Forskning om fukt

å. ¿¿ _Sörtryck ur Ïeknisk Iidskrift 1958 h.34

Forskning om fukt i bVggnadsmaterial

Moislure Movement in Building Moleriols with o Summory in English

by

ov

Fil. lic. Erik Soore

Forskning om fukt

¡ byggnadsmaterial

Fil.lic. Erih Søøre, Stoclsholm

Fuktforskningens mål inom byggnadsbran- schen är att utveckla material och konstruk- tioner så att de icke tar skada av fukt. Genom teoretiska studier och laboratorieförsök söker man utröna lagbundenheter och materialegen- skaper som man kan tillämpa för att beräkna förhållandena i byggnadskonstruktioner, som

utsättes för fukt till följd av klimatet eller byggnadens drift. I konstruktioner väljer ^man sådana dimensioner och materialkombinatio- ner som enligt beräkningarna icke ger anled-

ning till skadliga fuktansamlingar. Om ^re- sultaten av en dylik fuktberäkning för ^en

viss byggnadskonstruktion enligt nu använda approximativa metoder jämförs med det verk-

liga resultatet sedan byggnaden varit i drift, visar det sig emellertid alltför ofta att verk- ligheten icke bestyrker de teoretiska beräk- ningarna.

överdimensionerade värrneisoleringar, fukt- spärrar och ventilationssystem gör sig däremot endast märkbara som engångsföreteelser i form

av höjda byggnadskostnader. Har dessa en

gång blivit godtagna, får konstruktören ^ej några efterräkningar. Det ligger därför ^nära till hands att en kunnig och erfaren konstruk- tör hellre överdimensionerar än tar risken av eveutuella fuktskador. Den mindre kunnige och erfarne betraktar fuktproblemet som en di- mensionerande faktor av sekundär betydelse och hoppas att konstruktionen skall klara sig

från fuktskador. Tyvärr förekommer det ofta att dessa förhoppningar icke infrias.

Jämförs dessa konstruktionsmetoder ^{med t.ex,} hållfasthetsberäkningar, där brottsäkerhetsfak- torn i de flesta fall kan beräknas med en god-

tagbar statistisk noggrannhet, förefaller fukt- beräkningarna däremot ytterst otillfredsstäl- lande.

Ser ruan på de ekonorniska konsekvenserna

innebär osäkerheten i byggnadernas fukt- beständighet merkostnader dels för överdimen- sioneringar av konstruktioner, delq för drift, underhåll och reparationer. Kostnäderna för underhåll och reparationer kan ofta ta sådana

proportioner att de allvarligt hotar hela drifts- ekonomin. Vad fuktskadorna betyder i årliga

691 : 697.931

reparationskostnader för byggnadsbranschen i

Sverige kan icke beräknas på grund av att in- venteringsmaterialet är alltför ofullständigt. De

kan uppskattas till 50-100 Mkr/år.

Ern analys av fuktskador försvåras ofta till följd av alltför summariska benämningar och approximationer vid definieringen av försöks-

villkor samt vid värdering och tillämpning av

erhållna resultat. I det följande ^lämnas därför en kort beskrivning av de primära ^processer som uppträder vid fuktrörelser i byggnads- material, och i anslutning till dessa redogöres

för nyare arbeten och åsikter.

Sorption

En sorptionsisoternr anger den fuktmängd sorn

ett byggnatlsmaterial binder vid konstant tem- peratur och olika partialtryck hos vattenångan.

Vid låga ångtryck antas fuktupptagningen ske genom en molekylskiktvis adsorption vid samt-

liga för vattenånga tillgängliga ytor. Denna övergår vid högre ångtryck till kapillärkonden- sation i materialets porer'. Sorptionskurvor vi- sar en hysteresiseffekt vid fuktupptagnings- och torkningsprocessen, dvs. adsorption och desorption. Anges den av materialet i ^fråga

upptagna fuktmängden som funktion av luftens relativa fuktighet, införs samtidigt i viss om-

fattning temperaturens inverkan i sambandet, Detta innebär att sorptionsisotermer kan till- lämpas med godtagbar noggrannhet inom ett temperaturområde av + 5"C från den tempe-

ratur vid vilken försök har utförts. Är mate-

rialet utsatt för avsevärt högre temperaturer än

konventionell rumstemperatur bör bestämning

av sorptionsisotermer utföras vid dessa tem- peraturer.

