där karaktären är mer friflytande och oförutsägbar (Furedi 2007:8). “Knowable fear” är en rädsla som är förståelig på grund av att den är tagen för given och kulturellt
accepterad i samhället (Furedi 2007:8).
“Safety-at-any-price” innebär att människor uppvisar ett tvingande beteende istället för att uppvisa ett upplyst tänkande (Furedi 2007:13). “Better safe than sorry”
har blivit som en grundlag i samhället och följs av många människor dagligen. Som ett exempel är att kranvatten inte ses som nog säkert att dricka så vatten på flaska har ökat stort i samhället (Furedi 2007:15). “Morale climate” syftar till vad som är för stunden ansett som normativt i samhället eller rättare sagt socialt accepterat kring exempelvis olika sakfrågor (Furedi 2007:81).
“Victim card” där en person eller grupp använder sig av exempelvis en sjukdom eller olycka som argument för att påvisa sitt lidande och genom det kunna få
uppmärksamhet eller påverka ett beslut (Furedi 2007:101). “Victim culture” är när en människa använder sig av något som inträffat som exempelvis en olycka för att få ekonomiska eller personliga fördelar och det är många som utnyttjar samhället genom att anspela på en tidigare händelse (Furedi 2007:106). “Precautionary principle”
betyder att människor väljer det säkra alternativet alltid, för att undvika onödiga risker (Furedi 2007:113).
11
4 Metod
4.1 Metodologiska överväganden
Kunskap och förståelse kring samhället och dess inverkan på människan är något många samhällsforskare intresserar sig för genom att studera samhälleliga fenomen.
Exempelvis som grupper, organisationer, språk och strukturer genom olika former av metoder som intervjuer, observationer och textanalyser. En samhällsforskare är beroende av människan och dess handlingar i samhället, det är även det som skiljer samhällsvetenskaplig mot naturvetenskaplig forskning (Ahrne & Svensson 2015:8-9).
Det som kännetecknar kvalitativ forskning är att den är fysiskt närvarande och forskaren ges möjlighet att gå in på djupet av ett område och tolkandet av det insamlade materialet avser vara till stor vikt för studien. Vidare har forskaren i uppgift att skapa mening kring ett fenomen som studieobjektet genererat (Creswell &
Poth 2018:7). Den andra forskningsinriktningen är kvantitativ forskning som inriktar sig på kvantifiering och hur stor mängd något utgör av ett specifikt fenomen
innefattar ofta större insamlingar som till fördel använder avancerade statistiska beräkningar för att besvara olika typer av samband kopplat till forskningsområdet. I båda fallen av forskningsinriktning bygger dessa på att forskaren vill anskaffa sig mer kunskap och förståelse till forskningsområdet (Field 2018:3). Till vår studie har vi använt en kvalitativ inriktning då vi undersökt ett samhälleligt fenomen genom textanalyser. Den kvalitativa forskningen ger oss möjlighet att gå in på djupet i nyhetsartiklarna och möjliggör ett tolkande som vi kan skapa mening till.
4.2 Diskursanalys och vetenskapsteoretiska premisser
Diskurs är ett specifikt sätt att förstå och tala om världen. Diskursanalys är ett paket där teori och metod är integrerade med varandra, analysen är inte applicerbar med alla teoretiska ramverk (Winther Jørgensen & Phillips 2020:7). Forskningsfrågorna skall inledningsvis inte bestämmas för tidigt när det gäller diskursanalys, detta då forskaren ska bli varse om vad diskursen innefattar samt vilket sammanhang studien avser belysa. Forskningsfrågorna ska formuleras så att en diskursanalys är lämplig för användning, där textanalyser utförs inom ett samhälleligt sammanhang (Ahrne &
Svensson 2015:183). Det är av vikt att diskursanalysen bygger på utvalda fyra
nyckelpremisser, “en kritisk inställning till självklar kunskap”, “historisk och kulturell specificitet”, “samband mellan kunskap och sociala processer” och “samband mellan kunskap och social handling” som är grunden för genomförandet av studien. Dessa premisser bygger på filosofiska, teoretiska och metodologiska likheter samt skillnader med socialkonstruktionistisk utgångspunkt (Winther Jørgensen & Phillips 2020:11).
Den första nyckelpremissen är “en kritisk inställning till självklar kunskap” som innebär att kunskap vi har om vår värld är inte helt objektiv, den bygger på att vi människor utifrån vår kunskap och erfarenheter tolkar verkligheten och skapar representationer av den. Vi skapar spegling av verkligheten genom vårt språk och den fysiska verkligheten får betydelse och mening genom diskursen (Winther Jørgensen &
Phillips 2020:11-15).Den andra “historisk och kulturell specificitet” betyder att de historiska och kulturella aspekterna påverkar oss människor. Hur vi tolkar och förstår verkligheten, även hur vi agerar i olika kontexter. Sättet vi agerar påverkar vår sociala
12
värld som består av exempelvis relationer, identiteter och kunskaper. Det sociala agerandet bygger på den diskurs som skapas ett så kallat diskursivt handlande. Det diskursiva handlandet kan förändras under människans livslopp beroende på diskursen, historia och dess kulturella specificitet (Winther Jørgensen & Phillips 2020:11-12). Tredje är “samband mellan kunskap och sociala processer” vilket resulterar i att sociala interaktioner skapar förutsättningar och möjlighet att frambringa ny kunskap. Det är med interaktionerna vi konstruerar och formar vår uppfattning om verkligheten och den värld vi lever i, allt ifrån vad som är socialt rätt och fel till våra gemensamma sanningar om verkligheten (Winther Jørgensen &
Phillips 2020:12).Den fjärde nyckelpremissen “samband mellan kunskap och social handling” innebär att sambandet kring att frambringa ny kunskap och det sociala handlandet genererar sociala konsekvenser. Konsekvenser som vi genom
interaktioner och gemensamt skapande av sanningen kring vår verklighet kan forma vad som är social tänkbart och otänkbart (Winther Jørgensen & Phillips 2020:12).
