ha ett ord med i laget. Och

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

012345678910111213141516171819202122232425262728 CM

-

Flî

• V''

54*3#;

g».tt ■■

^.,y»r

ÿ *w ''w;4hi

^iÜ ■ /■

1

ï/M-' .-

.,-••• v, • :

■ :

..A*.»»».

**t 'B:

>■ ,t' 4 »..

S»»«»»»

-«» -ÄA W :>■• .< .■,* •:

'-'i \ 'iM'%4' .^>A.

Märket för köptrygghet i Konsum och Domus

Det är konsumenter i förening som äger Konsum och Domus.

De nöjer sig inte med att

vara kunder utan vill också

ha ett ord med i laget. Och

själva ta hem vinsten.

Stopp vad gör du med ditt hjärta?

är namnet pa en fin trycksak fran Svenska Nationalför­

eningen mot Hjärt- och Lung­

sjukdomar.

Aga re: Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka

Kontrollmärke lagligen skyddat

nr 4 1969 april årgång 32 SOCIALVÅRD • SOCIALMEDICIN . DE HANDIKAPPADE

Trycket mot de styrande

Det är en läsvärd

°ch upplysande skrift

man bör läsa igenom, fundera På innehållet och försöka prak- a en smula förebyggande Vaid med lagom föda, lagom

tion och måttlig livsföring.

De räd om rökvanor och

°"<oholförtäring

ges är faktiskt trivsamma, de retande pekpinnar som smyger sig in i upplys- ningsskrifter. Vi råder alla att Vaia På den här skriften — ar faktiskt värd bättre än att genast kastas i soptunnan!

D

ning kan inte undgå att kän­

na det starka trycket av de ser­

vicekrav folk i allmänhet ställer.

Förr nalkades man maktens dörr med viss försiktighet. Många äldre människor, som vid något enstaka tillfälle t. ex. var absolut tvingade att söka läkare, upplevde sin tids medicinman som en mycket barsk botare. Det fanns i äldre tid läkare med rykte om att kunna sätta skräck i folk. Arbetsgivaren var också mäk­

tig. Att nalkas en ”myndighet” av något slag var förknippat med bävan och oro. Det var en service i ändan på en spjutyxa!

N

ningsvärt sätt. Den förr så mäktige kyrkoherden i socknen har blivit en högst ordinär person folk i allmän­

het inte bävar för. Kommunal myn­

dighet av annat slag har skakats om av expansionstakt och lokaliserings­

politik. Lanthandlarnas kundkrets är på många håll några gamla gum­

mor och gubbar; kommungränserna liknar gamla förfallna gärsgårdar i utvecklingssamhället. Medan stres­

sen och expansionstaktens feberkur­

va stiger i tätorterna blir glesbyg­

derna stillhetens reservat för äldre människor och handikappade. Ty­

värr ligger en paradox i detta efter­

som äldre och handikappade ofta behöver den vård och omsorg en­

dast tätorterna kan stå till tjänst med.

M

ker ofta, trots allt, att de ”har det mycket bättre än förr”. Den inställ­

ningen är ett väldigt bra skydd för kommunalgubbar i ansvarsställning.

Förnöjsamheten hos de behövande

har blivit en skyddskuliss för dem som verkligen skulle se till ”att den som vistas i kommunen och som fin­

nes vara i behov av hjälp erhåller sådan”. För så står det skrivet i so­

cialhjälpslagen från och med den 1 juli 1968.

O

ka ärenden — så kan man samtidigt hävda att trycket ändå inte är till­

räckligt starkt för att åstadkomma förändringar. Särskilt gäller detta i glesbygderna. Även om man där inte är så rädd för ”överheten” längre så besvärar man inte de styrande i onödan. Man kanske rentav tycker att en statlig utfrågares krav på hy­

gien och personlig omvårdnad inte riktigt rimmar med ”vad vi är vana med på den här orten”. Många me­

nar att den sortens förnöjsamhetens filosofi skulle vi behöva mera av i vårt materiellt krävande samhälle.

Frågan är då om bevararna av för­

nöjsamheten, särskilt om de sitter i beslutsattityd till sina medmän­

niskors behov, själva är beredda att tillämpa ”förnöjsamheten” på den egna tomten. Många av dagens för- kunnare i talarstolarna, för låglöne­

grupper och handikappade, är väl inte ofta för egen del böjda för att pruta på de egna kraven, varken ifråga om lön eller annat på den ma­

teriella skalan.

T

ter kan man diskutera om inte tryc­

ket borde vara åtskilligt starkare.

För att åstadkomma verkliga för­

ändringar. Allt som har med vård och service att göra handlar om pengar och kostnadsramar. Besluts-

mekanismen — då det gäller den offentliga sektorn — bygger på vad kommunen har i kassan, vad lands­

tinget har i sin budget, ”vad vi kan få i statsanslag” etc. Arbetsgivaren, som fått ett högre lönebud från sina anställda, menar att hans bransch inte tillåter några kostnadsökningar.

Ursäkter och motiv för återhållsam­

het finns alltid hos dem mot vilka service- och lönekrav riktas. Mot denna mur av argument kommer de sämst ställda — handikappade och låginkomstgrupper — att få stångas.

Mer eller mindre med folkopinio­

nens hjälp. Just nu pekar folkopi­

nionen mot en större utjämning — man kan kanske här med en dags­

aktuell term tala om ”vänstervrid- ning”.

C örnöjsamhetsbevarare och beslu- 1 tare i alla branscher i offentlig eller enskild tjänst har alltså att motse ett ökat tryck, oavsett vilken skylt som hänger på dörren, där man sitter. Det låter kanske hotfullt. Ett faktum är dock att sorlet från vårt samhälles u-grupper, handikappade och låginkomsttagare, växer sig allt starkare. Det finns en gräns även för vad ett s. k. välfärdssamhälle kan kosta på sig. Rätt och riktigt — frågan är på vilket sätt fördelningen inom de olika ramarna nu skall ske.