Den ur vattenångan upptagna fukthalten an- ges som kvot av den genom torkning i ^luftade

torkskåp vid 105 resp. 110"C ^bestämda fukt- mängden och materialets torra vikt. Materialet betecknas konventionellt såsom "absolut torrt"

när det under torkningsprocessen har nått konstant vikt.

Det fysikalisk-kemiska och termodynamiska förloppet av sorption i kapillärporösa tnatcrial

3

är ännu icke känt i alla detaljer, och tolkuing- ar av sorptionsisotermer för andra ändamål än

fuktjämvikter bör därför behandlas ncd en

viss reservation, Malmquist har t.ex. ^påpekat, att vid tolkning av sorptionsisotermer bör sär-

skild uppmärksarnhet ägnas åt svällnings- och krympningsfenomenen i materialets porer*.

Flera nya byggnadsmaterial, för vilka sorp- tionsisotermerna icke är kända, har kommit

till användning under de senaste åren. Johans- sons och Perssons försöksapparaturs, son har modifierats och förbättrats av Jespersenn, kan anses vara tillfredsställande även för framtida behov. Vid bestâmning av sorptionsisotermer

kan hysteresiseffekten minskas och inställ- ningstiden för jämvihtslägen förkortas med ett oscillerande vattenångtrych, som åstadkomrres genorn några graders påtvingade temperatur- svängningar under försökets gång.

Dlflusion

Ett förenklat sätt att beskriva fuktrörelsen i

porösa material är att betrakta den såsom be-

stående av två komponenter

- ^{diffusion av}

vattenånga och kapillär transport av vatten.

Består en fuktrörelse enbart av vattenångans diffusion, kan den diffunderande mängden vat- tenånga vid ett stationärt diffusionstillstånd beräknas enligt Newtons eller Stefans diffu- sionslag. Lagen har sin giltighet även för dif- fusionen genom porösa material under förut- sättning att de diffunderande molekylerna icke reagerar med porernas väggar och att porerna

icke är mindre än rnolekylernas fria medel- väglängd. Är porerna mindre än molekylernas

fria medelväglängd kan den diffunderande mängden vattenånga beräknas enligt ^Knudsens diffusionslag".

Vid vattenångâns passage genont ett poröst material uppträder emellertid i verkligheten huvudsakìigen tre former av moìekyltransport:

diffusion enligt Stefan, diffusion enligt Knud- sen och molekyltransport i kapillärer och i

adsorberade vattenfilmer längs porväggarna.

Det sistnämnda transportsättet är ^egentligen

en transport av vattenmolekyler i vätskefasen och borde därför behandlas separat såsom ka-

pillär transport av vatten.

Av ryska forskareu-o har framförts bl.a, att vattenångans rörelse ^genom kapillärporösa material där temperaturfall råder, bör behand- Ias såsom en relativ termodiffusion, Den fuk-

tiga luften kan nämligen betraktas som en

blandning bestående av kväve (Nz med mol- vikten 28), syre (O, med molvikten 32) ^och

vattenånga (H,O med molvikten 18).

På grund av temperaturgradienten uppstår konvektionsströmmar, varvid de tyngre gaser-

na, kväve och syre, anrikas i den kallare de-

len av det kapillärporösa materialet och vat- tenångan i den varrnare delen. Fenomenet, som

kallas relativ termodiffusion, motverkar så-

lunda vattenångans rörelse i värmeströmmens riktning. Lykovs försök med lera har visat att termodiffusionskoefficienten vid låga fukthal-

4

ter t.o.m. kan bli negativa, tlvs. att fukten i form

av vattenånga diffunderar i riktning ^mot

värmeströmrnen".

Vid beräkning av fuktrörelser i byggnadskon-

struktioner där högporösa värrneisoleringar förekolnrner och temperaturgradienterna i vis- sa fall kan uppgå tiTl z-4"Clcm bör hänsyn tas även tiìl den relativa termodiffusionen.