Vetenskapsrådet medvetandegör att det moraliska ansvaret hos en forskare ofta härstammar från ens värderingar i kulturen och är föränderlig till följd av forskarens erfarenheter och bakgrund (Vetenskapsrådet 2017:49). Kopplat till de fyra
nyckelprimisserna som ligger till grund för att genomföra en diskursanalys och Vetenskapsrådets medvetandegörande gör att vi varit medvetna om att vi själva kan bli påverkade. När det gäller diskursen, kulturen och sociala värden för skapelsen av verkligheten och objektiviteten kring vår studie.
4.3 Diskurspsykologi
Diskurspsykologin analyserar hur diskursen används inom våra sociala interaktioner och vilka konsekvenser det kan medföra. Här handlar det om att analysera relationen mellan individer och gruppers agerande gentemot de större samhälleliga
strukturerna. Det är genom språket som individer och grupper kan “konstituera” sin sociala verklighet. Angreppssättet diskurspsykologi ska inte av oss blandas ihop med psykologi, fokus för angreppssättet ligger på vilket språkval individer använder sig av (Winther Jørgensen & Phillips 2020:13-16). Nedan utvecklar Winther Jørgensen &
Phillips hur vårt talspråk och texter är en konsekvens av våra sociala handlingar.
Diskurspsykologin ser texter och talspråk som konstruktioner av världen som orienteras mot sociala handlingar.
(Winther Jørgensen & Phillips 2020:97)
För att vi ska kunna använda oss av diskursanalys har vi tagit de ovanstående teoretiska infallsvinklarna i beaktande för att möjliggöra ett bredare och mer nyanserat perspektiv avseende vår studie. Att använda diskurspsykologin genom analys av exempelvis nyhetsartiklar och kunna identifiera samt förstå artikelns innehåll som kan upplevas som konfliktfylld finns det olika verktyg som anses vara lämpliga, detta för att möjliggöra utläsning kring textinnehållet. “Social
identitetsteori” innebär att det finns konflikter mellan olika grupper i samhället som från början kan härledas från en historisk social kontext. Målet med “social
identitetsteori” är exempelvis att kunna förklara värderingar, identiteter och
13
uppfattningar om omgivningen i gruppsituationer, men även att den personliga identiteten minskar och den sociala ökar i gruppsammanhang. Konflikter mellan olika grupper kan också kopplas till etnocentrism och xenofobiska strömningar som ofta är resultatet av ens egna grupps förståelseram och tolkning för andra identitets
grupperingar och den sammanvävda relationen till andra människor i samhället (Winther Jørgensen & Phillips 2020:102). “Tabuisering” är när något inom diskursen får konsekvenser av att vissa ämnen trängs bort till förmån för andra ämnen.
Tabuisering kan bidra till att vissa så kallade världsbilder väljs bort och främjar andra världsbilder (Winther Jørgensen & Phillips 2020:110).
“Bortträngning” är ett sätt för exempelvis en individ eller grupp att hantera en sakfråga eller händelse. En teknik för att skapa legitimitet för sin åsikt genom att aspirera på den andra individens eller gruppens åsikt och yrka på vad dessa anser i sakfrågan. Detta möjliggör att ens personliga åsikt trängs bort, för att skydda sig själv från exponering (Winther Jørgensen & Phillips 2020:110). “Reflexivitet” inom
diskurspsykologin skapar en valmöjlighet kring att det inte enbart existerar en universell sanning om verkligheten. På vilket sätt kan en individ vara säker på att dennes version är den sanna och inte någon annans. Här kan det ske en maktkamp med att valmöjligheterna är flera och att olika maktrelationer kan ha sin inverkan (Winther Jørgensen & Phillips 2020:111-112).
4.3.1 Tillvägagångssätt - Diskurspsykologi
En diskurspsykologisk ansats skall utgå från de vetenskapsteoretiska premisserna. För att kunna möjliggöra validitet och trovärdighet till studien där genomförandet sker på korrekt sätt och för studiens helhet finns det även några delsteg som ska tas i
beaktande (Winther Jørgensen & Phillips 2020:116). Vi har beaktat och använt oss av dessa delsteg för att kunna genomföra studien med trovärdighet och validitet. Till början av studien är “problemformulering” något som en student i sin undersökning måste göra genom att ställa frågor i ramen för diskurspsykologin. Att frågorna analyserar relationen mellan individer och gruppers agerande gentemot de större samhälleliga strukturerna. “Valet av samspel” innebär att som student på ett
förståeligt sätt kunna beskriva och motivera sitt val av forskningsområde. Nyckeln är att hela tiden bearbeta sitt material genom att läsa och läsa om den tills texten avslöjar språkbruket för betraktaren och således finna samspel i nyhetsartikeln och sitt egna studieområde (Winther Jørgensen & Phillips 2020:116-117).