I varje fall tror vi inte att ”förnöj­

samhet” av det slag vi har antytt — hos de sämst placerade på inkomst­

skalan — är någon hållbar faktor att räkna med i fortsättningen hos dem som känner trycket av servicekra­

ven särskilt starkt. Med stöd av en allt starkare folkopinion kommer de eftersatta grupperna säkert att göra sig allt mer påminda i dagens ser­

vicesamhälle.

Sixten Hammarberg

ALLA STATUS-LÄSARE ÖNSKAS SOLIG VAR

OCH GLAD PASK!

Efter två soliga dagar i Skåne, där vi mötte den första vårsolen, var återkomsten till en snuvig huvudstad en smula dyster.

Vi plockade fram de här små ”pausfåg­

larna” ur bildarkivet. Hoppas att de kom­

mer snart till Ditt fönster!

■ INGA HJÄRTTRANSPLAN­

TATIONER. . . Forts, från sid. 5

Tidningen ”Arbetet” i Malmö tyc­

ker att socialstyrelsen handlat rik­

tigt i detta fall. Det gäller patientens trygghet och säkerhet, vi har för lite statistiskt material om dessa hj ärt­

operationer — och den övervägande delen av dem har misslyckats kon­

staterar tidningen och skriver vi­

dare:

Man vet heller inte så mycket om följ­

derna för mottagarens del, t. ex. av den medicinering som krävs för att hindra en avstötning av det nya organet. Pro­

blemet är ännu så svårbedömbart både da det gäller givarens situation och konse­

kvenserna på sikt för mottagaren av livs­

viktiga organ, att ett uppskov med be­

slutet låter sig väl motivera.

Är det hjärtats eller hjärnans funktio­

ner, som bör vara avgörande för fixering av dödsbegreppet? Även i det avseendei synes man ha för litet material för att nu ändra villkoren för att döden i juridisk mening kan anses ha inträtt. Professor Bror Rexed har förklarat, att man i fram­

tiden kommer att från denna synpunk*

ägna särskild uppmärksamhet åt hjärn- dödspatienter. Att patienternas skydd ock rätt inte trädes för nära är självklart de*

avgörande kravet på varje lagstiftning inom detta ömtåliga område.

TÄNK PA

Hjart- och Lungsjukas Blomsterfond

Postgiro 95 OO 11

Organ för Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka Ansv. utg.: Einar Hiller

Redaktör: Sixten Hammarberg

Red.: David Bagares Gata 3, 1 tr., Sthlm C Telefon: 08/20 09 23, 20 09 24

Postadr.: Box 3196, 103 63 Stockholm 3 Postgironr: 95 0011

Omslagets sista sida ... kr 600:—

Vi sida = 180 X 260 mm ... . 500:—

V2 sida = 180 X 130 mm ... 275 :—

1/t sida = 90 X 130 mm ... . 150:—

Vs sida = 90 X 65 mm ... „ 100:—

Färgannonser 25 % tillägg. Prenumerationspris: Helår 20:—, halvår 11:— --- UR INNEHÅLLET: SOCIALMINISTERN OM UPPSÖKANDE HANDIKAPPVÄRD...6

LÄKARE DRÖJDE FÖR LÄNGE MED PEN- SIONSINTYG...7

GLESBYGDENS HANDIKAPPADE...8

DA HJÄRTPATIENTEN KOMMER HEM ... 10

SYDSVENSK REGIONKURS...14

KOMMUNALPOLITIK PÀ DÄLIGA VÄGAR . . 16

BILDKRYSS... 26 OMSLAG: DET VÅRAS KRING FRITIDSSTUGAN HÀSONBILD

STATUS

debatt

Inga hjärttransplantationer i Sverige — dödsbegreppet ändras ej

nlantV+^ta^e ^°rs^aSet om ny trans-

• ,a 10ns^aS’ som överlämnats till n°C\a+ jister Aspling, ändrar inte + e , lchgare gällande dödsbegrep- övArfVS’ 15^ göra det m°jligt att som °5a hjärtan i likhet med vad VHkpt j i! en del andra länder.

iKetdodsbegrepp som därvidkom- klart1 f anvandning synes icke helt Piskt\°iiaikhåIles det- Från kirur- utsäH„aUhavdas emellertid, att för- hjärttra1186? for en framgångsrik beJren^ !P antati°n ar hjärndöds- tillvån nenar °Peratören måste ha stöd fe 1 ett ”slaende” hjärta. Till styrelsen fölS*™8 S°Cia1’

ha?X?yrknn7-rna ?ä ett undantag när begrepp elle, h ‘ ™ nyM dÖds‘

dant in* 1 har ansett behov av ett så- denna tidDu^1*883’ Visserli®en hade vid utförts n ù ingen hjärttransplantation Xg?eednoarbetSgrUPPen har Sin Ut- transplantation011 detta slag aV en härför. EnH^ aVensom förutsättning- Götebr,- t. aSt medicinska fakulteten i grePPets^infar Ut?lat S'g fÖr hjämdödsbe- nine h ^j °rande- Enligt fakultetens me- kriteri ? G d°Ck de hittillsvarande döds-

rna bibehållas som huvudmetod.

tvekan S'8 b°r äet inte vara någon träffandXlt11 b,eteckna en individ’ be­

ligger ken bjärndöd verkligen före- mte åtf50]!1" b°d Härav följer emellertid teras S"k ^^dodsbegreppet skall accep- hällanc]0 er^Pis^ravet får under inga för­

kor för*1 eHers®ttas. Ett oeftergivligt vill- måste bjärndödsbegreppets införande om f Sa edes vara en absolut förvissning sådant m°jäghet finns att fastställa ett uPPfattningltnH\ Enligt1 socialsfrrelsens eando ■ 8 ar det annu knappast överty- sats f" V1Sat’ de metoder som redovi- freds °” kstetähande av hjärnans död till- tvärt nämnda krav. Uppgifter har erXT framk°mmit som tyder på att de om d da metoderna sviker ibland, även taten6f anSeS Stt de sammanställda resul- ran flera sådana metoder skulle eller& • aVg°ra om hjärndöd föreligger

Socialstyrelsen veterligt har några till­

fredsställande undersökningar i angivna avseenden inte publicerats.