Problemet kan i allmänhet förenhlas genom

att ett nytt begrepp

- permeâbilitet eller ^ge- nomsläpplighet

- ^{införs, varmed menas den}

rnängd vattenånga som på grund av samverkan urellan de olika sätten för molekyltransport passerâr ett material av given tjocklek per yt- enhet, tidsenhet och vattenångans tryckdiffe- rensenhet,

Till skillnad rnot diffusion är permeabilitet

ett materialkarakteristihum som är ^beroende av den provade skikttjockleken, försökstern- peraturen och det absoluta vattenångtrycket.

Observeras bör att molekyltransporten i ^ka- pillärer och i adsorberade vâttenfilmer är i

hög grad beroende av temperaturen och vat- tenångans absoluta trycks-1'. Diffusionen bcror däremot i första hand på tryckgradienten. Med hänsynstagande tiìl försöksbetingelserna kan permeabiliteten inom vissa temperatur- och ångtrycksdifferenser betraktas som en mate- rialkonstant och dess reciproka värde ^kallas oftast populärt för diffusionsmotstånd, diffu- sionstäthet m,m.

För bestämning av genomsläppligheten för vattenånga hos byggnadspapp används stan- dardiserade förfaranden, torr-box ^{och våt-box,} En nackdel med dessa är att försöksprocedu- ren är något omständlig.

Joy har beskrivit en apparat med vilken ^vat- tenångans genomsläpplighet bestäms, nämligen permeometerns. Jämförande försök med per- meometern och den konventionella torr-boxen visar god överensstämmelse, Perneometerns fördelar är att ångtrycket relativt lätt kan änd- las för olika tryckdifferenser och att försöksti- den avsevärt förkortas (fyra timmar i ^stället för en vecka!), Vidale har Joy'o beskrivit en "Banjo

cell", som, är betydligt enkl,are än ^permeo-

metern och som med fördel kan användas för

att bestämma vattenångans permeabilitet ^gc- nom olika byggnadsmaterial.

För byggnadsmaterial såsom tegeÌ och lütt- betong anges i litteraturen oftast diffusions- motstånd eller diffusionstal för vattenånílir.

Dessa tal är beräknade ur försöksvärdcu ^solrt anger en summarisk genomsläpplighet fiil ^vrtl

tenånga under rådande försöksbetingeìscr ttlrrrr någon uppdelning i olika transportsiill ^irrt¡ttr det provade materialet,

Yid laboratorieförsök väljs ofta stor':t l¡'\'r'li och temperaturdifferenser för atI tttrrtt rljir

igenom skall erhålla kraftigarc ttlslrtg ollt lrt större relativ noggrannhet föl' tlt' lrt'r'jilirr;rrl,' värdena". De angivna diffusiolls[¡rlt'u Iiil ^r,ltl';r

byggnadsmaterial anses ibllrlrtl ^\'¡rt':t o:¡:il.r:t,

vilket kan förkÌaras ^gclt()rìr r¡lililrr'llr tr:t ¡ l,t

söksbetingelserna och rlt' l'iil'll:ill¡r¡rtlt'rr',"trt ttt ^¡

terialen blir ^tttsatt¿¡ liil i b.yg¡¡rr:rrllr.

Av HoLrrrlvis["' lr¿rl fiilt'slit¡.¡ils r,rr rrr r¡r'lrrl

för bestämning av ctiflusion lv r,:rllr.rr:rrr;..1;r i

porösa byggnadsmaterial, Bestünruiugen sliullr, enligt denna metod ske med en gas s<-rnr iclir.

reagerar med porväggen eller övergår till vätskefas, t.ex. neon. Genom en ^jämförelse

mellan genomsläppligheten för vattenångâ och den vid försöket använda gasen är det möjìigt att beräkna transporten av vatten i vätskefasen

i hapillärer ocÌr i adsorberade vâttenfilmer längs porväggarna. Metodens fördel är att ^man

vid bestämning av diffusion under ^försökets gång undviker sådana termodynamisha kom- plikationer som uppstår när vattenmolekyler under transporten i rraterialet adsorberas och transporteras i vätskefasen och till slut ^åter

övergår till ^ångfasen.