Vidare är “insamling av naturligt förekommande material” till vikt för studien, där studenten tar del av redan skapat material för sin undersökning vilket är en fördel utifrån att informationen inte blir påverkad av den som genomför forskningsstudien.
Ett exempel på naturligt förekommande material kan vara befintliga nyhetsartiklar från medier, transkriberingar från intervjuer eller vetenskapliga texter (Winther Jørgensen & Phillips 2020:117-118). För vår studie har vi presenterat de vetenskapliga artiklarna och nyhetsartiklarna utifrån deras relevans och koppling till vår studie. Vi är medvetna om att vår materialinsamling kan påverka studiens giltighet, därför använder vi oss av tydliga ramar utifrån studiens avgränsningar och syfte när det gäller sökning samt urval av vårt material. Winther Jørgensen & Phillips menar att
“materialinsamling” är en viktig del av diskurspsykologins giltighet, beroende på hur den studerande väljer att samla in sitt material ska en medvetenhet finnas kring att valet kan påverka studiens giltighet. Exempelvis om en intervju genomförs och
14
forskaren försöker styra den sociala interaktionen eller släppa den fri och ge informanten mer utrymme. Oavsett kan ett beslut och beteende äventyra
informationens betydelse och validitet. För diskurspsykologin är det vad som avslöjas i det inlagrade språket som slutligen får stor betydelse för undersökningen (Winther Jørgensen & Phillips 2020:118-121).
Utifrån de insamlade nyhetsartiklar har vi bearbetat dessa och utfört kodning där vi finner meningsbärande teman som är relevanta för studien. Kodningen som utförts ligger till grund för möjligheten av att analysera materialet. Det är något Winther Jørgensen & Phillips belyser med att “kodning” är det första som påbörjas med det insamlade materialet och där forskaren börjar med att läsa, exempelvis nyhetsartiklar för att finna teman. Det gäller att objektivt kategorisera teman så att fokus inte enbart ligger mot det valda ämnet för studien. Det innebär för arbetet att förkasta en del teman och att det uppkommer nya teman under kodningsprocessen. “Krispunkter” är något som bör sökas efter i nyhetsartiklarna, en krispunkt är när någon exempelvis försöker återta ett uttalande eller påstående om ett ämne för att rädda situationen (Winther Jørgensen & Phillips 2020:121-122).
För att kunna komma vidare i arbetet kring analys ska den studerande utgå från kodningen och nyckelpremisserna som ligger till grund för diskurspsykologin.
Presentation av “analysen” beror på vilken teoretisk ram studien innehar samt vilket tillvägagångssätt som använts Winther Jørgensen & Phillips (2020:122). Under vår kodningsprocess av de 46 nyhetsartiklarna har vi utifrån läsningen kategoriserat flertalet teman som exempelvis osäkerhet, rädsla och samhörighet. Med hjälp av kodningen har vi kunnat rikta in oss mot 11 nyhetsartiklar som vi djupare analyserat och konstruerat 5 diskurser för vårt studieområde. Urvalet av de 11 nyhetsartiklarna har vi utfört med hänsyn till studiens syfte och vår tid tillförfogande för denna uppsats.
För att fastställa validiteten för vår studie har vi tagit hänsyn till vilket
sammanhang nyhetsartiklarna är skrivna samt hur nyhetsartiklarna kan bidra med nya förklaringar kring vårt studieområde. Vilket även Winther Jørgensen & Phillips menar gällande fastställning av “validitet” bidrar till undersökningens trovärdighet och slutligen att forskningsstudien har giltighet. För att säkerställa validiteten är det mycket viktigt att se på “sammanhanget” i exempelvis en vald nyhetsartikel, men också analysens förklaringskraft och möjlighet till nya förklaringar som benämns som
“fruktbarhet” (Winther Jørgensen & Phillips 2020:122-123).
“Forskningsrapportens” transparens baseras på förmågan att kunna förklara analytiska påståenden och valda textsegment i nyhetsartiklar. Det är viktigt att som författare till studien kunna erbjuda läsaren möjlighet att bilda sig en egen
uppfattning och bedöma processen. “Användning av forskningsresultatet” är något en studerande måste fundera kring innan ens forskningsresultat presenteras, till vem innehållet riktar sig till. Detta kallas även för “språkmedvetenhet” (Winther Jørgensen
& Phillips 2020:123). Vi har använt oss av textsegment i form av utdrag från nyhetsartiklarna och citerat dessa i vår resultat- och analysdel. Detta möjliggör för läsaren av vår studie att själv kunna bilda sig en uppfattning kring ämnet och sammanhanget. Vidare har vi tagit hänsyn till att språkbruket i studien ska vara förståeligt och hanterbart för läsaren trots att läsaren sedan tidigare eventuellt inte har erfarenheter kring studieområdet.
