INOM
EXAMENSARBETE ARKITEKTUR, GRUNDNIVÅ, 15 HP
STOCKHOLM SVERIGE 2020,
The Shift i Sverige
Kan FN:s globala mål minska antalet vräkningar i Stockholm?
MATTIAS BIRKEHAMMAR
KTH
SKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD
1
The Shift i Sverige
Kan FN:s globala mål minska antalet vräkningar i Stockholm?
Mattias Birkehammar
Examensarbete inom samhällsbyggnad SoM EX-KAND 2020-08 Stockholm 2020 ___________________________________________
KTH, Institutionen för Samhällsplanering och miljö Avdelningen för urbana och regionala studier
Kungliga Tekniska högskolan
2
Sammanfattning
The Shift är en rörelse med en nära koppling till FN, vars syfte är att hjälpa världens länder att uppnå sina åtaganden om den mänskliga rättigheten till bostad. Rörelsen baserar till stor del sitt arbete på rapporten ”Riktlinjer för Implementeringen av den Mänskliga Rättigheten till Adekvat Bostad”1, som kan beskrivas som en sammanhängande lista på problembeskrivningar och åtgärder för att möjliggöra att rätten till bostad blir till verklighet. Denna rapport är
formellt utgiven av FN, men har anammats av the Shift och används som ett slags
övergripande policydokument. I detta dokument kommer den i fortsättningen att kallas för
”the Shifts riktlinjer”.
En av riktlinjerna, nr 6, handlar om vräkningar och är en uppmaning att;
”förbjuda påtvingade vräkningar och förebygga vräkningar när det är möjligt”2
Denna studie har undersökt hur riktlinje nr 6, förhindrandet av vräkningar, förhåller sig till den generella situationen i Sverige och lite mer specifikt i Stockholm. Studiens syfte är att utröna hur väl aktörer, processer och lagstiftning/regelsystem i Sverige uppfyller the Shifts riktlinje nr 6 (med vissa avgränsningar), och vad som kan göras bättre uppfylla den.
Studien baseras på intervjuer med representanter ifrån Sveriges allmännytta, kronofogden och stadsdelars vräkningsförebyggande avdelningar och information tillgänglig på internet
bestående av statistik från olika myndigheter, dokumentation från the Shift, nyhetsartiklar och annan dokumentation.
Studien kommer fram till att Sveriges redan existerande vräkningsförebyggande arbete
innefattar motsvarigheter till så gott som alla de åtgärder som the Shift förespråkar. The Shifts åtgärder skulle kunna beskrivas som en delmängd av vad Sveriges kommuner och
myndigheter på olika nivåer utför redan idag. I de svenska nationella programmen för att förebygga vräkningar finns det motsvarigheter till vad the Shift förespråkar, inom de avgränsningar som satts för denna studie.
Det finns praktiska svårigheter med att helt undvika vräkningar; de allt vanligare
andrahandsuthyrningarna som inte erbjuder den säkerhet för den boende som en adekvat bostad förväntas ha, de utmanande fallen då den hjälp som erbjuds nekas utav individen som den är riktad till, och förstås de fall då de vräkningsförebyggande åtgärderna bara misslyckas, för att nämna tre. De nationella programmen har generellt sett varit framgångsrika i Sverige, men det finns brister som företag utnyttjat på hyresgästers bekostnad. Det sker även en utveckling med krav marknadsorienterade reformer vilket har kritiserats av the Shifts grundare Leilani Farha.
1 Originaltitel: Guidelines for the Implementation of the Human Right to Adequate Housing
2 I rapporten på engelska: Prohibit forced evictions and prevent evictions whenever possible
3
Abstract
The Shift is a movement with close connections to the UN, with the purpose to help the countries of the world achieve their commitments regarding the Human Right to Housing.
The movement bases a large part of their work on the report “Guidelines for the
Implementation of the Human Right to Housing”, which may be described as a coherent list of problem descriptions and measures to make possible the realization of the right to housing.
This report is formally edited by the UN, but has been embraced by the Shift and is used as a document of their overall policy. The document will from now on be referred to as “the Shift’s guidelines”.
One of the guidelines, no 6, focuses on evictions and is a call to:
“Prohibit forced evictions and prevent evictions whenever possible”
This study examines how guideline no 6, the prevention of evictions, compares to the general situation in Sweden and more specifically in Stockholm. The purpose is to study how well actors, processes and law/rule in Sweden fulfills to the Shift Guideline no. 6 (within some boundaries), and what can be done to better fulfill them.
The study is based upon interviews with representatives of “Sveriges Allmännytta” (public housing), “Kronofogden” (bailiffs) and officials working on eviction prevention in different districts in Stockholm and information gathered from the internet such as statistics from government agencies, documentation from the Shift’s home page, news articles and other information.
The study reaches the conclusion that Sweden’s already existing preventative work regarding evictions matches virtually every one of the measures that the Shift advocates. The Shift’s measures could be described as a subset of what Sweden’s municipalities and governing branches perform.
Regarding the Swedish national programmes to prevent evictions there are also counterparts to the Shift’s suggestions, within the limitations of this study.
There are practical hardships in entirely avoiding evictions; the ever increasing second-hand rentals which do not offer the security of housing that is expected out of adequate housing, the challenging cases when the help that is offered is turned down by the individual it is directed to, and of course the cases where the preventative measures simply fail.
The national programmes in general have been successful in Sweden, but there exist flaws that corporations have taken advantage of on the tenants’ expense. There is also a
development with demands for a more market-oriented reforms that have been criticized by the founder of the Shift, Leilani Farha.
4
Innehållsförteckning
sida
1. Inledning 4
2. Syfte och frågeställningar 5
3. Disposition 6
4. Bakgrund 7
5. Metod 15
6. Resultat och analys 16
7. Diskussion och slutsats er 21
8. Litteratur- och källförteckning 23
1. Inledning
Rätten till boende finns angivet som en mänsklig rättighet i FN-deklarationen (artikel 25) och finns även med som ett av de 17 globala målen i Agenda 2030. Mål nr 11 handlar om hållbara städer och samhällen och om:
”att göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara”.
Rätten till boende finns även i Sveriges grundlag. I regeringsformen anges bl.a. att:
”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”3
Trots detta råder idag bostadsbrist i närmare tre fjärdedelar av Sveriges 290 kommuner.
Bostadsbristen tar sig olika uttryck; vuxna ungdomar som bor hos föräldrar, trångboddhet, en delvis olaglig marknad för andrahandsuthyrning eller i form av vräkningar av människor som t ex av ekonomiska skäl inte har möjlighet att bo kvar i sina hyreslägenheter.
Bostadsförsörjning är i Sverige ett kommunalt ansvar. Kommunerna har till sin hjälp ett antal redskap som planmonopolet, möjligt eget fastighetsbyggande och -ägande samt – i vissa situationer - socialtjänsten. Sveriges 290 kommuner har givetvis olika förutsättningar och olika modeller för att arbeta med bostadsförsörjningen. Malmö kommun anslöt sig t.ex. under 2019 till the Shift, en rörelse med nära koppling till FN som i ett antal riktlinjer och
genomförandeåtgärder beskriver hur städer kan arbeta för att göra rätten till boende till verklighet för alla. Malmö anslöt sig till the Shift med det uttalade målet att det skall öka stadens möjligheter att uppnå ambitionen om hållbarhet, jämlikhet och bostad åt alla.