Beräkningarna âv kondensrisken i ^porösa material vid stationärt tillstånd i sarnband

med vattenångans rörelse i ett temperaturfält där gradienten leder till att vattenångans mätt- nadstryck överskrids, kan oftast icke bestyrkas

i praktiken. Detta beror på att fuktrörelsen i

verkligheten huvudsakligen sker vid icke sta-

tionära tillstånd och att inverkan av den rela-

tiva termodiffusionen, den kapillära vatten- transporten från ltondenszonen och av ^pâ-

tvingade konvektiva luftströmningar inom kon- struktionen icke beaktas.

Kapil!aritet

Som kapillär transport i porösa byggnads- rnaterial betecknas i allmänhet den vatten- strömning som utjämnar vattenhaltsdifferen- sen i rnaterialets olika delar ^oberoende av ^gr,a- vitationskraften. Det antas att vattenströmning- en orsakas av kapillärkraften, som i sin tur be-

ror på vattnets ytspänning, De lagar som i ^all-

mänhet tillämpas för beräkning av kapillär- transport har sin giltighet för kapillärfeno- rìren som uppträder i rörformiga kapillärer med glatta, vätade väggar. Den klassiska kapil- laritetsteorin tjänar egentligen tiÌl att ^mate-

rnatiskt definiera vissa jämvikts- och strörn- ningstillstånd i dylika kapillärer.

Tillämpas dessa teorier på byggnadsmaterial vilkas porstrukturer avsevärt avviker från rör- formiga kapillärer, blir lagarnas giltighet be- gränsad och rlan får oftast nöja sig med att genonì försök bestämma sarnbandet.

Byggnadsmaterialens förmåga att kapillärt leda vatten anges i litteraturen, analogt tned

tliffusionstal rred kapillärledningstal. Kri- scher" påpekar att kapillärledningstal är starkt beroende av vattenhalten i porerna. Med häu- syn till detta bör en extrapolering för ^andra

fukthalter än de som förelåg vid försöket ske rned försiktighet.

Vid bedömning av den kapillärtranspot't ^av vatten son förekommer i byggnadskonstruk- tioner bör dessntorn hänsyn tas till:

pätvingade tryckgraclienter i sanband me 11

t.ex. slagregn,

utlösning av ^joner ur byggnadsrnaterial, i första hand vattenlösliga salter och alkali-

rrrr Lrlllr , rlr',',rr lrrr\'r't l\irt vttlltttrls fysikaliska r.lii.n.,l\¡rlr'r ilr lr h:rtt [rit:tltlcrlit lll.a, osmos- r,l l'r'1. I ,

loIls:ilIrrirr¡i :r\ l,r r',1:rll¡r¡rlirrltsIl'o('essicl'na i

i r:kt, lr';i ^rl rl:r l r\ ¡i¡.1tt ;tr l',rrrrr ^l lr i :rl, Lt' r, l:il tlltltong-' tliil vullrrr'l l)in(l\ sonr l.r i';lrrllr';rllctr; lriirigc- notll lntr ¡rolslltrlilrrt'r'tt ¡rrivlt'liits ^Lo.¡tl. tlttrlcr pågående lallt¡r'rrl o¡'i r'liirsillt",

den samtidigt lltt'rl lilr¡rillrir lt rttts¡rot'l cllt'l' transporter i tutttra vitllcttfilrrrt't' ^liirrgs ¡rorviig- garna uppträdandc tliffttsiorlcrr rtv vrtllcttitttglt vid låga fukthalter på gluntl av silrl¡r¡r¡r sliill- nader i vattenångans tlyck soltr lriirl'iil fl'itlr ångtrycksnedsättningen i de slllå pot'('rllrt,

Samverkan mellan diflusion av vatten- ånga och kapillär transport aY Yatten Förutom den samverkan som nämnts förc- kornmer i fuktiga porösa material vid ^vissa

vattenlralter (20-60 /o av porvolymen) ^en kretsprocess orsakad av en påtvingad ^tempe- raturgradient. Yattenångan diffunderar i ^tern-

peraturgradientens riktning, rnedan kapillär transport av vatten sker i motsatt riktninglu-'".