Samma stränga krav på solid veten­

skaplig underbyggnad som gäller för alla viktiga medicinska påståenden och ställ­

ningstaganden måste uppställas också i fråga om hjärndödsbegreppet. En forsk­

ningsmässig penetration av ett antal frå­

geställningar i anslutning till ”hjärndöd”

saknas, bl. a. angående vilka patienter som bedömes lämpliga att fungera som givare av hjärtan ävensom riskerna för motta­

garna. Enligt vad styrelsen inhämtat på­

går för närvarande vissa undersökningar av ovannämnda slag inom landet. Först sedan resultaten av erforderliga undersök­

ningar publicerats, kan styrelsen göra ett slutligt ställningstagande till spörsmålet om införande av hjärndödsbegreppet.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att en hjärttransplantation ännu inte kan

anses utgöra en kliniskt användbar metod.

Hj ärttransplantationsverksamheten befin­

ner sig alltjämt på forskningsstadiet och det är för tidigt att säga, om den kan ge terapevtiska resultat av bestående värde.

Stopp för hj ärtöverföringar tills­ vidare är vad man kan konstatera och socialstyrelsen synes vidare läg­ ga stor vikt vid ”opinionens bety­

delse”, vilket framgår av följande (citat ur Läkartidningen):

Oavsett säkerhetskravet måste det ock­

så krävas att en ny tolkning uppbäres av en vidsträckt opinion för att ett reviderat dödsbegrepp skall kunna införas. Social­

styrelsen finner att så knappast kan an­

ses vara fallet för närvarande. Situationen belyses bäst av det förhållandet att läkar­

kåren inte står samlad bakom hjärndöds­

begreppet. Från olika läkare har tvärtom i skilda sammanhang uttalats tveksamhet med avseende på detta begrepp.

TILLSVIDARE STOPP FÖR HJÄRTBYTEN . ..

. . . framgår av det förslag till transplan­

tationslag socialstyrelsen gett social­

ministern.

O

Socialstyrelsens avvaktande inställning till hjärndödsbegreppet innebär, att de nu­

varande dödskriterierna bibehålies tills vidare. Beträffande frågan om lagstiftning har socialstyrelsen uppfattningen att be­

hov för närvarande inte föreligger av en författningsmässig reglering av dödsbe­

greppet. En sådan åtgärd har heller inte ansetts vara påkallad av någon remiss­

instans.

Socialstyrelsen anser, att 1958 års lag är tillämplig uteslutande på personer som är avlidna i detta ords traditionella bety­

delse och att lagen således inte går att tillämpa på hjärndöda individer. Samma ståndpunkt har intagits av de remissmyn­

digheter som yttrat sig i denna fråga, nämligen juridiska fakulteten i Lund och JK. JK fastslår uttryckligen att ett in­

grepp i transplantationssyfte på en död- förklarad hjärndöd person, vars hjärta alltjämt är i funktion, enligt nu gällande lagstiftning är förbjudet. Vad nu anförts måste tills vidare gälla även enligt det nu framlagda lagförslaget.

Först om och när hjärndödsbegreppet kan accepteras är det tänkbart, att låta lagen bli tillämplig också på hjärndöda.

Forts, å sid. 4

Facktidskrifter — Socialministerns svar pä fråga om socialnämndernas läses dom? ansvar för uppsökande handikappvård

Är rubriken som inleder årgången 46 av Socialmedicinsk tidskrift. Det finns olika sätt att göra tidskrifter njutbara. Att följa med vad som händer — den litteratur som rör sig inom en facktidskrifts intressesfär

— är i och för sig ett heltidsjobb. Härom skriver ledarförfattaren i Socialmedicinsk tidskrift:

”För min personliga del har jag under årens lopp gjort flera ansatser att syste­

matiskt ’följa med i litteraturen’ och jag har alltid misslyckats. Ömkligt, när jag försökt få en översikt av vad som händer på alla medicinens områden. Rätt defini­

tivt även när jag inskränkt perspektivet till direkt egna intresseområden. Min na­

turliga läsning kommer i stället stötvis:

när ett problem aktualiseras i samband med en patient, ett sammanträde, en kurs.

För att veta var jag skall hitta lämplig läsning behövs förstås en viss kontinuer­

lig bevakning men den kan inskränkas till innehållsförteckningar och sammanfatt­

ningar.

O

Det sistnämnda torde vara en mycket vanlig läsart, sannolikt den vanliga. Och det är inpassat i ett sådant läsvanemöns- ter en facktidskrift i regel har att fylla sin realistiska målsättning. För SMT:s del främst ett behov av översiktliga artiklar, någotsånär kortfattade, någotsånär all­

mänbegripliga men samtidigt vetenskap­

ligt korrekta.”

O

Det där att inte ”hinna med” är nog all­

mängiltigt för redaktörer. Vår tids tryck­

stoff växer till travar — särskilt på re- daktionsborden. Beträffande läslusten hos den läsekrets man vänder sig till kan det vara vanskligt att uttala sig om den. Om man — utan stöd av en sociologisk under­

sökning — skall yttra sig i frågan så finns en bra regel: underskatta aldrig läsekret­

sen! En uppenbar felaktighet, knepigt pla­

cerad i en text, upptäckes ofta av ett av­

sevärt antal läsare. Den erfarenheten kan ge åtskilligt att fundera över. Med eller utan hjälp av läsvärdesundersökningar.

STATUS

ger sociala och medicinska fakta i lättläst form.