Men går det verkligen att göra en koppling mellan ”högnivåmål” från Agenda 2030 eller the Shifts riktlinjer och konkret arbete i en svensk kommun? Ger dessa mål och riktlinjer någon konkret vägledning för hur t.ex. vräkningar ska kunna undvikas? Är det kanske t.o.m. redan så att svenska kommuner redan uppfyller de internationella målen avseende människors rätt till bostad?
3 Fetmarkering av ord gjord av författaren
5 Denna studie undersöker just detta. Genom en case study på Stockholms kommun försöker jag svara på frågan om en svensk kommuns eventuella medverkan i the Shift egentligen har några praktiska konsekvenser med fokus på hur just vräkningar ska hanteras.
2. Syfte och frågeställningar
2.1 Studiens syfte
Studiens syfte är att utröna hur väl aktörer, processer och lagstiftning/regelsystem i Sverige uppfyller the Shifts riktlinje nr 6 (med vissa avgränsningar), och vad som kan göras bättre uppfylla den samt målsättningen att:
”förbjuda påtvingade vräkningar och förebygga vräkningar när det är möjligt”
Överväger man ett framtida scenario då städer, kommuner, regioner eller rentav landet i sin helhet ansluter sig till the Shift, så bör det göras med vetskap om var man befinner sig i
förhållande till de mål och riktlinjer som the Shift förespråkar. Om en kommun skulle välja att ansluta sig till the Shift skulle den naturliga frågan alltså bli hur dagens system förhåller sig till och därefter kan behöva anpassas till bl.a. the Shifts riktlinje nr 6.
2.2 Frågeställningar De frågor som studeras är:
Hur skiljer sig situationen i Sverige rörande vräkningar ifrån the Shifts problembeskrivning?
Innefattar dagens vräkningsförebyggande arbete åtgärder motsvarande de som står beskrivna i the Shifts genomförandeåtgärder?
Hur kan vräkningsförebyggande åtgärder i Stockholm utvecklas för att bättre uppfylla målet att ingen skall vräkas?
2.3 Begränsningar
Studien begränsar sig uteslutande till riktlinje nr 6. Det innebär att denna riktlinjes förhållande till och eventuella synergier med de andra riktlinjerna inte tas i beaktande.
Vissa av the Shifts genomförandeåtgärder fokuserar på juridiska aspekter såsom rättssäkerhet och krav på att lagstiftningen skall stämma överens med mänskliga rättigheter. Denna studie utgår ifrån att Sveriges lagstiftning i inte bryter mot de mänskliga rättigheterna, och att myndigheter och rättsväsende efterföljer
lagstiftningen.
6
Det skall påpekas att the Shifts genomförandeåtgärd b, som annars främst behandlar lagstiftningen runt vräkningar vilket inte omfattades av studien, även innefattar en stipulation om att vräkning inte skall leda till hemlöshet. Denna stipulation togs med i studien, och har fått egna avsnitt.
Medan möjligheten säkert finns att genom specifika lagändringar uppnå vissa aspekter av riktlinjerna, gjordes en begränsning här. Förslag gällande lagändringar är menade som generella.
Vräkningar som följd av olaglig verksamhet undantogs också i stort sett från studien.
Detsamma gäller illegala bosättningar, de olika varianter fall då det handlar om människor som inte är avsedda att omfattas utav Sveriges bostadspolitik så som de som befinner sig här olagligt, eller EU-medborgare som saknar permanent bostad.
De av the Shifts riktlinjer och genomförandeåtgärder som avhandlar
ursprungsbefolkningar undantas från studien. Den avhandlar alltså inte frågor gällande exempelvis samers landrättigheter.
3. Disposition
Detta avsnitt beskriver studiens upplägg, dess avsnitt och innehållet i dessa. I nästkommande avsnitt, bakgrund, ges information om de globala hållbarhetsmålen, rörelsen the Shift, deras riktlinjer och genomförandeåtgärder, Sveriges historik gällande bostadsförsörjning,
vräkningar (hur de genomförs och statistik/trender), och slutligen kort om samarbetet mellan Malmö stad och the Shift.
Under metodavsnittet beskrivs tillvägagångssättet för intervjuerna, och de frågor som ställdes.
Avsnittet resultat och analys går igenom de sammanfattade åsikterna kring the Shifts riktlinjer: hur väl problembeskrivningarna stämmer in på verkligheten, huruvida dagens vräkningar lever upp till kraven och vräkningsförebyggande åtgärder motsvarar de som the Shift nämner, och vilka områden som kan förbättras för att bättre leva upp till visionen om noll vräkningar.
Under diskussion sammanfattas och diskuteras resultaten, exempel på vad som kan göras för att uppnå visionen bakom riktlinjerna generellt, och exempel på utveckling relaterat till vissa aspekter av riktlinjerna.
Slutligen kommer referenslista och bilagor.
7
4. Bakgrund
4.1 Globala mål för hållbar utveckling
Agenda 2030, eller FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling, antogs av världens ledare år 2015 och ska genomföras till år 2030. De 17 målen utgör viktiga riktlinjer gällande inte minst samhällsbyggande världen över. Framför allt det globala målet nr 11 - hållbara städer och samhällen - riktas direkt till städers planering och utformning. Mål 11 består i sin tur av 10 delmål, som specificerar det övergripande målet ur olika aspekter. Speciellt delmål 11.1 och 11.3 är intressanta ur denna studies perspektiv:
Delmål 11.1 handlar om att:
”säkerställa tillgång för alla till fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder och grundläggande tjänster samt rusta upp slumområden”
Delmål 11.3 innebär att:
”verka för en inkluderande och hållbar urbanisering samt förbättra kapaciteten för
deltagandebaserad, integrerad och hållbar planering och förvaltning av bosättningar i alla länder”
Dock är delmålen generella och lämnar gott om utrymme för tolkning och egna lösningar. Hur mål 11 ska tolkas och uppfyllas är därmed till stor del upp till nationella myndigheter och organisationer.
Utmaningarna och förutsättningarna varierar världen över, det finns jägar- och
samlarsamhällen, lågutvecklade jordbrukssamhällen, oplanerade kåkstäder och överbefolkade favelor. Även i den utvecklade västvärlden finns det undermåliga boendeförhållanden, t ex i boenden för svart arbetskraft eller i flyktinganläggningar, men medborgare bor generellt i bostäder och samhällen av så hög standard att de inte behöver oroa sig över sin hälsa eller välmående av de anledningarna.
Många städer har problem inte bara med att tillgodose efterfrågan av bostäder, utan även uppmärksammat en trend som har beskrivits som gentrifieringens sista stadie. Städer som London, New York, Paris, Venedig m.fl. genomgår helt enkelt gentrifiering på en skala som hotar att underminera invånarnas rätt till adekvat bostad. Detta exemplifieras av hur vissa centrala delar av London idag saknar permanent boende invånare (med eventuellt undantag för s.k. squatters) eftersom många fastigheter endast ägs i investeringssyften. Det finns farhågor att detta kommer att eskalera, med extrem gentrifiering som följd, och även sprida sig till andra städer. Berlin införde nyligen ett hyrestak för vissa fastigheter i staden, eftersom man ansåg att staden var på väg mot samma typ av snabb gentrifiering som Paris och London.
