1. Inledning
Såväl inom som utom landet förekommer det en kritik mot matematikens och eko- nometrins över tiden alltmer ökade roll i den nationalekonomiska utbildningen. I samband med arbetet i Högskoleverkets bedömargrupp har vi stött på denna kritik på flera håll. Det kan därför finnas anled- ning att här ge några kommentarer i den- na fråga.
2. Kritiken mot matematikens och ekonometrins roll i national- ekonomin
Det internationella systemet med bety- dande inslag av obligatoriska kurser i ma- tematisk modellering och ekonometriska metoder har fått ett starkt genomslag i Sverige. Kritik har riktats mot denna ut- veckling av utbildningen i landet. Denna har bland annat uttryckts som en ”kapitu- lation inför det amerikanska utbildnings- systemet” med ett ”slaviskt tenterande av allt mer betungande kurser”; se Kriström [1994].
Det finns också en aktuell, internatio- nellt förekommande kritik mot vad som man menar en alltför överdriven formali- sering av ämnet i matematiska och statis- tiska termer. I Frankrike har en stark stu- dentkritik riktats mot vad man kallar äm- nets autistiska utveckling. Med detta av- ser man den matematiska formaliseringen på bekostnad av en oförmåga att se verk- lighetens problem. En sådan kritik har också framkommit i form av ett upprop,
”The Cambridge Proposal”, från dokto- rander i Cambridge, England, till vilket
Ekonomisk Debatt 2002, årg 30, nr 2 155
ROLAND ANDERSSON
Matematiken och ekonometrin i nationalekonomin
Kritik har riktats mot det ökade inslaget av matematik och ekonometri i nationalekonomisk utbildning. Kritikerna menar att detta lett till
oförmåga att se och behandla verklighetens problem, att en specialist- kompetens vinns på bekostnad av en generalistkompetens och att många studenter därigenom får en ringa inspiration att läsa ämnet. Men en betydande matematisk och statistisk skolning är nödvändig i national- ekonomi dels för att sådana kunskaper är användbara på arbets- marknaden, dels för att doktorander skall kunna läsa ledande
internationella vetenskapliga tidskrifter i ämnet. För publiceringar i sådana tidskrifter blir behovet av sådana metodkunskaper ännu mera påtagligt.
ROLAND ANDERSSON är national- ekonom och professor emeritus vid Avdelningen för systemanalys och ekonomi, KTH, Stockholm. Han har forskat inom en rad olika områden som industriell organisation, transporter, energi, skolor, fastigheter och
stadsbyggnad. För närvarande forskar han om effekterna av det svenska högskoleexperimentet på regionernas innovativa förmåga och tillväxt.
Roland Andersson
även ett antal professorer världen över anslutit sig. Kritiken riktar sig mot vad man menar vara alltför långt drivna krav på formella matematiska bevis på bekost- nad av en fokusering på viktiga problem i verklighetens värld. Man vill som alterna- tiv bland annat ha in moment av ekono- misk historia och översikter av vad som händer i andra samhällsvetenskaper samt kurser i nationalekonomins doktrinhisto- ria och en generalistkompetens av gam- malt märke.
Även i Sverige har under senare tid viss kritik riktats mot förändringen av forskar- utbildningen. Assar Lindbeck [2001] har uppmärksammat vad han kallar för bristen på ”tvåbenthet” hos unga nationalekono- mer. Med ”tvåbenthet” menar han natio- nalekonomer som både behärskar analytis- ka verktyg och har ekonomisk intuition, är tekniskt drivna samtidigt som de är intres- serade av och behandlar relevanta sam- hällsfrågor. Problemet skulle vara att de som nu genomgår forskarutbildningen främst utmärker sig för en mekanisk till- lämpning av de analytiska verktygen, att man i ämnet har gått mot en specialistut- bildning med de matematiska och ekono- metriska redskapen i fokus på bekostnad av en generalistkompetens; se även Erixon [2001]. Några doktorander i Stockholm, Anne Boschini, Matthew Lindquist, Jan Petterson och Jesper Roine, diskuterar frå- gan i detta nummer av Ekonomisk Debatt.
De menar att doktoranderna har intresse av att delta i samhällsdebatten men att de i sin forskarutbildning ”får en tydlig signal att låta bli”. Det behövs förändringar i incita- mentsstrukturen. De säger dock: ”Vi vill inte byta ben, vi vill ha två!”