För närvarande föreligger resultat från försök utförda vid stationärt tillstånd, vilka ^endast ger kvalitativa bevis för denna kretsprocess.

Försök till en kvantitativ bestämning av ^de

båda sarnverkande komponenterna med ett ra- dioaktivt spårelement har utförts av ^Eisen-

stadt-. På grund av försökstekniska komplika- tioner (jonbyte) måste dock dessa resultat be-

traktas såsom osäkra.

Försök vid icke stationära tillstånd, där vat- tenångans diffusion och kapillär transport ^av vatten samverkar, har utförts rned glasull- och

träfiberplattor av Solvason" och belyser de

komplicerade termodynamiska problem som uppträder vid icke stationära tillstånd. Bl.a.

ändras isoleringsmaterials värmekapacitet ^på grund av det Ìatenta ångbildningsvärmet. För- söksvärdenas reproducerbarhet för fuktberäk- ningar i byggnadskonstruktioner har icke re- tlovisats.

Teoretiskt kan det icke stationära tillståndet för fuktvandringen beskrivas med en differen- tiaìekvation. En lösning al' denna ekvation skulle möjliggöra en beräkning av torkningens och fuktupptagningens tidsförlopp. En allmän lösning av ekvationen är för närvarande ickc kând". Lösningar för ^vissa förenklade randvill-

kor har föreslagits av Ingersoll*, Colemanu"

och Hanson*.

För olika byggnadsmaterial finns ett fleltal värden för diffusionstal och ett fåtal värdcrt

för kapillärledningstal angivnâ. Dessa vär'cltrrr

har huvudsakligen bestämts vid försök ^rllctl en stationär fuktrörelse i materialet. För' ^rtiir'- varande är det icke tillräckligt klarlagt ìrtrrtr' vida dessa materialkarakteristika överenssliirtr- mer med motsvarande värden för ickc st¿tlio-

nära tillstånd. Man kan förmoda att såviil dif- fusionstalen som kapillärledningstalcn iil ^lriig- re vid icke stationära tillstånd iirr virl ^sl¿¡tio-

nâra.

.)

Vattenhaltrbestämnlng

f ,ul¡r¡rr¡ tori c rrriissi¡;a vattenhaltsbestänningar

fiir byggnarlsrnatcrial utförs vanligen ^genoltl torkning i luftade torkskåp eller för ^material

av rlrganiskt ursprung, där en destillation av

liittflyktiga beståndsdelar kan förekomma, ge- norn kokning i xylol med en särskild apparatur.

Vid vattenhaltsbestämningar i ^byggnaders olika konstruktionselement är ^{uttagning av} prov för laboratoriemässiga försök oftast för- svårad eller omöjlig att genomföra. Ffera me-

toder har föreslagits för vattenhaltsbestäm- ningar in situ utan att provkroppar behöver tas ut. Dessa metoder grundar sig på mätning ar av de av byggnadsmaterialens olika ^fysika- liska egenskaper som påverkas av ändringar i

materialets fukthalt, såsom elektriska lednings- förmågan, värmeledningsförmågan, dielektrici- tetskonstanten, neutrondiffusionen och den kärnmagnetiska resonansen.

Mätningen av den elektriska ledningsförmågan är enklast att utföra. Metoden är emellertid be-

häftad med ett flertal störande faktorer. Yid användning av likström kan elektrolys och elektroosmos uppträda. Vid användning av växelström verkar impedansen störande. "Fukt- celler", som ändrar sitt elektriska motstånd vid varierande fukthalt och kan ^placeras inne

i det undersökta materialet, uppvisar en stark hysteresis och har inom vissa fnktområden en

större känslighet för temperaturändringar än

för ändringar i fukthalten. I Frankrike har rnan för mätning av den elektriska ledningsför- någan i fuktiga material använt växelström, som består av fyrkantsvågor, och därmed knn- nat undvika en del av de nänìnda störande fak- torerna.