The Shift menar att detta egentligen främst är ett symptom på det underliggande problemet med oreglerade mark- och fastighetsspekulationer.
8 4.2 The Shift
The Shift är en rörelse4 som skapades år 2016 av Leilani Farha som då var FN:s föredragande för boende, tillsammans med United Cities and Local Governance (UCLG) och Kontoret för FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Rörelsens syfte och övergripande mål är sammankopplade med dessa organisationer, och som the Shift själva beskriver det på sin hemsida:
“The Shift recognizes housing as a human right, not a commodity or an extractive industry.
The Shift restores the understanding of housing as home, challenging the ways financial actors undermine the right to housing. Using a human rights framework, The Shift provokes action to end homelessness, unaffordability, and evictions globally.” (the Shift, 2020)
The Shift kan ses som en sorts företrädare för FN:s globala mål, och kanske främst avseende mål nr 11 om hållbara städer och samhällen. Städer i världen kan ansluta sig till the Shift. De städer som väljer att ansluta sig gör detta med det uttalade syftet att de därmed får bättre förutsättningar att uppnå målen i Agenda 2030.
Stort fokus ligger på definitionen för rätten till adekvat bostad så som den uttrycks i the Shifts riktlinje nr 1:
“The right to housing should be defined as the right to live in a home in peace, security and dignity, and include security of tenure, availability of services, affordability, habitability, accessibility, appropriate location and cultural adequacy”
Cities for Adequate Housing (CAH) skapades ungefär samtidigt som the Shift, och är en koalition av städer och lokalstyren villiga att ”genomföra skiftet” för människans rätt till bostad på lokal, regional och internationell nivå. Delaktiga städer är bl.a. New York, Paris, London, Berlin, Wien, Köpenhamn och Seoul. CAH är en väsentlig del av the Shift.
4.3 The Shifts riktlinjer och genomförandeåtgärder 4.3.1 Allmänt
Vad åtagandet att fullfölja ”skiftet” mer konkret innebär står att läsa i rapporten ”Riktlinjer för Implementeringen av Rätten till Adekvat Bostad5”, en samling riktlinjer framtagna av Leilani Farha åt FN:s råd för mänskliga rättigheter och utgivna i december 2019. Riktlinjerna riktas till staters alla myndighetsnivåer och deras interaktioner med samhället runt om.
“The present Guidelines focus on the obligations of States as the primary duty bearers under international human rights law. The term “State” refers to all public authorities and all levels
4 Man skulle också kunna beskriva the Shift som ”ett initiativ” eller ”en organisation” eller t.o.m. ”ett globalt kall” (a global convening som de skriver på sin hemsida). The Shifts faktiska organisationsform är av mindre intresse för denna studie.
5 Originaltitel: Guidelines for the Implementation of the Human Right to Adequate Housing
9 and branches of government, from the local to the national, including legislative, judicial and quasi-judicial bodies. “States’ obligations” are understood to include all aspects of the relationship of States with businesses, financial institutions, investors and other private actors that play important roles in the realization of the right to housing. In the present Guidelines, the “right to housing” refers to “the right to adequate housing” as guaranteed under international human rights law.” (the Shift 2020)
Det finns totalt 16 riktlinjer (guidelines) med problembeskrivningar och rekommenderade åtaganden. Till varje riktlinje hör också ett antal så kallade genomförandeåtgärder
(implementation measures) med förtydliganden och förslag. Problembeskrivningar och genomförandeåtgärder skall läsas och tolkas utifrån s.k. ”systematic thinking”, där
observerade fenomen skall ses som en del av ett större system (Megan. k. Seibert. 2018), eller som man i folkmun brukar kalla att se till helheten. Avsikten är att alla riktlinjer skall följas, eftersom många kopplar till varandra, t.ex. är tillgången till bostäder indikativt för
prevalensen av vräkningar och hemlöshet. Så även om individuella riktlinjer följs
framgångsrikt så kommer resultaten att påverkas beroende på hur andra riktlinjer uppnås.
Oavsett om riktlinjerna officiellt antas av FN eller inte, är de idag av fundamental betydelse för the Shift, och för de samarbeten som rörelsen inleder.
4.3.2 Riktlinje nr 6
Fokus för denna studie är the Shifts riktlinje nr 6:
”Att förbjuda påtvingade vräkningar samt att förebygga vräkningar där det är möjligt ”
Riktlinje nr 6 består mer i detalj av en definition av påtvingade vräkningar, problembeskrivningar, samt fyra så kallade genomförandeåtgärder.
Påtvingad vräkning definieras som:
”det temporära eller permanenta bortförandet av individer, familjer och/eller gemenskaper från det hem och/eller land som de bor på, utan tillhandahållandet av, eller tillgång till, lämpligt lagligt eller annat skydd som stämmer med internationella människorättslagar”
Problemen kring påtvingad vräkning beskrivs därefter vidare i riktlinjerna, tillsammans med tillägg som att vräkningar som följd av höjda boendekostnader bör förebyggas.
Genomförandeåtgärderna kopplade till riktlinje 6 kan sammanfattas till:
a) Påtvingade vräkningar ska förbjudas (definitionen av påtvingad vräkning inbegriper inte de som sker på godtagbar laglig grund, som stämmer med internationella människorättslagar).
b) Nationella lagar måste stämma med människorättsnormer, och de principer som hör till. Tillgång till rättvisa måste garanteras genom hela processen. Alla möjliga alternativ till vräkningar måste utforskas. Dessutom får inga vräkningar orsaka att någon blir hemlös.
10 c) I fall då hyresgästen inte betalar sin hyra, får vräkning endast ske som sista utväg
efter att alla möjliga alternativ att lösa skuldfrågan. The Shift föreslår nödförmåner, schemaomläggning för skuldåterbetalning, eller omflyttning till annat, mer
överkomligt boende.
d) Det skall finnas nationella program för att förebygga vräkning, så som hyrstabilisering och kontroll, hyrassistans och andra initiativ för att förbättra
boendesäkerhet i land och stad. Därefter står att förebyggande åtgärder skall tas för att eliminera de bakomliggande orsakerna till vräkning, såsom mark- och
fastighetsspekulationer (inga andra exempel ges utöver detta).
Det är här viktigt att komma ihåg att i många delar av världen kan en fullt laglig vräkning vara så enkel som att hyresvärden sätter upp en lapp på hyresgästens dörr och informerar om beslutet. Det svenska systemet är – som vi kommer att se - utformat för att ge större trygghet åt hyresgästen. En vräkning i Sverige tar månader om hyresgästen motsätter sig den.
4.3.3 Mark- och fastighetsspekulation
The Shift betraktar mark- och fastighetsspekulationer som en allvarlig orsak till gentrifiering som i värsta fall kan leda till vräkningar, och nämner detta flera gånger i sina riktlinjer.
