Destination Lund
August Strindberg i Lund
Platserna där han bodde och
några av vännerna han träffade
Det här är en broschyr om de år mellan 1896 och 1899 då August Strindberg vistades i Lund. Det finns redan mycket annat skrivet om hans litteratur så det här är inte en bro- schyr om August Strindbergs litteratur, även om några av de verk han skrev medan han var i Lund nämns. Hans tid i Lund utelämnas däremot oftast helt i filmer, böcker och an- nan information om hans liv. Broschyren är tänkt att fungera som en enkel guide för den som vill guida sig själv till de platser där han bodde och vistades under sin tid i Lund.
Broschyren berättar om några av de perso- ner han träffade här och om olika händelser baserat på den något knapphändiga in- formation som finns om det. Vissa uppgifter om Strindbergs tid i Lund skiljer sig också åt mellan olika källor och är ibland lite osäkra.
Den här broschyren bygger på den inform- ation som gått att hitta. Det finns några blå länkar i broschyren som man kan klicka på för att gå till andra sidor med mer informat- ion eller se var platser vi nämner finns i Google Maps.
Lund på 1890-talet.
August Strindbergs liv innan tiden i Lund August Strindberg föddes den 22 januari
1849 i Stockholm. Hans far Carl Oscar Strind- berg var ångbåtskommissionär och ansvarig för godstrafiken på Mälaren och Göta ka- nal. Hans mor Ulrika Eleonora Norling var en före detta värdshusflicka som hade arbetat på Liljeholmens värdshus. Innan hon gifte sig med Carl Oscar arbetade hon som hushål- lerska åt honom vilket senare inspirerade Au- gust Strindberg till titeln ”Tjänstekvinnans son” för sin självbiografiska roman. Hon dog av tuberkulos under natten mellan 19 och 20 mars 1862, då Strindberg bara var 13 år.
August Strindberg var gift med Siri von Essen 1877–1891, och fick döttrarna Karin och Greta och sonen Hans. 1894–1896 var han gift med den österrikiska journalisten Frida Uhl och fick dottern Kerstin. Mellan 1893 och 1896 bodde han av och till i Dornach i Schweiz, där Frida Uhls morföräldrar bodde,
och i byarna Saxen och Klam i Österrike. Un- der det korta äktenskapet med henne drab- bades han av en psykisk kris. Med utgångs- punkt från den kända symptombilden har forskare på området bedömt att det kan ha rört sig om en paranoid psykos.
August Strindberg med sina döttrar Karin och Greta i Gersau i Schweiz 1886.
Perioden från augusti 1894 till slutet av 1896 brukar kallas Infernokrisen och gestaltas i de delvis självbiografiska böckerna Inferno och Legender, och i pjäsen Till Damaskus. Inferno skrevs på franska för en publik som var intres- serad av det ockulta och handlar om Strind- bergs religiösa och psykiska kris i Paris och Österrike. Under Infernokrisen bodde han också hos sin vän doktor Anders Eliasson för att sköta om sin hälsa, på Lilla Norregatan 9 i Ystad från den 12 juni till mitten av juli 1895, ett hus som numera inrymmer Ystads Alle- handas kontor.
August Strindberg ca. 1896.
Vid den här tiden började August Strindberg också göra alkemiska experiment som gick ut på att göra guld. Han avfärdade det nyli- gen upptäckta periodiska systemet och idén om grundämnen och försökte bevisa att de olika grundämnena gick att ”trans- mutera” till varandra. Han gjorde sina expe-
riment hemma i bostaden utan skyddsutrust- ning och vid ett tillfälle lyckades han fram- ställa kattguld av järn och svavel och trodde sig då ha framställt riktigt guld. De olika ke- mikalier han utsatte sig för ledde till en hud- sjukdom som slutade med en sjukhusvistelse 1895.
1896 bodde Strindberg på Hotel Orfila i Paris och där fick han ett psykotiskt tillstånd. Han hörde knackningar i väggarna och trodde att han var förföljd av en konstförfalskarliga.
Hotellet tyckte han påminde om ett kloster.
Den 30 juli och 28 augusti 1896 gjorde han återbesök hos Anders Eliasson i Ystad. Den kringbyggda gården där gav honom inspi- ration till ett kloster i boken Inferno.
Innan August Strindberg kom till Lund stan- nade han i Malmö där han sökte upp sin gamla vän Gustaf Gullberg som var redak- tör för Malmötidningen, en systertidning till Dagens Nyheter. Han erbjöd sig skriva en ar- tikelserie om skånska landskap för att få lite inkomster. I Malmö träffade han också den 28-årige skalden och journalisten Emil Kléen som beundrat Au-
gust Strindberg på avstånd och skrivit en entusiastisk re- cension av August Strindbergs roman I havsbandet sex år tidigare. August Strindberg firade nyår hos Emil Kléens religiösa föräldrar i Sätofta utanför
Höör mitt i Skåne, tillsammans med deras ge- mensamma vän läkaren och psykiatrikern Adolf Strömstedt.
August Strindberg i Lund August Strindberg kom till Lund i december
1896 och stannade i drygt åtta månader.
Därefter var han i Paris i sju och en halv må- nad innan han återvände till Lund och stan- nade i ytterligare drygt ett år och två måna- der. Totalt tillbringade han alltså drygt två år i Lund. Strindberg bodde och vistades på bl.a. de platser vi berättar om längre fram it den här broschyren. Han kom i slutet av den period som brukar kallas för Infernokrisen då han nyligen hade varit med om sin andra äktenskapskris och haft en paranoid psykos.
Han beskriver det själv så här i sin roman In- ferno som han skrev i Lund under våren 1897:
”Sålunda internerad i denna lilla mu- sernas stad utan förhoppning att slippa ut, genomkämpar jag det fruk- tansvärda slaget mot fienden, mitt själv.”
På ett annat ställe skriver han i samma ro- man:
”Varför och huru har jag drivits att slå mig ned i denna lilla universitetsstad, beryktad såsom relegations- eller bot- göringsort för Uppsalastudenter, som festat för mycket till men för sin kassa och hälsa?”.
Emil Kléen 1896.
Den här perioden brukar ibland också kallas för August Strindbergs ockulta period. En pe- riod då han intresserade sig för spiritism, teo- sofi och alkemi. Hans litterära verk från den tiden, främst Ockulta dagboken, Inferno och Legender, innehåller flera noteringar om ”makterna” och övernaturliga händel- ser. Ockulta dagboken började han skriva 1896 och skrev fram till 1908. I ett brev till Ma- rie Uhl som var mormor till hans dotter Kerstin skrev han den 1 mars 1897:
”Ockultismen är mycket utbredd här vid universitetet och till och med do- centerna luta ditåt.”