Med en utveckling av den icke stationära mät- metoden kan man bestämma värmelednings- förmågan hos fuktiga porösa material utau att fuktfördelningen inom rnaterialet närnnvärt påverkas. Är sambandet mellan fukthalten och värmeledningsförmågan för ett visst material känt, kan i andra fall genom undersökning av

materialets värmeledningsförmåga dess fukt- halt bestämmas. Van Duin* har beskrivit en

apparatur för ändamålet.

Mätningar av dielektricitetskoefficientens änd-

ringar i samband med fukthaltsändringar har varit behäftade med tekniska svårigheter.

Dessa har nyligen övervunnits ^genorn att ^man

i likhet med förfarandet med Poensgen-appa- raten för bestämning av värmeledningsförmå- ga har lagt ett skyddsfält kring mätzonen. I mät- zonen erhålles därigenom parallella fältlinjer och kapacitansen kan entydigt beräknas',

Vattenhaltsbestämningar genom mätning av neutrondiffusion har utförts sedan 1947 i ^ett

flertal länder. Metoden bör dock för närvaran- de betraktas såsom varande i utvecklingssta-

diet när det ^gäller andra byggnadstekniska problem än kontroll av vattenhalt i ^fä¡sk-

betong vid gjutning av massiva fångdammar och av vattenhaltsökning i jorddammar under uppdärnning.

6

Mau saknar ännu ^eu ändanrålscnlig metod för bcstämnin¡¡ av fukthalten och fukthaltsfördel- nin¡¡en i llyggnadskonstruktioncr in situ, och

lran åir tills vidare huvudsakligen hänvisad till

utborrniug ^¿rv provkroppar, vilkas fukthalt be-

stäms laboratoriemässigt genom torkning. I

byggnader eìlcr konstruktionsdelar som upp- förs för försöksändamål avgränsas cylindriska provkroppar ledan under uppförandet. Dessa

kan sedan under försökets gång avlägsnas för vägningar, varefter de åter sätts in på ^sin

plats.

Byggnadsmaterialens ytegenskape r

Fuktens bindningssätt och dess rörelse i ^po-

rösa byggnadsmaterial är i stor utsträckning beroende av materialets ytegenskaper. Den vik- tigaste âr den fria ytenergin som härrör av atomernas fria bindningskrafter i ^ytskiktet.

Dessa fria bindningskrafter kan vid ytan bin- da olika slag av atomer och molekyler ^som

råkar komma i beröring med den. Därvid trängs vissa molekylslag undan av andra ^som sägs ha större affinitet till materialet. Vatten- rnolekyler har stor affinitet till de flesta bygg- nadsmaterial och kommer vattenånga i ^berö-

ring med materialet adsorberas dess molekyler och bildar adsorptionsfilmer, vilkas tjocklek antar ett jämviktsläge med det rådande ång-

trycket. Ju starkare de fria bindningarna är desto tjockare blir adsorptionsfilmerna.

För att motverka en fuktupptagning i ^adsorp- tionsfilmeina och särskilt en kapillär trans- port av vatten in i materialets porer, kan bygg- nadsmaterial behandlas med ämnen som har låg ytenergi. Materialen blir ^genom en sådan

behandling vattenavvisande.

Försök att gör¿ ytterputs vattenavvisande ge-

nom silikonbehandling har utförts av ^Gran-

ìrolmoo. För silikonbehandling av ^lättbetong har Aurell" redogjort och därvid angett vissa

kritiska synpunkter för silikonernas ^använd- nrng.

Från färgindustriernas sida har en intensiv forskning bedrivits som resulterat i ^vatten-

avvisande vax, lacker och färger. Trots att ^nya och billigare vattenavvisande preparat stän- digt kommer i rnarknaden har deras inverkan på fuktegenskaperna hos byggnadsmaterial en-

dast i en begränsad omfattning undersökts.

Asfalt som använts för strykningar ^som fukt- isolering eller som klister till takpapp kan lossna från underlaget på grund av dålig vid- häftning om underlaget är fuktigt. Detta torde kunna motverkas genom anvândning av yt- aktiva ^ämnen, vidhäftningsmedel, som tillsätts asfalten.