Gentrifiering sker vanligtvis i takt med att antalet (och andelen) rika hushåll ökar i samhället, gamla stadsdelar rustas upp och lockar till sig hushåll ur högre inkomstgrupper än de som bodde där tidigare, vilket över tid betyder att de resurssvagare hushållen försvinner från området. Att resurssvagare hushåll inbringar lägre inkomster till fastighetsägaren betyder att denne ofta har ett intresse av att byta ut dessa mot hushåll med högre inkomst, som kan betala högre hyra. Fastighetsägare kan genomföra renoveringar i samband med att gamla hyresgäster flyttar, eller ta till olika åtgärder för att påskynda processen. Det kan innebära att man
utelämnar nödvändiga upprustningar tills hyresgästerna flyttar, eller tills man med olika svepskäl kan tvinga ut dem. Omvänt kan man genomföra byggarbeten i syfte att störa eller på andra sätt riskera de boendes välfärd, vilket till slut leder till att de flyttar, varefter rivningar eller renoveringar följer.
11 4.4 Situationen i Sverige
Idag råder någon form av bostadsbrist i ca tre fjärdedelar av Sveriges 290 kommuner.
Bostadsmarknadsläget i Sveriges kommuner, data från boverket sammanställd av Hur vi bor (Hurvibor, 2020).
I Sverige är bostadsförsörjning ytterst ett kommunalt ansvar. Kommunerna har till sin hjälp ett antal redskap som planmonopolet, möjligt eget fastighetsbyggande och -ägande samt – i vissa situationer - socialtjänsten. Sveriges kommuner har givetvis olika förutsättningar för att arbeta med bostadsförsörjningen, och strategier, modeller och arbetssätt skiljer sig naturligtvis mellan en mindre landsbygdskommun och en storstad.
Sedan urbaniseringsvågen under 1800-talets andra hälft har Sveriges städer varit bo- och arbetsplats för större delen av landets befolkning, och inte minst den så kallade allmännyttan (dvs. kommunalt ägda bostadsbolag) har haft en stor roll i att tillgodose alla medborgares behov av bostäder till rättvisa och överkomliga priser. Det gjordes även under 1960-talet reformer av hur lägenhetshyran sätts, den gick från att ha baserats på marknadsvärdet till att sättas efter det så kallade bruksvärdessystemet. Bruksvärdessystemet betyder att lägenheters hyra baseras på förhandlingar mellan ombud för fastighetsägarna och hyresgästerna som huvudsakligen representeras av Hyresgästföreningen. Tanken är att hyran för en lägenhet ska sättas med hänsyn tas till fastighetens och lägenhetens standard och utrustning i lägenheten och i gemensamma utrymmen som tvättstugor, trapphus och gårdar. Närhet till centrum, affärer, skolor och kommunikationer beaktas, men också områdets image och rykte. Eftersom hyran ofta skiljer sig markant från marknadsvärdet ligger systemet ofta till hyresgästens fördel.
Boendeformer varierar kraftigt från kommun till kommun, men på nationell nivå är situationen att:
Ca 50 % av hushållen bor i eget småhus (främst villor, radhus)
Ca 20 % av hushållen bor i bostadsrätter (främst lägenheter)
12
Ca 30 % av hushållen bor i hyresrätter (främst lägenheter) (Boverket, 2020).
Allmännyttan står nu för ungefär 46 % av alla hyresrätter, men beståndet skiftar i takt med att man bygger nytt och säljer av gammalt (t.ex. för att bekosta nybyggnation). Det betyder att under 15 % av hushållen idag bor i lägenheter som ägs av allmännyttan.
.
I Sverige har fenomenet med mark- och fastighetsspekulationer, som renovräkningar6, uppmärksammats av bl.a. Hyresgästföreningen. Situationen gällande renovräkningar skiljer sig till viss del åt i Sverige jämfört med andra länder, I Sverige har vi t.ex.
bruksvärdessystemet och ett generellt starkt skydd för hyresgästerna. Normala marknadshyror gäller alltså inte och det är svårare att säga upp hyreskontrakt än i exempelvis USA. Men bruksvärdessystemet medger givetvis att hyror får höjas beroende olika omständigheter, t.ex.
vilken typ av renoveringar som utförs. De renoveringar som sker är karaktäristiska eftersom det finns en risk för att det är de utifrån bruksvärdessystemet mest hyreshöjande åtgärderna (så som köks- och badrumsuppgraderingar) som utförs, medan långsiktiga investeringar får vänta. Detta är relevant då många miljonprogramsområden efter 60 års användning ofta är i naturligt behov av upprustning, men det handlar snarare om mer omfattande reparationer som kostar mer pengar men inte motiverar nämnvärt högre hyra (så som det regleras av
bruksvärdessystemet).
4.5 Vräkningar i Sverige
För närvarande sker ca 2500 vräkningar per år i Sverige. Vräkning av en individ eller en hel familj kan - lite tillspetsat - ses som den yttersta tragiska konsekvensen av en misslyckad bostadsförsörjning. Av ett eller flera skäl kan eller får en individ (eller familj/hushåll) inte bo kvar i sin bostad och i värsta fall utan tak över huvudet efter en vräkning. Som the Shift ser det är hemlöshet statens misslyckande snarare än individens, vilket betyder mycket för var ansvaret ligger att undvika detta.
Vräkningsförebyggande hör till kommunernas ansvarsområde, och det finns skillnader i hanteringen från kommun till kommun. Vissa kommuner kommer därför att vara mer framgångsrika utifrån sina strategier och ursprungliga förutsättningar, och det finns bra skäl till varför det bör finnas utrymme för att på ett ordnat sätt testa nya idéer som på sikt kan förbättra förebyggandet.
Det är därför viktigt att ha en förståelse för hur vräkningar går till i Sverige, vilka de vanligaste orsakerna är och vilka aktörer som är inblandade.
4.5.1 En normal vräkning
I Sverige är Kronofogden ansvarig myndighet för att genomföra vräkningar. Det skall ske enligt en process där vräkningsansökan skickas in utav hyresvärden eller
bostadsrättsföreningen till Kronofogden Hyresvärden ska också meddela socialtjänsten och
6 Renovräkning är en sammansättning av orden renovering och vräkning, och termen används för att illustrera de dramatiska konsekvenserna av renoveringar med höga hyreshöjningar som följd (Hyresgästföreningen, 2020).
13 naturligtvis hyresgästen, som ska skicka tillbaka ett delgivningskvitto, för att visa att denne fått informationen. Vräkningen genomförs sedan, om inte kravet på vräkning bestrids utav hyresgästen eller denne kommer överens med hyresvärden om en annan lösning (ofta tillsammans med socialtjänsten).
Hyresskuld är det vanligaste skälet till vräkning i Sverige, tillsammans med dålig punktlighet för hyres- eller avgiftsbetalning till hyresvärden eller bostadsrättsföreningen. Vräkning sker även ofta som en följd av att hyresgästen haft störande beteende, eller vanvårdat bostaden.
Störande och vanvård är vanligt i de fall hyresgästen har ett drogmissbruk eller psykisk sjukdom, men vanvård kan även bero på äldre hyresgäster som inte längre förmår ta hand om sin lägenhet. Slutligen finns det vräkningar som följd av att olaglig verksamhet bedrivits i bostaden.
Olika typer av vräkningsförebyggande är redan idag praxis i Sverige. Om
vräkningsförebyggande för denna individ inte redan sker så påbörjas det när socialtjänsten, Kronofogden och hyresgästen alla meddelats om vräkningsansökan. Detta kan ta tid, t.ex. då många bostadsrättsföreningar saknar erfarenhet av processen och därför ofta oavsiktligt begår misstag som fördröjer processen, vilket ger mer tid åt socialtjänsten att finna en lösning.