Socialminister Sven Aspling

”1 varje kommun skall finnas en socialnämnd”. Det står i paragraf 2., lag om socialhjälp. Genom ändring av lagens l:a och 6:e paragraf, från den 1 juli 1968, har socialnämnder­

na fått ansvar för handikappvården.

Allrnät säges att nämnderna ska

”skaffa sig kännedom om de indi­

viduella behoven av omvårdnad”.

Men det räcker inte med känne­

dom — åtgärder skall vidtagas. Då lagens formuleringar är mycket ge­

nerella har socialstyrelsen fått i uppdrag att göra upp praktiska an­

visningar till kommunerna. Social­

minister Sven Aspling besvarade i riksdagen den 13 februari en fråga av herr Mundemo om dessa anvis­

ningar. De lär vara att vänta under vårmånaderna enligt socialminis­

terns svar. Vi citerar direkt ur riks­

dagens snabbprotokoll ordväxling­

en mellan socialministern och herr Mundemo.

Svar på fråga ang. socialnämndernas an­

svar för handikappvård och uppsökande verksamhet

Chefen för socialdepartementet, herr stats­

rådet ASPLING:

Herr talman! Herr Mundebo har frågat mig vilka erfarenheter som gjorts beträf­

fande den uppsökande verksamhet som socialnämnderna fått i uppgift att bedriva enligt förra årets tillägg till socialhjälps­

lagen och vilka råd och anvisningar nämnderna har fått i detta sammanhang.

Vid 1968 års vårriksdag antogs en lag om ändrad lydelse av 1 och 6 paragra­

ferna i lagen om socialhjälp. De nya be­

stämmelserna, som trädde i kraft den 1 juli 1968, innebär att socialnämnden skall dels skaffa sig kännedom om de in­

dividuella behoven av omvårdnad, dels antingen själv vidta åtgärder eller för­

medla vårdinsatser.

Ett antal kommuner hade redan före lagändringen genomfört eller påbörjat uppsökande verksamhet i form av in­

venteringar, intervjuer, enkäter eller an­

nan kartläggning av hjälpbehov. Den kommunala aktiviteten på detta område har påtagligt ökat efter lagändringen. I ett par kommunblock pågår särskild försöks­

verksamhet med deltagande av Svenska kommunförbundet. Någon utvärdering av gjorda erfarenheter har ännu inte före­

tagits.

Det ankommer på socialstyrelsen att i den mån det behövs ge huvudmännen råd och anvisningar för verksamhetens be­

drivande. Förslag till sådana råd och an­

visningar har utarbetats av socialstyrel­

sen efter samråd med annan expertis, kommuner och organisationer. Förslaget är avsett att slutbehandlas vid ett sam­

manträde i dagarna med en expertgrupp på socialvårdens område, där bl. a. Sven­

ska kommunförbundet och riksförsäk­

ringsverket är företrädda. Man kan räkna med att socialstyrelsen meddelar råd och anvisningar till kommunerna inom när­

maste tiden.

Herr MUNDEBO:

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret på min fråga.

Socialministern konstaterar att den kommunala aktiviteten på detta område har ökat påtagligt efter lagändringen, och jag finner detta vara tillfredsställande.

Emellertid vill jag erinra om ett uttalan­

de som ordföranden i statens handikapp­

råd, Richard Sterner, gjorde vid en kon­

ferens helt nyligen. Han sade att lagen tolkats för passivt, han fann den nya la­

gen svävande och undrade hur pass litet en kommun kan göra men ändå hålla sig till lagen.

För min del tror jag att det finns ett starkt intresse inom kommunerna för des­

sa frågor. Men för många kommuner är det här i väsentliga avseenden fråga om ett nytt område, och behovet av riktlin­

jer för kommunernas handlande är där särskilt stort. Jag tycker därför att so­

cialministern har en alltför passiv syn pa denna fråga, då han konstaterar att det ankommer på socialstyrelsen att i den mån det behövs ge huvudmännen råd och an­

visningar för verksamhetens bedrivande.

Det behövs i särskilt hög grad just på detta område, och det är beklagligt att socialstyrelsen först nu, när det snart har gatt ett år sedan riksdagen antog lag­

ändringen, är färdig att lämna kommu­

nerna råd och anvisningar om möjlighe- t&r och vägar att förverkliga den nya la- agen. De anvisningarna borde ha kommit ror länge sedan.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag vill fästa herr Mun- ebos uppmärksamhet på att initiativet till lagändringen togs av regeringen. Riks­

dagen fattade beslut om ändringen i fjol,

°eh * lagförslaget stod det klart utsagt att det ankom på socialstyrelsen att vidtaga de uPpföljande åtgärderna. Det är vad som nu s^er- Någon passivitet har det alltså inte varit fråga om.

Jag vill understryka att den uppsökan- e verksamheten är angelägen och att den ehövs med hänsyn till de grupper som uiåste komma under observation. Jag är örvissad om att verksamheten har stark resonans ute i kommunerna därför att Problem av skilda slag tränger sig fram.

Till en person med herr Mundebos er- arenhet behöver jag inte säga att detta

°c är en svår fråga. Det gäller att inna de riktiga formerna, den riktiga uppläggningen och den riktiga planering­

en. Det är vad socialstyrelsen nu håller Pa att göra. Och jag utgår från att de råd Oe anvisningar, som om en tid kommer att skickas ut till kommunerna i samråd med bl. a. Kommunförbundet, skall vara av den karaktären att de kan bilda ett underlag för den aktivitet som vi väl alla e tersträvar på detta viktiga område.

Herr MUNDEBO:

Ja, herr talman, detta är en svår fråga, och det är därför man ute i kommunerna ner avsaknaden av anvisningar sär­

skilt besvärande.