Lltteretur

1. BnuN¿.rrøn, S: The adsorptiott ol ^guses and. uapours, bd ^7.

Oxford 1945.

2. Iin:scrru,u, O: Díe wissenschalUichen Grundlagen d.er 7'rocknungslechniÄ-. Berlin 1956.

3. JoûÀNssoN, C II & P¡nssoor, G: Fukfabsorptionskuruor'

Íör baggnadsmafcríal. Byggmástaren 1946 h. 17 s. 311.

4, JESpERsso\ H B: Rapport ouer lorsøg uedrørend.e lige-

DegLs- og tlìffusÌonsfugtíndhokl i uægmat¿rialer. Teknolo- gisk Inst., I(öpenhamn 1954 (stencil).

5. Lvrov, A, \Í'l: Erperìmentelle und theorellsche Grunil- Iagcn der Trocknung, Be¡lin 1955.

û. LKoy, A W: Transporterschcinungen in kapillarporösen Körpern. Berlin 195&.

7. Lvxov, Ä W: Teplo- í massoobmen u processach su5ki.

(Várme- och massaöverföring i torkningsprocessen.) Moskva 1950.

8, Jov, F A & Srur¡o¡¡, A W: ,4.ulo¡nalic pcrmeance mea- sutement bg the permeom¿f¿r.. Traß, ASHVE 19ã3 s. 435,

9. Jov, F A & F¡rns.AÀ¡trs, D R: Ellect of unbalancsd. aír Dressure on permeance, Heating, Piping & Ai¡ Conditioning 1956 h. 6 s. 123.

10. Jov, F A & _Qunnn, E R: Permeance measurement im- proued bg specíal cell. Penn, State Univ. Eng. Exp. Station Techn. Paper nr 4ô 195ô.

11. WÏssMAt.r, \{: Ueber das Yerhalten uon Baustoffen gegen It euchtîgkeilseínuírkun gcn aus d¿¡ umgehenden Luf t. Diss., Darmstadt 19,tf.

12. Cnr{Èlc, S C & Il¡ncr¡¡or.¡, N B: Dep¿ndence of w(1ter uapour permeabìIilg on lemperalure antl humíclitg. Heating, Piping & .{ir Conditioning 1966 h. 3 s. 149.

13. HorMeursr, N: Vrirme- och fuktproblem i bgggnatlskon- struktioner med specíell hänsgn tíü u¿igøar. Diss., CTH 1957.

14. I(nmcrm, O & Es¡on¡¡, H: Die Wdrmeübertragung ìn feuchten porigen Stollen uerschíed.ener Slrukfur, Forsch.

Ing.-Wes. 22 (1956) s. 1.

1õ. Gn-ltvuor.t*, Ht; ^Om uattengenomslag i ^{murad.e udggar,}

CTH Hanrll. 195 1954.

16. Knrscnm, O: Wärmeleitung und DampldíÍfusion in KäIteschutzstoffen. Wãrme- und KäItetechnik 1941 h. 1 s. 1.

17. Gûnn, C G, M,rnsna,r,r,, F I & Hrrrrox, 7 S: Movenrcnt

Summary

The paper presents a revievr' of definitions and data concerning _movement of moisture in pórous buil- ding materials.

In general moisture movement is closely linked together with thermodynâmic processes and must be studied as simultâneous mass and heat transfer in porous media.

An important property of building materiâls is hygroscopicity, the adsorption of moisture from

\Mater vapor, which is caracterized by sorption iso- terms. Àttention is called to ^the complex behâviour

of sorption by means of a nev/ sorption theory.

Instead of speaking of ^diffusion of water vapor through porous materials it is proposed to use the

term: permeability for wâter vapor. Permeability corresponds more properly than diffusion to the measured values in conventional _tests. The migra-

tion of water vapor due to a temperature gradient

in moist air is influenced by thermo-diffusion and

in spaces with great temperature gradients this effect can not be neglected.

The capillary, transport of water in building mate- rials can be influenced by different factors such es pressure gradients caused by driving rain, different concentrations of solved sâlts, continuation of cry- stallization processes r¡¡here u¡ater is chemically bonded e.t.c.