4.5.2 Specialfall: andrahandsuthyrningar och olagliga boenden
Andrahandsuthyrningar skall ske i överenskommelse mellan hyresvärden och ägaren till förstahandskontraktet, och ett andrahandskontrakt skall upprättas mellan andrahandsuthyraren och – hyresgästen. Den som hyr i andra hand saknar besittningsskydd gentemot
fastighetsägaren och får det först efter två år mot förstahandshyresgästen, om man inte avstått från det i kontraktet. Det betyder att andrahandshyresgästen kan förlora bostaden med väldigt kort varsel, något som gör vräkningsförebyggande i princip överflödigt och fokus hamnar istället snarare på att ordna med en ny bostad för att undvika hemlöshet. Detta är vad som gäller vid en laglig andrahandsuthyrning.
Olovliga andrahandsuthyrningar ackompanjeras av de snabbaste vräkningsprocesserna i Sverige. Olovlig andrahandsuthyrning sker i olika stöpningar, vissa sker med brottsliga förtecken medan andra handlar om bedrägerier. Oavsett dröjer sällan vräkningen av
andrahandshyresgästen längre än en vecka. Ytterst kort handläggningstid för socialtjänsten (om den överhuvudtaget kopplas in) leder till en högre risk för att nödbostad måste ordnas.
4.5.3 Utveckling och trender
Enligt Kronofogdens statistik har antalet ansökningar om vräkning minskat sedan 90-talet, från i genomsnitt 17 000 till knappt 7 500 per år (sett över 10-årsperioder). Antalet
genomförda vräkningar har också minskat från ca 6000 per år till ca 2500 per år. Andelen verkställda vräkningar har också minskat från 37,6 % till 32,8 %, vilket skulle kunna tolkas som att samhället blivit bättre på att hitta lösningar för individer och familjer som hotas av vräkning. Under samma tid ökade Sveriges population från 8,5 till 10,2 miljoner, så det tyder på en i grunden god utveckling.
14 Totala antalet vräkningar i Sverige. Röda staplar visar ansökta avhysningar, blåa verkställda och linjen kvoten verkställda/ansökta. Observera att avhysning enligt kronofogdens definition endast är ett annat ord för vräkning.
Kronofogden.
Sedan 2008 har det funnits ett mål att inga barn skall vräkas i Sverige. Samma år berördes 716 barn av en verkställd vräkning, och fram till 2016 hade ytterligare 4303 barn vräkts trots en positiv trend. Därefter har utvecklingen vänt åt det värre, och 2019 var antalet berörda barn 467. Det vanligaste skälet till avhysningen är även i dessa fall problem med hyran.
(Kronofogden, 2020).
Antal barn berörda av verkställd vräkning. Sammanställd av data från Kronofogden (2020) 716
618 632 663 569
504 459 472
387 392
448 467
0 100 200 300 400 500 600 700 800
berörda barn
Årtal 2008 - 2019
Antal barn berörda av verkställd avhysning
15 4.6 Om dagens samarbete: Malmö och the Shift
Malmö stad beslutade redan 2015 att FN:s globala mål skall omvandlas till lokala mål för Malmös utveckling fram till 2030, och år 2019 anslöt Malmö sig som första stad i Norden till the Shift. Samarbetet framhålls som ett åtagande från Malmö stad till att förverkliga att rätten till bostad blir en mänsklig rättighet enligt FN-konventionen (Malmö stad, 2019). Samarbetet har även refererats till i Malmö stads lägesrapport 2020 (Malmö stad, 2020), men utöver det finns ännu inte uppträtt konkreta planer på hur detta ska ske, så tills strategin formuleras är samarbetets främsta funktion som signalpolitik till regerings- och riksdag för att visa på efterfrågan på en övergripande bostadspolitik (Tykesson, 2020). Säkert finns det även en förhoppning om att lokala och internationella företag påminns om stadens ståndpunkt i bostadsfrågor och aggressiva strategier inom mark- och fastighetsspekulation.
5. Metod
5.1 Metodval och faktainsamling
Studien utgår ifrån intervjuer och information som hämtats ifrån internet. Intervjuer bedömdes vara det bästa sättet att tillgodogöra den erfarenhet och kunskap om ämnet som finns, och utröna huruvida the Shifts problembeskrivningar och riktlinjer är relevanta och effektiva i det svenska sammanhanget.
All fakta i studien (som inte baserar på de intervjuades arbetserfarenhet) kommer från internet. Statistiken kommer främst ifrån Boverket och Kronofogden.
Det gjordes inga speciella försök att specificera eller utesluta vad som skall räknas som vräkningsförebyggande arbete, så i denna studie refererar begreppet till en bred uppsättning åtgärder, policys och regelverk på alla möjliga nivåer.
5.2 Intervjuernas tillvägagångssätt
Studien baseras till stor del på intervjuer med individer från olika stadsdelars
vräkningsförebyggande verksamhet i Stockholmregionen. Intervjuer skedde även med arbetare inom allmännyttan och kronofogden. Det skedde en intervju för vardera myndigheten, med två intervjupersoner från allmännyttans och en från kronofogden.
Förfrågningar gällande intervju med intresserade och insatta inom stadsdelarnas och
allmännyttans vräkningsförebyggande arbete, eller i fallet kronofogden vräkningsprocessen, samt information relaterande ämnet skickades in till respektive myndighets mejl varefter de intresserade fick ta upp kontakten. Intervjuerna skedde på ett öppet sätt, men
sammanfattningsvis fokuserade de kring tre ämnen;
1. Vad ”skiftet” i synen på rätten till bostad skulle innebära?
2. Bedömdes problembeskrivningarna relevanta, och vad skulle genomförandeåtgärderna tillföra till dagens vräkningar och vräkningsförebyggande arbete?
16 3. Hade de åsikter om vad the Shift missar med problembeskrivningarna och nödvändiga
genomförandeåtgärder?
Detta är därför framför allt en kvalitativ studie. Frågorna är generella för att ge utrymme för varierade svar, som ofta följdes av följdfrågor eller en diskussion. Bedömningen var att intervjuerna varken kunnat utföras eller sammanfattas tillfredsställande inom ramen för vad som kan kallas för en kvantitativ studie.
5.3 Andra samarbeten
Trots att det finns ett uttalat samarbete mellan Malmö stad och the Shift, så har det inte än lett till konkreta resultat. Därför finns det inte än några lärdomar att dra ifrån vad som annars hade varit ett naturligt exempel på vad ett samarbete mellan Stockholm och the Shift kan medföra.
Dessutom är riktlinjerna från the Shift så nya (2019) att studien inte utrett eventuell påverkan i andra städer utanför Sverige.
5.3 Empiri
Fallstudien baserad på några få intervjuer med socialtjänst, en kronofogde och två
medarbetare på allmännyttan, och lite statistik från bl.a. SCB. Alla stadsdelsförvaltningar som finns representerade ligger i ”Storstockholm”, men det är alltså bara en fraktion av
Storstockholms stadsdelar som finns representerade i studien. Trots det fåtal intervjuer som genomfördes så var svaren mellan de intervjuade mycket överensstämmande. Det förekom inte några uppenbara allvarliga motsättningar mellan intervjusvaren.