Handikapputredningen, som låg bakom reformen på området, konstaterade också

-itt betänkande år 1967 att det var an- geläget att socialstyrelsen gav kommu­

nerna rad och anvisningar för verksam- eten. Det är därför jag beklagar för det orsta att socialstyrelsen inte förrän i de­

cember 1968 — alltså när lagen hade gällt under nästan ett halvt år — skrev till ommunerna och erinrade om att en ny aS hade införts och för det andra att nian inte förrän nu på våren 1969 är be- redd att ge kommunerna råd och anvis-

ingar om hur arbetet skall bedrivas.

Om socialministern och jag kan enas

°m att kommunerna är i behov av råd och anvisningar när det gäller ny lagstiftning

Läkare dröjde för länge med pensionsintyg

En person gjorde anmälan till socialsty­

relsen om att han fått vänta allt för länge på sitt pensionsintyg. Frågan togs upp av medicinalväsendets ansvarsnämnd. Hän­

delseförloppet var enligt Läkartidningen i korthet följande:

Den 15 februari 1967 ansökte klaganden om förtidspension. Ansökan behandlades av Pensionsdelegationen den 11 april, men ärendet bordlädes på grund av att nytt läkarintyg skulle infordras. Den 18 april tillskrevs lasarettsläkaren av försäkrings­

kassan i länet, som anhöll om nytt ”Läkar­

intyg vid nedsatt arbetsförmåga”. Läkaren åtog sig att utfärda intyget. Trots flera påstötningar genom brev och genom per­

sonligt besök av avdelningschefen vid pen- sionsavdelningen avgav läkaren emeller­

tid inte något intyg. Klaganden framhöll i sin anmälan bland armat att det inte kunde vara riktigt att en läkare skulle förhala ett pensionsärendes avgörande ett helt år. Intyget utfärdades slutligen i slu­

tet av maj 1968.

O

Läkaren medgav att klaganden hade fog för sin anmälan men angav som förkla­

ring till dröjsmålet bland annat att han haft stor arbetsbörda.

Ansvarsnämnden uttalade i sitt beslut att läkaren genom att underlåta att inom

rimlig tid själv utfärda eller tillse att an­

nan läkare utfärdade intyget visat försum­

melse i sin yrkesutövning. Läkaren er­

inrades om att för framtiden iaktta vad honom åligger.

❖

JO har vidare kritiserat ansvarsnämn­

den för att det vid årsskiftet förelåg ca 250 oavgjorda ärenden hos nämnden. Un­

der fjolåret inkom ungefär 550 ärenden.

— Det är uppenbart att avsevärda vän­

tetider uppstår under sådana förhållan­

den, säger JO.

JO antar att socialstyrelsen uppmärk­

sammat förhållandena och att därför nå­

got initiativ från hans sida inte är påkallat i nuvarande läge.

TÄNK PA

HJÄRT- OCH LUNGSJUKAS BLOMSTERFOND

O

Postgiro 95 00 11

på socialpolitikens område, så kanske vän­

tetiden inte skall behöva bli så lång vid andra kompletteringar av socialhjälpsla­

gen som fallet varit denna gång. Förhål­

landena härvidlag i samband med denna lagändring har inte varit tillfredsstäl­

lande.

Chefen för Socialdepartementet, herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Med1 anledning av herr Mundebos senaste inlägg vill jag erinra om en viktig sak. Arbetet på det aktuella planet påbörjades redan tidigt i fjol, och sedan i höstas har en särskild arbetsgrupp varit organiserad inom socialstyrelsen för ändamålet. Till arbetsgruppen har en ex­

pertgrupp varit knuten, i vilken bl. a. in­

gått tre socialchefer, två representanter för riksförsäkringsverket och en repre­

sentant för Kommunförbundet.

Man har sanerligen förberett denna frå­

ga mycket noga och gjort det med sikte på att anvisningarna skall få den karak­

tären att de blir av betydelse för kom­

munernas verksamhet.

Herr MUNDEBO:

Herr talman! Jag tror inte att landets socialchefer är fullt lika tillfredsställda som socialministern med att anvisningar­

na rörande en lag, som riksdagen antog i april 1968, inte föreligger förrän på vå­

ren 1969. Socialstyrelsen skrev den 3 de­

cember 1968 till kommunerna och med­

delade sin avsikt att våren 1969 utfärda råd och anvisningar. Det är givet att det under hösten har pågått ett förberedelse­

arbete inom socialstyrelsen. Detta förbe­

redelsearbete borde ha påbörjats våren 1968 för att kommunerna sommaren 1968 skulle ha fått de råd och anvisningar de behövde.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Detta arbete påbörjades våren 1968. Lagen trädde i kraft den 1 juli.

Det är inte stort mer än ett halvt år se­

dan dess, herr Mundebo. Enligt min me­

ning kan man verkligen säga att det hela har varit väl förberett.

Överläggningen var härmed slutad.

• Ett bra initiativ för

• isolerade, handikappade

• och äldre

Teckning: SVEN BJÖRNSON

Glesbygderna är de verkliga nyckel­

punkterna i handikappvården. När man reformerar i samhället kommer i regel tätorterna först. Bostäderna är på den genuina landsbygden ofta dåliga, busslinjer och kommunika­

tioner dras in, sysselsättningstill­

fällen är det smått om. Och särskilt ett jobb som kan passa för en män­

niska med nedsatt kapacitet. Livet blir på många sätt isolerat för den mindre rörlige i glesbygden. ”Kom­

munalgubbarna” får ofta höra att de släpar efter, jämfört med tätbyg­

den eller staden intill.

”Glesbygdsproblemen är starkast markerade i Norrlands inland”, skrev inrikesministern i 1968 års statsverksproposition. Och han före­

slog därför att en försöksverksam­

het omedelbart skulle igångsättas i några områden för att få ett grepp om vad som behövde göras. Här följer en redogörelse över gles- bygdsåtgärderna som försöksverk­

samhet hittills.