Vidare, den 4 maj 1897, dagen efter att han börjat skriva på sin roman Inferno, skrev han till sin dotter Kerstin:
”Här händer så mycket underligt att nästan varenda människa är överty- gad om att de högre makterna har kommit åter för att besöka jorden.”
August Strindberg tillfrisknade dock, till sin egen förvåning, snabbt sedan han kommit till Lund, och i samvaro med gamla och nya vänner bland radikala studenter och do- center. Han blev mer och mer förtjust i Lund och tyckte att Lund var en stad framför alla städer och kallade ofta Lund för ”städernas stad”. Han inrättade ett dagsschema som han följde nästan pedantiskt noga under hela den tid han vistades i Lund. Han steg upp vid 07:30 och åt en liten frukost innan han gick en promenad, ofta ensam och oavsett väder, och ofta i botaniska trädgår- den eller längs med Södra Vallpromenaden.
Sedan gick han hem och arbetade till 13:00 för att därefter gå till Åke Hans och äta lunch. Han avslutade gärna lunchen med kaffe och att spela biljard eller kägel, som lik- nar dagens bowling. Omkring 15:00-15:30 gick han hem och tog en liten tupplur och vid 17:00 satte han sig för att arbeta igen.
Vid 18:00 tog han emot besök och omkring 19:00-20:00 gick han till Åke Hans igen för att äta middag. Efter middagen drack han kaffe och ett par glas punsch. Konjak och andra spritvaror ville han däremot inte ha.
Vid 23:00 bröt man upp och gick hem. Han lade sig sällan före 01:00.
August Strindberg umgicks med docenter och äldre studenter under den tid han vista- des i Lund framför allt under kvällarna hos Åke Hans. Framför allt såna som varit med- lemmar i den radikala diskussionsföreningen De unga gubbarna, D.U.G., som bildades
1884 och upphörde 1893.
Några av "De unga gubbarna" vårterminen 1888.
Från vänster ser man Clemens Cavallin, Bengt Lid- forss, Paul Rosenius, Hans Cavallin och Sven Åker- lund som står upp. David Fredriksson, Gustaf Blid- berg och Axel Wallengren som sitter ner och Peter
Gunnarsson och Karl Petrén sitter på golvet.
En person som August Strindberg umgicks med under tiden i Lund var Waldemar Bülow, och Strindberg hyrde ett par rum i Bülows bostad på Skomakaregatan i janu- ari-februari 1897. Om de hade varit borta någon kväll så ville August Strindberg alltid sitta och diskutera under några timmar när de kom hem innan de gick och lade sig och då drack han gärna några glas punsch.
Waldemar Bülows hushållerska Elna Hansson skötte Strindbergs
ärenden och hans garderob och ibland hämtade hon lunch åt honom ute på stan när han hyrde rum hos Wal- demar Bülow. Hon fortsatte sedan ar- beta som hushål- lerska åt honom un-
der den tid han vistades i Lund även sedan han hade flyttat till andra adresser i Lund.
August Strindberg träffade också Emil Kléen regelbundet, framför allt på lördagar då Emil Kléen var ledig från sitt arbete som journalist eftersom det inte kom någon tidning på söndagar.
Det var ytterst få gånger som August Strind- berg åkte till Malmö under den tid han vista- des i Lund, eftersom han avskydde den sta- den och liknande den vid ”ett helvete”. Det berodde troligen på att han blev föremål för livlig och, för honom, olidlig uppmärksamhet om han gick på restaurang i Malmö så han lämnade ofta staden snabbt igen.
Elna Hansson.
Under den tid som August Strindberg vista- des i Lund skrev han några av sin märkligaste och mest nyskapande verk, bl.a. romanerna Inferno och pjäserna Till Damaskus I och II och Gustav Vasa. Han lämnade Lund den 20 juni 1897, då Gustav Vasa var avslutad och den 12 september 1899 skrev han till Waldemar Bülow:
Trodde mig fylla en pligt då jag stan- nade häruppe i mitt land, sonade gammal skuld, mot slägt och kamra- ter, led igenom allt förflutet oklaradt, begrafde gamla minnen under bättre nya. Men likafullt drogo mina tankar till Lund, stundom i form af en längtan, då jag kände mig mer ensam här än i det halffremmande Skåne! Men jag har in- tressen här – ty om en månad skall Gustaf Vasa spelas – och till dess måste jag stanna. Kanske sedan jag tar en arbetséjour i Lund, kanske!
Gustav Vasa hade premiär på Svenska Tea- tern i Stockholm 17 oktober 1899 och det blev en av August Strindbergs största suc- céer på teaterscenen. Han sa vid flera till- fällen att han ville återvända till Lund igen
någon gång, som t.ex. i förordet till Axel Wal- lengrens Samlade Skrifter 1901:
”Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig blir klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig, men inte med öppna armar; allvarlig och arbet- sam som ett kloster, dit man icke går in godvilligt, men ändå lämnar med sak- nad; som man tror sig kunna fly, men dit man kommer igen.”
August Strindberg kom dock inte till Lund fler gånger och den 14 maj 1912 dog han i Stockholm.
August Strindbergs begravning 1912.
Platser i Lund som är förknippade med August Strindberg på olika sätt.
1: Hotell Central
Det tre våningar höga huset och dess flygel in mot gården på dess vänstra sida byggdes 1887 på uppdrag av änkefru Mathilda Brulin för att bli Hotell Central. I hotellet bodde Au- gust Strindberg den 18–23 oktober 1893, den 13–14 december 1896 och den 27 augusti till den 10 september 1898.
Huset som inrymde Hotell Central.
Enligt rykten sägs det ha funnits en bordell där en gång i tiden. Det sägs också ha varit förebild för det illa beryktade Hotell Korsa- kow i Fritiof Nilsson Piratens roman Tre Termi- ner från 1943. Huset togs över av Kristliga För- eningen av unga män, KFUM, 1934. Sedan 1983 finns Café Ariman där, en välkänd mö- tesplats för Lundabor och studenter. Dess kontinentala stämning gör att många med utländska rötter och gäststudenter också brukar gå dit.
2: Rådhuset
Rådhuset byggdes 1837 som ett stadshus och inte som ett rådhus.
Rådhuset i Lund.
Det byggdes av Lunds Stadshus Bolag med Knutsgillet och 56 av stadens borgare som aktietecknare och med mål "att här i staden bygga ett stadshus och dermed förenad gästgifvaregård". Det inreddes med krog, matservering, spruthus (dvs. brandstation) och förvaringsrum för stadens räkenskaper.