In moist porous mâterials exposed to a tempera-

turc gradient an iltteraction of wâter vapor diffu- .sion and capillary transport is observed. In steady stâte water vapor moves in the direction of heat transmission and the capillary transport of s¡ater occurs in the opposite direction.

Measurecl vâlues of moisture ancl heat transfer

ol uater in soil ¿frr¿ to o temperatur-e gradíeit, SoiI Science 74 ⁽¹⁹⁵²⁾ s. &35.

18. HADr.Ev, W A & ErsBNsr¡¡r, R: lfoisfure mouement ìn soils due to a temperature dífference. Trans. ASHVE 1953

s.395.

19. II.A.BrB, P & Sonmo, F: Les mouuements de I'eau dans les sols ,sous I'influence iLe Ia tempëratur¿. Paris 191/.

ã). Ersr,vsteor, R: .{ sfudu of certaüt aspects ol t.hermallg actioaleil ¡¡oistur¿ mígrati,on ín ^{gtanular medÍc.} Diss., Co- lumbia Univ. 1954.

21. Sor-vÀsor.r, K R: llloistur¿ in transient-heaú flou. ^Heating, Piping & Ai¡ Conditioning 1956 h. 11 s. 137.

22. lÀrcnlìsoÉ, L R, Zonlr,, O I & INcmsol.r, A. C: ^Ileat conductíon uilh engineeríng and geologìcal applicatíons. New York 1948.

23. C,oLntrÀN, I D: Yapour mouements in mo¿1sf soil. DSIR Roarl Res. Lab. Res. Note No. RN/2 636/IDC 1955.

24. H^NsoN, R: Prelíminär rapport öDer bestämníng au díf- fusíons- oclr kapillärlednìngstal samt fufttberrikning. ^Statens Nãmnd Byggn.-Forskn. (stencil); rei, i Byggmásta¡en 1957

h. B 10 s. 223, h. B 12 s. 259; 1958 h. B 1 s. 7, h. B .3 s. 64.

25. vÄN DuN, R & DE W¡æs, D A: A recordíng apparatus lor ^{measuring thermal} cond,uctivilq ond som¿ resulfs obtained

wíth ít ín soÍl. Netherlands Agricult. Sc. 2 (1954) h. 3 s. 168.

26. GaåF.rnor,M, H¡.i Puls och ldttbetong, CTH Handl, 177 1956.

27. Àunrl,r-, T: Sililron¿r

- ^nga kemíska bgggslenar. Bygg- nadskonst 1958 h. il s. 125.

28. r\f,rnrqursr, L: Sorption às deformation ol space. Kyl- tekn. T. 1958 h. 4 s. 49.

29. I[Á.HLEr, K: tber díe bestÌmmung des DitÍusionswider- standes und rler kapillaren Flüssigkeìtsleitzahl aas sfafÍo- nären und ínstatíonärcp Yorgtingen. Diss. Dârmsta¿lt 1958.

from tests in steady state do not always correspond

to the values in a non steady state because of changes of heat capacity due to the latent heat of phase changes ând deformations of void space due

to the swelling properties of the material.

For this reason, attention.must be pâid to the test

ând boundâry conditions for the experiments. If

these deviate lo a larger degree from the conditions

in a building, the values cannot be used for estima- tion or calculation of moisture and heât transfer in buildings.

Several suggestions have been made to find me- thods for numerical câlculation of ^moisture move- ment in â construction. The equations used, are ra-

dically simplified and approximated and have a

limited validity. A general solution of the differential equâtion for moisture movement is not known to day.

The determination of the moisture contents in building materials, especially determination in situ,

is imporlant for calculation of moisture and heat transmission.

This determination can be made by measuring of chânges of physical properties dependent of mois-

ture content such as the electrical resistance, the electrical capacity due to the dielectric constant, the heat conductivity in non steady slate and in some cases by neutron <liffusion.

The absorption ând the capitlary transport of v¡âter in porous mâterials can be influenced by a surface âctive treatment of the material. Silicone compounds, synthetic high-polymers, resins and amino acids have been used for such treatment and

in several cases good results have been ohtained,

7

Norrkõpings Tidningare Aktiebolag . Norrkoping 1959