15
4.4 Urval och insamling av data
För urval av empirisk data menar Ahrne & Svensson (2015:22) att det ska ske där objektet eller fenomenet existerar. Om textanalyser genomförs bör dessa baseras på texter som är relevanta för studien. Gäller det nyhetsartiklar ska urvalet bygga på nyhetsartiklar eller dagstidningar inom ramen för studien. I vår
informationsinhämtning har vi tagit hänsyn till de fyra begreppen som Vetenskapsrådet understryker gällande forskning: sekretess, tystnadsplikt,
anonymitet och konfidentialitet (Vetenskapsrådet 2017:40). Insamling av material kan ske genom transkriptioner av vardagssamtal, nyhetsartiklar samt medietexter
(Winther Jørgensen & Philips 2020:116-123). Till vår studie är nyhetsartiklar hämtade från internet inom fenomenet för covid-19 som är utgivna av Aftonbladet. Aftonbladet är som tidigare nämnt Sveriges största internettidning, därav ses den som lämplig att användas för vår studie. Vi har använt oss av sökord covid-19, pandemin fick namnet covid-19 den 11 februari 2020 (Folkhälsomyndigheten 2020b). Vi använder även sökordet corona då nyhetsrapporteringen använt den benämningen under vår tidsavgränsning.
Enligt graf i tabell 1 som vi skapat presenterar vi en trend på antalet skrivna nyhetsartiklar från alla nyhetsplattformer i Sverige, detta för att belysa utvecklingen av rapporteringen kring fenomenet. Det som tydligt framställs är att den 11 februari 2020 när viruset fick det officiella namnet covid-19 steg antalet nyhetsartiklar om covid-19 markant, från 0 till över 300 rapporteringar. Denna sökning är utförd via Retrievers Mediearkiv, vilket är Nordens största arkiv av nyhetsrapporteringar (Retriever u.å.).
Tabell 1: Antalet publicerade nyhetsartiklar i Sverige.
Retriever Mediearkiv tillhandahålls till oss via Mittuniversitetet som vi använder i förstahandsval. Det vi uppmärksammade var antalet nyhetsartiklar utgivna av Aftonbladet som Retriver presenterade, inom vår tidsavgränsning fick vi sammanlagt
16
7 träffar på corona och 3 träffar på covid-19 utgivna av Aftonbladet. Vid en
kontrollsökning via sökmotorn Google visade siffrorna betydligt högre resultat när det avser utgivna nyhetsartiklar av Aftonbladet. Sökningarna i Google utfördes med sökorden “corona (datum) Aftonbladet” och “covid-19 (datum) Aftonbladet” för varje dag inom vår avgränsning. Där identifierade vi i snitt 3 nyhetsartiklar gällande corona och i snitt 2 nyhetsartiklar på covid-19 (covid-19 fick träffar först efter 11 februari).
Sammanlagt genererade det 54 nyhetsartiklar där 8 stycken utgår då dessa är dubbletter eftersom sökningen gjorts på två olika namn. Innebörden blir
sammanfattningsvis att det resulterar i cirka två till tre nyhetsartiklar per dag från Aftonbladet genom sökmotorn Google som kommer ingå i vår analys av
forskningsstudien för att uppnå trovärdighet och en så kallad mättnad i materialet.
Med detta i åtanke har vi i vårt resonemang kring behov och materialets storlek valt att förhålla oss inom vår avgränsning för studien 31 jan - 15 feb 2020.
Under vår bearbetning av alla 46 nyhetsartiklarna har vi följt den process som tidigare presenteras gällande nyckelpremisserna samt tillvägagångssättet för kodningsprocessen inom diskurspsykologin. Där vi utifrån kodningen funnit
meningsbärande teman relevanta för studien, detta ligger till grund för möjligheten av att analysera vårt material. När det gäller urval kring vår analys har vi utifrån alla 46 nyhetsartiklar kunnat rikta in oss djupare på 11 stycken baserat på vårt syfte med studien och de identifierade meningsbärande teman.
4.5 Analys
När insamlingen av data har genomförts skall för tydlighetens skull en klassificering av materialet genomföras inför analysen. Vid analys av texter som genom
undersökning visar att texterna används till att försöka övertyga mottagaren genom argumentation kallas angreppssättet för retorikstudier och används av forskare för att identifiera exempelvis övertygelse och argumentation strukturer i texten (Boréus 2015:163). Boréus understryker att analysen av texter handlar om kontextualisering, att analysera sammanhanget. Skillnaden i analyser är att en språkvetare intresserar sig för att förstå texten medan en samhällsvetare vill förstå ett uttryck i samhället eller att kunna förstå ett fenomen i samhället som påverkas av samtiden (Boréus 2015:175). För att vi skall kunna komma närmare vårt material lämpar sig diskurspsykologin väl då syftet är hur individer och grupper genom diskursen skapar mening till sin verklighet och sammanhang. Vårt urval av dem 11 nyhetsartiklarna som vi använt i analysen har vi namngett med numrering (1-11) utifrån deras publikationsdatum. Fullständig information kring nyhetsartiklarna erhålls i Bilaga 1. Vi har identifierat fem
meningsbärande teman som centrala i vår kodning av materialet. Vilket även visats utifrån vår analys att dessa fem teman är dem fem rådande diskurserna gällande vårt forskningsområde.