Högst upp i huset låg Knutssalen som var en stor festsal. Men rådhuset fungerade också som hotell, och August Strindberg bodde där den 14–17 och den 20–30 december 1896, och den 1–20 januari 1897.
Johan Mortensen som var docent i litteratur- historia har berättat att han såg August Strind- berg i matsalen i stads- huset när han satt där med några vänner en gång i mitten av de- cember 1896. Förutom dem så var matsalen
tom eftersom det var en timme innan lunch- serveringen började och plötsligt öppnades dörren och August Strindberg kom in. Han var klädd i en sportkostym med knäbyxor, storrutiga strumpor, gula skor och en skjorta som knäpptes med en slejf. Dräktens färg lik- nande en sparvhöks svartgrå fjäderbekläd- nad med vita prickar (se bilden på broschy- rens förstasida). Hans uppträdande gav ett intryck av skygghet. Han satte sig vid bordet närmast dörren med ryggen mot de andra som redan satt där. Efter att med låg stämma ha beställt något av vaktmästaren så la han upp något från det gemensamma smörgåsbordet, serverade sig en sup och drog sig tillbaka till sitt bord igen. Strax däref- ter kom Leonard Wistén som kände August Strindberg sedan tidigare och som var lektor vid Lunds elementarläroverk. Johan Morten- sen kände inte August Strindberg vid den här tiden men lärde känna honom genom Leonard Wistén när de träffades hos Åke Hans i april 1897. Han sägs också ha delat August Strindbergs intresse för mystik och ockultism.
Stadshuset blev rådhus för stadsfullmäktige, rådhusrätt, magistrat, polisverk och andra myndigheter efter en ombyggnad som gjor- des 1899–1900.
Stadshuset omkring år 1900 ombyggt till rådhus.
Johan Mortensen omkring 1910
Det gjordes en kraftig ombyggnad 1968 då det gamla trapphuset revs ut och putsen delvis knackades ned och teglet i stället skrapfogades för att passa ihop med stads- hallen. Ytterdörrarna med skurna rosetter som rådhuset har numera är nya efter gam- mal förebild. Sedan 1974 är rådhuset bygg- nadsminne och när domstolsväsendet flyt- tade ut ur huset 1976 så försvann också den formella grunden för benämningen "rådhu- set". Numera är rådhuset hemvist för kom- munalråden i Lund och kommunkansliet.
3: Lindstedts universitetsbokhandel På andra sidan av Stortorget, mittemot råd- huset, finns det hus där Lindstedts universi- tetsbokhandel höll till i bottenvåningen un- der den tid som August Strindberg vistades i Lund.
Huset där Lindstedts universitetsbokhandel fanns.
Huset byggdes ursprungligen 1846 medan fasaden ut mot Stortorget byggdes 1884 ef- ter ritningar som sägs vara gjorda av dom- kyrkoarkitekten Helgo Zettervall. I början av 2000-talet revs dock hela huset förutom fa- saden och ett nytt hus byggdes bakom den.
Det fanns bokhandel där under lång tid fram till 1899 då Lindstedts bokhandel flyttade till hörnet mellan Klostergatan och Kyrkogatan och 1904 vidare till hörnet mellan Klosterga- tan och Stora Gråbrödersgatan.
August Strindberg återupptog sitt skrivande under den tid han vistades i Lund. Han före- drog engelska stålpennor, franskt bläck och gult skrivpapper av märket Lessebo bikupa när han skrev sina manus. Skrivpappret kal- lades för Gul Bikupa och handtillverkades på Lessebo pappersbruk i Småland. Höll man det mot ljuset så framträdde ett motiv av en bikupa och ett årtal. Vid något tillfälle under den tid han vistades i Lund behövde han mer skrivpapper och skickade då en rekvisition till Lindstedts bokhandel där han skrev ”Gula bikupan (brådt)”.
4: Skomakaregatan 6 August Strindberg hyrde två rum hos Walde- mar Bülow den 20 januari till den 5 februari 1897 i det här huset i hörnet Skomakarega- tan och Svartbrödersgatan.
Huset där August Strindberg hyrde två rum hos Waldemar Bülow i januari-februari 1897.
Huset byggdes 1855 och 1883 byggdes det till mot söder längs med Svartbrödersgatan samtidigt som ett gårdshus i tre våningar byggdes av tegel. Bottenvåningen ut mot gatan gjordes om till butikslokaler 1923.
En bild från 1931 av huset rakt fram i bilden där Waldemar Bülow och August Strindberg bodde.
August Strindberg var intresserad av Svart- brödraklostret och tyckte att det borde åter- ställas. Men liksom de dåtida Lundaborna förstod han inte att Krognoshuset inte var lämningar av Svartbrödraklostret.
Krognoshuset, till vänster, på 1890-talet.
Svartbrödraklostret fanns istället på norra si- dan av Kiliansgatan, från mitten av 1200-ta- let och fram till reformationen 1536. Under de följande århundradena gick dock kän- nedomen om var det legat förlorad. Om- kring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet trodde många Lundabor att Krognoshuset, och gården som fanns där vid den tiden, var rester av det gamla Svartbrödraklostret.
August Strindberg brukade titta mot det han kallade klostrets östra sida där det fanns en trappstegsgavel och ett fönster i vardera av husets två våningar. På den andra våningen tänkte han sig kunna inreda ett slutet rum varifrån han skulle kunna se den uppåtgå- ende solen lysa över en vacker gammal klosterträdgård.
Karta från 1907 som visar hur det såg ut i området omkring Skomakaregatan och Svartbrödersgatan.
Vid den tiden fanns inte saluhallen, Botulfs- platsen eller gatan på saluhallens norra sida vilket kan vara bra att vara medveten om för att förstå hur det såg ut där under August Strindbergs tid i Lund.
Krognoshuset sett från Mårtenstorget numera.
En dag i början av februari när det låg djup snö på gatan hade Waldemar Bülow fått syn på August Strindberg i apoteket Svanens gamla förstuga. Han stod och väntade på att ingredienser han hade beställt för sin guldtillverkning skulle bli färdiga och han
hade också varit hos brödkaren Lindqvist på Bredgatan och beställt en balja.
August Strindberg på Skomakaregatan 1897.
Vid lunch kom Waldemar Bülow hem för att följa med August Strindberg till Åke Hans och då hittade han honom liggandes på magen och trodde att det hänt en olycka. Men istäl- let låg han framför den breda omkring 25 cm långa baljan där hans guldingredienser fanns och rökte cigarr och blåste röken över baljans innehåll. August Strindberg förkla- rade att röken skulle smälta samman med innehållet och på det sättet underlätta guld- framställningen.