Några huvuddrag i glesbygds- problematiken

Glesbygdsområden och glesbygdsproblem har väl alltid funnits i vårt land, men de har kanske inte varit av den karaktär och omfattning att de föranlett någon speciell uppmärksamhet från samhällets sida. Den omfattande befolkningsomflyttningen som ägt rum under de senaste 15—20 åren, som en följd av näringslivets omstrukturering, har emellertid för den kvarvarande be­

folkningen i glesbygdsområdena skapat sådana problem, att de framtvingat och motiverat speciella insatser från samhäl­

lets sida. Basen för den samhälleliga och enskilda servicen har krympt med indrag­

ningar som följd. De allmänna kommu­

nikationerna har försämrats, affärer har lagts ned, skolor dragits in m. m. För den kvarvarande befolkningen i dessa avflytt- ningsorter har behovet av service genom den förenämnda utvecklingen ökat, sär­

skilt gäller detta åldringar och handikap­

pade, samtidigt som det ekonomiska un­

derlaget för kommunerna att ge dem den­

na service minskat på grund av utflytt­

ningen av människor i produktiv ålder.

Skatteunderlaget har ständigt minskat och

Glesbygdens äldre och handikappade

även om det statliga skatteutjämningsbi- draget för dessa kommuner haft synnerlig stor betydelse för att ge dem möjligheter att upprätthålla en hygglig allmän ser­

vice, så har det ändock inte kunnat neu­

tralisera alla nackdelar av den pågående utvecklingen.

Stor planeringsgrupp — många ”under- sysselsatta” i glesbygderna

Hösten 1966 tillsatte Kungl. Maj:t en ar­

betsgrupp för glesbygdsfrågor med repre­

sentanter från de departement, som när­

mast kom i kontakt med dessa problem.

Gruppens uppgift angavs vara, att pröva och succesivt lägga fram förslag till åt­

gärder för att tillförsäkra befolkningen i glesbygder en samhällelig service som motsvarar tidens krav. Till gruppen har även adjungerats representanter för kom­

munförbundet, landstingsförbundet, bo- stadsstyrelsen och socialstyrelsen. För när­

varande består gruppen av följande leda­

möter:

Kanslirådet Olof Pettersson, Inrikesdepar' tementet, ordförande.

Kanslirådet Åke Fors, Socialdepartementet.

Departementsrådet Allan Johansson, J ordbruksdepartementet.

Departementsrådet Manfred Ribbing, Utbildningsdepartementet.

Departementssekreterare B. K. Å. JohanS' son, Finansdepartementet.

Departementsrådet Lennart Johansson, Kommunikationsdepartementet.

Departementssekreterare Sven Sahlströnt Handelsdepartementet.

Förste sekreterare Lars Ågren, Kommun' förbundet.

Landstingsdirektör Helmer Jansson, Landstingsförbundet.

Byrådirektör Harry Sundberg, Bostads' styrelsen.

Byråchef Ingemar Andersson, SocialstJ"

reisen.

Arbetsgruppen har ett sekretariat inom inf1,kesdepartementet med avdelningsdi-

°r Claes-Eric Norrbom som ansvarig Oc verkställande tjänsteman.

två grupper av befolk- .Det ar sarskilt två grupper av befolk­

ningen som drabbas särskilt

a ringarna och de handikappade.

it anske även bör räknas den under- , eaatta arbetskraften och de partiellt esfora. Dessa har icke haft samma J igheter eller anledningar till att flytta bli”* yfden’ utan bar i stor utsträckning hlarLi varboende. Andelen åldringar kraff ^ë !Sbygdsbefolkningen har aven a J.. ° at' En av arbatsgruppens mest former^T' Uppg^*"er ^lev därför att finna sknli/i °1" bur man ^ran statens sida siar a kUnna utveckla och stödja skilda tincelJ Serv*CG’ f°r att underlätta livsbe- dömd erna f°r dessa människor. Det be- jan J ni °"1 ÖnSkvärt att redan från bör- komi? V3 ett intimt samarbete med de domen om d ^2h&de den baSta känne"

Problemen skiftande lokala och framställ f°FS ag av arbe‘sgruppen slöt 2 , lnmg från socialstyrelsen be- att hS 8 Maj:t den 1 deoember 1967

^onSulentOerafö‘yrelStn Jkulle anställas två der, i v ° samhallsservice i glesbyg- bygdskonsulfm ‘ Språkbruk kallade gles’

Umeå för no ’. med placering * tande Norrbm/ glesbygdsområdet omfat- frrnorrlaTd" S> Västerb°«^ och Väs- Mora för or|an °Cb en med placering i tande T- ra glesbygdsområdet omfat- lands 12 andS> KoPParbergs och Värm­

borgs 1" Saint ®alslandsområdet av Älvs­

borgs län. T LjUsdalsblocket av Gävle- vara, atT' Konsulenternas uppgift angavs munerna S<?n°in °verläggningar med kom- stränsnin S lmulera °cb bjälpa dessa i an- g°dtagbarSarna att Så langt m°iligt skapa folknin 3 ■ SOC'a'a förhållanden för be­

drogs * g^esbygds°mrådena. Det upp­

arbeta 3 ■ S0C'a^styreIsen att närmare ut- VerksamhettrTnt?°v konsulenternas striktet konsulent i norra di- Persso anstabdes ombudsman Torsten distrikt t ”^å’ °Cb tdl konsulent i södra socionom Arne Pettersson, Mora.

på” förs2<t'V*teter Pa fr'sökstabellen ...

de so S 2 aV g^esbygdsgruppen hemställ- nen igRa”1"11'3**01 * statsverkspropositio- kronor fiT>m anslag pa fem miljoner raktär f” verksamhet av försökska- ciella °r att bnna lösningar på de spe-

^]dr- pr°blem, som är förbundna med dem?gS<L °Ch handikaPPvarden i glesbyg- a- statsbidrag i skilda former skulle derl -w 2ga tiU k°mmuneraa för att un-

a °r dessa att säkerställa en rimlig

service för ovannämnda grupper. Bidrag skulle kunna beviljas till undersökningar avsedda att belysa åldringarnas och de handikappades problem och förhållanden i glesbygderna bl. a. i syfte att bygga upp en organisation av den sociala hemhjäl­

pen, som är anpassad till glesbygdens spe­

ciella problem. Vidare skulle möjlighe­

terna till understöd av försöksverksamhet med inköpsservice, matdistribution, tvätt­

service med flera åtgärder beaktas, lik­

som transportservice för underlättande av kontakterna med tätorterna. Åldringarnas och de handikappades bostadssituation skulle uppmärksammas och bidrag kunna utgå till särskilda insatser på detta om­

råde. Åt socialstyrelsen uppdrogs, att dels ta egna initiativ på serviceområdet, dels att bedöma de förslag som aktualiserades genom glesbygdskonsulentemas kontak­

ter med kommunerna och till Kungl. Maj:t inge förslag om anslag och statsbidrags- former. Dessa ärenden handlägges på byrå LÅ 4.