4.6 Etik
Vid insamling av data finns det flera etiska aspekter som ska tas i hänsyn till beroende på vart forskaren är i sin undersökning och vad för typ av material som hanteras (Creswell & Poth 2018:53). Vid inhämtning av datamaterial till vår studie i form av skriftliga texter är det viktigt att ta hänsyn till de parametrar som finns kring ett etiskt
17
förhållningssätt gentemot de personer som ingår i studien eller den digitala
information som hanteras av oss studenter samt hur vi presenterar det. Med detta i beaktande har vi tagit hänsyn till att respektera eventuell känslig personlig
information från nyhetsartiklarna som kan röra individers hälsotillstånd kopplat mot viruset. Där vi i denna studie inte skriver om enskilda individers hälsotillstånd.
Ahrne & Svensson (2015:24-25) menar att en forskningsstudie ska exemplifiera för läsaren att det som är skrivits är korrekt och ens resultat är riktigt. Det handlar om att presentera en transparent studie för vetenskapen och läsaren för att kunna uppnå trovärdighet.
Enligt Vetenskapsrådet är etik något som finns i människan och människan är medveten om sin etik på grund av reflektion och sökande av normer. Moral är något som alla människor har med sig på ett eller annat sätt och subjektiva moraliska ställningstagande behöver inte den enskilda människan vara medveten om eller reflektera över. Vidare är moral ett begrepp som andra människor kan uppfatta och notera i vardagen och som mer än vanligt visar sig i människors beteende mot andra människor där Vetenskapsrådet skriver att “Etiken är en teori för moralen, som är praktiken” (Vetenskapsrådet 2017:12).
En kvalitativ forskningsstudie som har bearbetats etiskt och fastställt metodologisk inriktning för genomförande och produktion av data, medför att studentens
möjligheter till fortsatta antaganden minimeras kring de individuella och sociala problemen. Genom att frångå en generell definition i undersökningsområdet till en mer specifik inriktning gällande studiens ramverk (Creswell & Poth 2018:42-43). För vår studie har det varit till vikt att följa de etiska aspekterna när det gäller hur vi skriver om olika länders virusläge, pandemins utveckling mellan olika länder samt hur olika samhällsstrukturer har för inverkan. Där vi tar hänsyn till att inte göra subjektiva moraliska ställningstagande som eventuellt kan påverka vår studies trovärdighet.
4.7 Metoddiskussion
Valet av en kvalitativ metod istället för en kvantitativ metod var för oss inte en helt enkel process utifrån vårt samhälleliga fenomen som vi ville undersöka. Ofta måste vi som studerande värdera olika “discipliner” inom det akademiska innan valet av metod och angreppssätt görs vilket ibland kan uppfattas av betraktarna som en enkel handling. I vår diskussion kring metoden har vi valt kvalitativ metod, utifrån att det erbjuder oss en upplevd närhet till vårt forskningsområde där vi har möjlighet att komma ifrån känslan av att studien blir distanserad och opersonlig. Vidare att i realtid på våra egna villkor analysera texter och under tiden med de “teoretiska glasögonen”
gällande diskurser se perspektiven och mekanismer födas i takt med att vi läser och inhämtar information. Vi som studenter har förståelsen för att vår valda metod inte är en universallösning som fungerar i alla sammanhang. Dock är vi övertygade över att metoden för denna forskningsstudie är rätt angreppssätt, den möjliggör i vår analys ett korrekt tillvägagångssätt där resultatet kan hjälpa vårt samhälle till en bättre utveckling och förståelse kring våra frågeställningar. Med inledningsvisa antaganden och problemformuleringar som studerande har kan det uppkomma diverse
utmaningar som uppfattas som svårhanterliga för studien, som däremot i slutändan kan komma samhället till gagn. Creswell och Poth menar att kvalitativ forskning
18
börjar med en del antaganden som gör att en del problem inom studien blir synliga som ger mening till ett mänskligt eller socialt problem (Creswell & Poth 2018:42).
En del av kritiken mot diskursanalys är att angreppssättet i forskningsstudien inte anses av människor fånga upp vardagliga händelser som individers handlingar, känslor eller erfarenheter. Winther Jørgensen och Phillips menar på att
diskurspsykologins syfte är just att presentera det som vanligtvis uppfattas som icke diskursiv såsom just attityder, handlingar eller känslor (Winther Jørgensen & Phillips 2020:149-150).
Vid forskning är det av stor vikt att som student inneha en förmåga till objektivitet och förståelse kring vikten av objektivitet i forskning. När referenser för information eftersöks bör i första hand primärkällor, alltså förstahandskällor, användas i
forskningsstudier. Detta gäller oavsett om informationen kommer från nyhetsartiklar, vetenskapliga artiklar eller teorier från böcker. Något som vi har varit mycket noga med, vår källkritik i sökande efter information är att säkra källan till informationen och inneha ett kritiskt tänkande i insamlandet av data till vår forskningsstudie.
Tanken måste alltid finnas där att en förvrängd nyhet kan finnas på internet och vid första anblicken se att nyheten inte kommer från en säker källa kan vara svårt.
Eriksson och Hultman menar att “källkritik” betyder ursprunget till uppgifter eller information som kallas primära källor eller förstahandsinformation exempelvis från nyhetsartiklar, vetenskapliga artiklar och böcker. Vidare menar författarna att ens granskning inte behöver vara mot uppgiftslämnaren, alltså ursprungskällan utan mot den information som hämtas därifrån och hur källans reliabilitet, relevans och
validitet är enligt ens subjektiva analys av informationen. I slutändan kommer ens val och trovärdighet att påverka materialets giltighet i ens forskningsstudie (Eriksson &
Hultman 2016:111-113).