Ytterligare en brist är att tolkningen av the Shifts riktlinjer gjorts utan direkt kontakt med the Shift, och därför är till största delen baserad på studieförfattarens tolkning.
6. Resultat och Analys
6.1 Allmänt
Nedan följer avsnitt för riktlinjerna c och d, de riktlinjer som studien till stor del begränsat sig till, men valda stycken utav riktlinje a och b (så som att vräkning inte får leda till hemlöshet) har getts egna stycken trots detta, eftersom de bedömts relevanta i sammanhanget. Det även ett ”kompletterande” stycke om bakomliggande orsaker till vräkningar, som till viss del besvarar relevansen i the Shifts problembeskrivning, genom att lyfta fram vad de missar (i det svenska sammanhanget).
6.2 Genomförandeåtgärd c
The Shifts genomförandeåtgärd c) behandlar vräkning som följd av utebliven hyra, och anger att vräkning ska ske endast som sista utväg efter att alternativa lösningar utforskats för att lösa den utestående skulden:
”I de fall då hyresgästen inte betalar sin hyra, får vräkning endast ske som sista utväg efter att alla möjliga alternativ att lösa skuldfrågan. The Shift föreslår nödförmåner,
schemaomläggning för skuldåterbetalning, eller omflyttning till annat, mer överkomligt boende.”
17 Lyckligtvis sker vräkningsförebyggande arbete av den typ som beskrivs ovan redan i Sverige, och andra åtgärder utöver det som the Shift föreslår.
”Nödförmåner” motsvaras av socialbidraget (där hyresstöd/bostadsbidrag ingår) och nödbistånd (som man kan ansöka om). Schema(om)läggning av skulder, eller individuella avbetalningsplaner, ingår naturligt i socialtjänstens samarbete med t.ex.
hyresvärden, och allmännyttans vräkningsförebyggande åtgärder.
Omlokalisering av en hyresgäst som har svårt att betala hyran till en lägenhet med lägre hyra är inte ovanligt, och helst görs det innan en stor skuld byggts upp. Detta är dock svårare för de privata hyresvärdar eller bostadsföreningar som saknar stort utbud av lägenheter i olika prisklasser. För de kommuner som har egna bolag med
jämförelsevist stort utbud, har lättare att erbjuda lägenheter att omlokalisera till, är det lättare.
En komplikation är att trots att dessa tjänster och samarbeten finns är det inte säkert att de kommer till användning. Ett vanligt skäl till att vräkning slutligen sker, och att den vräkte blir hemlös därefter, är för att hyresgästen inte vill ta hjälp ifrån myndigheterna. Anledningen kan vara en variant eller kombination av missbruk, misstänksamhet, en effekt från psykisk
sjukdom, men även envishet eller en olycklig bieffekt av förtvivlan. The Shifts ambition att helt förhindra vräkningar betyder inte att de inte får genomföras, men först efter ”meningsfull dialog med de påverkade”.
Individer som inte är intresserade av att ändra sin livsstil även om det vore bäst med hänsyn till boendesituationen är återkommande fall för socialtjänstens vräkningsförebyggare. Det är upp till individen om denne tar emot hjälpen som erbjuds, såvida det inte verkligen riskerar leda till dennes död, då tvångsåtgärder kan vidtas. Således kan processen fortgå fram till själva vräkningen, och i värsta fall finns det inte mer för de närvarande från Kronofogden och socialtjänsten att göra än att se på när den vräkte, som inte vill ha hjälp, går iväg.
Som det är idag har inte alla kommuner en enhetliga rutiner för sitt vräkningsförebyggande arbete, endast 34 % har det. Att som mindre kommun med få eller inga vräkningar (eller ibland endast några få återkommande fall) jobba fall till fall eller utan övergripande strategi är praktiskt, men att två tredjedelar av Sveriges kommuner arbetar utan enhetlig struktur är ett övergripande, men känt, problem.
6.3 Genomförandeåtgärd d 6.3.1 Nationella program
The Shifts genomförandeåtgärd d) anger att:
”Det skall finnas nationella program för att förebygga vräkning, så som hyresstabilisering och kontroll, hyrassistans och andra initiativ för att förbättra boendesäkerhet i land och stad”
Det finns mängder av program/handlingsplaner/strategier i Sverige som innefattar de åtgärder som föreslås. Bruksvärdessystemet kan betraktas som en motsvarighet till förslaget om
18 hyresstabilisering och kontroll, hyresstöd/bostadsbidrag som nämnts tidigare är ett exempel på hyrassistans. Allmännyttan är ett snart 100-årigt initiativ, vars syfte tangerar the Shifts mål, i och med att en fungerande bostadsförsörjning och god tillgång till adekvata bostäder
förebygger vräkningar och hemlöshet. De senaste årens förändringar i allmännyttan inkluderar krav på ökad marknadsmässighet i organisationen, men hur mycket det långsiktigt påverkar uppdraget omfattas inte av denna studie.
Leilani Farha har tidigare yttrat sig om situationen i Sverige i bl.a. dokumentären the Push.
Det är tydligt att hon anser att Sverige lyckats bra i sammanhanget, exempelvis har
boendeförsörjningen via allmännyttan har varit framgångsrik och det finns synnerligen bra lagstadgade skydd för hyresgästen. De farhågor hon uttrycker gällande Sverige är dels övergången till ett mer genomgående marknadsperspektiv inom bostadsförsörjningen och att fler vinstmaximerande aktörer därmed skall komma att utnyttja detta med negativa följder för de boende eller bostadssökande (de senaste årens politiska debatt om återinförandet av marknadshyror är begränsat till nyproduktion betyder inte att resten av systemet försvinner, bara att det fortsätter sin existens jämsides). Hon har även försökt skapa uppmärksamhet gällande mark- och fastighetsspekulation i landet.
Ett förslag på ytterligare initiativ som framfördes ifrån medarbetare på alla myndigheter (men inte alla intervjuer) gick ut på att utbilda unga i grundskolan i att hantera en hushållsekonomi, och speciellt vikten av att prioritera hyran. Vissa kommuner gör detta idag på egen hand eller i samarbete med kronofogden. Kronofogden har sjösatt egna undervisningskampanjer på skolor i utsatta områden riktade till eleverna och deras föräldrar. Numera är det vanligare att endast materialet skickas ut till intresserade lärare. Men eftersom det är en sådan kritisk allmänkunskap tyckte flera av de intervjuade att det kunde ingå i läroplanen för den obligatoriska grundskolan.
6.3.2 Mark- och fastighetsspekulationer
The Shifts genomförandeåtgärd d) anger även att:
”Förebyggande åtgärder skall tas för att eliminera de bakomliggande orsakerna till vräkning, såsom mark- och fastighetsspekulationer”
En av the Shifts hjärtefrågor, mark- och fastighetsspekulation och tillhörande renovräkningar, har bl.a. nämnts i Malmös lägesrapport 2020, där man konstaterade att det inte fanns ett avgörande inflytande från sådana aktörer i Malmö. Den generella uppfattningen bland de intervjuade från stadsdelar runt om Stockholm var till stor del överens med uppfattningen i Malmö; att detta inte var en stor bakomliggande orsak till vräkningar. Det nämndes exakt ett exempel under intervjuerna på vad som kunde tolkas som ett steg i denna utveckling, ett seniorboende i Skärholmen som hade renoverats med höjda hyror som följd, men
bostadsbidraget höjts och kompenserat åtminstone till den grad att ingen hade behövt flytta som en följd av det.