Detta är bländande, för att inte säga förförisk, formuleringskonst. För vem vill hoppa omkring på ett ben när man kan ta sig fram på två? Frågan är dock hur man skall klara av allt detta på fyra år? Jag har inget definitivt svar att erbjuda. Detta är en så pass stor fråga att den kanske bör behandlas mera ingående i ett annat sam- manhang, exempelvis i en konferens med
ämnets företrädare i landet involverade.
Här skall endast några korta kommentarer till den framförda kritiken presenteras.
3. Några kommentarer
Den matematiska modelleringen i ämnet nationalekonomi har sedan lång tid drivits längre i Frankrike än någon annanstans.
Samtidigt har matematiskt inriktade eko- nomer i Frankrike i många fall haft prak- tiska problem för ögonen. Som exempel kan nämnas professor Marcel Boiteux teo- retiska arbeten, som legat till grund för prissättningen på el i Frankrike. (Boiteux blev så småningom i tur och ordning både VD och ordförande för Electricité de France). Professorerna Jean-Jaques Laf- font och Jean Tirole är sentida liknande exempel. Matematik och ekonometri krävs så snart de praktiska problem som man vill lösa är tillräckligt komplicerade. Detta hindrar emellertid inte att man bör ställa frågan om kritiken äger någon relevans för grundutbildningen och forskarutbild- ningen i Sverige? Finns det ett behov av självrannsakan i denna fråga eller inte?
Det är förvisso så att matematisk model- lering och ekonometriska metoder spelar en stor roll för ämnets utveckling i de le- dande internationella vetenskapliga tid- skrifterna. Det förekommer också sedan länge exempel på vad som kan kallas en esoterisk matematisk modellering i me- ningen att den kan uppfattas ligga långt ifrån verklighetens problem och vara mera matematik än ekonomi. Det finns också exempel på rätt så meningslösa ekonomet- riska studier. Ragnar Frischs (den förste Nobelpristagaren och grundaren av Eco- nometrica) formulering ”Playometrics” är liksom Erik Lundbergs ”Alpine econo- mics” ironiska uttryck för att kritikernas observationer på dessa punkter kanske kan sägas vara träffande.
Emellertid får ett stort mått av matema- tisk och statistisk skolning numera anses som nödvändigt i utbildningen i national- ekonomi precis som det är i naturveten- 156 Ekonomisk Debatt 2002, årg 30, nr 2
Matematiken och ekonometrin i nationalekonomin
skap och teknik och för den delen också i vissa andra samhällsvetenskaper. Skälen är dels att sådana kunskaper är användba- ra på arbetsmarknaden, dels nödvändiga för att studenterna skall kunna läsa de le- dande internationella vetenskapliga tid- skrifterna i ämnet. Skall doktoranderna dessutom kunna publicera sig i dessa tid- skrifter, blir behovet av sådana förkun- skaper ännu mera påtagligt. Om man vill stå sig i den internationella konkurrensen som är exogent given, måste man leva upp till den normen. Frågan är sålunda om inte kritikerna först måste syfta till att ändra på den internationellt givna nor- men. Man kan konstatera att detta blir en svår uppgift.
Hur kan det komma sig att en sådan in- ternationellt gällande, homogen norm har utvecklats för ämnet nationalekonomi?
Det är inte helt lätt att svara på den frå- gan. Men syftet med ämnets forskning är generellt sett att söka efter bästa möjliga förklaringar, teorier, till den komplicerade ekonomiska verklighetens förlopp. ”Inget är så praktiskt som en god teori” är ett välkänt citat från Eli Heckscher. Men var- je teori är egentligen endast en tills-vida- re-förklaring, som kan komma att falsifie- ras eller i varje fall behöva kvalificeras;
se Poppers evolutionära kunskapssyn (Popper [1972]). Om och när den kan fal- sifieras genom övertygande empiriska be- lägg är det dags att skrota den och ersätta den med en ny. Nya hypoteser med va- riabler som man tror kan bidra med bättre förklaringar än tidigare ställs upp. En ny, men fortfarande förenklad, bild av verk- ligheten, en modell formulerad i matema- tiska termer, prövas; se Hjalmarsson [1993]. Genom utvecklingen av kraftfulla ekonometriska metoder kan sådana hypo- teser verifieras eller förkastas, om det finns tillräckligt med tillförlitliga data.