Efter ett övervägande och diskussion har vi i vår forskning följt Uppsalakodexen.
För oss skapar det en stabilitet och förtroende mellan student och mottagare gällande etiken i forskningsstudien. Uppsalakodexen är en kodex som forskare vid Uppsala universitet utvecklade under 1980-talet och den ber forskare att undvika forskning som kan leda till exempelvis sådant som strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, ekologiska skador eller vapenframställning (Vetenskapsrådet 2017:21).
Med hänsyn till Uppsalakodexen tar vi till denna studie hänsyn kring de mänskliga rättigheterna i den bemärkelsen att inte skriva om specifika länder, grupper eller individer på ett sådant sätt som kan uppfattas som stötande eller kränkande. Etiska riktlinjerna som vi presenterat till vår studie har varit en central del då
smittspridningen påverkar människors liv.
19
5 Analys och Resultat
Till stöd för våra analyser använder vi oss av den tidigare forskningen och teoretiska insikter som vi tidigare presenterat. Under vår bearbetning av alla nyhetsartiklarna har vi följt nyckelpremisserna samt tillvägagångssättet för diskurspsykologin. Genom vår kodningsprocess har vi kommit fram till fem teman som ligger till grund för vårt preciserade urval av de 11 nyhetsartiklarna vi djupare analyserat. Dessa teman är:
riskuppfattning i samhället, konstruktion av rädsla i samhället, rädsla och dess konsekvenser, xenofobi i samhället och maktutövningens påverkan i samhället.
Utifrån dessa teman har vi konstruerat fem rådande diskurser inom vårt studieområde.
5.1 Riskuppfattning i samhället
Människor tolkar sin omgivning och konstruerar verkligheten de befinner sig inom utifrån sin kunskap och erfarenhet, därför blir det viktigt att förhålla sig till
kunskapen med en kritisk inställning. Verkligheten skapas och får betydelse genom diskursen och våra sociala interaktioner (Winther Jørgensen & Phillips 2020:11-15).
Detta medför att diskursen som konstrueras kring ett fenomen har betydelse för hur människor kommer att se på omgivningen och verkligheten. Används diskursen på ett sådant sätt att risken konstrueras som låg, kan det leda till att uppfattningen kring verkligheten för människan och samhället bli att risken inte är farlig. För att vidare utveckla detta resonemang skriver Slovic (2000:46-47) och belyser hur strålningen från medicinsk röntgen är en accepterad del av vår riskuppfattning, då människan
accepterat den risken genom den konstruerade verkligheten. Att medicinsk röntgen blivit en accepterad risk inom vårt samhälle kan även förstås utifrån de historiska och kulturella specifiteterna som Winther Jørgensen & Phillips (2020:11-12) menar att människor med sitt sociala handlande blir påverkade av den diskursen som konstrueras, beroende på hur vi tolkat verklighet kommer vi att agera olika i olika kontexter. I vår analys av artikel 8 skapas en diskurs kring att risken för att bli smittad i Sverige är låg och att beredskapen är hög i landet, detta för att signalera trygghet och stabilitet till medborgaren.
Risken att smittan ska spridas i Sverige har hittills bedömts som låg men beredskapen har ökat.
(artikel 8)
I ovan textsegment från artikel 8 är vår analys att diskursen kan påverka subjektet som läser och dennes uppfattning kring smittorisken. Det skapas en diskurs kring att uppfattningen för risken är låg och att läsaren till artikeln upplever en trygghet i den beredskap som finns i samhället. I denna kontext kan då läsarens socialt handlande påverkas, på det sättet att diskursen som används av läsaren i interaktion med andra individerna tillsammans kan konstruera en diskurs med ett gemensam perspektiv att smittorisken för covid-19 är låg. I artikel 3 skrivs det hur människors handlande sker på olika sätt där olika individer skyddar sig från att bli smittade av viruset på olika sätt. I Kina har myndigheterna tvingat över 300 miljoner invånare att bära
20
skyddsmask för att skydda varandra och minimera smittspridning, samtidigt som andra länder inte har dessa krav.
Sylvie Briand säger att de som bär maskerna men inte vidtar andra försiktighetsåtgärder, som att regelbundet tvätta händerna, kan
invaggas i en falsk känsla av säkerhet.
(artikel 3)
I detta presenterade textsegment från artikel 3 ges WHOs enhetschef Sylvie Brand utrymme som menar hur människors riskuppfattning kan leda till att det blir en känsla av falsk säkerhet. Diskursen kring den falska säkerheten som skapas kan ge upphov till att verkligheten som människan är van vid efter dennes erfarenhet och kunskap om att sköta sin hygien kanske inte är tillräcklig. Detta kan leda till att individer upplever sin verklighet vara rubbad där det som varit tryggheten inte är trygghet längre. På sättet människors uppfattning kring risker påverkas skriver Furedi (2007:35) om hur uppfattning för risker påverkas av något som är onaturligt och inte förenat med det människan är van vid. Detta kan det leda till negativa konsekvenser i samhället i form av osäkerhet och instabilitet. Med Furedis
resonemang i åtanke kan vi vidare ur artikel 3 utläsa hur generaldirektören för WHO själv menar att det inte finns mycket information om viruset och att
rekommendationerna kan bli sämre och inte vara tillräckliga. Något som i vår analys skapar en diskurs av att bilden kring verkligheten och hur människorna ska skydda sig blir väldigt osäker och kan leda till en ökad rädsla.