Kronofogden menade att fenomenet generellt inte leder till så många regelrätta vräkningar i Sverige, eftersom hyresgästerna ofta flyttar självmant, eller fångas in av andra
vräkningsförebyggande åtgärder innan hyresvärden ansöker om vräkning.
19 6.4 Vräkningarna som inte nämns i riktlinjen
Under intervjuerna i arbetet med denna studie fördes det fram flera förslag på vad som skulle kunna göras för att förbättra förebyggandet av vräkning. Det nämns inte specifikt i the Shifts riktlinjer, men många hushåll som hotas av vräkning gör det på grund av störande beteende eller vanvård. Individer som lider av missbruk, psykisk ohälsa (obehandlad),
funktionsnedsättningar eller bara hög ålder är typexempel, och medan Sverige är mycket tillmötesgående för att mildra konsekvenserna för äldre och funktionsnedsatta, så är resultaten för andra ofta mer nedslående.
I fallet med åldringar är hemtjänsten något som tas för givet till den grad att det är lätt att glömma hur viktig roll den spelar som vräkningsförebyggande. Syftet med hemtjänsten är att hjälpa äldre genom att ta över nödvändiga sysslor så som städning, matlagning och
omvårdnad. För många äldre hade det helt enkelt inte varit möjligt att bo kvar utan hemtjänsten, utan hade kanske i bästa fall flyttats till äldrevårdshem.
Socialtjänsten i vissa av Sveriges kommuner erbjuder boendestöd utöver the Shifts riktlinjer, till individer som på grund av funktionsnedsättning inte förmår ta hand om sitt boende eller uppehålla en godtagbar levnadsstandard på egen hand. Socialtjänsten hyr egna lägenheter,
”träningslägenheter”, som de erbjuder individer i behov av olika sorters
hemkunskapsundervisning, vars hyreskontrakt går över i dennes ägo när hen bedöms redo.
Det finns förstås mer permanent stöd för när det behövs.
Återkommande vräkningar som följd av drogmissbruk är påfrestande för så gott som alla inblandade. Störande beteende beror ofta på just missbruk eller psykisk sjukdom, men det är inte sällan båda gäller), och det leder självklart till klagomål från grannar till hyresvärden. Om det vräkningsförebyggande arbetet misslyckas vilket är fullt möjligt då det till problemet hör att personen inte vill eller förmår ändra sin livsstil, finns det inte så många långsiktiga lösningar att ta till. Omplacering duger heller inte till om det bara leder till att processen återupprepas.
Införandet av sociala bostäder är omstritt, då det har ansetts stigmatiserande, men det finns alltid individer som redan anser sig själva stå utanför samhället till den grad att de knappast bryr sig om statusen.
Från en av vräkningsförebyggarna framfördes åsikten att en mer permanent åtgärd vore att förse extra problematiska, återkommande individer med avsides, billiga och framför allt oömma bostäder, som placerar dem på ett lagom avstånd från samhället i stort. Kriterierna för adekvat bostad ger troligtvis utrymme för dessa åtgärder om det sker som ett frivilligt
alternativ och bostäder och omständigheterna på plats inte förhindrar åtgärden av andra anledningar. Skadebegränsning av förslagets typ förhindras dock av Sveriges nolltolerans för droganvändning, så såvida inte en politisk och lagmässig omställning mot skadebegränsande åtgärder sker så är förslaget troligtvis inte genomförbart.
20 6.5 Vräkning skall inte leda till hemlöshet
Vräkningar vid andrahandsuthyrning hör till de mer komplicerade fallen, och är inom vissa stadsdelar de vanligaste fallen för Kronofogden.
Dels förekommer ”oavsiktliga vräkningar” i samband med olovlig andrahandsuthyrning. När det kommer till (den illegitime) andrahandshyresgästens kännedom att en vräkning är
förestående (eftersom vräkningsföreläggandet är adresserat till den ”äkta” hyresgästen som är skriven på adressen) väljer denne att omedelbart flytta ut. Det sker alltså en sorts ”omedveten vräkning” utan någon myndighets direkta inblandning, och situationen uppdagas först i efterhand. Faktum är att oavsett bakomliggande skäl händer det att hyresgäster ”försvinner”
från myndigheternas radar, och det sker just så lätt som att de flyttar ut utan att meddela om det. Hyresvärd och kronofogde anländer till en tom lägenhet, och ingen vet om
andrahandshyresgästen flyttade in någon annanstans eller blev hemlös utan att tala om det.
Även om socialtjänsten blir inblandad så finns det mycket litet eller inget manöverutrymme att förhindra en vräkning i andrahandsuthyrningsfall. Jämfört med vräkningar av lagliga hyresgäster som kan ta uppemot ett halvår eller längre är processen för andrahandshyresgäster blixtsnabb, sällan längre än två veckor. Men även om det inte finns möjlighet för de som bor där att bo kvar, finns det olika nödlösningar för att förhindra hemlöshet. Socialtjänsten fokuserar främst sina resurser på att hjälpa barnfamiljer, även om det innebär tillfälliga lösningar som att hyra hotellrum eller vandrarhem åt dessa. Även med målet att förhindra vräkning av barnfamiljer leder lagstiftningen till att det inte är möjligt överhuvudtaget i dessa fall. Det krävs troligen en lagförändring för att komma åt problemet.
6.6 Skiftet i synen på rätten till bostad
Den kanske mest svårbedömda aspekten av the Shifts riktlinjer är vad - eller om - ett skifte till en syn på ”bostad som en rättighet” skulle ha för betydelse. Utöver spekulationer över vad det skulle betyda för vilka resurser som skulle kunna tänkas sättas in i framtida
vräkningsförebyggande arbete, är det oklart vad det skulle innebära givet att det varit den generella målsättningen sedan myndigheterna började jobba aktivt inom frågan. Det påpekades bl. a. i intervjuer att så långe arbetet sker med begränsade resurser så måste prioriteringar ske, och att den nuvarande målsättningen att inga barn(familjer) skall vräkas praktiskt betyder att de är prioriterade fall på socialtjänsten. Det går inte att fokusera på den övergripande målsättningen mer utan att samtidigt tappa fokus på nuvarande prioritering.
Problemet är inte målsättningen, och knappast prioriteringarna, utan att det saknas tillräckligt med (lämpliga) bostäder att undvika att situationer där vräkningsförebyggande arbete måste sättas in uppstår.
21
7. Diskussion och slutsatser
7.1 Självkritik och rekommendation för vidare studier
Studien begränsar sig till att endast närmare undersöka riktlinje nr 6, men riktlinjen utgör endast en del utav ett större antal riktlinjer som är menade att följas tillsammans, så att basera en analys endast på vad som står i en enskild riktlinje kan mycket väl ge ett bristfälligt
resultat, om inte direkt missvisande. Det finns många sätt som åtgärder för en riktlinje kan påverka utfallet signifikant för en annan. Framtida studier borde därför åtminstone ta alla riktlinjer i beaktande, och förslagsvis även andra initiativ inom ramen för FN:s
hållbarhetsmål, eller ett helhetsperspektiv på relevanta samhällsaspekter i stort, om de vill förutsäga effektiviteten av Riktlinje numer 6.