Några dagar senare blev det betydligt kal- lare ute och då bad August Strindberg Wal- demar Bülow hjälpa honom bära ut baljan på gården. Enligt August Strindberg skulle kölden kristallisera
ut guldet. Den vän- lige Jöns Melander som var deras hus- värd hjälpte till med att lägga brädor över baljan och ett par stora stenar ovanpå bräderna.
En natt kort efter det här så hade de kommit hem från Åke Hans och skulle
sitta uppe och Waldemar Bülow 1904.
prata som vanligt och Waldemar Bülow gick och tände fotogenlamporna. Rätt som det var så hörde han ett förfärligt skramlande ute på gården från brädor som flög runt hull- ler om buller och när han kom ut så stod Strindberg och förstörde ”guldet”. Bülow fö- rebrådde honom för det, men då sa August Strindberg ”Det blir fint guld, skall jag säga dig”.
August Strindberg fortsatte försöka göra guld men inte i en balja utan i en akvarieskål som han senare
skänkte till Walde- mar Bülows hustru Ester Söderlund.
De bevarade den som en familjekle- nod och det låg rikligt med ”guld”
kvar i botten av skålen.
August Strindberg avslöjade ett av sina enkl- aste guldrecept i ett brev i juni 1896 till bar- nen i Finland. Brevet skrev han från Paris där han träffade andra alkemister och bodde på Hotell Orfila. Så här berättade han att man ska göra för att göra guld:
I ett fat, en skål slås vatten. I det läggas några bitar jernvitrol på aftonen och slås några droppar Ammoniak. Fatet får stå ute. Ju smutsigare vattnet dess bättre. På morgonen simma flockar af ett blänkande fett på vattnet som uppfiskas på pappersremsor och tor- kas i solen. Detta anses af många ke- mister här vara guld, och saken skall fram på kemistkongressen i Paris nu i juli. Vill man ha det vackrare, lägger man i något kopparvitrol (men litet) och Salmiak. Man kan fiska i en hel vecka och förnya. Lönande blir det sannolikt inte.
August Strindberg slutade med sina alke- miska experiment under tiden han bodde i Lund och återupptog istället sitt skrivande.
En fransk tidning för alkemister publicerade i december 1898 hans sista artikel om alkemi som han såg som ett avsked till sina vänner bland alkemisterna.
August Strindberg firade sin 50-årsdag med lunch hos Waldemar Bülow och hans hustru den 22 januari 1899. Samma dag samlades en rad av August Strindbergs gamla vänner i det Röda Rummet på Berns i Stockholm
och skickade ett gemensamt hyllningstele- gram där de skrev:
”Gamla vänner från början av 80-ta- let, i hvilkas lif och lifsåskådning du gjort en outplånlig insats, tömma på 50-årsdagen ett glas för din välgång”.
De som undertecknade telegrammet var Ri- chard Berg, Hjalmar Branting, bröderna Gei- jerstam, Carl Larsson, Karl Nordström, Pehr Staaf och Knut Wicksell.
August Strindberg på 50-årsdagen den 22 januari 1899 i Waldemar Bülows hem vid Skomakaregatan.
5: Grönegatan 10
På en skylt på väggen till det röda tegelhu- set på Grönegatan 10 (som var 8 under Au- gust Strindbergs tid) står det att August Strindberg bodde där 1897 och skrev roma- nen Inferno medan han bodde där. I själva verket bodde han i flygeln inne på husets gård, från den 5 februari till den 2 augusti 1897.
Det röda tegelhuset ute vid gatan byggdes 1840 åt häradshövding P.O. Nilsson och byggdes till med den vackra frontespisen av korsvirke och tegel 1876. Takkuporna lades till 1932. Gårdsflygeln där August Strindberg bodde byggdes med två våningar 1876.
Huset på Grönegatan 10 vars gårdsflygel August Strindberg bodde i 1897.
August Strindbergs akvarieskål för guldtillverkning.
August Strindberg hade nyligen varit med om sin andra äktenskapskris och haft en pa- ranoid psykos när han kom till Lund. Han till- frisknade dock snabbt till sin egen förvåning i samvaron med gamla och nya vänner bland radikala studenter och docenter. Han planerade därför i början av 1897 att åter- vända till Paris via Klam där han ville skriva Inferno i sin dotter Kerstins sällskap. Det offici- ella beskedet om upplösningen av hans äkt- enskap med Frida Uhl satte dock stopp för resan. Han började istället skriva Inferno i Lund i mitten av mars 1897 men avbröt arbe- tet efter några sidor, strax före skildringen av första mötet med Frida Uhl. När han åter- upptog arbetet den 3 maj 1897 startade han istället omedelbart efter sista avskedet från Frida Uhl.
Skylten på huset på Grönegatan 10.
Inferno är en självbiografisk roman som skrevs på franska för en publik som var intres- serad av det ockulta, och handlar om Strind- bergs religiösa och psykiska kris i Paris och Österrike 1894–1896. Han kallade sina vän- ner för olycksbröder och ett tiotal av dem fö- rekommer som exempel i Inferno och i Le- gender. Kärnan i den vänkretsen hade till- hört De unga gubbarna D.U.G. och en av de ledande krafterna där var Bengt Lidforss.
Inferno blev klar den 25 juni 1897 och inne- bar att August Strindberg återvände som skönlitterär författare efter ett uppehåll som varat uppåt fem år.
Den 10 juli började han skissa på Till Damas- kus. Det är en dramatisk pjäs i tre delar där den första delen blev klar den 6 mars 1898 medan han var i Paris. Dramat räknas till Au- gust Strindbergs så kallade vandringsdramer och titeln anspelar på Nya testamentets skildring av Sauls omvändelse på vägen till Damaskus.
6: Grönegatan 16
Det sista halvåret i Lund, från den 29 decem- ber 1898 till den 20 juni 1899, bodde August
Strindberg på Grönegatan 16 (som var 14 under August Strindbergs tid) på andra vå- ningen i den norra av husets gårdsflyglar.
Huset på Grönegatan 16 vars gårdsflygel August Strindberg bodde i 1899.
Gården brukar kallas för Lyckbergska går- den efter tunnbindare C. J. Lyckberg som ägde gården omkring år 1890. Huset ut mot gatan byggdes 1863.
Grönegatan mot söder 1899.
Den norra gårdsflygeln, där August Strind- berg bodde 1899, byggdes 1864 och fick en andra våning 1868. Den södra gårdsflygeln byggdes 1870.
Den norra gårdsflygeln där August Strindberg bodde längst bort på andra våningen 1899.