Utan bättre information är det mycket svårt för oss att bedöma hur utbrottet utvecklas, vilken effekt det kan ha eller garantera att vi
lämnar de lämpligaste rekommendationerna, säger Tedros Adhanom Ghebreyesus, chefen för WHO.
(artikel 3)
Med en diskurs av otydlighet och dålig information kring virusets smittorisker enligt artikel 3 kan det bidra till en osäker verklighet för läsaren. Furedi (2007:137) menar att samhället genom media väljer att uttrycka sig med exempelvis dålig information och otydliga direktiv vilket kan ge upphov till en mänsklig reaktion i form av panik. Detta eftersom människor enligt Furedi (2007:1-10) vill ta ansvar och agera moget med att inte ta risker. I dagens samhälle har det blivit ett krav att få korrekta förklaringar på händelser och fenomen. Med Furedis resonemang om otydliga direktiv och
risktagning samt WHOs diskurs i artikel 3 kring osäkerhet för lämpliga
rekommendationer kan det ge upphov till att läsarens inte vet hur den ska agera.
Människan strävar efter att vara ansvarsfull och agera moget vilket i detta
sammanhang kan bli svårt då det finns en skapas diskurs gällande otydliga direktiv och osäkerhet.
Att rapportera om osäkerhet och att det finns en oklar konsensus inom området påpekar även Hansen (2009:355-356) i sin artikel där norska medier tydligt
21
presenterade hur experter inte var enade gällande hur sars-viruset kunde utvecklas eller vilken påverkan det kunde inneha för norska medborgare. Detta är även ett sätt att försöka påverka läsaren och dennes vardag med att risker som sker långt bort ändå har en inverkan. Något som i vår läsning av artikel 3 framkommer där SAS ställer in sina flygningar och även hur det drabbar deras verksamhet.
Flygbolaget SAS meddelade i förra veckan att bolaget ställer in alla flygningar fram till den 9 februari.
(artikel 3)
För att djupare förstå diskursen kring att använda sig av ett skandinaviskt företag och hur det kan påverka läsaren skriver Camauër (2011:137-140) om bringing distance to close, där uppgiften för journalisten är att rapportera hur exempelvis något som är på andra sidan av världen kan påverka läsaren och dess vardag ändå. I vår analys ser vi hur journalisten i artikel 3 använder SAS som verktyg av att påvisa hur viruset drabbar de svenska anställda och konstruera en diskurs om hur covid-19 som ännu inte är utbrett i Sverige ändå får konsekvenser för landets samhälle och ekonomi.
5.2 Konstruktion av rädsla i samhället
Diskurspsykologin möjliggör analys av våra relationer och våra sociala interaktioner mellan oss individer. Först vid möten i form av sociala interaktioner kan vi
konstituera vår verklighet (Winther Jørgensen & Phillips 2020:13-16). Det blir därför centralt hur diskursen konstrueras i nyhetsartiklarna och vem som får utrymme i artikeln. I vår analys av artikel 1 presenterar journalisterna företrädare för sjukvården som kommer med lugnande besked gällande viruset. Att det finns en smittad
människa, men att risken för att viruset sprider sig vidare är låg, invånarna kan vara lugna. Vilket i vår analys visar hur journalisterna i vår uppfattning vill minimera diskursen kring en eventuell rädsla för medborgaren.
Kvinnan i 20-årsåldern vårdas nu på infektionskliniken där hon hålls isolerad i en egen sal. Hon ska inte vara allvarligt sjuk.
(artikel 1)
I vår analys av artikel 1 konstrueras en diskurs kring trygghet och stabilitet där resurser finns och kommer att användas för att garantera säkerheten, något som Furedi (2007:15) beskriver som better-safe-than-sorry där något som förändras och blir till ett nytt läge för samhället kräver en större insats för att försvara något specifikt. I detta fall kan det specifika något ses som att sjukvården omprioriterar och riktar resurser mot patienter, att den sjukvården som krävs finns samt att åtgärderna som är nödvändiga kommer vidtas. Journalisterna i artikel 1 väljer att skriva ut personlig information kring personens ålder och kön vilket möjliggör att en bild kan konstrueras hos läsaren där den första smittade personen i Sverige är en ung
medborgare. Här kan resonemanget av Brown (2020) ses kring emotional repertoriers
22
där journalisterna försöker skapa ett objekt som läsaren kan relatera till och bilda en känslomässig koppling till. Risken finns här att läsaren kan uppleva att det kan drabba vem som helst oavsett ålder. Vidare som Brown menar blir läsaren mer mottaglig för att utveckla en eventuell rädsla när det finns en känslomässig koppling.
För att minimera eventuell rädsla och även skydda sin medborgare ges i artikel 1 sjukvården utrymme av journalisterna med att säga att allt är skött exemplariskt från patientens sida när det gäller att träffa andra människor och sättet den sökt sjukvård.
-Hon har varit mycket medveten om smittspridningen i Wuhan och isolerade sig själv när hon började bli sjuk, säger Malin Bengnér.