Det är en sådan kunskapssyn som utveck- lats eller anammats av ämnets internatio- nellt ledande företrädare som jag tror kan vara en grundläggande förklaring till den internationellt givna normen. Denna kun-
skapssyn har ämnets företrädare gemen- sam med forskare inom naturvetenskap och teknik
Vilka moment skulle istället införas i forskarutbildningen i ämnet? Man kan naturligtvis överväga att införa en obliga- torisk kurs i nationalekonomins utveck- ling över tiden. Vad gäller andra ämnen ingår ekonomisk historia redan som en kurs i forskarutbildningen på Handels- högskolan i Stockholm. I övrigt finns ekonomisk historia som ett särskilt ämne för dem som vill fördjupa sig i det. Vad gäller att införa andra närliggande ämnen i forskarutbildningen med hänvisning till modetrender som tvärvetenskapens väl- signelser kan jag berätta hur mina dokto- rander på KTH har reagerat inför krav på obligatoriska kurser i form av översikts- kurser i andra ämnen. De har sett det som en extra belastning givet kravet om tre publicerbara artiklar i välrenommerade internationella vetenskapliga tidskrifter för en doktorsavhandling. Efter deras starka kritik mot att behöva läsa sådana kurser som obligatoriska fick de dispens från dem.
Emellertid kan de obligatoriska metod- kurser som doktoranderna nu faktiskt in- leder sin forskarutbildning med på sina håll verka betungande och kanske av- skräckande på i och för sig välbegåvade doktorander, som därför kan tappa intres- set för ämnet. I Uppsala framförde dokto- randerna sådana synpunkter. Det kan fin- nas anledning att fundera över hur man skall hantera ett sådant problem. Man kan möjligen pröva på att varva metodkurser med kurser i nationalekonomi alternativt söka integrera matematiken och ekono- metrin i nationalekonomiska kurser. Dok- toranderna kan också börja skriva lite ef- ter det obligatoriska året samtidigt som de kan få inspiration att ta sig an viktiga ekonomiska problem från valfria kurser.
4. Summering
Såväl inom som utom landet förekommer
Ekonomisk Debatt 2002, årg 30, nr 2 157
Roland Andersson
en kritik mot matematikens och ekono- metrins över tiden ökade roll inom natio- nalekonomin såväl i grundutbildning som i forskarutbildning. Kritikerna menar att det utökade utrymmet för matematiska och ekonometriska metoder har skett på bekostnad av en förmåga att se verklighe- tens problem. De menar att en mekanisk inlärning av dessa metodämnen inte ger studenterna någon större inspiration att läsa nationalekonomi. De kan visserligen få en specialistkompetens men på bekost- nad av den generalistkompetens som for- na dagars utbildning gav.
Det är sant att det förekommer exem- pel på en esoterisk matematisk modelle- ring i meningen att den kan uppfattas lig- ga långt ifrån verklighetens problem och vara mera matematik än ekonomi liksom att det finns exempel på meningslösa eko- nometriska undersökningar. Emellertid får ett stort mått av matematisk och statis- tisk skolning numera anses vara nödvän- digt i utbildningen i nationalekonomi.
Skälet är dels att sådana kunskaper är an- vändbara på arbetsmarknaden, dels nöd- vändiga för att studenterna skall kunna lä- sa de ledande vetenskapliga internationel- la tidskrifterna i ämnet. Skall doktorander dessutom kunna publicera sig i sådana tidskrifter, blir behovet av sådana metod- kunskaper ännu mera påtagligt. Om man vill stå sig i den internationella konkur- rensen, som är exogent given, måste man leva upp till den normen.
Referenser
Boschini, A D, Lindquist, M J, Pettersson, J &
Roine, J, ”Framtidens nationalekonomer:
Vilka är deras incitament till ”tvåbenthet”?”
detta nummer av Ekonomisk Debatt.
Dixit, A, Honkapohja, S & Solow, R, [1992], Economics in Sweden. An Evaluation of Swedish Research in Economics, redaktör Lars Engwall, Routledge, London och New York.
Erixon, L, [2001], ”Finns det några debattörer för Ekonomisk Debatt?”, Ekonomisk De- batt, årg 29, nr 5, s 315–317.
Hjalmarsson, L, [1993], ”Nationalekonomins olika ansikten”, Tvivlet på nationalekono- min, Källa/40, Forskningsrådsnämnden.
Kriström, B, [1994], ”Forskarutbildningens
’gymnasifiering’ ”, Ekonomisk debatt, årg 22, nr 7, s 669–670.
Lindbeck, A, [2001], ”Economics in Europe”, CESifo Forum, vol 2:1, s 31–32.
Popper, K, [1972], Objective Knowledge. An Evolutionary Approach, Oxford University Press.
158 Ekonomisk Debatt 2002, årg 30, nr 2