Det sägs ha funnits sex studentrum i den
norra gårdsflygeln och det var i ett av dem som August Strindberg bodde, och under den tiden avslutade han flera dramatiska pjäser. Brott och brott blev färdig i februari 1899. Folkkungasagan blev färdig den 20 april 1899. Gustav Vasa avslutades den 11 juni 1899 och sedan påbörjades Erik XIV.
Den 20 juni flyttade Strindberg ut och läm- nade Lund och han återvände aldrig mer till Lund.
Grönegatan mot söder 1899.
7: Apoteket Svanen
En februaridag 1897 då Waldemar Bülow passerade förbi apoteket Svanen så fick han se August Strindberg stå i dess förstuga vänd ut mot gatan och klädd sin märkliga vinter- kappa och långa vinterstövlar. Det låg djup snö på gatan och var då August Strindberg bodde inneboende hos Waldemar Bülow på Skomakaregatan. När Waldemar Bülow undrade vad som stod på så lyfte August Strindberg på handen och svarade hemlig- hetsfullt ”jo, jo, ser du, nu ska jag göra guld”.
Sen berättade han att han varit hos brödka- ren Lindqvist på Bredgatan och beställt en balja och nu väntade han medan ingredi- enserna gjordes färdiga. Man kan läsa mer om August Strindbergs guldtillverkning under punkt 4 som handlade om när han bodde på Skomakaregatan.
Apoteket Svanen.
Apoteket Svanen öppnade i Lund redan
1627, då Lund och Skåne fortfarande var en del av Danmark. Det var Danmarks kanske mest ansedde apotekare Essaiass Fleischer som öppnade apoteket som en filial till Löweapoteket i Köpenhamn, som han också drev. Bara två år senare blev Svanen ett självständigt apotek och sedan 1647 har det legat vid samma plats där det finns än idag.
Mellan 1671 och 1852 låg apoteket under universitetets rättsförvaltning och hette un- der lång tid Akademiapoteket. Det brändes ner av danska armén 1678 och en ny bygg- nad byggdes inte upp förrän 1711.
1779 dog den dåvarande ägaren Daniel Fredrik Kehler och då fortsatte hans änka Christina Stobaeus driva det till 1786 och blev därmed troligen Sveriges första kvinn- liga apotekare med titeln ”akademie apo- tekerska”. Först 1833 fick apoteket sitt nuva- rande namn Apoteket Svanen.
Apoteket Svanen som det såg ut under August Strindbergs tid, mellan 1862 och 1898.
Apoteket fick sitt nuvarande utseende då det byggdes om 1898 och 1899 och dess vackra inredning tillverkades under 1890-ta- let av Ola Nilsson som sägs ha varit en av se- kelskiftets skickligaste snickarmästare.
8: Klostergatan
Från att tidigare ha varit en obetydlig gata med hantverkare började Klostergatan för- ändras omkring 1875 till att allt mer bli ett liv- ligt affärsstråk med höga fastigheter längs med gatan. Klostergatan blev en gata där Lundaborna flanerade om kvällarna och omkring 1890 började den kallas för Bullis el- ler boulevarden, speciellt bland studenter.
Klostergatan har dock aldrig varit någon rik- tig boulevard eftersom den aldrig har varit bred eller haft några träd längs med sidorna och sedan 1940-talet kallades den mera säl- lan för boulevarden.
Klostergatan.
August Strindberg har också flanerat på Klostergatan och Axel Herrlin beskriver hur han mötte Strindberg där, starkt gråtande den 10 december 1898, en stund efter att Emil Kléen hade avlidit. Strindberg hade varit på lasarettet för att besöka Kléen under för- middagen och hann få en sista blick av ho- nom innan han dog.
Klostergatan omkring år 1900.
9: Åke Hans
Restaurang Norden, som brukade kallas för Åke Hans efter den dåvarande ägaren Åke Hansson, är ett av de ställen där August Strindberg tillbringade mest av sin tid i Lund.
Restaurangen bestod av det långa envå- ningshuset längs med Bredgatan och andra byggnader som ramade in en rektangulär kringbyggd gård och en stor trädgård på andra sidan av gården sett från gatan.
Den enda av Åke Hans byggnader som finns kvar.
Numera är det enbart det långa huset längs med Bredgatan som är kvar, så det kan vara lite svårt att föreställa sig hur det såg ut där under August Strindbergs tid i Lund. Huset fick sitt nuvarande utseende efter en om- byggnad 1913–1915.
Huset byggdes 1798 åt Johan Henric Engel- hart som var professor i praktisk medicin vid Lunds universitet. 1804 lät han bygga en länga för uthus längre in på tomten parallellt med gathuset. 1819 ägdes gården av Jakob Lindschoug som drev en stor handelsrörelse i Wickmanska gården och han lät bygga ett mindre hus på tomtens södra sida. Tillsam- mans med en hög mur klädd med vinrankor på norra sidan så bildade byggnaderna en kringbyggd gård och August Strindberg bru- kade skämtsamt antyda att det liknade en Shakespeare-teater. Längre in på tomten, bakom gården, fanns trädgården som var en lummig idyll. Från början sträckte den sig ner till nuvarande Clemenstorget innan den minskade till dess nuvarande format på 1870-talet.
Karta över området som tillhörde Åke Hans med de dåtida byggnaderna inlagda med röd färg.
Den 1 oktober 1850 gjorde bryggaren och traktören Svenning Rydin gården till krog vil- ket den sedan var i över hundra år. Han in- såg också redan från början trädgårdens värde som sommarattraktion. När Ulric Göthe tog över krogen 1885 så gav han den namnet Norden. Den 12 mars 1887 tog Åke Hansson över krogen, som snart började kal- las för Åke Hans, även om den formellt fort- farande hette Norden. Han var lantbrukare i Stångby innan han blev krögare och först drev han krogen som hyresgäst, men när den såldes på konkursauktion 1888 så ropa- des den in av ett ombud för honom. Han kal- lade sig själv för restauratör, det sades att han i sin bredaxlade bondska gestalt för- kroppsligade den gästfrihet som är land- skapets berömmelse. Mest omtalat hos Åke Hans var sexorna, som kostade mellan 1,25 och 1,75 kr beroende på rätternas antal. På
smörgåsbrickorna tronade sillen och den rökta ålen medan tungan, det salta köttet, leverpastejen och osten slog en ödmjuk halvkrets kring dem, sades det.