Så här ser katalogen över åtgärder hittills ut!

Intill den 7/2 1969 har Kungl. Maj:t på hemställan av socialstyrelsen beviljat statsbidrag att utgå till bl. a. följande slag av serviceaktiviteter i glesbygderna:

• Anslag till genomförande av arbetsle­

darekurser för hemhjälpsverksamheten.

En kurs har hållits hösten 1968 och en skall genomföras våren 1969. (100.000 kronor).

• Bidrag till distribution av djupfryst mat till åldringar och handikappade. Bidrag har beviljats till anskaffande av erfor­

derliga frysenheter och till subvention av portionspriset med 1:50 kronor pr levererad portion. Försökskommuner är Idre, Särna och Älvdalen i Kopparbergs län och Vilhelmina, Dorotea, Åsele, Stensele och Fredrika i Västerbottens län. Denna service har mottagits med stort intresse av pensionärerna. (350.000 kronor.)

• Anslag har beviljats till inköp och ut­

rustning av speciella servicebussar till kommunerna Mora, Rättvik och Malung.

Bussarna skall utrustas för att kunna förmedla städservice, fotvård, förmed­

ling av tvätt, material för sysselsättning i hemmen, hårvård, förmedla boklån och distribution av djupfrysta varor. Man hoppas med denna service kunna ned­

bringa kostnaderna för viss form av hemhjälp, men framför allt att kunna föra ut sådan service, som de gamla och handikappade annars ej kan få del av.

(200.000 kronor).

• Anslag har beviljats till utrustning för fotvård till ett antal kommuner, ävenså driftbidrag till ambulerande fotvårds- tjänster. (57.500 kronor).

• Strömsunds kommunblock och Orsa kommun har beviljats anslag till inköp av snöröjningsredskap och även drift­

bidrag till snöröjning. (110.000 kronor).

• Älvdalens kommun har beviljats anslag till inköp av en fastighet, som skall in­

redas till inackorderingshem för handi­

kappade sysselsatta vid en skyddad verkstad. (50.000 kronor).

• Idre kommun har beviljats anslag till inköp och utrustning av en fastighet, vilken skall nyttjas för vård- och triv­

seländamål. I fastigheten skall inredas fotvårdsklinik, lokaler för samvaro och terapi samt en våning med inackorde- ringsrum främst avsedda för åldringar som på grund av kommunikationssvå- righeter behöver övernatta vid besök i kommunens enda tätort. (100.000 kronor).

• Strömsunds kommunblock och Finn- skoga-Dalby kommun har beviljats an­

slag till personalförstärkning under viss tid för att kunna effektivisera arbetet med bostadsförbättringar åt åldringar och handikappade. (75.000 kronor).

o Orsa kommun har beviljats bidrag till inköp och utrustning av en kombinerad färd- och servicebuss samt till genom­

förandet av en undersökning av åld­

ringarnas och de handikappades förhål­

landen i kommunen. Till en dylik un­

dersökning har medel även beviljats Mora köping. (90.000 kronor).

• Sunne kommunblock har beviljats an­

slag till inköp av en färdbuss för rörel­

sehindrade, vilken även skall nyttjas för transport av dylika handikappade till arbetet vid den skyddade verkstaden i Sunne. (60.000 kronor).

o Ramsele kommun har beviljats anslag till inköp och utrustning av en buss för tvättservice. Visst driftbidrag har även beviljats. (50.000 kronor).

Sammanlagt har till denna försöksverk­

samhet hittills beviljats 1.292.000 kronor.

Flera programpunkter kommer

Av förestående redogörelse framgår, att skilda slag av serviceåtgärder spritts ut i ett antal kommuner, matdistribution här, servicebuss där, färdbuss för handikap­

pade på andra håll och trivsel-vårdcent- rum på ett håll. Så snart det är möjligt skall försök till utvärderingar göras för att få några hållpunkter på de skilda åt­

gärdernas betydelse för åldringarnas och de handikappades livsbetingelser. Men av stort värde måste även vara, att på några orter göra en mera samlad och total ser­

viceinsats. Endast härigenom kan man få fram hållbara värden för den fortsatta utvecklingen. Socialstyrelsen har för av­

sikt att erbjuda två kommunblock i södra distriktet och två kommuner i norra di­

striktet bistånd att bygga upp en sådan Forts, å sid. 10

» NORSK LÄKARE OM HJÄRTREHABILITERING:

Då hjärtpatienten kommer hem...

Patienten behöver veta ...

Professor Hjort menar att det kan vara klokt att vänta med att ge patienten upp­

lysningar, om han kan återgå till sitt gamla arbete etc., men upplysningar bör ges så snart läkaren själv kommit på det klara med patientens situation. Läkaren måste veta själv innan han upplyser pa­

tienten. Men det bör ske i god tid före utskrivningen. — ”Kunskap om sjukdo­

men är i det långa loppet det bästa vap­

net mot ångest, osäkerhet och depression”, sammanfattar den norske professorn. Lä­

karen bör ge råd om tempot i uppträ- ningen, målet är ”tillbakaföring till livet”, och under den första tålamodsprövande perioden måste man försöka ladda upp patienten med optimism för framtiden och sammanträffandet med de anhöriga där­

hemma.