Som berättar att kvinnan till och med ordnat så att hon fått matkassar lämnade utanför sin dörr. -Det har skötts exemplariskt,
säger Malin Bengnér.
(artikel 1)
Här ser vi även tecken från att journalisterna i artikel 1 vill förhindra att patienten blir utmålad eller utpekat som syndabock eller användas som argument inför något beslut, genom att ge utrymme för sjukvården med diskursen av att patienten skött det exemplariskt. Något som Furedi (2007:101) skriver om i sitt resonemang kring victim card där en individ eller grupp försöker använda sig av en händelse som exempelvis en sjukdom för att kunna skapa sig en möjlighet att påverka ett beslut. Vidare i artikel 1 konstrueras diskursen kring lugnande budskap och kontroll. Till detta finner vi att sjukvården som institution kontrollerar, är uppmärksam och följer utvecklingen noga.
Genom diskursen kan läsaren bilda sig en uppfattning kring att verkligheten denne befinner sig inom är en trygg och säker plats med inget behov av rädsla. Här finner vi resonemanget från Furedi (2007:44) med institutionally controlled fear hur
maktutövning kan styra en rädsla, som i detta fall journalisterna och det utrymmet sjukvården har i artikeln. Enligt vår tidigare presenterade tolkning för media och rädsla av Furedi framhävs hur mediers roll är bidragande faktor kring sättet människor utformar sin rädsla. I dagens samhälle som vi människor lever i har forskning och vetenskap blivit allt viktigare, ett sätt för människan att finna tillit och förtroende till (Furedi 2007:137).
I artikel 2 skriver journalisten hur andra forskare i olika länder kommit fram till olika resultat och slutsatser kring om viruset smittar under inkubationstiden än de svenska myndigheterna. Forskare från Tyskland, USA och Kina pekar på att det går att smitta under inkubationstiden, något som Folkhälsomyndigheten inte håller med om.
Har inte vetenskapligt stöd för smitta under inkubationstid.
(artikel 2)
Journalisten i artikel 2 framhäver tydligt att det inte finns någon konsensus gällande denna fråga och vidare kan Browns (2020) teori användas med frågan att andra länder gör annorlunda än vad vi i Sverige gör. Detta kan leda till att läsaren frågar sig: vem
23
har egentligen rätt? Vidare har vi i artikel 2 identifierat Winther Jørgensen & Phillips (2020:110) begrepp med tabuisering, där Folkhälsomyndigheten får utrymme av journalisten att använda sig av tabuisering och konstruera en diskurs kring att andra världsbilder väljs bort i förmån för sin egna. Detta i vår analys av artikel 2 framställs att svenska myndigheterna inte vet svaret, därav tonas spekulationerna ner kring just smittorisken och genom det förhindra en eventuell debatt i frågan.
Genom interaktioner med andra individer konstruerar vi vår sanning och bildar oss kunskap kring vår verklighet. Med detta samband mellan kunskap och sociala interaktioner gör att vi kan konstituera mening från diskurserna som vi läser (Winther Jørgensen & Phillips 2020:12). Detta finner vi i vår analys av artikel 2 där journalisten framhäver tydligt hur flertalet läsare har hört av sig till redaktionen med oro där dem är rädda för viruset och dess utveckling.
Mängder med oroliga svenskar har hört av sig till Aftonbladet efter att ha tagit del av de internationella rön som gör gällande att
viruset faktiskt är smittsamt även innan symptom uppvisas.
(artikel 2)
I vår analys av artikel 2 försöker journalisten tydligt framhäva att det är medborgarna som konstruerar rädsla i samhället och inte journalisten och dess redaktion. Att medborgare själva konstruerar rädslan och oron är något som Basic (2018) studie visar tecken på att medier inte konstruerar hotbilder eller fiender utan att det är konstruerat mellan individers vardagssamtal och interaktioner genom ett norm- och
moralskapande. Med vår analys av Basic studie, Winther Jørgensen & Phillips
resonemang och artikel 2 visar det på hur läsarna och medborgarna själva konstruerar rädsla i samhället. Journalister rapporterar olika diskurser kring covid-19 men först när individen läser diskursen och interagerar med andra individer möjliggörs en konstruktion av mening till diskursen och vidare potentiellt kunna utveckla rädsla.
5.3 Rädsla och dess konsekvenser i samhället
Furedi (2007:16) skriver hur rädsla kan ses som en tidsresa som förändras över tid.
Människor lever längre idag och med vår utveckling av samhället har risker blivit allt större och mer komplexa. Furedi påpekar att “vad som utgör en fara förändras över tid” (Furedi 2007:16). I vår tolkning av Furedi är rädsla som ett virus i sig, när det sprids infekterar rädslan sina värdar och kan få den mest stabila och bildade människa att tappa all rimligt förnuft och sinnesnärvaro. Rädsla kan ses som ett gift som sakta förpestar sin omgivning genom diskurserna som konstrueras i form av texter eller språk och de människor som befinner sig i området fördrivs sakta in i ett mörker som en konsekvens. Denna tolkning av Furedi finner vi relevant när vi analyserat artikel 5 där diskursen skapats att enskilda människor kan ha svårt att förstå och tolka budskapets innebörd om den eventuellt inte har kunskap om ämnet.