Idag är det bara gathuset som finns kvar av krogen från den tid då Åke Hansson drev den och August Strindberg var stamgäst där då han vistades i Lund. Men det finns en hel del skriftliga källor som berättar om hur det såg ut vid den tiden. En sak som var speciell med krogen sedan länge var de många små intima rummen. Gathuset hade nio rum som användes av krogen och tre rum i en egen del som var uthyrda till en bagerirö- relse sedan länge. I den lilla södra längan fanns också två lokaler som hörde till bage- rirörelsen. Något år efter att Åke Hansson ta- git över krogen så införlivades de tre rum- men i gathuset med krogen.
En bild inne inifrån gathuset som det såg ut 1913.
Längst uppe i norra delen av gathuset, efter inkörsporten till gården, fanns källarrestau- ranten med tre rum och förstuga. Det var dock inte i vad vi skulle kalla för källare idag för på den tiden kallades även en restaurant ovan jord för källare. Det innersta av dess rum var det s.k. Strindbergsrummet, ett rum där August Strindberg gärna gömde sig ifrån all uppmärksamhet. Källarrestauranten gränsade till köket och därefter kom det en massa små namngivna rum. Några av nam- nen var pianorummet, kabinen och ett ge- nomgångsrum som kallades för Åke Hans sängkammare. Dessutom fanns den stora och lilla matsalen. Längst nere i södra delen fanns den s.k. bondkrogen som hade egen ingång från gården. Man kom till de små rummen genom en ingång från gatan men de hade också förbindelse med källarre- stauranten och bondkrogen.
I längan med uthus längre in på tomten, pa- rallellt med gathuset, fanns det brygghus, två stall, fyra boningsrum på vinden och tre boningsrum på nedervåningen. I den stora trädgården lät Åke Hansson bygga fem nya
vackra paviljonger, varav en av dem kalla- des för stora paviljongen, och där kunde olika sällskap som besökte restaurangen sitta tillsammans var för sig. Där fanns också två kägelbanor och en krocketplan.
Möjligen en av paviljongerna hos Åke Hans.
August Strindberg åt sina måltider på mycket regelbundna tider hos Åke Hans och ofta i sällskap med en eller flera vänner.
Han kände sig hemma i de hemtrevliga lo- kalerna där det nästan bara fanns enskilda rum där han kunde sitta ifred med sitt säll- skap. Men det fanns ett rum vid biljarden som restauranggäster ofta använde som passage. Viktor Petrén har berättat att han fick en tydligt ogillande blick av August Strindberg när han gick förbi där en gång och inte visste att August Strindberg satt där med Albin Hessler som sitt sällskap. Men när August Strindberg såg vem det var så fick han istället en vänlig hälsning. Albin Hessler var journalist hos Folkets Tidning där Walde- mar Bülow var redaktör men saknade aka- demisk utbildning. Bengt Lidforss brukade säga att August Strindberg fick nöja sig med Albin Hessler som kvällssällskap när han inte fick tag på Waldemar Bülow eller någon av sina akademiska vänner.
Numera används en stor del av Åke Hans trädgård som parkeringsplats istället.
Flera av August Strindbergs noteringar i Ock- ulta dagboken och i Legender om överna- turliga händelser eller andra uttryck för
"makternas spel” utspelade sig hos Åke
Hans. En sån notering handlar om första gången som Johan Mortensen träffade Au- gust Strindberg. Han var docent i litteratur- historia och första gången han såg August Strindberg i Lund var på stadshuset vid Stor- torget, som numera är Rådhuset, en dag i mitten av december 1896. Han kände inte August Strindberg då men lärde känna ho- nom genom Leonard Wistén, som var lektor vid Lunds elementarläroverk, när de träffa- des hos Åke Hans i april 1897. När Johan Mortensen kom till dit så hade Leonard Wistén inte kommit än och efter att ha vän- tat på honom en kvart så gick han ut i den stora matsalen. Den var tom och han gick med snabba steg fram till dörren vid den motsatta sidan där han stannade och mum- lade lite för sig själv som han gjorde ibland.
Plötsligt så fick han se August Strindberg sitta ihopkrupen en bit bort i rummet vid en dörr som han just hade passerat utan att se ho- nom och August Strindberg såg på honom med spänd uppmärksamhet. Senare, när Leonard Wistén och några andra av August Strindbergs vänner också hade kommit dit så frågade August Strindberg Johan Morten- sen om han inte såg honom tidigare då han passerade matsalen och Johan Mortensen svarade då att han inte såg honom förrän han kom till dörren och vände på huvudet.
August Strindberg berättade då att han hade knackat på sin tallrik för att ge sig till känna när han hörde honom stå vid dörren och mumlade något och undrade om det var då han såg honom. Johan Mortensen svarade att han inte hade hört det och medgav att han inte såg honom då han passerade dörren där han satt. August Strindberg sa då att han i så fall skulle kunna tro att han varit osynlig och han skrev senare om den här händelsen som en övernaturlig eller ockult händelse i sin självbiografiska ro- man Legender. Johan Mortensen sägs också ha delat August Strindbergs intresse för mystik och ockultism.
Den 1 maj 1897 satt styrelsen för den kultur- radikala diskussionsklubben Den Yngre Gub- ben, D.Y.G., i en av paviljongerna hos Åke Hans. D.Y.G. bildades 1896 och kan ses som en efterföljare till den radikala diskussionsför- eningen De unga gubbarna, D.U.G., som bil- dades 1884 och upphörde 1893. Några av dem var Viktor Petrén, Thorild Wulff, Lännart Ribbing, Ebbe Petrén och William Linder. När de hunnit till kaffet och punschen så upp- täckte de att det satt ett antal gamla med- lemmar från D.U.G. i en annan paviljong en
bit bort. Några av de som satt där var Au- gust Strindberg, Karl och Alfred Petrén, Bengt Lidforss, Emil Kléen och Adolf Ströms- tedt.
Eftersom de också hade hunnit till kaffet och punschen så de bjöd de in dem till sin pavil- jong där det fanns gott om plats. När de satt där så tittade August Strindberg plötsligt på Viktor Petrén, som då var knappt 21 år gam- mal och satt bred-
vid honom, och sa
”den här unge man- nen har alldeles för liten mun. Det måste vi strax avhjälpa”.
Därefter tog han upp en rätt stor pennkniv och fällde ut bladet och såg ut att göra sig beredd att göra något slags ingrepp för att göra
munnen större. Viktor Petrén såg dödsför- skräckt ut innan de äldre ingrep och stop- pade August Strindberg som stoppade ner kniven och därefter bröt det ut ett våldsamt skratt för hans tokiga påhitt. Det blev en mycket livlig afton tillsammans som slutade sent.
En gång berättade Åke Hansson för August Strindberg att han hade blivit lam i benen av ischias så att han behövde gå på kryckor.