7.2 Det mesta redan uppfyllt
Det finns generellt mycket få indikationer på att Sverige och svenska kommuner inte redan uppfyller större delen av the Shifts riktlinje nr 6 om att påtvingade vräkningar, och vräkningar generellt, ska förebyggas. Även den bakomliggande visionen ligger i linje med det svenska trygghetssystemet. Svenska kommuner och myndigheter har under lång tid arbetat aktivt för att förebygga vräkningar och stävja bakomliggande orsaker. Omständigheterna kring
vräkningar i Sverige skiljer sig därför ofta markant från den omvärld som riktlinjerna kanske främst är riktade till.
Det sker dock fortfarande vräkningar i Sverige, och det finns en generell förhoppning om att det vräkningsförebyggande skulle bli en mer genomgående målsättning hos fler myndigheter med fler samarbeten och tidigare initiativ, så som utbildning och åtgärder mot
andrahandsuthyrning. Dessutom finns det grupper så som missbrukare som upprepade gånger går igenom vräkningsprocessen, delvis för att bortsett från rehabilitering saknas långsiktiga strategier för den problematiken.
Gällande vräkningar som följd av mark- och fastighetsspekulationer är det viktigt att komma ihåg att det inte handlar om vräkningar som skulle synas i t.ex. kronofogdens statistik. Långt innan kronofogden blir inblandad sätts ordinarie vräkningsförebyggande åtgärder in, om inte hyresgästerna flyttar självmant när, eller redan innan, hyran höjs. Det är först därefter som kronofogden och vräkning blir aktuellt. Skall fenomenet förebyggas måste det ske på en högre nivå, som the Shift menar, troligtvis på stadsplaneringsnivå eller med ny lagstiftning.
Stadsplaneringsmässigt är den säkraste åtgärden troligtvis att förekomma de företag som specialiserar sig på renovräkningar, t.ex. införa hyrestak så som gjorts i Berlin, eller fokusera allmännyttans resurser på uppköp och underhållning av fastigheter i riskzonen. Detta kan dock bli både dyrt vilket gör det svårare att finansiera nybyggnation, och det är osäkert om det överensstämmer med allmännyttans uppdrag att bedrivas efter affärsmässiga principer.
Möjligheten finns att förekomma oönskade företagsstrategier ytterligare, genom att i detaljplanerna reglera vilka standardhöjande åtgärder som får sättas in, men det gör det krångligt att ändra detta senare. Med lite fantasi kan en omfattande mängd alternativ upptänkas att ta till på stadsplaneringsnivå, men de tjänar kanske bäst till att illustrera hur olämpligt det är att lösa problemet på denna nivå.
22 Studien begränsade sig till generella förslag till lagändringar, men eftersom de typer av mark- och fastighetsspekulationer som kan bedömas skadliga ofta är lagliga och bara strategiskt utnyttjar hål i lagstiftningen krävs det mer grundligt formulerade lagändringsförslag för att komma till rätta med dem. Studien är därför inte utformad för att ge bra svar på denna fråga, som skulle kunna utredas i framtiden. Dock är det av relevans att det år 2007 startades en utredning vid namn Hyresgästutredningen, vars syfte bl.a. är att utreda möjligheterna att lagstifta för ytterligare skydd mot olika strategier som utnyttjas av fastighetsspekulerande företag. Ett exempel på detta är att utöka möjligheterna att ingripa mot fastighetsägare som inte tillhandahåller godtagbart boende, och utöka hyresgästers inflytande över förbättrings- och ändringsarbeten, till exempel säga nej till åtgärder som skulle höja hyran för mycket (Regeringskansliet, 2020).
23
8. källförteckning
Boverket, bostadsmarknadsläget i Sveriges kommuner
https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsmarknad/bostadsmarknaden/bostadsmarknadsen katen/ (hämtad 22/08 2020)
Brev till Sveriges Regering från FN:s föredragande för rätten till bostad
https://www.ohchr.org/Documents/Issues/Housing/Financialization/OL_SWE_1_2019.pdf (hämtad 10/08 2020)
Globala målen. 2020. https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-11-hallbara-stader-och- samhallen/ (hämtad 10/08 2020)
Hur vi bor. Bostadsmarknadsläget, procent av kommunerna 1983-2020 [statistik]. 2020.
https://hurvibor.se/bostader/bostadsbristen/ (hämtad 22/08 2020)
Kronofogden. 2019. Vräkningar från 1982 till 2019. Statistik på riksnivå.
https://www.kronofogden.se/statistikvrakning.html (hämtad 18/05 2020)
Kronofogden. 2020. Antal barn berörda av vräkning 2008 till 2019. Statistik redovisas på Lä och Kommun. https://www.kronofogden.se/statistikvrakning.html (hämtad 08/07 2020)
Malmö stad. 2019. Malmö stad ansluter sig till The Shift. https://malmo.se/Sa-arbetar-vi-
med.../Hallbar-utveckling/Nyheter-om-Hallbart-Malmo/2019-03-25-Malmo-stad-ansluter-sig-till-The- Shift.html (hämtad 18/05 2020)
Malmö stad. 2019. Lägesrapport 2020. https://malmo.se/Sa-arbetar-vi-med.../Bostadsbrist-och- hemloshet/Bostadsforsorjning/Lagesrapport-2020.html (hämtad 18/05 2020)
Megan. k. Seibert. 2018. Systems Thinking and How It Can Help Build a Sustainable World: A Beginning Conversation. https://mahb.stanford.edu/wp-
content/uploads/2018/11/MAHBBonusBlog_SystemsThinkingandSustainability_Seibert-2018.pdf (hämtad 06/09 2020)
Regeringskansliet. 2018. Stärkt ställning för Hyresgäster, SOU 2017:33.
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2017/04/sou-201733/
(hämtad 17/05 2020)
Statistikmyndigheten SCB. 2020. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i- sverige/boende-i-sverige/ (hämtad 05/08 2020)
The Shifts hemsida: https://www.make-the-shift.org/ (hämtad 22/08 2020)
UN Housing Rapporteur. 2019. Guidelines for the implementation to the right to adequate housing.
http://www.unhousingrapp.org/user/pages/04.resources/A_HRC_43_43_E-2.pdf (hämtad 05/18 2020)
9.
Intervjuer24 9.1. Gunilla Svalborg Magnusson, kronoinspektör på kronofogden
9.2. Sofia Forsberg, hyresrådgivare i Skärholmens kommun.
9.3. Susanna Ossianson, vräkningsförebyggare på Farstas stadsdelsförvaltning
9.4. Karin Romare, vräkningsförebyggare på Skarpnäcks stadsdelsförvaltning
9.5. Tomas Anemar, vräkningsförebyggare på Hägersten/Liljeholmen
9.6. Ahasan Habib, samordnare vräkningsförebyggande arbete i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsförvaltning
10.
BilagorBrev från Tyke Tykesson angående Malmö stads samarbete med the Shift
TRITA -ABE-MBT-20720
www.kth.se