Problem i hemmamiljön

Pessimism fördröjer läkeprocessen. Det kan vara besvärligt med en sjuk i hem­

med med suckar av typen: — ”Det är inte gott att veta hur länge du har mej kvar, kom ihåg det” ... Sånt bör man undvika.

Den sjuke bör pröva att klara sig själv så långt som möjligt i det dagliga livet, göra sig oberoende av andras hjälp. Si­

tuationer kan i extrema fall uppstå då

■ GLESBYGDENS HANDI­

KAPPADE . . . Forts, från sid. 9

mera totalservice, som ovan antytts. Upp­

byggnaden skall föregås av en ordentlig kartläggning och utredning om åldringar­

nas och de handikappades förhållanden och stort intresse bör ägnas åt de möjlig­

heter som redan nu finns till hjälpinsatser av skilda slag. På basis av utredningen skall därefter en serviceorganisation byg­

gas upp. Som en viktig del i denna bör ett vårdcentrum ingå i centralorten med lo­

kaler för läkarvård, fysikalisk vård, sys­

selsättning, samvaro och kulturell verk­

samhet. Ett träningskök för handikappade bör finnas liksom ADL-redskap för in­

formation och övning. Som ett initiativ- och idéorgan för verksamheten skall en samarbetsgrupp bildas med representanter för socialvården, läkarvården, de handi­

kappade och åldringarna. Socialstyrelsen hoppas på, att genom en dylik integrerad insats kunna vinna erfarenheter till gagn för uppgiften att ge dessa människor en god omvårdnad.

En norsk läkare, professor Peter F. Hjort ger i tidskriften ”Helse nytt” kloka råd till den utskrivne hjärtpatienten — det rör sig om hjärtinfarkt — och färdkosten kan vara väl värd att ge också en svensk patient.

Vad den norske läkaren säger är enkelt och klart. Egentligen saknar vi den sortens lättfattliga läkar- språk i Sverige. Vi är tunga och omständliga. I Norge tycks man all­

mänt vara mindre högtidliga i me­

dicinen och det är faktiskt ett nöje att lyssna till denne läkare som nästan sitter på sängkanten och småpratar, men i kloka ordalag.

patienten brukar sjukdomen som ett va­

pen mot sina närmaste. En uppfinnings­

rik hustyrann kan dressera sin hustru att dansa efter hans visselpipa. Det är vida tacksammare att ordna och hjälpa till för en patient som visar gott humör. I sammanhanget kan läkarens avskedsord från sjukhuset spela viss roll. Förr hette det ofta: ”Så får ni lov att vara försik­

tig”. I dag bör avskedsorden helst formu­

leras så här: ”Så bör ni inte vara alltför försiktig”. Den sista formuleringen är kanske det bästa sättet att ge patienten en inställning som för honom till aktivi­

tet och insatsvilja.

Ge honom en chans att glömma sjukdomen ibland ...

En hjärtinfarkt är en allvarsam sak i en människas liv. Den får inte bortförklaras.

Å andra sidan får inte sjukdomens tryck vila över hela familj egemenskapen som ett ständigt hot. Sjukdomen kan bli den hustyrann som regerar alla. En annan yt­

terlighet kan bestå i ständiga uppmaning­

ar att ”ta sig samman” — en sorts upp­

muntran till heroism och kampvilja som för infarktpatienten kan te sig ytterst prö­

vande. En medelväg, fri från överdrifter och överbeskydd, är bäst för alla parter.

Förmaningar och förbud av olika slag kan vara värre än själva sjukdomen, un­

derstryker professor Hjort, som också förordar en kosthållning med inte allt

”för stora måltider” och varsamhet med fett.

Fram till den dag jobbet börjar...

Patienten bör på alla sätt uppmuntras att träna. Det är tråkigt att gå promenad en­

sam på vägarna. Många smyger sig ut on>

kvällen för att undgå välvilliga grannar som berättar skrämselhistorier om andra infarktpatienter. Det kan vara bättre att gå tillsammans med någon och prata on>

neutrala ting, som inte har med sjukdo' men att göra. Sysselsättning i största all' mänhet är viktig — här finns plats för uppfinningsrikedom och omtanke.

Så är man till sist framme vid den för*

sta arbetsdagen efter konvalescenttidens slut. Den är ofta en besvikelse för pa- tienten, menar professor Hjort. Kamra­

terna tittar värderande på honom, har>

blir trött och nervös. Men man får kom­

ma ihåg att detta är normalt i återan­

passningen — och det går över. Med upp­

muntran går det över ännu fortare.

Hur lång tid tar det? Det kan vara svårt att säga exakt på förhand, några veckor eller några få månader.

*

Där kan vi stanna och konstatera att det är stimulerande att följa denne pro­

fessors rehabiliteringstankar. Säikerlige®

vilar de på reellt verklighetsunderlag, för­

troenden och inblickar en människonära doktor fått i umgänget med sina hjärt- patienter. Vårt axplock ger väl inte fuD rättvisa åt professor Hjorts artikel i dess helhet — den ger mycket mera än vad plockat ut här. Vi har bara i all korthet försökt att överföra en norsk, patientvän­

lig röst till den svenska sidan av kölen!

en professor som bokstavligen sitter pa sängkanten och småpratar med sin pa' tient i kloka ordalag ...

H-Pantotén- tabletter

förintagning!

— allt mer berömda —finns i modernaHERR- och DAM- FR1SÖRSALONGER, apotek och hälsokostaffärer.

Obs. Varning för efterapning- ar! De äkta H-Pantotén- tablettema finns endast i ori­

ginalförpackningar med ovan avbildade damhuvud.

(Patentskyddat.)

IB CtRLS-BERGH BIOKEM. 0. FARMRCEUT. FABRIK