August Strindberg frågade då hur han hade fått det och han svarade, ”Å det var väl överansträngning och jag hade också en sådan präktig, rar liten hustru, vilken jag kanske låg för mycket åt”. August Strindberg tycke att hans svar var underbart. Åke Hans- sons hustru Anna Larsdotter dog den 23 ok- tober 1894 och han sörjde henne djupt.
I december 1898 kom Svenska Dag- bladets journalist Gustaf Uddgren till Lund för att göra en stor intervju med August Strindberg med anledning av hans 50-årsdag. Au- gust Strindberg
kände honom sen tidigare och de gick till Åke Hans när det var dags att äta. När de kom dit var gården full med hästar, vagnar och bönder som var upprymda av brännvin och livliga affärer och det hade kanske varit marknadsdag i Lund den dagen. Gustaf
Viktor Petrén.
Gustaf Uddgren.
Uddgren tyckte att det vilade en egendom- ligt gammaldags stämning över gården som hade två långa envåningshus med skyhöga tak och en torpliknande stuga med hög skorsten på södra sidan mellan dem.
De tog sig fram mellan hästar och vagnar till det södra hörnet längst framme till vänster där de fick böja sig fram för att komma in genom den låga dörren till bondkrogen. De kom in i ett trångt rum där en mängd pra- tande och skrattande bönder trängt ihop sig omkring de låga borden och alla vände sig om och såg häpet på deras höga cylinder- hattar som nästan skrapade i taket. De fort- satte in genom en dörr till vänster in till piano- rummet där August Strindberg berättade att de haft sin sedvanliga Beethovenafton kväl- len innan. De slog sig ner vid bordet och ser- verades en god skånsk enkel men aptitlig lunch. Gustaf Uddgren hade med sig den unge tecknaren Arthur Högstedt som illustre- rade artikeln med en teckning av Åke Hans gårdsinteriör.
Teckningen av Arthur Högstedt där man ser entrén till bondkrogen i gathuset i mitten av bilden.
Det var i Åke Hans pianorum som August Strindbergs tradit-
ion med privata Beethovenkonser- ter började, med matematikern Tor- sten Brodén vid pi- anot, och den traditionen förde han vidare resten av livet.
Den 14 mars 1899
dog Åke Hansson och det sägs att han följ- des till graven av nästan hela staden. Hans kollegor gick efter kistan och lade ner en stor krans med blå och gula band när han be- gravdes på Norra kyrkogården. August Strindberg gick också med i processionen och bar på en krans med blommor. På Åke Hansson gravsten står det ”Älskvärd. God.
Ädel”.
Åke Hanssons grav på Norra kyrkogården.
Åke Hanssons dotter Betty Hansson tog över restaurangrörelsen och studenterna bru- kade kalla henne för Betty på Norden. Döds- boet sålde fastigheten till Fabriks- och Hant- verksföreningen 1901 och lördagen den 28 september 1901 blev sista dagen som re- staurangen drevs av Betty Hansson. Den 18 augusti 1903 fick restaurangen namnet In- dustrirestauranten.
Industrirestauranten till vänster 1903.
10: Lasarettet
Den byggnad som blev lasarettets medi- cinska klinik med en invärtes avdelning och en utvärtes avdelning byggdes 1867. Den fick tre balkonger av järn 1897, men de har tagits bort från den nuvarande byggnaden.
Från 1918 användes byggnaden istället som lungklinik och sedan 1970 är det en av uni- versitetets byggnader.
Lasarettets medicinska klinik där Emil Kléen vårdades i december 1898.
Ett självporträtt av Arthur Högstedt.
Emil Kléen var sjuk under en stor del av sitt liv och led bl.a. av syfilis och av en illa skött struptuberkulos. I slutet av september 1898 skickades han till Mörsils sanatorium i Åre, som var Sveriges första sanatorium för tuber- kulospatienter. August Strindberg skrev ett brev till honom den 28 september.
I november hade Emil Kléen blivit så sjuk så att han flyttades till Lunds lasarett för vård i livets slutskede. Han vårdades av professor Seved Ribbing och delvis av Karl Petrén. Au- gust Strindberg
gick dit och be- sökte honom de första dagarna i december, där- efter två gånger om dagen. Se- dan besökte Strindberg ho- nom en stund varje morgon
och läste då ur Andersens sagor och Jobs bok i bibeln. Bengt Lidforss besökte honom lika regelbundet under kvällarna.
Emil Kléen dog vid nio på förmiddagen den 10 december 1898, bara 30 år gammal. En händelse som påverkade August Strindberg djupt. Strindberg var en av de som bar kistan när Emil Kléen begravdes i Höör den 15 de- cember, vilket var en unik handling för Strindberg, men Emil Kléens dödsfall tog ho- nom hårt.
En bild från ca. 1910 av en skylt som visade vägen till lasarettets två olika avdelningar.
11: Tomegapsgatan 24 På väggen till huset på Tomegapsgatan 24 (som var 22 under August Strindbergs tid) sit- ter det en skylt som berättar att flera kända Lundabor har bott där. En av dem är August Strindberg som bodde där i tre perioder. Hu- set byggdes 1876 åt Kronouppbördskassö- ren (som tog upp statlig skatt i staden) Mår- ten Svensson. Han gifte sig 1864 med Olivia
Wallengren och blev far till bl.a. den origi- nelle och stilbildande humoristen och förfat taren Axel Wallengren som skrev under pseudonymen Fal-
staff, fakir. Axel Wallengren var också kusin med Waldemar Bülow på sin mors sida.
Mårten Svenssons hustru Olivia Wal- lengren dog den 29 december 1879
och samma dag så gifte han om sig med Ida Löwegren. Axel Wallengren och hans syskon tog då sin mors efternamn Wal- lengren istället för Svensson som de hetat fram till dess.
Huset på Tomegapsgatan 24.
Axel Wallengren dog den 4 december 1896, då han var Aftonbladets korrespondent i Berlin, bara åtta månader innan August Strindberg flyttade in i hans barndomshem den 2 augusti 1897 och bodde där till den 24 augusti. Troligen var det Axel Wallengrens kusin Waldemar Bülow som hade förmedlat kontakt med sin kusins föräldrar. Det finns el- ler har funnits ett gulmålat lusthus i trä i husets trädgård och August Strindberg sägs ha an- vänt det när han bodde där.
Den 24 augusti reste August Strindberg till Paris där han skrev den självbiografiska ro- manen Legender som en fortsättning på In- ferno mellan den 22 september och den 17 oktober 1897. I oktober 1897 gavs också In- ferno ut. Mårten Svensson dog den 27 febru- ari 1898 medan August Strindberg var i Paris så när August Strindberg kom tillbaka från Paris den 7 april 1898 så var det Mårten Svenssons änka Ida Löwegren som hyrde ut till honom.
Legender består av två delar som var tänkta som del två och del tre av Inferno. Den första delen, som skrevs på franska och till Professor Seved Ribbing.
Axel Wallengren 1896.
största delen utspelar sig i Lund, var den ur- sprungliga romanen Légends medan den andra delen, ”Jakob brottas. Ett fragment”, skildrar August Strindbergs liv i Paris 1897. I boken lämnade
han ut sånt som hans vänner hade berättat för honom bl.a. när de varit hos Åke Hans. Bl.a. Wal- demar Bülow som kallas för "min klentrogne vän" och Bengt Lidforss som kallas för "Martin".
Några dagar innan
den 14 maj 1898, då boken kom ut, skrev Axel Herrlin till Karl Petrén:
”Ja, det blir en skön historia. Några ändringar av det allra värsta har ge- nomdrifvits för Bengt och mig - men du kan ana, hur det sekvestrerade [be- slagtagna] såg ut när du får läsa elän- det i dess reducerade form”.
August Strindberg förlorade många vänner pga det här. Bengt Lidforss träffade han t.ex.
aldrig mer och de han hade kvar var i fort- sättningen mer försiktiga med att berätta något för honom. Nils Andersson som var upptecknare av folkmusik och advokaten Håkan Gillberg blev några av hans nya vän- ner.
Den 17 juli 1898 av- slutade han sin pjäs Till Damaskus II och den 29 juli 1898 på- började han pjäsen Folkungasagan.
Läkaren Gustaf Brand som 1892 köpte större delen av Strindbergs mål- ningar från Dalarö var en av hans mer
bisarra vänner. Brand ställde ut målningarna i Lund men betalade aldrig för dem, och de fanns sedan som pant hos olika långivare i Lund. Brand konverterade till katolicismen 1897, gifte sig med en belgiska och flyttade till Belgien i samband med det. 1898 skick- ade han en inbjudan till August Strindberg om att komma och hälsa på honom i Bryssel, så den 13 augusti 1898 reste August Strind- berg till Belgien under två veckor för att be- söka Brand. Strindberg kom tillbaka till Lund
igen den 27 augusti och bodde då på Hotell Central till den 10 september, då han åter hyrde rum här på Tomegapsgatan. Under hösten fortsatte han att skriva och den 23 oktober till den 23 november 1898 skrev han pjäsen Klostret och den 19 december 1898 avslutade han pjäsen Advent.
Strindberg hade också tillgång till Axel Wal- lengrens kvarlämnade böcker medan han bodde på Tomegapsgatan. Han skrev för- ord till ett urval av Wallengrens skrifter, där han jämför Emil Kléen och Axel Wallengren.
Emil Kléen led av syfilis och struptuberkulos under en stor del av sitt liv och när han var på sanatorium i Åre i slutet av september 1898 så skickade August Strindberg en svart- vit andaktsbok till honom från Axel Wal- lengrens bibliotek med anteckningar gjorda av Axel Wallengren.
Den 29 december flyttade August Strindberg ut från Tomegapsgatan och flyttade istället till Grönegatan 16 som var Grönegatan 14 förut. Bengt Lidforss som August Strindberg träffade flera gånger under den tid han vis- tades i Lund har också bott i huset på Tome- gapsgatan 24. Han flyttade dit 1902, men flyttade till Uppsala i januari 1910 när han fick en professur där. Även konsthistorikern och författaren Ragnar Josephson har bott där, vars intresse för hur konst skapas ledde till att han grundade Arkiv för dekorativ konst som numera är Skissernas museum i Lund.
Skylten på huset till Tomegapsgatan 24.
12: Botaniska trädgården August Strindberg brukade alltid gå på pro- menad oavsett väder, efter att ha ätit en li- ten frukost. Ofta var det i botaniska trädgår- den som han promenerade och under den tid då han bodde på Tomegapsgatan pro- menerade han ofta där tillsammans med Johan Mortensen. På den tiden var dock botaniska trädgården mindre än vad den är numera.
Bengt Lidforss omkring år 1900.
Axel Herrlin ca. 1910.
August Strindberg har själv skrivit så här om sina promenader i botaniska trädgården:
”Två vårar, två somrar, två höstar har jag vandrat i Lunds botaniska träd- gård; ifrån snödroppens första försök att med sin egen livsvärme bekämpa snödrivans köldblandning till tidlösans att med sina av blåfrusna händer erin- rande blommor smälta höstens bar- froster. Denna trädgård har lärt mig mer än andra dylika, medan nästan all ordning här saknas.”
Karta över botaniska trädgården 1896.
13: Östra kyrkogården Östra kyrkogården finns på södra sidan av botaniska trädgården och kanske promene- rade August Strindberg där ibland. På östra sidan av huvudgången i södra delen finns Waldemar Bülows och Ester Söderlund grav.
Waldemar Bülows och Ester Söderlunds grav.
August Strindberg umgicks med dem vid många tillfällen under den tid han vistades i Lund och Waldemar Bülow besökte krogen
Åke Hans många gånger tillsammans med honom. Vid den tiden var Waldemar Bülow redaktör för den liberala tidningen Folkets Tidning i Lund som hans far Christian Bülow grundade 1856. Waldemar Bülow dog den 30 maj 1934 och hans hustru Ester Söderlund dog den 12 december 1949.
14: Södra Vallpromenaden Södra Vallpromenaden anlades under 1890- talet som en allé med lindar i dubbla rader söder om den nuvarande Södra Esplana- den. Allén utgjorde en markering av den plats där stadsvallen gick förut. August Strindberg brukade alltid gå på promenad oavsett väder och ofta ensam.
Många gånger gick promenaden längs med Södra Vallpromenaden och det sägs att han gick där rak och allvarlig, med en lång ytterrock och en hållning som gjorde att han såg längre ut än han var, och med en bred- brättad italiensk hatt som skuggade hans ansikte.
Södra Vallpromenaden.
August Strindberg nämner själv sina prome- nader på Södra Vallpromenaden i Inferno:
”Varje morgon då jag tar min prome- nad på vallen under lönnarna, erinras jag av det ofantliga röda dårhuset om den fara jag undgått och om framti- den i händelse av återfall.”
Den 20 juni 1899 lämnade Strindberg Lund.
Denna broschyr har tagits fram av Lunds ideella turistinformation Destination Lund med in- formation från många olika källor, bl.a. August Strindbergs egen litteratur och böckerna Au- gust Strindberg i Lund och Strindberg, ett liv. För fler sevärdheter i Lund, gå till vår webbplats TuristinformationLund.se.
August Strindberg 1899.
